Tuberkulos. En skrift om världens mest spridda infektionssjukdom

Tuberkulos En skrift om världens mest spridda infektionssjukdom

Den här skriften är en del av Hjärt- Lungfondens arbete med att sprida information om hjärt-och lungsjukdomar. Den är möjlig att ta fram tack vare gåvor från privatpersoner och företag. Hjärt-Lungfonden bildades 1904 i kampen mot tuberkulos (tbc). I dag är fondens mål att besegra hjärt- och lungsjukdomarna. Hjärt-Lungfonden samlar in och fördelar pengar till forskning samt informerar om sjukdomar. Fonden har inga statliga bidrag utan är helt beroende av gåvor från privatpersoner och företag. Hjärt-Lungfonden är Sveriges största och viktigaste finansiär av den oberoende hjärt- och lungforskningen. Trots att Hjärt-Lungfonden årligen delar ut cirka 167 miljoner kronor kan fonden bara tillgodose cirka 15 procent av de sökta medlen. En av fondens uppgifter är därför att samla in mer pengar. Ett 90-konto är givarens garanti för att pengarna går till ändamålet. Svensk Insamlingskontroll kontrollerar regelbundet alla organisationer med 90-konto. Hjärt-Lungfonden prioriterar klinisk forskning för att de medicinska resultaten snabbt ska komma till praktisk användning inom sjukvården. ISBN 978-91-978404-3-9 Box 5413, 114 84 Stockholm Besöksadress: Biblioteksgatan 29 Tel 08-566 24 200, Fax 08-566 24 229 www.hjart-lungfonden.se Insamlingskonton: pg 90 91 92-7, bg 909-1927 Organisationsnummer 802006-0763 2 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

Tuberkulos, eller tbc, är den mest spridda smittsamma infektionssjukdomen i världen och skördar miljontals liv varje år. I västvärlden betraktas sjukdomen ofta som något som hör det förflutna till. Inget kan vara mer felaktigt. I fattiga länder med eftersatta infrastrukturer och sociala missförhållanden är tbc-problemet fortfarande överväldigande. År 2011 registrerades 8,7 miljoner nya fall av tbc i världen och 1,4 miljoner avled i sjukdomen. Tuberkulos smittar via luften och är inte relaterat till någon form av riskbeteende vi behöver alla andas. Även om de flesta fallen är koncentrerade till låginkomstländer och sjukdomen därför fortfarande ses som fattigdomsrelaterad, leder bland annat globaliseringen till att sjukdomen återigen utgör ett hot även i västvärlden, framför allt för de mest utsatta grupperna. Kraftfulla, internationellt samordnade insatser behövs i form av nya läkemedel, effektiva vaccinationsprogram och nya metoder för att hitta smittbärarna, om tuberkulosen i världen ska bringas under kontroll. Tuberkulos är i dag en behandlingsbar sjukdom, men många frågor återstår att lösa. I Sverige har tuberkulosen varit så gott som försvunnen i flera decennier. Men på senare år har smittspridningen ökat avsevärt och i dag registreras enligt den senaste statistiken cirka 600 nya fall om året. Många av de sjuka är dessutom bärare av resistenta och multiresistenta stammar av tuberkelbakterien Mycobacterium tuberculosis. Nya krafttag krävs således i kampen mot tbc, också i Sverige. Större satsningar på forskning och information behövs för att den fortfarande goda beredskapen mot tbc ska kunna bibehållas. Den här skriften är ett led i det arbetet. Texterna vill ge en samlad bild av tuberkulosen i Sverige och världen i dag. De olika avsnitten beskriver hur tuberkelbakterien sprider sig och får fäste i kroppen, hur sjukdomen yttrar sig och vilka behandlingar Innehåll 6 Lungorna 9 Tuberkulos 16 Symptom och diagnos 22 Behandling 25 Riskfaktorer 29 Allmänfarlig sjukdom 36 Forskning Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 3

Antal per 100 000 Tuberkulos i Sverige 1940 2011 300 250 200 150 100 50 0 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2011 Antalet insjuknade i tuberkulos i Sverige har sjunkit dramatiskt under 1900-talet, inte minst tack vare Hjärt-Lungfondens kamp mot det som för bara 100 år sedan var en utbredd folksjukdom. som finns att tillgå. Här uppmärksammas också den senaste forskningen kring tuberkulos. Dagens kunskap om sjukdomen är inte fullständig och det behövs ständigt nya satsningar på forskning, inte minst genom allmänna insamlingar från engagerade människor. Hjärt-Lungfonden har ett långvarigt och gediget engagemang i kampen mot tuberkulos. Engagemanget sträcker sig tillbaka till början av förra seklet, då tbc-situationen i Sverige var jämförbar med den som i dag råder i fattiga länder. Omkring hälften av alla dödsfall i åldersgruppen 15 40 år berodde på tbc. I februari 1904 bildades Svenska Nationalföreningen mot Tuberkulos, som sedermera bytte namn till Svenska Nationalföreningen mot Hjärt- och Lungsjukdomar, Hjärt-Lungfonden. Verksamheten började med ett upprop till svenska nationen undertecknat av dåvarande kronprinsen, sedermera kung Gustaf V, och alla Sveriges lungläkare. Uppropet vädjade till allmänheten att delta i kampen mot tuberkulosen genom att lämna bidrag till forskning och sjukvård. Pengarna skulle användas till fler vårdplatser för att bota tuberkulossjuka, bättre möjligheter att isolera kroniska smittbärare, inrättandet av särskilda lungsjukhus och dispensärer, men också till åtgärder mot social misär som underlättade sjukdomsspridningen. Hjärt-Lungfonden är fortfarande engagerad i kampen mot tbc genom att finansiera hela eller delar av olika forskningsprojekt. Huvuddelen av fondens verksamhet inriktar sig dock numera på att stödja forskningen kring hjärt-kärlsjukdomar den sjukdomsgrupp som i dag ligger bakom hälften av alla dödsfall i Sverige. Drygt hundra år efter krafttaget mot tuberkulos står Hjärt-Lungfonden bakom ett nytt nationellt upprop. Den här gången gäller det vädjan om stöd till kampen mot hjärt-kärlsjukdomar. 4 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

Bara en på tio av dem som smittas av tbc utvecklar sjukdomen. Ibland bryter den inte ut förrän efter flera decennier.

LUNGORNA Så fungerar lungorna Lungorna är våra andningsorgan. De har till uppgift att ombesörja gasutbytet i kroppen genom att förmedla syrgas från luften till blodet, och koldioxid från blodet till luften. Lungorna finns i brösthålan i var sin lungsäck. De liknar koner, med spetsarna uppåt och baserna vilande mot mellangärdet, gränsmuskeln mot bukhålan. Lungorna är uppdelade i lober som i sin tur består av mindre segment. Varje lob utgör en enhet och har separata förgreningar av luftrör och blodkärl. Lungvävnadens uppbyggnad är sådan att den skapar största möjliga kontaktyta för gasutbytet mellan luft och blod. Inandningsluften kommer in i lungorna via luftrören som kallas bronker. Luftstrupen delar sig i två huvudbronker som går till vardera lungan och delar sedan upp sig trädlikt i allt tunnare bronker, allt längre in i lungvävnaden. De grövre bronkerna är uppbyggda ytterst av ringar eller bågar av brosk som i samverkan med bronkmuskulaturen ger nödvändig stabilitet. Bronkernas insida täcks i huvudsak av ett ytligt cellskikt som kallas epitelceller. Men där finns också slemproducerande celler omgivna av celler försedda med fina flimmerhår, cilier. Flimmerhårens funktion är att ständigt rensa luftrören genom att transportera slemmet uppåt mot struphuvudet och svalget där det kan sväljas ned. Slemmet för med sig främmande partiklar som kommit in i luftvägarna. De tunnaste bronkgrenarna är mindre än två millimeter och kallas bronkioler. De saknar brosk och avslutas i klasar med lungblåsor, alveolerna. En vuxen människa har omkring 300 miljoner alveoler, och det är i dessa som gasutbytet sker. 6 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

Hos människan är det främst lungorna som drabbas av tbc och infektionen kan få fäste var som helst i lungvävnaden. Luftstrupe Huvudbronker Bronkioler Alveoler Blod från hjärtat Blod till hjärtat Lungkapillärer Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 7

8 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS Lungblåsorna är omgivna av ett tätt nätverk av lungkapillärer, hårfina blodkärl med tunna väggar som leder blodet förbi alveolernas tunna membran. Här tar blodet upp syre från inandningsluften och avger samtidigt den koldioxid som bildats vid ämnesomsättningen i kroppens celler. Blodet som ska syresättas passerar lungorna genom lilla kretsloppet. Syrefattigt blod med hög koldioxidhalt strömmar från höger hjärtkammare in i lungartären som följer luftrörens förgreningar ut mot lungkapillärerna kring alveolerna. Där avger blodet koldioxiden och tar upp syre från inandningsluften. Det syresatta blodet lämnar lungorna via lungvenerna som leder till hjärtats vänstra förmak. Blodet fortsätter därifrån till vänster kammare som via stora kroppspulsådern, aorta, pumpar ut det i kroppen. Lungornas eget behov av syrerikt blod säkras via bronkialartärer från aorta. I området mellan lungorna, där huvudbronkerna och de stora blodkärlen går in, finns också lymfbanor och lymfkörtlar som samlar upp och fördelar lymfa från och till lymfbanorna. Lymfa är ett annat ord för lymfvätska eller vävnadsvätska, den del av blodplasmat som har passerat kapillärernas kärlväggar efter att ha givit näring åt vävnadscellerna och tagit upp deras avfallsprodukter. Lungorna saknar känsel- eller smärtnerver. Däremot finns nerver som kan utlösa hostreflex vid retning. Bronkerna kan vidgas genom nervimpulser och det sker i första hand genom inverkan av adrenalin, ett hormon från binjurarna som förs till lungorna med blodet.

TUBERKULOS När bakterierna får fäste Tuberkulos, eller tbc, är en smittsam infektionssjukdom som angriper lungor och andra organ hos människor och djur. Hos människan drabbas främst lungorna. Sjukdomen orsakas av Mycobakterium tuberculosis, en tunn, stavformad bakterie som är svår att upptäcka i mikroskop utan speciella färgningstekniker. Tbc har hemsökt människan sedan stenåldern men sambandet mellan tuberkelbakterien och sjukdomen fastställdes först 1882 av den tyske läkaren och bakteriologen Robert Koch. Hans upptäckt belönades med Nobelpriset i medicin 1905. Tuberkelbakterien är släkt med leprabakterien och ett 60-tal andra arter av atypiska mykobakterier. De flesta är helt ofarliga för människor med normalt immunförsvar. Tbc smittar främst via andningsvägarna. Sjukdomen sprids lättast när personer med obehandlad lung-tbc hostar eller nyser. Tuberkelbakterierna finns i den aerosol (små vattendroppar med någon tusendels millimeter i diameter) som kommer ut i luften från den tbc-sjuke. Varje liten vattendroppe kan innehålla 1 3 tuberkelbakterier, och dropparna i aerosolen är precis lagom stora för att nå ända ner till lungblåsorna hos den som råkar andas in dem. Det räcker att ett fåtal bakterier kommer in i lungorna för att en lokal infektion, kallad primärinfektion, ska uppstå efter 3 12 veckor. Bakterierna som den sjuke hostar eller nyser ut kan hålla sig levande i luften i upp till två timmar. De dör av solljus och luftdrag, men i mörk och fuktig miljö kan smittämnet överleva längre, ibland i månader. Smittrisken ökar vid trångboddhet, dålig ventilation och mörker. Tbc-infektionen kan få fäste var som helst i lungorna. Men inandade bakterier kan också angripa Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 9

lymfkörtlarna och halsmandlarna. Om smittan kommer in i kroppen via mat och dryck infekteras tarmarna först, medan bakterier som kommer in i blodet sprids via blodbanan. En tuberkulös primärinfektion i lungorna är en begränsad infektion i lungvävnaden och i angränsande lymfkörtlar. I nio fall av tio läker den ut av sig själv. Tuberkelbakterierna som når lymfkörtlarna i lungan bekämpas av vita blodkroppar från kroppens immunförsvar. Den kampen lämnar typiska spår efter sig i form av en hård ärrvävnad just på de ställen där primärinfektionen inträffat. Sådana förhårdnader kallas tuberkler (från latinets tuberculus, liten knöl) och har också givit namn åt sjukdomen. Bara en på tio insjuknar Bara 10 procent av dem som smittas utvecklar tbc. Sjukdomen bryter vanligen ut inom två år efter smittotillfället, men ibland långt senare, kanske efter flera decennier. Den varierar i förlopp och smittsamhet från person till person. Vid så kallad öppen lungtuberkulos bildas väldigt många bakterier. Det beror på att infektionen som fått fäste i lungvävnaden bildar hålrum av olika storlekar, så kallade kaverner som innehåller miljarder tuberkelbakterier. Kavernerna är öppna mot luftrören, vilket ger bakterierna mycket syre och följaktligen goda villkor för kraftig tillväxt. Personer med öppen tbc är mycket smittsamma. I regel räcker det med en titt i mikroskopet för att bekräfta detta. Upphostningsprov från patienter med öppen tbc vimlar av tuberkelbakterier. Sluten tbc, å andra sidan, är svårare att bekräfta. I sådana fall förekommer inga hålrum med bakteriehärdar i lungvävnaden. Upphostningarna innehåller för få bakterier för att de skulle kunna upptäckas direkt i mikroskop. Tuberkelbakterierna måste i stället odlas fram i laboratoriet under flera veckor. Tuberkelbakterierna delar sig nämligen endast var 10 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

tjugonde timme, alltså sextio gånger långsammare än till exempel tarmbakterier. Sluten lungtuberkulos är inte lika smittsam och ännu inte lika allvarlig som den öppna varianten av sjukdomen. Men patienter med sluten tbc måste också behandlas för att eliminera risken att deras sjukdom övergår i öppen tbc. Uppskattningsvis bär en tredjedel av jordens befolkning på tbc i dess latenta form. Skälet till att sjukdomen inte bryter ut är att immunsystemet håller bakterietillväxten under kontroll. Men om detta naturliga försvar försvagas på grund av åldrande, andra sjukdomar eller immunnedsättande behandling kan dessa personer utveckla aktiv tuberkulos. Under senare tid har det rapporterats många fall från västvärlden där personer som behandlats med läkemedel mot autoimmuna och reumatologiska tillstånd har utvecklat tbc-sjukdom som förmodligen legat latent i tiotals år. I de fall då tuberkelbakterierna får ordentligt fäste kan de spridas med blodet till andra delar av lungan. Ett stort antal små infektionshärdar bildas på många ställen i lungorna och runtom i kroppen, vilket medför svåra symptom för patienten i form av allmänpåverkan, hög feber och envis hosta. Tillståndet kallas miliartuberkulos och kräver medicinering i större doser och under längre tid. När tbc-bakterierna sprider sig från lungornas tuberkulösa härdar till lungsäcken drabbas patienten av en tuberkulös lungsäcksinflammation (pleurit). Personer med öppen tbc är mycket smittsamma och deras upphostningsprov vimlar av tuberkelbakterier som är lätta att upptäcka i mikroskop. Lung-tbc är vanligast Enligt Smittskyddsinstitutets statistik för 2011 är lungtuberkulos, som även kallas lungsot, fortfa- Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 11

rande den dominerande tbc-formen i Sverige. Drygt 60 procent av de rapporterade patienterna hade tbc i lungan. Näst vanligast är tbc i lymfkörtlar, 23 procent av de sjuka noteras i statistiken för år 2011. Enligt statistik från mars 2012 rapporterades totalt 595 fall av tuberkulos i Sverige under 2011 en minskning med 13 procent jämfört med 2010. Ett vanligt sätt att insjukna i tbc i Sverige är att en så kallad latent tbc som en person har levt med i många år övergår i klinisk sjukdom. Tuberkelbakterier som har levt kvar i patientens till synes utläkta tbc-härdar från en primärinfektion aktiveras och formar nya härdar i lungorna. Latent tbc uppkommer i regel i samband med att kroppens immunförsvar besegrar en primärinfektion av tbc och bildar tuberkler i lymfkörtlarna. Där kan tbc-bakterier kapsla in sig och sova i många år utan att vare sig ge symptom eller vara smittsamma. Men en latent tbc medför livslång tbc-risk. Ungefär 90 procent av de latent infekterade får ingen tbc, och märker kanske inte ens att de är bärare av bakterien. Hos de övriga kan den slumrande tuberkelbakterien reaktiveras och orsaka tbc inom några år eller efter flera decennier. Tbc-smittan sprids främst genom personer med öppen lungtuberkulos. Sluten tbc och tbc i andra organ än lungan är inte särskilt smittsamma. Det beror på att tuberkelbakterierna sprids i mycket mindre omfattning än vid öppen lungtuberkulos. För spädbarn, som är särskilt känsliga för tbc, kan däremot också en primärinfektion vara livsfarlig, då tuberkelbakterierna snabbt kan sprida sig i hela kroppen. Tbc utanför lungorna Bakterier som når hjärnhinnorna orsakar tuberkulös hjärnhinneinflammation (meningit) som är den allvarligaste formen av tbc. Patienterna insjuknar under flera dagar med feber, tilltagande huvudvärk, 12 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

Barn, gamla, personer med nedsatt immunförsvar samt invandrare från tbc-smittade områden är mest sårbara.

psykiska symptom och medvetandesänkning. Tillståndet är särskilt svårbehandlat och för vissa patientgrupper extra känsliga för tbc, till exempel spädbarn, kan tuberkulös meningit vara livshotande. En tbc-infektion behöver inte alltid ta vägen via lungorna för att få fäste i kroppen. Så gott som alla organ, från lymfkörtlar, tarmar, bukhinnor och skelett till njure, binjure, bitestikel och hud, kan angripas av tbc, också direkt, genom smitta på mindre vanliga sätt. Människor kan få i sig tuberkelbakterier via mat eller dryck, eller direkt i blodet genom exempelvis infekterade injektionsnålar. Lymfkörteltuberkulos drabbar främst halsens lymfkörtlar och halsmandlarna. Något ovanligare i Sverige är tuberkuloshärdar i skelett och leder, som kan förekomma var som helst i kroppen men oftast i kotorna i ryggraden. Symptomen varierar och beror på vilken led eller vilket ben som drabbas. När ryggraden infekteras av tuberkelbakterier kan en kall abscess uppkomma. Det är en varhärd som varken är inflammerad eller gör ont, men kan förflytta sig nedåt längs ryggraden. I vissa fall bildas en kanal från abscessen till huden, där det uppkommer ett sår som ger ifrån sig var innehållande stora mängder tuberkelbakterier. Tuberkulos i huden kan sprida sig långsamt som en rödbrun förändring, oftast i ansiktsregionen hos den sjuke. Den kan också yttra sig som ställen med förtjockningar eller mörk missfärgning av huden. Vid njurtuberkulos infekteras själva njurarna eller urinvägarna. Hos män infekteras ibland prostata eller bitestiklar i samband med sådan tbcinfektion. Multiresistent tbc Multiresistent tuberkulos, MDR-TB, definieras som den sjukdom som orsakas av Mycobakterium tuberculosis, men som är resistent mot två av de tre 14 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

antibiotika som har god förmåga att döda tuberkelbakterierna. Den första alarmerande rapporten om denna nya form av tbc kom under tidigt 1990-tal från Denver i USA, där det rapporterades om en tillfrisknadsgrad av endast 40 procent, där mer än 30 procent av patienterna var döende och där 40 procent av dem förblev kroniskt sjuka och infekterade, trots den bästa tillgängliga behandlingen. Inledningsvis ansåg man att multiresistent tbc endast drabbade personer med allvarliga riskfaktorer, som exempelvis hiv och status som hemlös med missbruksproblem. I dag har den här typen av bakteriestammar fått så omfattande spridning att upp till 20 procent av alla tbc-fall är av den multiresistenta typen. Länder i det gamla Sovjetunionen och i Afrika är särskilt svårt drabbade. Ibland kan upp till 30 procent av alla nya tbc-fall uppvisa ett sådant mönster av multiresistens. En ännu mer skrämmande form av MDR-TB upptäcktes år 2006 i Sydafrika. Där dog 52 av 53 smittade patienter (de flesta bar dessutom på en hiv-infektion) efter i genomsnitt 16 dagar av omfattande multiresistent tbc, XDR-TB. Sedan dess har fall av XDR-TB rapporterats i alla europeiska länder, inklusive Sverige. Bara mellan 10 och 40 procent av dem har tillfrisknat. Enligt den senaste statistiken från världshälsoorganisationen WHO (mars 2010) beräknas årligen runt 25 000 människor drabbas av XDR-TB. Multiresistent tbc botas med stor svårighet. Patienten behandlas med upp till 7 8 antibiotika under en tid av minst 18 månader. Bieffekter och allvarliga negativa reaktioner är vanliga och behandlingen är dessutom mycket dyr. Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 15

SYMPTOM OCH DIAGNOS En envis hosta Envis hosta, värk i bröstet och blodiga upphostningar är några symptom på tbc i lungorna. Många drabbade blir också trötta och utan aptit. När tbc drabbar lungorna, vilket är vanligast, får den sjuke ofta en envis hosta och upphostningar under flera veckor. Patienten kan ha ont i bröstet och det kan också komma blod i upphostningarna. Ibland händer det att lungtuberkulos i tidigt skede är helt symptomfri trots tydliga spår av sjukdomen i lungorna. Lungförändringarna upptäcks i sådana fall vid rutinmässig lungröntgen. Vid tbc i lungor eller andra organ är det vanligt att den som blir sjuk känner sig svag, allmänt hängig, trött och aptitlös. Många tuberkulospatienter blir allt magrare och kan få måttlig men långdragen feber och nattsvettningar. Vid miliartuberkulos är symptomen med allmänpåverkan och feber särskilt tydliga. Tbc i lymfkörtlarna märks vanligen genom förstorade, oömma körtlar, främst på halsen. Körtlarna växer långsamt och ibland kan det gå hål på huden och var komma ut. 16 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

Tuberkuloshärdar i skelettet och leder ger symptom på de ställen där de råkar förekomma: i knän, höfter eller ryggkotor. Tbc i ryggraden medför varierande symptom beroende på vilken led eller vilket ben som drabbas. Smärtor är vanliga och tbcangreppet kan också ge en typisk puckel på ryggen. Bakteriologiska prover Misstänkta fall av lungtuberkulos brukar remitteras till specialister på lungklinik eller infektionsklinik. Där fastställs eller utesluts diagnosen tbc genom en rad undersökningar. Först och främst görs en grundlig genomgång av patientens sjukdomshistoria och eventuella tidigare röntgenbilder. Därefter genomförs en lungröntgenundersökning. På röntgenbilder av lungorna är det ofta lätt att upptäcka typiska, sjukliga förändringar i lungvävnaden som kan bero på tbc. Om inga sådana förändringar syns har patienten troligen inte lung-tuberkulos. Om lungröntgen visar misstänkta förändringar tar läkarna ytterligare prover. Ibland tas dessa prover för säkerhets skull även om röntgenbilden är normal. Patienten får hosta upp slem i en burk och innehållet i upphostningsprovet skickas till laboratoriet. Där undersöks provet dels direkt i mikroskop, dels genom odling av eventuella tuberkelbakterier. Vid den mikroskopiska undersökningen försöker man bekräfta förekomsten av tuberkelbakterierna. Dessa framträder tydligt som små stavformade strukturer, ungefär tre tusendels millimeter långa och knappt en halv tusendels millimeter breda. Bakterierna är synliga tack vare en speciell färgningsteknik i laboratoriet. Om ett upphostningsprov innehåller tillräckligt många tuberkelbakterier för att de ska kunna upptäckas direkt i mikroskop, kan man vara säker Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 17

på att patienten som lämnat provet är tbc-sjuk och smittsam. Bronkoskopi är ett annat sätt att ta prov från luftrören för mikroskopi och bakterieodling. Det görs hos patienter som har torrare hosta och sämre förutsättning att lämna upphostningsprov. Bronkoskopi görs under lokalbedövning. Ett tunt, böjligt instrument förs ner i lungorna genom näsan eller munnen. Läkaren kan undersöka luftrörens insidor och ta prover. Bakterieodling tar tid I Sverige görs alltid bakterieodling från tbcmisstänkta, även i de fall då undersökningen i mikroskop redan bekräftat förekomsten av mykobakterier. Man vill fastställa att det säkert rör sig om tuberkelbakterier och inte om någon släkting inom mykobakteriernas stora familj. Odlingen kan också visa om bakterierna man har hittat är resistenta mot ett eller flera av de läkemedel som vanligen används för att behandla tbc. Vid tbc utanför lungorna ställs diagnosen genom att tuberkelbakterierna påvisas genom odling, till exempel i ledvätska eller i vävnadsprover. Bentuberkulos syns också på röntgenbilder. Nackdelen med bakterieodling är att det tar upp till sju veckor innan man får det slutgiltiga odlingssvaret. Först då kan man avgöra säkert vilken typ av mykobakterie som finns i ett prov, och vilka läkemedel som fortfarande är verksamma mot den. Långsamheten beror på tuberkelbakteriernas mycket långsamma tillväxt. Tuberkulintest (som också kallas Mantoux-test eller PPD-hudtest) är en vanlig metod att tillgripa när man vill undersöka om en person är infekterad med tbc. Testet används också för att undvika vaccinering mot tbc (BCG-vaccinering) av individer som redan är infekterade med tuberkelbakterier. 18 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

Tuberkulintest görs genom att en liten mängd vätska, tuberkulin, sprutas in i huden på underarmen. Tuberkulinet innehåller ett antal av tuberkelbakteriens proteiner och kan avslöja om kroppen redan har ett visst immunförsvar mot tbc. En sådan positiv reaktion på testet kommer i regel tre dagar efter PPD-sprutan. En liten upphöjning och förhårdnad visar sig på huden, och om dess diameter överskrider sex millimeter är det ett tecken på att individen är infekterad av tuberkelbakterier eller närbesläktade så kallade atypiska mykobakterier. Reaktionen på testet blir positiv oavsett om den som testas är infekterad men inte sjuk (latent tbc), eller om det redan pågår en aktiv tbc-sjukdom med tydliga symptom. I det senare fallet visar dock tuberkulintestet kraftigare utslag i huden. Provsvaret blir positivt också hos personer som vaccinerats mot tbc, liksom hos dem som varit utsatta för andra, mindre farliga mykobakterier, släktingar till tbc-bakterien. Det är också vanligt att personer som är sjuka i andra sjukdomar, exempelvis aids, testar falskt negativt på ett tuberkulintest trots att de är infekterade av tbc-bakterien. Snabbare test på molekylnivå Tuberkulintestet ger inte utslag förrän fyra till sex veckor efter det att en person blivit smittad med tbc. Därför har man sedan en tid börjat använda tillförlitligare metoder vid diagnostik av infektion med tuberkelbakterier. Vid diagnos av misstänkt tbc gör man inte bara mikroskopi och bakterieodling, utan ofta också PCR (polymeraskedjereaktionen), en metod som går ut på DNA-kopiering. PCR masskopierar arvsmassan hos den mykobakterie som smittat en individ. Mätbara mängder DNA från smittämnet gör det möjligt att med stor säkerhet bestämma vilken bakterie som orsakat infektionen. Den stora fördelen med Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 19

PCR är att det bara tar ett till två dygn att få resultatet. Det kan i vissa fall rädda liv, framför allt hos små barn med tuberkulös hjärnhinneinflammation som måste ha behandling snabbt. Däremot kan PCR inte skilja på levande och döda bakterier. En annan DNA-baserad metod som blir allt viktigare i identifieringen av de bakteriestammar som svarar för en tbc-smitta är RFLP (Restriction Fragment Length Polymorphism). Genom att påvisa och registrera olikheter i bakteriernas arvsmassa kan man med hjälp av RFLP tydligt särskilja olika bakteriestammar från varandra. Därigenom kan man bland annat avgöra om en person har återinsjuknat i tbc därför att den ursprungliga behandlingen inte helt lyckades slå ut den gamla bakteriestammen, eller om patienten smittats på nytt med en ny bakteriestam, och i så fall med vilka resistensegenskaper. Immunologiska tester Under de senaste decennierna har man tagit fram relativt enkla immunologiska tester som hjälper till att förebygga och diagnosticera tbc bland patienter med immunproblem. En analysmetod som kallas IGRA-test (Interferon-Gamma Release Assays) och som baseras på ett enkelt blodprov håller på att ersätta tuberkulintestet. Testet kan med större säkerhet hitta latent tbc-sjukdom, speciellt för de mest sårbara personerna som barn, gamla, personer med immunproblem och invandrare från smittade områden. Tack vare den förbättrade diagnosen går det att förebygga nya, aktiva fall av tbc och i många fall kan det betyda skillnaden mellan liv och död. 20 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

Det är mycket ovanligt med tbc i den yngre svenskfödda befolkningen.

BEHANDLING Långvarig medicinering Tbc som upptäcks i tid kan nästan alltid botas med hjälp av läkemedel. Alla som är smittade behöver inte behandlas, bara de som visar tecken på sjukdom. Patienter med smittsam tbc måste inte läggas in på sjukhus. Hela behandlingen kan genomföras i öppenvård förutsatt att patienten är samarbetsvillig och inte har andra sjukdomar som kräver vård på sjukhus. Tbc behandlas framför allt med antibiotika. Det gäller såväl lungtuberkulos som tbc i andra delar av kroppen. Det är nödvändigt att kombinera två eller flera läkemedel för att minska risken för att bakterierna utvecklar resistens, det vill säga motståndskraft mot de vanligaste tbc-läkemedlen. Patienten börjar sin behandling med läkemedlen isoniazid och rifampicin i kombination. För ännu effektivare terapi läggs pyrazinamid till som tredje medel under de två första behandlingsmånaderna. I väntan på svar från bakterieodlingen och på besked om resistens får patienterna även etambutol. Terapin blir då så effektiv att den totala behandlingstiden kan förkortas från tolv till sex månader. Läkemedlen mot tbc tas i de flesta fall i tablettform vid ett enda tillfälle dagligen. Det är av största vikt att den sjuke tar sina mediciner under minst sex månader. Den som får rätt behandling och sköter sin medicinering blir med största sannolikhet smittfri, oftast redan efter två veckor, och så småningom botad. Risken för att utveckla resistent tbc ökar hos den som avbryter behandlingen för tidigt eller tar sina mediciner oregelbundet. Behandlingen av resistenta bakterier är besvärlig och dyr, och omfattar ännu fler preparat. Socialstyrelsens nya vårdprogram mot tbc i Sverige förordar en strängare övervakning av patien- 22 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

ternas följsamhet i den föreskrivna behandlingen. Införandet av ett sådant behandlingsstöd har ansetts nödvändigt sedan ett fåtal dödsfall i tbc inträffat nyligen i Sverige, då patienterna inte har tagit sina mediciner. Behandlingsstödet motiveras också av ökningen i antalet tbc-fall i Sverige och av hotet från bakteriestammars benägenhet att utveckla resistens. Behandlingsstödet omfattar dels grundlig information till patienten, dels direkt observerad terapi, DOT. I början av en tbc-behandling informeras alla patienter noggrant om sjukdomen och smittspridningen, men också om vikten av regelbunden medicinering. DOT innebär att patienten sväljer sina mediciner under övervakning, särskilt i början av behandlingen. Därefter kan läkemedlen ges i dosett för varje vecka. I öppenvård kontrolleras patienter med pågående behandling minst varannan månad. Sjukvården uppmärksammar särskilt patienterna som missköter kontrollerna, till exempel genom uppsökande verksamhet. Alla tbc-patienter som är smittsamma är skyldiga att underkasta sig behandling, enligt smittskyddslagen. Den som behandlas för tbc är sjukskriven bara under en kortare period i början av behandlingen. Under resten av tiden kan de flesta leva normalt. För den som har skött sin medicinering är risken Det är mycket viktigt att den tbc-sjuka sköter sin medicinering. Inledningsvis får han eller hon svälja medicinen under övervakning. Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 23

24 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS för återinsjuknande mycket liten. Behandlingseffekten är mycket god även hos patienter med hivsmitta eller aids. I de fall där läkemedel inte hjälper mot tuberkulosen finns alltid speciella omständigheter. Patienten kanske inte tar sin medicin eller inte tål den. Till exempel kan behandling med isoniazid, rifampicin och pyrazinamid hos en del personer framkalla biverkningar i levern, och hos vissa personer som får etambutol kan synen och färgsinnet påverkas tillfälligt. Läkemedel fungerar också dåligt när bakterierna är resistenta eller när tuberkulosen är alltför långt framskriden. Vissa patienter kan ha ett kraftigt försvagat immunförsvar på grund av andra sjukdomar eller annan läkemedelsbehandling. Behandlingen är den enda standardiserade och vetenskapligt beprövade för att bota tbc och det krävdes mer än 40 års farmakologiska försök för att hitta den rätta kombinationen. Först i slutet av 1980-talet kunde världshälsoorganisationen WHO slutgiltigt godkänna den sex månader långa intensivterapin. I dag finns det dock risk för att dessa farmakologiska framgångar från 1900-talet går förlorade. Ökningen av läkemedelsresistent tuberkulos sänker sakta förmågan att framgångrikt behandla tbcpatienter. Bot mot multiresistent tbc kräver behandling med upp till 7 8 typer av antibiotika under minst 18 månader. Behandlingen är mycket dyr och ger många och svåra biverkningar. I vissa fall kan patienter med tbc vara hjälpta av operation. Vid sådana ingrepp avlägsnar kirurgerna skadade lungdelar, vilket minskar bakteriebördan för patienten.

RISKFAKTORER Låg risk för tbc hos svenskfödda Tbc är ett av världens viktigaste folkhälsoproblem. Världshälsoorganisationen WHO räknar med att omkring en tredjedel av jordens befolkning, cirka två miljarder människor, är smittade av tuberkelbakterien, utan att vara sjuka. Nästan varannan flykting i världen bär också på symptomfri latent tbc. Varje år insjuknar nästan nio miljoner människor i tbc världen över. Antalet dödsfall till följd av tbc uppgår till 1,4 miljoner årligen. Situationen är särskilt allvarlig i Afrika, Asien, Latinamerika och Östeuropa, samt i de nya stater som tillkom inom det forna Sovjetunionens område. Afrika har det högsta antalet drabbadesoch döda per capita. Det globala problemet förvärras av spridningen av hiv och en ökande förekomst av behandlingsresistent tbc. Totalt 19 procent av de turberkulossjuka vara smittade med någon av tuberkelbakteriens resistenta stammar. Förekomsten av tbc har ett tydligt samband med utvecklingsnivå och välstånd i ett land. Undernäring, trångboddhet och bristande hygien är riskfaktorer som underlättar sjukdomsspridningen, konsumtion av opastöriserade mjölkprodukter likaså. Tbc var vanligt också i Sverige under 1900-talets förra hälft. Ännu år 1940 insjuknade cirka 20 000 svenskar i tbc, och antalet dödsfall uppgick till nästan 5 000 per år. Under decennierna därefter har tbc-förekomsten sjunkit till som lägst 410 fall under 2003. Sverige är i dag ett av de länder i världen som har lägsta antalet tbc-fall i förhållande till folkmängden, även om antalet nya tuberkulosfall ökade markant mellan 2003 och 2010. Från 2010 till 2011 noterades dock en Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 25

minskning med 13 procent. Enligt Smittskyddsinstitutets statistik för år 2011 rapporterar Stockholms läns landsting överlägset flest fall, därefter följer Västra Götaland och Skåne. Antalet fall påverkas framför allt av hur många flyktingar som bosatt sig i respektive landsting de senaste åren. 89 procent av alla fall av tbc som rapporterades 2011 utgjordes av utlandsfödda av vilka hälften kommit från Afrika, framförallt från Somalia och Eritrea. Under 2011 konstaterades multiresistens hos 17 av de sjuka, samtliga var födda utomlands. 2011 rapporterades 64 fall bland svenskfödda och medianåldern för kvinnor var 48 år och för män 54 år. Fall bland svenskfödda i yngre åldrar förekom främst bland personer med minst en utlandsfödd förälder. Nio av de svenskfödda smittades troligen utomlands och för 14 var smittotillfället oklart. Riskfaktorer för tbc En rad faktorer kan öka risken för en individ att insjukna i tbc. Risken är förhöjd för personer som i stor utsträckning varit utsatta för smitta, till exempel genom att någon i familjen eller i den närmaste umgängeskretsen har eller tidigare haft öppen tbc. Uppväxt eller längre vistelse i ett land där tbc är vanligt förekommande ger också högre risk, liksom tidigare genomgången tbc. Tbc-risken är högre även för personer som rör sig i miljöer där den statistiska risken att bli sjuk i tbc är högre än på annat håll. Det gäller till exempel barn vars föräldrar eller annan nära kontakt i hushållet kommer från ett land med hög tbc-förekomst, men också vissa yrkesgrupper inom sjukvård och omsorg, laboratoriearbete, obduktionsverksamhet och flyktingmottagning. Risken för insjuknande i tbc är större också för individer vars ålder eller hälsotillstånd gör dem 26 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

600 500 400 Figuren visar antalet insjuknade i tbc från 1989 och fram till 2011. Den röda linjen är utlandsfödda personer och den blå svenskfödda. 300 200 100 0 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 mindre kapabla att bekämpa en eventuell infektion. Den gruppen omfattar spädbarn och åldringar vars immunförsvar inte fungerar fullt ut och, på samma grunder, socialt missgynnade personer utsatta för undernäring, trångboddhet, missbruk av alkohol eller narkotika. Andra parallella sjukdomar som försvagar kroppen underlättar också för en eventuell tbc att bryta ut. Hiv-smittade är särskilt utsatta, eftersom virusinfektionen hos dem angriper specialcellerna i immunförsvaret som spelar en särskilt viktig roll i kroppens bekämpning av mykobakterier. Barn som exponeras för tuberkelbakterier samtidigt som de har mässlingen eller kikhosta löper också högre risk att insjukna i tbc. Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 27

Under senare år har det förekommit smittspridning både på daghem och i skolor. Det finns en rad andra sjukdomar som försvagar immunförsvaret och gör den sjuke sårbarare vid en eventuell tbc-smitta: diabetes, kronisk lungsjukdom, silikos (stendammlunga), elakartad blodsjukdom eller annan cancer, tidigare mag-tarmkirurgi och njursjukdom. Vissa läkemedel som verkar genom att undertrycka immunförsvaret ökar också risken för insjuknande genom att de får latent tbc att vakna till liv. Cellgifter mot tumörer, kortison mot reumatism och immunsuppressiv terapi efter organtransplantation är några sådana behandlingar. Svår reumatism och svåra inflammatoriska tarmsjukdomar behandlas sedan en tid med läkemedel som motverkar TNF-alfa, ett cellprotein som verkar fylla flera funktioner i såväl infektionsförsvaret som tumörförsvaret. Medicinerna som hämmar TNF-alfa har i regel god effekt på sjukdomarna men kan kopplas till en viktig biverkning de kan återuppväcka latent tbc hos tidigare smittade patienter med svårartade fall av öppen tbc som följd. En annan riskfaktor för förvärrad sjukdomsbild och död i tbc är den lägre beredskap som kan finnas i ett samhälle där tbc är en sällsynt sjukdom, som till exempel i Sverige. Bristande kunskap bland läkarna om tbc kan leda till att diagnos och behandling av sjukdomen fördröjs, vilket i sin tur kan leda till ökad smittspridning eller allvarligare sjukdomsförlopp, exempelvis hjärnhinneinflammation orsakad av tuberkelbakterier. Under de senaste åren har bland annat rapporterats om smittspridning både på daghem (från vuxna till barn) och i skolmiljö (från vuxna till skolelever eller mellan skolbarn). 28 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

ALLMÄNFARLIG SJUKDOM Så arbetar myndigheterna Strategin för att förebygga och bekämpa tbc är likartad i alla länder där tbc förekommer som folksjukdom. Förutom en allmän strävan att höja levnadsstandard och kunskapsnivå hos befolkningen försöker myndigheterna tillämpa enkla och säkra metoder för att hitta alla tbc-sjuka som smittar men som ännu inte fått behandling. Målsättningen är att ge alla sådana personer en effektiv läkemedelsbehandling, och att kontrollera att patienterna följer behandlingen under tillräckligt lång tid för att bli smittfria. Tbc är en relativt sett ovanlig sjukdom i Sverige. I den yngre svenskfödda befolkningen är tbc mycket ovanlig. Flest fall inträffar bland äldre och bland utrikesfödda personer. Det är angeläget att hålla tuberkulosdiagnosen i åtanke vid långvarig hosta och/ eller andra oklara sjukdomssymptom, speciellt hos individer som kan ha varit utsatta för smitta tidigare i Sverige, till exempel vid arbete inom sjukvård, eller efter vistelse/uppväxt i land där tbc är vanligt. Icke desto mindre dör människor i Sverige fortfarande av tbc. Under 1990-talet avled cirka 40 personer om året. Hos ett tiotal av dessa upptäcktes sjukdomen inte förrän efter döden. I ett land med mycket låg tuberkulosförekomst, som Sverige, är största faran att en eventuell tbcdiagnos blir bortglömd eller förbisedd, påpekar smittskyddsspecialisterna. Tbc ingår bland de sjukdomar som är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen och klassificeras som en allmänfarlig sjukdom. Lagen stadgar att alla tbc-fall måste anmälas till smittskyddsläkaren i det lokala landstinget och till Smittskyddsinstitutet. Eftersom tbc-smitta kan överföras också mellan människor och djur, måste även Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 29

Om husdjur eller boskap varit i nära kontakt med en person med smittsam tbc måste de undersökas av länsveterinär. länsveterinären kopplas in i de fall där husdjur eller boskap varit i nära kontakt med någon med smittsam tbc. Läkaren som ställer diagnosen tbc hos en patient har ansvaret för att fallet behandlas på lämpligt sätt, men också för att det anmäls och att skyddsåtgärder mot smittspridningen vidtas och efterföljs. Personer som smittats med tbc är skyldiga att följa läkarnas anvisningar om behandling, och måste hjälpa sjukvården att försöka spåra smittan. De sjuka måste lämna uppgift om den eller de personer som smittan kan ha kommit från eller förts vidare till. Tuberkulospatienter som inte medverkar eller sköter sin behandling rapporteras till smittskyddsmyndigheterna som kan besluta om tvångsåtgärder, exempelvis tvångsisolering. 30 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

Viktigt hitta smittkällorna Smittskyddsinstitutet har regeringens uppdrag att sammanställa alla anmälda tbc-fall och att fortlöpande informera berörda myndigheter, läkare och veterinärer om tbc-förekomsten i Sverige. Smittskyddslagen förordar också smittspårning vid tbc, ett arbete som utförs dels av lungklinikerna i landstingen, dels av Smittskyddsinstitutet. Det är behandlande läkares ansvar att vid varje nyupptäckt fall av tbc utföra så kallad miljöundersökning/kontaktundersökning/smittspårning, oavsett om patienten bedöms som smittsam eller inte. Syftet är att hitta smittkällan och eventuellt andra personer som kan ha smittats av samma smittkälla. Men miljöutredningen vill också ta reda på om den aktuella patienten i sin tur kan ha smittat någon annan person med tbc. Utredningen omfattar en grundlig intervju med patienten, patientens familj och alla närkontakter som patienten har haft i bostaden, skolan, på arbetsplatsen och i privatlivet för övrigt. Patientens familje- och sjukdomshistoria, levnadsvanor, sociala situation och bostadsförhållanden kartläggs, till exempel för att fastställa om den sjuke tillhör någon särskild riskgrupp. Eventuella husdjur kontrolleras också noggrant, eftersom dessa mycket väl kan infekteras och sprida smittan vidare. Uppgifter om datum för de första symptomen hos den sjuke och en uppskattning av den tidsperiod under vilken patienten kan ha blivit smittad är också värdefulla. Alla som har haft nära kontakt med tbc-patienten kallas till undersökning och får genomgå tuberkulintest och lungröntgenundersökning. Närkontakter med symptom hosta eller heshet eller andra oklara sjukdomssymptom, till exempel feber, undersöks omedelbart, liksom alla barn under 15 år, gravida kvinnor och personer med försvagat immunförsvar, hiv-infekterade i synnerhet. Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 31

Uppgiften om exponering för tbc-smittan och resultat av undersökningen meddelas i förekommande fall till mödravårdscentral, barnavårdscentral eller skolhälsovård för dokumentation i hälsojournalen. Bakteriens fingeravtryck avslöjas Det är numera möjligt att följa och bekräfta misstänkta smittvägar för tbc genom så kallad molekylärepidemiologisk typning av tuberkelbakteriestammar från patientproven. Metoden bygger på genetisk analys av bakteriestammarnas arvsmassa. Varje klon av bakterier uppvisar sitt speciella DNA-mönster ett fingeravtryck och kan jämföras med andra kloner. På det sättet kan möjliga epidemiologiska samband mellan tuberkulospatienter påvisas, även sådana som inte kommer fram genom vanlig smittspårning. Molekylärepidemiologisk typning är särskilt användbar vid en anhopning av sjukdomsfall, till exempel vid utbrott av tbc på sjukhus och andra institutioner, då det gäller att klarlägga smittkedjan och spåra en eventuellt gemensam smittkälla. Den genetiska typningen kan också ge besked om huruvida det rör sig om en ny smitta utifrån eller om en bakteriestam som legat latent i kroppen och vaknat till liv. Förutom denna typning undersöks bakteriernas motståndskraft mot de läkemedel som används vid standardbehandling (resistensundersökning). Detta för att kunna anpassa behandlingen vid behandlingsresistent tbc. I dag finns ett flertal omfattande internationella databaser som möjliggör kartläggning av den globala spridningen av olika tbc-stammar. I Sverige genomför Smittskyddsinstitutet molekylär typning av resistenta tuberkelstammar sedan 1994 och metoden har redan bidragit till upptäckten av flera tidigare okända smittkedjor. Exempelvis identifierades ett stort kluster av Mycobacterium 32 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS

tuberculosis med resistens mot isoniazid, ett av de vanliga läkemedlen i behandlingen av tbc. Smitta med denna bakteriestam finns i Sverige sedan mitten av 90-talet. Riktad vaccination mot tbc I samhällets förebyggande åtgärder mot tbc ingår vaccination med så kallat Bacillus Calmette- Guérin-vaccin, BCG. Vaccinet har funnits sedan 1920-talet och ingår sedan 1974 i Världshälsoorganisationens, WHOs, globala vaccinationsprogram. Cirka 100 miljoner barn i världen vaccineras årligen. BCG-vaccinet innehåller en levande försvagad bakteriestam av Mycobacterium bovis, benämnd Mycobacterium bovis-bcg, som framkallar en lindrig infektion och stimulerar immunförsvarets beredskap mot eventuella framtida angrepp från tuberkelbakterier. BCG är hittills det enda vaccinet som används på bred front mot tbc i världen, trots att det sannolikt inte har någon större effekt för att minska tbc-spridning i samhället. Vaccinets styrka är dess goda skyddseffekt mot de allra farligaste tuberkulosformerna miliartuberkulos och tuberkulös hjärnhinneinflammation som främst drabbar små barn. BCG är för närvarande det enda tillgängliga vaccinet mot tbc. Fram till 1975 vaccinerades de flesta nyfödda barn i Sverige med BCG-vaccin. Rutinen avbröts dels på grund av den ringa förekomsten av nya tuberkulosfall i Sverige, dels på grund av en rad biverkningar av vaccinationerna. Vetenskapen har genom åren varit oenig om i vilken grad BCG verkligen skyddar mot tuberkulos. Olika kliniska försök har lett till motsägelsefulla resultat med en effekt av BCG som varierat mellan inget skydd alls och ett 80-procentigt skydd. Anledningen till dessa olikheter är okänd. Det mesta tyder dock på att BCG har en god skyddande effekt Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 33

34 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS hos barn. Däremot avtar immuniteten inom 10 till 15 år efter vaccineringen. I dag tillämpas riktad vaccination med BCG i Sverige, vilket innebär att vaccination erbjuds till barn och ungdomar som bedöms löpa ökad risk att utsättas för tuberkulossmitta. Det gäller framför allt barn och ungdomar som bor tillsammans med någon med pågående eller tidigare tbc, liksom barn och ungdomar med ursprung från länder med hög förekomst av tbc. Sådana länder finns i Afrika, Asien, Latinamerika, Central- eller Östeuropa och enstaka länder i Sydeuropa till exempel Portugal och Spanien. Vaccination rekommenderas också till ungdomar som planerar att vistas en längre tid i dessa områden i nära kontakt med lokalbefolkningen. BCG-vaccinering i riskgruppen rekommenderas till småbarn från sex månaders ålder. Personer som i samband med sin yrkesutövning utsätts för ökad risk för tbc-smitta vaccineras också. Det gäller till exempel sjukvårdspersonal, framför allt personer som arbetar med bronkoskopi, intensivvård eller laboratorieprov från tuberkulospatienter. Vuxna som tidigare vaccinerats med BCG, men som testar negativt på tuberkulintest, kan vaccineras igen om de förväntas bli utsatta för hög smittrisk under längre tid, exempelvis vid arbete i nära kontakt med lokalbefolkningen i länder med hög tbc-förekomst. Andelen vaccinerade barn i riskgrupperna i Sverige har ökat kraftigt. Under slutet av 1970-talet var mindre än 2 procent i varje årskull vaccinerad mot tbc. Sedan mitten av 1980-talet är vaccinationsanslutningen omkring 16 procent per årskull. Det finns en vision om att skapa en tuberkulosfri generation. Detta skulle kunna uppnås genom att små barn redan från födelsen förhindras att bli utsatta för tbc-smitta. Detta kan ske genom att man redan på mödravårdscentralerna identifierar

För den som skött sin medicinering är behandlingseffekten mycket god. Sjukskrivningstiden är mycket kort och de allra flesta kan leva normalt. blivande föräldrar som tillhör riskgrupp för tbc och erbjuder dem hälsokontroll. Statistik från januari 2005 visar att andelen BCG-vaccinerade 2-åringar i riskgrupperna var omkring 90 procent, medan bara knappt 1 procent av 2-åringarna utanför riskgrupperna hade fått BCG-vaccin. Övriga tuberkulosförebyggande åtgärder inriktas särskilt på de kända riskgrupperna. Bland nyanlända asylsökande i Sverige görs dessutom screening för tbc genom tuberkulinprov och eventuellt lungröntgen. Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS 35

FORSKNING Nytt effektivt vaccin inom räckhåll Forskning kring tbc och utvecklingen av nya vacciner och läkemedel mot sjukdomen har varit eftersatta i många år. Det har gått mer än 40 år sedan någon ny tbc-medicin blivit tillgänglig för patienter. Samtidigt är utvecklingen av nya vacciner en världsomfattande och trängande prioritet. I takt med att allt fler stammar av tuberkelbakterien blivit resistenta mot allt fler av de existerande läkemedlen har dock forskningen på senare tid tagit ny fart. På flera håll pågår internationella samarbetsprojekt med målsättning att få fram nya vacciner som kan ge ett effektivare skydd mot infektion. Den ökande förekomsten av multiresistens gör läkemedelsforskarnas arbete extra svårt. Fullständigt infektionsskydd mot en bakteriestam garanterar inte skydd från att bli smittad med andra tbcstammar som förändrat sin arvsmassa. Försök till utveckling av nya effektiva vacciner mot tbc stöter på två stora problem. Det ena är att forskarna ännu inte riktigt förstår vare sig hur immunförsvaret utvecklar en naturlig motståndskraft mot tuberkelbakterierna eller vad som krävs för att en sådan motståndskraft ska kunna förstärkas utifrån. Den andra svårigheten är att det saknas effektiva vacciner att ge till individer som redan är infekterade med tbc, så att dessa hindras från att utveckla öppen och därmed smittsam tbc. Även om BCG är ett av de mest vidsträckt använda vaccinerna så är dess verkan fortfarande föremål för debatt. Anledningarna till att effekten av BCG i olika studier varierar mellan inget skydd alls och ett 80-procentigt skydd är fortfarande okänd. Troli- 36 Hjärt-Lungfonden TUBERKULOS