Jämställd kommunikation Normkritik och kommunikation Så får du till en normkritisk kommunikation En norm är en oskriven regel om vad som är normalt eller godtagbart beteende inom en viss grupp. Den kan vara outtalad, sitta i väggarna och tas ofta för självklar. Den är ofta kopplad till makt och fungerar utestängande för vissa och inkluderande för andra. Oftast får det konsekvenser att bryta mot normer, allt från exkludering till mer allvarliga följder som våld. En del normer behövs i ett samhälle för att förhindra anarki. Men andra fungerar begränsande och leder till att vissa får privilegier och andra inte. Exempel på det är könsmaktsordningen, etniska normer, normen om religion, heteronormen, tvåkönsnormen, normen om funktionsförmåga och åldersnormen. Alla dessa har en grund i diskrimineringslagen. Normkritik handlar om att synliggöra normen och normpersonerna det vill säga det som sitter i väggarna. Genom att synliggöra det som tas gör givet blir det lättare att ifrågasätta normen och göra den mer inkluderande. Normkritik är motsats till det som brukar kallas toleranspedagogik och som bygger på att de som tillhör normen ska tolerera dem som ses som avvikare. Det finns ett maktperspektiv inbyggt i toleranspedagogiken, det är vissa som har makten att tolerera andra. Det är till exempel den sven-ska majoriteten som har makten att tolerera invandrarna. Det är de heterosexuella som ska tolerera de homosexuella. När vi tänker oss standardmedborgaren är det många som osynliggörs. Om en tidning exempelvis ska trycka en artikel om kärlek på Alla hjärtans dag blir det ofta en genrebild på ett heterosexuellt par, antagligen vita, antagligen med full funktionsförmåga. Det är så bilden av kärlek ser ut om du inte är normmedveten. För att inkludera fler måste du vara medveten och inte slentrianmässigt återupprepa normerna. Det är också viktigt att se till att undvika stereotypa situationer och stereotypa miljöer. Personer med funktionsnedsättning gestaltas till exempel oftast som offer som ska hjälpas på olika sätt. De får sällan synas på en bild som inte handlar om funktionsnedsättning. Du måste också ta hänsyn till att normer samverkar. Vi är alla människor och har ett kön, en etnisk tillhörighet, sexuell läggning, religiös tillhörighet, nationalitet, ålder, och så vidare. Vår identitet är en komplex sammansättning av olika komponenter och en och samma person kan i vissa avseenden tillhöra normen och samtidigt avvika från den i andra.
Sammanfattning normkritik Kommunikation skapar en bild av vår omvärld. Normkritisk kommunikation borde då: Nå fram utan att återskapa stereotyper Synliggöra normen och ifrågasätta den Vända upp och ner på normativiteten Inkludera flera grupper Kännetecknas av begreppsmedvetenhet Etnisk tillhörighet När är det egentligen viktigt att beskriva etnisk tillhörighet? Utgå från självidentifikation att individen själv får tillskriva sig en grupptillhörighet Undvik stereotyper Benämn normen inte bara den som avviker från normen Några saker att tänka på kön Hur beskriver vi kvinnor respektive män? Vem är offer, förövare, subjekt, objekt, aktiv, passiv? Vem nämns bara med förnamn och vem med förman och efternamn? Funktionsnedsättning En är inte sin funktionsnedsättning Undvik ord som funktionshindrad och funktionsnedsatt. Använd person med funktionsnedsättning istället Utgå från självidentifikation att individen får själv tillskriva sig en grupptillhörighet Vem är aktiv passiv? Vad signalerar t.ex. ordet rullstolsbunden? Använd hellre rullstolsburen/person som använder rullstol. Checklista normkritik Finns det ett vi i texten? Vilka är det? Vad har vi för egenskaper? Finns det ett dem i texten? Vilka är det? Vad har dem för egenskaper? Vad beskrivs som ett problem? Vem har ansvar för lösningen? Vem är aktiv, vem är passiv? Vem syns, vem syns inte? Vad ska bilden demonstrera? Vad vill jag säga med bilden?
Genusmedveten bildkommunikation Vad säger dina bilder om kvinnor och män? Med begreppet genus avses de aspekter av kön som är socialt, kulturellt och historiskt konstruerade, det vill säga det som räknas som manligt respektive kvinnligt i ett samhälle. Det finns gott om normer som avgör vad som är normalt och begripligt manligt och kvinnligt uppträdande. Maskulinitet och femininitet är något vi skapar hela tiden genom kroppsspråk, kläder, val av toalett, yrken, intressen, etc. Och det är något som skapas genom bildspråk. På många sätt visar bilder vad som är möjligt you can t be what you can t see. Generellt för normativt bildspråk är att kvinnor fotas uppifrån och män nerifrån. När en person fotas nerifrån ser den ner på dig och får mer symbolisk makt. Och du får mer symbolisk makt över den som ser upp på dig. Den personen ser dessutom mindre ut. Kvinnor sitter oftare ner på bild. De ler mer och möter betraktarens blick. Män tittar sällan in i kameran och undviker därmed att bekräfta den som tittar. Män porträtteras ofta i sitt yrkessammanhang, de arbetar på bild, de ska se upptagna ut. Även kvinnor med makt fotas ofta normativt. På så sätt blir det begripligt varför Mona Sahlin ler, blickar in i kameran och fotas ovanifrån när Göran Persson får vara fullt upptagen med att prata och agera på en bild tagen i grodperspektiv. Trots att de har exakt samma funktion, ledare för Socialdemokraterna, så är bilderna tagna på helt olika sätt. Den normativa regeln för bildspråk är att kvinnan är passiv medan mannen är aktiv. Varför är vi som tittar så bekväma med det? En förklaringsmodell är teorin om den manliga blicken/the male gaze. Den går ut på att kvinnan alltid är objekt, både i tidningar som riktar sig till kvinnor och till tidningar som riktar sig till män. Kvinnor och män ser alltså på bilder på samma vis, med samma blick. Därför ska kvinnor alltid posera med ett kroppsspråk som inbjuder till att betraktas. Däremot ser man nästan aldrig en man som bjuder in med blicken. De vanligaste klichéerna Kvinnor som skildras med en påtaglig osäkerhet genom ord, kroppspråk och minspel Män som framstår som bestämda, kontrollerade, dominanta, självsäkra och riskbenägna Kvinnor som är yrkesmänniskor tas ur sitt sammanhang och ler och poserar Män som agerar och ser upptagna ut Män/pojkar är aktiva och jobbar/leker Kvinnor/flickor är passiva och posar för kameran Pojkar tar plats, flickor står kröka, hukande Söta flickor, starka pojkar Arga män Sälj grej med tjej en vit, smal, ung, retuscherad kvinna som säljer något i minimal outfit
Genusbildtänk Representation räkna huvuden. 70-80 procent av alla som syns i media är män Utgå från de sju diskrimineringsgrunderna för att få en bra spridning. Gå igenom ditt material, till exempel en hemsida, och se ur det ser ut. Hur många är svenska män kring trettio? Byt ut för att få en större inkludering Fler synliga representanter minskar risken att en grupp bedöms stereotypt, till exempel när ett möbelföretag lät ett lesbiskt par representera Familjen i sin inredningskatalog Jämställt språk Hur kan vi använda språket för att bedriva jämställdhetsarbete? När det pratas om språk som ska främja politisk förändring, däribland jämställdhet, är det svårt att komma ifrån relationen mellan språket och verkligheten. Det finns två sätt att se på kön och språk: Språket är en spegel av vekligheten det finns kvinnor och män, därför talar vi om kvinnor och män Språket skapar verkligheten det att vi pratar om kvinnor och män gör att vi ser mänskligheten som kvinnor eller män Ibland är språket en spegel av verkligheten, till exempel när en person ger sin bild av en upplevelse. Men språket är samtidigt ett sätt att skapa verkligheten. Det görs genom språknyanser, uttryckssätt, ord som kan betyda olika saker för olika människor, osv. Ordet jämställdhet har till exempel varit med och skapat en verklighet där det är eftersträvansvärt att arbeta för lika villkor mellan könen. För 200 år sedan hade ingen förstått innebörden av ordet. Språk har en viss eftersläpningseffekt. Till exempel hette det länge riksdagsman oavsett om det var en man eller kvinna som avsågs, en rest från den tid då det bara satt män i riksdagen. På 1970-talet började många ifrågasätta om språket verkligen skulle spegla gamla värderingar. Bland annat ville Grupp 8 i Kvinnobulletinen införa ett kvinnligt bokstaveringssystem. De ville hitta kvinnliga alternativ till den manliga språkförbistringen: om vi ska ha ett jämställt samhälle måste vi även ha ett språk som hänger med. I Sverige går vi allt mer mot den mer könsneutrala språklinjen med personbeteckningar som talesperson, riksdagsledamot, stadsanställd, osv. Framförallt har vi valt Det är även angeläget att motverka språkbruk som konserverar könsroller och osynliggör kvinnor i exempelvis myndigheternas texter och i det språk som används i medier, på arbetsplatser och i skolor. Ur boken Bästa språket (2005) en könsneutral linje i allt myndighetsspråk där kön inte ska behövas specificeras överhuvudtaget. För några år sedan fick forskaren Karin Milles ett uppdrag från regeringen att tillsammans med Språkrådet att skriva en
handbok i hur man uttrycker sig jämställt. I svenska språket är personbeteckningarna extra problematiska när det kommer till jämställdhet; när vi talar om personer så könar vi dem. En del beteckningar avslöjar vilket kön som traditionellt innehaft en viss position, till exempel sjuksköterska och talman. Sedan länge har både kvinnor och män innehaft dessa positioner men ändå lever beteckningen kvar. I vissa fall finns mycket investerat i dem, det kan vara svårt att bara byta ut. Pronomen I svenska språket finns det många fasta uttryck som osynliggör kvinnor, exempelvis gemene man, bemannad, mansålder, mannen på gatan, osv. Det finns också en gammal konvention att använda han när vi inte vet kön på någon eller talar om en allmän person. Ett exempel från lagspråket: Varje medborgare är skyddad mot kroppsstraff. Han är därjämte skyddad mot tortyr... Inte förrän år 2010 ändrades texten till Var och en är skyddad mot kroppsstraff. Ingen får heller utsättas för tortyr Övergripande strategi för jämställt språk: Rikta dig till alla könen, kvinnor, män och alla andra språket ska vara tillgängligt för alla Befolka ditt språk med både kvinnor och män, använd exempel, undvik stereotyper Använd könsneutrala personbeteckningar när det går: lärare, författare, frisör, etc. Även om dessa beteckningar är traditionellt manliga så är det mer otydligt än till exempel talman. Använd adjektiven kvinnlig eller manlig framför där det behövs, kvinnliga och manliga lärare istället för lärare och lärarinnor Inför gärna mer neutrala beteckningar. Språkrådet går inte alltid i bräschen, det måste komma från gräsrötterna, vi kan bara själva bestämma vad vi vill kallas. Så undviker du generiskt han Exempel: Om en student vill överklaga sitt betyg bör han först vända sig till kursansvarig. Alternativ: Han eller hon/hon eller han Den Hen Pluralisera: Om studenter vill överklaga bör de först vända sig till Upprepa pronomen: Om en student vill överklaga sitt betyg bör studenten först Skippa pronomen: En student som vill överklaga sina betyg bör fört vända sig till Ibland funkar även du
Hen Det är oklart var ordet hen kommer ifrån. Troligtvis är det en blandning av hon och han. Kanske har det hämtats med inspiration de från finskans könsneutrala pronomen hän. Hen användes första gången 1966-1967 av Karl-Hampus Dahlstedt som nämner det i en språkvårdsskrift där han avfärdar det som en besvärlig operation. Det finns belägg för att han funderade på det redan på 1950-talet. År 2012 har kallats hen-året. Queer- och transpersoner började använda ordet för personer som hamnade mellan könen. Det blev en stor debatt kring ordet och många var upprörda. Hen har både vänner och fiender. Bland vännerna finns feminister, genuspedagoger, transaktivister, författare, studenter, vissa partipolitiker och journalister. Ordet har börjat dyka upp som ett alternativ i riksdagsmotioner, studentuppsatser, tidningar, tidskrifter, osv. Dock är förekomsten marginell i exempelvis myndigheters externa kommunikation. Övningar Workshop 1 Hen ska genomgående användas som generiskt pronomen på er externa webbplats. Hur ställer ni er till det? Lista de viktigaste för- och nackdelarna! Workshop 2 Hitta könsneutrala alternativ till följande personbeteckningar: Tjänsteman Talman Huvudman Sjuksköterska Brandman Om dokumentationen Detta material togs fram 17 mars 2014 vid utbildningen Jämställd kommunikation i statliga myndigheter inom ramarna för satsningen Jämställdhetsintegrering i Myndigheter (JiM). Utbildningen leddes av Lillemor Dahlgren och Anneli Tillberg från Nationella sekretariatet för genusforskning. Föreläsare var Karin Milles, docent vid Södertörns Högskola som forskar i svenska, samt fotografen och bloggaren Thomas Gunnarsson, även kallad genusfotografen, som bloggar om hur kön gestaltas i media och reklam. Materialet är en dokumentation från utbildningen som har sammanställts av Cecilia Köljing, Nationella sekretariatet för genusforskning.