Promemoria Sid. 1(12) 2017-01-29 Guatemala City Landöversikt Costa Rica januari 2017 Basfakta Folkmängd: 4,8 miljoner (2015) Huvudstad: San José (befolkning: ca 1,5 miljoner) Yta: 51 100 km2 [Sverige: 449 964 km2] Språk: Spanska Religion: Katolicism (75 %), protestantism (15 %) Valuta: Colón (CRC) = 100 centavos Växelkurs: 1 SEK = 62,2 CRC (januari 2017) BNP/per capita (nominell) 10 933 USD (2015) BNP/per capita med 15 423 USD (2015) köpkraftsparitet (PPP) Regeringsparti: Partido Acción Ciudadana, (PAC) President/statschef: Luis Guillermo Solís Rivera Vicepresidenter: Helio Fallas Venegas, Ana Helena Chacón Echeverría Utrikesminister: Manuel González Sanz Parlament: En kammare med 57 direktvalda mandat fördelade på 9 partier, 19 kvinnor Största politiska partier: Partido de Liberación Nacional (PLN, 18 mandat), Partido Acción Ciudadana, (PAC, 13 mandat), Partido Frente Amplio, (9 mandat), Partido Unidad Social Cristiana, (PUSC, 8 mandat), Partido Movimiento Libertario (PML, 4 mandat), Partido Accesibilidad sin Exclusión, (PASE, 1 mandat), Partido Restauración Nacional, (1 mandat), Renovación Costarricense, (2 mandat) Alianza Demócrata Cristiana (1 mandat).
2(12) Geografisk och demografisk översikt Geografiskt präglas Costa Rica av tre vulkaniska bergskedjor som löper genom landets centrala delar och separerar Stillahavskusten från Atlantkusten. Den komplexa topografin ger upphov till olika klimatzoner; det centrala höglandet är tempererat, medan låglandet längs kusterna huvudsakligen är tropiskt. Högsta punkten över havet är Cerro Chirripó på 3 810 meter. Den i genomsnitt varmaste månaden är juni (24-29C ), medan december januari är svalast (21-27C ). September är rikast på nederbörd. Flera av landets vulkaner är aktiva, i synnerhet Arenal som sporadiskt ger ifrån sig gas- och lavaflöden. Mindre jordskalv är vanligt förekommande och 1991 skakades landet av en kraftigare jordbävning. I jämförelse med grannländerna är Costa Rica dock förhållandevis förskonat från naturkatastrofer och när landet väl drabbas är infrastrukturen mer motståndskraftig. Cirka 42 procent av landytan används till jordbruk, medan 38 procent är obrukad vegetation i form av djungel och annan skog. Den biologiska mångfalden är enorm; fem procent av världens alla djur och växter uppskattas finnas inom landets gränser. Naturreservat utgör omkring 22 procent av landytan. Landet är indelat i sju provinser, varav de befolkningsmässigt största är San José, Alajuela och Cartago. De sju provinserna är i sin tur uppdelade i 81 kommuner. Befolkningen består till största delen av vita och mestiser (95 procent); dvs. ättlingar till européer (framför allt spanjorer) och befolkning med blandat ursprung (urfolk/européer). Omkring två procent är afro-kariber, en procent är kineser och knappt två procent är urfolk. Urfolken består av åtta olika grupper; exempelvis lever cirka 9 000 Bribris, Cabécares och Borucas i Talamancaregionen i södra delen av landet. 1977 stiftades en lag som gav urfolken viss självbestämmanderätt inom 22 nyskapade områden. Det största urfolksspråket som talas är Bribri, vilket förstås av omkring 10 000 personer. En relativt stor del av befolkningen i Costa Rica är immigranter (åtta procent av den totala befolkningen). Majoriteten av dessa är nicaraguaner som flydde undan Contraskriget på 1980-talet eller kommit senare av ekonomiska skäl. Historik Det område som idag utgör Costa Rica beboddes av en kvarts miljon människor uppdelade i minst åtta olika etniska grupper, när Christofer Columbus landsteg år 1502 under sin fjärde resa till "den nya världen. Den övervägande delen av Costa Ricas urfolk utrotades när spanjorernas kolonisering påbörjades. Många föll offer för främmande europeiska sjukdomar. Detta har medfört att dagens costaricanska befolkning är mer etniskt homogen än i övriga Centralamerika. Efter koloniseringen styrdes området som en provins inom det spansk-guatemalanska kolonialriket. Till skillnad från de övriga cen-
3(12) tralamerikanska länderna fanns ingen stor inhemsk befolkning att utnyttja som billig arbetskraft på storskaliga feodala plantager, och dessutom visade sig Costa Rica i huvudsak sakna mineraltillgångar. Detta innebar också ett mindre intresse för området från de spanska erövrarna, och därmed svagare koloniala institutioner. Det fanns därmed heller ingen tydlig styrande elit, och inga slavar. Dessa särdrag bidrog till att landet kom att utvecklas på ett sätt som skilde sig från övriga spanska erövringar i Centralamerika. Istället för en "storgodsekonomi", med en mer eller mindre livegen arbetskraft samt en förtryckt urbefolkning utvecklades det costaricanska samhället mer jämlikt kring en självhushållningsekonomi där småbönder hade centrala roller. Avsaknaden av koloniala administratörer bidrog till de gynnsamma förutsättningarna att bygga en stat byggd på andra värderingar än de som präglade kolonialväldet. Efter självständigheten från Spanien 1821 var Costa Rica en kort tid del av det mexikanska imperiet fram till 1823. Därefter utgjorde landet en del av den kortvariga centralamerikanska federationen under 15 år innan landet blev självständigt 1838, vilket tio år senare bekräftades i landets första konstitution. Vid tiden för självständigheten var landet ett av de minst utvecklade i Centralamerika. Situationen förändrades emellertid och Costa Rica utvecklades snart till en av de mer välmående nationerna i regionen, bland annat tack vare en lång period av fred. Klokt ledarskap bidrog till denna utveckling. Politiskt system Den nuvarande författningen skrevs 1949 och slår fast, vilket är unikt i ett internationellt perspektiv, att landet inte ska ha någon armé. Costaricanerna har sedan dess levt i fred i en stabil demokrati, trots våldsamma omvälvningar i flera av grannländerna. Costa Rica klassificeras som ett fritt land i Freedom Houses Freedom in the world väletablerade index över demokrati med betoning på politiska och medborgerliga rättigheter och får 90 av 100 poäng år 2016, bland de högsta i Latinamerika ett annat. Även när det gäller öppenhet och pressfrihet hamnar Costa Rica på 6 plats av 180 länder enligt Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Det är den högsta rankingen för något land i Amerika. Costa Rica är en republik, där presidenten är både stats- och regeringschef. Denne väljs tillsammans med två vicepresidenter i allmänna val vart fjärde år. Ett förbud mot omval av presidenten infördes 1969 men ogiltigförklarades i ett kontroversiellt utslag av författningsdomstolen 2003. Ändringen innebär att en president numera kan ställa upp för val på nytt efter frånvaro under minst två mandatperioder. Presidenten utser ministrarna och leder regeringens arbete. Den lagstiftande församlingen, Asamblea legislativa, består av en kam-
4(12) mare med 57 ledamöter. Dessa väljs i proportionella val som hålls samtidigt som presidentvalet. Nästa allmänna val hålls 2018. Högsta domstolen utses av den lagstiftande församlingen och består av 22 domare med en mandatperiod på åtta år med automatisk förlängning om inte två tredjedelar av parlamentsledamöterna motsätter sig det. Den inrikespolitiska utvecklingen Till skillnad från resten av Centralamerika har Costa Rica i modern tid en huvudsakligen fredlig politisk utveckling bakom sig. Under 1900-talet har demokratin satts ur spel två gånger; mellan 1917-1919 under diktatorn Federico Tinoco, samt under ett 44 dagar långt inbördeskrig 1948, då José Figueres ledde ett väpnat uppror i samband med ett omtvistat presidentval. Efter denna konflikt avskaffades landets militär, en konstitution antogs som garanterade fria och allmänna val, och grunden lades till regionens första välfärdsstat. Den segrande Figueres blev en nationalhjälte som sedermera vann det första politiska valet som hölls under landets nya konstitution 1953. Han genomförde en rad ekonomiska reformer; bankerna nationaliserades, kvinnor fick rösträtt och förmögenhetsskatt infördes. Denna demokratiska tradition med legitima val och fredliga politiska maktöverlämnanden var fram till 1980-och 1990-talen ett tydligt undantag från övriga Centralamerika, där militärkupper och interna väpnade konflikter ofta har avlöst varandra. Den politiska utvecklingen i Costa Rica har traditionellt präglats av en maktkamp mellan partierna PUSC (Partido Unidad Social Cristiana) och PLN (Partido de Liberación Nacional). Den ideologiska skillnaden mellan de två är i generella drag att PUSC förlitar sig mer på ekonomisk liberalism och marknadstänkande än PLN:s traditionellt sett mer socialliberala politik. Under 1990-talet har inflytandet av framförallt PUSC gradvis minskat, samtidigt som nya partier har bildats. Av dessa kan nämnas center-vänsterpartiet PAC (Partido Acción Ciudadana), som grundades år 2000 av Otton Solís, en f.d. medlem av PLN, det högerliberala partiet PML (Partido Movimiento Libertario), som grundades 1994 av dess ledare Otto Guevara, samt vänsterpartiet Frente Amplio, som i årets allmänna val ökade antalet parlamentsledamöter från en till nio. Författningsdomstolens beslut 2003, då vallagens förbud mot omval av sittande president ogiltigförklarades, möjliggjorde för den populäre f.d. presidenten (1986-1990) och fredspristagaren Oscar Arias, att åter kandidera till landets högsta ämbete. Arias gick med 0,3 procents marginal segrande ur valet i februari 2006. Under Arias tid vid makten implementerades frihandelsavtalet
5(12) DR-CAFTA. Avtalet, som är mellan USA och de centralamerikanska länderna samt Dominikanska Republiken, hade dessförinnan ratificerats efter en folkomröstning och en utdragen parlamentarisk process. Under mandatperioden kom Arias att kritiseras för bristande förmåga att tackla den ökande kriminaliteten och det växande budgetunderskottet, och förlorade mot slutet av mandatperioden alltmer i popularitet. Kampen om presidentposten i valet 2010 stod i huvudsak mellan den f.d. vicepresidenten Laura Chinchilla (PLN), högerliberalen Otto Guevara (PML) och den mer vänsterorienterade Otton Solís (PAC). Chinchilla vann överlägset valet med 47 procent av rösterna, och passerade därmed den gräns på 40 procent som krävs för att vinna valet redan i den första valomgången. Därmed blev Chinchilla Costa Ricas första kvinnliga president. I parlamentsvalet blev PLN det största partiet, dock utan egen majoritet. Laura Chinchilla lovade i valrörelsen att fortsätta PLN:s och Oscar Arias inslagna linje med att främja en exportinriktad ekonomisk politik och fortsätta de sociala satsningar som Arias initierade, med fokus på hälsa och utbildning. Ett annat vallöfte var att skärpa åtgärder för att bekämpa den ökande organiserade brottsligheten som narkotikahandeln i regionen fört med sig. President Chinchillas regering avslutade sin regeringsperiod i maj 2014 med lägst popularitetssiffror av de sex senaste administrationerna. Anledningen till Chinchillas impopularitet var flera. Fyra ministrar och flera höga tjänstemän hade under hennes mandatperiod fått avgå efter diverse oegentligheter och korruption. I maj 2013 uppdagades att Chinchilla två gånger rest med ett privatplan tillhörande en person med kopplingar till organiserad brottslighet. Flera strandade stora infrastrukturprojekt och misslyckade försök att få igenom en nödvändig skattereform har varit två ytterligare faktorer som bidragit till missnöjet med regeringen. Sociala protester nådde under år 2013 den högsta nivån i landets historia. Den gradvisa försämringen i välfärdssystemet, som så länge varit landets stolthet, en fattigdomsnivå som har legat på samma nivå under de senaste 20 åren (20 procent) och en växande ojämlikhet spädde på regeringens impopularitet trots framgångar på säkerhetsområdet med rekord i narkotikatillslag och minskande antal mord, stadig ekonomisk tillväxt med höga nivåer av utländska direktinvesteringar, låg inflation och pågående förhandlingar om medlemskap i OECD. President-och parlamentsvalen i februari 2014 vanns med knapp marginal av kandidaten för det vänsterorienterade partiet PAC (Partido Acción Ciudadana), f.d. diplomaten och akademikern Luis Guillermo Solís över regeringspartiet PLN:s (Partido Liberación Nacional) kandidat Johnny Araya (f.d.
6(12) borgmästare i San José). Valets stora skräll var det lilla vänsterpartiet Frente Amplios (som är radikalare än PAC) resultat när det gick från en till nio parlamentsledamöter. Eftersom Luis Guillermo Solís inte nådde minst 40 procent av rösterna hölls en andra valomgång den 6 april 2014. Dessförinnan, i mars, meddelade överraskande Johnny Araya att han hoppade av valkampanjen eftersom han inte såg en realistisk chans att vinna (samtliga opinionsmätningar visade alla på en mycket klar seger för Solís). Solís vann sedermera, som väntat, valen den 6 april med nästan 80 procent av rösterna. Han seger innebar ett brott mot decenniers dominans av de traditionella partierna PLN och PUSC (Partido Unidad Social Cristiana). Solís gick till val med ett löfte att ta krafttag mot korruptionen, reducera fattigdomen och göra Costa Rica till ett mer jämlikt samhälle. Presidenten och hans regering har emellertid hittills inte drivit några radikala reformer och försökt tillämpa de små stegens politik och bygga konsensus över partigränserna. En av de främsta svårigheterna för att förverkliga Solís politik har varit PAC:s svaga ställning i parlamentet, där partiet bara har 13 av sammanlagt 57 platser. Det har gjort PAC beroende av att ingå allianser, i första hand har man lutat sig mot det socialliberala och kristna partiet PUSC samt Frente Amplio. Alliansen har varit bräcklig och frågor som rör reformering av ålderdomliga arbetsrättslagar, där presidenten bland annat vill stärka strejkrätten, och höjda skatter, har stött på hårt motstånd. Det parlamentariska läget har även försvårat möjligheten att få igenom de av regeringen presenterade finansiella reformerna för att hantera Costa Ricas växande statsskuld och budgetunderskott. 2016 växte statsskulden till 63,2 % av BNP. Kongressens ovilja att godkänna upptag av internationella lån medför ett ökat beroende av dyrare lån hos nationella banker. Budgetunderskottet minskade dock till 3,5% jämfört med 4,4% procent året innan, tack vare ökade skatteintäkter till följd av hög tillväxt och utländska direktinvesteringar åtföljda av budgetnedskärningar i offentlig sektor. Regeringen har presenterat ett paket om 13 lagförslag för att hantera de ohållbara statsfinansiella situationen, varav reformer av det nationella pensionssystemet och effektiviseringar i offentlig förvaltning redan antagits. Tvistefrågan rör däremot skattereformer så som en föreslagen ökad progressivitet i inkomstskatten, en övergång från försäljningsskatt till moms och ökade insatser för att begränsa skatteflykt Oppositionen under ledning hävdar dock att neddragningar i offentlig sektor bör vidtas innan skattehöjningar övervägs. President Solís tampas med låga förtroendesiffror och medborgerligt missnöje med ökande levnadskostnader och högre våldsnivåer. 2016 blev ett rekordår i
7(12) negativbemärkelse med 577 mord, en ökning med 23,2% jämfört med året innan enligt nationella myndigheter. Våldökningen beror på en ökad närvaro av kriminella nätverk för internationell och nationell droghandel i landet. Samtidigt har polisiära tillslag resulterat i tillslag mot 118 kriminella smuggelnätverk och konfiskering av 24 ton narkotika. Förslaget om att införa en säkerhetsskatt för att finansiera 1000 nya poliser i kampen mot narkotikasmugglingen ser ut att röra sig framåt i kongressen, en ljuspunkt för regeringens brottsbekämpande insatser. Lokalval hölls i mars 2016. Mänskliga rättigheter De mänskliga rättigheterna respekteras i stor utsträckning men uppvisar vissa brister. Fängelseförhållandena är på flera håll undermåliga och präglas av överbeläggning, bristfällig tillgång till läkarvård och bristande sanitära förhållanden. Det förekommer att häktningstider överskrids samt att häktade personer blandas med redan dömda interner. Rättsväsendet är ineffektivt och delvis föråldrat. Dess resurser är begränsade och korruption förekommer liksom en viss grad av politisering av de statliga myndigheterna. Ett flertal åtgärder har emellertid genomförts för att minska korruptionen de senaste åren, såsom upprättandet av en särskild enhet för korruptionsfall inom åklagarväsendet vilket lett till fällande domar i en rad uppmärksammade fall. Yttrande och tryckfriheten föreskrivs i konstitutionen och respekteras. Enligt civilsamhällesorganisationer gör höga böter och anteckning i brottsregister vid fällande dom för ärekränkning att journalister blir sårbara. På Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2016 rankas Costa Rica på plats 6 av 180 länder, vilket är den bästa placeringen av de latinamerikanska länderna och 10 placeringar högre än året innan. Mötes- och föreningsfrihet föreskrivs i konstitutionen och respekteras. Diskriminering av fackföreningsaktiva förekommer. Arbetare inom maquilaindustrin (fabriker för legosömnad av bland annat märkeskläder) saknar lagstadgad rätt till facklig anslutning. Arbetsförhållandena i maquilas är ofta undermåliga.
8(12) Trots att staten traditionellt har gjort stora sociala satsningar och landet uppvisar förhållandevis höga sociala indikatorer i ett regionalt perspektiv så har fattigdomen och inkomstklyftorna i samhället ökat under det senaste decenniet. Costa Rica tillhör Centralamerikas säkrare länder men den ökande förekomsten av organiserad brottslighet kopplad till narkotikahandeln har orsakat högre våldsnivåer de senaste tio åren. 2016 konstaterades 577 mord, vilket gör att Costa Rica numera klassificeras som ett land utsatt för en våldspandemi enligt Världshälsoorganisationen (WHO). 45 procent av morden kopplas till drogrelaterat gängvåld, till följd av att både centralamerikanska gäng och mexikanska karteller ökat sin närvaro i Costa Rica. Diskriminering mot kvinnor förekommer och trots relativt avancerad lagstiftning på området är våld mot kvinnor vanligt förekommande. Handel med kvinnor och barn har ökat under de senaste åren enligt människorättsorganisationer, kommersiell sexuell exploatering är det vanligaste motivet till människohandel. Barn under 15 år utgör 45 procent av landets fattiga och våld och sexuella övergrepp mot barn förekommer. Barnarbete förekommer. Respekten för homosexuella, bisexuella och transpersoner är högre än i grannländerna, men diskriminering förekommer. Under 2015 erkände en familjedomstol för första gången ett samkönat samboförhållande och förslag om att erkänna samkönade äktenskap ligger i kongressen för beslut. De mest resurssvaga och exkluderade grupperna i Costa Rica är landets urfolk, som utgör knappt två procent av befolkningen. Urfolken saknar representation i parlamentet och regeringen. En nationell plan mot rasism och rasdiskriminering upprättades år 2011. Specifik lagstiftning mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet saknas. För mer detaljerad information, se UD:s senaste rapport om de mänskliga rättigheterna i Costa Rica på regeringens webbplats om mänskliga rättigheter: http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheter-i-varlden/ud-srapporter-om-manskliga-rattigheter/nordamerika-latinamerika-och-karibien?c=costa Rica Internationella relationer Costa Rica har inget militärt försvar. Landet har dock en nationell polisstyrka bestående av omkring 10 000 poliser, varav en knapp fjärdedel betecknas som gränspoliser. Istället för att lyda under en försvarsminister, är denna styrka un-
9(12) derordnad två civila ministrar; inrikesministern samt ministern för allmän säkerhet. Costa Ricas internationella position och strategiska utgångspunkt baseras på neutralitet (officiellt uttalad 1993), internationellt fredsbevarande samarbete samt en fördjupad ekonomisk integration. San José är säte för den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Costa Ricas relationer med Nicaragua har länge varit ansträngda, dels på grund av en stor illegal invandring därifrån, dels på grund av en konflikt kring gränsfloden San Juan. Frågan hänsköts till Internationella domstolen (ICJ) i Haag som kom med ett avgörande 2009 enligt vilket Costa Rica har rätt att transportera varor och turister på floden, men inte gränspolis. I oktober 2010 blossade åter tvisten upp då Costa Rica vände sig till ICJ med klagomål om miljöförstörelse i samband med att Nicaragua inlett muddring i floden. Domstolen kom i mars 2011 med ett preliminärt utlåtande där bägge parter beordrades att flytta polis och militär från det omstridda området. Muddringen ansågs inte ha orsakat några allvarliga miljöskador. I sitt domslut den 16 december 2015 fann ICJ att Nicaragua kränkt Costa Ricas territoriella suveränitet genom utgrävning av kanaler och militärnärvaro samt begränsat Costa Ricas navigeringsrätt på costaricanskt territorium. I samma domslut fastslogs att Costa Rica inte brutit mot den materiella miljörätten vid byggandet av en väg längs floden San Juan. De nicaraguanska planerna att bygga en interoceanisk kanal, som alternativ och konkurrent till Panamakanalen har ytterligare spätt på de ansträngda relationerna länderna emellan, liksom att Nicaragua i november 2015 stängde gränsen till Costa Rica för kubanska migranter på väg mot USA. Under 2015 valde landet att tillfälligt lämna det politiska samarbetet inom den Centralamerikanska Integrationsorganisationen (SICA) i protest mot övriga medlemsstaters bristande vilja att finna en lösning på situationen för de kubanska migranterna. Costa Rica är medlem i den Centralamerikanska Gemensamma Marknaden (CACM) och i flera regionala institutioner, men har länge tvekat att delta fullt ut i det regionala ekonomiska och institutionella samarbetet. Costa Rica har till exempel valt att stå utanför det centralamerikanska parlamentet (Parlacen) och den centralamerikanska domstolen till dess att organen antar vissa reformer, bl.a. rörande det automatiska valet av expresidenter till Parlacen och de höga administrativa kostnaderna. Costa Rica var en av initiativtagarna till den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och har dessutom, till skillnad från många andra länder i regionen, inte ingått något bilateralt avtal med USA för att undanta dess medborgare från utlämning till domstolen.
10(12) Costa Rica är ett progressivt land inom miljö- och klimatfrågor och har ambitionen att bli världens första koldioxidneutrala nation till 2021. Liksom övriga centralamerikanska länder hade Costa Rica länge diplomatiska förbindelser med Taiwan. Regeringen upprättade dock 2007 diplomatiska relationer med Folkrepubliken Kina vilket innebar att banden till Taiwan bröts. Skiftet motiverades med ekonomisk pragmatism och behovet av utländska investeringar. Costa Ricas innevarande president Guillermo Solís besökte i början av januari 2015 Peking och träffade då Kinas president Xi Jinping. De båda undertecknade flera avtal som syftar till att särskilt öka Kinas investeringar i Costa Rica, inom bland annat olje- och elektronikindustrin. Tanken är att Costa Rica ska inrätta särskilda ekonomiska frizoner med förebild från Shenzen utan för Hong Kong där kinesiska företag ska etablera sig. Ett avtal undertecknades också om att underlätta exporten av costaricansk hummer till den kinesiska jättemarknaden. Vidare passade Solis på att främja kinesisk turism till Costa Rica. Ekonomi och handel En statsledd industrialisering under 1960- och 70-talen, och framväxten av en exportinriktad produktion under de följande årtiondena, förvandlade Costa Rica från en jordbruksdominerad till en mer diversifierad ekonomi med utvecklade produktions- och tjänstesektorer. Denna trend stärktes i mitten av 90-talet då högteknologisk produktion startade och finansiella tjänster expanderade. Även turismen är viktig och utgör en betydande del av landets BNP. Den statsledda tillväxtmodellen har genererat relativt välstånd, men har också visat sig kostsam. Efter fem år av kraftfull ekonomisk expansion minskade tillväxten under 2008 och under nästföljande år hamnade den costaricanska ekonomin i recession (-1,1 procent av BNP). Den ekonomiska avmattningen föranleddes framför allt av den ekonomiska krisen i USA, som är Costa Ricas största handelspartner och som står för den största delen av de utländska direktinvesteringarna i landet. Den ekonomiska återhämtningen, med början under det första halvåret 2010, har varit relativt god med en tillväxt på omkring 4,5 procent årligen 2010-2013, för att sedan sjunka något under 2014 till 3,7 procent och 2015 till 2,8 procent. Tillväxten beräknas dock ha ökat till 4,3 procent under år 2016. De minskade skatteintäkterna under 2009 i kombination med ökade statliga utgifter skapade ett budgetunderskott som fortsätter att vidgas. Under 2015 uppgick budgetunderskottet till 5,9 procent av BNP, men sjönk till 3,5 % 2016. Den offentliga sektorns totala statsskuld har sett en oroande ökning och ut-
11(12) gjorde 2016 63,2 procent av BNP och förväntas öka om inte finansiella reformer antas. Landets ekonomi är beroende av export, som utgör drygt 20 procent av BNP. Historiskt sett har exporten av traditionella jordbruksprodukter såsom bananer, kaffe, socker och nötkött dominerat, men numera består exporten till 75 procent av industriprodukter (processade livsmedelsprodukter, farmaceutiska produkter, mjukvaror etc.), medan jordbruksprodukterna (bananer ej inräknat) står för 14,2 procent av exporten. Bananer står ensamt för 9 procent av landets export. Landets största exportmarknader 2015 var USA (42,5 procent), Nederländerna (4,8 procent), Panama (6,1 procent) och Kina (1,2 procent). Exporten till EU uppgick till 17 procent år 2014. Viktigaste importpartners 2015 var USA (40,7 procent), Mexiko (12,9 procent), Kina (7,6 procent) och Japan (2,8 procent). Importen från EU uppgick till 7 procent 2014. Turismen står för en stor del av inflödet av utländsk valuta och Costa Rica har en av de högre nivåerna av utländska direktinvesteringar per capita i regionen. Landet förbättrade under 2016 sin ranking enligt Världsbankens Doing Business index med 21 platser och rankas nu på plats 58 av 189 länder vilket är bäst i Centralamerika. Detta beror på tre nyckelreformer för affärsklimatet: förbättrad tillgång till krediter, förenklad skattebyråkrati och ökad tillgång till elektricitet. En del hinder kvarstår dock såsom höga nivåer av byråkrati, rättslig osäkerhet och svagt skydd för investeringar. Fattigdomen har ökat från 16,7 procent 2007 till drygt 20 procent 2016 och det historiskt starka sociala skyddsnätet har delvis urholkats på grund av ökade finansiella restriktioner vad gäller statsutgifterna. Till skillnad från grannländerna i Centralamerika är Costa Rica inte lika starkt beroende av remitteringar (penningförsändelser från migranter), vilka endast utgör ca två procent av BNP. Costa Rica har frihandelsavtal med CARICOM, Mexiko, Kanada, Chile, Panama, Kina, Singapore, samt frihandelsavtalet DR-CAFTA med El Salvador, Nicaragua, Honduras, Guatemala, Dominikanska Republiken och USA. Landet har även partiella frihandelsavtal med Colombia och Venezuela. Ett frihandelsavtal med Sydkorea är under förhandling. Det biregionala associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika, som färdigförhandlades under 2010, trädde under 2013 i kraft i Costa Rica vad gäller handelspelaren. Associeringsavtalet utgörs av tre pelare: politisk dialog, utvecklingssamarbete och frihandel. Även om avtalet i sin helhet kommer att träda i kraft först när det har godkänts av samtliga av EU:s medlemsstaters parlament, så har EU inrättat ett särskilt handels- och investeringskontor för Centralamerika med säte i San José. Dess övergripande uppgift är att säkerställa en tillämpning av associ-
12(12) ationsavtalet genom dialog och överenskommelser med de centralamerikanska staterna. Sverige och Costa Rica Sveriges ambassadör i Guatemala är också ackrediterad i Costa Rica. Sverige representeras i form av ett honorärt generalkonsulat i San José. Honorär generalkonsul är Sergio Jiménez Odio. Costa Rica har inte ambassad i Stockholm, utan Costa Ricas ambassad i Oslo har Sverige som sidoackrediteringsland. Den svenska importen från Costa Rica under 2015 uppgick till 260 MSEK och bestod tll 89 % av bananer och den svenska exporten uppgick under samma period till 225 MSEK och bestod till 68% av verkstadprodukter och till 12 % av malt. En stor del av importen från landet går även via europeiska hamnar och registreras därför inte som import till Sverige Bland de svenska företag som har egna kontor i Costa Rica återfinns Ericsson, ABB, NCC, SCA och Accenture. Lokala representanter med varierande grad av aktivitet finns för bl.a. Volvo Construction, Volvo personbilar, Volvo lastvagnar (bussar), Scania (bussar) Elektrolux, Elof Hansson, Atlas Copco, Sandvik, Oriflame och De Laval. Swedfund ställer riskkapital till förfogande för svenska investeringsprojekt i Costa Rica liksom i övriga Centralamerika. Besöksutbytet mellan Sverige och Costa Rica Besöksutbytet mellan Sverige och Costa Rica har varit begränsat de senaste åren. I oktober 2015 besökte statsministerns särskilda sändebud Pierre Schori Costa Rica. Dåvarande andre vice talmannen Eva Zetterberg besökte Costa Rica i maj 2002. Vice hälsominister Sisy Castillo Ramírez besökte Sverige i samband med en internationell konferens om trafiksäkerhet i juni 2013. I oktober 2003 besökte Jonas Bjelfvenstam, dåvarande statssekreterare inom Näringsdepartementet, Costa Rica för att tillsammans med en svensk företagsdelegation delta i ett seminarium om trafiksäkerhet, kollektivtrafik och infrastruktur. I februari 2003 besökte Costa Ricas biträdande kommunikationsminister Karla Gonzalez Carvajals Sverige i samband med ett av Sida genomfört KTS-utvecklingsprogram (KTS, kontraktsfinansierat tekniskt samarbete) för trafiksäkerhet. ANDRÉN