Regionala tillsynsmyndigheters roll före, under och efter en kris Dokumentation från två kunskapsmöten under april 2005 Sammanställd av: Stefan Dellså (Länsstyrelsen i Värmlands län) Ing-Marie Persson (Krisberedskapsmyndigheten) Gunnel Torstensson (Socialstyrelsen) Claes Wiberg (Länsstyrelsen i Blekinge län)
De regionala tillsynsmyndigheterna (länsstyrelserna och Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter) spelar en viktig roll som väktare för klient- resp. patientsäkerheten. I syfte att lägga ytterligare en dimension till dessa begrepp anordnade Krisberedskapsmyndigheten tillsammans med länsstyrelserna och Socialstyrelsen i april 2005 två kunskapsmöten (i Malmö respektive Sollentuna) på temat krisberedskap i socialtjänst och kommunal hälso- och sjukvård. Målgrupper var länsstyrelsernas sociala enheter och beredskapsenheter samt Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter. Alla länsstyrelser deltog med representanter för de båda verksamhetsområdena, medan enbart två av Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter var representerade. Kunskapsmötena är början på en process och kommer att följas av fler aktiviteter. Samtalen kom i hög utsträckning att röra krisberedskap ur ett socialtjänstperspektiv, medan hälso- och sjukvårdsaspekter belystes mer sparsamt. Ett särskilt utbildningstillfälle kommer därför att anordnas för Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter under december 2005. En viktig slutsats, som på olika sätt framfördes av representanter för både socialtjänst och beredskapsfunktionen, var att man måste inleda ett närmare samarbete mellan de båda verksamhetsområdena på hemmaplan. Som en påminnelse om dessa goda föresatser, i vårens tid, har vi i kursledningen valt att sammanställa denna PM, där vi i all anspråkslöshet, sammanfattar och reflekterar kring valda delar av vad som togs upp under gruppredovisningarna vid de båda kunskapsmötena. Vår avsikt med dokumentet är att ta tillvara och vidarebefordra idéer och förslag som kom fram vid kunskapsmötena. Vi vill också ge underlag för det fortsatta arbetet inom länsstyrelserna när det gäller uppföljning, utvärdering och tillsyn av kommunernas verksamheter. I den här dokumentationen behandlas enbart socialtjänstens krisberedskap. Det är viktigt att påminna om att det främsta syftet med de genomförda kunskapsmötena var att främja utvecklingen av kommunernas arbete med krisberedskap för hantering av händelser som påverkar socialtjänstens ansvarsområde. Länsstyrelserna utgör ett viktigt redskap i den processen. Alla redskap behöver dock utvecklas för att tjäna sitt ändamål och att åstadkomma utveckling är därför ett andra syfte med de genomförda träffarna. Det tredje syftet handlar om behovet att finna metoder för att öka kunskapen på regional och nationell nivå både om kommunernas förberedelsearbete för kriser och om deras sätt att hantera uppkomna kriser. Kommunernas och socialtjänstens roll i krishanteringssystemet Krishanteringssystemet bygger på geografiskt områdesansvar och verksamhetsansvar. Det geografiska områdesansvaret är ett begrepp som gäller på tre nivåer; på lokal nivå kommunen/kommunfullmäktige, på regional nivå länet/länsstyrelsen och på nationell nivå nationen/regeringen. Verksamhetsansvaret utgår från ett 30-tal myndigheter som har särskilda uppgifter i samband med kriser och katastrofer. För kommunen är verksamhetsansvar en sammanfattande benämning på kommunens uppgifter inom dessa områden, som regleras i ett antal speciallagar. Det är verksamhetsansvaret som är utgångspunkten för kommunens uppgifter i samhällets krishanteringssystem. Det innebär att kommunens ansvar för olika samhällsviktiga verksamheter under normala förhållanden också gäller under kriser. Socialtjänsten är ett av kommunens verksamhetsområden. Kommunen måste därför säkerställa att denna verksamhet kan genomföras oavsett krisens omfattning och karaktär samt att man kan tillhandahålla information och stöd i den omfattning som behövs och med beaktande av den lagstiftning som reglerar verksamheten. En förutsättning är att risker och sårbarheter identifieras, analyseras och åtgärdas. Denna skyldighet för kommunerna kommer att regleras i en ny lag under 2006. 2
I den överenskommelse som tecknades mellan staten och f.d. Svenska Kommunförbundet har kraven på kommunen i samhällets krishanteringssystem sammanfattats i en målbild som bl.a. innefattar: kunskap om risker och sårbarheter som kan påverka dess verksamheter analys av konsekvenserna för de olika verksamheterna planering för hur risker och sårbarhet ska hindras eller lindras handlingsberedskap så att krisens konsekvenser kan hanteras Lag (2002:833) om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting reglerar en del av krisberedskapsförberedelserna i kommuner och landsting. Bland annat sägs där att det för varje mandatperiod ska fastställas en plan för hanteringen av extraordinära händelser samt att en krisledningsnämnd ska vara utsedd för att fullgöra uppgifter under en sådan händelse (2 3 ). Av kommunallagen (1991:900) framgår att en av kommunfullmäktiges uppgifter är att ange mål och riktlinjer för kommunens olika verksamheter (3 kap. 9 ). Fullmäktige ska alltså fastställa en godtagbar nivå på kommunens olika verksamheter, som därmed alltid ska kunna upprätthållas, dvs. även under en allvarlig samhällskris. Begrepp som krisberedskap och krishantering finns inte omnämnda i socialtjänstlagen (2001:453), men redan i andra kapitlet som behandlar kommunens ansvar slår man fast att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas där får det stöd och den hjälp som de behöver förutsatt att behoven inte sorterar under annan huvudmans ansvarsområde (2 kap. 2 SoL). Av tredje kapitlet kan man utläsa vilka uppgifter som vilar på socialnämnden. Socialtjänstens ansvarsområde kan i förkortad version sammanfattas i följande punkter: skaffa kunskap om levnadsförhållandena i kommunen medverka till att främja goda miljöer i kommunerna genom samverkan med andra samhällsorgan, organisationer och föreningar informera om socialtjänsten bland annat genom uppsökande verksamhet svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det Av det som sagts ovan framgår att det inte råder något tvivel om att samhällskriser alltid berör de verksamheter som har till uppgift att svara för omsorg, trygghet, säkerhet och välfärd. Av detta följer också att det finns anledning att förebygga och att förbereda sig för att ha handlingsberedskap när olyckan är framme! Länsstyrelsens roll i krishanteringssystemet Länsstyrelserna har tolkat och sammanfattat det regionala geografiska områdesansvaret i följande punkter: bygga och upprätthålla relevanta nätverk göra regionala risk- och sårbarhetsanalyser verka för effektivt resursutnyttjande ge en enhetlig inriktning åt krishanteringsförberedelserna stödja kommunernas förebyggande och förberedande arbete, t.ex. genom stöd i arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser, utbildning och övningar ha förmåga att informera, vilket innebär att under en kris hålla sig underrättad om händelseutvecklingen genom att inhämta, sammanställa, analysera och förmedla lägesinformation till berörda 3
följa upp kommunernas beredskapsförberedelser och rapportera till Krisberedskapsmyndigheten vilka förberedelser som vidtagits redovisa en bedömning av effekten av de åtgärder som kommunerna vidtagit Av länsstyrelseinstruktionen (2002:864) framgår av 50 att länsstyrelsen ska verka för att nödvändig samverkan kan åstadkommas. När det gäller länsstyrelsens stödjande roll gentemot kommunernas verksamheter är det hittills i länsstyrelsernas beredskapsenheter som kunskapsutvecklingen skett kring dessa frågor och vanligen utan inblandning av socialtjänsten. Denna insikt ska ses i ljuset av annan kunskap som under kunskapsmötena förmedlades av Ann Enander, forskare vid Försvarshögskolan i Karlstad. Ann och hennes kollegor har i några studier tagit fram uppgifter som bl.a. pekar på att socialchefer inte känner sig lika delaktiga i kommunens krisberedskap som övriga chefer 1. Det vill vi ändra på genom att öka kunskapen om krisberedskap och krishantering hos länsstyrelsernas sociala enheter för att på så sätt påverka kommunernas och socialtjänstförvaltningarnas arbete med krisberedskap i gynnsam riktning. Länsstyrelsens roll i tillsynen över socialtjänsten I socialtjänstlagen (13 kap. 2 ) beskrivs länsstyrelsens ansvar för tillsynen över socialtjänsten. Här sägs bl.a. att länsstyrelsen ska: följa socialnämndernas tillämpning av lagen informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommunerna och andra samhällsorgan verka för att kommunerna planerar för att kunna tillgodose framtida behov av bistånd i form av hemtjänst m.m. se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt 1 Förväntningar och erfarenheter hos aktörer delrapport 1 (Krisberedskapsmyndigheten 2004) Drivkrafter för arbete med beredskaps- och säkerhetsfrågor delrapport 2 (Krisberedskapsmyndigheten 2004) Att stå i stormens öga delrapport 3 (Krisberedskapsmyndigheten 2004) 4
Ett axplock från diskussionerna Under det här avsnittet redovisas ett urval av de synpunkter som deltagarna framförde under gruppredovisningarna samt arbetsgruppens reflektioner. Redovisningen av synpunkterna har i stort samma indelning som under kunskapsmötena, dvs. före en kris, under en kris samt efter en kris. När det gäller avsnitten som behandlar före och under krisen har vi valt att också sortera deltagarnas synpunkter under rubrikerna: Möjligheter och förslag, Farhågor och frågor samt Arbetsgruppens reflektioner. Avsnittet som berör efter-skedet bygger till största delen på förslag som redovisades från grupparbetet under dag 2 i Malmö. Här har vi sorterat informationen från post-it-lapparna och bl.a. ställt samman ett utkast till checklista med uppgifter som skulle kunna användas vid tillsyn och uppföljning av en kommuns krishantering inom socialtjänstens ansvarsområde. Före en kris Föreskedet är liktydigt med frågor som handlar om åtgärder för att förebygga att kriser uppstår och hur man förbereder sig för de kriser och katastrofer som ändå inträffar. Förberedelsearbetet har ett stegvist förlopp som kan beskrivas så här: 1. Inventera och identifiera risker som rör olika målgruppers säkerhet och trygghet t.ex. inom äldreomsorg, handikappomsorg och individ- och familjeomsorg. En lämplig metod är risk- och sårbarhetsanalyser. 2. Vidta nödvändiga åtgärder för att eliminera dessa risker så att krisen förhindras uppstå. 3. Vidta nödvändiga förberedelser för att mildra konsekvenserna om en kris ändå inträffar. Ett sätt att förbereda sig är att gå igenom olika typer av scenarier och därvid reflektera över sin egen roll i sammanhanget. Vikten av att välja scenarier som känns relevanta för målgruppen belystes under kunskapsmötet i Malmö, där flera sociala enheter reagerade starkt mot valet av händelser eller scenarier som användes för att illustrera ämnesområdet. Man fyllde på med exempel kring barn i multiproblemfamiljer, våldsamma situationer i skolor med vapenhot och omfattande bränder. (Inför mötet i Sollentuna hade valet av scenarier bättre anpassats till målgruppens behov). Av tradition har man i arbetet på de sociala enheterna hittills oftast fokuserat på individtillsyn. Flera länsstyrelser framhöll att man nu medvetet flyttar fokus mot grupp- och befolkningsperspektiv. Möjligheter och förslag För att försäkra sig om att kommunen når ut med information till kommuninvånarna under en allvarlig händelse är det nödvändigt att förbereda sig. Ett sätt kan vara att identifiera olika målgrupper och deras specifika behov av information. Det gäller t.ex. människor från olika språkområden och människor med olika typer av funktionshinder som t.ex. syn- och hörselnedsättning, förståndshandikapp eller psykisk funktionsnedsättning. När äldreboenden läggs ner kommer allt fler äldre med stora behov av vård och omsorg att bo kvar i sina mer eller mindre väl anpassade bostäder. Ur ett patient- och klientsäkerhetsperspektiv blir ett sådant arrangemang ofta mer sårbart både vid längre elavbrott och vid kraftiga snöoväder som kan försvåra för personalen att nå fram till hjälptagare. Om tillsynsmyndigheterna för in den typen av resonemang vid sina besök hos kommuner eller förvaltningar kan det fungera som väckarklocka. På så sätt blir det tydligt att krisberedskap ytterst handlar om att säkerställa kommuninvånarnas säkerhet och trygghet. 5
Det är viktigt både på länsstyrelsenivå och på kommunnivå att arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser inrymmer aspekter som rör socialtjänstens arbetsområde dvs. relevanta exempel. Ett tips som framfördes var att använda händelser som inträffat i länet för att få igång en dialog mellan olika funktioner på länsstyrelsen. Samma koncept kan användas i samtal med de olika förvaltningarna i kommunerna för att komma igång med risk- och sårbarhetsarbetet. Genom att utnyttja redan befintliga nätverk t.ex. bland socialcheferna kan erfarenheter spridas. Vid ett sådant tillfälle redogjorde socialchefen i Arvika för hur kommunen hanterat de båda barnamorden och översvämningarna. Ett annat förslag handlade om att efter varje kommunbesök ge återkoppling till kommunpolitikerna och i det sammanhanget alltid länka ihop krisberedskap med kvalitetssäkring. En länsstyrelse beskrev hur den sociala enheten och beredskapsenheten tillsammans formulerat ett antal frågeställningar som man tar upp i den sociala verksamhetstillsynen. Frågorna meddelas i förväg och efter besöket går man tillsammans igenom resultatet av tillsynen i denna del. En annan metod som beskrevs av en länsstyrelse är att bjuda in kommunerna att delta i planeringen av länsstyrelsens tillsyn rörande krishanteringsfrågor. Gränssnittet mellan socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens ansvarsområde är inte alltid tydligt vid en kris. Ett förslag på åtgärd som framfördes var att regelbundet samla PKL 2 - och POSOM-grupperna 3 till ett gemensamt möte. Starta processen på hemmaplan utarbeta gemensam verksamhetsplan för länsstyrelsen, dvs. samplanering av tillsynsverksamheten mellan sociala enheten och beredskapsenheten. Farhågor och frågor Flera kommentarer i anslutning till grupparbetena tyder på osäkerhet om vilken roll och vilket ansvar man har på länsstyrelsen/de sociala enheterna för krisberedskapsfrågor när det gäller socialtjänstens ansvarsområde. En synpunkt som framfördes av flera deltagare var att regleringsbrevet och/eller länsstyrelseinstruktionen borde förtydliga det tillsynsansvar länsstyrelsen har i dessa frågor. Svårigheter av olika slag beskrevs när det handlar om att motivera socialchefer för att aktivt arbeta med krisberedskapsfrågor. Å ena sidan socialtjänstens vardag med krisen som ständig följeslagare och å andra sidan kommuner som ännu inte råkat ut för händelser av mer allvarligt slag. Arbetsgruppens reflektioner En viktig iakttagelse, som framfördes under båda kunskapsmötena, är att olyckor och samhällskriser leder till att också kommuninvånare som i vanliga fall reder sig själva får behov av insatser från socialtjänsten insatser som ofta faller utanför det vanliga socialtjänstsortimentet. Det innebär i sin tur att socialtjänsten behöver förbereda sig så att t.ex. arbetsformer, dokumentation och val av samarbetspartners kan anpassas till olika typer av situationer under 2 PKL betyder psykologisk-psykiatrisk katastrofledningsgrupp. I SOSFS 1991:2 föreslås att en sådan grupp inrättas på flertalet akutsjukhus. 3 POSOM är en förkortning av Psykiskt Och Socialt Omhändertagande vid stora olyckor och katastrofer. I SOSFS 1991:2 sägs att en sådan grupp bör finnas i varje kommun. 6
beaktande av gällande bestämmelser om t.ex. sekretess, dokumentation och förvaring av handlingar som rör enskilda. Beredskapsperspektivet måste finnas med som en del i den sociala tillsynen. Klient- och patientsäkerhetsperspektivet behövs men också medborgarperspektivet, eftersom vi här inte enbart har att göra med de gängse klienterna/patienterna. Av detta följer att metoder för uppföljning, utvärdering och tillsyn av kommunens krisberedskap och krishantering behöver utvecklas. Krisberedskapsfrågor har inom länsstyrelserna hittills oftast enbart hanterats av beredskapsenheterna eller motsvarande. Detta framgick med stor tydlighet av de intervjuer 4 som genomfördes hösten 2004 med samtliga länsstyrelsers sociala enheter och beredskapsenheter. Intrycket från de genomförda grupparbetena är att samma förhållande gällde alltjämt våren 2005, trots att flertalet deltagare instämde i utsagan att en kris alltid drabbar socialtjänsten. Kanske skulle beredskapsenheterna eller motsvarande i större utsträckning ägna sig åt att coacha kollegorna på övriga enheter? Under en kris Varje kris får som regel konsekvenser för en eller flera kommuner och ska hanteras av den som normalt ansvarar för verksamheten (ansvarsprincipen). Länsstyrelsens roll under en kris är att hålla sig underrättad om händelseutvecklingen genom att inhämta, sammanställa, analysera och förmedla lägesinformation. I det sammanhanget är det viktigt att värna om avsikten med ansvarsprincipen, dvs. att inte ta över eller gå förbi den part som har det direkta ansvaret för en verksamhet. Möjligheter och förslag Länsstyrelsens uppgift under en kris är att: följa händelsen för att ha läget under kontroll samordna och verka för nödvändig samverkan verka för att åstadkomma en gemensam lägesbild information både uppåt, nedåt och åt sidorna! Ta bättre vara på den kunskap som finns hos länsstyrelsernas informatörer! ge stöd till kommunerna specialistkompetens t.ex. i rättsliga frågor rapportera till regering och centrala myndigheter om läget ordna möten internt på länsstyrelsen med bred representation så att alla blir delaktiga Farhågor och frågor Krisberedskapsterminologin är främmande tycker socialtjänsten. Hur ska länsstyrelsen förhålla sig till POSOM? Vilket mandat har POSOM? Hur dokumenteras verksamheten? Hur hanteras sekretessen? Viktigt att skilja på POSOMS:s verksamhet och kommunens myndighetsutövning. Funktionen med vakthavande beslutsfattare vid länsstyrelsen (VB) är under uppbyggnad och VB-rollen är ännu något oklar. Önskemål om ett gemensamt nätverk för länsstyrelsernas VB framfördes. Hur få fram meddelande från länsstyrelsen till kommunen när något har inträffat? Behöver även kommunen ha en jourhavande tjänsteman, motsvarande länsstyrelsens VB-funktion? 4 Krisberedskap i kommunernas socialtjänst 2004 rapportering av ett regeringsuppdrag (Socialstyrelsen 2005) 7
Hur ser länsstyrelsens rutiner ut för det inre krisarbetet när något allvarligt händer en medarbetare på länsstyrelsen? Arbetsgruppens reflektioner I Länsstyrelsepaketet finns en god grund för att förstå krishanteringssystemet och dess terminologi. Detta utbildningsmaterial måste bli känt och komma till användning inom hela länsstyrelsens organisation! För kommunernas arbete med krisberedskap har ett motsvarande utbildningsmaterial tagits fram Kommunpaketet, som kan laddas ner eller beställas kostnadsfritt via Krisberedskapsmyndighetens hemsida www.krisberedskapsmyndigheten.se I allmänna råd från Socialstyrelsen 1991:2, Psykiskt och socialt omhändertagande vid stora olyckor och katastrofer sägs att det inom varje kommun bör finnas en beredskapsgrupp för Psykiskt Och Socialt Omhändertagande vid katastrofer (förkortat POSOM-grupp), vars deltagare med kort varsel ska kunna agera och vid behov frikopplas från ordinarie arbetsuppgifter. Här sägs också att ledningsfunktionen bör ligga hos socialchefen. I en undersökning 5 som Socialstyrelsen gjorde tillsammans med länsstyrelserna under 2004 framkom att nästan alla kommuner har en POSOM-grupp som kan aktiveras när den ordinarie organisationen inte är tillräcklig eller tillgänglig. I gruppen ingår ofta personal från socialtjänst, skola, kyrka och hälso- och sjukvård. De allmänna råden behöver ses över. En handbok, (som kommer att ersätta SOSFS 1991:2) för psykologiskt och psykosocialt omhändertagande vid stora olyckor, katastrofer samt andra allvarliga händelser, håller på att utarbetas på uppdrag av Socialstyrelsen. Arbetet leds av Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri i Uppsala. I socialtjänstlagen (2 kap. 2 ) sägs att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Olyckor, katastrofer och andra allvarliga händelser inträffar även utanför kontorstid. De som vistas i kommunen måste kunna leva i trygg förvissning om att kommunen kan bistå med både praktiskt och emotionellt stöd i ett krisläge. Det betyder att varje kommun, utifrån de egna förutsättningarna, måste vidta förberedelser inom socialtjänstens ansvarsområde så att kommunen har handlingsberedskap även i samband med stora olyckor, katastrofer och andra allvarliga händelser. Med detta följer också att kommunen har ansvar för personalens kompetensutveckling inom området psykosocialt omhändertagande. Om kommunen för sin krisberedskap väljer att samarbeta med andra aktörer t.ex. genom POSOM-grupper eller i andra samverkansformer kan det vara en fördel om samverkan formaliseras, inte minst när det gäller dessa aktörers kompetensutveckling. Efter en kris uppföljning, utvärdering och tillsyn Vid en samhällskris berörs många människor. De som berörs av krisen kan grupperas med mer eller mindre förfinade metoder. Ett förenklat sätt är att sortera så här: de som har drabbats direkt eller indirekt, de aktörer som hanterat krisen samt allmänheten. Alla har på olika sätt intresse av att veta hur kommunen fullgjort sina åtaganden i samband med kriser av olika slag och till vilket pris. Medan krisen pågår är det inte ovanligt att den bild som media förmedlar till allmänheten är upphetsad och onyanserad. En saklig genomlysning i lugnt skede kan korrigera bilden och bidra till större förståelse hos kommuninvånarna 5 Krisberedskap i kommunernas socialtjänst 2004. Rapportering av ett regeringsuppdrag (Socialstyrelsen 2005) 8
för kommunens agerande. Politiker och tjänstemän i kommun- och förvaltningsledning har behov av att samla kunskap om organisationens sätt att hantera olika situationer som underlag för egenkontroll. Samverkande myndigheter, organisationer och företag behöver dra lärdomar av det egna agerandet och hur samverkan har fungerat. Det finns också behov av att samla information på regional och central nivå för att underlätta kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte mellan kommuner och län. Regering och riksdag har också behov av kunskapsåterföring för att kunna anpassa stödjande system och regelverk. Exempel på krisberedskapsaspekter i tillsynen av socialtjänstens ansvarsområde. risk- och sårbarhetsanalyser planering av exempelvis o tillgång till värme, vatten, sanitet, el, telekommunikation, IT o information o evakuering, transporter, förberedda lokaler o organisationens och personalens uthållighet o kompetensutveckling rörande psykosocialt omhändertagande checklistor aktuella telefonlistor kunskaper om regelverk genomförd utbildnings- och övningsverksamhet Utkast till checklista vid tillsyn och uppföljning av krisberedskapsaspekter inom socialtjänstens ansvarsområde Stödet till de drabbade Vilka drabbades? Stödinsatser från socialtjänsten? Stödinsatser från andra kommunala verksamheter? Stödinsatser från andra aktörer t.ex. hälso- och sjukvården, Försäkringskassan, Försvarsmakten, polisen, entreprenörer, trossamfund, frivilligorganisationer Brister i stödet? Vad tyckte kommuninvånarna i allmänhet och de mest berörda o om informationen? o om stödet till drabbade (Har de berörda fått den hjälp och det stöd de behövt eller kunnat förvänta sig)? o Finns det områden eller målgrupper där stödet varit bristfälligt? Kommunens krisledningsarbete Hur såg ledning/styrning ut? Socialtjänstens och andra verksamheters medverkan? Påverkan på linjeverksamheten? Hur fungerade arbetet internt och externt sett ur olika perspektiv? Vad fungerade bra dåligt förbättringsmöjligheter? Hur fungerade informationen internt/externt? Stöd till medverkande personal? Kommunens samverkan med andra behov och motiv Samverkan med andra huvudmän, andra kommuner? Samverkan med trossamfund, frivilligorganisationer? 9
Förutsättningar för kommunens krisledningsarbete Hade organisationen tillräckliga resurser för att klara sina arbetsuppgifter? Fanns tillräcklig och tillgänglig kompetens inom den egna kommunen när det gäller psykosocialt omhändertagande vid stora olyckor och katastrofer? Om inte vem tillgodosåg kommuninvånarnas behov? Har planerna nyttjats fungerat? Har genomförda risk- och sårbarhetsanalyser varit till någon nytta? Finns behov av ändringar i regelverket (lagstiftning, föreskrifter m.m.)? Konsekvenser för kommunen Händelsens konsekvenser för socialtjänstens arbete på kort och lång sikt? Konsekvenser för kommunens ekonomi? Stödet från länsstyrelsen till kommunen Vad tyckte kommunen om länsstyrelsens stöd t.ex. beträffande information, samverkan och samordning? Vilka förväntningar hade kommunen på länsstyrelsen under krisen? Vilket framtida behov av stöd och resurser har kommunen? Vid redovisningen av grupparbetet föreslogs följande metoder för insamling av uppgifter som underlag för uppföljning, utvärdering och tillsyn: enkät, fokusgrupper/gruppintervjuer, stormöten, intervjuer med exempelvis socialchef, seminarier med erfarenhetsutbyte, frågor till allmänheten/berörda, egen analys av insamlade uppgifter. Gemensam tillsyn och uppföljning av kommunernas krisberedskap I avtalet mellan staten och f.d. Svenska Kommunförbundet (numera Sveriges Kommuner och Landsting) har länsstyrelsen fått ansvar att följa upp krisberedskapen och krishanteringen i landets kommuner. Krisberedskapsaspekten ska genomsyra all kommunal verksamhet, exempelvis genom nämndvisa risk- och sårbarhetsanalyser, och måste därför också ingå som en del i den sociala tillsynen. Dessa nya uppgifter kräver kunskap och resurser. Av länsstyrelsernas regleringsbrev för 2005 framgår att Tillsynen enligt lagen om skydd mot olyckor skall inriktas så att den kan samordnas med den uppföljning som skall ske av kommunernas uppgifter i samhällets krishanteringssystem enligt avtalet mellan staten och Svenska Kommunförbundet som träder i kraft 2006. Målsättningen är att alla aspekter på kommunens krisberedskap ska belysas vid ett gemensamt kommunbesök. 10
Avrundning I den arbetsgrupp som planerade och genomförde de båda kunskapsmötena har följande personer ingått: Gert Andersson försvarsdirektör Länsstyrelsen i Södermanlands län, Bo Björklund utbildnings- och övningsledare Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Krisberedskapsmyndigheten, Eva Carlström socialdirektör Länsstyrelsen i Skåne län, Mia Dahlström länssamordnare Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Stefan Dellså beredskapsdirektör Länsstyrelsen i Värmland län (fr.o.m. september 2005 försvarsdirektör i Stockholms län), Ulf Jallander försvarsdirektör Länsstyrelsen i Hallands län, Christina Markstedt socialdirektör Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Ing-Marie Persson utredare Krisberedskapsmyndigheten, Gunnel Torstensson från Socialstyrelsen och Claes Wiberg försvarsdirektör Länsstyrelsen i Blekinge län. Redan vid planeringen av kunskapsmötena var vi på det klara med att vi skulle ta fram dokumentation i någon form från mötena. En mindre grupp ur arbetsgruppen har ställt samman det dokument ni just läst. Vi hoppas att det ska vara till stöd i den fortsatta utvecklingen av samarbetet mellan länsstyrelsernas sociala enheter och beredskapsenheter. Kanske kan det konkret komma till användning i förberedelsearbetet av uppföljning, utvärdering och tillsyn av kommunernas verksamhet, i samverkan mellan de sociala enheterna och beredskapsenheterna. Denna samverkan kan t.ex. dokumenteras i årsredovisningen för 2005 och i verksamhetsplanen för 2006. Ett uppföljningsmöte planeras till våren 2006, där vi får möjlighet till erfarenhetsutbyte i dessa frågor. 11