Hand-armvibrationer i terrängående fordon

Hand-armvibrationer i terrängående fordon Lage Burström och Bodil Olofsson arbetslivsrapport nr 2001:4 issn 1400-8211 http://www.niwl.se/arb/ Programmet för teknisk yrkeshygien Programchef Ulf Landström a

Förord Arbetslivsinstitutet initierade 1998 Terrängnätverket tillsammans med Luleå Tekniska Universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet, Umeå Universitet samt de yrkesmedicinska klinikerna vid Landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland, kring forskning om terränggående arbetsmaskiner. Arbetsinstitutet är koordinator för programmet och finansierar nätverket. Syftet är att identifiera, analysera och reducera sådana fysikaliska faktorer, främst vibrationer, som leder till ohälsa bland förare av olika terränggående fordon som är vanligt förekommande i de fyra nordligaste länen i Sverige. Arbetslivsinstitutets arbete i nätverket är inriktat mot att kartlägga och utvärdera de handöverförda vibrationer som uppkommer vid användning av olika terränggående arbetsmaskiner. Syftet är vidare att studera hur exponeringsförhållandena förändras av vinterförhållanden med ojämnt underlag och låga utomhustemperaturer och hur detta inverkar på förarnas hälsa. Denna rapporten ingår som ett led i Arbetslivsinstitutets arbete. Vi vill tacka medverkande företag och anställda för deras positiva och samarbetsvilliga bemötande som möjliggjort genomförandet av denna studie. Slutligen vill vi tacka Asta Lindmark som tagit fram figurerna i denna rapport. Författarna Umeå, Februari 2001

Innehåll 1. Inledning 1 2. Metod 3 2.1 Undersökta maskiner 3 2.2 Mätning och analys 3 3. Resultat 5 4. Diskussion 7 5. Sammanfattning 8 6. Summary 8 7. Referenser 9 8. Bilaga 11

1. Inledning I folk- och arbetshälsorapporter framträder vissa yrken och branscher som särskilt sjukdomsdrabbade (26). Ett yrke som uppmärksammats är förare av arbetsmaskiner som är utsatta för ett stort antal arbetsmiljöfaktorer i form av avgaser, buller, vibrationer, olämpliga arbetsställningar och enformigt arbete (2, 5, 9, 17). Många moderna personbilar, lastbilar och bussar är försedda med åtgärder som minskar vibrationspåverkan (20, 21). En grupp av fordon som dock har erhållit liten fokusering är de terränggående fordonen. Användningen av terränggående fordon i norra Sverige försvåras av att de under en del av året körs på underlag bestående av is och snö. Ojämnheter i underlaget är en av de främsta orsakerna till att vibrationerna ökar i arbetsmaskinerna (7, 18, 29, 30). Vidare sker arbetet under förhållanden med låga utomhustemperaturer och mörker. Exempel på terränggående arbetsmaskiner som används är skotrar, truckar, bandvagnar, skogsmaskiner, snövesslor, pistmaskiner, hjullastare, väghyvlar och grävmaskiner. Förarnas påverkan av handarmvibrationer överförda via reglage kan innebära cirkulationsbesvär av typen vita fingrar, känselnedsättning samt påverkan på rörelseorganen (13, 14, 24). Till exponeringssituationen bör också läggas, att ökade krav på specialkompetens vad gäller körning av arbetsmaskinerna, begränsar möjligheterna till arbetsrotation (19). Användningstiden för dessa maskiner varierar betydligt mellan olika yrkeskategorier. För vissa är den en timme i veckan medan några kommer upp till 80 timmar i veckan (1). Även kravet på effektiva utnyttjandetider för kostsamma maskiner riskerar att driva upp uttaget av arbetstider (19). Antalet mätningar av handarmvibrationer som genomförts bland terränggående arbetsmaskiner är få och för vissa kategorier av arbetsmaskiner saknas idag helt uppgifter om vilka vibrationsbelastningar som förekommer. De vibrationsmätningar som genomförts visar att vibrationerna kan vara betydande, i storleksordningen 0.3 till 8 m/s 2 (2, 4, 10, 11, 17, 23). Dessa nivåer i kombination med lång användningstid gör att förekomsten av besvär kan vara hög bland användarna (3, 5, 12, 25, 27, 28). Bland gruppen snöskoterförare besvärar vibrationer 80% av gruppen och en förekomst av vita fingrar hos 20-25% finns rapporterad, liksom känselnedsättning hos 60-65% (1, 9, 17, 22, 23, 31, 32, 33). Vidare framgår, att besvären i hög grad är relaterade till geografiskt användningsområde, med kraftigare besvär längre norrut på grund av kallare omgivningstemperatur (32). Hygienisk bedömning av risken för uppkomst av vibrationsskada sker idag med utgångspunkt från den internationella standarden, ISO 5349-1 (15), vilken beskriver riktlinjer för mätning och bedömning av vibrationer som överförs till handen. Mätningarna utförs på den vibrerande ytan så nära kontaktytan mot förarens hand som möjligt. Accelerationen mäts inom ett frekvensområde av 5 Hz till 1500 Hz i tre mot varandra vinkelräta riktningar, som betecknas x h, y h, och z h. Uppmätt acceleration för vardera riktning används sedan för att beräkna summavektorn, dvs. summan av accelerationen i alla tre riktningarna. Uppmätta accelerationer 1

skall också frekvensvägas för att efterlikna människans känslighet för vibrationer. Risken för uppkomst av vibrationsskada är inte enbart beroende av vibrationernas intensitet utan också exponeringstiden. Standarden föreskriver att uppmätt accelerationsnivå skall presenteras i form av ett 8-timmars ekvivalentvärde (6). Vid bedömningen av risken för vibrationsskada används relationen mellan den ekvivalenta frekvensvägd acceleration för 8-timmar och antal år innan symtom på vita fingrar förväntas uppträda. Denna relation ger en uppskattning av antalet år innan 10% av antalet exponerade förare uppvisar besvär. För den europeiska unionen har ett förslag till direktiv presenterats som omfattar vibrationer i arbetslivet (8). För handarmvibrationer finns två uppsättningar exponeringsvärden, ett insatsvärde och ett gränsvärde. Värdena gäller daglig exponering normaliserad till 8 timmar och förslaget till insatsvärde är 2,5 m/s 2 och till gränsvärde 5 m/s 2. Vid överskridande av insatsvärdet skall arbetsgivaren utarbeta och genomföra ett program för tekniska och/eller organisatoriska åtgärder. Syftet med programmet skall vara att minska exponeringen för mekanisk vibration till ett minimum. Arbetstagare får inte utsättas för värden som ligger över gränsvärdet. Mot denna bakgrund är avsikten med denna studie att genomföra orienterande mätningar av de handöverförda vibrationer som förekommer vid användning av olika terränggående arbetsmaskiner. Vidare har syftet varit att göra hygieniska bedömningar av uppmätta värden för att utröna om risk för vibrationsskada föreligger hos förare av terränggående arbetsmaskiner. 2

2. Metod 2.1 Undersökta maskiner Mätningar har genomförts av handarmvibrationer vid användning av 12 olika terränggående arbetsmaskiner. Arbetsmaskinerna har fördelat sig mellan grupperna isrivningsmaskiner, pistmaskiner och snöskotrar. Inom varje grupp av arbetsmaskiner finns ett antal fabrikat och modeller representerade. Undersökta maskiner framgår av Tabell 1där även årsmodellen redovisas. I Bild 1 ges exempel på undersökta arbetsmaskiner inom respektive grupp. Tabell 1. Undersökta arbetsmaskiner uppdelade efter respektive grupp. Fabrikat Modell Årsmodell Isrivningsmaskiner Ljungby 1016 1994 Wille 745 1993 Volvo BM L70 1991 Wille 745 1990 Pistmaskiner Kässbohrer Pisten Bully 1600 1995 Prinoth T2 1988 Kässbohrer Pisten Bully 240 1989 Kässbohrer Pisten Bully 270 1987 Snöskotrar Lynx 6900 1999 Skidoo Rotax 600 1996 Aktiv Grizzly 1981 Polaris Indy Special 1996 Bild 1. Exempel på undersökta arbetsmaskiner inom grupperna isrivningsmaskiner, pistmaskiner och snöskotrar. 3

Mätningar har genomförts under normalt arbetet med respektive arbetsmaskin. Isrivningsmaskinerna var utrustade med blad för borttagning av is på vägar. Mätning på de fyra olika pistmaskiner utfördes vid pistning av skidnedfarter med olika lutning och underlag. De fyra skotrar som användes var av både arbets- och sportkaraktär. Mätningarna utfördes vid körning på skoterspår/packad snö med en hastighet mellan 20 och 30 km/h. 2.2 Mätning och analys Mätningar av vibrationsnivån hos de olika handhållna maskinerna har gjorts i enlighet med ISO 5349-2 (16). Vibrationsnivån hos undersökta maskiner uppmättes med piezoelektriska accelerometrar av typen Endevco 2226 C. Vid varje mätning användes tre likadana accelerometrar för att samtidigt registrera vibrationssignalerna från de tre mot varandra vinkelräta huvudriktningarna (x h, y h, z h ). Accelerometrarna limmades fast på en liten mässingskub som monterats på en slangklämma. Slangklämman monterades i direkt närhet till förarens hand på ratten, styrstången eller styrreglagen. Vibrationssignalerna från respektive mätriktning förstärktes med separata laddningsförstärkare (Brüel & Kjær 2635) och lagrades med en bandspelare (Sony PC 204A). Strax före och efter mättillfället kalibrerades mätutrustningen med en accelerometerkalibrator (Brüel & Kjær 4294). Orsaken till denna dubbla kalibrering var att säkerställa att inget fel uppstått på mätutrustningen under mätningen. Vibrationsregistrering pågick under så lång tid att minst en för varje arbetsmaskin typisk arbetscykel genomfördes. Registreringstiden varierade därför mellan 10 och 30 minuter. De inspelade vibrationssignaler analyserades med ett datorbaserat system (Brüel & Kjær 3560) i enlighet med ISO 5349-1. 4

3. Resultat I tabell 2 redovisas medelvärdet av den summerade frekvensvägda accelerationen för de tre huvudriktningarna (x h, y h, z h ) för respektive maskin. Dessutom anges summerad frekvensvägd acceleration för alla tre riktningarna. I bilagan presenteras en frekvensanalys av uppmätt acceleration för respektive maskin. Tabell 2. Medelvärdet av uppmätt frekvensvägd vibrationsnivå i de tre huvudriktningarna samt den summerade accelerationen för respektive maskin. Acceleration x h (m/s 2 ) y h (m/s 2 ) z h (m/s 2 ) Summerad (m/s 2 ) Isrivningsmaskiner Ljungby 1016 0,8 1,2 0,7 1,6 Wille 745 0,7 0,8 0,9 1,4 Volvo BM L70 1,1 0,9 1,0 1,7 Wille 745 0,4 0,4 0,6 0,9 Pistmaskiner Kässbohrer, PB1600 2,2 2,2 0,8 3,2 Prinoth T2 0,8 0,8 0,8 1,4 Kässbohrer, PB240 1,5 1,9 1,1 2,7 Kässbohrer, PB270 1,7 4,4 1,5 4,9 Snöskotrar Lynx 6900 2,1 2,1 2,3 3,8 Skidoo Rotax 600 1,9 1,5 1,8 3,0 Aktiv Grizzly 1,1 1,1 1,7 2,3 Polaris Indy Special 1,9 1,5 1,9 3,0 Resultaten visar att den dominerande vibrationsriktningen varierar beroende på typ av maskin samt att den summerade accelerationen för alla tre riktningar varierar mellan ca 1 och 5 m/s 2. För isrivningsmaskinerna är medelvärdet av den summerade accelerationen 1,4 m/s 2. För pistmaskinerna och snöskotrarna är motsvarande värde 3,0 m/s 2. I Tabell 3 presenteras beräknad daglig exponeringstid utifrån EU:s förslag till direktiv om vibrationer. I tabellen anges antalet exponeringstimmar innan de två olika exponeringsvärdena, insatsvärdet (2,5 m/s 2 ) respektive gränsvärdet (5 m/s 2 ), överskrids för en 8-timmars arbetsdag. Av tabellen framgår också beräknade antal år innan symtom på vita fingrar förväntas uppträda för 10% av förarna, i enlighet med ISO 5349-1. Vid dessa beräkningar har antagits att den dagliga exponeringstiden uppgår till 8 timmar. 5

Tabell 3. Exponeringstid i timmar innan insatsvärdet respektive gränsvärdet överskrids för en 8- timmars arbetsdag samt antal år innan 10% av förarna riskerar att få vita fingrar. Insatsvärde Gränsvärde Tid innan symptom på (tim) (tim) vita fingrar (år) Isrivningsmaskiner Ljungby 1016 > 8 > 8 19 Wille 745 > 8 > 8 > 20 Volvo BM L70 > 8 > 8 18 Wille 745 > 8 > 8 > 20 Pistmaskiner Kässbohrer, PB1600 4,9 > 8 9 Prinoth T2 > 8 > 8 > 20 Kässbohrer, PB240 6,9 > 8 11 Kässbohrer, PB270 2,1 > 8 6 Snöskotrar Lynx 6900 3,5 > 8 8 Skidoo Rotax 600 5,6 > 8 10 Aktiv Grizzly 6,9 > 8 13 Polaris Indy Special 5,6 > 8 10 Av tabellen framgår att ingen av maskinerna överskrider gränsvärdet för 8-timmars användningstid per dag. Däremot överskrider drygt hälften av maskinerna insatsvärdet på 2,5 m/s 2. Antal år innan symtom på vita fingrar förväntas uppstå för 10% av förarna, vid 8-timmars daglig exponeringstid, varierar från 6 år upp till mer än 20 år. 6

4. Diskussion Resultaten från denna studie visar att den summerade accelerationen för de olika arbetsmaskinerna varierar mellan ca 1 och 5 m/s 2. Dessa uppmätta nivåer gäller endast under de förhållanden som varit aktuella vid mätningarna och erhållna värden bör därför betraktas som stickprov inom varje grupp. Vid en jämförelse av uppmätta vibrationer vid snöskoterkörning kan konstateras att dessa är i samma nivå som tidigare redovisade resultat (2, 11, 31). Resultaten tyder vidare på att uppmätta vibrationer endast till mindre del genreras av snöskotern utan beror mer på hastighet och underlag. Påpekas bör att hastigheten i denna studie var mellan 20 och 30 km/h, vilket är en relativt låg hastighet för en snöskoter. För isrivnings- och pistmaskiner saknas jämförelsematerial. Resultaten visar vidare att för drygt hälften av arbetsmaskinerna överskrids insatsvärdet vid 8-timmar daglig exponeringstid, enlig förslaget EU:s direktiv om vibrationer. Om insatsvärdet överskrids ska arbetsgivaren utarbeta och genomföra ett program för tekniska och/eller organisatoriska åtgärder. Syftet med programmet skall vara att minska exponeringen för mekanisk vibration till ett minimum. Tekniska åtgärder kan vara att byta till mindre vibrerande arbetsmaskiner, att förse maskinerna med vibrationsdämpning och/eller att införa regelbundna underhållsrutiner. Organisatoriska åtgärder kan vara att minska exponeringstiden genom arbetsrotation, där flera delar på arbetsuppgifterna och bara växelvis utför arbete som medför vibrationsexponering. Vidare kan en begränsad användning av vibrerande maskiner vara möjlig genom förändrade arbetsscheman med tillhörande viloperioder. I förslaget till direktiv lyfts även fram att vid riskbedömning av vibrationer måste också hänsyn tas till om arbetet utförs under speciella förhållanden som exempelvis arbete vid låga temperaturer. Vidare framgår att arbetsgivaren vid sådana tillfällen ska tillhandahållande arbetskläder för skydd mot kyla och fukt. Avgörande för uppkomsten av skador är daglig exponeringstid. Den dagliga exponeringstiden för undersökta maskiner varierar kraftigt. För några maskiner uppger förarna att den dagliga användningen är ca 1 timme medan andra uppger exponeringstider på upp till 12 timmar. Till detta kommer att flertalet maskiner används enbart under en del av året. I förslaget till vibrationsdirektiv framgår att undantag från gränsvärdeskraven kan medges vid arbetsuppgifter där exponeringen vanligtvis ligger under insatsvärdena men kan variera märkbart från den ena tillfället till den andra och sällan överskrider gränsvärdet. Förutsättningen är att den genomsnittliga exponeringen över en 40-timmarsperiod är lägre än gränsvärdet och att användningsmönstret som helhet är mindre hälsofarligt än enbart tillämpning av gränsvärdena. Vid de långa exponeringstider som ibland förekommer vid användning av undersökta arbetsmaskiner finns en uppenbar risk att insatsvärdet kommer att överskridas för fler maskiner än vad som nu är fallet. Sammanfattningsvis kan konstateras att för vissa kategorier av förare av terränggående arbetsmaskiner kan handarmvibrationerna utgöra en hälsorisk. Det är därför viktigt att utnyttja de möjligheter som finns att minska denna vibrationsbelastning. 7

5. Sammanfattning Burström L, Olofsson, B. Hand-armvibrationer i terränggående fordon, Arbetslivsrapport 2001:4. Mätning och hygienisk bedömning har genomförts av de handöverförda vibrationer som förekommer vid användning av olika terränggående arbetsmaskiner. Totalt har 12 arbetsmaskiner närmare studerats. Arbetsmaskinerna har fördelat sig mellan grupperna isrivningsmaskiner, pistmaskiner och snöskotrar. Den hygieniska bedömningen har gjorts i enlighet med ISO 5349-1 samt EU:s förslag till vibrationsdirektiv. Resultaten visar att den summerade frekvensvägda accelerationen varierar mellan ca 1 och 5 m/s 2 för de olika undersökta maskinerna. Medelvärdet för isrivningsmaskinerna uppgår till 1,5 m/s 2 och för pistmaskinerna och snöskotrar till 3,0 m/s 2. Vidare framgår att drygt hälften av maskinerna överskrider EU:s förslagna insatsvärdet på 2,5 m/s 2. Vid 8-timmars daglig exponeringstid varierar tiden innan symtom på vita fingrar förväntas uppträda för 10% av förarna mellan 6 år till mer än 20 år beroende på typ av arbetsmaskin, enligt ISO 5349-1. För vissa kategorier av förare av terränggående arbetsmaskiner kan handarmvibrationerna utgöra en hälsorisk. Det är därför viktigt att utnyttja de möjligheter som finns att minska vibrationsbelastningen. 6. Summary Burström L, Olofsson, B. Hand-arm vibration among terrain vehicles. Arbetslivsrapport 2001:4. Measurements and risk assessments of hand-arm vibration have been done among 12 different terrain vehicles, such as snowgroomers, snowmobiles and dozers modified for ice scraping. The risk assessments have been done in accordance with ISO 5349-1 and the proposal for physical agent directive for the European union. The result show that the sum of frequency weighted acceleration varies between 1 and 5 m/s 2 for the different investigated vehicles. The mean acceleration was found to be 1,5 m/s 2 for the dozers and 3,0 m/s 2 for the snowgroomers and snowmobiles. Moreover, it was found that more than half of the vehicles exceeded the action value of 2,5 m/s 2 proposed by EU. With a daily exposure time of 8 hours, the risk assessment, based on ISO 5349-1, indicate finger blanching between 6 and 20 years for 10% of the exposed drivers depending on type of vehicle. For some of the drivers of terrain vehicle it was found that the exposure of hand-arm vibration could be a risk factor. It is therefore important to use all possibilities to reduce the vibration load among these drivers. 8

7. Referenser 1. Aira J. Om arbetsrelaterade fysiska besvär och sjukdomar hos samiska renskötare - Enkätstudie. Umeå Universitet, 1986. 2. Anttonen H. & Jurvakainen E. Handvibrationer i snöskotrar. In 32:a Nordiska Yrkeshygieniska mötet 19-21 september, Stockholm. Arbetarskyddsstyrelsen, (1983) 61-62. 3. Anttonen H. & Virokannas H. Hand-arm vibration in snowmobile drivers. Arctic Med Res, 53 Suppl 3, 19-23 (1994). 4. Anttonen H. Virokannas H. & Niskanen J. Hand-arm vibration and terrain vehicles. Cent Eur J Public Health, 3 Suppl, 123-5 (1995). 5. Baas P.-E. Fysisk belastning vid snöskoterkörning. En pilotstudie. Statshälsan, 1990. 6. Burström L., Lundström R. & Sörensson A. Kunskapsunderlag för åtgärder mot skador och besvär i arbete med handhållna vibrerande maskiner - Tekniska aspekter. Arbetslivsinstitutet, Arbete och Hälsa. 2000:17, 2000. 7. Chatterjee S. & Bandyopadhyay A. Effect of vibrating steering on grip strength in heavy vehicle drivers. Human Ergology, 20, 77-84 (1991). 8. Council of the European Union. Amendment proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on the minimum health and safety requirements regarding the exposure of workers to the risks arising from physical agents (vibration) (nth individual Directive within the meaning of Article 16(1) of Directive 89/391/EEC). Council of the European Union, 14162/00 LIMITE, 2000. 9. Dahlström G. Snöskotern som arbetsredskap - En kartläggning av arbetsrelaterade besvär hos 54 skoterförare i norra Sverige. Arbetsmiljöinstitutet, Projektarbete vid Företagsläkarkursen 89/90 1990. 10. Edenhamn A. Terränghjulingar - Arbetarskydd. Småskognytt, 1-2 (1991). 11. Eriksson S., Egerfjord L. & Engelmark G. Mätningar av buller och handöverförda vibrationer från snöskotrar. Statshälsan, 1987. 12. Ervasti O., Virokannas H. & Hassi J. Frostbite in reindeer herders. Arctic Med Res, 50 Suppl 6, 89-93 (1991). 13. Gemne G. & Lundström R. Kunskapsunderlag för åtgärder mot skador och besvär i arbete med handhållna vibrerande maskiner - Medicinska aspekter. Arbetslivsinstitutet, Arbete och Hälsa 2000:18, 2000. 14. Griffin M. Handbook of Human Vibration. Academic Press, London, ed. Vol 1990. 15. ISO/FDIS 5349-1. Mechanical vibration - Measurement and evaluation of human exposure to hand-transmitted vibration - Part 1: General requirements. International Organization for Standardization, Draft International Standard 2001. 16. ISO/FDIS 5349-2. Mechanical vibration - Measurement and evaluation of human exposure to hand-transmitted vibration - Part 2: Practical guidance for measurement at the workplace. International Organization for Standardization, Draft International Standard 2001. 17. Kempe B. Snöröjares arbetsmiljö i Östersunds kommun. Arbetarskyddsstyrelsen, Examensarbete 1978. 18. Kjellberg A., Wikström B.O. & Landström U. Skador och besvär av exponering för helkroppsvibrationer i arbetet. Kunskapsöversikt för kriteriedokumentation. Arbetsmiljöinstitutet, Arbete och Hälsa. 1993:20, 1993. 19. Lidén E. Skogsmaskinägarens arbetssituation. Arbetsmiljöfonden, Sammanfattningar från ASF 1344, 1989. 20. Magnusson G. Bussförares arbetsmiljö - Vibrationer. Statens väg- och trafikinstitut, Linköping, VTI rapport 227, 1982. 9

21. Magnusson G. Lastbilsförares arbetsmiljö - Vibrationer. Statens Väg- och Trafikinstitut, Linköping, VTI-meddelande 516, 1987. 22. Nayha S., Anttonen H. & Hassi J. Snowmobile driving and symptoms of the locomotive organs. Arctic Med Res, 53 Suppl 3, 41-4 (1994). 23. Pekkarinen A. & Anttonen H. Safety in the use of four-wheeled all-terrain vehicles in Finland. Arctic Med Res, 51 Suppl 7, 77-81 (1992). 24. Rehn B., Nilsson T., Lundström R., Bergdahl I., Ahlgren C., Sundelin G., From C. & Järvholm B. musculoskeletal symptoms among drivers of all-terrain vehicles. In 2nd international conference on whole-body vibration injuries, Sienna, Italy. ISPESL, (2000) 17-18. 25. Roberts V.L., Noyes F.R., Hubbard R.P. & McCabe J. Biomechanics of snowmobile spine injuries. J Biomech, 4, 569-77 (1971). 26. Stockholms läns landsting. Arbetshälsorapport 1999. Yrkesmedicin, 1999. 27. Sundström I., Zetterqvist H. & Björnstig U. Snowmobile injuries in Kiruna, northern Sweden. Arctic Med Res, 53, 189-95 (1994). 28. Tostrup B. Ergonomic aspects on snowmobile driving. Arctic Med Res, 53 Suppl 3, 45-54 (1994). 29. Wikström B.O., Kjellberg A. & Landström U. Health effects of long-term occupational exposure to whole-body vibration: A review. Int J Ind Ergo, 14, 273-292 (1994). 30. Winkel J., Attebrant M. & Wikström B.O. Konsensusrapport rörande kunskapsläget om arbetsmiljön i skogsmaskiner. Arbetslivsinstitutet, Arbete och Hälsa 1998:10, 1998. 31. Virokannas H. & Anttonen H. Risk of frostbite in vibration-induced white finger cases. Arctic Med Res, 52, 69-72 (1993). 32. Virokannas H. & Anttonen H. Combined effects of cold, vibration and smoking, particularly in snowmobile users. Arctic Med Res, 53 Suppl 3, 29-34 (1994). 33. Virokannas H. & Anttonen H. Thermal responses in the body during snowmobile driving. Arctic Med Res, 53 Suppl 3, 12-8 (1994). 10

Bilaga Isrivningsmaskin Ljungby 1016, årsmodell 1994 Figur B1. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Ljungby 1016 som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). Isrivningsmaskin Wille 745, årsmodell 1993 Figur B2. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Wille 745 som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). 11

Isrivningsmaskin Volvo BM L70, årsmodell 1991 Figur B3. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Volvo BM L70 som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). Isrivningsmaskin Wille 745, årsmodell 1990 Figur B4. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Wille 745 som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). 12

Pistmaskin Kässbohrer Pisten Bully 1600, årsmodell 1995 Figur B5. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Kässbohrer Pisten Bully 1600 som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). Pistmaskin Prinoth T2, årsmodell 1988 Figur B6. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Prinoth T2 som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). 13

Pistmaskin Kässbohrer Pisten Bully 240, årsmodell 1989 Figur B7. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Kässbohrer Pisten Bully 240 som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). Pistmaskin Kässbohrer Pisten Bully 270, årsmodell 1987 Figur B8. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Kässbohrer Pisten Bully 270 som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). 14

Snöskoter Lynx 6900, årsmodell 1999 Figur B9. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Lynx 6900 som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). Snöskoter Skidoo Rotax 600, årsmodell 1996 Figur B10. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Skidoo Rotax 600 som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). 15

Snöskoter Aktiv Grizzly, årsmodell 1981 Figur B11. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Aktiv Grizzly som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). Snöskoter Polaris Indy Special, årsmodell 1996 Figur B12. Medelvärde av uppmätta accelerationsnivåer hos Polaris Indy Special som funktion av frekvensen för respektive huvudriktning (x h, y h, z h ). 16