PHRENICUS EN TIDNING UTGIVEN AV INTRESSEFÖRBUNDET FÖR PERSONER MED SCHIZOFRENI OCH LIKNANDE PSYKOSER, SCHIZOFRENIFÖRBUNDET Sämre ekonomi för personer med schizofreni NUMMER 1 MARS 2007 Schizofreniförbundet ger ut novellsamling NU-projektet fortsätter i Miltongruppens fotspår SCHIZOFRENIFÖRBUNDET 1/2007 1
inledare Tidningen Phrenicus ges ut av Schizofreniförbundet. Tidningen ska spegla förbundets själ.vi vill skildra situationen för anhöriga och personer med psykisk sjukdom och dess följder. Phren är det grekiska ordet för själ. Phrenicus är också namnet på en nerv som finns i mellangärdet. Phrenicus utkommer fyra gånger om året och skickas till förbundets medlemmar. Nästa nummer kommer i maj 2007. Redaktionen ansvarar inte för, och tar sig friheten att redigera i, insänt material. Citera oss gärna men glöm inte att ange källan. ANSVARIG UTGIVARE Rakel Lundgren, tel 0278-410 30 REDAKTIONSKOMMITTÉ Birgitta Andersson, IFS Norrköping Barbro Benjaminsson, IFS Göteborg Kristina Kleinert, förbundskansliet Per Torell, IFS Lund REDAKTÖR Annica Holmberg, Burson-Marsteller ADRESS Schizofreniförbundet Hantverkarg. 3G, 112 21 Stockholm Tel 08-545 559 80 Fax 08-545 559 81 office@schizofreniforbundet.se www.schizofreniforbundet.se OMSLAG Foto: www.fotoakuten.se UPPLAGA 5000 exemplar MANUSSTOPP Nr 2/2007: 30 mars 2007 TRYCK Mediaproduktion i Västerås AB Det nya året började med en rivstart och ett stort mediauppbåd. Den tragiska händelsen i Norrahammar blev upptakten till att fokus än en gång sattes på våld och farlighet. Återigen diskuterades i media huruvida man borde låsa in personer som bedöms som farliga. Nu är det en gång så att det inte är så lätt att göra farlighetsbedömningar och sia om vem som kommer att begå svåra våldsbrott. Dagligen blir kvinnor överfallna, våldtagna, misshandlade och även dödade av män som inte alls har ansetts som farliga. Om personer med schizofreni och liknande psykoser fick den vård och omsorg som de behöver och har rätt till, skulle även våldsdåden utförda av dem minska. Alldeles i slutet på januari lanserade Schizofreniförbundet en antologi Så är det att leva med schizofreni. Det är en uppföljning av novelltävlingen, som förbundet, i samverkan med AstraZeneca, arrangerade hösten 2005. Det var många som ville berätta sin historia och de tre vinnande förslagen och tio berättelser till finns nu samlade i denna antologi. Presseminariet rönte stort intresse och samlade många journalister, som fick tillfälle att intervjua representanter både anhöriga och själverfarna Än en gång visar det sig att personer med schizofreni och liknande psykoser halkar efter. Inte minst i Socialstyrelsens nyss avlämnade lägesrapport om handikappomsorgen i vårt land. Den ekonomiska utvecklingen för personer som vårdats för schizofreni har varit sämre än för den övriga befolkningen. Tio år efter vårdtillfället 1993, låg gruppens genomsnittliga arbetsinkomst konstant under 25 000 per år. Under tiden har den ökat för den övriga befolkningen från i genomsnitt 150 000 kronor 1993 till 250 000 kronor per år tio år senare. Det beror på att personer med schizofreni sällan kommer ut i arbete utan de får förtidspension istället. Detta vittnar egentligen om en väldigt omfattande diskriminering. Det är tydligen för besvärligt att ta itu med arbetsrehabilitering för denna grupp. Personligt Ombud, som var en av de mest lyckade insatserna, som följt i psykiatrireformens spår och som specifikt var tänkt för psykiatrireformens målgrupp, har visat sig vara ett lyckokast. Men det har också i en uppföljning visat sig att vår målgrupp kommer först på tredje plats när det gäller att få Personligt Ombud. Det är andra personer som går före i kön. Vi har inget emot att andra får hjälp och stöd, men det som är särskilt tänkt för vår målgrupp långvarigt, allvarligt psykiskt störda, som vår grupp heter enligt psykiatrireformen, det vill vi behålla och det tänker vi strida för. Särskilt för dem som har stora och omfattande behov Vår grupp har aldrig fått stå vid köttgrytorna, utan har alltid hamnat längst ned i kön. Det har varit väldigt långt till att få några insatser enligt LSS. Ännu längre har det varit till att få sysselsättning efter behov. Nu får det vara slut på diskrimineringen! Rakel Lundgren förbundsordförande 2 SCHIZOFRENIFÖRBUNDET 1/2007
Foto: www.fotoakuten.se Socialstyrelsen har granskat handikappomsorgen 2006: Personer med schizofreni får allt sämre ekonomi Den ekonomiska situationen för personer med schizofreni har försämrats. Det konstaterar Socialstyrelsen i sin årsrapport om handikappomsorgen 2006. De pekar också på flera orsaker till att denna grupp av samhällsmedborgare halkar efter. Socialstyrelsen har i sin lägesrapport av den svenska handikappomsorgen 2006 studerat två grupper, personer med traumatiska ryggmärgsskador och personer som vårdats för schizofreni. Totalt rör det sig om drygt 4 000 personer. Tjänar en bråkdel I rapporten redovisas bland annat den ekonomiska utvecklingen för personer som vårdats för schizofreni år 1993. Enligt rapporten har det ekonomiska läget för personer med schizofreni försämrats ständigt under de senaste tio åren, medan resten av befolkningen har fått ökade inkomster. Rapporten visar att en person med schizofreni tjänar en bråkdel av vad en genomsnittsvensk gör per år. 1993 hade gruppen med schizofreni en genomsnittlig arbetsinkomst under 25 000 kronor per år och den lönenivån har varit relativt opåverkad trots rådande inflation under tio år. Däremot har lönekuvertets storlek ökat för den övriga befolkningen, från i genomsnitt 150 000 kronor 1993 till 250 000 kronor år tio år senare. Utanför arbetslivet Skillnaderna är störst mellan männen med schizofreni och övriga män i samhället. I rapporten lyfts den pressade arbetsmarknaden fram som ett skäl till att personer med schizofreni halkat efter i den ekonomiska utvecklingen. Under den aktuella tioårsperioden har arbetsmarknaden varit tuff och det har varit svårt att få arbete, vilket slår särskilt hårt mot grupper som av olika skäl har en bristande förankring på arbetsmarknaden och därför lätt hamnar utanför. Personer som vårdats för schizofreni får sällan en chans att komma ut i arbetslivet, utan erbjuds istället förtidspension eller någon form av vård. Ökade vård- och omsorgsinsatser I Socialstyrelsens rapport konstaterar de också att antalet personer som får insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och enligt socialtjänstlagen (SoL) fortsätter att öka. Det kan givetvis bero på att kommunerna har blivit mer uppmärksamma och lyhörda för dessa personers behov, men samtidigt visar Socialstyrelsens tidigare granskning av psykiatrireformen att många kommuner brister i sina åtaganden. I studien riktas det därför viss misstanke mot att de ökade vårdoch omsorgsinsatserna kan bero på att de ersätter andra insatser som kanske varit lämpligare för personer med psykiska funktionshinder. Bristande samordning Vidare riktar Socialstyrelsen också kritik mot samordningen av insatser i handikappomsorgen, och pekar på att det finns brister i denna samordning. De menar därför att det är angeläget att utreda möjligheten att inrätta en koordinatorfunktion vars syfte skall vara att initiera, samordna och följa upp gemensam planering av vård och stöd till personer med funktionshinder. Annica Holmberg Brukarkonferens 25 och 26 april 2007 V I S A V Ä G A R - från utanförskap till medborgarskap Konferensen kommer att hållas i Immanuelskyrkan i Stockholm som ett gemensamt arrangemang mellan organisationerna i nätverket Nationell samverkan för psykisk hälsa. Den första konferensdagen 25 april- är en intern dag för medlemmar i nätverkets organisationer. Då tas de villkor upp som organisationerna i nätverket arbetar under. Den andra konferensdagen 26 april - bjuds även externa personer in. Då visar nätverket sin samlade kraft, med betoning på de kunskaper som organisationerna representerar och vilken roll de kan spela i samhället som samarbetspartners i förändringsarbete för delaktighet och samverkan. SCHIZOFRENIFÖRBUNDET 1/2007 3
NU-projektet driver psykiatrin framåt - målet är hyfsat boende, daglig aktivitet, vård och behandling samt inflytande Det intensiva arbetet för att förbättra och utveckla psykiatrin och socialtjänsten i Sverige är i full gång genom Socialstyrelsens NU-projekt. Bland annat ska projektet på uppdrag av regeringen inom kort presentera en aktivitetsplan. - Det kan handla om att rent praktiskt hjälpa till att starta gemensamma verksamheter för vissa diagnoser eller problemgrupper, som till exempel missbrukare med psykisk sjukdom, säger Anders Printz, chef för NUprojektet. Projektet Den 27 november 2006 lämnade den nationella psykiatrisamordningen med Anders Milton i spetsen in sitt slutbetänkande till socialminister Göran Hägglund, vilket också innebar slutet på uppdraget. Strax efter, den 1 december 2006, tog Socialstyrelsen initiativ till att fortsätta driva på utvecklingen inom psykiatrin och socialtjänsten och startade NUprojektet. Syftet med projektet är både att samordna vad Socialstyrelsen i Varför namnet Nationellt utvecklingsstöd till verksamheter för människor med psykiska sjukdomar och funktionshinder? Utvecklingsstöd markerar uppdraget att ge ett operativt, verksamhetsnära och praktiskt stöd. Verksamheter markerar att det inte bara gäller psykiatri utan också socialtjänst och i vissa fall primärvård. Psykiska sjukdomar och funktionshinder markerar att det framförallt är personer med allvarligare besvär som avses men gruppen är ändå vid och kan innehålla alla diagnoser. Källa: Socialstyrelsen övrigt gör på det här området samt att göra egna satsningar genom att bedriva verksamhetsnära och operativa insatser för att ge stöd till utveckling inom psykiatrin och socialtjänsten. Foto: www.fotoakuten.se - Målet är ju egentligen på längre sikt de mål som staten redan tagit ställning till genom psykiatrireformen och som kommer till uttryck i den nationella psykiatrisamordningen. Kort sagt att människor med psykisk funktionsnedsättning ska bo hyfsat, ha något att göra på dagarna, få vård och behandling och få inflytande och delaktighet i samhällsnyttan, säger Anders Printz. Integrerat perspektiv NU-projektet ska även på uppdrag av regeringen presentera en aktivitetsplan för stöd till utveckling inom psykiatrin och socialtjänsten den 31 mars. Själva projektet ligger vid sidan av Socialstyrelsens övriga organisation och svarar direkt inför generaldirektören, allt för att kunna ha ett integrerat perspektiv av socialtjänsten och hälsooch sjukvården. Projektgruppen Idag består projektgruppen av sex personer med varierande bakgrund. Många av dem som arbetar med NUprojektet har lång erfarenhet psykiatriarbete, både på en praktisk och nationell nivå. Men i gruppen ingår även personer som inte har någon erfarenhet alls av psykiatrin, som istället bidrar med andra kompetenser inom till exempel kommunikation. Just nu håller projektgruppen på att utökas med en psykiatriker och en projektledare. Chefen för projektet, Anders Printz är jurist och har varit anställd på Socialstyrelsen sedan 2001. Marianne Björklund ansvarar för aktivitetsplanen och har tidigare bland annat varit projektledare för en nationell tillsyn över kommunernas insatser för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Aktivitetsplanen Aktivitetsplanen har diskuterats internt inom Socialstyrelsen men också inom Sveriges kommuner och landsting. Här har även fristående institut, brukarorganisationer och kunskapscentra varit delaktiga. Marianne Björklund, som är ansvarig för den aktivitetsplan som projektet ska presentera för regeringen den 31 mars, menar att det nationella stödet till verksamheterna rent allmänt handlar om att tydliggöra uppdraget, verka för ett helhetstänkande och ge ett stöd som grundar sig i lagstiftning, kunskap och utvärderade metoder. Hon påpekar också att alla de aktiviteter som projektet planerar för riktar sig till dem som är ute på fältet och möter personer med psykiska funktionshinder eller sjukdomar. - Tanken är att vi på ett ganska brett sätt genom att fokusera på lagstiftning, metoder, brukarperspektiv och verksamhetsuppföljning ska kunna implementera och sprida allt bra arbete som görs, säger Marianne Björklund vidare. Aktivitetsplanen kommer att innefatta åtgärder för dem som har en psykisk sjukdom som till exempel schizofreni och/eller en psykisk funktionsnedsättning, men innan planen presenterats för regeringen kan inga detaljer ges. Frida Almgren 4 SCHIZOFRENIFÖRBUNDET 1/2007
Radioprogram om schizofreni sätter de anhörigas situation i fokus Solveig Hjerpe i skånska Helsingborg är 77 år. Hennes son Mikael insjuknade för många år sedan i schizofreni och idag bor han på ett Foto: Solve vårdhem i Småland. En timme i veckan berättar Solveig i Radio A (99,2 Mhz) om sina egna erfarenheter av sjukdomen och om den verksamhet som Schizofreniföreningen i Helsingborg bedriver. Det är fem år sedan Solveig började göra radioprogram om schizofreni. I början gjorde hon det tillsammans med Lasse Bogren, ordförande för Schizofreniföreningen i Helsingborg, men för tre år sedan tog hon över helt och sänder nu ensam tillsammans med två ljudtekniker. Varje onsdag klockan 13.00 kommer hennes röst ut i etern. Allt som sägs är noga genomtänkt och minutiöst förberett innan sändningen. - Jag skriver manus som jag följer väldigt noga, förklarar Solveig. I manuset delar jag upp timmen i åtta punkter. Första punkten är oftast tal i två minuter, sedan följer en låt som ofta är omkring tre minuter och så håller jag på så där under hela timmen. Talar om styrelsemöten Under sändningen talar hon bland annat om vad de talat om vid det senaste styrelsemötet och sänder en hälsning till den som är sjuk. Hon berättar också om sjukdomen, nyheter från den vuxenpsykiatriska vården i Helsingborg och vart man kan vända sig om man behöver hjälp. Det kan till exempel handla om hur det drabbar familjen när en anhörig har schizofreni, hur ensam man kan känna sig på akuten eller vikten av anhörigsamtal då en familjemedlem insjuknar. Studiopratet varvas med passande musik. Men Solveig påpekar att syftet med programmen inte är att varva musik med ströprat, utan att varje program ska ha ett angeläget innehåll och en mening. - För mig är det absolut viktigaste att vi uppmärksammar de anhörigas situation och det oerhörda arbete som det innebär för hela familjen när en familjemedlem insjuknar i schizofreni. Det sätter en väldig press på de anhöriga, det är ett ständigt sorgearbete. Den som är sjuk mister all kontakt med sin omgivning för sjukdomens art är sådan och då har de bara föräldrarna kvar. Det är denna utsatthet jag vill belysa och tala om i radion, förklarar Solveig. Ny programidé När vi får tag på Solveig håller hon på att förbereda nästa veckas sändning som ska handla om personligt ombud. Men hon har ännu ett projekt att förbereda parallellt med de vanliga veckosändningarna, och det är ett nytt koncept för radiosändningen som också ska ge människor möjlighet att ringa in och medverka i programmet. Förebilden är radioprogrammet Karlavagnen som sänds på riksradion på onsdagar. Den nya programidén ska köras en gång i mars som ett pilotprojekt under vinjetten Vintergatan. Solveig talar om sina radioprogram med övertygande entusiasm. Det framstår tydligt att detta är en viktig del i hennes tillvaro. - Det här har blivit ett sätt att leva, förklarar hon. Annica Holmberg Nytt från förbundsstyrelsen Tre stora arbetsuppgifter sysselsätter förbundsstyrelsen och kansliets personal denna vår. DEN NATIONELLA KONFERENSEN Remission vid schizofreni står för dörren. Vi räknar med 150 deltagare både personal, anhöriga och själverfarna. Sjutton behandlingsteam har sökt stipendiet på 40.000 kronor som Schizofreniförbundet och Janssen-Cilag skall dela ut på konferensen. REMISSVAR PÅ MILTON- UTREDNINGEN skall skrivas. Det blir en diger lunta och fordrar mycket läsning. Föreningar som vill yttra sig kan naturligtvis redan nu anmäla sitt intresse till kansliet, även om inte underlaget är färdigt än. Remisstiden går ut i slutet av april DEN TREDJE STORA HÄNDELSEN är kongressen i maj. Dessutom är det 20-års jubileum som skall firas. Förberedelser för detta evenemang pågår också för fullt. Det är många praktiska ting som skall ordnas NU HOPPAS VI att föreningar och distrikt snarast rapporterar in uppgifterna från årsmötet så att verksamhet ute i föreningarna kommer med i verksamhetsberättelsen och som underlag för förbundets rapport till Socialstyrelsen. Rakel Lundgren SCHIZOFRENIFÖRBUNDET 1/2007 5
Gå två - betala för en! Kamratkortet gör det lättare för personer med funktionsnedsättning att träffa kompisar Kamratkortet ger personer med funktionsnedsättning möjlighet att ta med en vän på sociala aktiviteter. Foto: www.fotoakuten.se Lunds kommun är först i Sverige med att införa kamratkort ett kort som ger personer med funktionsnedsättning möjlighet att ta med en kompis på olika kultur och fritidsaktiviteter utan att det kostar kompisen någonting. Idag har drygt 170 kommuninvånare ansökt om ett kort, och flera av dem är från psykiatrin. Det hela började med en diskussion om att det är viktigt att personer med funktionsnedsättning kan delta i samhällslivet, men att det kan vara svårt att göra det utan hjälp från anhöriga och vänner. Genom att inrätta ett system som innebär att den som följer med en person med funktionsnedsättning slipper betala inträde är förhoppningen att fler ska hjälpa en vän med funktionsnedsättning att komma ut på olika sociala aktiviteter. - Men kortet ska ses som ett socialt verktyg, inte som något rabattkort, poängterar Bengt Persson, ansvarig för det så kallade Kamratkortet på Kulturoch fritidsförvaltningen i Lund. Olika vänner Den som har ansökt om ett Kamratkort kan ta med sig vem han eller hon vill på olika aktiviteter. Kortet är personligt, men det behöver inte vara samma stödjande person som följer med till de olika aktiviteterna. - Olika vänner i bekantskapskretsen har ju olika intressen och vi vill inte begränsa det så att endast en kamrat kan följa med på alla saker, förklarar Bengt Persson. Minskar stigmatiseringen Omkring 50 olika aktiviteter har Kamratkortsanvändarna möjlighet att besöka utan extra kostand för den medföljande. Mest populära är badanläggningarna De föreningar och företag som ansluter sig till Kamratkortet gör det av fri vilja och får ingen ersättning för detta. Lunds kommun Tanken är att personer med funktionsnedsättning ska få hjälp att komma ut i samhället, säger Bengt Persson, Kulturoch Fritidsförvaltningen i Lund. har därmed inte behövt satsa några stora summor för att öka den sociala gemenskapen. Det som kostat pengar är layout av kortet samt tryckkostnader och viss arbetstid. - Det här är en enkel sak som ger stora vinster för alla. Det bidrar till att personer med funktionsnedsättning kommer ut i samhället och träffar fler människor. Det bidrar också till att fler människor möter personer med funktionsnedsättning och får positiva erfarenheter av detta, vilket minskar stigmatiseringen i samhället, konstaterar Bengt Persson. Ett verktyg Kamratkortet är ett av åtta verktyg som Lunds kommun har utvecklat inom ramen för projektet Alla Vinner. Projektet syftar till att bygga broar mellan människor i samhället, med och utan funktionsnedsättning. Flera kommuner har hört av sig och velat få mer information om Kamratkortet. Om kortet även kommer att fungera som brobryggare mellan olika kommuner återstår dock att se. Annica Holmberg 6 SCHIZOFRENIFÖRBUNDET 1/2007
Rakel Lundgren talade om samhällets stigmatisering av personer med schizofreni och betonade vikten av att snabbt skapa en modern psykiatrivård. År 2005 utlyste Schizofreniförbundet en novelltävling. Närmare 80 noveller skickades in från personer med egen erfarenhet av schizofreni de som har sjukdomen, deras anhöriga eller vårdpersonal. Juryn hade ett tufft arbete när de skulle välja ut tre vinnande bidrag och därför har nu tretton av novellerna samlats i en novellbok som ges ut av Schizofreniförbundet. Stark novellsamling skildrar tillvaron för dem som lever med schizofreni I novellsamlingen skildras verkligheten och det utanförskap som många personer med schizofreni och deras anhöriga upplever. Många skildringar är oerhört färgstarka och berör läsaren djupt. Det främsta syftet med novellsamlingen Så är det att Beatrice Carlesson talade om sina egna erfarenheter av att leva med schizofreni. leva med schizofreni är att den ska öka förståelsen för vad det innebär att leva med schizofreni. Novellsamlingen är ett sätt att öka kunskapen om schizofreni och förståelsen för personer med psykisk sjukdom, säger Rakel Lundgren, förbundsordförande i Schizofreniförbundet. Boklansering En kall och snöig januarimorgon lanserades boken för journalister och andra intressenter på Schizofreniförbundets kansli vid Norr Mälarstrand. Boken lanserades i skuggan av knivdådet i Norrahammar, då en person med schizofreni pekats ut som den skyldige. Dessutom hade den Nationella psykiatrisamordningen just presenterat sin rapport med förslag på åtgärder som syftar till att förbättra livet för personer med psykiska sjukdomar, däribland schizofreni. Två aktuella händelser som bidrog till att medias intresse för boken och tillvaron med personer med schizofreni var stort. Vid lanseringen deltog bland annat Sofia Eriksson, anhörig och andrapristagare i novelltävlingen, Beatrice Carleson, med egen erfarenhet av schizofreni och medlem i Erfarenhetsgruppen, Kenneth Gärdestad, bror till Ted Gärdestad samt Anders Berntsson, chefsöverläkare vid psykiatriska kliniken Danderyds sjukhus. Spegla utanförskapet Förhoppningen är nu att novellsamlingen ska bidra till att blåsa liv i debatten om hur det är att leva med schizofreni och liknande psykoser. Visa det utanförskap och den sociala isolering som många av förbundets medlemmar vittnar om. Bidragen i novellsamlingen visar på vikten av att snabbt skapa en modern psykiatrivård, med bland annat krav på uppföljning, kvalitet och evidensbaserade behandlingsmetoder, påpekar Rakel Lundgren. Annica Holmberg Foto: Cecilia Svensson SCHIZOFRENIFÖRBUNDET 1/2007 7
Gästskribent: Birgitta Sjögren Öhlund Det saknas ett genusperspektiv inom vård och omsorg Det saknas ett tydligt genusperspektiv inom psykiatrin och handikappomsorgen när det gäller insatser för kvinnor och män med psykiska funktionshinder och psykisk ohälsa. Det kommer fram i rapporten Om jag syns finns jag!, utarbetad av Birgitta Sjögren Öhlund, Skellefteå, på uppdrag av Nationell psykiatrisamordning. Rapporten, som gavs ut i december 2006, vill synliggöra personer med psykiska funktionshinder och psykisk ohälsa, med fokus på kön och samhällets insatser. Kvinnor och män med psykisk funktionsnedsättning har liten plats i jämställdhetsdebatten. De är inte sin funktionsnedsättning och därmed rollösa i andra avseenden, men betraktas och bemöts ofta så. Det verkar finnas en föreställning om att kön inte har betydelse för att förstå personer med funktionsnedsättning och deras livssituation, något som också bekräftas av forskare inom handikappområdet. Den omedvetenheten eller ointresset kan till exempel leda till fel insatser. Det saknas både könsuppdelad statistisk och befintlig forskning på området. En anledning till det kan vara att dessa personer försvinner in i den stora gruppen av personer med funktionsnedsättningar, en annan att kvinnor och män med psykiska funktionsnedsätning och psykisk ohälsa har låg prioritet inom forskningen. Psykisk ohälsa är ett av de stora folkhälsoproblemen i Sverige idag och det drabbar kvinnor och män olika. Vi måste fråga oss varför den psykiska ohälsan är så hög just bland kvinnor, varför allt fler flickor och unga kvinnor drabbas. Det är också viktigt att ställa frågor kring pojkars och mäns psykiska ohälsa, till exempel med tanke på missbruk och fullbordade suicid. Generellt är det fortfarande traditionella könsrollsmönster som styr inom vård och omsorg, vilket påverkar vilka insatser som kvinnor respektive män erbjuds. Här behövs en utveckling, med större medvetenhet och nya metoder för att bryta invanda mönster. Kvinnor och män diskrimineras och särbehandlas på grund av kön. Så länge det är så bör kön problematiseras, särskilt när det gäller marginaliserade grupper i samhället. Det är viktigt för alla människor att få synas och bli bekräftade utifrån ett helhetsperspektiv, där en mängd olika livsroller ingår. Som det är idag leder samhällets stigmatisering till diskriminering av både kvinnor och män, flickor och pojkar med psykiska funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa. Den sociala brännmärkningen innebär ett osynliggörande av båda könen. Det är viktigt att en fortsatt diskussion leder till att kvinnor och män, flickor och pojkar med psykiska funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa blir mer synliga och därmed stärkta i den jämställdhetsdebatt som rör alla samhällsmedborgare. Det behövs en djupare analys på flera olika nivåer för att förstå vad det hela handlar om. Fotnot: Om jag syns finns jag! Att synliggöra kvinnor och män med psykiskt funktionshinder och psykisk ohälsa. En rapport med fokus på kön och samhällets insatser. Rapport 2006:8 från Nationell psykiatrisamordning. Intresseförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser. Schizofreniförbundet kallar till stadgeenlig Kongress 2007 Lördag den 12 och söndag den 13 maj 2007 på Skogshem och Wijk Confererence Center, Lidingö, Stockholm Varje förening har enligt stadgarna ett ombud plus ytterligare ett ombud per påbörjat hundratal medlemmar (en förening med 1-99 medlemmar har två ombud, 100-199 har tre ombud osv) Planera in dessa datum i din almanacka redan nu Rakel Lundgren, Förbundsordförande 8 SCHIZOFRENIFÖRBUNDET 1/2007