YTTRANDE 2013-10-01 Dnr: AD 41-2013/1677 Justitiedepartementet Enheten för immaterialrätt och transporträtt 103 33 STOCKHOLM Betänkandet Patentlagen och det enhetliga europeiska patentsystemet (SOU 2013:48) Sammanfattning Patent- och registreringsverket (PRV) stödjer i huvudsak utredarens förslag och slutsatser avseende de författningsändringar som behövs till följd av införandet av det enhetliga patentskyddet i EU och inrättandet av den enhetliga europeiska patentdomstolen. PRV anser att en registrering i patentregister rimligen bör vara en nödvändig förutsättning för sakrättslig verkan av en panträttsupplåtelse, men att frågan om pantsättningsregistrering avseende europeiska patentansökningar med provisoriskt skydd kräver ytterligare genomlysning med hänsyn till förslaget om ändring av 88 patentlagen. PRV välkomnar och stödjer förslaget om ändring av 90 patentlagen så att patentkrav som översatts i enlighet med 82 eller 88 patentlagen ges endast informativ verkan. PRV delar utredarens förslag att förutsättningarna för provisoriskt skydd i Sverige för europeiska patentansökningar ska utgå ifrån att patentkraven på engelska finns tillgängliga vid EPO och att ansökan är allmänt tillgänglig. PRV anser dock att sökanden ska meddela PRV detta förhållande och att PRV i Svensk patenttidning ska kungöra att sökanden åberopar ansökans skyddsverkan enligt 88 patentlagen för att provisoriskt skydd ska uppstå. PRV föreslår att anmälningskravet enligt 64 helt ska utgå. PRV välkomnar och stödjer utredarens förslag om ändring av 6 b patentlagen. PRV välkomnar också förslaget om snar ändring av 29 patentkungörelsen, dock att PRV:s möjligheter att lämna ut uppgifter ur handling i en icke-offentliggjord patentansökan inte bör vara begränsat till att avse granskningsresultat. PRV ifrågasätter om det inte är nödvändigt att införa en begränsning i 65 patentlagen avseende svensk domstols behörighet i de fall där ett europeiskt patent med enhetlig verkan ska anses som förmögenhetsobjekt i en medlemsstat som inte är Sverige. 1 (10)
PRV föreslår en mindre ändring av utredningens formulering av 65 a patentlagen. PRV noterar, som tillägg till vad utredningen tagit upp, att det tills vidare är svårt att överblicka hur regelverket om tilläggsskydd ska kunna tillämpas med avseende på europeiska patent med enhetlig verkan. Det förefaller dock som att utredarens förslag avseende 40 a och 54 patentlagen medför att det kan komma att saknas förfaranderegler för avstående från tilläggsskydd till europeiska patent med enhetlig verkan. Slutligen gör PRV vissa påpekanden angående praktiska frågor avseende registrering i det svenska patentansökningsdiariet och patentregistret samt efterlyser en närmare analys av vad diariet respektive registret ska innehålla när det europeiska enhetliga patentet tillämpas, den enhetliga patentdomstolen inrättas och om de ändringar som föreslås av utredningen beslutas av riksdagen. PRV:s överväganden Pantsättning av europeiska patent med enhetlig verkan (kapitel 7.2) Utredaren skriver, med utgångspunkt i artikel 7.4 förordningen (EU) nr 1257/2012 ( patentförordningen ), att panträtt i europeiska patent med enhetlig verkan inte ska kunna uppkomma genom att avtalet om pantsättning registreras av PRV. Pantsättning av ett europeiskt patent med enhetlig verkan får i stället samma verkningar som en registrerad pantsättning enligt 12 kap patentlagen under förutsättning att EPO registrerar pantsättningen. Det sakrättsliga skyddet för pantsättningen av de europeiska patenten med enhetlig verkan kommer alltså att uppstå först när avtalet registreras hos EPO. Utredaren stödjer förslaget att låta registreringskravet kvarstå som sakrättsligt moment på antagandet att EPO kommer att erbjuda en möjlighet att registrera pantsättningsavtal. PRV kan inte bedöma hur välgrundat detta antagande är, men med hänsyn till registreringens betydelse i pantsättningssammanhang anser PRV att det är olyckligt att lagstiftningen inte kan förankras i förutsebara och entydiga förutsättningar. Det kan alltså inte uteslutas att europeiska patent med enhetlig verkan inte kommer att kunna pantsättas enligt svensk rätt, vilket skulle vara följden om EPO inte skulle komma att låta registrera pantsättningsavtal. Den lagstiftningsteknik som tillämpats av utredaren riskerar också att framstå som vilseledande för den rättssökande. Utformningen av den föreslagna 94 a patentlagen ger, enligt PRV:s mening, sken av att pantsättning av europeiska patent med enhetlig verkan är reglerat i en europeisk rättsakt ( kan pantsättas genom att avtalet om pantsättning registreras ). Under alla förhållanden bör paragrafen därför utformas på ett annat sätt, exempelvis som följer. Har avtal om pantsättning avseende europeiskt patent med enhetlig verkan registrerats av det europeiska patentverket har pantsättningen från tidpunkten för registrering samma verkningar som en pantsättning som har skett enligt bestämmelserna i detta kapitel. 2 (10)
Utredaren pekar på att eftersom patentförordningen bara tar sikte på europeiska patent som beviljats finns inte någon reglering som gäller pantsättning av europeiska patentansökningar. PRV noterar att europeiska patentansökningar i dag kan pantsättas under förutsättning att de har provisoriskt skydd enligt 88 patentlagen. Utredaren förefaller inte ha tagit ställning till hur den möjligheten förändras genom att provisoriskt skydd inte längre uppnås genom publicitetsverkan vid PRV och hur en sådan registrering i så fall ska ske i praktiken, givet att det svenska patentregistret inte längre kommer att omfatta europeiska patent med provisoriskt skydd enligt utredarens förslag om ändring av 88 patentlagen (se vidare om det provisoriska skyddet nedan). Vidare är det enligt PRV:s mening inte utrett vad som händer med en registrerad panträtt vid PRV avseende europeisk patentansökan som sedan leder till ett europeiskt patent med enhetlig verkan. I dag löper panträtten vidare i det beviljade patentet, om registrering vid PRV har skett under ansökningsförfarandet. Med utredningens förslag förefaller det vara så att panträtten upphör när patentet beviljas av EPO, alternativt när patenthavaren begär att patentet ska tillerkännas enhetlig verkan, eller när EPO har registrerat att patentet har enhetlig verkan. Fråga uppkommer då också om hur PRV:s registrering ska behandlas när patentet beviljas och tillerkänns enhetlig verkan. PRV noterar också att utredaren inte heller tagit upp frågan om hur registrerade pantsättningar för europeiska patent med enhetlig verkan ska kunna avföras. Översättningskraven vid validering enligt 82 patentlagen (kapitel 8.4.2) Utredaren anser inte att det krävs några författningsändringar med anledning av förordningen (EU) nr 1260/2012 ( översättningsförordningen ). Utredaren föreslår dock en ändring av 82 patentlagen för att harmonisera översättningskraven vid validering av EP-patent med vad som kommer att gälla för enhetliga patent. PRV välkomnar och stödjer förslaget om ändring av 90 patentlagen innebärande att en översättning av patentkrav som gjorts i enlighet med 82 eller 88 patentlagen ska ha endast informativ funktion. PRV har i sitt yttrande över patentspråksutredningens betänkande Nationella patent på engelska? (SOU 2012:19) påtalat att om patentspråksutredningens förslag skulle träda i kraft skulle det komma att finnas två regelverk för att avgöra skyddsomfånget för patent i Sverige. Detta är olyckligt eftersom olika regelverk avseende i princip samma ensamrätt kan vara förvirrande och innebära en viss rättsosäkerhet. Patentlagsutredningens förslag motsvarar därför PRV:s syn på översättningens betydelse. Det provisoriska skyddet för europeiska patentansökningar (kapitel 8.4.3) Utredaren föreslår att en europeisk patentansökan ska kunna få provisoriskt skydd utan att någon översättning ges in till PRV, om patentkraven i den lydelse de publicerades finns tillgängliga på engelska hos EPO. Enligt förslaget ska kravet på PRV att utfärda kungörelser och att hålla översättningar tillgängliga som förutsättningar för provisoriskt skydd, tas bort. 3 (10)
PRV delar utredarens uppfattning att det skulle vara en märklig ordning om det rådde strängare översättningskrav på ansökningsstadiet än vad som skulle komma att gälla för patentet i ett senare skede (bet. s. 75). Förslagen i denna del bygger dock på ett antal antaganden som inte är fullt genomlysta i utredningen. Genom en patentansökan vid EPO är i dag samtliga medlemsstater designerade, om sökanden inte aktivt väljer bort något land. Det är inte längre en avgiftsfråga hur många länder som designeras under ansökans initiala handläggning. Det är dock bara för ett fåtal europeiska patentansökningar som sökandena begär provisoriskt skydd enligt 88 patentlagen. Anledningen till detta kan naturligtvis vara en kostnadsfråga sökanden har inte resurser att avsätta för översättning av patentkraven i ett tidigt skede av patentansökningsprocessen. För tredje man kan sökandens åtgärder enligt 88 patentlagen dock ses som en indikation att den svenska designeringen också kommer att fullföljas med en svensk validering. Ur ett objektivt perspektiv tvingar regleringen i 88 patentlagen den presumtive patenthavaren att agera för att uppnå möjligheten att senare yrka skadestånd från en intrångsgörare för intrång i ensamrätten innan patent meddelats. Detta krav på aktivt handlande kan sägas fungera som en varning för tredje man att uppfinningen enligt patentansökan sannolikt kommer att omfattas av patent med giltighet i Sverige om ansökan beviljas. Kungörelsen som föreskrivs i 88 patentlagen kan därmed ha betydelse i rättssäkerhetshänseende. Utredaren anger vidare att den praktiska betydelsen av en kungörelse inte ska överdrivas och att det i allmänhet inte är svårare att söka efter tillgängliga handlingar i en databas än att bevaka kungörelser. PRV finner detta ställningstagande något anmärkningsvärt i patenträttsligt perspektiv. Patentregelverket i Sverige liksom i internationella sammanhang lägger stor vikt vid kungörelser, både under ansökans handläggning och efter patent beviljats. Det är till och med så att patent beviljas genom att beslutet kungörs i Svensk patenttidning. Det kan därför uppfattas som främmande att avstå från kungörelsekravet i ett sammanhang som påverkar tredje man på ett sådant sätt som det provisoriska skyddet gör. Ett sådant uttalande om den praktiska betydelsen av kungörelsen gör det dessutom svårt att motivera varför exempelvis allmänt tillgängliga patentansökningar i Sverige ska kungöras. De bör ju också kunna eftersökas i en databas av den intresserade. Om 88 patentlagen ska ändras såsom utredaren föreslår skulle det vara naturligt att i det fortsatta utredningsarbetet ta ställning till om kungörelse av svensk patentansökan är nödvändigt när ansökan görs allmänt tillgänglig (22 4 st patentlagen). Utredaren kopplar det provisoriska skyddet till att ansökans patentkrav måste finnas tillgängliga på engelska. Något krav enligt EPC på att översätta patentkraven till engelska finns inte, utan sökanden får självmant ge in patentkraven på engelska till EPO om ansökan handläggs på tyska eller franska för att provisoriskt skydd ska uppnås. Utredaren antar här att EPO skulle ta emot översättningen och göra den allmänt tillgänglig i anslutning till att ansökan publiceras. Enligt PRV:s mening bör inte lagstiftningen kring det provisoriska skyddet för patent bygga på ett anta- 4 (10)
gande. Det är också något oklart vad utredaren menar med att de engelska patentkraven görs tillgängliga i anslutning till att ansökan publiceras. Det bör ju krävas att tredje man har möjlighet till enkel åtkomst av de engelska patentkraven, helst i ett sökbart format, och inte endast att de lämnas ut vid förfrågan eller måste hämtas i EPO:s publika aktinsyn (file inspection) på Internet. Utredaren säger här att ett enkelt sätt att öka tydligheten för tredje man att få kunskap om att en eventuell översättning finns tillgänglig är att sökanden redan i sin ansökan anger om även en översättning ges in eller kommer att ges in. PRV menar att det saknas förutsättningar att få sökanden att bidra med sådan information, eftersom det skulle vara helt sanktionslöst. Dessutom krävs att EPO finner att informationen är nyttig och att plats för detta bör inkluderas på ansökningsblanketten. Det är många uppgifter som ska lämnas i en patentansökan och utrymmet på blanketterna är begränsat särskilt eftersom syftet med varje uppgift som efterfrågas måste förklaras i anslutning till blanketten. Ju mer information som tar plats, desto svårare är det för sökanden att ta till sig detaljer och instruktioner. Enligt PRV:s mening stöds inte utredarens förslag på publicitetsverkan i tredje mans intresse av gällande rätt och administrativ praxis vid EPO. I själva verket innebär förslaget att provisoriskt skydd ska uppnås utan en försäkran om att handlingarna hålls tillgängliga på engelska och utan kungörelse en betydande försämring av rättssäkerheten för tredje man. Mot den bakgrunden föreslår PRV att sökanden ska meddela PRV att provisoriskt skydd åberopas genom att patentkraven finns tillgängliga vid EPO och att ansökan är allmänt tillgänglig där. PRV ska då kungöra i Svensk patenttidning att sökanden åberopar ansökans skyddsverkan enligt 88 patentlagen. Det provisoriska skyddet ska uppstå först om kungörelse skett och om översättning verkligen finns tillgänglig vid EPO för var och en att ta del av. PRV noterar att det är oklart om provisoriskt skydd kommer att tillerkännas för de europeiska patenten med enhetlig verkan, och under vilka förutsättningar provisoriskt skydd i så fall kan uppstå. Frågan tas inte heller upp av utredaren. Vidare kan konstateras att utredaren inte föreslår några författningsändringar motsvarande innehållet i artikel 4.4 i översättningsförordningen, utan hänvisar till att tillämpningen av 58 andra stycket patentlagen i praktiken inte bör leda till ett tyngre skadeståndsansvar än vad som har stöd i artikel 4.4. Utredaren förutsätter att den domstol som har att bedöma skadeståndets storlek enligt 58 patentlagen tar hänsyn till regleringen i artikel 4.4 i översättningsförordningen. Det är möjligt att ett sådant antagande är riktigt men enligt PRV:s mening är det tveksamt om det helt bör överlåtas åt rättstillämpningen att inordna sig efter regleringen i översättningsförordningen utan att det i lag har förtydligats vilka hänsyn som ska tas vid bedömningen av skadestånd för att uppfylla artikel 4.4 i översättningsförordningen. Patentlagens forumregler (kapitel 9.3.1) Utredaren redovisar hur artikel 7 i patentförordningen behandlar europeiska patent med enhetlig verkan som förmögenhetsobjekt. Utredaren re- 5 (10)
dovisar också regleringen i 65 patentlagen avseende svensk domstols behörighet beträffande vissa patentmål, och hur den enhetliga patentdomstolens exklusiva behörighet påverkar den svenska domsrätten. Utredaren redovisar däremot inte hur artikel 7 i patentförordningen begränsar svensk domsrätt enligt 65 patentlagen, beträffande europeiska enhetliga patent som förmögenhetsobjekt i de fall ett europeiskt enhetligt patent inte ska betraktas som ett nationellt (svenskt) patent vid en tillämpning av artikel 7. Enligt PRV:s mening synes det vara nödvändigt att införa en begränsning i 65 patentlagen avseende de fall där patentet ska anses som förmögenhetsobjekt i en medlemsstat som inte är Sverige. Beträffande lydelsen av förslaget till ny 65 a noterar PRV att ett tilläggsskydd av en produkt som skyddas av ett sådant patent är samma uttryck för tilläggsskydd som används i den svenska översättningen av Avtalet om en enhetlig patentdomstol (domstolsavtalet). Enligt PRV:s mening bör tilläggsskydd till patent ses som ett skydd sui generis och formuleringen är därför något missvisande. Uttrycket bör istället vara ett tilläggsskydd för ett sådant patent. Övriga bestämmelser i patentlagen (kapitel 9.3.2) Utredaren föreslår att anmälan av talan i patentmål inte ska krävas när talan väcks vid den enhetliga europeiska patentdomstolen eller om talan avser ett europeiskt patent med enhetlig verkan. Eftersom europeiska patent som validerats i Sverige och som blir föremål för tvist här fortfarande ska anmälas blir regleringen, med utredarens förslag till ändring, något skev. Frågan är också vad som uppnås med den kvarvarande anmälningsplikten. I utredningen redovisas bakgrunden till bestämmelsen; en strävan efter att patentregistret ska redovisa sådana rättsliga åtgärder som kan påverka patenthavarens, panthavarens eller licenstagarens rätt till patentet. Om utredarens förslag genomförs kan detta syfte fortsättningsvis uppfyllas för en del av de europeiska patenten men inte för alla. PRV ifrågasätter mot denna bakgrund om det är rimligt att uppställa anmälningskrav i förhållande till bara vissa patent särskilt som att skillnaden bara är i vilken domstol talan förs. Enligt PRV:s mening finns det anledning att överväga att helt slopa anmälningskravet enligt 64 patentlagen. Några särskilda frågor (kapitel 11) PRV välkomnar utredarens förslag avseende fristerna för att ge in prioritetshandlingar och utlämnande av granskningsresultat till EPO. Dessa frågor är av stor vikt för PRV:s verksamhet men förslagen är framför allt till gagn för den som söker patent. PRV delar därför även utredarens förslag att dessa ändringar bör träda i kraft snarast. Med avseende på utredarens förslag om ändring i 29 patentkungörelsen (kapitel 11.2) menar PRV emellertid att det utrymme som det föreslagna andra stycket ger för PRV att lämna ut uppgifter rörande en inte offentliggjord patentansökan är onödigt snävt. Riksdagens bemyndigande till regeringen i 77 patentlagen, vilket utgör den rättsliga grunden till bestämmelsen i 29 patentkungörelsen, reglerar föreskrifter om att handlingar i ärenden angående ansökan om patent får lämnas ut till en myndighet i annan stat. 6 (10)
Före 1 juli 2007 fanns i 29 patentkungörelsen ett tredje stycke med lydelsen Till patentmyndighet, med vilken överenskommelse [om utbyte av granskningsresultat m.m.] träffats enligt föregående stycke, får patentverket utlämna handling rörande icke offentliggjord patentansökan, om patentmyndigheten förbundit sig att icke göra handlingen tillgänglig för allmänheten. Möjligheten att lämna ut handling till annan patentmyndighet avsåg alltså inte endast granskningsresultat, samt var inte helt begränsad till överenskommelser om utbyte av granskningsresultat, såsom utredaren nu föreslår. Med hänsyn till ett ökat antal internationella överenskommelser samt utvecklingen av internationella konventioner, samarbeten och harmoniseringsarbeten finns det klara fördelar att vid utformningen av 29 patentkungörelsen hålla sig till den lydelse som gällde före den 1 juli 2007. PRV anser dock att formuleringen granskningsresultat m.m. är onödigt vag och otydlig. PRV föreslår därför att andra stycket i 29 patentkungörelsen utformas på ett sätt som närmare överensstämmer med det tidigare tredje stycket i bestämmelsen men med en tydlig förankring i 77 patentlagen. Mot denna bakgrund föreslår PRV att 29 patentkungörelsen utformas på följande sätt. Patentmyndigheten får lämna ut handlingar i ett inte offentliggjort ärende angående ansökan om patent till en patentmyndighet utom riket, om överenskommelse träffats om utbyte av handlingar och den utländska myndigheten förbundit sig att inte göra handlingarna tillgängliga för allmänheten. Utlämnandet får ske genom att handlingarna görs åtkomliga i elektronisk form. PRV välkomnar förslaget i 29 andra stycket patentkungörelsen avseende möjligheten att lämna ut handlingarna i elektronisk form. Frågor som patentlagsutredningen inte berör Tilläggsskydd till patent Patentförordningen nämner inte tilläggsskydd till patent. Däremot omfattar Avtalet om en enhetlig patentdomstol uttryckligt tilläggsskydd till patent som beviljats för en produkt som skyddas av ett patent. Enligt artikel 3.2 i patentförordningen ska ett europeiskt patent med enhetlig verkan ge ett enhetligt skydd och ha samma rättsverkan i alla deltagande medlemsstater. Det får endast begränsas, överlåtas eller upphävas eller upphöra med avseende på alla de deltagande medlemsstaterna. Tilläggsskydd till patent nämns inte och bestämmelsen synes inte direkt hindra att tilläggsskydd till europeiska patent med enhetlig verkan meddelas i respektive medlemsstat. I utredningen nämns inte hur europeiska patent med enhetlig verkan ska samverka med regelverket kring tilläggsskydd till patent. Tilläggsskydd till patent regleras genom två EU-förordningar förordning (EG) nr 1610/96 om tilläggsskydd för växtskyddsmedel och förordning (EG) nr 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel. 7 (10)
Tilläggsskydd kan meddelas för varje produkt som skyddas av patent i någon medlemsstats territorium och som innan den får saluföras som läkemedel ska undergå ett administrativt godkännandeförfarande (artikel 2 i respektive förordning). Artikel 9.1 i förordningarna anger att ansökan om tilläggskydd ska göras till den behöriga patentmyndigheten i den medlemsstat som meddelade grundpatentet eller för vars räkning detta meddelades och där försäljningsgodkännandet erhölls, om medlemsstaten inte utser någon annan myndighet för detta ändamål. Enligt artikel 5 i respektive förordning ger tilläggsskydd samma rättigheter som grundpatentet gav och har samma begränsningar och medför samma skyldigheter. Skyddstiden baseras på hur lång tid som löpt mellan ansökans ingivningsdag och första marknadsgodkännandet att sälja produkten i EES. Tilläggsskyddstiden kan förlängas med sex månader en gång om patenthavaren kan visa att läkemedlet utprovats för den pediatriska populationen enligt förordning (EG) nr 1901/2001. PRV har erfarit att EU-kommissionen arbetar med förslag till ändring av tilläggsskyddsförordningarna i syfte att möjliggöra för EPO att handlägga och bevilja ansökningar om tilläggsskydd till patent samt förlängd tilläggsskyddstid. Hur detta arbete fortskrider och om det kommer att vara färdigt till dess att förordningarna om europeiska patent med enhetlig verkan samt domstolsavtalet börjar tillämpas, är dock oklart för PRV. Angående tidsfaktorn är det, enligt PRV:s mening, viktigt att det är förutsebart för patenthavaren vilken myndighet som har jurisdiktion över handläggning och beslut avseende tilläggsskyddsansökningar redan när patentförordningen börjar tillämpas. En europeisk patentansökan som handläggs av EPO men som inte beviljats när patentförordningen börjar tillämpas kommer att kunna leda till ett europeiskt patent med enhetlig verkan. Med hänsyn till utformningen av artikel 7.1 och 7.2 i respektive tilläggsskyddsförordning är det därför inte otänkbart att en ansökan om tilläggsskydd till ett sådant patent måste ges in ganska snart efter det att patentet har fått enhetlig verkan. Som PRV förstår jurisdiktionsbestämmelserna i förordningarna om tilläggsskydd kommer de nationella patentmyndigheterna att ha kompetens att handlägga och besluta i frågor om tilläggsskydd till europeiska patent med enhetlig verkan om förordningarna inte ändras. PRV kommer i så fall att kunna bevilja förlängd skyddstid avseende specifika produkter som skyddas av ett patent på läkemedel respektive på växtskyddsmedel, samt förlängd giltighetstid för dessa tilläggsskydd. Det är också PRV:s uppfattning att de befintliga tilläggsskyddsförordningarna innebär att ett tilläggsskydd handlagt och meddelat av en nationell patentmyndighet endast kan få verkan i den aktuella medlemsstaten och att detta inte strider mot artikel 3.2 i patentförordningen. Många frågor uppstår kring den praktiska tillämpningen av tilläggsskydd till europeiska patent med enhetlig verkan särskilt om en ny tilläggsskyddsförordning inte trätt ikraft den dag en ansökan om tilläggsskydd avseende ett sådant patent senast måste ges in. 8 (10)
En sådan fråga rör vilka förfaranderegler som ska tillämpas av den nationella patentmyndigheten. Enligt artikel 19.1 i respektive tilläggsskyddsförordning ska, om förordningen inte föreskriver ett visst förfarande, de föreskrifter om förfarande som enligt nationell lag gäller för grundpatent, tillämpas på tilläggsskydd om nationell lag inte föreskriver särskilt om förfarande för tilläggsskydd. Som exempel på svårigheter i tillämpningen kan nämnas enligt artikel 14b i förordning (EG) 469/2009 om tilläggsskydd på läkemedel upphör ett tilläggsskydd att gälla om innehavaren avstår från det. Tilläggsskyddsförordningen innehåller inga bestämmelser om hur innehavaren ska förfara för att avstå från tilläggsskyddet och med vilken rättsverkan avstående kan ske. Enligt svensk rätt kan ett patent upphöra på innehavarens begäran genom avstående enligt 54 patentlagen men också genom begäran om upphävande enligt 40 a patentlagen. Ett beslut enligt 54 har verkan från den dag PRV beslutar att patentet upphör att gälla, medan ett beslut enligt 40 a har verkan från patentansökans ingivningsdag. PRV ger i dag patenthavaren möjlighet att välja mellan dessa två förfaranden även avseende tilläggsskydd till patent. Det ska dock anmärkas att patentlagarna inom EU inte är harmoniserade i denna aspekt. Enligt nederländsk patentlag, till exempel, är det endast möjligt att upphäva patentet med verkan från ansökans ingivningsdag. Frågan om hur artikel 14b ska tillämpas är för närvarande föremål för tolkning av EU-domstolen i mål C-484/12. Frågan som uppstår är vilka förfaranderegler PRV ska tillämpa för tilläggsskydd till europeiska patent med enhetlig verkan. Enligt utredningens förslag är exempelvis 40 a respektive 54 patentlagen inte tillämpliga på europeiska patent med enhetlig verkan. Detta torde följaktligen innebära att dessa regler inte kan tillämpas för tilläggsskydd meddelat avseende ett sådant patent EPC innehåller inte någon bestämmelse motsvarande 54 patentlagen men väl en bestämmelse i artikel 105a om att patent kan upphävas av EPO (jämför 40 a patentlagen). Förfarandereglerna avseende upphävande återfinns huvudsakligen i Regel 92, men Regel 90 förefaller utesluta en tillämpning avseende tilläggsskydd till patent (the subject of revokation proceedings shall be the European patent as granted or as amended in opposition or limitation proceedings before the EPO). PRV noterar att tillämpningen av regelverket kring tilläggsskydd till patent för närvarande är svår att överblicka. Det förefaller likväl som att under vissa omständigheter vilka mycket väl kan komma att inträffa utredarens förslag medför att det saknas förfaranderegler för avstående från tilläggsskydd till europeiska patent med enhetlig verkan. Den praktiska verkan av att det svenska patentregistret inte kommer att omfatta europeiska enhetliga patent eller europeiska patentansökningar med provisoriskt skydd Utredaren konstaterar att patenten med enhetlig verkan inte kommer att vara upptagna i det svenska patentregistret. Enligt PRV:s mening kan dock bland annat de frågor om pantsättningar av europeiska patentansökningar och av tilläggsskydd till patent som berörs ovan medföra att PRV måste registrera vissa uppgifter i förhållande till europeiska patent med 9 (10)
enhetlig verkan och europeiska patentansökningar med provisoriskt skydd. Även om det vore minst sagt fördelaktigt för tredje man att uppgifter om ansökningar och beslut om tilläggsskydd framgår av EPO:s register över europeiska patent med enhetlig verkan något som i dagsläget inte kan förutses med någon säkerhet är det också nödvändigt att PRV för register över de ansökningar som handläggs av verket samt över de tilläggsskydd som beviljas och de skyddstider som gäller i Sverige. Saken blir ännu tydligare för europeiska patentansökningar med provisoriskt skydd för vilka sökanden söker registrering av pantsättningsavtal. Skyldighet att förse PRV med avgöranden i patentmål Enligt 70 patentlagen ska avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 65 sändas till PRV. Det framgår inte av regleringen vem som ska sända domen respektive beslutet till PRV och någon sanktion för det fall att PRV inte får en kopia av domen/beslutet finns inte. Informationen används av PRV för att kunna upprätthålla ett korrekt patentregister om PRV inte får kännedom om att ett patent är ogiltigförklarat kommer patentregistret att reflektera att patentet är i kraft och PRV kommer bl.a. att fortsätta efterfråga årsavgifter. PRV för patentregister även för de europeiska patent som kommer att processas i den enhetliga patentdomstolen. PRV noterar att utan kännedom om vilka patent som ogiltigförklaras i domstol är det i praktiken omöjligt att upprätthålla ett korrekt svenskt patentregister. Det är uteslutet för den svenska lagstiftaren att ålägga den enhetliga patentdomstolen en skyldighet att förse PRV med domstolens domar genom att utsträcka bestämmelsen i 70 patentlagen till att gälla beslut i mål som avses i 65 och 65 a avseende samtliga europeiska patent som validerats i Sverige. Därigenom blir frågan om hanteringen av det svenska patentregistret ett svårlöst problem. Mot bakgrund av de frågor som aktualiserats ovan efterfrågar PRV en närmare analys av vad det svenska patentansökningsdiariet och det svenska patentregistret explicit ska innehålla när det europeiska enhetliga patentet tillämpas, den enhetliga patentdomstolen inrättas och om de ändringar som föreslås av utredningen beslutas av riksdagen. Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Susanne Ås Sivborg. I den slutliga handläggningen har deltagit även chefsjuristen Per Holmstrand, processägaren Herman Phalén och juristen Louise Jonshammar, föredragande. Susanne Ås Sivborg Louise Jonshammar 10 (10)