1 OKT 2015 10 JAN 2016 [ LÅNEXEMPLAR ]

RODIN 1 OKT 2015 10 JAN 2016 [ LÅNEXEMPLAR ]

INNEHÅLL 1 Sal 2 10 Sal 1 24 Sal 2 45 Sal 3 Sal 2 Sal 1 Sal 3 Entré

Sal 2 1

INTRODUKTION Auguste Rodin (1840 1917) förändrade skulpturkonsten för alltid. Många av hans verk har med tiden blivit mycket kända och omtyckta. Men när Rodins skulpturer visades på utställningar under det sena 1800-talet ansågs de ofta som alltför vågade och realistiska, eller så uppfattade man dem som oavslutade och utan berättande sammanhang. Rodins levande och spontana formspråk var helt nytt. Samtidigt gör det intensiva intresset för att avbilda människokroppen att Rodin kan uppfattas som en av de sista klassiska skulptörerna. Hos Rodin får de naturtrogna kropparnas muskler och rörelser ge uttryck för starka känslor, och den skapande handens avtryck i leran eller stenblockets råa form blir en del av det konstnärliga uttrycket. Det som omvärlden uppfattade som ofärdigt kunde för Rodin vara det mest fulländade. I varje ting upptäcker konstnären den inre sanning som lyser fram under formen, sa han. Den här utställningen vill kasta ljus över skulptören Rodins konstnärskap och experimentella arbetssätt, hans strävsamma karriär och fascinerande livsöde. Dessutom berörs mottagandet av hans konst i de 2

nordiska länderna där Rodin både gjorde skandal och väckte beundran. Utställningen är ett samarbete mellan Nationalmuseum, Konstmuseet Ateneum/Finlands Nationalgalleri i Helsingfors, Musée Rodin i Paris och Antoinette Le Normand-Romain, tidigare chefsintendent vid Rodinmuseet. Flera långivare har bidragit till utställningen med generösa utlån. 3

KRONOLOGI 1840 Auguste Rodin föds i Paris som andra barnet i ett anspråkslöst tjänstemannahem. Tidigt visar han en tydlig konstnärlig begåvning, speciellt i teckning. 1854 57 Rodin är elev vid den förberedande kejserliga konstskolan och tecknar antiker på Louvren. Han vinner första pris i teckning men provar förgäves in tre gånger till skulpturklassen vid franska konstakademien (École des Beaux-Arts). 1864 Rodin tjänar sitt uppehälle som ornamentskulptör. Han möter sin livskamrat Rose Beuret (1844 1917) och inträder som medarbetare i skulptören Albert Ernest Carrier-Belleuses (1824 96) stora ateljé. 1865 Rodin refuseras på den offentliga Salongen med Mannen med den krossade näsan, som anses för fragmentarisk. 1871 Under fransk-tyska kriget 1870 71 ansluter Rodin till Carrier-Belleuse i Bryssel för dekorationsuppdrag. Fler och fler egna uppdrag. 4

1875 Rodin ställer ut marmorbysten av Mannen med den krossade näsan på Salongen i Paris, som refuserades tio år tidigare. Verket passerar obemärkt. 1876 Reser för första gången till Italien där särskilt mötet med Michelangelos verk blir betydelsefullt. 1877 Rodin ställer ut Bronsåldern i Bryssel, sen i Paris. Den orsakar skandal genom sin naturalism. 1880 Rodin erhåller sin första offentliga beställning, Helvetesporten, en bronsdörr till ett museum för dekorativ konst. 1881 82. Rodin utför flera figurer till Helvetesporten, bland andra Tänkaren och Kyssen. 1883 Rodin träffar Camille Claudel (1864 1943). Hon blir hans elev och medhjälpare och de inleder en intensiv relation som skulle påverka dem båda resten av deras liv. 1884 Succé för bysterna föreställande Jules Dalou och Victor Hugo på Salongen. Från staden Calais får Rodin en beställning på ett monument, Borgarna från Calais, som invigs 1895. 5

1889 Rodin ställer tillsammans med Claude Monet ut på Galerie Georges Petit i Paris, vilket innebär ett genombrott för dem bägge. Rodin får beställningen på Victor Hugo-monumentet, avsett för Panthéon. 1890 Rodin blir en av grundarna av den nya salongen (Société National des Beaux Arts), där han ställer ut år efter år. 1891 La Société des Gens de Lettres, med Émile Zola som ordförande, beställer en monumentalstaty över Honoré de Balzac (1799 1850). Verket refuseras 1898. 1892 Rodin och Camille Claudel separerar. Efter några stormiga år blir brytningen definitiv. 1895 Rodin köper Villa des Brillants i Meudon och installerar där ateljéer för olika syften assistenter, gipsgjutare, hantverkare, sekreterare, alltmedan ateljén vid marmordepåerna i Paris kvarstår. 1898 Rodin ställer ut den stora marmorversionen av Kyssen och gipsen av det refuserade Balzac-monumentet på nya salongen. 6

1900 Omkring 170 Rodin-verk ställs ut i en av konstnären egenfinansierad paviljong vid Place de l Alma i samband med Världsutställningen i Paris. Rodin börjar nu alltmer betraktas som den store mästaren och tidens ledande skulptör. Paviljongen flyttas efter nedmonteringen till Meudon. 1906 Den monumentala versionen av Tänkaren placeras framför Panthéon. 1916 Rodin testamenterar hela sin konstnärliga kvarlåtenskap och dess rättigheter till staten, som å sin sida utfäster att upprätta ett Rodinmuseum i hans andra hem i Hôtel Biron i Paris. 1917 Auguste Rodin och Rose Beuret vigs den 29 januari. Den 14 februari avlider Rose Beuret och den 17 november insomnar Rodin. De båda begravs i Meudon under skulpturen Tänkaren. 7

Mannen med den krossade näsan Brons, Nationalmusem Mannen med den krossade näsan är det viktigaste verk som bevarats från Rodins tidiga karriär. Det är porträttet av Bibi en allt i allo i verkstadsmiljön. När huvudet skapades skadades det på grund av den kalla vintern, men Rodin sände det i oförändrat skick till Parissalongen 1865, som dock refuserade verket. Rodin bevarade skulpturen omsorgsfullt och gjorde senare en version i marmor och flera gjutningar av det. 8

Tänkaren Brons, Prins Eugens Waldemarsudde Tänkaren är en av världens mest kända skulpturer. En sökning på internet ger flera miljoner träffar. Figuren skapades först för Helvetesporten, men dess utformande den nakna, tänkande mannen, fri från alla sammanhang gjorde att den snart fungerade som ett självständigt verk. När Tänkaren förstorades 1902 03 blev den internationellt känd. Den väckte så stor entusiasm att det ordnades en insamling för att köpa skulpturen åt folket i Paris och placera den framför Panthéon i Paris. Ytterligare åtta gjutningar utfördes under Rodins livstid, varav denna är den sjätte. 9

10 Sal 1

HELVETESPORTEN År 1880 fick Rodin sin första offentliga beställning, Helvetesporten, en bronsdörr till ett planerat konsthantverksmuseum i Paris. Programmet för porten var inspirerat av Dantes Den gudomliga komedin, men det verkliga temat är allmängiltiga mänskliga känslor och erfarenheter. De hundratals figurerna blev en enorm reservoar för Rodin att ösa ur i sitt skapande. Han modifierade dem, satte ihop dem på nytt, och utformade därigenom nya självständiga verk. Några av hans mest kända skulpturer som Tänkaren, Skuggorna och Kyssen ingick ursprungligen i Helvetesporten. Porten var i stort sett färdig 1889 men Rodin fortsatte att arbeta på den hela sitt liv. Den göts i brons först efter hans död. 11

Skuggan, före 1886 Brons, Konstmuseet Ateneum Skuggan, före 1886 Gips, Musée Rodin Tre exemplar av Skuggan kröner Helvetesporten, en i vänsterprofil, en framifrån och en i högerprofil. De högra händerna, som är brutalt avskurna, åskådliggör den formförenkling som Rodin alltmer skulle utforska. Det finns också en symbolisk betydelse i och med avsaknaden av högerhand saknar skuggorna förmåga att handla, utan rör sig i portens utkant. Förstorade versioner av verket såldes till samlare, bland annat 1907 till Ernest Thiel i Stockholm, vars grav pryds av skulpturen. 12

Tänkaren, 1881 1882 Brons, Konstmuseet Ateneum Tänkaren på Helvetesportens tympanonfält är på samma gång Dante, Victor Hugo och Charles Baudelaire tre författare som fanns bland Rodins referenser. Den kallades också Poeten när den ställdes ut för första gången, 1888 i Köpenhamn. Skulpturen har också tolkats som ett porträtt av Rodin själv och den pryder hans grav i Meudon. Men kanske står Tänkarens succé framförallt att finna i dess allmänmänskliga och tidlösa uttryck av tankar och tvivel, snarare än hjältemod. 13

Kyssen, ca 1882 Brons, Musée Rodin I Den gudomliga komedin beskriver Dante hur Paolo och Francesca, två verkliga personer som var olovligt förälskade, dödades när de möttes i en kyss. Rodin hade ursprungligen tänkt att skulpturen skulle ingå i Helvetesporten, men uteslöt den sen. Verket förde en egen tillvaro och fick snart titeln Kyssen. När den dubbelt så stora marmorversionen visades på nya Salongen 1898 och Världsutställningen 1900 blev det succé och Rodin lät hugga ytterligare två exemplar, varav ett var till samlaren Carl Jacobsen i Köpenhamn. Samtidigt producerades bronsvarianter i fyra format. 14

Den eviga våren, 1898 Brons, Villa Gyllenberg Helsingfors Den eviga våren, 1898 Brons, Musée Rodin Detta verk skapades 1884, samtidigt som Rodins passion för Camille Claudel spirade. Skulpturen var troligen från början avsedd för Helvetesporten, men uteslöts. 1897 visades en marmorversion på nya Salongen och blev en stor framgång. Rodin lät hugga ett nytt exemplar i marmor och gav för ovanlighets skull sin tillåtelse till en kommersiell produktion av bronser i olika storlekar. 15

Ovidius metamorfoser, 1886 Marmor, Konstmuseet Ateneum Den romerske skalden Ovidius Metamorfoser var ett vanligt ämne i konsten alltsedan renässansen. Även Rodin läste verket. Men i denna skulptur har Ovidius text endast en rättfärdigande funktion. Skulpturen fanns dels i Helvetesporten, dels som självständigt verk. De två kvinnornas passionerade kärleksakt gjorde succé då marmorskulpturen visades på Georges Petits galleri 1889 med titeln Les Satyresses (ung. backanter ). Då var den redan såld till den finske samlaren Herman Frithiof Antell. 16

Danaid, 1889 Marmor, Konstmuseet Ateneum Danaid Terrakotta, Nationalmuseum Enligt den grekiska mytologin var Danaiderna förvisade till underjorden med en evighetssyssla, nämligen att fylla ett ständigt läckande kärl med vatten. Den kvinnliga gestalten är hopkrupen i en ställning som uttrycker hopplöshet över den tröstlösa uppgiften. Danaid var ursprungligen tänkt att ingå i Helvetesporten. Verket förstorades och höggs i marmor för köparen Herman Frithiof Antell. Succén gjorde att Rodin lät göra ytterligare exemplar i marmor, brons och andra material. 17

Je suis belle (Jag är skön), 1885? Brons, Konstmuseet Ateneum Hukande kvinnofigur Gips, Musée Rodin 18

Fallande man, ca 1885? Gips, Musée Rodin Je suis belle är ett av de första tydliga exemplen på hur Rodin sammanförde två självständiga verk för att skapa en ny grupp. Fallande man och Hukande kvinnofigur var ursprungligen två figurer i Helvetesporten. Rodin försåg helt enkelt mannen med armar för att ta emot kvinnan. Även gruppen infogades i porten efter 1887. Den djärva kompositionen bröt skarpt mot den samtida skulpturen. Man har tolkat Rodins möte med Camille Claudel bakom figurerna och även i inskriptionen på basen, den första strofen i en dikt i Baudelaires Det ondas blommor, vilket även gett skulpturen dess namn. 19

Merkurius Gips, Nationalmuseum Denna lilla figur uppträder två gånger på Helvetesporten först nära Tänkaren, sedan med huvudet nedåt på mittpelaren. Rodin gav den snabbt en självständig existens och använde den i andra grupper. Denna gips har en dedikation till den svenska affärsmannen och amatörkonstnären Charlie Waern, som skall ha suttit modell för figuren. 20

Fördömd kvinna, ca 1890? Brons, Nationalmuseum Fördömd som omfamnar en sittande kvinna, ca 1890 1900 Gips, Musée Rodin Fördömd tillkom i samband med Helvetesporten men kom aldrig att placeras i den. Men figuren kunde lätt anpassas till andra grupper och har varit utgångspunkt för flera arbeten tillkomna 1890 1900. Här möter man en friare Rodin. I så kallade assemblage, sammansätter han olika skulpturer eller föremål för att skapa nya verk. Ibland har dessa endast ett beskrivande namn, i andra fall har skulpturerna försetts med en symboliskt laddad titel. 21

Begär, ca 1890 1900? Gips Musée Rodin Skapelsen, 1890 1900? Brons, Musée Rodin 22

ALLAN ÖSTERLIND Rodin i sin ateljé, ca 1889 Akvarell på papper, Konstmuseet Ateneum Den svenske konstnären Allan Österlind utförde denna akvarell för att illustrera en fransk artikel om Rodin. Här bekräftas skulptörens sätt att arbeta. Han formade grupper avsedda för Helvetesporten som självständiga verk, prövade sedan att placera in dem i porten och anpassade dem om det behövdes. Det är en av få bilder som visar Rodin i arbete. I målningen syns gruppen Je suis belle. 23

24 Sal 2

RODIN OCH MÄNNISKOKROPPEN På 1800-talet hade skulpturen alltid ett budskap, berättat genom historiska dräkter eller tillbehör. Rodin däremot låter kroppen tala. När han 1877 visade skulpturen Bronsåldern anklagade kritikerna honom för att ha gjutit av en levande människa, för att skulpturen var så verklighetstrogen. Rodins skulpturer är inte statiska utan fångade i en spontan rörelse. Han bemödade sig att återge kroppens struktur, muskler och senor, men det var särskilt känslorna under huden som intresserade honom. 25

Bronsåldern Brons, Nationalmuseum När denna skulptur ställdes ut år 1877 orsakade den skandal. Mannens kropp upplevdes som så verklig att Rodin blev anklagad för att ha gjutit av en levande människa. Hans sätt att återge människokroppen så som den verkligen ser ut var banbrytande och gick stick i stäv med tidens krav på förskönande idealisering. Skulpturen kom snart att kallas Bronsåldern eller Den uppvaknande människan, vilket syftar på människans tidigaste historia. Men den avbildade mannen kunde inte kopplas till någon specifik myt eller berättelse, vilket av Rodins samtid upplevdes som märkligt. Kanske är det just denna tidlöshet som uppskattats av eftervärlden. 26

Bellona, 1879 Brons, Nationalmuseum År 1879 ordnade Paris stad en tävling som gällde att skapa en symbol för den franska republiken. Rodin deltog med en byst av livskamraten Rose Beuret, skildrad under ett vredesutbrott. Denna buttra, truliga och envisa franska republik var den absoluta motsatsen till vad som förväntades och Rodin förlorade tävlingen. Men bysten väckte snart beundran och den höggs i marmor och göts i flera exemplar. 27

PORTRÄTT Liksom sina samtida skulpturkolleger utförde Rodin många porträtt. Dessa var en viktig inkomstkälla och också en möjlighet att knyta ett förmöget klientel till sig. Rodin hyste ett genuint intresse för de skulpterade porträtten och han utvecklade ständigt genren. Huvudena och bysterna finns ofta i många skisser och varianter, och flera av dem kom att ingå i större monument. Bland de avbildade förekommer vänner, samlare, politiker, moderna kvinnor och upphöjda författare. För Rodin var målet att återge modellens själsliv. Detta inre liv kunde, menade Rodin, fångas i själva formen i dess rörelse och oregelbundenheter. 28

Jean-Paul Laurens, 1882 Brons, Ny Carlsberg Glyptotek Victor Hugo, 1883 Brons, Nationalmuseum Jules Dalou, 1882 Brons, Privat ägo Rodin ville i sina porträtt fånga modellens inre karaktär. Genom den nakna, avskalade formen sätts fokus på ansiktsuttrycken. Både Laurens (1838 1921) och Dalou (1838 1902) var konstnärsvänner till Rodin. Författaren Victor Hugo (1802 1885) ville inte sitta modell, men Rodin fick lov att avbilda honom när han talade eller åt middag med vänner. Bysten fick ett gott mottagande, särskilt efter Hugos död. Ett stort antal exemplar gjordes i olika material. Porträttet blev också utgångspunkt för Hugo-monumentet avsett för Panthéon i Paris. 29

SUCCÉERNA OCH SAMLARNA Från 1880-talet disponerade Rodin ateljéer vid de statliga marmormagasinen i Paris. Många av skulpturerna som Rodin ursprungligen skapat för Helvetesporten blev uppskattade av samlare, först i Frankrike, sedan utomlands. Därför gjordes flera versioner med samma motiv i brons eller marmor. För Rodin var marmorn det ädlaste materialet, men han högg inte själv utan anlitade specialiserade medhjälpare. Rodins medhjälpare göt hans lermodell i gips, och därefter överfördes gipsmodellen till marmorblocket som höggs av en skicklig assistent. Skulpturerna skiljer sig åt i stenblockens struktur och hur de huggits. 30

Tre sirener, liten version före 1887 Gips, Musée Rodin Tre sirener, före 1899, gjuten efter andra marmorn (Dallas Museum of Arts) Gips, Musée Rodin 31

Tre sirener, 1902 Marmor, Ny Carlsberg Glyptotek Tre sirener, 1905 Marmor, Thielska Galleriet Enligt antik mytologi var sirenerna en sorts naturväsen i havet som med sin sång lockade sjömän i fördärvet. Den lilla versionen av Tre sirener integrerades i Helvetesporten senast 1887. Då fanns den också som självständigt verk. Skulpturens sensuella uttryck och böljande form tilltalade samlare och fyra versioner höggs i marmor. En jämförelse mellan de olika skulpturerna är det bästa sättet att förstå Rodins intresse för materialet. Det är långt ifrån systematiska upprepningar, utan visar hur uppmärksam han var på stenblockets form och storlek. 32

OFFENTLIGA MONUMENT Från 1880-talet fick Rodin flera beställningar på offentliga monument, t.ex. Helvetesporten, Borgarna i Calais, Victor Hugo och Balzac. De offentliga beställningarna var alltid viktiga för en skulptörs karriärmöjligheter, och i synnerhet för Rodin vars tidiga yrkesbana hade varit svår. De flesta av Rodins monumentala projekt färdigställdes aldrig. De som blev klara fick utstå stark kritik och Balzac-monumentet refuserades på grund av att det ansågs okonventionellt och inte tillräckligt heroiserande. För Rodin fungerade ändå projekten som plattformar för experimenterande och viktiga etapper i hans konstnärliga utveckling. 33

Victor Hugo-monumentet, andra projektet, andra modellen, ca 1898? Gips, Musée Rodin Victor Hugo-monumentet beställdes 1889 och var avsett för Panthéon i Paris. Rodin hade några år tidigare skulpterat Hugos porträtt vilket blev utgångspunkt för monumentet. I två olika versioner avbildade han författaren sittande såväl som stående, omgiven av poesins muser, och alltid med fokus på författarens inre storhet. Hans första förslag refuserades, men det placerades sedan i en park. I sitt andra förslag infogade Rodin de tre sirenerna, men det projektet slutfördes aldrig. 34

Den förlorade sonen, 1893 Kalksten, Ny Carlsberg Glyptotek Den förlorade sonen, 1905 Brons, Göteborgs konstmuseum Den förlorade sonen, ca 1886? Brons, Musée Rodin Titeln Den förlorade sonen är en hänvisning till liknelsen i Nya testamentet. Gestalten är i själva verket en förstoring av mannen i gruppen Fugit Amor. Rodin har bearbetat modellen för att göra den mer uttrycksfull. Stenversionen av Den förlorade sonen, huggen av medhjälparen François Pompon, ställdes ut 1894 och 1905 och flera bronsskulpturer göts. De första hade sockeln öppen bak och fram som här vilket förstärker intrycket av att figuren hänger i luften. 35

Fugit Amor, före 1887 Brons, Musée Rodin Fugit Amor var skapad för Helvetesporten. Verket föreställer två människors förtvivlade flykt i plågorna som de utsätts för i helvetets andra krets på grund av olovlig passion. Gruppen rönte stor framgång och ett stort antal exemplar gjordes i marmor och brons. Vid en okänd tidpunkt lösgjordes mannen ur gruppen och fick då titeln Den förlorade sonen. 36

Huvud från en av Ugolinos söner, ca 1882 Gips, Musée Rodin Sorgens huvud, ca 1901 1902 Brons, Singer Laren Museum, Jeanne d Arc, 1906 Marmor, Ny Carlsberg Glyptotek Det lilla huvudet har använts flera gånger, till exempel för grupperna Ugonlino och hans söner och Fugit Amor. När det förstorades fick det titeln Sorgens huvud. Skulpturen göts i brons och höggs i marmor i tre exemplar. Ett av dessa fick så småningom titeln Jeanne d Arc och förvärvades av den danske samlaren Carl Jacobsen 1907. 37

RODINS ARBETSMETODER Rodin blev aldrig antagen till den statliga konstskolan École des Beaux-Arts. Den utbildning han i unga år istället fick i andra skulptörers kommersiella verkstäder formade till stor del hans fria sätt att arbeta. Under slutet av 1800-talet fanns en stor efterfrågan på skulptur, både offentlig och privat. Rodin förstod att anpassa sig till en ny konstvärld där kontakten med gallerier och kritiker hade stor betydelse. Han arbetade med gipsgjutare, stenhuggare, bronsgjutare och många assistenter för att möta marknadens behov. TECKNING Rodin tecknade ständigt och har efterlämnat omkring 10 000 teckningar. Teckningskonsten utvecklade han parallellt med skulpturen, och även om det sällan rörde sig om rena studier till ett monument eller en skulptur sa Rodin själv att mina teckningar är nyckeln till mitt verk. MODELLERING Rodin utvecklade ett fritt sätt att modellera i lera eller vax. Han avbildade gärna modellerna i naturliga, slumpmässiga poser. 38

GIPSAVGJUTNING Traditionellt var gips ansett som ett arbetsmaterial, men Rodin värderade sina gipser högt och gav dem ett personligt uttryck. Han lät göra flera gipsavgjutningar efter sina lermodeller. Detta gjorde att han kunde experimentera och utveckla idéer, allt medan originalet bevarades. Han byggde upp ett stort förråd av gipsformar och modeller. Han lät också göra gipsavgjutningar av färdiga marmorverk, för att de skulle kunna gjutas i brons. På vissa av Rodins skulpturer har gjutskarvarna från gipsgjutningen lämnats tydligt synliga. BRONSGJUTNING Rodins bronser gjordes med sandgjutning under Rodins livstid och med förlorad vax-teknik (cire perdue) efter skulptörens död. I cire perdue tar bronset vaxets plats när vaxmodellen, som täckts med en form, hettas upp och smälter. I sandgjutning gjuts bronset i en form gjord av sand. Bronserna är oftast ihåliga genom att en kärna placeras i formen. De flesta av Rodins skulpturer är gjutna i sandteknik vid Alexis Rudiers gjuteri (till 1952). Rodins skulpturer fick stor spridning tack vare bronserna. Exempelvis göts Kyssen i 300 förminskade bronsexemplar under skulptörens livstid. 39

PATINERING Rodin var väldigt medveten om bronsskulpturens patinering, det vill säga den yta som patineraren gav skulpturen med hjälp av syror, salter och kemikalier. HUGGEN SKULPTUR Rodin övervakade huggningen av sina skulpturer men det är svårt att veta exakt i vilken grad han var involverad. Många av hans assistenter blev senare själva framstående skulptörer. När man gjorde en marmorskulptur användes en mekanisk passare för att överföra originalet till sten, ibland i förstorad eller förminskad version ASSEMBLAGE Under senare delen av sin karriär experimenterade Rodin med att bygga upp nya verk av olika delar av skulpturer eller föremål. Ofta kombinerade han antika objekt med sina egna gipser på ett för tiden nyskapande sätt. 40

RODINS MEDHJÄLPARE Rodins ateljé var organiserad som ett företag där alla medarbetare hade sina särskilda funktioner. Till skillnad från andra skulptörer omgav sig Rodin inte med enklare hantverkare utan valde med omsorg lovande unga skulptörer som assistenter. Att vara medhjälpare till Rodin var den bästa skolan, och många blev själv framstående konstnärer som Camille Claudel, Jules Desbois och Antoine Bourdelle. De två finländska skulptörerna Sigrid af Forselles och Hilda Flodin var båda assistenter i Rodins ateljé. Det gav dem både teknisk erfarenhet och självsäkerhet inför en självständig karriär. 41

SIGRID AF FORSELLES (1860 1935) Ungdom, 1884 Brons, Konstmuseet Ateneum HILDA FLODIN (1877 1958) Tänkare, 1900 Brons, Konstmuseet Ateneum Grundundervisningen för skulptörer var knapp i Skandinavien, därför var en vistelse utomlands n ödvändig. Under slutet av 1800-talet reste många till Paris, inte minst kvinnliga skulptörer. Sigrid af Forselles fick Rodin som lärare från 1882. Ungdom, i själva verket ett porträtt av studiekamraten Madeleine Jouvray, visar nära släktskap med lärarens kvinnoansikten. Hilda Flodin kom till Paris 1899. Tänkare utgör paristidens huvudarbete med tydlig påverkan från Rodin. 1903 blev Flodin antagen som Rodin elev och assistent i hans ateljé. 42

CAMILLE CLAUDEL Camille Claudel (1864 1943) började skulptera redan som liten flicka. Kring 1883 hyrde hon en ateljé i Paris tillsammans med några andra kvinnliga konstnärer. Till deras lärare hörde Auguste Rodin, som blev djupt imponerad av Claudel. De utvecklade en stark och komplicerad relation; under nära tio år arbetade och levde de nära varandra. Claudel insåg dock med tiden att hon inte skulle bli respekterad som skulptör i sin egen rätt så länge hon stannade i Rodins närhet. 1892 blev brytningen definitiv. Camille Claudel fortsatte att utveckla sitt skapande, ställde ut på Salongen och strävade efter egna beställningar. Som kvinnlig skulptör var det dock svårt att bli accepterad och hon överskred också normerna för ett godtagbart kvinnligt beteende på andra sätt. 1913 blev hon tvångsintagen på mentalsjukhus och förblev där till sin död. Först 1952 uppfylldes Rodins önskan om en sal på Rodin-museet tillägnad Camille Claudels konst. 43

Camille Claudel, före 1887 Gips, Musée Rodin, CAMILLE CLAUDEL (1864 1943) Auguste Rodin, 1886 1892 Brons, Petit Palais Rodin skulpterade flera porträtt av Camille Claudel. Dessa har inte sällan kopplats till parets kärlekshistoria och det öde som hotade. Många gånger har även tolkningen av Claudels verk reducerats till hennes biografiska historia. Men det är ofta sentida uppfattningar. Claudel behandlade allmängiltiga ämnen och experimenterade med olika material. Detta porträtt av Rodin kännetecknas av en noggrann analys av modellens ansikte. Bysten fanns med på de flesta utställningar ägnade Rodin under hans livstid. 44

Sal 3 45

RODINS SENA VERK Från omkring 1895 skalade Rodin av onödiga detaljer eller hela kroppsdelar på sina figurer för att nå det väsentliga uttrycket. Spår av tillkomstförloppet lämnades synliga för att betona den kreativa processen. Detta sätt att arbeta öppnade mot 1900-talets konstsyn. Samtidigt var antikens konst en stor inspirationskälla för Rodin, och han ägde själv en stor samling antika skulpturer. Gips blev det material som Rodin till slut föredrog att arbeta med. I samband med Världsutställningen 1900 uppförde Rodin en fristående paviljong på Place de l Alma i Paris, i vilken han visade sina skulpturer som i en ateljé. Detta blev Rodins genombrott för en bred publik. Han var då 60 år gammal. 46

MEDITATION Rodin strävade efter uttrycksfullhet i sina figurer och upptäckte att en skulptur som i traditionell mening inte var avslutad kunde vara ännu mer expressiv. Meditation (La Voix intérieure) ställdes ut på Stockholmsutställningen 1897. Den hade ursprungligen ingått i Helvetesporten och förstorades sedan för att ingå i Victor Hugomonumentet. Skulpturen erbjöds som gåva till Nationalmuseum som dock avböjde förslaget. Utan armar och med gjutskarvarna synliga ansågs den som ofullständig. Men Rodin betraktade Meditation som ett av sina mest fullkomliga verk. 47

Meditation, från Helvetesporten ca 1881 1882 Gips, Musée Rodin Meditation, före 1886 Brons, Musée Rodin Rodin återvände till en liten figur av en fördömd från Helvetesporten flera gånger och omarbetade den för bland annat Victor Hugo-monumentet (första förslaget). Han måste då hugga bort utsidan av högra benet, vänster knä och båda armarna för att den skulle få plats och sedan skapa nya armar. Men Rodin var inte nöjd med resultatet och bestämde sig förstora figuren och ställa ut den som den var, utan armar. Den fick så småningom titeln Meditation. 48

Meditation (La Voix intérieure), 1896 Gips, Musée Rodin Rodin bestämde sig att förstora denna figur och ställa ut den som den var, utan armar 1897. Det var första gången som en ofullständig figur ansågs helt komplett av sin skapare. Då bar skulpturen titeln La Voix intérieure (Den inre stämman) men den kom snart att kallas Meditation, kanske på grund av Rodins ord: Jag har avsiktligt lämnat gestalten i det här tillståndet. Den är en symbol för Meditationen. Därför saknar den armar att handla med och ben att gå med. När Nationalmuseum tackade nej till Rodins erbjudande att erhålla Meditation som gåva, förvärvades den av kung Oscar II istället. 49

Högerarm, ca 1894? Terrakotta, Musée Rodin Vänsterarm, studie till Meditation, ca 1894? Terrakotta, Musée Rodin 50

Högerarm, studie till Meditation, ca 1894? Gips, Musée Rodin Vänsterarm, studie till Meditation, ca 1894? Gips, Musée Rodin Dessa studier så kallade abattis av armar, ben, fötter, händer, huvuden bevarades av Rodin för att användas vid behov. De var ett färdigt arbetsmaterial och han undvek därmed modelleringens alla etapper. 51

Hand, ca 1890 1900 Brons, Nationalmuseum Rodin skulpterade en mängd händer. Även om de från början var studier till Helvetesporten utförde han dem på ett sätt så att de kunde fungera självständigt, hur små de än var. I en tid när Rodin bröt med skulpturkonstens tradition kände han kanske behov av att betona handens skapande roll. 52

Manlig torso, ca 1880/före 1887 Brons, Petit Palais Den gående mannen, ca 1899 Brons, Konstmuseet Ateneum Någon gång före 1887 återfann Rodin i sin ateljé en skadad studie till en torso som han blev förtjust i. Skulpturen göts i brons och ställdes ut 1889. Ett tiotal år senare fäste han den på ett par ben. Rodin var nöjd med resultatet som låg helt i linje med hans strävanden kring 1900. Skulpturen som först visades på separatutställningen i Almapaviljongen på en två meter hög kolonn är ren rörelse. Den behöver ingen litterär eller symbolisk titel utan äger i sig själv en dynamik som skänker den innebörd. 53

Balzac, näst sista studien 1897 Brons, Göteborgs konstmuseum År 1891 beställde det franska författarförbundet, med Émile Zola som ordförande, en staty över Honoré de Balzac (1799 1850). Man vände sig till Rodin som under några år utförde en mängd studier för monumentet. Med tiden avlägsnade sig skulptören från de kända porträtten av Balzac. Han klädde författaren i en tidlös rock, rensade bort de flesta fysiska detaljer alltmedan han överdrev andra drag. För mig är den moderna skulpturen inte ett fotografi, sa Rodin. Skulpturen ställdes ut på Salongen 1898, men blev starkt kritiserad och refuserades av beställaren. 54

Balzac, sista huvudstudien 1897 Brons Konstmuseet Ateneum Balzac, nästsista huvudstudien 1897 Brons, Nationalmuseum Rodin gjorde flera huvudstudier för Balzac-monumentet. Han utgick från porträtt och fotografier av författaren, men också från anteckningar om honom. Hans ansikte var ursprungskraften personifierad löd en beskrivning (Lamartine). Min Balzac är min stora upptäckt sa Rodin själv. Men efter skandalen på Salongen 1898 visades skulpturen bara en gång till under hans livstid, i Almapaviljongen år 1900. Det tog mer än trettio år innan statyn göts i brons för Paris stad. 55

Henri Rochefort, 1884 97 Brons, Nationalmuseum Den snabba modelleringen av dräkten tycks skapa en rörelse hos skulpturen. Enligt Rodin kunde modellen, vänsterpolitikern och publicisten Rochefort (1830 1913), inte sitta still ett ögonblick. Bysten förstorades och ställdes ut 1897. Hos Rodin blev förstoringen en del av den skapande processen. Förändringen av dimensionerna skapar ett nytt förhållande mellan verket och dess publik. Denna byst köptes av konstsamlaren Thorsten Laurin 1905. 56

Renée Vivien, 1904 Brons, Nationalmuseum Den brittiska poeten Renée Vivien, pseudonym för Pauline Mary Tarn, skrev flera självbiografiska diktsamlingar. Hon var känd för sin extravaganta klädsel och var öppet lesbisk hon identifierade sig med den antika diktaren Sapfo. Rodin har i sitt porträtt koncentrat intresset till ansiktet. Detta förstärks bland annat genom den grovt formade basen där spår av arbetet och märken av verktyg kan anas. 57

Hanako, ca 1907 Brons, H. M. Konungen Minna Schrader de Nyzot, ca 1894 Brons, Prins Eugens Waldemarsudde Det lilla huvudet föreställer en ung kvinna vid namn Minna Schrader de Nyzot. I ett tidstypiskt kriminologiskt register står att läsa om henne 19 år skulptör. Förbrytarliga. Man vet att Nyzot stod i förbindelse med ett antal konstnärer och författare, och vid denna tid också var Rodins modell. Masken intill föreställer den japanska skådespelerskan Hanako (1868 1945) som Rodin fascinerades av. 58

RODIN OCH NORDEN Många nordiska konstnärer reste till Paris vid förra sekelskiftet. För flera skulptörer var kontakten med Auguste Rodin avgörande, andra hade svårare att förstå hans konst, men knappast någon var opåverkad. När Rodins gåva skulpturen Meditation blev refuserad av Nationalmuseum gick flera av de mer radikala konstnärerna i Sverige samman och undertecknade en skrivelse till Rodin för att visa sin sympati. Flera nordiska skulptörer fick Rodins råd, men få var hans elever i egentlig mening. Carl Milles och Carl Eldh besökte båda Rodins ateljé och påverkades starkt av honom. Några enstaka blev nära vänner med den franske skulptören, bland andra Anders Zorn. 59

CARL ELDH (1873 1954) Omfamning, ca 1900 Brons, Privat ägo Carl Eldh vistades i Paris 1897 1904. Dessa år formade skulptören, framför allt mötet med Auguste Rodin. Eldh berättade senare att Rodin tog emot besökande som en kung på sin tron och gav utlåtanden om de verk som visades upp för bedömning. Det finns flera ungdomsverk av Carl Eldh med direkta förebilder hos den franske skulptören. Omfamning återger en man och en kvinna förenade i en kyss, som i Rodins Kyssen. 60

JOHAN TEODOR LUNDBERG (1852 1926) Stranden och vågen Gips, Nationalmuseum Kvinnans och mannens möte i en kyss får i skulpturen gestalta vattnet som sköljer över strandens klippor. Personifikationer av naturfenomen med erotisk laddning låg i tiden. Johan Teodor Lundbergs Stranden och vågen tillkom 1897 och blev ett känt och ofta reproducerat verk i sekelskiftets Sverige. Kung Oscar II beställde en stor version i marmor. Att Rodins Kyssen har varit en viktig inspirationskälla förefaller uppenbart. 61

JOHN BÖRJESON (1835 1910) Grubblaren, 1897 Brons, Nationalmuseum John Börjeson hade i sin ungdom både varit till sjöss och uppträtt som sångare, innan han fick möjlighet att satsa på skulptöryrket fullt ut. En längre vistelse i Rom och kontakten med klassisk konst formade hans konstnärskap. I särskilt fokus stod avbildandet av människokroppen, vilket förenar honom med Rodin. Grubblarens pose påminner om Rodins Tänkaren, men det är oklart hur mycket Börjeson egentligen kände till om fransmannens konst. 62

GUSTAV VIGELAND (1869 1943) Språkforskaren Sophus Bugge (1833 1907) Brons, Nationalmuseum Den norske skulptören Gustav Vigeland bodde en tid i Paris och ska ha besökt Rodins ateljé ett flertal gånger. Vigeland uppskattade de nyskapande dragen hos den franske skulptören, men var också bitvis kritisk mot Rodins eleganta omvägar. I detta porträtt kan vissa gemensamma drag hos de båda konstnärerna iakttas till exempel hur det detaljerat avbildade ansiktet övergår i en mer abstrakt bas, där spår av den konstnärliga arbetsprocessen lämnats synliga. 63

CARL MILLES (1875 1955) Ferdinand Boberg, 1906 Brons, Nationalmuseum Carl Milles vistades i Paris 1897 1905. Han inbjöds flera gånger till Meudon av Rodin, och erbjöds enligt Milles själv att bli den franske skulptörens assistent. De två konstnärerna brevväxlade när Milles återvänt till Sverige sedan under många år och det var tack vare honom Milles som Nationalmuseum köpte sina första verk av Rodin. Milles tog under sina tidiga år starkt intryck av Rodin. I detta porträtt av arkitekten Ferdinand Boberg (1860 1946) kan det anas i den starka materialkänslan modellens ansikte liksom växer fram ur den grovt formade basen. 64

VILLE VALLGREN (1855 1940) Klagan, 1896 Brons, Nationalmuseum Den finländske konstnären Ville Vallgren vistades närmare tjugo år i Frankrike och kallades Ville de Paris. Han specialiserade sig på skulpturer där renodlade former samsas med starka känslouttryck, och finländska journalister liknade honom vid Rodin. Vallgren såg fransmannens verk för första gången på 1880-talet tillsammans med den svenske skulptören Per Hasselberg. Hasselberg utropade då Han är tokig!, men Vallgren ansåg att Rodin hade en annan slags känsla och mera djup än till och med de största samtida. 65

CHRISTIAN ERIKSSON (1858 1935) Bildhuggaren Robert Stigell, 1890 Marmor, Nationalmuseum Christian Eriksson låter porträttet av den finländske skulptören Robert Stigell växa fram ur det grovhuggna stenblocket. Eriksson och Stigell vistades båda i Paris under 1880-talet. Rodins porträtt i marmor från denna tid karakteriseras på liknande sätt av kontrasten mellan polerade och obearbetade partier. 66

RUTH MILLES (1873 1941) Holländsk fiskarflicka i blåst, 1906 Brons, Nationalmuseum CARL MILLES (1875 1955) Holländska fiskarkvinnor i blåst,1903 Brons, Moderna Museet Skulptören och illustratören Ruth Milles anslöt till sin bror Carl Milles i Paris 1899 1903. Tillsammans med en kollega drev syskonen där ett aktiebolag där de sålde bronsstatyetter. Dessa var små ögonblicksbilder av barn och kvinnor där den levande ytbehandlingen påminner om Rodins formspråk. 67

CARL ELDH (1873 1954) Skogsrån, 1900 Gips, Carl Eldhs Ateljémuseum CARL ELDH (1873 1954) Avunden, 1907 Gips, Carl Eldhs Ateljémuseum 68

CARL ELDH (1873 1954) August Strindberg, 1905 Gips, Nationalmuseum Tessininstitutet CARL ELDH (1873 1954) Studie till Strindbergmonumentet i Tegnérlunden, ca 1912 Gips, Carl Eldhs Ateljémuseum Carl Eldh avbildade August Strindberg (1849 1912) i flera verk. I denna övernaturligt stora byst skildrar han Strindberg med yvigt hår och skarpa anletsdrag. Precis som Rodin i sina författarporträtt, försökte Eldh fånga Strindbergs inre karaktär, och denne uppskattade resultatet. Porträttet blev utgångspunkt för det monument Eldh arbetade med under flera år. Det har flera likheter med Rodins monument över Victor Hugo som också visar den nästan nakna författaren på en klippa. 69

AGNES DE FRUMERIE (1869 1937) August Strindberg, 1895 Brons, Nationalmuseum Agnes de Frumerie reste som många andra konstnärer inte minst kvinnliga skulptörer till Paris för att utbilda sig, men kom att stanna där i trettio år. Hon insåg snart hur nyskapande Rodin var. I ett brev till Konstakademien från 1895 beskriver de Frumerie honom som nutidens Michel-Angelo, orädd och storslagen som han, med samma förakt för regler och samma förmåga att vara sig själv som han, mitt ibland sina samtida, som förgäves söka imitera honom. 70

ANDERS ZORN (1860 1920) Nymf och Faun, 1894/5 Brons, Nationalmuseum AUGUSTE RODIN (1840 1917) Guds hand, 1895 Brons, Zornmuseet Zorn var en av de svenska konstnärer som stod Rodin närmast. De lärde känna varandra under Zorns vistelser i Paris på 1880- och 90-talen. Statyetten Nymf och faun ställdes ut på Parissalongen 1896, och kanske var det då som Rodin fick den lilla gruppen. Zorn hade världsrykte som etsare och porträttör, och när han 1906 var i Paris för en utställning ville Rodin gärna avbildas av sin svenska kollega. När Zorn var tillbaka i Sverige fick han skulpturen Guds hand och några teckningar som gengåva av Rodin. 71

Nationalmuseum, Stockholm www.nationalmuseum.se Nationalmuseum samarbetar med Svenska Dagbladet och Grand Hôtel Stockholm Ett särskilt tack till Fältman & Malmén