En hjälp till dig som anar att ett barn far illa.
Enligt svensk lag är man skyldig att anmäla om man känner till något som kan tyda på att ett barn misshandlas eller far illa. Ändå har det visat sig att många vuxna i den situationen inte vidtar några åtgärder. Det beror naturligtvis på att detta är mycket svåra saker. Vilken grad av misstanke krävs för att göra anmälan? Hur ska man veta att man tolkat signalerna rätt? Och om man ska anmäla, hur gör man? Hur är det med sekretesslagen? Kan man vara anonym? Den här foldern har kommit till för att försöka svara på de frågorna. Om du trots att du läst denna folder känner dig osäker är du välkommen att besöka BRIS hemsida för vuxna - Barnperspektivet.se eller ringa till BRIS Vuxentelefon - om barn 077-150 50 50. Det är också alltid möjligt att diskutera med socialsekreteraren inom socialtjänsten på orten där du bor.
Anmälan om missförhållanden Vad menas med kännedom? Av 14 kap 1 första stycket socialtjänstlagen Det krävs inte att du är säker på att ett barn (2001:453) framgår att misshandlas. I lagtexten uttrycks det på det sättet att du ska ha fått kännedom om. var och en som får kännedom om något Det räcker alltså att du har fått se eller höra som kan innebära att socialnämnden något som tyder på att ett barn far illa. I behöver ingripa till ett barns skydd bör detta begrepp kan inräknas: anmäla detta till nämnden. Av det återgivna stycket, som riktar sig till Att barnet berättar. alla (var och en) som betraktar ett barn, framgår att en anmälan bör göras inte bara Att du ser tecken på misshandel och inte får bra förklaringar från barnet, i de fall anmälaren känner till att ett barn förälder eller annan vårdnadshavare. i hemmet behandlas på ett sådant sätt att det är fara för barnets hälsa och utveckling, Att skadans utseende inte stämmer med förklaringen du fått av barnet utan även i de fall när betraktaren har en eller föräldern/vårdnadshavaren. grundad anledning att misstänka att barnet behöver skydd. Bestämmelsen innebär att alla Att andra barn berättar för dig att de (var och en) som får kännedom om något sett märken på en kamrat eller att barnet berättat för dem. som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla Att du hör talas om av andra, eller detta till nämnden. Även sådana uppgifter hör när barnen pratar med varandra. som är svårbedömda eller obestyrkta ska anmälas om de tyder på att ett barn kan vara i behov av stöd eller hjälp från socialmyndigheternas ansvar nämnden. Det är därefter socialnämndens ansvar att undersöka vilken grund som Detta innebär att en anmälan kan ske även kan finnas för uppgiften samt utreda det beträffande obestyrkta uppgifter och det är eventuella behovet av åtgärder. socialnämnden som därefter tar över ansvaret för anmälan. Det är inte upp till dig att avgöra om det du hört eller sett verkligen är sanna tecken på barnmisshandel. Det är den sociala myndighetens uppgift 1
och ansvar att utreda om barnmisshandel förekommer. Myndigheten har också ansvar för att avgöra om familjen behöver stöd och vilken sorts hjälp som i så fall krävs. Det har hänt att utredningar saboterats genom att enskilda personer gjort egna utredningar. Trots att tanken säkert varit god har det ofta lett till att barnet kommit till skada. Många människor har ringt till BRIS Vuxentelefon om barn och frågat om de Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma A) ska gå till polisen när de vet att ett inom yrkesmässigt bedriven enskild verkbarn misshandlas. samhet som berör barn och unga eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet B) om de ska ta barnet till läkare. inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänsvaret är att du alltid ska kontakta social- stens område. Förfamiljerådgivning gäller i tjänsten. Om det finns misstanke om brott stället vad som sägs i tredje stycket. beslutar socialtjänsten om en polisanmälan. Om barnet är skadat ser socialtjänsten till Bestämmelserna i andra stycket riktar sig att någon tar barnet till läkare. Du har tagit alltså i första hand till sådana myndigheter ett stort ansvar bara genom att berätta vad som bedriver en verksamhet som berör du fått kännedom om. Genom att du är barn och ungdomar, så som exempelvis lyhörd och uppmärksam har du hjälpt den skolor och barna- och mödravårdscentraler sociala myndigheten att fullgöra sin utred- men även andra myndigheter inom hälsoningsskyldighet. Men ansvaret för att vidta och sjukvården, annan rättspsykiatrisk ytterligare åtgärder måste myndigheterna ta. undersökningsverksamhet, kriminalvården, socialtjänsten, exempelvis vuxenpsykiatriska kliniker och alkoholpolikliniker. Yrkesverksammas ansvar för anmälan om missförhållanden Av 14 kap 1 andra stycket socialtjänstlagen framgår följande: 2 Bestämmelsen gäller även på det privata området. Förutom privatpraktiserande läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor gäller anmälningsskyldigheten samtliga personer-
som är verksamma inom en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom eller inom annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvård eller på socialtjänstens område. Av 14 kap 1 fjärde stycket socialtjänstlagen framgår att myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för Inom den enskilda hälso- och sjukvården utredningen av ett barns behov av skydd. ingår även kuratorer, psykologer och psyko- För tydlighetens skull ska här understrykas terapeuter i kretsen för de som är skyldiga att uppgiftsskyldigheten gäller även om inte att underrätta vad som kommer till deras någon anmälan gjorts. kännedom. Anmälningsplikten gäller kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Anmälningsskyldigheten förutsätter alltså inte att det blivit klarlagt att socialnämnden behöver ingripa. Även sådana uppgifter som är svårbedömda eller obestyrkta ska anmälas om de tyder på att ett barn kan vara i behov av stöd eller hjälp från socialnämnden. Familjerådgivningens ansvar för anmälan om missförhållanden Av 14 kap 1 tredje stycket socialtjänsten framgår att de som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet. Med hänvisning till den särskilda förtroendesituation som föreligger inom familjedetta innebär att en anmälan kan ske även rådgivningen är anmälningsplikten här beträffande obestyrkta uppgifter och det blir begränsad till fall av sexuellt utnyttjande sedan socialnämndens ansvar att ut-reda eller barnmisshandel. Med hänvisning till vilka grunder som finns för uppgifterna i den inom familjerådgivningen gällande anmälan och vilka åtgärder som kan behöva sekretessen får andra uppgifter inte röjas. För tydlighetens skull ska här understrykas vidtas. att misshandel i hemmet även omfattar psykisk misshandel. 3
Barnombudsmannens ansvar Hur går det till att anmäla? för anmälan om missförhållanden Det finns olika bestämmelser beroende på Av 14 kap 1 femte stycket socialtjänsten framgår att om Barnombudsmannen inger en anmälan om missförhållanden så gäller särskilda reglerenligt 3 lagen (1993:335) om Barnombudsman. Tystnadsplikt Av 15 kap 1 socialtjänstlagen framgår att den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid har fått veta om enskildas personliga förhållanden. Av 2 i samma kapitel framgår att den som är eller har varit verksam inom enskild familjerådgivning får inte obehörigen röja en uppgift som en enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivningen. Reglerna om tystnadsplikt innebär att en uppgift inte får röjas obehörigen. Det innebär att om tillåtelse eller skyldighet finns enligt annan lagstiftning, så får uppgiften ändå lämnas ut. Anmälningsplikten enligt 14 kap 1 socialtjänstlagen bryter den här beskrivna tystnadsplikten. 4 om du anmäler som privatperson i barnets omgivning eller om du är anställd inom t ex hälso- och sjukvård. Om du arbetar inom myndighet vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten: Börja med att ta reda på vad ni på din arbetsplats har för rutiner. Om ni aldrig har kommit överens om hur ni ska hantera sådana här frågor är det en god idé att ta upp det (se rubrik Skapa rutiner på arbetsplatsen). Om du har ett konkret fall kan du börja med att samråda med din närmaste chef och sedan kontakta socialtjänsten. Med socialtjänsten kan du alltid samråda om huruvida en formell anmälan ska ske. Som anställd på en myndighet måste du uppge ditt namn när du ringer till socialtjänsten. Du kan alltså inte vara anonym
Samarbete är en bra ledstjärna! Bjud in socialtjänsten till ett av era möten på din arbetsplats och informera varandra om era respektive arbeten. Det är alltid lättare att prata om sin oro och vad man sett och hört med människor som man vet vilka de är. Även inom föreningslivet bör man skapa en rutin för hur varje enskild ledare ska handla när man oroar sig för att ett barn blir misshandlat eller på annat sätt far illa. Både ur barnets perspektiv och juridisk perspektiv (om du är anställd inom mynom du är vuxen i barnets omgivning, verk- dighet) gör du fel om du inte kontaktar sam exempelvis inom idrottsrörelsen eller socialtjänsten. Du hjälper ett barn! Det kan annan verksamhet och möter barn och vara av stort värde för socialtjänstens föreungdom: Ring till socialtjänsten och tala byggande arbete även om det inte leder till med en socialsekreterare om vad du sett en formell anmälan. och hört som gör att du oroar dig för ett barns situation. Du behöver inte uppge ditt namn, du får vara anonym, men det underlättar om du säger vem du är. Både som ideell fritidsledare och idrottstränare, anhörig eller granne kan det upplevas svårt att kontakta socialtjänsten. Då kan det kännas bra att först fundera och bolla sin oro med någon utomstående. Men kom i håg att du inte måste vara säker på din sak för att ringa socialtjänsten, socialsekreteraren där fungerar gärna också som bollplank. Du är dessutom välkommen att ringa BRIS Vuxentelefon om barn 077-150 50 50 för att få stöd om hur du ska gå till väga. Du hittar också mer information på Barnperspektivet.se. Sammanfattning: Både vid klara och oklara signaler om misshandel; ring och diskutera med socialtjänsten kring: Vad du oroar dig för: hör talas om ser tecken på får uppgift om och som får dig att tro att barnet behöver hjälp Tala om: vad du har sett vad du har hört vad det är du anar 5
Skapa rutiner på arbetsplatsen Det underlättar om varje arbetsplats och förening som arbetar med barn har en plan för hur ni ska handla när ni anar eller oroar er för att ett barn misshandlas eller på annat sätt far illa. Här är några punkter som är bra att ha diskuterat igenom och ha nedskivet på arbetsplatsen: Vem ska jag prata med på arbetsplatsen Vad gör jag med min egen oro? Hand- ledning är bra man kan få både enskilt och i arbetslaget. Att barn misshandlas upprör helt naturligt känslor och alla har behov av att få ventilera sina tankar, funderingar och känslor inför det som har hänt. Först då kan man gå vidare och orka se och handla vid nästa tillfälle. Säkert kommer du på fler frågeställningar som är viktiga att lyfta fram till diskussion. /inom föreningen, när jag oroar mig för/ fått vetskap om ett barns situation? Vem på arbetsplatsen/inom föreningen kontaktar socialtjänsten? Vem som talar med barnet och hur, när och vad man säger till barnet. Det är viktigt att prata med barnet om vad som görs utifrån barnets ålder och mognad. Barnet har ingen erfarenhet av vad som kan komma att hända och gör sig egna bilder av vad som händer. När ska man tala med föräldrarna, vem pratar med föräldrarna och vad säger man till föräldrarna? Vad säger man till de andra barnen? Ska vi informera om misshandel i barngruppen? Hur ska vi göra det? 6 Skriv ner och sätt upp!
Om att våga berätta Av olika skäl har barn och ungdomar svårt att nå fram till någon vuxen som skulle kunna hjälpa. Det finns hinder som kan verka oöverstigliga för dessa innan de vågar berätta. Barn och ungdomar har bristande kunskap om sina rättigheter i utsatta situationer och vart de ska vända sig. Misshandlade barn tror ofta att det är deras fel och att de har sig själva att skylla. Är det någon som lyssnar? Misshandlade barn har ofta hotats eller mutats av den vuxna. Barn kan ha försökt att berätta och signalera men inte fått gensvar av omgivningen.... Vem kan ja g prata med? Familjelojaliteten är mycket stark i kris familjer. Att berätta kan kännas som att förråda sin familj, släkt eller vänner. Det finns också en rädsla för att förvärra situationen om en utomstående får veta. Elevvårdspersonal, socialtjänstpersonal eller annan vuxen med yrkesansvar finns inte alltid tillgänglig när barnet försöker att komma i kontakt med dem. der om Vad hän ttar? jag berä... Är de t mitt fel? 7
Våga lyssna Även hos vuxna finns hinder för att bemöta och lyssna på utsatta barn och ungdomar: Det är lätt att identifiera sig med föräldrar och vuxenvärlden. Det är svårt att se barnets situation ur barnets perspektiv. Att tvingas inse att ett barn far illa är smärtsamt. Hos de yrkesgrupper som möter barn finns inte alltid tillräckliga kunskaper för att kunna bemöta utsatta barn utifrån deras behov. Vårt samhälle har en kultur där familjens integritet ibland väger tyngre än barns rätt till skydd. Det är vanligt att söka andra förklaringar än att tro på det man ser eller hör, än att tro på att barnet blivit misshandlat. 8
Vi på BRIS hoppas att allt fler vuxna ska våga ta tecken på barnmisshandel på allvar. Att den här skriften gjort det lite enklare att veta hur man ska agera som vuxen i en känslig situation. Alla människor, både barn och vuxna, som behöver råd och stöd i frågor som rör barnmisshandel är välkomna att vända sig till BRIS.
Fakta om BRIS. BRIS bildades 1971 som en följd av ett uppmärksammat fall där en treårig flicka blev misshandlad till döds. Vi är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation och all vår verksamhet bygger på frivilligt arbete och ekonomiska bidrag från privatpersoner och företag. Vårt mål är att förbättra barns och ungdomars villkor i enlighet med FN:s Konvention om barnets rättigheter. BRIS fungerar också som opinionsbildare och remissinstans för att föra fram fakta om barns situation i Sverige idag. Vill du veta mer om BRIS verksamhet och komma i kontakt med oss, besök bris.se! För dig upp till 18 år: BRIS 116 111 BRIS-mejlen och BRIS - chatten på bris.se För dig som är vuxen: BRIS Vuxentelefon om barn: 077-150 50 50 Barnperspektivet.se