Kriminologiska institutionen Bloggande poliser En moralfilosofisk ansats Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2014 Daniel Nilsson
1
Sammanfattning Jag har i denna studie utfört sju ostrukturerade kvalitativa intervjuer med syftet att undersöka var gränserna går mellan professionalitet och yttrandefrihet ur ett dygdetiskt perspektiv. Avsikten är att synliggöra hur de etiska gränsdragningarna görs av polisen när det kommer till uttalanden via sociala medier. Mitt urval bestod av sex färdigutbildade poliser och en student som gick på polishögskolan. Min teoretiska utgångspunkt för studien var socialkonstruktionistisk vilket jag kompletterade med en begreppsram kring polisens dominerande yrkeskulturer samt ett dygdetiskt perspektiv. Intervjuerna låg sedan till grund för analysen där jag valde att använda mig av Faircloughs kritiska diskursanalys. Utifrån studiens syfte, Granérs begreppsram och det dygdetiska perspektivet kunde jag utarbeta tre identitetskonstruktioner kring polisens yrkesroll. Resultatet för det insamlade materialet visade att vi kan förstå hur en polis bör uttrycka sig utifrån dessa tre identitetskonstruktioner: polisen i allmänhetens tjänst, polisen som kollega och privatpersonen som arbetar som polis. Det som gav upphov till en tredelad konstruktion mellan individen och yrket var den överlappande effekten som uppstod mellan den privata identiteten och yrkesidentiteten. Överlappning gick att förstå både utifrån en juridisk och utifrån en moralisk aspekt. Den juridiska aspekten av identiteten beskrevs i termer av de skyldigheter en polis har både under och efter arbetstid. Varpå den moraliska aspekten går att förstå utifrån dygden, hur den gode polisen uttalar sig. De värderingar som låg till grund för moralen beskrevs som överlappande gentemot privatpersonens (personen bakom uniformen) värderingar. 2
3
Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 2 INLEDNING... 6 SYFTE... 7 DISPOSITION... 8 TIDIGARE FORSKNING... 8 POLISENS ORGANISATIONSKULTUR... 9 POLISEN SOM YRKESKÅR... 9 POLISEN OCH MASSMEDIA...11 POLISEN OCH SOCIALA MEDIER...12 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER...13 DISKURSANALYTISKT PERSPEKTIV...15 DYGDETIK & YRKESKULTURER...16 BEGREPPSFÖRKLARING...17 POLISEN...17 SOCIALA MEDIER...17 POLISENS VÄRDEGRUND...18 YTTRANDEFRIHET...19 PROFESSIONALISM...20 METOD...20 URVAL...23 ETIK...24 GENOMFÖRANDE...25 ANALYS OCH RESULTAT...26 POLISEN I ALLMÄNHETENS TJÄNST...26 POLISEN SOM KOLLEGA...29 PRIVATPERSONEN SOM ARBETAR SOM POLIS...32 DISKUSSION...34 REFERENSLISTA...36 ÖVRIGA KÄLLOR...38 BILAGOR...39 4
5
Inledning Expressen publicerade den 24/10 2013 en artikel om hur det på en sluten Facebookgrupp yttrats kränkande kommentarer mot offentliga personer, så som den nuvarande rikspolischefen Bengt Svensson, Leif GW Persson, Jerzy Sarnecki, Carin Götblad, Elizabeth Höglund m.fl. Denna slutna grupp består enbart av poliser och heter UMF som står för Underbetald, Missnöjd och Förbannad. När dessa kommentarer uppdagades gav det upphov till en rikstäckande massmedial nyhetsrapportering i tv såväl som i kvällstidningar och morgontidningar 1. Här är ett urval av citaten som publicerades av Expressen tagna från UMF. Dessa kommentarer är en respons på kritiska uttalanden gjorda mot polisen. När kriminologen Leif GW Persson uttalat sig kritiskt mot polisen postades bl.a. den här kommentaren: Han är slut i precis hela huvudet. En av kommentarerna om kriminologen Jerzy Sarnecki efter hans uttalanden om polisens dödskjutning i Husby tidigare under året: Helt sjukt att phs 2 använder hans material i utbildningen... Tomte.... Även advokaten Kerstin Koorti som representerar den avlidnas änka uttryckte sig kritiskt mot polisens agerande, denna kommentar hänvisar till den tidigare rättegången mot John Ausonius där han under en pågående rättegång misshandlat Koorti: "Verkar som att Lasermannen fick in en bra smäll på Koorti. 18 år senare verkar hon inte ha hämtat sig..." (Expressen). Sociala medier har på senare tid intagit en allt större roll i vårt samhälle och blivit ett forum där det med lätthet går att uttrycka sin åsikt och effektivt sprida den till resten av samhället. Det senaste årtiondet har sociala medier som Youtube, Facebook, Twitter samt mer personliga bloggar nått enorm popularitet både i privat syfte och professionellt. Även polisen öppnade upp ögonen för dess potential när det kom till att i polisiärt syfte inhämta information, övervaka och sprida budskap på. Till skillnad från tidigare så hade de nu ett forum för att nå ut med sina budskap på ett sätt som både var effektivt och ekonomiskt (Trottier, 2012, s.136-137, 140-141). 1 Nyhetsrapporteringen skedde genom artiklar i samtliga rikstäckande kvällstidningar, de tre största morgontidningarna (DN, SVD, GP) och i Metro. 2 PHS är en förkortning av Polishögskolan. 6
Polisen använder sig bland annat av Facebooksidor med syftet att sprida polisiära budskap till resten av samhället. På dessa sidor kan allmänheten själv följa den lokala polismyndighetens sida för att få information om vad som skett i närområdet och även uppmärksammas om potentiella risker. Denna information är av formell karaktär och det är dessutom officiella uttalanden som representerar polisen utifrån dess organisation vilket gör att det också styrs av ett tydligt regelverk. Hur en polis bör uttala sig till allmänheten, i sociala medier såväl som utanför, tillhör den etiska aspekten av polisyrket. För närvarande har polisen 28 300 anställda och ungefär 20 000 av dessa är polisutbildade vilket gör att polisen som organisation både är stor och dessutom utbredd över hela landet (www.polisens.se 3 ). Polisyrket innebär myndighetsutövande som regleras juridiskt, organisatoriskt och moraliskt. Hur en polis ska och bör uttrycka sig styrs av dessa regleringar vilket i många fall leder till olika former av begränsningar som tar sig uttryck i sekretess gentemot allmänheten. När en polis uttrycker sig på ett sätt som inte motsvarar samhällets förväntningar av hur en polis bör yttra sig så blir allmänheten upprörd. En stor del av polisetiken har sin grund i att upprätthålla allmänhetens förtroende för polisen och dess roll i samhället. När det uppdagades att polisen hade haft en intern och sluten grupp på Facebook (UMF) där det hade framförts åsikter som gick stick i stäv med de värderingar som polisyrket vilar på så resulterade det i en mediastorm där polisen kritiserades. Nyhetsvärdet är stort på ett icke korrekt uttalande gjort av en polis, vilket också gör det problematiskt när enskilda poliser bloggar om yrket (Palm & Skogersson, 2007, s.95-96). Polisen har en moralisk förpliktelse gentemot de demokratiska värderingar som samhället vilar på, där de också representanter dessa värderingar vilket ingår i själva yrkesrollen. Det som skiljer polisyrket ifrån många andra yrken är att dessa yrkesmässiga förpliktelser inte upphör efter arbetspassets slut, utan poliser har en skyldighet enligt lag att ingripa även utanför arbetstid (Berggren & Munck, 2013, s.78-79, Norée, 2000, s.68, 324, Polisförordningen 1998:1558 & 1998:27). Syfte Syftet med den här studien är att undersöka hur gränserna görs mellan professionalitet och yttrandefrihet ur ett dygdetiskt perspektiv. Det är en kvalitativ studie som har för avsikt att synliggöra hur de etiska gränsdragningarna görs av polisen när det kommer till uttalanden via sociala medier. Utgångspunkten är att det finns normativa förväntningar på polisens yrkesroll, vilket uttrycker sig både 3 Nedladdat den 23 april 2014 från: http://polisen.se/om-polisen/organisation/ 7
organisatoriskt och hos den enskilda polisen. Angreppssättet består i att undersöka hur polisen själv upprätthåller och/eller omförhandlar dessa normativa förväntningar som yrkesrollen omgärdas av. Detta är en moralfilosofisk ansats där jag har för avsikt att undersöka hur de etiska gränserna görs och hur upprätthållandet motiveras av dem som arbetar inom yrket. Disposition Uppsatsen börjar med en genomgång av den tidigare forskningen. Under teoretiska utgångspunkter redogör jag för den tidigare teoribildningen inom ämnet och hur denna studie förhåller sig rent kunskapsteoretiskt. Här utvecklas även de teoretiska utgångspunkter som diskursanalysen vilar på och de tillhörande centrala begrepp som kommer att användas i analysen. Därefter kommer en mer generell begreppsförklaring där jag avgränsar de begrepp som är centrala för studien. Sedan följer ett antal kapitel där jag redogör för hur vi kan förstå polisen i dess relation till organisationskulturen, yrkeskåren, massmedia och sociala medier. I metodavsnittet beskriver jag under vilka metodologiska omständigheter jag når kunskap. Sedan följer hur studien förhåller sig till urvalsprocessen, vad det finns för etiskt problematik och själva genomförandet. Därefter följer en diskursanalys med en avslutande diskussion. Tidigare forskning Forskning om polisen i relation till social media är ett relativt nytt fenomen inom kriminologin och därav är studierna tämligen få. Min avsikt blir därför att ta avstamp i den tidigare forskningen som kan kopplas samman till min studie och plocka ut de teoretiska verktyg som är meningsfulla utifrån studiens syfte. De begrepp jag använt mig av i litteratursökningen har varit polis / police / policing tillsammans med: social media, Twitter, Blogg, Facebook. De databaser jag använt mig av i sökningarna var främst Criminal justice, Stockholms Universitetets bibliotek, Libris, Google Scholar, Swepub och DIVA. Mycket av det jag fann var inriktat på effektivt polisarbete (s.k. policing ) och det fanns även tidigare uppsatser som avhandlat polisens kommunikativa roll i sociala medier. Ingrid Lander har i en studie om mångfaldssträvanden inom polisen problematiserat konstruktionen av hur en polisstudent skall och bör vara i förhållande till existerande normer utifrån ett genus- och queerteoretisk perspektiv (Lander 2007, 2013). Min studie är en vidareutveckling av hur polisrollen konstrueras i form av hur en polis bör utrycka sig. Jag väljer att använda mig av social media då det är 8
ett forum som i hög grad omfattas av yttrandefrihet samtidigt som det bringat samhällsdebatt och lett till ifrågasättandet av hur en polis bör uttrycka sig. Polisens organisationskultur Här ska jag redogöra för hur vi kan se på polisens organisationskultur. Andersson (2003) har i sin forskning av två närpolisorganisationer använt sig av begreppet ordnande praktiker vilket jag har för avsikt att använda i denna studie. Ordnande praktiker ska förstås som en aktivitet emellan individer: Ordnande praktiker där status kring organisatorisk verksamhet konstrueras, egentligen hur organisationsmedlemmarna konstruerar statusomgärdad verksamhet och hur genuskonstruktioner är integrerade i dessa konstruktioner (Andersson, 2003, s.17). Detta begrepp har som syfte att lyfta fram hur organisationens medlemmar grupperar sig, under vilka omständigheter det kan råda homosocialitet eller heterosocialitet 4. utifrån ett grupperspektiv Även maktaspekten blir relevant i förståelsen av hur praktikerna ordnas och hierarkiskt struktureras inom en organisation. Det är också relevant att förhålla sig till hur organisationen uppfattas utifrån, vilket påverkar organisationskulturen (Andersson, 2003, s.17, 39-41, 145, 154-155). Ordnande praktiker är ett begrepp som både är diskursivt och materiellt, d.v.s. det är både något som skapas genom språket diskursivt och något som därmed görs materiellt. Ett tvådelat perspektiv är inte meningsfullt då den här studiens begränsas till att enbart ha tillgång till språkligt material därmed kommer jag förhålla mig till ordnande praktiker som diskursiv praktik (Andersson, 2003, s.42). Polisen som yrkeskår I detta avsnitt ska jag redogöra för hur vi kan se polisen som yrkeskår. Ett sätt att förstå polisen som yrkeskår är genom att undersöka hur yrkeskulturerna påverkar och formar den yrkesverksamma polisen. Kultur är i sig ett begrepp vars definition det inte råder någon konsensus om i forskarvärlden och kan därför te sig aningen svåravgränsat. Jag väljer att se det utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv: Kulturella fenomen är kollektiva och intersubjektiva. Kultur skulle därmed kunna ses som en uppsättning sociala konstruktioner. De utgör socialt skapade sätt att kategorisera och värdera en gemensam verklighet (Granér, 2004, s.25). 4 Homosocialitet och heterosocialitet är begrepp som används inom genusforskning och syftar till att den upplevda könstillhörigheten styr om individen föredrar att umgås med individer med samma kön (homo) eller annat kön (hetero). 9
Denna gemensamma verklighet skapas och omskapas i en ständigt dynamisk process och ska inte ses som en förklaring till handlandet utan som en påverkan bakom handlandet. Vi kan därmed inte förklara handlandet genom kulturen utan skapa förståelse kring det utifrån dess bakomliggande påverkan. Kultur utgår från en känsla av kollektiv gemenskap och för att ingå i denna gemenskap förutsätter det en acceptans inför kollektivets värderingar och normer vilket gemenskapen är uppbyggd kring. Det existerar således även ett maktperspektiv där de som inte accepterar och handlar efter dessa normer och värderingar, kring vilket kulturen är uppbyggd, kan riskera att bli uteslutna ur gemenskapen (Granér, 2004, s.23-30). Rolf Granér (2004) har undersökt de yrkeskulturer som finns inom polisen och utvecklat två weberianska idealtyper 5, en legalistisk och en autonom. Den legalistiska är den som ser de överordnades direktiv som en nödvändighet för att utföra ett bra arbete inom polisen. Värderingar och åsikter hör inte hemma inom polisarbetet utan allt ska styras utifrån en tydlig byråkratisk hierarki där lagen och policyn styr hur en polis ska handla. Den autonoma ser polisarbetet mer utifrån ett självständigt perspektiv där arbetet är mer inriktat på etik och moral, att det är däri polisens uppgift ligger. Värderingar och åsikter är en naturlig del av arbetet samt hur samhället ser på polisen (Granér, 2004, s.23-30, 92-96). I polisens olika yrkeskulturer så existerar till exempel oskrivna regler, kåranda, humor, jargong och uppfattningar om vad som är s.k. riktigt polisarbete. De kulturer som tillhör yrket benämns därför yrkeskulturer vilka är föränderliga och skiljer sig därför både kontextuellt och över tid. Polis är ett yrke som också bör förstås utifrån omvärldens moraliska förväntningar på yrket och dess utövare vilket påverkar yrkeskulturerna (Granér, 2004, s.29, Granér & Knutsson, 2001, s.78-84). Granér (2000) menar att humor kan ses utifrån dess gruppsykologiska funktion där det förenar individer med varandra. Att skratta tillsammans är något som stärker gruppens identitet på arbetsplatsen och ger uttryck för en gränssättning gentemot andra grupper. Inom gruppen finns även normer som bl.a. sätter gränser för hur individen får uttrycka sig både internt mellan kollegor och externt. Användandet av humor karakteriseras ofta av testande av gränser, d.v.s. att uttrycka sig under ett humoristiskt förbehåll öppnar upp för möjligheten att säga saker som annars inte varit acceptabla. Poliser har i sitt myndighetsutövande en särställning där humor kan uppfattas problematisk när den 5 En weberiansk idealtyp åsyftar Max Webers uppfattning om idealtyper. Enligt Giddens (2007) går de att förstå som: begreppsliga eller analytiska modeller som kan utnyttjas som verktyg för att förstå världen (Giddens, 2007, s.36). 10
yttras mot allmänheten, därav är den polisiära humorn i mångt och mycket strikt intern. Humor kan användas i flera syften: den kan t.ex. användas som en försvarsstrategi för att hantera tragiska händelser vilket är något som polisen ofta möter i sitt yrkesutövande (Granér, 2000, s.7, 18-23, 55-69). Polisen som yrkeskår bör också förstås utifrån de skillnader som existerar inom polisen då den inte ska ses som en homogen grupp. Polisen idag består av individer med skillnader i ålder, etnicitet, sexualitet, kön, politisk tillhörighet, familjeförhållande, erfarenheter, befattningar, syn på polisarbetet m.m. Det är därför relevant att poängtera att hur en polis uttrycker sig påverkas även av sådana faktorer och inte enbart av det faktum att personen ifråga arbetar som polis. Polisen och massmedia Här ska jag redogöra för hur vi kan se på polisens relation med massmedia. Massmedia har en viktig roll i samhället då deras uppgift är att sprida information till medborgarna och fungera som en kritisk motvikt mot exempelvis maktmissbruk och orättvisor. Det fria ordet och journalistik har en relevant roll att spela i en fungerande demokrati och likaså även polisen. Det existerar tre perspektiv som jag uppfattar meningsfullt att gå in närmare på för att förstå relationen mellan polisen och massmedia. Relationen mellan massmedia och kriminalpolitik, hur polisen som organisation konstruerar en bild av sig själva och hur massmedia konstruerar en bild av polisen gentemot allmänheten. Ester Pollack har i sin studie om medier och brott (2001) visat att kriminalpolitikens förändringar går lättare att förstå genom det institutionella samspelet som råder mellan massmedia och kriminalpolitik, d.v.s. massmedia och kriminalpolitik ska inte ses som institutioner oberoende varandra utan i relation till varandra när det kommer till utformandet av kriminalpolitiken. Det institutionella angreppssättet enligt Pollack utgår från en syn där journalistiken och kriminalpolitiken är institutioner som är föränderliga och även bör förstås utifrån dess historiska kontext. Polisorganisationen vill själv påverka utflödet av information och är måna om hur de framställs i massmedia. De vill främst sprida en fördelaktig bild där det finns en avsikt att skapa legitimitet och trovärdighet gentemot organisationen hos allmänheten, d.v.s. de är aktiva deltagare i konstruktionen av sin egen roll. Polisens verklighetsbeskrivning bygger på ett polisiärt perspektiv vilket är relevant att ha i åtanke när de konstruerar en bild av hot, risker och brottslighet (Palm & Skogersson, 2007). Massmedia har som sagt en uppgift att rapportera händelser och sprida information till allmänheten samtidigt som det finns bakomliggande ekonomiska intressen. Det ekonomiska intresset går att förstå 11
utifrån hur bra en nyhet säljer. Ju mer exceptionell en nyhet är desto mer säljer den. Dessutom har nyhetsrapportering om brottslighet och även om polisen, högt läsvärde i dagens samhälle vilket kan leda till ökad försäljning. Journalister har sällan samma agenda som polisorganisationen har, d.v.s. de kan tjäna bra med pengar och utföra ett bra arbete även när polisen visas i dålig dager. Det ska tilläggas att även om ett bakomliggande profitintresse existerar så omgärdas även journalistik av etik och är beroende av allmänhetens förtroende (Palm & Skogersson, 2007). Polisen och sociala medier I det här kapitlet ska jag redogöra för den svenska polisens relation med sociala medier. För den svenska polisen är sociala medier ett verktyg som syftar till att minska brottsligheten och öka tryggheten bland medborgarna. Detta har en direkt koppling till polisens uppdrag vilket beskrivs i polislagen. Polisens närvaro i sociala medier motiveras av den kommunikativa funktion som sociala medier bidrar med mellan polisen och medborgarna. En förbättrad kommunikation motiveras som ett sätt att öka tillgängligheten, nå ut effektivt med information till medborgarna, öka förtroendet och även underlätta för medborgarna att bidra med information i form av t.ex. tips. Genom närvaron i sociala medier vill polisen även uppnå en större öppenhet och transparens gentemot allmänheten i deras myndighetsutövande (Stakston, 2013, s.6-17). För att kunna använda sociala medier i tjänsten krävs ett godkännande från distriktets polismästare som i slutändan är den ansvariga utgivaren. Den som erhållit detta godkännande blir indirekt ansvarig för forumet och det som publiceras där. Detta hierarkiska förhållningssätt är inte helt oproblematiskt då den ansvariga utgivaren, polismästaren, enbart kan agera reaktivt på det som skrivs om det inte skulle gå hand i hand med polismyndighetens bestämmelser. Det kan även finnas administratörer till forumet, om den rollen inte redan innehas av den indirekt ansvarige, beroende på forumets storlek. Oftast kan ett Twitterkonto i stort sett skötas av en person, medan en Facebooksida kan involvera flera aktörer, vilket också har sin förklaring i forumens olika begränsningar. Rikspolisstyrelsen har tagit fram handledningsmaterial där syftet med sociala medier beskrivs och hur det är mest lämpligt att använda sig utav det. Det har även tagits fram material i Stockholms län där inläggens innehåll kategoriseras utefter tre färgskalor. Gröna inlägg är de som den indirekt ansvarige själv kan publicera, gula inlägg bör ha förts en diskussion kring innan publikation med en annan administratör och gula + och röda inlägg ska godkännas av den ansvariga utgivaren för sidan före publicering (Stakston, 2013, s.14). 12
Det har även skrivits om polisens närvaro i sociala medier i övervakningssyfte och utifrån deras kommunikativa roll. Trottier (2012) menar på att sociala medier kan ses som ett verktyg för polisiär verksamhet. Sociala medier gör det möjligt för polisen att införskaffa information om bl.a. vänskapskrets, relationer, fotografier, evenemang och upplopp. Den ökade användningen av sociala medier har dessutom lett till en mer framträdande problematik i form av förtal, intrång av det privata, mobbning, näthat, sexting och cyberstalking. Vilket i grund och botten är brottsbelagda handlingar som utförs på en relativt ny arena för polisen. Det finns även kommunikativa intressen bakom polisens närvaro på sociala medier och att det ses som ett effektivt sätt att nå ut med information till allmänheten (Cantijoch et al, 2013, Friedel & Lidsky, 2013, s.237-250, Trottier, 2012, s.135-149). Denna studie har inte för avsikt att begränsas utav någon teori utan låta den tidigare teoribildningen fungera likt en begreppsram där jag kan plocka ut och använda de begreppen som kan fungera meningsfullt utifrån studiens syfte. Att föra forskningen framåt görs genom att ta avstamp i den redan existerande kunskapsproduktionen och försöka utveckla den genom ytterligare studier. Den tidigare forskningen som jag nämnt samt dess teoretiska verktyg har jag för avsikt att återkomma till senare i uppsatsen för att nu beskriva under vilka förutsättningar jag kan nå kunskap i min studie (Burr, 2003, s.156-157, Sohlberg & Sohlberg, 2011, s.206, 210, 255). Teoretiska utgångspunkter Mina teoretiska utgångspunkter grundar sig i ett poststrukturellt antagande och tar därför avstånd från strukturalismens antagande om att det är möjligt att nå systematisk kunskap om den sociala verkligheten (Burr, 2003, s.10-12). Här väljer jag att redogöra för mina ställningstaganden både ur ett ontologiskt och epistemologiskt perspektiv vilket är en central del i motiveringen bakom mina teoretiska utgångspunkter. Mitt ontologiska ställningstagande grundar sig på antagandet att se verkligheten ur ett idealistiskt synsätt, d.v.s. att det som ytterst existerar är idéer och tankar. Det är utifrån detta antagande som jag väljer att se och studera verkligheten utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, d.v.s. att verkligheten består av konstruktioner som skapas i det sociala vilka består av tankar och idéer och det är utifrån studiet av dessa konstruktioner vi kan nå kunskap om verkligheten (Sohlberg & Sohlberg, 2009, s.48). 13
Hur jag ser på verkligheten, min ontologiska föreställning, styr under vilka förutsättningar jag kan nå kunskap om denna verklighet, min epistemologiska föreställning. I denna studie kommer jag att använda mig av Faircloughs kritiska diskursanalys vilket ska ses som en metod med tillhörande teoretiska utgångspunkter. Dessa teoretiska utgångspunkter förutsätter ett socialkonstruktionistiskt antagande om att det inte går att nå kunskap om en objektiv verklighet, därav en kritisk inställning till den essentialistiska synen på kunskap, d.v.s. även det vi tar för sanning är i grunden en socialt konstruerad produkt. Sättet vi ser verkligheten på är bunden till den tid vi lever i och förändras ständigt både utifrån historisk och kulturell kontext. Eftersom vi inte kan göra anspråk på enbart en världsbild så skiljer sig därmed konstruktionerna kring vad som är normativt och avvikande handlande. Det socialkonstruktionistiska perspektivet tar avstånd ifrån realismens antagande att kunskap är representation av verkligheten. Istället är kunskap något som skapas i en social process individer emellan och det vi studerar är således en produkt av mänsklig interaktion (Burr, 2003, s.4-7, Jørgensen & Phillips, 2012, s.10-12). Utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv undersöks hur individen skapar förståelse för verkligheten. Det är genom språket vi ger uttryck för tankar och idéer, det är även så vi skapar mening kring de fenomen vi uppfattar via sinnesintryck. Det existerar ingen fast betydelse för ord eller tecken i språket utan det skapas och ges betydelse vilket gör att vi kan förstå språket utifrån dess ständigt skapande process. I den kvalitativa forskningsintervjun skapas därför kunskapen i den språkliga interaktionen mellan forskare och deltagare och bör tolkas utifrån de konstruktioner som uppkommer i interaktionen. Genom språket ger individen uttryck för subjektets positionering som inte heller den går att tolka utifrån dess entitet utan utifrån den process där subjektet skapas och omskapas i den sociala interaktionen (Burr, 2003, s.4-5, 47-48, 50-53, 62, 119-120). Genus och etnicitet är perspektiv som den här studien inte kommer att göra anspråk på att belysa även om det kommer problematiseras utifrån urvalet och resultatet. Däremot ser jag att den genusinriktade forskningen som tar sig an polisens roll utifrån dess konstruktion, d.v.s. som en process av görande, reproducering och isärhållande som ett givande angreppssätt för att förstå hur polisen konstruerar sin egen roll (Andersson, 2003, Haar & Morash, 2012, Lander, 2008). 14
Diskursanalytiskt perspektiv Här ska jag beskriva de teoretiska utgångspunkter som Faircloughs kritiska diskursanalys bygger på. Innan jag går in närmare på Faircloughs diskursanalys så kommer jag att redogöra för hur jag väljer att se på begreppet diskurs. Jag har valt att se diskurs enligt Jørgensen & Phillips definition som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller utsnitt av världen) (Jørgensen & Phillips, 2012, s.7). Det Fairclough syftar till genom diskursanalysen är att synliggöra sambanden mellan språket och social praktik. Med social praktik beskrivs hur vi kan se på det mänskliga handlandet ur två perspektiv: dels att det är individuellt och dels att det existerar en samhällelig påverkan på individen. Att det går att finna regularitet i det individuella handlandet utifrån ett makroperspektiv där individen påverkas av de existerande institutionerna. Avsikten är att synliggöra handlandet både som det individuellt unika och utifrån den påverkan det sociala livet har på individen i allt handlande. Genom att genomföra en diskursanalys kan vi skapa mening i det språkliga och nå kunskap om den sociala verkligheten. Med hjälp av diskursanalysen kan vi se hur sociala identiteter och relationer konstrueras. Vi kan dessutom se hur kunskaps- och betydelsesystem konstrueras (Jørgensen & Phillips, 2012, s.25, 73, 76). Fairclough utgår från att diskurs både är konstituerande och konstituerad, d.v.s. den skapar sociala praktiker samtidigt som den skapas av sociala praktiker. Den diskursiva praktiken ingår i ett dialektiskt förhållande med andra sociala praktiker där de kan förstås utifrån hur de skapar varandra (Jørgensen & Phillips, 2012, s.67-70). Det finns två dimensioner av analysen, dels den kommunikativa delen där analysen av texten sker och dels en del där analysen av diskursiv praktik sker, där det går att synliggöra diskursordningen. Relationen mellan den kommunikativa delen och diskursordningen är även den dialektisk, d.v.s. de kan förstås i hur de skapar och förändrar varandra. Inom de olika diskurserna och diskursordningarna lyder en form av interdiskursivitet, d.v.s. diskurserna är inte bestämda och statiska utan föränderliga och dynamiska i interaktion med varandra. Detta går att se som en form av intertextualitet där den kommunikativa händelsen inte kan ses som en nyskapande händelse utan bygger på tidigare händelser. M.a.o. går det inte att skapa en helt ny diskurs utan att förhålla sig till en redan existerande diskurs (Jørgensen & Phillips, 2012, s.73, 76-77). En central del av Faircloughs diskursanalys är maktperspektivet vilket synliggörs i interdiskursiviteten, det är där diskurserna och diskursordningarna möts och kan analyseras utifrån den skiftande dominans som existerar i dess relation gentemot varandra. Samhällets maktförhållanden kan beskrivas i 15
ideologier där dess betydelse konstrueras utifrån hur dominansrelationerna produceras, reproduceras och transformeras. Hegemonin är ett uttryck för den instabilitet som maktförhållanden utgör, d.v.s. hegemonin kan inte vara absolut vilket öppnar upp för möjligheten till motstånd, därav existerar skiftande maktförhållanden (Jørgensen & Phillips, 2012, s.77-81). Dygdetik & Yrkeskulturer I användandet av Faircloughs kritiska diskursanalys finns behovet av en relevant teori för att kunna sätta diskursiv praktik i förhållande till social praktik. Jag kommer att applicera Granérs begreppsram samt de begrepp som kan belysa studien utifrån ett dygdetiskt förhållningssätt. Dessa ska då fungera som centralt användbara begrepp i diskursanalysen, d.v.s. de ska fungera som verktyg för att nå en djupare förståelse av materialet i förhållande till studiens syfte. Studiens dygdetiska förhållningssätt bygger på tanken att polisyrket påverkas av gemensamma moraliska uppfattningar och dessa uppfattningar går att beskriva i termer av dygder. Enligt Collste (2010) kan vi tolka dygden som: Dygden är en medveten, intellektuellt styrd hållning som möjliggör ett medvetet val av rätt handling istället för ett handlande styrt av böjelser eller känslor. Förmågan att handla enligt dygden är inte något vi föds med utan det är genom att handla medvetet och reflektera över våra handlingar som vi successivt kan öva upp förmågan (Collste, 2010, s.91). Dygd är ett begrepp som beskriver handlingars värde utifrån gemensamma föreställningar om dygden. Kardinaldygderna enligt Aristoteles var vishet, rättvisa, mod och måttfullhet. I denna studie har jag för avsikt att låta deltagarna själva formulera dygderna i förhållande till sin yrkesroll. Hur den rättrådiga polisen uttrycker sig, vilket ska förstås utifrån konstruerandet av identiteten och karaktären (Collste, 2010, s.91-94). Vad den rätta hållningen är beskrivs enligt Collste (2010) som ett mellanting: Dygden finner man således mellan två extrema hållningar. Exempelvis är mod en dygd mellan feghet och dumdristighet och generositet en dygd mellan snålhet och slösaktighet (Collste, 2010, s.91). Deltagarna ska själva formulera gränsdragningarna som utgör dygdens rätta hållning, d.v.s. en idealiserad bild av yrkesutövningen i förhållande till yrket. Den rätta hållningen ska inte ses som statisk företeelse utan som en dynamisk process vilket skapas och omförhandlas genom språket (Collste, 2010, s.91-94,122-123, 126). 16
Granér (2004) har studerat patrullerande polisers yrkeskulturer och kunde då urskilja två dominerande perspektiv vilket utvecklades till en taxonomi bestående av två weberianska idealtyper. Dessa idealtyper är, som jag nämnde tidigare i texten, en legalistisk och en autonom yrkeskultur. Genom att applicera dessa två yrkeskulturer i diskursanalysen tillsammans med det dygdetiska perspektivet ger det studien möjlighet att nå kunskap både utifrån ett etiskt och yrkeskulturellt perspektiv (Granér, 2004, s.23-30, 92-96). Begreppsförklaring Härunder kommer jag att redogöra för hur jag väljer att avgränsa studiens centrala begrepp. De begrepp som jag ska avgränsa är polisen, sociala medier, yttrandefrihet och professionalism. Polisen Polisen är inget enhetligt begrepp utan det behöver förtydligas under vilka omständigheter jag ämnar använda det i denna studie. Det kan ge uttryck för flera separata innebörder som en fysisk enskild polis, en organisation eller en yrkesgrupp. I mitt fall väljer jag att förhålla mig till det senare, att se det som en yrkesgrupp då det är yrkesrollen jag har för avsikt att studera. De olika sätten att se på begreppet betyder inte att de fungerar oberoende av varandra utan påverkas i hög grad av dess olika innebörd sinsemellan. Jag väljer även att avgränsa den här studien till att handla om de som genomgått polisutbildningen på någon av polishögskolans lärosäten och arbetar som polis. Andra grupper inom polisen är till exempel polisstudenter och polisanställda, i de fall jag avser tala om dem kommer jag använda dessa begrepp (Granér, 2004, s.15). Sociala medier Sociala medier är ett omdiskuterat och problematiskt begrepp att definiera då det ständigt dyker upp nya medier vilket gör att det svårt att avgränsa och konkretisera ramarna kring begreppets utformning. Jag väljer i min studie att utgå från Henleys och Kaplan (2010) definition av sociala medier vilket ger uttryck för begreppets vidd utan att bli för abstrakt: Social Media is a group of Internet-based applications that build on the ideological and technological foundations of Web 2.0, and that allow the creation and exchange of User Generated Content. Sociala medier som begrepp grundar sig i ett avståndstagande från samhällets traditionella medier där det till större del sker en envägskommunikation mellan dem som generar informationen och de som 17
sedan får ta del av den. I de sociala medierna tillåts alla användare både interagera sinsemellan och generera innehållet. Här beskrivs den som tar del av innehållet också som en aktiv skapare jämfört med de traditionella medierna, d.v.s. publiken har blivit en av de (socialt) aktivt deltagande och skapande användarna. Denna interaktion möjliggörs av att dessa medier är internetbaserade och/eller mobilanpassade vilket är en förutsättning för interaktionen användare emellan. Webb 2.0 är ett sätt att beskriva de webbplatser som har de grundläggande funktioner som sociala medier vilar på och innehåller program (Adobe flash, RSS, AJAX) som möjliggör den ovan beskrivna användarbaserade genereringen av information (Haenlein & Kaplan, 2010). Denna studie kommer även att beröra Facebook som för närvarande är det största sociala nätverket i Sverige (www.internetstatistik.se 6 ). Facebook startade som ett sätt för collegestudenter i USA att hålla kontakten med varandra efter studietiden. Det centrala är nätverksfunktionen för att på ett effektivt sätt kunna hålla kontakten med andra individer, skapa nya kontakter och sedan med lätthet kunna nå dem. Utöver denna nätverksfunktion kan individer skapa en personlig sida vilket öppnar upp för möjligheten att blogga, dela med sig av information av olika slag och även e-posta och chatta med andra medlemmar i nätverket (Haenlein & Kaplan, 2010). Twitter är en form av microbloggande där inläggen begränsas till max 140 tecken vilket ger det andra förutsättningar i att nå ut med information jämfört med andra typer av bloggar utan den restriktionen. Att göra ett inlägg kallas för att twittra och är också ett sätt att skilja twittrande från blogginlägg. Twitter är som Facebook ett socialt nätverk fast ska ses utifrån dess olika förutsättningar (Finin et al. 2007). Polisens värdegrund Polisen tog år 2009 tillsammans med anställda på myndigheten fram en värdegrund för att stärka förtroendet för polisen. Denna värdegrund är tänkt att fungera både som riktlinje i det praktiska arbetet för samtliga medarbetare inom polismyndigheten och att skapa förtroende för myndigheten (Se bilaga). Polisen styrs i sitt yrkesutövande av internationell och nationell lagstiftning samt ett organisatoriskt regelverk. Det regleras utifrån en mängd olika instanser; de mänskliga fri- och rättigheterna, FN:s internationella konventioner, Europarådets Resolution 690 on the declaration on the police (1979), 6 Nedladdat den 23 april 2014 från: http://www.internetstatistik.se/nyheter/facebook-popularast-bland-svenskarna-mentwitter-och-instagram-knappar-in/ 18
Regeringsformen, Polislagen, Polisförordningen och av myndighetens egna värdegrund (Granér & Knutsson, 2001, s.18-26). Yttrandefrihet Yttrandefrihetsgrundlagen är en del av Regeringsformen vilken bejakar medborgarnas rättigheter att fritt kunna yttra sig. Denna fri och rättighet omfattas inte av alla typer av yttranden, t.ex. de yttranden som faller under lagen om ärekränkning och hets mot folkgrupp vilka anses missbruka denna fri och rättighet (Bernitz & Warnling-Nerep, 2009, s.12-16). Yttrandefrihetsgrundlagen: Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad 1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka åsikter och känslor (RF 2:1 p.1). Tryckfrihetsförordningen är en del i yttrandefrihetsgrundlagen som hänvisar till den yttrandefrihet som gäller specifikt i tryckt skrift. Enligt tryckfrihetsförordningen omfattas myndigheter av offentlighetsprincipen d.v.s. att myndigheternas handlingar ska vara offentliga och tillgängliga för allmänheten (Bernitz & Warnling-Nerep, 2009, s.12-13, 32). Dessa handlingar kallas därav för allmänna handlingar: Med allmän handling menas en framställning i skrift eller bild som förvaras hos någon myndighet, och som antingen har upprättats inom myndigheten eller inkommit till myndigheten genom någon utifrån (TF 2:3 & TF 2:6 eller 7). Vissa handlingar är inte offentliga utan blir belagda med sekretess, enligt sekretesslagen, och omfattas då av restriktioner vilket gör dem svårare att komma åt för allmänheten. I sådana fall kan personen komma att krävas på legitimation och att myndigheten utför en prövning i det enskilda ärendet (Bernitz & Warnling-Nerep, 2009, s.32-33). Myndigheter har ingen rätt att hindra någon från vare sig allmänheten eller tjänsteutövarna inom myndigheterna att ge ut en skrift. Enligt meddelarfriheten är det upp till tjänsteutövarna i myndigheten att själva avgöra vilken information de väljer att ge ut till pressen så länge det inte bryter mot sekretesslagen. Myndigheten får inte utföra något förbud, någon censur eller granska uttalanden innan de publiceras utan får enbart agera reaktivt ifråga om ansvar (Bernitz & Warnling-Nerep, 2009, s.23-24, 36, Se rättsfall AD 2011:74). 19
Professionalism Professionalism är ett sätt att skapa mening och identitet kring utövandet av yrkesrollen, det är något som görs och kan förstås utifrån yrkets kulturer och normer. Professionalism kan beskrivas utifrån de gemensamma föreställningarna om vad som uppfattas vara korrekt polisarbete d.v.s. hur en polis bör och inte bör utföra sina arbetsuppgifter i förhållande till yrkets gemensamma föreställning om det korrekta polisarbetet. I detta fall skulle ett korrekt polisarbete uppfattas som professionellt polisarbete och icke-korrekt polisarbete skulle uppfattas som oprofessionellt (Lauritz, 2009, s.8-10). Polisyrket har en särställning gentemot många andra professioner då det är en skyldighet av yrkesutövarna att ingripa även på fritiden (Berggren & Munck, 2013, s.78-79). En polis kan tas i tjänst om situationen så kräver: När en polisman får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal, skall han lämna rapport om det till sin förman så snart det kan ske. En polisman får lämna rapporteftergift om brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter (Polisförordningen 1998:27). Även när polismän är lediga är de skyldiga att 1. efter en förmans order tjänstgöra, 2. självmant ingripa för att trygga den allmänna ordningen och säkerheten inom det polisdistrikt där de är anställda, och 3. självmant anmäla sig hos sin närmaste förman vid särskilt allvarliga händelser, såsom vid upplopp eller andra liknande oroligheter, naturkatastrofer, omfattande bränder eller omfattande trafikolyckor eller andra större olyckor (Polisförordningen 1998:1558). Det är därför relevant i förståelsen kring polisens yrkesroll att detta meningsskapande och identitetsskapande som jag nämnde innan inte är begränsat till en avgränsad arbetstid utan att en polis är på sätt och vis alltid i tjänst. Om en polis skulle välja att inte ingripa i de fall då denne har en skyldighet/plikt att göra så kan den personen dömas för tjänstefel (Norée, 2000, s.68, 324). Metod Här ska jag beskriva studiens metodologiska förutsättningar i kunskapsproduktionen. Som metod har jag valt att använda mig av ostrukturerade intervjuer vilket syftar till att nå kunskap kring den intervjuades upplevda livsvärld. Jag strävar efter djupgående deskriptiva utsagor där intervjupersonen fritt kan resonera, problematisera och nyansera sina egna specifika åsikter kring 20
ämnet. Den kvalitativa intervjun bjuder in intervjupersonen till möjligheten att själv skapa mening kring fenomenet och utveckla dess mångtydighet (Brinkmann & Kvale, 2013, s.44-48). Brinkmann och Kvale (2013) menar att vid en kvalitativ intervju är det viktigt att forskaren förhåller sig öppen och naiv till den information som kommer fram i samtalet. Den kvalitativa intervjun ska även ses som ett hantverk, d.v.s. det är genom att utföra intervjuer som forskaren blir bättre på det rent metodologiskt och kan bidra till en mer givande kunskapsproduktion (Brinkmann & Kvale, 2013, s. 33-34, 154). Jag har använt mig av vinjetter i samband med intervjuerna för att stimulera samtalet. Dessa vinjetter består av två utvalda inlägg som är skrivna av personer i deras yrkesroll som poliser. Den första har jag tagit från en av polismyndighetens sanktionerade Facebooksidor. Den andra har jag tagit från Blåljus.nu som tillåter läsarna, vilka till stor del är poliser, att skriva insändare. Vinjetterna valdes utifrån hur problematiska de kan uppfattas utifrån polisrollens yrkesetiska perspektiv, d.v.s. om de ger uttryck för värderingar som kan uppfattas gå stick i stäv med polisens värdegrund (Se bilaga). Vinjetten från Facebooksidan är tillsynes oproblematisk men ger ändå uttryck för värderingar som kan ifrågasättas, den andra av vinjetten från Blåljus.nu ger uttryck för starka värderingar och en personlig åsikt men ändå utifrån yrkesrollen som polis. Vinjetterna är av etiska skäl anonymiserade till den grad att jag enbart berättar vilken hemsida de kommer ifrån då det inte är en omöjlighet att dessa uttalanden skulle kunna leda till någon form av repressalier. Dessa vinjetter ska fungera som stimulans till samtalet så det lättare går att synliggöra under vilka omständigheter gränserna görs och hur det motiveras (Wibeck, 2010, s.78-79). Min avsikt är att intervjupersonerna själva ska introducera de begrepp som de anser vara relevanta vilket är det mest fördelaktigt för studien då min egen påverkan på samtalet minskar. Dock har jag ändå valt ut ett antal centrala begrepp som jag har för avsikt att introducera om de inte dyker upp självmant. Dessa begrepp är UMF och massmedia, att jag väljer att ge dessa begrepp extra utrymme i studien grundar sig i det nyhetsvärde som poliser har i det massmediala och att det råder en pågående debatt om mediernas rapportering om uttalanden gjorda i den interna Facbookgruppen UMF (Palm & Skogersson, 2007). 21
Jag har valt att använda mig av en ostrukturerad form av forskningsintervju och använde mig därav inte av någon intervjuguide. Detta av den anledningen att en intervjuguide skulle öka min påverkan på intervjupersonerna och eftersom jag både har stimulansmaterial och ett uttalat syfte med studien så är det ett tydligt tema för samtalet. Jag avser även att ha kvar den flexibilitet som den ostrukturerade intervjun har att erbjuda. Jag som intervjuare kan då förhålla mig flexibel och anpassa mig till hur samtalet tar sin form utifrån intervjupersonens förutsättningar. En form av strukturerad intervjuguide, mer eller mindre, skulle dessutom påverka upptäckandet av ny information som är en av den kvalitativa metodens fördelar som jag har för avsikt att behålla (Bryman, 2011, s.414-415, Wibeck, 2010, s.56-58, 149). Den kunskap som produceras i intervjuerna är inte oberoende min förförståelse, utan förförståelsen är en aspekt av kunskapsproduktionen som jag väljer att förhålla mig kritisk till genom att granska och ifrågasätta de val jag gör genom hela processen, d.v.s. problematisera den påverkan jag har haft på studiens helhet och resultat (Brinkmann & Kvale, 2013, s.66-67, 260). Intervjuerna har sedan transkriberats för att fungera som underlag till diskursanalysen. Det sker en tolkningsprocess när jag som forskare överför muntligt språk till skriftspråk och för att vara konsekvent i denna process har jag använt mig av ett transkriberingsschema (Se bilaga). Då detta inte är en lingvistisk studie så syftar transkriberingen till att fokusera på vad de säger och inte hur de säger det. Omtolkningen ska därmed inte göra våld på intervjupersonernas åsikter utan formuleras på ett sätt som gör dem läsbara (Brinkmann & Kvale, 2013, s.193-194, Jørgensen & Phillips, 2012, s.85). Faircloughs använder sig av en tredimensionell modell i studiet av kommunikation och samhället. Första steget var att utföra en textanalys av det transkriberade materialet för att synliggöra hur texten konstruerar diskurser och genrer. De begrepp jag använde mig av var grammatik (transitivitet, modalitet och nominalisering), etos, metaforer och ordval. Transitivitet beskriver relationen mellan subjekt och objekt. Modalitet beskriver på vilket sätt vi uttrycker en sats till exempel hur mycket vi tror på själva påståendet. Nominalisering beskriver när vi byter ut adjektivet mot substantiv, t.ex. jag gör till man gör. Etos beskriver hur språkliga identiteter konstrueras. Syftet här var att se hur texten konstruerar identiteter, relationer och betydelse rent lingvistiskt innan jag gick över till nästa steg för att analysera den diskursiva praktiken. Det är viktigt att tillägga att även om jag utgick från en viss ordning i utförandet av analysen så hoppade jag fram och tillbaka mellan de olika delarna (Jørgensen & Phillips, 2012, s.72-74, 81-88). 22
Andra steget var att analysera de konsumerings -och- producerings processer av diskurser och genrer som artikulerades i texten. I detta steg satte jag de diskurser och diskursordningar som jag kunde tolka ur texten i förhållande till redan existerande diskurser och diskursordningar. De redan existerande diskurserna har jag lagt grund för genom tidigare forskning; polisens organisationskultur, polisen som yrkeskår, polisen och massmedia samt polisen och sociala medier (Jørgensen & Phillips, 2012, s.74, 85-86). Det tredje steget bestod av att tolka den diskursiva praktiken gentemot diskursordningar för att se om den reproducerar redan existerande diskurser eller huruvida den omskapar dessa diskurser. Avsikten i detta steg är huruvida jag kan överföra den diskursiva praktiken till social praktik, d.v.s. vilken kunskap kan denna diskursanalys ge om den sociala verkligheten utifrån studiens syfte. Det är här jag tillämpade mig av centrala användbara begrepp, Granérs begreppsram och ett dygdetiskt förhållningssätt, för att konkretisera och få ut det mesta av analysen. Studien vilar även på ett konstruktivistiskt antagande vilket spelar en central roll i hur denna överföring sker (Jørgensen & Phillips, 2012, s.25, 74, 85, 90-91). För att befästa studiens giltighet och samtidigt dess vetenskaplighet så ska jag redogöra för hur tillförlitlig studien ämnar vara. Tillförlitlighet består av fyra kriterier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Trovärdighet är ett ifrågasättande kring bilden jag ger om den sociala verkligheten är trovärdig gentemot andra möjliga beskrivningar. För att öka trovärdigheten så kommer jag vara transparant genom hela uppsatsprocessen, d.v.s. tydligt och klart beskriva tillvägagångssättet så det inte råder oegentligheter kring hur någon del i processen har gått till. Överförbarhet handlar om i vilken utsträckning jag kan överföra mina resultat till en annan miljö och även här är transparensen viktig så läsaren tydligt kan se under vilka omständigheter resultaten blivit till. Pålitlighet är även det ett kriterium som innefattar transparens så att det är möjligt att granska det jag kommit fram till. Den sista punkten, möjlighet att styrka och konfirmera, är om jag som forskare förhållit mig saklig genom hela processen eller om jag påverkats på ett negativt sätt av mina egna förutfattade meningar. Här ämnar jag vara inte enbart saklig utan även kritisk och ifrågasättande till min egen kunskapsproduktion (Bryman, 2011, s.354-356). Urval Härunder ska jag redogöra för hur urvalsprocessen gick tillväga. Den här studien består av sammanlagt sju personer varav fem stycken använder sig av sociala medier i 23
sin yrkesroll som polis i en av Sveriges storstadsregioner. Fem av deltagarna var män och två var kvinnor därav har jag använt mig av könsneutrala namn så det inte går att identifiera vem som säger vad. Deltagarna hade olika relationer till sociala medier både privat och i yrkesrollen, tre av deltagarna använde Twitter i tjänsten, en bloggade och en använde Facebook. Samtliga var utbildade poliser eller under utbildning, åldersspannen är mellan 22-57 år och vid intervjutillfället hade alla utom en arbetat längre än tio år som polis. Av etiska skäl kan jag inte gå in på deras specifika befattningar då några av dem har så pass specifika befattningar inom polisorganisationen att det då inte skulle vara möjligt att anonymisera i denna studie. Jag har använt mig av en selektiv urvalsstrategi där jag först undersökt vilka poliser som använder sig av sociala medier i sitt yrke sedan försökt kontakta dem genom de officiella kanaler som finns inom polisorganisationen (Lander, 2011). Jag har även använt mig av en bekant som arbetar inom polisen och då fått kontakt med två av poliserna vilka inte använde sociala medier i tjänsten. Etik Här ska jag redogöra för hur studien förhåller sig till vetenskapsrådets forskningsetiska principer. De etiska principerna för samhällsvetenskaplig forskning delas upp i fyra olika huvudkrav och är till för att säkerställa att vetenskaplig forskning bedrivs under etiska förhållanden. Huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Anonymiteten kunde i några fall vara problematisk då fler än jag och intervjupersonen visste om att vi skulle ha en intervju. Under några tillfällen var jag tvungen att berätta om min studie för att kunna slussas vidare till själva intervjupersonen vilket gjorde att i vissa fall var det fler än intervjupersonen och jag som visste om förfrågan och den möjliga delaktigheten i studien. Sex av intervjuerna tog plats på respektive deltagares arbetsplats vilket också gjorde att kollegorna kunde se att vi hade en intervju. För denna studie var anonymiteten en förutsättning då samtliga var myndighetsutövare och dessutom är några av deltagarna offentliga personer som har en högre befattning inom polisorganisationen. Innan jag påbörjade intervjuerna så förklarade jag för intervjupersonen vad mitt syfte var med studien, hur intervjun skulle gå tillväga och hur jag tänkte använda det inspelade materialet. Jag förklarade dessutom att deltagandet var frivilligt och att intervjupersonen när som helst fick avbryta intervjun. I 24