Till: EU-kommissionen, GD Miljö Yttrande med anledning av översynen av EU:s luftpolitik Bakom detta dokument står Stockholmsregionens Europaförening (SEF), med Stockholms stad, Kommunförbundet Stockholms Län och Stockholms läns landsting som konstituerande medlemmar. Övriga medlemmar i SEF är: Regionförbunden i Uppsala och Sörmlands län, Västmanlands kommuner och landsting, Mälardalsrådet samt Region Gotland. Inledning Stockholmsregionen anser att det är av största vikt att luftkvaliteten snarast förbättras i Europa och välkomnar därför EU-kommissionens översyn av luftpolitiken. Stockholmsregionen vill med detta yttrande delta i översynen av EU:s luftpolitik och ge kunskapsunderlag till EU-kommissionen i arbetet med att ta fram det paket med förslag för renare luft i EU som planeras att presenteras under hösten 2013. Nedan redovisar regionen det arbete som sker och de svårigheter som finns när det gäller att uppnå luftkvalitetsdirektivets gränsvärden, främst avseende PM10. Särskilt fokus läggs på lokala och regionala aktörers rådighet och behovet av ytterligare forskning kring huruvida miljökvalitetsnormen för NO2 är en relevant indikator för hälsovådliga partiklar. I yttrandet väljer regionen även att fokusera på biltrafiken då det är den lokala trafiken som utgör det största bidraget till överskridandet av gällande normer. Industrier, energianläggningar och sjöfart bidrar betydligt mindre till halterna i Stockholms län än vägtrafiken. Dock ser regionen det som positivt att sjöfarten nu övergår till bränslen med lägre utsläpp i Östersjön och välkomnar att EU-kommissionen planerar att föreslå ytterligare insatser som t.ex. högre klimat- och energimål för 2030 och skärpta krav för sjötrafiken, samt revidering av utsläppsdirektivet. Beskrivning av situationen idag i Stockholmsregionen Luftkvaliteten är en av flera regionala utmaningar som följer av den snabba tillväxt som stockholmsregionen befinner sig i. Även om luftkvaliteten i regionen avsevärt har förbättrats genom kraftfulla åtgärder så överskrids idag luftkvalitetsdirektivets gränsvärden vad gäller partiklar mindre än tio mikrometer (PM10) och kvävedioxid i vissa delar av Stockholms län. 1
EU-gränsvärdet för kvävedioxid (40 μg/m3 som årsmedelvärde) klaras i större delen av regionen år 2010. Överskridande sker enligt beräkningarna på ett fåtal gator i centrala delarna av Stockholm. Den sammanlagda sträckan av överskridande har beräknats till ca 1,1 km och antal boende som exponeras för dessa nivåer till ca 1000 personer. Även för områden vid vissa vägtunnelmynningar i regionen är framräknad årsmedelhalt av kvävedioxid högre än EU-normen år 2010. Antal boende som exponeras för halter högre än EU:s gränsvärde vid dessa tunnelmynningar har beräknats till ca 20 personer inom Stockholms kommun och till ca 15 personer i Sollentuna kommun. Områden med kvävedioxidhalter som överskrider EU:s övre utvärderingströskel (årsmedelvärde 32-40 μg/m3) återfinns i både Stockholms- och Uppsala län och omfattar ca 10 000 boende längs ca 42 km väg. Det är främst Stockholms infartsleder som t.ex. väg E4 som omfattas, men även ett antal innerstadsgator. Mätningarna i gatunivå visar att årsmedelhalterna av kvävedioxid har minskat sedan början av 1990-talet men också att minskningarna har planat ut. Orsaken till detta är bland annat att antalet dieseldrivna personbilar, som har förhållandevis höga utsläpp, ökat markant på senare år. Eftersom andelen av kväveoxiderna som är kvävedioxid är hög i dieselfordon har den totala andelen kvävedioxid i utsläppen av kväveoxider från trafiken ökat. 1 Gränsvärdet för PM10 överskreds under 2010 på 48 vägar och gator i Stockholms län. Majoriteten av dessa ligger i Stockholms stad. Ca 14 200 människor bor i områden där gränsvärdet överskrids och ytterligare ca 19 600 personer bor där halterna ligger strax under normen. Utöver de boende vistas dagligen ett stort antal människor på dessa gator. Även här är den dominerande källan till luftföroreningarna vägtrafiken. 2 Vilka åtgärder har vidtagits eller kommer att vidtas i Stockholmsregionen och vilka är de förväntade resultaten Genom ambitiöst åtgärdsarbete har dock luften förbättrats väsentligt. PM10-halterna i gatunivå i Stockholms län har minskat de senaste åren, även om överskridanden av gränsvärdena förvisso fortfarande förekommer. Sedan början av 2000-talet uppgår minskningen av årsmedelvärdet till 30 45 procent vid mätpunkterna. Dessa minskningar beror på flera faktorer, varav minskad dubbdäcksandel är en. Stockholms stad har sedan tidigare infört dubbdäcksförbud på Hornsgatan. Detta har lett till minskad användning av dubbdäck och lägre partikelhalter inte bara på Hornsgatan utan i hela länet. Under förutsättning att staten ger kommunerna erforderliga förutsättningar kan staden istället komma att införa avgifter för användning av dubbdäck i innerstaden. Andra åtgärder som pågår och utvärderas är dammbindning och städning. Dammbindning är den effektivaste åtgärden mot kortvarigt förhöjda halter under senvintern/våren. Tidigare genomförda tester 1 LVF 2012:8: Beräkningar av kvävedioxid inför ansökan om tidsfrist för att klara EU:s gränsvärde 2 Åtgärdsprogram för kvävedioxid och PM10 i Stockholms län (Remiss) 2
visar att traditionella sopmaskiner har liten eller ingen betydelse för halterna, men just nu testas nyare maskiner med vakuumteknik. Som exempel på andra redan vidtagna åtgärder kan nämnas att trängselskatt har införts permanent i Stockholms stad, vilket har medfört en minskning av trafiken under avgiftstid med omkring 20 procent. Effekterna kvarstår och trafikvolymerna till och från Stockholms innerstad är konstanta, trots att Stockholms stad numera har 100 000 och Stockholms län 200 000 fler invånare jämfört med när trängselskatten infördes 2006. Regeringen har uppdragit åt Länsstyrelsen i Stockholms län att revidera åtgärdsprogrammet för miljökvalitetsnormer för kvävedioxid och partiklar från 2004. Vägtrafiken är den dominerande källan till höga halter av kvävedioxid och PM10 i Stockholms län. För att nå miljökvalitetsnormerna är ingen enskild åtgärd tillräcklig utan det krävs fler samverkande insatser. För att minska utsläppen av kvävedioxid krävs att trafikmängderna minskar och för PM10 att dubbdäcksanvändningen går ner. Länsstyrelsens förslag till åtgärdsprogram anger ett stort antal åtgärder på kort och lång sikt för att nå miljökvalitetsnormerna. Åtgärder som ger relativt snabb effekt är: - Minskad dubbdäcksanvändning (dubbdäcksförbud eller avgift för dubbdäcksanvändning) - Dammbindning med magnesiumklorid, MgCl2 eller kalciummagnesiumacetat, CMA som dammbindningsmedel - Städning med ny effektiv teknik - Minimerad sandning - Sänkt hastighet - Ändrad trängselskatt genom en avgiftshöjning, en differentierad eller flexibel skatt eller genom att utöka området för trängselskatt - Miljözon lätta fordon - Miljözon tunga fordon (finns redan i Stockholms innerstad) Vidare arbetar kommuner och landsting i regionen, i vissa fall tillsammans med andra aktörer, med generella insatser som kan ha betydande effekter på luftkvaliteten. Insatserna omfattar förbättrad kollektivtrafik, effektivare godstransporter, parkeringsåtgärder, främjande av gång- och cykeltrafik samt mobility management. Minska negativa hälsoeffekter EU-kommissionen har en uttalad vilja att se över EU:s gräns- och målvärden för att säkerställa att de omfattar de skadligaste luftföroreningarna och motsvarar nivåer som effektivt skyddar människors hälsa. Regleringen av partiklar är här en särskilt viktig fråga. 3
Alla fraktioner har hälsopåverkan, både på dödlighet och på sjuklighet. Det finns dock olika uppgifter om vilken fraktion som är mest skadlig. Stockholmsregionen anser därför att det bör tydliggöras vilka fraktioner av partiklar som har skadligast inverkan på människors hälsa, så att europeiska och nationella gränsvärden för partikelnivåer bygger på god vetenskaplig grund. Grova partiklar och sot är de mest prioriterade partikelfraktionerna som behöver regleras i Stockholmsregionen. Dessa fraktioner beror till största delen på lokala utsläpp (vägtrafik), vilket gör att lokala myndigheter har stor rådighet att vidta åtgärder. Båda fraktionerna har påvisade negativa hälsoeffekter och sotet har dessutom klimatpåverkan. För Stockholms län är grova partiklar speciellt viktiga på grund av de höga utsläppen vid användning av dubbdäck. Då åtgärder med största sannolikhet kommer att vidtas i närtid för att begränsa dubbdäcksanvändningen, kommer framöver med stor sannolikhet finare partiklar, ända ner på nanonivå, som visats vara hälsofarliga, att behöva prioriteras. Stockholmsregionen anser även att de ämnen med hälsopåverkan som regleras i utsläppsdirektivet (fordonsutsläpp), även bör kontrolleras i omgivningsluften. Endast genom kontinuerliga mätningar i trafikmiljöer erhålls bra underlag för uppföljning av effekterna av utsläppslagstiftningen på luftkvaliteten. Idag finns inga krav eller målvärden för antalet partiklar i luften, men däremot regleras utsläppen från fordon. Vilken effekt utsläppsdirektivet har för luftkvalitet och hälsa kommer inte att kunna utvärderas om det inte görs mätningar i omgivningsluften. I Stockholms stad (på Hornsgatan och Torkel Knutssonsgatan) görs dock mätningar av antal partiklar på frivillig basis, eftersom detta är en viktig indikator på avgaspartikelutsläppen. Partikelnivåerna har minskat betydligt mer än nivåerna för kvävedioxid under de senaste tio åren, vilket indikerar att kvävedioxid inte längre är en representativ indikator för de farliga avgaspartiklarna. Stockholmsregionen understryker att det finns ett påtagligt behov av mer forskning kring huruvida kvävedioxid utgör en lämplig indikator för luftkvalitet. Om kommissionen avser att föreslå revideringar av luftkvalitetsdirektivets gränsvärden bör den kunna referera till tillförlitliga nya forskningsrön på området. Stärkt genomförande av existerande luftlagstiftning och rådighet Stockholmsregionen delar EU-kommissionens syn på att ett stärkt genomförande av existerande lagstiftning är viktigt för att förbättra luftkvaliteten i Europa. 4
En strävan bör vara att EU-direktiv inom luftområdet inte blir för byråkratiska så att avsatta resurser i första hand kan gå till åtgärdsarbetet. Tydliga instruktioner både vad gäller bedömningar och rapportering måste eftersträvas så att man kan jämföra olika regioner. När det gäller PM10 och kvävedioxider står den lokala trafiken för det största bidraget till överskridandet av gällande gränsvärden. Därmed är det regionala och lokala åtgärder som krävs i första hand. Idag saknas dock lagliga möjligheter för kommuner att införa de mest verksamma åtgärderna, främst dubbdäcksavgifter, för att komma tillrätta med överskridandena av miljökvalitetsnormerna för partiklar och kvävedioxid. Om kommissionen som ett resultat av sin översyn av luftkvalitetspolitiken kommer fram till att luftkvalitetsdirektivet bör revideras måste rådighet, subsidiaritet och proportionalitet stå i förgrunden. Kommuner kan endast hållas ansvariga för de utsläpp de har en reell möjlighet att påverka. På samma sätt bör direktivet spegla Europas territoriella mångfald och beakta att inte minst de meteorologiska förutsättningarna är så vitt skilda i Europa. Vid en eventuell revidering av luftkvalitetsdirektivet måste regeringen och kommissionen beakta de lokala förutsättningar som råder i städer med kallt vinterklimat och snö. Svensk och europeisk lagstiftning bör ge kommuner mandat att vidta effektiva lokalt anpassade åtgärder för att förbättra luftkvaliteten. Stockholm, 28 februari 2013 För Stockholmsregionens Europaförening Sten Nordin Ordförande 5