Uppdragsrapport. Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, version juli Håkan Olsson & Karen Lundholm

Uppdragsrapport Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, version juli 2007 Håkan Olsson & Karen Lundholm

Bilden på omslaget är fotograferad av Håkan Olsson

Uppdragsrapport Författare: Uppdragsgivare: Rapportnr: Håkan Olsson Naturvårdsverket NV-avtal 502 0702 Granskare: Granskningsdatum: Dnr: Version: 2007/349/1933 2007-07-18 Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, version juli 2007 Håkan Olsson & Karen Lundholm Uppdragstagare SMHI 601 76 Norrköping Uppdragsgivare Naturvårdsverket 106 48, Stockholm Distribution Enligt villkor från Naturvårdsverket Klassificering (x) Allmän Nyckelord Projektansvarig Håkan Olsson 011 495 8205 hakan.olsson@smhi.se Kontaktperson Lars Klintwall 08 698 1282 lars.klintwall@naturvardsverket.se Hydromorfologi, kvalitetsfaktorer, bedömningsgrunder, fysisk påverkan Övrigt

Innehållsförteckning 1 SAMMANFATTNING OCH REKOMMENDATIONER... 1 2 BAKGRUND... 2 3 ÖVERVÄGANDEN... 2 3.1 Förslag till bedömningssystem för sjöar och vattendrag... 3 3.2 Ekologisk relevans... 4 3.3 Val av parametrar... 5 3.3.1 Kvalitetsfaktorer enligt ramdirektivet för vatten... 5 3.3.2 Kvalitetsfaktorer och indikatorer i detta bedömningssystem... 5 3.4 Bedömningsgrundens klassindelning... 6 4 DATAUNDERLAG... 6 4.1 Verktyg för datahantering... 6 4.2 Sjöar och vattendrag... 7 4.2.1 Digitala kartskikt... 7 4.2.2 Dammar och vandringshinder... 7 4.2.3 Data för bedömning av påverkan på sjöars amplitud... 7 4.2.4 Data för bedömning av påverkan på flödesregim... 7 5 BEDÖMNING AV HYDROMORFOLOGISK STATUS... 8 5.1 Bedömningssystem för sjöar och vattendrag... 8 5.1.1 Bedömning baserade på förekomst av vandringshinder... 8 5.1.2 Bedömning av regleringens påverkan på vattenstånd i sjöar... 12 5.1.3 Bedömning av flödesregleringens påverkan på vattenförekomster... 16 5.1.4 Systemet för bedömning av kontinuitet och hydrologisk regim... 24 6 REFERENSER... 27 7 BILAGOR... 28

1 Sammanfattning och rekommendationer I denna rapport presenteras ett förslag till bedömningsgrunder för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer enligt de definitioner som kan härledas från ramdirektivet för vatten (2000/60/EG). I förslaget ingår metodik för bedömningar av påverkan på kontinuitet och hydrologisk regim för sjöar och vattendrag. Förslaget är i första hand avsett som underlag för Naturvårdsverkets handledningar eller föreskrifter, enligt SFS 2004:660, 4 kap. 8, för tillämpning av Sveriges vattenmyndigheter. I det föreslagna bedömningssystemet används vandringsvägar för fisk som bedömningsindikator för kvalitetsfaktorn kontinuitet. En vattenförekomst som i ett hydrologiskt sammanhängande område av ett vattendragssystem är vandringsbar för fisk utan att artificiella konstruktioner hindrar de naturliga vandringsmöjligheterna får hög status, opåverkat tillstånd, med avseende på kontinuitet. Vattenförekomster som p.g.a. ett eller flera artificiella vandringshinder inte kan migreras av fisk som befinner sig inom vattenförekomstens naturligt vandringsbara avsnitt av vattendraget men nedströms vattenförekomsten och nedströms ett eller flera artificiella vandringshinder får i första hand god status, men den får måttlig status om ett vandringshinder ligger i anslutning till vattenförekomsten. Bedömningsgrunden kan göras mer ekologiskt relevant om den kompletteras med ett kriterium som baseras på andelen vandringsbar vattendragslängd av den naturliga vandringsbara sträckan inom vilken den bedömda vattenförekomsten finns. För en översiktlig bedömning av vattenregleringens påverkan på hydrologisk regim föreslås användning av indikatorer för regleringsamplitud i sjöar, regleringsgrad och några karakteristiska flöden nedströms regleringsdammar. För noggrannare bedömningar av påverkan till följd av flödesreglering föreslås indikatorer och modeller som kräver jämförbara tidsserier för reglerade respektive oreglerade flöden och amplituder. Bedömningsskalorna som föreslås här är kvantitativa och är primärt gjorda för en översiktlig bedömningen med hjälp av lätt tillgängliga data. Risken för felbedömningar minimeras om indata är kvalitetssäkrade och information om t.ex. vandringsvägar, vandringshinder, regleringsstrategier, överledningar och förekomst av torrlagda rinnsträckor är aktuell. Bedömningsskalornas ekologiska relevans behöver testas och förslaget kan förbättras med följande utvecklingsaktiviteter: 1. Kalibrering mot kvantifierade biologiska effekter. 2. Regionalisering och anpassning till olika typer av vattenförekomster. Förslag till bedömningsgrunder för morfologiska kvalitetsfaktorer för sjöar och vattendrag presenterades av Länsstyrelsen i Jönköping, 2006. De morfologiska kvalitetsfaktorerna varierar mer inom vattenförekomster än kvalitetsfaktorer för kontinuitet och hydrologisk regim. Vid bedömning av påverkan på morfologiska kvalitetsfaktorer kvantifieras förändringar på strömningsmönster och flödeshastigheter i vattenförekomsten, djup, bredd och substratförhållanden samt på strandzonens struktur. SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007 1

2 Bakgrund Naturvårdsverket gav, enligt överenskommelse SMHI dnr 2005/1317/1933 och NV dnr 235-3791-05Me, SMHI uppdraget att utforma bedömningsgrunder för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer enligt ramdirektivet för vatten. Inom det uppdraget utarbetades en Remissversion av bedömningsgrunder för hydromorfologi, som lades ut på www.vattenportalen.se i maj månad 2006 (Olsson m.fl. 2006). Inom tilläggsuppdragen, SMHI dnr 2007/349/1933 och NV dnr 235-976-07Me, har denna reviderade rapport färdigställts och den beskriver metodik för bedömningar av påverkan på kontinuitet och hydrologisk regim. Rapporten har reviderats med hänsyn taget till synpunkter som inkom till Naturvårdsverket vid cirkulation av förslagen till bedömningsgrunder 2006 och resultat från test av utfall av bedömningsgrunderna. Bedömningsgrundernas basparametrar testades i ett separat uppdrag från Naturvårdsverket, Olsson & Lundholm (2006). 3 Överväganden Bedömningsgrunderna för fysisk påverkan baseras på parametrar som indikerar hur mycket människan påverkar ytvattnens kontinuitet, hydrologi och morfologi. Utformning av bedömningssystemet och valet av parametrar har gjorts så att det skall vara möjligt att ta fram kunskapsunderlag till den karaktärisering av vattenförekomster som skall ligga till grund för vattenmyndigheternas förvaltningsplaner. Enligt ramdirektivet för vatten skall de första förvaltningsplanerna vara färdiga senast 22 december 2009. Eftersom kartläggnings- och karaktäriseringsarbetet enligt ramdirektivet skall vara geografiskt heltäckande så har ambitionen i detta arbete varit att basera bedömningsgrunderna på indikatorer, data och system som är relativt lätt tillgängliga och rationella att hantera. Bedömningar kan göras med hjälp av befintliga data, t.ex. från dammregistret, och bedömningarna kan senare revideras när nya data finns tillgängliga, t.ex. när dammregistret uppdaterats. Föreliggande bedömningssystem syftar i första hand till att göra översiktliga bedömningar för samtliga identifierade vattenförekomster. För att göra detaljerade bedömningar för enskilda vattenförekomster krävs det kompletterande analyser och detaljkunskap. Bedömningssystemet kan då också behöva revideras och anpassas till de parametrar som mer detaljerat beskriver hydromorfologiska förhållanden. Eftersom miljöövervakningssystem för bedömning av påverkan på hydromorfologiska kvalitetsfaktorer inte har definierats eller använts tidigare så har det i detta arbete varit liten tillgång till generella, typspecifika eller regionala referensvärden motsvarande naturliga förhållanden. Vi har ändå försök att hitta ett bedömningssystem som baseras på referensförhållanden och som kan fungera idag. Systemet kan utvecklas och ingående parametrar bör vara del i ett miljöövervakningssystem. Det förekommer och skapas många nya begrepp vid tillämpning av ramdirektivet för vatten och vid användning av ny teknik i miljöarbetet. Det senare kan vara att göra bearbetningar och analyser i GIS. För att underlätta för läsaren har vi i Bilaga 1 en ordlista med förklaringar till några av de ord som vi har använt i denna rapport. Digitala kartskikt och andra data som rekommenderas för bedömningsarbetet finns noterade i Bilaga 2. 2 SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007

3.1 Förslag till bedömningssystem för sjöar och vattendrag Det bedömningssystem som föreslås av SMHI visas schematiskt i Figur 1. Det föreslagna systemet innebär att påverkan på kontinuiteten i form av vandringshinder för fisk bedöms först. Bedömning av påverkan på kontinuiteten kräver nämligen en kartläggning av vandringshinder inom hela avrinningsområden. En damm kan hindra laxar att vandra till de naturliga lekplatserna som före dammbygget kunde finnas långt upp i vattensystemet. Kontinuiteten i en vattenförekomst måste därför beskrivas med kunskapsunderlag från hela vattensystemet och det kunskapsunderlaget kan användas vid bedömning av påverkan på hydrologisk regim och morfologi. De dammar som kartläggs för bedömning av påverkan på kontinuiteten påverkar oftast också den hydrologiska regimen i vattenförekomsten uppströms och i en eller flera vattenförekomster nedströms dammen. Förekomst av dammar och vandringshinder är också faktorer som påverkar vattenförekomsternas morfologi. Det är därför rationellt att samordna sammanställning av bedömningsunderlag och att ta hjälp av digital kartanalys i arbetet. Kartläggning av dammar och vandringshinder Bedömning av påverkan på kontinuitet Bedömning av påverkan på hydrologisk regim Bedömning av påverkan på morfologi Största påverkansgrad ger den hydromorfologiska statusklassningen enligt principen om att sämst kvalitetsfaktor/parameter styr ( one out-all out ). Figur 1. SMHI:s förslag till arbetsgång vid bedömning av påverkan på hydromorfologi för sjöar och vattendrag inom ett avrinningsområde. Kartläggning och sammanställning av övriga bedömningsunderlag än information om dammar och vandringshinder får tänkas ske inom de tre rutorna som i figuren representerar bedömningar inom de tre kategorierna av hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Vid bedömning av vattenregleringens påverkan på hydrologisk regim ingår att bedöma hur mycket vattennivån i de reglerade sjöarna påverkas och hur mycket vattenföringen påverkas nedströms regleringsdammen. Man har här nytta av att arbeta med bedömningsunderlaget och bedömningsresultaten i ett kartsystem där det finns definierade uppgifter om regleringsdammarna, om regleringarna och med uppgifter om flödesstatistik. Med det underlaget underlättas arbetet att bedöma hur SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007 3

långt nedströms en regleringsdamm eller en bedömningsplats som en viss påverkan på hydrologisk regim kan gälla. Bedömning av påverkan på morfologiska kvalitetsfaktorer kräver enligt vår tolkning av ramdirektivet för vatten mer lokal geografisk information än kvalitetsfaktorerna för kontinuitet och hydrologiskt regim. Bedömning av påverkan med hjälp av morfologiska kvalitetsfaktorer innebär att kvantifiera påverkan på strömningsmönster, förändrat djup och bredd, flödeshastigheter, substratförhållanden och strandzonens struktur. Det är faktorer som varierar mer inom vattenförekomster jämfört med kvalitetsfaktorer för kontinuitet och hydrologisk regim. Förslag till bedömningsgrunder för morfologiska kvalitetsfaktorer har tagits fram av Länsstyrelsen i Jönköping, 2006. En vattenförekomst som bedöms enligt SMHI:s förslag till bedömningssystem får den hydromorfologiska statusklass som är sämst enligt någon av de definierade kvalitetsfaktorerna i bedömningssystemet. Om bedömning av påverkan på kontinuitet och hydrologisk regim ger god hydromorfologisk status och en bedömning av påverkan på morfologin ger måttlig status så blir totalbedömningen måttlig status. 3.2 Ekologisk relevans De indikatorer som tillämpas i detta förslag till bedömningsgrunder kan ha olika hög ekologisk relevans. Mer ekologiskt relevanta indikatorer kan tillämpas på längre sikt och med nyttjande av mer detaljerad lokal information t.ex. om varje vandringshinders effekt på uppströms respektive nedströms migration. Det behövs också mer forskning för att kunna kvantifiera sambandet mellan indikation på påverkad hydromorfologi och biologiska effekter på olika delar av vattensystemet. I detta förslag till bedömningsgrunder påpekas ett behov av att utveckla en metod för att definiera och identifiera ekologiskt betydelsefulla vandringshinder. Det finns klassningsmodeller för bedömning av vattenregleringars påverkan på vattendrag och sjöar, t.ex. DHRAM (Dundee Hydrological Regime Assessment Method) (Black m.fl. 2005) och REGCEL (Hellsten m.fl. 2002). DHRAM testas i projekt i Skottland och Finland för tillämpning enligt EG 2000/60/EG. DHRAM tillämpar Indicators of Hydrological Alteration-metoden enligt Richter m.fl. (1996). Det innebär att 32 ekologiskt relevanta parametrar inom 5 olika grupper av hydrologiska karakteristika poängsätt och vägs samman till en bedömning av hur mycket flödesregimen ändrats från den naturliga flödesregimen. Man jämför tidsserier med dygnsflöden för oreglerade och reglerade förhållanden med avseende på månadsmedelflöden, varaktigheter för max- och min-flöden, datum för max- och min-flöden, antal och varaktighet av flödestoppar och min-flöden och antal flödestoppar och flödesfall. Det finns enligt Black m.fl. (2005) två viktiga punkter att beakta vid tillämpningen av DHRAM: 1. Att upprätta bra flödesserier. 2. Att kalibrera utfallet så att bedömningarna blir ekologiskt relevanta. Vi har i detta förslag till bedömningsgrunder inte haft resurser att testa DHRAMparametrar eller enklare indikatorer som regleringsgrad mot biologiska data. Men det behovet finns och det påpekas också av Black m.fl. (2005) angående DHRAM. I detta förslag till bedömningsgrunder har vi identifierat de mest tillämpbara enskilda parametrarna som ett första användbart verktyg i Sverige. Det gör det möjligt för alla 4 SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007

som utför bedömningar att se vilken parameter som ger ett visst utfall. Det kan vara underlag för en expertbedömning. En modell där värden från olika bedömningsparametrar viktas mot varandra bör före tillämpning kalibreras mot biologiska eller ekologiska effekter uppmätta i olika typer av svenska vattendrag. Ett sammanvägt resultat från en modell är inte lika bra underlag för expertbedömning som bedömningsresultat från de enskilda parametrarna. En nackdel med en mer ekologiskt relevant sammanvägningsmodell är att den kräver ett mer komplett bedömningsunderlag än en modell som kan ge ett bestämt klassningsresultat om bara en parameter eller en kvalitetsfaktor kan klassas. Det bedömningssystem som i grunden föreslås här är ett pragmatiskt bedömningssystem med principen one out all out. Det kan kompletteras med de förslag till mer ekologiskt relevanta bedömningsunderlag som föreslås för tillämpning på de vattenförekomster där det är motiverat och möjligt. 3.3 Val av parametrar 3.3.1 Kvalitetsfaktorer enligt ramdirektivet för vatten Enligt ramdirektivet för vatten indelas de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna i tre kategorier: Hydrologisk regim Kontinuitet Morfologiska förhållanden Hydrologisk regim är relevant för både sjöar och vattendrag. I ramdirektivet för vatten anges kontinuitetsfaktorer endast för definition av ekologisk status i ytvattenkategorin vattendrag. I praktiken är kontinuitetsfaktorer även relevanta för klassning av ekologisk status i sjöar. Artificiella vandringshinder, som dammar eller andra byggnationer som fungerar som vandringshinder, påverkar inte bara rinnsträckor utan även sjöars ekologiska struktur och funktion. Faktorer för definition av ekologisk status enligt morfologiska förhållanden kan vara tillämpbara för alla kategorier av ytvattenförekomster, sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. 3.3.2 Kvalitetsfaktorer och indikatorer i detta bedömningssystem För sjöar och vattendrag föreslås här en stegvis bedömning av hydromorfologisk status som baseras på indikatorer för påverkan på kontinuitet och hydrologisk regim. Förekomst av vandringshinder för fisk används för bedömning av påverkan på kontinuitet och förändrat flöde eller förändrat vattenstånd används för bedömning av påverkan på hydrologisk regim. Ytvattnets förbindelse med grundvatten är inte med i dessa bedömningsgrunder. Här används inte heller information om sedimenttransport, som i ramdirektivet för vatten nämns vid beskrivning av hög status enligt kvalitetsfaktorn kontinuitet. De morfologiska effekterna av byggnationer eller grävningar i vatten diskuterades i remissversionen av denna rapport, Olsson m.fl. (2006), med hjälp av några exempel på indikatorer på byggnation i vatten. För kustvatten användes statistik för SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007 5

strandnära bebyggelse som indikator på morfologisk påverkan. Det fanns också med ett avsnitt om hur statistik för strandnära bebyggelse är möjlig att använda vid klassningar av påverkan/status. Dessa avsnitt om morfologiska bedömningar har inte reviderats och är inte med i denna rapport som har fokuseras på kvalitetsfaktorerna kontinuitet och hydrologisk regim. 3.4 Bedömningsgrundens klassindelning Målet har varit att föreslå en femgradig bedömningsskala enligt Tabell 1, där klass 1 indikerar minst påverkan och klass 5 mest påverkan på vattnet. Påverkansklasserna beskrivs verbalt enligt Tabell 1. För varje påverkansklass finns också en verbal beskrivning av den ekologiska status som en viss påverkan på hydromorfologin antas kunna motsvara. I rapporten kallas det i fortsättningen för hydromorfologisk status. Tabell 1. Klasser som föreslås vid bedömning av påverkan på hydromorfologiska kvalitetsfaktorer enligt ramdirektivet för vatten. Tabellen visar principen för presentation av bedömningsgränser. FYSISK PÅVERKAN PÅ YTVATTEN Klass Påverkan Status Värde för bedömningsparameter 1 Ingen Hög a b 2 Liten God c d 3 Måttlig Måttlig e f 4 Betydande Otillfredsställande g h 5 Kraftig Dålig i j 4 Dataunderlag En sammanställning över det dataunderlag som behövs för tillämpning av detta förslag till bedömningsgrunder finns i Bilaga 2. 4.1 Verktyg för datahantering Data för bedömning av hydromorfologisk påverkan kan med fördel bearbetas i digitala kartskikt. ArcGIS och huvudsakligen ArcMap har använts som datahanterare vid utformning och test av dessa bedömningsgrunder. Eftersom det gäller att hantera bedömningsunderlag för många geografiskt definierade objekt så är det är praktiskt att arbeta med kartskikten i geodatabaser, som medger att tabeller med attribut är direkt användbara i Access. Uppdatering av klassningsresultat kan göras rationellt om man länkar attributtabeller för kartskikt med vattenförekomster till tabeller i geodatabasen. Indata till kartanalyserna kan komma från olika typer av databaser eller datatabeller. Resultatet kan också bearbetas i kalkyl- eller databasprogram efter kartarbetet. Vid hantering av stora datamängder är det också viktigt att datatabeller med indata som skall analyseras har väl definierade kolumninnehåll. Kolumnrubriker skall helst inte ha mer än 10 tecken och textceller maximalt 50 tecken. Fri text undviks eftersom 6 SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007

den typen av information är oanvändbar i rationellt analysarbete och tar onödig plats i datatabeller. Förklaringar till innehåll i tabeller läggs i separata dokument för metadata eller separata flikar i Excel. Numeriska celler som är tomma får värdet 0 vid import till datahanteringsprogram så det är praktiskt att för saknade observationer lägga in ett orimligt tal som -999 för att kunna skilja saknade observationer från 0 i databasen. I tabeller med lägesbestämd punktinformation skall punktens position anges med koordinater enligt RT90 2,5 Gon Väst eller de koordinatsystem som är aktuellt för nationella användare. I Sverige startar Lantmäteriet under 2007 en övergång från RT90 till ett globalt anpassat referenssystem SWEREF99. Om datatabellens innehåll representerar egenskaper eller bedömningsresultat för en linje eller en yta i ett kartskikt skall datatabellen innehålla kartobjektets unika ID så att data kan kopplas till objektet i kartprogrammet. 4.2 Sjöar och vattendrag 4.2.1 Digitala kartskikt Följande digitala kartskikt behövs: Punkter för dammar eller andra vandringshinder för fisk Linjer för vattensystemets flödesvägar Polygoner för vattenytor Vattenförekomster Rapporteringsförekomster Vattendelare för avrinningsområden 4.2.2 Dammar och vandringshinder Information om dammar och vandringshinder hämtas från databaser eller olika typer av inventeringar. Informationen skall vara lägesbestämd och den bör kopplas till ett kartskikt med linjer för vattensystemets flödesvägar, t.ex. svenskt vattendragsregister, SMHI 2006. 4.2.3 Data för bedömning av påverkan på sjöars amplitud Regleringsamplitud som föreskrivits i vattendom eller liknande föreskrift med villkor för verksamhet har av SMHI i olika uppdrag från Naturvårdsverket sammanställts i en preliminär datatabell för 554 sjöar. Informationen kan vara inaktuell och den ger inte information om hur nivån förändras i praktiken. Information om den verkliga vattenståndsvariationen vid reglering och information om naturlig vattenståndsvariation finns i SMHI:s databaser bara för ett fåtal sjöar. Om denna information inte finns framtagen med hjälp av mätningar kan vattenstånd beräknas. För dessa beräkningar krävs bl.a. information om tillrinning, hypsografi och avbördningskurva. 4.2.4 Data för bedömning av påverkan på flödesregim SMHI färdigställer och tillgängliggör under år 2007 en databas med information om flödesstatistik och regleringspåverkan. I den databasen finns en översiktlig bedömning av regleringspåverkan för alla stora och medelstora vattendrag i Sverige. SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007 7

Grunderna för den bedömningen och beteckningar för påverkansgraderna redovisas i avsnitt 5.1.3 och 5.1.3.3. Uppgifter i SMHI:s flödesstatistik kan användas vid beräkning av regleringsgrad och bedömning av regleringens påverkan på flödet. Beräknad regleringsgrad kommer att läggas in i SMHI:s databas med flödesstatistik. Tidsserier med dygnsflöden finns vid SMHI för några hundratals stationer, men tidsserier kan också beräknas. För att få god tillförlitlighet på beräknade flödesserier för oreglerade flöden behövs avbördningskurva för naturliga utlopp i sjöar belägna uppströms beräkningspunkten. I avrinningsområden där informationen om sjöars naturliga dämning och avbördning är bristfällig kan hydrologer göra bedömningar som baseras på egenskaper för sjöarna i avrinningsområdet. Vid en sådan typ av expertutredning kan man både få kunskap om naturlig avbördning och naturlig vattenståndsvariation i sjöar. Arbetsinsatsen och osäkerheten varierar från fall till fall vid den typen av expertutredning. Om sjöarnas naturliga avbördning eller utformning av utloppet är känt så är det goda förutsättningar för att kunna ta fram ett bra bedömningsunderlag. 5 Bedömning av hydromorfologisk status 5.1 Bedömningssystem för sjöar och vattendrag Klassificering av hydromorfologisk status görs genom bedömningar av påverkan i följande ordning: Bedömning baserad på förekomst av vandringshinder i vattendragssystemet Bedömning av vattenregleringens påverkan på hydrologisk regim Bedömning av påverkan på morfologiska förhållanden Förekomsten av ekologiskt relevanta vandringshinder används för bedömning av påverkan på ett vattendrags kontinuitet. Bedömningen av påverkan på kontinuiteten baseras på var vattenförekomsten är belägen i vattensystemet i förhållande till förekomster av artificiella vandringshinder. Förslaget till bedömningsgrund för påverkan på vattendragets kontinuitet beskrivs vidare i kapitel 5.1.1. Bedömningen av vattenregleringens påverkan på hydrologisk regim i sjöar och vattendrag baseras på uppgifter om regleringsamplitud och flödesreglering. Bedömningen av vattenregleringens påverkan på flödets regim baseras på graden av reduktion av vårflöde eller högflöde samt ökat antal flödestoppar som indikation på korttidsreglering. Systemet för bedömning av påverkan på vattenförekomsternas hydrologiska regim beskrivs vidare i kapitel 5.1.2. - 5.1.3. Bedömningen av påverkan på morfologi behandlas inte i denna rapport. 5.1.1 Bedömning baserade på förekomst av vandringshinder Artificiella och naturliga vandringshinder för fisk lokaliseras och kartläggs i vattendragssystemet. Vattenförekomster avgränsas där det finns ett artificiellt eller ett naturligt vandringshinder. Förekomsten av naturliga vandringshinder används som underlag för att kartlägga de naturligt vandringsbara avsnitten i ett vattendragssystem. Man identifierar alltså de naturligt sammanhängande vandringsvägarna inom varje avrinningsområde och ger alla vattenförekomster inom varje vandringsbart referensområde en unik kod. Om 8 SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007

det finns annat kunskapsunderlag om vilka sammanhängande vandringsvägar som funnits naturligt så kan detta också användas som grund för att definiera en kontinuerlig del, ett referensområde, av ett vattendragssystem. Stora sjöar, t.ex. Vänern och Vättern, skall inte ingå som mellanled i ett vandringsbart referensområde utan betraktas som uppväxtområde för vandrande fisk, t.ex. insjölax. Kontinuiteten är opåverkad inom ett vandringsbart referensområde om det inte finns några artificiella, av människan tillverkade, vandringshinder där. Alla vattenförekomster, sjöar och vattendrag, inom ett sådant referensområde får hög hydromorfologisk status, klass 1 med avseende på kontinuitet. Alla vattenförekomster som ligger mellan mynningen i havet och första naturliga vandringshinder i något av vattendragen uppströms är alltså potentiellt tillgängliga för fisk som vandrar från havet. Om det finns ett eller flera artificiella vandringshinder mellan mynningen i havet och första naturliga hinder uppströms så är vattenförekomsterna belägna mellan det artificiella hindret och det naturliga hindret negativt påverkade eftersom havsvandrande fisk inte kan komma till dessa naturliga lekområden. Alla vattenförekomsterna uppströms det första artificiella hindret i varje vandringsbart referensområde ges i första hand bedömningen god hydromorfologisk status, klass 2, med avseende på kontinuitet. Artificiella vandringshinder har också negativ effekt på organismer som vandrar kortare sträckor. Bedömningskriterier bör därför utvecklas och baseras på procentuell reduktion av längden på de naturliga vandringsvägarna från en vattenförekomst. Här föreslås en enklare variant där påverkan på en vattenförekomst anses motsvara klass 3, måttlig status, om vandringshindret ligger i anslutning till vattenförekomsten. Om ett artificiellt vandringshinder ligger i eller direkt nedströms en vattendragsförekomst får denna måttlig hydromorfologisk status, klass 3, med avseende på kontinuitet. Sjöar som på grund av artificiella vandringshinder förlorat en stor andel av de naturliga vandringsvägarna uppströms och nedströms och som dessutom har ett eller fler artificiella vandringshinder nedströms får också klass 3. Vattenförekomster som ligger uppströms ett naturligt vandringshinder är inte påverkade av artificiella vandringhinder som finns nedströms det naturliga vandringshindret. I ett naturligt tillstånd hade uppströms vandrande fisk ändå inte haft möjlighet att nå vatten uppströms det naturliga hindret. Om det inte finns artificiella vandringshinder uppströms det naturliga hindret så ges alla vattenförekomster uppströms första artificiella hinder i systemet primärt hög hydromorfologisk status, klass 1 med avseende på kontinuitet. Så blev resultatet för övre delen av Vindelälvens huvudfåra vid en testklassning. I testklassningen bedömdes att endast en mindre andel av havsvandrande fisk i det naturliga tillståndet har vandrat till Vindelälvens övre delar. Det artificiella vandringshindret i Stornorrfors bedömdes därför ha försumbar effekt på vattenförekomsterna i övre delen av Vindelälven. Se resultat av testbedömningar i Bilaga 3 och Bilaga 4. Vattenförekomster som primärt har tilldelats klass 2 och som har ett eller fler artificiella vandringshinder i anslutning till sig ges klass 3, måttlig status. Stora sjöar med flertalet vandringsbara tillflöden skall undantas från denna klassning. Vattenförekomster nedströms artificiella vandringshinder där det också sker aktiv vattenreglering måste även bedömas med bedömningsschema för flödesregleringens påverkan på hydrologisk regim enligt kapitel 5.1.3. Kontinuitetsbrott i form av ekologiskt relevanta vandringshinder definieras i 5.1.1.1. SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007 9

Vid arbete med bedömning baserad på förekomst av artificiella vandringshinder föreslår vi att olika statusklasser ges sifferbeteckningar enligt Tabell 2. Tabell 2. Bedömning av hydromorfologisk påverkan och status baserat på förekomst av artificiella vandringshinder mellan vattenförekomsten och mynningen i havet, i större sjö eller större vattendrag med potential för ekologiskt viktig vandrande fisk. FÖREKOMST AV ARTIFICIELLA VANDRINGSHINDER B_ klass Påverkan inom varje referensområde Status B1 Inga vandringshinder nedströms vattenförekomsten Hög status B2 Vandringshinder nedströms vattenförekomsten God status B3 Vandringshinder nedströms och i anslutning till vattenförekomsten Måttlig status B_klass används för kodning av påverkan i attributtabeller till kartskikt för vattenförekomster. Bedömningsförfarande beskrivs mer detaljerat i avsnitt 5.1.1.1. Om ett artificiellt vandringshinder ligger på samma plats som ett naturligt vandringshinder och har samma hindrande effekt skall det artificiella vandringshindret inte räknas som påverkande på kontinuiteten. För att bedömningssystemet skall fungera rationellt bör definierade vandringshinder utgöra gränser mellan vattenförekomster. Man kan använda systemet även om ett vandringshinder ligger mitt i en definierad vattenförekomst. Vattenförekomsten får då klass 3 måttlig status och det blir samma påverkan en bit uppströms och en bit nedströms vandringshindret även om fiskarna kan vandra ända upp till vandringshindret på nedströmssidan. Resultat av testbedömningar finns i Bilaga 3 och Bilaga 4. Enligt vattendirektivets definition av vattenförekomster bör de flesta vandringshinder och dammar utgöra gränser mellan vattenförekomster. De flesta permanenta vandringshindren fungerar oftast så att de dämmer vattenflödet och då innebär det att vattnet uppströms respektive nedströms dammen är av olika karaktär p.g.a. en fysisk avgränsning. Om ett vandringshinder däremot utgörs av ett galler i vattendraget så innebär det inte samma tydliga fysiska avgränsning jämfört med en dammbyggnad. Kortare rinnsträckor med flertalet dammar längs sträckningen behöver inte delas upp i flera vattenförekomster om vattendragsfragmenten mellan dammarna är av mindre betydelse. Vad som är mindre betydande enheter beror på hur vattendirektivet i praktiken kommer att tillämpas vid definition av vattenförekomster. I SFS 2004:660 definieras en ytvattenförekomst som en avgränsad och betydande förekomst av ytvatten. Ett antal vandringshinder som ligger nära varandra kan i detta bedömningssystem betraktas som ett enda vandringshinder och hela sträckan med ett antal näraliggande vandringshinder kan betraktas som en vattenförekomst. En sådan vattenförekomst bör få kraftig påverkan vid prövning av de morfologiska kvalitetsfaktorerna men den får efter prövning av påverkan på kontinuiteten enligt detta förslag inte sämre än måttlig status. Detta förslag till bedömningsgrunder kräver alltså för en fullständig bedömning av fysisk påverkan att bedömning görs med avseende på kontinuitet, hydrologisk regim 10 SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007

och morfologi. Den kvalitetsfaktor som ger den kraftigaste påverkansklassen anger den hydromorfologiska statusen och då vet man också vilken typ av påverkan som bör åtgärdas. Förslaget till bedömningsgrund har testats på Umeälven och Emån, Olsson & Lundholm (2006). 5.1.1.1 Identifiering av ekologiskt relevanta vandringshinder Ett kontinuitetsbrott eller ett ekologiskt relevant vandringshinder kan bestå av olika typer av dammar och vandringshinder för fisk. Vandringshindren kan indelas i några olika klasser beroende på hur de fungerar och beroende på om de är artificiella eller naturliga: 1. Definitiva vandringshinder, som ingen eller ett obetydligt antal fiskar kan passera aktivt. 2. Partiella vandringshinder, som åtminstone några individer av någon fiskart kan passera aktivt åtminstone vid vissa hydrologiska förhållanden. Dessa två typer av vandringshinder kan vara artificiella eller naturliga. Vid inventering av vandringshinder i ett vattensystem kan man försöka identifiera två typer av vandringshinder som man tror är ekologiskt relevanta och indela dessa i kategorier enligt Tabell 3. Tabell 3. Olika typer av ekologiskt viktiga vandringshinder som bör särskiljas vid bedömning av påverkan på fiskens vandringsmöjligheter i vattendrag. Vandringshindren kan vara definitiva eller partiella och de kan vara naturliga eller artificiella. Artificiella vandringshinder kan finnas där det tidigare fanns naturliga vandringshinder. Vandringshindrets effekt Artificiellt Naturligt Definitivt Ja Nej Definitivt Ja Ja Definitivt Nej Ja Partiellt Ja Nej Partiellt Ja Ja Partiellt Nej Ja För bedömning av hindrets ekologiska relevans är det viktigast att kvantifiera hur stor andel av en fiskarts vandrande individer som hindras i förhållande till antalet som vandrat om inte hindret hade konstruerats. Det kan dock behövas omfattande utredningar för att skaffa denna information. Det kan t.ex. finnas laxtrappor som gör att ett vandringshinder är partiellt men att laxtrappan endast resulterar i en vandring som är en bråkdel av den som hade varit i ett naturligt tillstånd. Då är det ett partiellt vandringshinder som bedöms ha betydelsefull ekologisk effekt, t.ex. Stornorrfors i Umeälven. Provisoriskt kan man utgå från att de dammar som inte dokumenterats som raserade är ekologiskt relevanta vandringshinder. Dammar som har laxtrappor eller annan vandringsväg förbi antas inte vara ett ekologiskt relevant vandringshinder om det inte finns uppgifter om att vandringsvägen fungerar dåligt för någon ekologiskt viktig art. I inventeringar anges ofta bara att ett hinder är partiellt eller definitivt för olika fiskarter. Vi föreslår att de hinder som inventerats som partiella eller definitiva SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007 11

hinder för vuxen öring bedöms som ekologiskt relevanta. De utgör därmed ett ekologiskt relevant vandringhinder i detta förslag till bedömningssystem. 5.1.2 Bedömning av regleringens påverkan på vattenstånd i sjöar För bedömning av vattenregleringens påverkan på hydrologisk regim i sjöar används information om förekomst av reglerings- eller verksdamm och regleringsamplitud. Förekomst av en reglerings- eller verksdamm i utloppet av en sjö innebär att sjön är påverkad av reglering. Hur mycket sjön är påverkad av reglering bestäms i första hand med hjälp av uppgifter om föreskriven eller registrerad högsta regleringsamplitud. Föreskriven regleringsamplitud är det lättast att få uppgift om och därför tillämpas den i detta förslag, som sammanfattas i Tabell 4. Indata och metodik beskrivs i avsnitt 5.1.2.1 och 5.1.2.2. I avsnitt 5.1.2.3 beskrivs förslag till metodik och bedömningsklasser för tillämpning om det finns behov av en fördjupad bedömning av påverkan. De fördjupade bedömningarna kräver mer indata och det krävs mer arbete för att skapa bedömningsunderlaget. En fördjupad bedömning ger information om hur regleringen verkligen utförs medan den föreskrivna regleringsamplituden bara ger information om den maximala regleringsamplituden som är tillåten enligt vattendom eller annat beslut om tillstånd för regleringen. Tabell 4. Bedömningsgrund för regleringsamplitudens påverkan på vattenståndets variation i sjöar. Föreslagna klassgränser har inte testats mot ekologiska effekter i olika typer av sjöar utan är föreslagna med hjälp av resultat från några studerade sjöar, se nedan och Marttunen m.fl. (2006). A_klass FÖRESKRIVEN REGLERINGSAMPLITUD FÖR SJÖAR Påverkan på vattenstånd Status Högsta tillåtna regleringsamplitud A1 Ingen regleringseller verksdamm Hög status Ingen aktiv reglering förekommer A2 Liten God status <1 meter A3 Måttlig Måttlig status 1 2,99 meter A4 Betydande Otillfredsställande status 3 9,99 meter A5 Kraftig Dålig status 10 A_klass används för kodning av påverkan i attributtabeller till kartskikt med sjöar. 5.1.2.1 Förekomst av reglerings- eller verksdamm vid sjöars utlopp Klass A1 tilldelas sjöar som inte är aktivt nivåreglerade. Sjöar som inte har en reglerings- och verksdamm i en plats som utgör ett utlopp från sjön är inte direkt nivåreglerade och ges klass A1. Förekomst av reglerings- eller verksdamm indikerar att någon typ av aktiv vattenståndsreglering förekommer. I befintligt dammregister vid SMHI finns det en kolumn som kallas NV-klass. Om NV-klass är 1 eller 2 så innebär det att dammen klassats som reglerings- eller verksdamm. Då är den reglerade sjöns vattenståndsvariationer sannolikt inte naturliga och då kan sjön inte tillhöra klass A1. Dammregistret kopplas under år 2007 till ett uppdaterat vattendragsregister som har attributkoppling till sjöar i SVAR (Svenskt VattenARkiv vid SMHI). 12 SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007

5.1.2.2 Föreskriven högsta regleringsamplitud I dammregistret finns det uppgifter om regleringsamplitud. SMHI har i olika uppdrag från Naturvårdsverket under de senaste åren tabellerat preliminära uppgifter om föreskriven regleringsamplitud för 563 sjöar varav 554 uppgifter kopplats till en arbetsversion av kartskiktet för sjöar i SVAR. I Bilaga 5 visas klassningsresultatet för dessa sjöar enligt A_KLASS i Tabell 4. Det kan finnas sjöar med föreskriven regleringsamplitud i klass A2 och kanske också i klass A3 som i ett oreglerat tillstånd har en högre amplitud än den föreskrivna. En sjö som genom reglering får en mer utjämnad nivå än den naturliga kan alltså med dessa enkla kriterier bli bedömd som lite påverkad av reglering och bedöms kunna erbjuda förutsättningar för god ekologisk status. 5.1.2.3 Fördjupad bedömning grundad på regleringsamplitud Den högsta regleringsamplituden som föreskrivits för en reglerad sjö visar inte hur nivåregleringen verkligen har utförts. En bättre bedömning av effekten av reglering av vattenståndet i en sjö kan göras om vattenståndsserier för reglerade respektive oreglerade förhållanden jämförs med varandra. Ett exempel på den typen av dataunderlag visas i Figur 2, som medelårsvariationen för vattenstånd i Siljan före och efter reglering. I fallet Siljan finns det vattenståndsserier före och efter reglering. Om detta inte finns kan naturliga vattenståndsserier rekonstrueras med hjälp av uppgifter om tillrinning och avbördning. Siljan, oreglerat (1900-1925) samt reglerat (1970-2004) medelvattenstånd 163 S1_oregl Vattenstånd (m.ö.h) 162 161 160 W2_oregl W2_regl S1_regl W1_regl S2_regl W1_oregl S2_oregl 159 januari februari mars april Oreglerat medelvattenstånd maj juni Figur 2. Medelvattenstånd i Siljan före reglering, blå linje, och under reglering, röd linje. S1 och S2 visar tidpunkter för beräkning av förändrat vattenstånd under sommar och höst. W1 och W2 visar tidpunkter för beräkning av förändrat vattenstånd under vinter. Finska forskare har utvecklat en modell som kallas för REGCEL (Hellsten m.fl. 2002) och som är till för analys av denna typ av data. Med den finska modellen kan drygt 50 parametrar beräknas, som är relevanta för ekologiska effekter av vattenståndsreglering. För beräkning av många av dessa parametrar behövs mer juli månad augusti september Reglerat medelvattenstånd oktober november december SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007 13

indata än tidsserierna. En applikation för tillämpning av REGCEL håller på att utvecklas av finska forskare. Applikationen kommer att göras tillgänglig på http://toolbox.watersketch.net. Vi har tills vidare tagit fasta på två parametrar i REGCEL och modifierat dessa något. Vi föreslår att bedömningar görs med hjälp av följande två parametrar som är relativt enkla att beräkna: 1. Förändring av vattenstånd under vintern: Skillnaden mellan sjöns medelvattenstånd första november och lägsta medelvattenstånd som nås under islagd period beräknas för reglerade förhållanden (W1_regl W2_regl i Figur 2) respektive oreglerade förhållanden (W1_oregl W2_oregl i Figur 2). 2. Förändring av vattenstånd under sommar och höst: Skillnaden mellan medelvattenstånd vid tidpunkten för högsta naturliga medelvattenstånd efter islossning och medelvattenstånd första november beräknas för reglerade förhållanden (S1_regl S2_regl i Figur 2) respektive oreglerade förhållanden (S1_oregl S2_oregl i Figur 2). Observera att för den reglerade sjön beräknas förändringen av vattenståndet under sommaren från tidpunkten för det högsta medelvattenståndet vid icke reglerade förhållanden. För bedömning av påverkan beräknas avvikelsen mellan naturliga vattenståndssänkningar och reglerade vattenståndssänkningar för de två parametrarna vinterförändring respektive sommar- och höstförändring: 1. Skillnaden ( ) mellan naturlig och reglerad förändring av medelvattenstånd under vintern enligt punkt 1 ovan. 2. Skillnaden ( ) mellan naturlig och reglerad förändring av medelvattenstånd under sommar och höst enligt punkt 2 ovan. Värdet för bedömning av påverkan på grund av förändringen av medelvattenståndet under vintern blir med detta sätt att beräkna ett negativt tal för magasin där vattnet hålls kvar på sommaren för tappning under vintern. I exemplet Siljan blir skillnaden mellan naturlig och reglerad sänkning under vintern -0,5 meter, Tabell 5. Reglering som medför att medelvattenståndet under sommaren höjs eller hålls högre än naturligt ger ett positivt tal som underlag för bedömning av regleringens påverkan på vattenståndsförändringen under sommar och höst. I exemplet Siljan blir skillnaden mellan naturlig och reglerad sänkning under sommaren 1,2 meter, Tabell 5. Förändringarna av medelvattenståndet under vinter respektive sommar och höst har i projektarbetet beräknats för Vänern, Siljan, Akkajaure, Oulujärvi och Kemijärvi. För de finska sjöarna Oulujärvi och Kemijärvi har data beräknats från grafer i Marttunen m.fl. (2006). Det finns bara ett fåtal lätt tillgängliga tidsserier med vattenstånd för reglerade och oreglerade förhållanden. Resultatet som räknats fram i projektet, Tabell 5, visar att medelvattenståndet i Akkajaure sänks 11 meter mer vid reglering än i det naturliga tillståndet. Medelvattenståndet är högre i regleringsmagasinet än i den naturliga sjön. Höjningen av medelvattenståndet är en förutsättning för att kunna magasinera stora mängder vatten för tappning under vintern. Siljan och Vänern är däremot inte utpräglade regleringsmagasin. De regleras också för att gynna sjöfart och annan verksamhet. 14 SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007

Avsänkningen under vintern är i dessa sjöar relativt liten och under sommaren och hösten hålls nivån något högre än naturligt. Den naturliga avsänkningen under sommaren motverkas i sjöar som fungerar som regleringsmagasin. Tabell 5. Bedömningsvärden för skillnader mellan reglerade och naturliga förändringar i medelvattenstånd. under vintern = naturlig förändring av medelvattenstånd under vintern förändring under vintern i reglerad sjö. sommar och höst = naturlig förändring av medelvattenstånd under sommar och höst förändring av medelvattenstånd i reglerad sjö under sommar och höst. SKILLNAD MELLAN REGLERAT OCH NATURLIGT MEDELVATTENSTÅND (meter) Sjö under vintern sommar och höst Akkajaure -11 11,4 Oulujärvi -1,1 1,1 Kemijärvi -5,9 2,3 Siljan -0,5 1,2 Vänern 0 0,2 I Tabell 6 ges ett första förslag till bedömningsgrund för parametern vattenståndsförändring. Förslaget baseras på informationen i Tabell 5 och skall därför ses som ett första förslag för testning på andra objekt. Information om detta förslag till bedömningsgrund har skickats till finska kolleger. I Finland utvecklas REGCEL vidare för att under 2007 finnas tillgänglig för tillämpning. Tabell 6. Förslag till bedömningsgrund för förändring av medelvattenstånd i sjöar, som bara baseras på information om regleringen i fem sjöar. Påverkansklassning efter skillnader i meter mellan naturliga och reglerade förändringar av vattenstånd under vintern respektive sommar och höst enligt Tabell 5. PÅVERKAN PÅ VATTENSTÅNDSFÖRÄNDRINGEN I SJÖAR N_klass Påverkan Status Påverkan vinter N1 Ingen regleringseller verksdamm Hög status Ingen aktiv reglering förekommer Påverkan sommar / höst Ingen aktiv reglering förekommer N2 Liten förändring God status 0-1 m 0 0,5 meter N3 Måttlig förändring Måttlig status -1-3 m 0,5 2 meter N4 Betydande förändring Otillfredsställande status -3-6 m 2 5 meter N5 Kraftig förändring Dålig status -6 m 5 meter N_klass används för kodning av påverkan i attributtabeller till kartskikt med vattenförekomster för sjöar. SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007 15

5.1.3 Bedömning av flödesregleringens påverkan på vattenförekomster För bedömning av flödesregleringens påverkan på hydrologisk regim i vattendrag och sjöar används information om förekomst av aktiv flödesreglering, regleringsgrad och flödesstatistik. En översiktlig bedömning kan göras med hjälp av föreslagna klassgränser enligt Tabell 7. Förklaringar till beteckningar i Tabell 7 och beskrivningar av statistik och metodik finns i avsnitten 5.1.3.1-5.1.3.4. Den översiktliga bedömningen kan kompletteras med fördjupad bedömning enligt de förslag som ges i avsnitt 5.1.3.6 och 5.1.3.7. Den fördjupade bedömningen ger ett bättre bedömningsunderlag och bör i första hand göras för vattenförekomster som fått olika klassning med basparametrar enligt Tabell 7. Ytterligare test av detta förslag till bedömningsgrund rekommenderas och speciellt en jämförelse med DHRAM rekommenderas för kalibrering av klassningsgränser mot varandra. I Tabell 7 finns det tre olika parametrar för en översiktlig bedömning av grad av regleringspåverkan: Regleringsgrad Förändring av medelhögvattenföring, MHQ Minskning av medellågvattenföringen, MLQ Regleringsgraden är lämplig att använda sig av för en översiktlig bedömning av påverkan på den naturliga flödesregimen. Den kan tillämpas för bedömning av uppdämningars påverkan på flödesregimen i alla storlekar på avrinningsområden. Regleringsgraden visar hur mycket vatten som kan magasineras eller dämmas in uppströms en plats i ett vattendrag i förhållande till årliga flödesmängden på platsen. Regleringsgraden visar inte hur flödesregleringen genomförs. Indikatorerna förändrat MHQ och reducerat MLQ kan ge kompletterande indikation på påverkan på flödet, t.ex. korttidsreglering, som inte syns i regleringsgraden. Om regleringsgraden indikerar hög status och förändringen av MHQ eller MLQ indikerar måttlig status så är det den kraftigaste påverkansindikationen, måttlig status, som gäller. Förändrat MHQ och förändrade högre flöden har av SMHI tillämpats för karakterisering av olika typer av flöden i en sammanställning av flödesstatistik för stora och medelstora vattendrag i Sverige. I flödesstatistiken kallas flödestyperna för Q-typ. I den sammanställning av flödesstatistiken som SMHI tillgängliggör under 2007 kommer tre olika grader av regleringspåverkan att kunna översättas till påverkansgrad enligt förändrad MHQ i Tabell 7. För vissa reglerade vattendrag har även högre karakteristiska flöden än MHQ vägts in i bedömningen. De vid SMHI gjorda bedömningarna har beteckningarna Q, Qs och QR och de motsvarar följande klasser: Q = F1 Ingen regleringspåverkan Qs = F2 F3: Liten eller måttlig regleringspåverkan QR = F4 F5: Betydande eller kraftig regleringspåverkan. 16 SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007

Tabell 7. Förslag till bedömningsklasser för regleringsgrad, påverkan på medelhögvattenföring, MHQ och reduktion av medellågvattenföring, MLQ, för Q-typ som återfinns i den bedömning av påverkan på MHQ, som gjorts vid SMHI. Mer information om metodik och parametrar finns i avsnitten 5.1.3.1-5.1.3.4. Förändringen av MHQ kan antingen vara positiv eller negativ beroende på regleringsstrategi. Den procentuella bedömningsskalan har samma numeriska värden på den negativa och den positiva sidan. FLÖDESREGLERINGENS PÅVERKAN PÅ VATTENFÖREKOMSTER F_ klass Påverkan Status Regleringsgrad Förändring av MHQ % Reducerat MLQ % F1 Ingen regleringspåverkan Hög status 0 0 0 F2 Liten regleringspåverkan God status >0 9,99-4,99 +4,99 >0 9,99 F3 Måttlig regleringspåverkan Måttlig -5-9,99 10 19,99 status +5 +9,99 10 29,99 F4 F5 Kraftig regleringspåverkan Betydande regleringspåverkan Otillfredsställande status Dålig status 20 49,99 50-10 -49,99 +10 +49,99-50 +50 30 79,99 80-100 F_klass används för kodning av påverkan i attributtabeller till kartskikt för flödeslinjer och vattenförekomster. Regleringsgraden > 20 % har i samband med rapportering till EU i mars 2005 tillämpats som indikation på betydande påverkan på vattenförekomster av reglering. Regleringsgraden har varit styrande för den här föreslagna bedömningsskalan. Erfarenheter från testning av förslaget enligt Tabell 7 på Umeälven och Emån, Olsson & Lundholm (2006), gör att vi rekommenderar fler jämförelser mellan bedömningar utförda med olika indikatorer och modeller (DHRAM). Det kan vara motiverat med olika bedömningsskalor för olika hydrologiska regioner i landet. Det är speciellt osäkert att med de i Tabell 7 föreslagna indikatorerna avgöra skillnaden mellan liten och måttlig regleringspåverkan. 5.1.3.1 Förekomst av aktiv reglering Klass F1, ingen flödesreglering, är det i avrinningsområden där det inte finns regleringsdammar. Dessa avrinningsområden identifieras med hjälp av information om förekomst av dammar och dammarnas ändamål. I vattendrag utan regleringseller verksdammar finns det sannolikt ingen aktiv flödesreglering. För identifiering av reglerade respektive oreglerade vattendrag kan även karakteriseringen av Q-typ, enligt Tabell 7, i stora och medelstora vattendrag användas. Dessa uppgifter finns i sammanställd vattenföringsstatistik vid SMHI. SMHI Förslag till bedömningsgrunder för kontinuitet och hydrologisk regim, juli 2007 17