Vad händer om jag är med barn?

Vad händer om jag är med barn? En skrift om unga gravida på ungdomsmottagningen på Molinsgatan Bo Helsing April 2006

Vad händer om jag är med barn? FoU i Väst Första upplagan april 2006 Layout: Infogruppen GR 2

Innehåll Inledning... 4 Studien... 5 Att bli gravid... 6 Jag vill göra ett g-test... 6 Jag är gravid... 8 Om sammanhanget där valet görs... 10 Historik... 10 Nuvarande sammanhang... 10 Den ambivalenta processen... 13 Beslut... 14 Bemötande... 16 Barnmorskan... 16 Kuratorn... 17 Gynekologen... 18 Efter aborten... 19 De ungas erfarenheter... 21 Reflektioner över vad de unga gravida berättat... 24 Att förmedla förståelse... 24 Att hantera en pågående process... 24 Att begripliggöra sig själv i situationen... 24 Att berätta om sig själv i ett sammanhang av värde... 25 Avslutande reflektioner... 26 Litteraturlista... 27 3

Inledning Den här studien vilar på intervjuer med unga kvinnor, och några unga män, som sökt sig till ungdomsmottagningen på Molinsgatan i Göteborg. Upptagningsområdet för mottagningen är stadsdelarna Centrum, Linnéstaden och Majorna. Ungdomsmottagningen tar emot ungdomar mellan 13 och 23 år. Antalet besök till barnmorskorna var 2004 ca 2 700, ca 340 graviditetstest gjordes, varav 47 var positiva. Det finns en grundtanke att den som söker till en ungdomsmottagning ska få hjälp med både kropp och själ. I vissa fall sker ett tvärprofessionellt arbete. Det inslag i verksamheten där den tydligaste samverkan pågår mellan den medicinska och den psykosociala personalen är i omhändertagandet av gravida. Av dem som får ett besked att graviditetstestet är positivt väljer endast några få att fortsätta graviditeten. Den låga andelen som väljer att fortsätta sin graviditet kan förklaras av att ungdomarna är under 23 år. Valet att bli förälder blir allt senare, framförallt i storstadsområdena. En annan förklaring är att de som vill få barn vanligtvis väljer att uppsöka barnmorskemottagningar. Strukturen för omhändertagandet har varit en del av verksamheten i 14 år. Omhändertagandet innebär att hela förberedelsen och efterkontroller genomförs på mottagningen. Aborten sker på abortkliniken på Östra sjukhuset. Fyra personalkategorier ingår i omhändertagandet; barnmorska, gynekolog, kurator och undersköterska. Tänk om jag inte vågar, jag vet ju inget om abort och så. Tänk om jag inte kan med? Och skulle jag våga föda barn? Det skulle ju va för mycket ansvar när man fortfarande går i skolan. Undrar om jag är gravid eller inte, har jag några symptom eller inbillar jag mig dom? Och killen, han skulle flippa ut om det är så... Det är jobbigt att vilja prata med andra och inte vilja att andra ska få veta. Det verkar ju inte vara så stor grej med abort, men det känns hos mig som det är det. Usch, jag är så orolig för vad som kommer att ske. Jag undrar hur det kommer att kännas efteråt, kommer man att ångra sig, tänk om något förstörs... Jag har så många frågor om abort, känner att jag vill veta mycket. Egentligen är jag mot abort. Jag undrar hur det blir och hur det går till. Jag vet ju att man mår dåligt efter man gjort en abort. Ungdomen försvinner om man ska ha barn. Jag vet att mamma skulle ställa upp, men jag säger inget till henne förrän jag vet säkert för hon skulle bli så orolig. Vad händer om jag behåller barnet, hur blir det med pengar, det blir dyrt med mat, vad ska man äta Det är mycket nu. Hur blir det med skolan, jag är ju konstant trött. Vad är det som är bäst för barnet? Pojkvännen vill inte ha barn, men han vet att jag är emot abort. Kommer han ändå att ställa upp och stötta mig. Jag vill inte ha barn om pappan inte vill ha barn. Jag undrar om vi kommer att klara av att vara ihop efter det här. Om jag nu inte är gravid, vad är det då som är fel med mensen, maten, ont i magen. Gravid och abort är ord som tidigare kan ha saknat personlig innebörd för den unga kvinnan. Hon befinner sig i en situation där graviditet och kanske en abort kan bli del av hennes livsberättelse. Hur kommer den att värderas och bli begriplig för henne? Hur kommer andra att lyssna till hennes berättelse? I sammanhang där någon saknar tillräcklig vetskap eller förståelse och det är nödvändigt att ta svåra beslut som berör livet blir ogripbarheten tydligare. Det är med utgångspunkt från allt det som pågår hos den unga kvinnan som hon själv ska fatta beslut om att avbryta eller fortsätta sin graviditet. Alla föreställningar om graviditet och abort som hon har burit på avstånd kommer att flytta sig närmare. Det kommer att bli en levd erfarenhet för henne som hon har ansvaret att göra till sin. Det moraliska ansvaret över sin livssituation är den värdefullaste av de mänskliga rättigheterna och den kan inte avlägsnas (Bauman, 1995). Texten handlar om hur situationen att vara gravid och göra abort kan upplevas och hur den kan tas omhand på en ungdomsmottagning. 4

Studien Upprinnelsen till studien är att de unga gravida som tas om hand på ungdomsmottagningen på Molinsgatan inte tidigare blivit tillfrågade om hur de upplever besöken. Syftet med studien är att ge en bild av den process unga gravida befinner sig och hur omhändertagandet upplevs. Inledningsvis intervjuades personalen som undrade om de unga gravida fick en god förberedelse för aborten, om de känt sig fria i valet av abort och i valet av abortmetod, samt om de upplevt en press att börja använda preventivmedel? Två barnmorskor, en gynekolog och en kurator intervjuades. Undersköterskan började en tid efter det att studien påbörjats och intervjuades därför inte. Intervjuerna var öppna och personalen ombads beskriva omhändertagandet och deras specifika uppgifter. De unga gravida intervjuades vid tre tillfällen. Första intervjun gjordes när de kom till ungdomsmottagningen för att göra graviditetstest. Intervjun gjordes när de ännu inte visste om de var gravida. Det innebär att flera endast intervjuades vid detta tillfälle. Sammanlagt intervjuades 43 personer i denna fas. Av de intervjuade var nio gravida. Andra intervjun gjordes när de träffat barnmorskan ytterligare en gång, samt kuratorn. Av de nio återkom sju till ungdomsmottagningen för efterkontroll och uppföljning. Kvinnorna intervjuades då en tredje gång. Intervjuerna var semistrukturerade med några direkta frågor. Vid alla intervjuerna gjordes en mind map om den aktuella situationen. Ungdomarna fick fritt sätta ord på tankar, känslor och funderingar som upptog dem. Den sista intervjun var även retrospektiv där de beskrev sina erfarenheter och berättade hur de upplevt omhändertagandet. Jag arbetar som kurator på ungdomsmottagningen och har genomfört studien på min arbetsplats. Jag ingår inte i omhändertagandet av just dessa besökare och har ingen förtrogenhetskunskap om arbetet med de unga gravida. Min förkunskap kommer från vad mina kolleger berättat om arbetet. Jag är man och har av naturliga förklaringar inte egna upplevelser av att vara gravid eller oro för att vara det. Jag har inte heller varit i det dilemma där ett övervägande om att avbryta eller fortsätta en graviditet varit aktuellt. Min position i studien präglas på flera sätt av ett utifrånperspektiv, även om det är ett arbete på min arbetsplats som är i fokus. Det är möjligt att du som läser texten har förtrogenhetskunskap om ämnet. Min förhoppning är att igenkännandet har sitt värde och att de reflektioner jag gör tillför andra perspektiv som kan vidga förståelsen. Svaren på frågorna vid intervjuerna har utgjort avstamp för intresset att utforska och försöka tolka in svaret i ett vidare sammanhang. I texten kommer de intervjuade att få stort utrymme. Att visa vad resonemang och reflektioner utgår från ger läsaren möjlighet till egna reflektioner och tolkningar, vilket kan föra dialogen vidare. Ungdomarna kommer med undran om de är med barn. För var och en av ungdomarna kommer vad de upplever bli en del i livshistorian. Personalen de möter är några av dem som lyssnar till och blir delaktiga i deras berättande. Vi är berättande människor för att tämja tiden, forma vår identitet, skapa etik och förmedla förståelse (Ricoeur, 1987). Ett berättande relaterar till den som berättar och denne berättar något. Ett berättande handlar alltid om något och refererar till den omvärld som ska fångas in genom berättandet. Tillvaron inträffar i språket med hjälp av berättandet och berättelsen är riktad till någon som lyssnar (Benveniste 1995, Ricoeur, 1976). De som berättar i den här texten är främst de unga kvinnorna. Vad de berättar om är hur de upplever sin situation och omhändertagandet. Personalens röster ges utrymme genom beskrivningar av arbetet och genom deras reflektioner. Texten är resultat av hur jag har lyssnat och blir det jag valt att berätta, där du som läser texten fullbordar mitt berättande om unga gravida. 5

Att bli gravid Idet här kapitlet presenteras funderingar och känslor ungdomarna uttryckte vid de två första intervjuerna. Därefter kommer reflektioner över delar av det sammanhang som utgör de unga kvinnornas situation. I nästa del av texten tar jag upp ambivalens i relation till de val och beslut de står inför. Ambivalens är det tema som den här texten kom att fokusera på och det bemötande som personalen ger i relation till den. I det avslutande kapitlet kommer jag att återknyta till de unga gravidas berättande. Jag vill göra ett g-test Innan de unga kvinnorna, och de eventuellt medverkande pojkvännerna, söker sig till det professionella omhändertagandet har en process i det privata livets sfär redan börjat. Jag har inte utforskat den situationen närmare eftersom det är omhändertagandet på ungdomsmottagningen som är intresset för studien. De fick dock frågan om vem eller vilka som kände till att de var på ungdomsmottagningen för att göra graviditetstest och hur det kom sig att de valt att gå dit för att göra testet. Svaren på frågorna varierade. Några få svarade att de enbart berättat för mamma och/eller pappa eller bara för pojkvännen. Andra hade valt att inte berätta för någon. Det som var gemensamt för de övriga var att de vänt sig till en kompis, ibland i kombination med mamma och/eller pojkvän. Det enskilda svar som flest gav var att det enbart var kompisar som visste om att de var på ungdomsmottagningen för att göra ett graviditetstest. När de nämnde kompis eller vän i intervjun uttrycktes det med värderande ord som, bästa eller nära. Processen börjar vid misstanken att de är med barn. När de vänder sig till någon med sin belägenhet är kompisar viktiga för möjlighet att resonera och prata om misstankar och eventuell oro. Vid svaren på frågan om hur det kom sig att de valt att gå till ungdomsmottagningen var det en grupp som berättade att de blivit rekommenderade av kompisar att gå dit. Några sa att de kunde ha valt att gå till apoteket för att köpa ett graviditetstest, men att kostnaden var en anledning att gå till ungdomsmottagningen: Det är gratis och då slipper jag fråga morsan. Vissa svar beskrev att det var en självklarhet att gå till ungdomsmottagningen. De uttryckte snarast en förvåning över att frågan ställdes och svaren blev bland annat: Alltid gått hit om det varit något. Varit här innan, känner mig hemma här. Varit här tidigare, kändes som en självklarhet. Gått här sedan jag var ung. Ungdomsmottagningar har dykt upp runt om i Sverige de senaste 30 åren. I Göteborg har de funnits i ca 15 år. Alla elever som går i åttonde klass i någon skola som ligger i Centrum, Linnéstaden eller Majorna kommer varje år till Ungdomsmottagningen på Molinsgatan för studiebesök. Några sa att det var då de fått veta att de kunde vända sig till ungdomsmottagningen. De unga kvinnorna ringer för att beställa tid för graviditetstest. Barnmorskorna har avsatta tider för graviditetstest för att det inte ska bli någon onödig väntan. Här nedan följer vad de som senare fick ett positivt svar på graviditetstestet uttryckte vi den första intervjun: Jag tycker det är viktigt att man har någon att prata med och får säga vad man känner. Tänker mycket på vad jag ska göra. Känner mig lite nervös, eftersom jag gjort det tidigare är jag inte nervös över vad som ska hända. Jag undrar om jag kommer känna mig annorlunda den här gången i jämförelse med förra gången. Emma Det händer så mycket i kroppen. Jag har halsbränna och är illamående. Det verkar som om alla hormoner är igång. Man funderar på vad andra tycker, men de verkar inte tycka så mycket. Det känns som det är så vanligt. Samtidigt påverkar en graviditet så mycket i livet. Jag undrar om jag kommer ångra mig i efterhand. Sen är det klart att man har en viss oro för att inte kunna få barn i framtiden. Jessica 6

Jag vill att det ska gå över så fort som möjligt och att allt blir som vanligt. Jag vill berätta för fler, men ändå vill jag inte det för jag vill inte att de ska få veta. Folk har egna problem och de ska inte ha mer än de behöver. Det skulle inte hjälpa om jag berättade, det skulle bara bli jobbigare. Vore bra att berätta för mamma, men det är jobbigt med min syster. Hur kunde detta hända mig? Jag är besviken på mig själv att det blev så här. Det är inte jag det här, inte någonstans. Lisa Rent allmänt vill jag ha stöd. Jag känner själv skuld för att jag varit slarvig. Det sista man vill är att läxas upp. Jag vill ha stöd och professionellt bemötande. Känner att jag tappar kontroll. Jag går en utbildning och har blivit kär och det går sämre i skolan. Jag vill inte att han ska veta. Men jag vill att han ska veta. Det är så färskt, jag är rädd att det skulle förstöra om han fick veta. Jag vill bara få det överstökat. Vill ta tag i saker. Jag rädd för hur det ska kännas. Hur det skulle vara om man fick beskedet att man är gravid. Jag har trott att jag varit med barn förut. Jag är väldigt osäker på oss, på förhållandet, menar jag. Han ska flytta och hur kommer det att bli då. Vad tänker han och vad vill han. Jag grubblar mycket. Det är bra att vara här. Susanna Jag vill att någon uppmärksammar att jag mår dåligt, att jag inte behöver känna mig dum och oansvarig. Jag är rädd och känner skuld för det om jag är gravid. Ju mer tid som går ju mer rädd blir jag. Man tänker att man inte ska oroa sig, att inte tänka att man är gravid. Om jag inte tänker på det går det över, tänker jag. Jag är osäker och vet inte om jag vill berätta för någon. Kanske berättar jag för bästa kompisen och pojkvännen. Jag vill inte berätta för mamma, men jag är orolig för att hon ska få veta ändå. Det känns som att jag sviker henne om jag inte berättar. Jag ska klara det själv, men kanske jag ska berätta för någon. Helena Det känns overkligt. Jag har ställt in mig på att det är positivt, men långt inne vill man att det ska vara negativt. Det är nervöst, jag har inte velat tänka så långt att det är positivt. Det är svårt att få ut känslorna, det är konstigt. Jag tycker inte om gynundersökning, usch. Sen har man hört om aborten att den ska vara smärtsam och obehaglig och det känns inte positivt. Jag är inte glad. Isabella Jag är jättenervös. Har ont i magen. Rädd för risken att Isabella inte ska kunna bli gravid igen. Känner mig skyldig. Om det skulle bli så skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. Jag känner mig väldigt skyldig. Det känns som det är mitt fel och att jag borde ha tänkt efter. Det är lätt att vara efterklok. Jag är 100% säker på att det är positivt, det känner jag. De som har gjort abort säger aldrig igen. Sedan har man diskuterat mer om inte abort och då har man inte tänkt som man gör nu, då stod det inte på agendan som det gör nu. Om 2-3 år hade det passat bättre, det är fel tid i livet. Rickard Kroppen kämpar för något som mitt huvud vill annat med. Jag vill två saker, avbryta och fortsätta. Det är jobbigt att vilja två saker, jobbigt att välja. Jag tänker mycket på än det ena än det andra. Undrar om man kommer ångra sitt val? Det är inte så stor grej att göra abort enligt många, därför känns det fel. Jag menar, jag borde inte tycka att det är så jobbigt som jag tycker att det är. Det är jobbigt att inte veta något om situationen. Jag känner mig osäker och vill att någon ska berätta hur det går till. Johanna Det är orättvist. Jag menar det är en liten sak för en kille fysiskt, för de flesta är abort ett ord. Att det väger så tungt för en tjej. Ovisshet är jobbigt, att stå vid sidan, att stödja är enda jag kan göra. Det är orättvist att inget fysiskt drabbar mig. Jag känner mig överflödig, känner mig inte drabbad fysiskt, fast det är vår grej drabbas bara hon fysiskt. Att man vet så lite, exempelvis med metod, trodde man var tvungen att göra ingrepp. Det är konstigt att bli glad, aldrig varit så nära tanken förut, om man bara låter det vara så hade man haft ett barn. Det hade varit roligt. Jag kommer att spara det till senare i livet. Ola Vad de berättar ger ett intryck som förtydligar hur komplex och mångfasetterad situationen är. De är upptagna av såväl de egna kroppsliga upplevelserna som vad andra kommer att säga. En graviditet är en personlig upplevelse för kvinnan som bär ett barn i sin egen kropp. Att vara gravid är samtidigt något offentligt. Om graviditeten fortsätter kommer den att bli synlig och något som omvärlden kommer att uppmärksamma på olika sätt. De unga kvinnorna och männen står inför det faktum att de kan vara gravida och komplexiteten i situationen märks genom de känsloladdade ord de använder. De känner av ett samvete och skuldkänslorna finns där. Vad de uttrycker och talar om är ett ansvar de ålägger sig själva och en önskan att inte befinna sig i situationen. Abort är att förhindra ett liv som är i sin linda från att fortsätta sin utveckling. Valet att fortsätta graviditeten eller att avbryta den är inte det enda val som uppkommer. De har funderingar om de ska berätta samtidigt som det finns en vilja att andra inte ska få veta. De står inför olika val och det finns en paradoxal upplevelse av att både tycka att det är jobbigt och vara glad. De unga männen, Rickard och Ola, uttrycker käns- 7

lor av skuld. Ola förtydligar upplevelsen av mannens bredvidperspektiv: Jag känner mig överflödig, känner mig inte drabbad fysiskt, fast det är vår grej drabbas bara hon fysiskt. Bredvidpositionen är ett dilemma för mannen att hantera. Att vara med utan att ha någon möjlighet att egentligen kunna dela upplevelsen av att vara med barn. Rickard beskriver oron för att Isabella inte ska kunna bli med barn igen och Ola menar att det enda han kan göra är att stödja. Frågan om partnerns närvaro dyker upp i litteratur om abort (Davidson & Forsling, 1982, Callersten-Brunell & Lidholm, 1985). Hur är partnerns situation? Det är kvinnans beslut huruvida hon ska fortsätta graviditeten eller inte, samtidigt som partnern också är gravid. Det finns en svårighet eftersom det handlar om att vara delaktig, men inte på samma villkor. För mannen blir det att hantera något som beskrivs i ord utan någon kroppslig upplevelse för dem själva. Ola beskrev det tydligt. Det är orättvist att inget fysiskt drabbar mig. Jag känner mig överflödig, känner mig inte drabbad fysiskt, fast det är vår grej drabbas bara hon fysiskt. Det finns i situationen en inbäddad olikhet. För en man behöver det som sker en längre process för att bli begripligt. Mina egna erfarenheter är att ultraljudsundersökningen en bit in i graviditeten till viss del verkliggjorde att det faktiskt pågick det jag visste pågick. När barnet gick att känna blev upplevelsen än tydligare. Likväl är det kanske först vid förlossningen som det för mannen blir fullt ut begripligt. I jämförelse med beskrivningar av graviditet innehåller mäns beskrivningar av sitt barns födelse ett annat känslomässigt engagemang (A. Söderström, 2000). När omhändertagandet på ungdomsmottagningen på Molinsgatan beskrevs i en antologi om Tonåringar, graviditet och abort talades det om vikten av att få partnern mer delaktig (Chidekel, i Thulin & Östergren,1992). Kuratorn nämnde i intervjun att hon vid några tillfällen blivit uppsökt senare av de unga männen, när de önskat samtal om graviditeten och aborten. Barnmorskorna nämner att de önskar att möjligheterna för de unga männen att bli delaktiga i processen bör utvecklas. I abortlitteratur nämns att paren har upplevelsen av ett gemensamt beslut, men de män som intervjuats upplever oftast att deras uppgift varit att stödja kvinnan. De unga kvinnorna i studien fick frågan om hur deras partner bjöds in. Lisa, Jessica, Helene och Emma berättade att deras pojkvänner varit med lite grand, vid första eller andra besöket. De har uppfattningen att deras partner varit välkommen, men att de själva har valt hur mycket han ska vara delaktig. Johanna uttryckte att: Ola har betytt jättemycket, jättebra, absolut känts som att han var lika välkommen att vara med, och det tror jag han känner också. Isabella ger en liknande beskrivning: För mig var det bra att Rickard var med, hade inte klarat det utan honom, bra att inte vara ensam. Rickard var med vid samtliga besök. Han berättar från sitt perspektiv: Bra, förutom första gången då jag fick sitta och vänta. Det har varit bra att de hela tiden pratat till oss. Att det har varit vi. Att de pratat med båda och att jag har fått direkta frågor hur det känns för mig. Det är viktigt för även om det är tjejens beslut så är det bra att ingen pratar över huvudet på en. Man fick vara med och fick egna frågor. En reflektion är att ordet delaktig i situationen kan ha en innebörd som gör det svårare att utveckla möjligheterna för de unga männen. Det kanske är nödvändigt att undersöka mannens position att stå vid sidan om. De kommer som par men är närvarande inför graviditeten från olika positioner, där den unga kvinnans inifrånperspektiv och den unge mannens utifrånperspektiv ska mötas. Detta var inte en huvudfråga för den här studien och därför finns ingen empiri som kan hantera den, men intressant att studera. Jag är gravid De unga kvinnorna får veta att de är med barn. Barnmorskan informerar hur de kommer att bli omhändertagna. När de vandrar ut från ungdomsmottagningen bär de unga kvinnorna med sig vetskapen om en faktisk förändring i sin kropp. Att vara gravid var en ny erfarenhet för alla utom en av de unga kvinnorna. Vid nästa intervju har de varit på ytterligare ett besök hos barnmorskan och träffat kuratorn. De fick åter berätta vad som pågick i deras tankar, funderingar och känslor sedan de fått veta att de är gravida. Känns som jag oroar mig för att inte kunna få barn i framtiden, för det vill jag ha. Tror inte nu att jag kommer att vara ledsen, det känns rätt just nu. Fast det kanske det inte gör om 10 år. Det är inte så mycket som snurrar, det har klarlagt sig. Det fysiska är bättre nu, inte lika illamående. Jag har kommit fram till vad jag vill göra och det känns bra. Abort. Jessica Tid för abort känns bra, det är två veckor kvar. Jag längtar lite tills det är över. Alla har varit jättesnälla och trevliga, inget obehagligt alls. Jag mår fortfarande jätteilla. Jag får yrsel, allt vitnar, blir kall och skakig. Det är jobbigt, eftersom jag ska ut och resa. Lisa 8

Det känns läskigt och jag känner mig utelämnad. Känner ingen som varit med om samma sak. Det är som att stå inför ett prov, men 1000 gånger värre. Osäker på hur och om jag ska klara det. Längtar till det är över, vill spola förbi den här biten i mitt liv så jag kan gå vidare och känna att jag klarat mig igenom det. Helene Har funderingar om jag väljer rätt. Mår illa, kan inte jobba. Det är frustrerande och därför bättre om det inte tar alltför lång tid. Jag har bestämt mig för vad jag vill göra. Känns inte jobbigt, men onödigt att göra en gång till. Emma Det var på något sätt så att jag tänkte att jag antagligen är gravid för jag hade ingen mens, men samtidigt trodde jag att det bara berodde på att jag var orolig för att jag var gravid. Inte att jag var det. Jag har fortfarande inte berättat för någon om min situation. Usch, jag känner mig ensam och utelämnad. Det är sån turbulens. Jag känner sorg, jag orkar inte vara social och glad. Susanna hon vill att det ska vara över. Genom att göra en jämförelse med ett prov, men 1000 gånger värre, försöker hon med hjälp av de erfarenheter hon har att göra sin upplevelse begriplig. Att hon uttrycker att hon vill spola förbi den här biten, kan ses som en önskan att hantera det ovissa genom en liknelse vid en videofilm. I uttrycken som relaterar till beslut finns ord som snurrar och klarlagt sig hos Jessica, vilket visar komplexiteten i situationen. Susanna nämner ordet turbulens och Johanna räknar upp de olika företeelserna i det som är en ny situation för henne. Att beslutet de ska ta kan vara tungt kan utläsas i att Rickard vägt för och emot. Susanna talar om att inte ha ork. Susanna och Helena uttrycker båda att de känner sig utelämnade och båda är upptagna av huruvida de ska berätta det för någon eller inte. Att få stöd av andra är viktigt. Barnmorskan ställer vid såväl första som andra besöket frågan om vilka som känner till graviditeten. Kuratorn beskriver att det först dilemmat som de unga gravida har att brottas med ofta är berätta för andra. Det är så mycket beslut och jag har oro inför vad som ska hända. Jag har aldrig varit så mycket hos läkare förut, inte varit så sjuk. Det är en ny situation. Jag måste ta beslut om saker jag inte vet någonting om och som jag inte har någon uppfattning om. Exempelvis preventivmedel, jag har inte velat använda hormonpreparat. Nu kommer jag att använda. Vet inte vad som är bättre än andra. Det är jobbigt att vänta på allt. Har mycket tid att tänka, det är säkert bra men jobbigt. Beslut om abortmetod är ytterligare en sak. Pengafaktorn påverkar mig också. Jag behöver pengar till preventivmedel. Jag får då dra in någon annan för att låna pengar. Johanna Känner mig mer avslappnad och lite bisittare i dag. Inte så mycket att göra, bara vara med. Tänkt mycket kring själva situationen, funderat mycket om abort och så. Funderat på varför man gör abort, liksom vägt för och emot. Samtidigt har jag varit avslappnad sedan vi fick svaret. Det har väl också varit lite vajigt men inte speciellt nervöst. Nu vet man att det kommer att ordna sig. Rickard Slappnat av efter gynundersökningen. Jag har inte tänkt så mycket, jag är bra på att skjuta undan tankar. Jag får se hur det blir efteråt. Jag kände mig mest tyngd och nervös inför gynundersökningen, men hon var bra. Isabella Ungdomarna beskriver ovan att de har något ovisst framför sig. Ord som betecknar tid på olika sätt används och de vill ta sig förbi det de står inför. Helene står inför något som hon inte vet om hon klarar av och 9

Om sammanhanget där valet görs Vad de unga kvinnorna upplever och berättar tar inte plats i ett vakuum. Det sker i närvaron av ett historiskt perspektiv och i det sammanhang de befinner sig i. Det är inte ett givet sammanhang. Att vara ung och gravid är en komplex situation och det är även den omvärld där berättelsen berättas. Historik Lagen om fri abort kom 1975. Ett historiskt perspektiv är betydelsefullt för att förstå aktuella föreställningar. Att begränsa barnafödandet har alltid förekommit i olika former och abort är inte en modern företeelse. Historien om abort är mörk. 1643 fastställer kyrkorätten dödsstraff för bälgamord (abort). Lagen riktar sig dels mot dem som genomför aborter och dels mot dem som försöker göra sig av med foster. På 1700-talet halshuggs hundratals svenska kvinnor för att de gjort abort. Under 1800-talet får kvinnorna som gjort abort spöstraff och straffarbete. 1864 försvinner spöstraffet som påföljd, men straffarbetet kvarstår. 1921 ändras påföljden till fängelse i 6 månader-2 år. 1938 införs för första gången rätten till abort i lagen. Möjligheten ges om det väntade barnet av skada under fosterstadiet skulle komma lida av förväntad sjukdom eller lyte. Straffskrivningarna för illegal abort var kvar. Abort sågs inte som en rättighet. Lagen ställde staten och läkarna som förmyndare över kvinnan. Hennes plikt var fortfarande i första hand att föda. (Davidson & Forsling, 1982, Callersten-Brunell & Lidholm, 1985). Den som läser ovanstående punkter får själv föreställa sig alla de tragiska berättelser från enskilda kvinnor som finns dolda bakom vad som står. Statsmaktens makt över liv och död utvidgas i början av 1600-talet. Det blev mer nödvändigt med undersåtarnas tjänster och att använda deras kroppar till arbetskraft och stridbarhet. Kroppen värderades ringa i relation till den dyrbarare själen och den kunde godtyckligt göras av med genom dödsstraff. Det skapas en anatomisk politik (Michel Foucaults uttryck) med utvecklandet av metoder för kontroll av biologiska processer som förökning, dödlighet etc. Den anatomiska hållningen märks under 1600-talet i uppfattningen om synd. Undersåten reducerades till en kropp. Kroppen var ingången till själen och en skyldighet inför överhet och Gud var att bevara den fri från synd och orenhet. Att hemfalla åt hordoms last uppfattades som att man besudlade Guds egen skapelse (Ödman, 1995). Historien om abort blir med nödvändighet en historia om kvinnosyn och om de oäkta barnen som föddes utom äktenskapet. Det var kvinnan som fick bära skammen och vetskapen om en osäker framtid. Rätten till den egna kroppen, som under 1600-talet fråntogs undersåtarna av statsmakten, har tagit längre tid för kvinnor än för männen att återfå. Fortfarande fyra hundra år senare kan fenomen av det här slaget uppmärksammas. Under förra seklets inledande decennier dök fler möjligheter till illegala aborter upp, ofta med ytterst tveksamma metoder. På 1940-talet beräknas att 10-20 000 illegala aborter genomfördes årligen i Sverige. Under 1960-talet åkte 10-20 000 svenska kvinnor varje år till Polen för abort trots riskerna det innebar. Under 1960-talet inleds debatten om rätten till fri abort (Davidson & Forsling, 1982, Callersten-Brunell & Lidholm, 1985). Nuvarande sammanhang Ovan beskrivs kort ett historiskt scenario som fortfarande är en realitet i stora delar av världen. Unicef uppskattar att 75 000 kvinnor årligen dör i anslutning till en abort eller i sviterna efter den (Thulin & Östergren, 1997). I ett mångkulturellt samhälle lever skilda 10

perspektiv sida vid sida. Den självklara möjligheten att vända sig till en ungdomsmottagning för en ung kvinna kan vara fullständigt otänkbar för hennes bänkgranne i klassrummet. Frihet och rättigheter är ord vars innebörder måste fångas in och utforskas vid varje enskilt tillfälle. Hur den betraktas som genomför en abort och hur hon tror att andra ser på henne kan inte betraktas utifrån en generell entydighet. Under 1900-talet utvecklas rädslor som handlar om andras sociala maktbefogenheter att ta avstånd från någon socialt. Det blir en rädsla för andra människor som personer, vilket utgör andra sidan av ett socialt beroende (Ödman, 1995). Det kan innebära en större sårbarhet för den som är ung. Att förhålla sig fri från hur vi tror att omgivningen ser på olika företeelser är svårt. Vi förstår oss själva och gör en bild av oss själva via omvägen av kulturens tecken (Ricoeur, 1987). Perspektivet är aktuellt för de unga kvinnorna i studien och synliggörs av Lina vid den första intervjun: Jag rädd att det ska komma ut. Jag är också rädd för att berätta det för mamma och pappa. Jag vet inte hur de skulle reagera. Jag tror jag vet hur och det är inte så kul. Jag skulle inte få träffa folk, de skulle bli arga, besvikna och allmänt sura. Mamma skulle bli alldeles nipprig, hon är så rädd om mig. Önskan om ett gott bemötande kan förstås mot bakgrund av de aktuella samanhangen. Helene uttryckte: Att jag inte behöver känna mig dum och oansvarig. Jag är rädd och känner skuld för det om jag är gravid. Betydelsen av det individuella i mötet framskymtar i intervjuerna. Det finns likheter mellan svaren på frågorna, men de befinner sig var och en i sin egen upplevelse av att vara med barn. När lagen om fri abort kom synades den ordentligt för att undersöka hur den kom att efterföljas (Davidson & Forsling, 1982). Det är inget ovanligt att en nystiftad lag blir mönstrad efter sitt inträde i lagboken. Det handlar bl a om statsmaktens kontrollapparat som vill försäkra sig om huruvida den enskilde medborgaren är mogen ansvaret. För vissa lagar riktas kontrollen mot en viss grupp, i det här fallet kvinnorna. Granskningen av hur lagen efterföljdes handlade om lagstiftarens undran om kvinnan var kapabel att ta ansvaret för friheten. Abortfrågan är komplex och den väcker känslor. Inte bara för dem som befinner sig i situationen, utan även för andra när frågan dyker upp. De unga kvinnorna har ett val att fatta och upplever motstridiga känslor. Det historiska perspektivet får aktualitet när frågan om abort diskuteras. För att hantera frågan kan olikheter göras större än likheter och skapa myter i en uppdelning mellan vi och dom. Dom är de kvinnor som blir gravida och de kan beskrivas som slarviga, ansvarslösa, bekväma. Kvinnor befinner sig i abortsituationen som en konsekvens av sexuell handling. Attityder och myter kan medföra att den traditionella synen på kvinnan och hennes sexualitet hålls kvar. Åsikter om abort är lättare att uttrycka när konsekvenserna inte blottas (Callersten-Brunell & Lidholm, 1985). Rätten till fri abort har inneburit att de som inte tagit ansvar för sin sexualitet synliggörs. Det som tidigare hanterades i det fördolda kan nu vara en öppen debatt i media. Debatten om sexualiteten tillsammans med ett öppet ifrågasättande av en traditionell kvinnoroll och möjligheten att vara en blivande mamma och avsäga sig det skapar ett tryck på kvinnan (Hede m fl.1994). För de unga kvinnor som kommer till ungdomsmottagningen finns rädslan och oron för vad föräldrarna och andra ska säga. Det är inte enbart aborten utan även det faktum att de måste blottlägga sin sexualitet och sina sexuella handlingar som medför oron. Vid en hearing om abort bland unga kvinnor 1996, beskrevs att många kvinnor upplever att de inte har skött sig och ställt till det (Holst, 1996). Det är inte svårt att se vilka uppmaningar och förmaningar som döljer sig bakom de utsagorna. En konsekvens blir rädslan för att bli betraktad som en dålig flicka, eller white trash som en av de intervjuade uttryckte. Det historiska perspektivet framskymtar. Dåliga flickor har haft olika namn och uppfattningen kan ha mildrats, men närvaron kvarstår. Susanne berättar vid den första intervjun: Jag känner själv skuld för att jag varit slarvig. Det sista man vill är att läxas upp. Det allmängiltiga i den här bilden exemplifieras och tydliggöras av att aborter används som en kategori bland riskfaktorer för unga vid statistiska undersökningar. Vid samma hearing som nämndes tidigare presenterades siffror som visade ett visst samband mellan antalet kvinnor som gör abort och socioekonomisk status (Hamark, 1996). På Folkhälsoinstitutets uppdrag genomfördes 1996 en befolkningsbaserad sexualvaneundersökning. Resultaten från den redovisades 1998 i skriften Sex i Sverige - om sexualitet i Sverige 1996. I undersökningen försökte forskarna karakterisera de kvinnor som varit med om abort och de som inte varit det. I deras studie framkom inte någon skillnad i socialgruppstillhörighet mellan de med aborterfarenhet och de utan. Vad som skiljer är sexualvanor och relationsmönster. Tidiga debutanter har oftare erfarenhet av abort än de som debuterar sent sexuellt. De som har erfarenhet av abort har haft fler samlagspartners än de som inte gjort abort. De här resultaten överensstämmer 11

med andra studier enligt rapporten, att det främst är den sexuella praktiken och den individuella fertiliteten som avgör (Sundström, 2000). Att använda statistik har funktioner för att kategorisera och differentiera grupper från varandra i ett samhälle. Kombinationen mellan upplevelsen, att inte ha skött sig kan ses som en diskurs och valet att studera socialgruppstillhörighet i relation till antalet aborter, väcker funderingar särskilt i samband med tankar om ett alltmer individualiserat samhälle. Att de trassel och besvärligheter en människa hamnar i beror på individen själv har fått rangen av ett axiom, där omständigheter tar allt mindre plats i diskussionen (Bauman, 2002). Synen på de enskilda individerna och upplevelsen för den enskilda individen kan få betydelse av de kategoriseringar som samhällsapparaten genomför genom exempelvis statistik (Bauman, 1995). Kategoriseringar som görs kan ha avigsidor även om syftet är gott. När strukturerna kombineras som ovan blir det en diskurs som behäftar grupper i samhället som olika, ett vi och dom tänkande. Det blir ett medel för att tillskriva eller påtvinga vissa en negativ identitet. 12

Den ambivalenta processen De unga kvinnorna och deras pojkvänner befinner sig med nödvändighet inför val och beslut. I det här kapitlet vill jag fånga in den oro, ovisshet och osäkerhet de uttryckte i intervjuerna med begreppet ambivalens. Det första de unga kvinnorna har att hantera är misstanken om att de är med barn. De kan ha haft ett oskyddat samlag och oron och/eller ovissheten finns där. I intervjuerna uttryckte några även en osäkerhet på preventivmedlets tillförlitlighet. För några hängde oron samman med att det var tillfälligheter som gjort att de skyddat sig. Som till exempel att de inte hade någon relation till killen de varit tillsammans med och att det vore typiskt att bli med barn just därför. Merparten av de intervjuade hade i en parrelation. Deras upplevelse handlade om att de tyckte att de varit slarviga och oförsiktiga. Att vara gravid kan vara en ny erfarenhet där det saknas givna normer att följa. De kan ha deltagit i diskussioner i skolan eller hemma om graviditet och abort, men det uppstår en skillnad när de själva befinner sig i situationen. En ung kvinna uttryckte vid den första intervjun: Jag är orolig för allt möjligt, det är jobbigt. Det är jobbigt att inte veta något om situationen. Jag känner mig osäker. Vill att någon ska berätta hur det går till. En del av ungdomarna hanterar ambivalensen genom att i första skedet vända sig till vänner och/eller föräldrar. Att vända sig till en nära vän, pojkvän eller familj kan syfta till att överbrygga den ensamhet som ett val av detta slag medför för den unga kvinnan. Zygmunt Bauman menar att ett jag som moralisk person alltid är ensam (Bauman, 1995). Det finns en ensamhet i situationen som måste hanteras och de sociala relationerna är en möjlig väg. Samtidigt finns i bakhuvudet tankar om vad de hört andra uttrycka om graviditet och abort. Johanna förtydligar hur hon upplever situationen. Det är inte så stor grej att göra abort enligt många därför känns det fel. Jag menar jag borde inte tycka att det är så jobbigt som jag tycker att det är. Ovan nämndes sociala maktbefogenheter i den sociala omgivningen och de kan inverka och vara nödvändiga att hantera (Ödman, 1996). Det val och handling som utförs kan bli bedömd i efterhand, av såväl den unga kvinnan som hennes omgivning. Det innebär att den unga kvinnan före aborten undrar hur den sociala omgivningen kommer att bedöma henne och vill försäkra sig om att hon får det stöd hon önskar. Att berätta om sin belägenhet är inte en självklarhet och kan vara ett dilemma som de kan vara ambivalenta inför. För vem eller vilka ska det berättas? Komplexiteten i sammanhanget exemplifieras av Helen: Jag är osäker och vet inte om jag vill berätta för någon. Kanske berättar jag för bästa kompisen och pojkvännen. Jag vill inte berätta för mamma, men jag är orolig för att hon ska få veta ändå. Det känns som att jag sviker henne om jag inte berättar. Jag ska klara det själv, men kanske jag ska berätta för någon. När de unga kvinnorna, eller paren, får veta av barnmorskan att de är med barn står de inför en situation som kräver dem på ett ställningstagande. De har valet att fortsätta sin graviditet eller avbryta den. De står inför en livssituation som är mångtydig och innehåller flera aspekter som de måste hantera. Det finns inga abstrakta etiska principer som kan frigöra dem från deras belägenhet (Bauman, 1995). För att förstå situationen de unga gravida befinner sig i är det viktigt att förstå att 1975 års lag om fri abort medfört kvalitativa skillnader för kvinnan som befinner sig i denna moraliska situation. Under en lång process har abort glidit bort från ett brott som varit belagt med dödsstraff, vidare till ett lagstiftande där kvinnan inte var betrodd att ta ansvar för beslutet och möjligheten var villkorad utanför hennes egen kontroll. Fram till den nuvarande situationen där beslutet är den enskilda kvinnans eget. För förståelsen av situationen som de unga kvinnorna och männen befinner sig i är 13

det nödvändigt att denna förändring finns med i resonerandet. Den kamp som utkämpats för att till slut leda fram till en lag som ger kvinnan rätt till sitt eget beslut är en seger. Samtidigt har det moraliska ansvaret i situationen förändras. Tidigare fanns kyrkan, staten, samhället som aktiva aktörer, vilka utfärdade etiska regler och direktiv. Genom maktutövning klargjordes att de som genomför en abort begick ett juridiskt, etiskt och moraliskt brott. Det fanns en överordnad princip i samhället om vad som var rätt att göra. Nu saknas i princip detta vilket medför en frihet för kvinnan, men samtidigt en nödvändighet att själv hantera detta moraliska dilemma och den faktiska ambivalensen. Nu är ansvaret för valet, och det beslut som kvinnan tar, hennes eget. Valsituationen kvinnan befinner sig i kan förtydligas av ett citat av Zygmunt Bauman: Den rimliga sanningen är att moraliska val faktiskt är val och att dilemman faktiskt är dilemman inte tillfälliga och korrigerbara verkningar av mänsklig svaghet, okunnighet eller dumhet. Problemen har inga på förhand bestämda lösningar, det finns inte heller vid skiljevägen någon riktning som självklart bör väljas framför andra. Det finns inga orubbliga principer att följa för att undgå situationer som får farliga konsekvenser och undslippa den bittra eftersmak (kalla det skrupler, dåligt samvete eller synd) som kommer oombedd sedan besluten fattats och verkställts. Den mänskliga verkligheten är tilltrasslad och mångtydig och därför är moraliska beslut, till skillnad från abstrakta etiska, ambivalenta (Bauman, sid 44 1995). Beslut Ambivalensen framträder inför ansvaret att fatta ett oåterkalleligt beslut. Att ta ett beslut är att välja något och samtidigt att välja bort alternativ. Det är att ta steget ur valsituationen. I en stor del av det vardagliga livet sker val utan att det varken uppmärksammas eller reflekteras över. Vissa val kan vara uppsökta för att någon vill förändring i livet. Andra val kommer till oss och även om de kunde ha varit möjliga att undgå är de det inte längre. Det är den situationen som är aktuell för dem jag har intervjuat. De står inför en nödvändighet att fatta ett beslut och de har en begränsad tid för att göra sitt ställningstagande. Processer som leder fram till viktiga beslut i livet är komplexa och svårfångade. Relationen mellan vad som benämns förnuft och känsla är närvarande på flera sätt. När det talas om att inte vara förhastad utan tänka över saken är det ett rationellt beslutsfattande som åsyftas. De förnuftiga besluten anses oftast väl övervägda och genomtänkta. De känslomässiga besluten presenteras som motsatsen och blir ologiska, med tillägget jag tänkte mig inte för. Om det ska vara möjligt att ta beslut utifrån ett rent förnuft är det nödvändigt med kunskap om situationen. Vilka handlingsalternativ är tillgängliga och vilka konsekvenser kommer beslutet att medföra på lång såväl som kort sikt. Jessica undrar hur hon kommer att tänka om tio år. För förnuftsbeslut används erfarenheter i minnet och det är nödvändigt med en logisk metod som gör processen begriplig (Damasio, 1999). Ibland finns inte de nödvändiga erfarenheterna. Sammanhanget kan vara nytt. Det kan exemplifieras av Carolina: Jag undrar om det är en stor känslomässig grej? Hur skulle det vara att göra abort? Vad skulle jag göra? Det är första gången och jag är nervös om det blir positivt eller negativt. Att ta det beslut som är det mest gynnsamma på lång sikt innebär svårigheter. Hur lång tid framåt förväntas konsekvenserna för beslutet att vara verksamma? Är det möjligt att i beräkningen foga samman alla scenarier där vissa med självklarhet kommer att befinna sig utom kontroll för den som fattar beslutet. Beslut som är av personlig och social karaktär är mer komplexa än andra. Ett fördelaktigt beslut i sammanhanget antas få grundläggande sociala och personliga konsekvenser för faktorer som överlevnad, tak över huvudet, bevarande av psykisk och fysisk hälsa, arbete, utbildning, ekonomi och socialt anseende (Damasio, 1999). Liknande resonemang framhävs i litteratur om abort där det omtalas att valet av abort är sammansatt av flera olika ställningstaganden och även relationen till barnafadern. Beslutet är en del av en framtid och kan vara en konflikt av olika önskningar (Davidson & Forsling, 1982, Hede m fl 1994). Att det är viktiga teman för dem som besökt ungdomsmottagningen och är med barn framkom vid intervjuerna: Jag vill ha barn som ung, men inte när jag går i skolan, jag menar nu går jag i gymnasiet. Jag har inget fast förhållande, ingen utbildning och inget jobb. Det är så klantigt. Gud vad jag överreagerar, uttryckte Sofie. Känslans betydelse i beslutsfattandet kan uppmärksammas i primära känslor av lust och olust. Det sker genom en uppsättning förändringar i kroppen som nervtrådar framkallar i kroppens organ under överinseende av hjärnan som reagerar på innehållet i de tankar som en viss företeelse eller händelse givit upphov till (Damasio, 1999). Känslorna står i relation till något som de livnär sig av. Känslan uppträder och medför en handlingsberedskap, en prioritering av specifika handlingar som upplevs överhängande. Känslan är ett sätt att försöka lösa ett problem. Upplevelsen av en känsla är att vara medveten om att något sker genom en upp- 14

levelse i kroppen som förändrar förhållandet till omvärlden. Känslan är ett uppförande hos en kropp som befinner sig i ett visst tillstånd och den lever i den värld den har varit med och skapat. Det är en komplex relation som berör subjektiva upplevelser, fysiologiska reaktioner och beteenden (Sartre, 1992). Det kan illustreras med vad Åsa, en av de unga kvinnorna uttryckte vid första intervjun: Det är jobbigt att prata om, så jobbig känsla. Jag är orolig hela tiden, vad det är som händer. Det är nervpåfrestande och tär på psyket att vänta på att få veta. Just nu ser jag många som är gravida och många barn, ser mer antagligen eftersom jag har de här tankarna inom mig själv. Vid övervägande av ett specifikt alternativ kan en obehagskänsla i magen uppstå, vilket kan få individen att direkt rata alternativet. Magen upplevs ofta vara hemvisten för känslor. Filosoferna i det antika Grekland placerade sjätte sinnet i magen och kallade de Splanchna, ett ord som ursprungligen åsyftade inälvorna, där känslor och sinnesintryck fogades samman (Liedman, 2001). En av kvinnorna uttryckte i intervjun: Jag hade magknip. Mådde illa och så beställde jag tid här, då släppte allt och magknipen försvann, blev trygg när jag hade beställt tiden. Att ta medvetna beslut innebär att man behöver rikta uppmärksamheten, koncentrera den och hantera handlingsalternativ i en given situation ger upphov till. De värderas utifrån vem jag är och vilka erfarenheter jag bär med mig (Damasio, 1999). Jag tror att jag skulle kunna klara av det. Jag vill bevisa att jag kan det, men det är fel tanke. Det är ju inte därför man behåller ett barn. Jag tror man ska lära sig ta ansvar för sig själv innan man tar ansvar för någon annan. Jag vill ut och resa också. Jag har erfarenhet av abort och det var smärtsamt. Jag har funderat mycket, men det finns ändå bara nej, berättade Cecilia. Descartes skugga vilar över synen på relationen mellan förnuft och känsla och har gjort det sedan 1600- talet med ett absolut rationellt subjekt å ena sidan och ett systematiskt tvivel å den andra (Börjesson i Westin red, 1998). Resonemanget medför att känslorna är något som ska betvivlas, ifrågasättas, eftersom de tillhör kroppen och inte tillskrivs samma giltighetsanspråk som det rationella förnuftet. För de unga gravida är det nödvändigt att välja en handling. I valet och beslutsfattandet är värderingen närvarande och utgörs av de behov som individen upplever när hon fattar ett beslut. Handlingar kan vara rätta, moraliskt lämpliga, ekonomiskt förnuftiga i ett sammanhang och förkastliga, ologiska, i ett annat. Olika kriterier skapar olika värdeskalor som alla kan vara tillämpliga i det aktuella sammanhanget, vilket ställer krav på att prioriteringar görs (Bauman, 1995). De unga gravida står med en undran och eventuell oro inför frågor som: Vad kommer andra att tycka? Att vilja berätta men ändå inte. De gör bedömningar av sig själva för att de befinner sig i situationen med ord som slarvig och har skuldkänslor. Sammanhanget de lever i, hur det ska gå med skola och arbete kräver samtidigt sin prioritet. Ett ställningstagande blir avvägningar mot andra ställningstaganden. Beslutet blir avhängigt hela personligheten, hela registret av känslor och relationen till det aktuella sammanhang individen befinner sig inom (Thomasson, 2001). Individen förlägger på så sätt det sociala sammanhanget och det historiska förflutna till sitt eget inre (Sartre, 1972). Det finns i Susannas berättande uttryck som berättar om krisen hon befinner sig i: Jag har fortfarande inte berättat för någon om min situation. Usch, jag känner mig ensam och utelämnad. Det är sån turbulens. Jag känner sorg, jag orkar inte vara social och glad. Susanna upplever mycket och det kan relateras till kroppen genom att hon använder uttryck som orkar inte. För Jessica verkar det mer som om processen är en bit på väg: Det är inte så mycket som snurrar, det har klarlagt sig. Det fysiska är bättre nu, inte lika illamående. Jag har kommit fram till vad jag vill göra och det känns bra. Komplexa beslut måste hanteras och förstås utifrån sin komplexitet, förenklingar riskerar att skala bort delar som kan vara nödvändiga för beslutsfattandet. I intervjuerna med de unga gravida kvinnorna och männen framkom en oro som berörde rädslor att ingreppet kunde medföra negativa konsekvenser. Den oron var närvarande redan vid första intervjun. Rickard berättade då: Jag är jättenervös. Har ont i magen. Rädd för risken att Isabella inte ska kunna bli gravid igen. Känner mig skyldig, om det skulle bli så skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. Liknande rädsla har även Jessica: Känns som jag oroar mig för att inte kunna få barn i framtiden för det vill jag ha. Tror inte nu att jag kommer att vara ledsen, det känns rätt just nu. Fast det kanske det inte gör om tio år. Ambivalensen inför beslutet finns kvar när de resonerar om ifall de tagit rätt beslut. Emma som tidigare gått genom en abort uttrycker: Jag har funderingar om jag väljer rätt. Rickard fortsätter sina reflektioner vid den andra intervjun: Funderat mycket om abort och så. Funderat på varför man gör abort, liksom vägt för och emot. Den fullständiga vissheten kan inte uppnås. De kan i det givna sammanhanget endast skapa en godtagbar visshet om att de hanterar situationen på ett för dem själva bästa sätt. 15

Bemötande Personalen som ansvarar för omhändertagandet har att bemöta de unga gravidas ambivalens, oro, osäkerhet och ovisshet. Vid den första intervjun fick de unga gravida frågan vad som var viktigt för att de skulle känna att de fick ett gott bemötande. Svaren var, med viss olikhet i uttryckssätt och ordval, av stor samstämmighet. Det var viktigt att de blev bemötta trevligt och att de som de skulle möta var snälla. De uttryckte en önskan att bli respekterade och talade till på ett vänligt sätt. Några gav en beskrivning via motsatsen med svar som att de man mötte inte skulle vara tykna. En av de unga kvinnorna sammanfattande: Om det är negativt vill jag få pusta ut. Om det är positivt vill jag känna trygghet från den personen man träffar, att de bryr sig och inga sura miner. För några få var frågan oviktig. De var intresserade av svaret och om det var positivt ville de att det skulle gå snabbt. Önskan att bli bemött trevligt och snällt är naturligtvis inget uppseendeväckande. Men om det betraktas mot bakgrund av vad de sa vid den första intervjun om hur de upplevde sin situation och placerar in det i ett såväl historiskt som nutida sammanhang får deras önskan en mer omfattande betydelse. Emma nämnde vid frågan om bemötande betydelsen av att bli uppmärksammad om man tycker det är jobbigt och att man får förståelse. Med tankar om hur omvärlden kan tänkas betrakta en ung kvinna som gör abort kan det finnas en rädsla för ett negativt bemötande. En ung kvinna uttryckte: Bara de inte är dömande och fördömande. Eller bara ingen skäller på mig. Att det finns en ökad känslighet för vad som sägs eller inte och vad som görs eller inte i den här situationen har uppmärksammats i andra studier (Callersten-Brunell & Lidholm, 1985). Barnmorskan Barnmorskan är den som först möter de unga kvinnorna när de kommer för att göra ett graviditetstest. De berättar för de unga kvinnorna om graviditetstestet är positivt, att de är med barn eller om testet är negativt, att de inte är gravida. En av barnmorskorna beskriver hur hon bemöter de unga kvinnorna i det här skedet på följande sätt: Om det (testet, anm.) är positivt får man lyssna på oron. De får information om vårt omhändertagande, jag talar om hur vi jobbar och vad vi har att erbjuda henne. Jag frågar vilka som vet om att hon är där och att det är viktigt att någon vuxen vet, samt att vi gärna ser att pojkvännen kommer med. Frågar inte annars så mycket, försöker att inte vara så aktiv. Mer att finnas till för frågor, att ge möjlighet för tjejen att smälta, och talar om för henne att vi kommer att prata mer när hon kommer tillbaka. Jag vill lämna det så rent som möjligt för att undvika egna värderingar, för de kommer och i den här situationen är tjejen extra känslig, viktigt att hon får känna efter. Viktigt att förmedla att vad hon än gör kommer vi att stötta henne och hjälpa till på alla sätt. Extra spännande är de som säger jag visste det, jag kände det på mig. De vill jag applådera. Jag säger att de ska vara rädda om den förmågan, att det är väldigt bra att lita på sin känsla, att känna sin kropp. Det finns en tydlig intention från barnmorskorna att hålla sig i bakgrunden. Det exemplifieras genom uttryck som att lyssna till oron och att inte vara så aktiv, mer att finnas till för frågor att ge möjlighet för tjejen att smälta. De blir en strävan att inte stå mellan den eller de som får beskedet att de är med barn och deras upplevelse av det. Att den unga kvinnan ska vara fri i situationen och själv får äga sin situation och sitt ansvar. Barnmorskan förmedlar en tilltro till den unga kvinnans egen förmåga och kapacitet, men tillägger samtidigt att hon kommer att finnas där. Den unga kvinnan förstår att hon oundvikligen står inför ett val, ett val som är hennes eget. För möjlighet att vara fri i den 16

situationen kan hon inte påtvingas uppfattningar och värderingar. Det viktiga för henne är att få tillfällen att utveckla möjligheter till att fatta sitt beslut (Sartre, 1992). Hon befinner sig i ett moraliskt förhållande där alla infallsvinklar på det ställningstagande hon står inför riktas mot henne. Alla de berättelser som hon hört om vad som bör göras, alla de tänkbara regler eller principer hon tagit del av riktas mot henne (Bauman, 1996). Det är frånvaron av pekpinnar om vad som bör göras som möjliggör för den unga kvinnan att vara en individ i situationen. Plikter och principer tenderar att göra människor lika. Det är att få närvara inför sitt ansvar som gör dem till individer (Bauman, 2002). Att lämna det rent, som barnmorskan uttryckte, är att se det unika och ge den unga kvinnan möjlighet att närvara inför sitt dilemma. När de återkommer vid nästa tillfälle har de lämnat ovissheten om huruvida de var gravida eller inte. Barnmorskan beskriver det andra besöket: När de kommer nästa gång är det åter att svara på frågor som samlats under dagarna och om de kroppssymtom de har. Jag frågar hur det känns och hur de tänker, åt vilket håll det lutar? Om hon har bestämt sig för abort ger jag information om abort och svarar på de frågor som hon har. Om hon inte bestämt sig svarar jag endast på hennes frågor. Information ges annars både skriftligt och muntligt. Jag frågar också om de har pratat med någon, det är en viktig fråga de bär på, hur de ska tala om det hemma. Det beror ju på hur de har det i relationen till föräldrarna, vissa är trygga i att berätta. Det är bra med någon vuxen eller nära vän i den här situationen. Jag återkopplar även till förra samtalet, hur det var att få veta att man var gravid, samt även om hur de tänkt kring detta innan de blev gravida. Om tjejen är osäker frågar jag om det är något jag som barnmorska kan svara på annars lämnar jag det vidare till kurator, men säger att hon gärna får komma tillbaka. I den här situationen kan det vara gynekologen som ger den mesta informationen om tjejen varit ambivalent. Viktigt också att prata om mödravården, om hon vill fortsätta graviditeten. Vilken mödravård hon ska vända sig till och att hon där kommer att få en barnmorska som är med under hela graviditeten. Att det där finns personal, socialsekreterare som kan ge information om hur det ska funka med skolan osv. En del frågar om preventivmedel, vilket är ok om de är säkra i sitt beslut. Det är viktigt att vara öppen för alla de olika frågorna. Att de har tid att tänka och känna, eftersom det oftast inte är någon brådska. När de unga vid den avslutande intervjun fick frågor om samtalen med barnmorskan nämnde de att samtalen med barnmorskan först och främst handlade om graviditetstest. Det var där som det bekräftades att de var med barn. De framhöll informationen, att de pratat med barnmorskan om abort och hur allt skulle gå till väga på ett bra sätt. Isabella uttryckte: Det är bra så man vet, svårt att vara i ovisshet. De har uppskattat att det gavs utrymme för frågor och att de upplevde att de själva varit delaktiga i samtalen med barnmorskorna. Barnmorskorna undrade före studien om de unga gravida tycker att informationen de får är begriplig, vilket är betydelsefullt när de unga gravida befinner sig i en omtumlande situation. När de unga fick svara på den frågan om informationens begriplighet hade aborten genomförts och de kunde relatera informationen de fått till vad de sedan hade varit med om. Vid svaren framgår att informationen varit en kombination av svar på deras frågor och förklarande: De förklarade mycket istället för att jag skulle fråga, skönt att bara få information, utan att be om allt, det är skönt när man inte vet exakt. Vid intervjuerna berättade barnmorskorna att många redan vid det första besöket vill ta beslut, men att de bromsar. De unga kvinnorna berättar att de blivit uppmärksammade på att de själva ska bestämma hur de ska göra och att de ska ägna tid till det. I samband med en abort är preventivmedelsfrågan en del. Att det varit ett tema i mötena med barnmorskorna konstateras av några vid intervjuerna. Preventivmedelsinformation ska finnas med i den här situationen. Barnmorskorna undrade om de unga gravida kände sig påtvingade att börja använda preventivmedel. Det finns naturligtvis ett starkt motiverande skäl att börja, samtidigt som att tala om preventivmedel kan vara signaler att den unga gravida varit slarvig tidigare. Johanna uttryckte att hon var: Inställd på att jag skulle börja med preventivmedel. Själv är jag skeptisk för att manipulera med kroppen, de pratade inte mer än det är nyttigt, hade nog tänkt en annan sort tog ett steg längre än jag tänkt. Rickard svarade på den frågan med: Nej, men det är klart de vill att man ska använda preventivmedel. Alla har pratat om preventivmedel, men vi har inte känt något tryck att vi borde använda, men det är bra att de pratar om det. Fick lite mammakänslor men på ett bra sätt. Kuratorn Efter andra besöket hos barnmorskan träffar de unga gravida kuratorn. Samtalet med kuratorn är frivilligt, men sedan den 1 januari 1996, ska enligt lag alla kvinnor erbjudas möjligheten att få stödsamtal med en kurator. I skriften Barnens Rätt Handbok för vuxna, betonas vikten av att tonåringar som söker abort får 17

stöd, eftersom abort kan innebära en krissituation (Hobohm, 1996). På ungdomsmottagningen är det få som väljer bort kuratorssamtalen. Kuratorn beskriver sin uppgift på följande sätt: Att se hur tjejen lever, hur hon har det runt sig, hur hon mår, stödet runt henne. Frågar om hennes relation till pojkvän och till sina föräldrar. Att ta reda på det bästa omhändertagandet för henne och hur min roll ska bli. Den första frågan rör ofta om föräldrarna vet om att hon är här. Många yngre har inte sagt något, det blir deras första dilemma. Börjar där i berättandet hur hon ska göra med mamma, tala om relationen till föräldrarna, att det är gott att ha en vuxen intill sig, de flesta tänker då på mamman. De får utrymme att berätta, hur de tänker, hur de reagerade vid beskedet, hur de började ana att de var gravida, vilka fantasier de har. Brukar prata om förnuftet, då tänker alla förnuftiga tankar, om rätt och fel, i hjärtat kanske det finns känslor som inte alls stämmer överens med förnuftet anser är ett rätt / bra beslut. En strävan att förnuftet och känslan ska närma sig varandra. Att samtala om hur det känns härinne, att hon får möjlighet att känna efter. Jag fortsätter att tala om och ta upp fantasier. Här finns upplevelsen av att jag kan bli gravid. Det är viktigt att jobba med relationen mellan känsla och förnuft. Det kan bli en erfarenhet, en modell för hur de kan jobba sig igenom kriser. Det händer mycket med tjejen rent existentiellt. Relationen till pojkvännen är viktig, exempelvis om de vill ta olika beslut. Då är respekten viktig. Det finns alltid en känsla av glädje av att vara gravid och de flesta tror inte att de får känna det. Är de tveksamma träffar jag dem mer än en gång för att de ska få möjlighet att fortsätta att tala om sina upplevelser. Det är en balans mellan att varken förstora upp eller reducera den situation de befinner sig i. I bemötandet av de unga kvinnorna förtydligar och uppmärksammar kuratorn ambivalensen. Den försvinner inte om den undviks, utan den måste hanteras. Vid intervjuerna av de unga kvinnorna framgick att samtalen med kuratorn handlade mycket om känslor. De fick beskriva hur de kände inför att vara med barn och menade att det varit skönt att få sätta ord på känslorna. De unga gravida tyckte att det var bra att få bekräftat att det var vanligt att känna som de gjorde och att det var ok. De känslor som nämndes var oro och rädslor, men även den glädje som finns. Kuratorn berättade att de unga gravida ofta tror att de inte får lov att känna, än mindre uttrycka, känslan av glädje över att kunna bli med barn. Vid intervjuerna berättade de att det hjälpte mycket att prata, att sätta ord på vad som pågår, eftersom situationen blev verkligare och att det var bra att uppmärksamma konflikten mellan olikheterna i känslorna. I samtalen med kuratorn, kan parets samarbete vara i fokus. Johanna beskrev: Vi pratade om vilken funktion Ola hade i situationen. Hur vi kände, om vi kunde prata om det och om vi förstod. Omvärldens syn och stöd är ett annat tema som nämns, vilket Helene beskrev: Vi pratade om hur omvärlden ser på mig, vilka jag pratat med. Om jag kände att jag behövde prata med fler eller färre. Att jag skulle ringa mamma, att det här inte bara var mitt fel och att livet går vidare. De berättar i intervjuerna att de inte bara pratat om aborten, utan även andra saker, och att det varit bra. Gynekologen Efter samtalet med kuratorn kommer nästa besök. De unga kvinnorna står inför vad som kanske är deras första gynekologiska undersökning, vilket några uttryckte oro inför. För gynekologen finns det medicinska ansvaret, att upprätta den abortjournal som den unga kvinnan tar med sig till abortkliniken. I intervjun med gynekologen framkommer vikten av att den unga kvinnan inte ska uppleva ett tryck för att fatta ett beslut, beslutsprocessens ambivalens får ta plats. Viktigt att förstå att de (unga kvinnorna anm.) inte har bestämt sig eller behöver bestämma sig även om tid är bokad, ångrar hon sig behöver hon inte gå dit, viktigt att tala om det fram och tillbaka under samtalet. Det är ingen större risk med det här ingreppet än andra, men det finns föreställningar om det, det är vanligt med antydan till strafftänkande rädsla för att inte kunna bli gravid igen och få barn. Det är ofta tjejens första gynekologiska undersökning och därför viktigt att det inte blir skrämmande. Att tala sakligt om de olika valen av abort att inget är bättre eller sämre än det andra. Det blir även för mig preventivmedelsrådgivning och att hitta ett preventivmedel hon tror att hon kommer att använda. Viktigt att ge information även till pojkvän. Vid ungdomarnas beskrivningar av besöken hos gynekologen berättar de att det var där de fick veta hur själva aborten går till. De beskriver besöket hos gynekologen som praktiskt och att det var det medicinska perspektivet som var framträdande. En viktig aspekt är att få veta att allt är som det ska. Jessica uttryckte: Det har varit att hon kollat livmodern och så, att allt har varit ok. Besöket hos gynekologen som till viss del uppfattar som praktiskt, beskrivs samtidigt som känslofyllt. Jessica berättade: Det var omtumlande, eftersom det blev tydligt att det var på riktigt när jag fick se fostret och jag förstod att det verkligen var där. Jag var inte riktigt beredd på det och jag förstod mer allvaret då. Omtumlande beskrev även Johanna besöket och lade även till att hon var omskakad och förvirrad. Det var väldigt mycket. Det är för många deras första gyneko- 18

logbesök. De slappnade av efter besöket och beskriver att gynekologen varit förstående och försiktig. Att hon var noggrann med att berätta och förklara vad hon gjorde och varför hon gjorde det. Isabella sa: Alla hade sagt innan att det var det mest hemska de varit med om, men det var mycket bättre än väntat. De unga gravida berättar att de under besöket hos gynekologen fick veta hur lång tid de varit gravida och information om skillnaderna mellan kirurgisk och medicinsk abort. Den kirurgiska metoden för abort kan ske under de tolv första veckorna av graviditeten. Aborten utförs genom en utvidgning av livmoderskanalen och fostret avlägsnas med en vacuumsug. Den medicinska metoden ska genomföras före nionde veckan. Med hjälp tabletter (Mifegyne) som har motsatt effekt till kroppens egna graviditetsbevarande hormon framkallar kvinnan ett missfall (Winneby, 2004). Val av abortmetod blir ytterligare ett beslut att ta för de unga kvinnorna. Gynekologen undrade innan studien om de unga kvinnorna känt sig fria i valet av abortmetod. På den frågan fanns svar som: Ja, det var därför jag ändrade mig hela tiden. Eller. Jo, ingen värdering från ungdomsmottagningen, inget framställdes bättre än det andra. Pratade med kuratorn om vad jag valt och fick stöd, det var skönt. Eftersom tiden är en faktor vid detta val var det några som bara hade det ena alternativet. Något som var avgörande för Rickard och Isabella var att det var möjligt för Rickard att vara med vid ett av alternativen.. De har vid detta besök även kontakt med undersköterskan som tar prover och bokar tider för aborten och återbesöken på ungdomsmottagningen. En viktig fråga för personalen var om den unga kvinnan upplevt sig vara fri i sitt val av abort. Det rådde en samstämmig inställning vid svaren från de unga gravida på denna fråga med svar som: Ja, det gjorde jag, jag var säker från början, men blev uppmanad att tänka efter lite till, bra för mig också, men säkert väldigt bra för de som inte är säkra. Hon berättar vikten av att ändå bli uppmanad att tänka efter. Ja, det är ingen som har lagt sig i. Vi ville verkligen inte ha barn nu. Vi hade pratat om det innan, så det var rätt glasklart. Fel tillfälle och att det inte var rätt tid var det som var avgörande. Efter aborten Efter aborten får de unga gravida återbesök till gynekologen och kuratorn på ungdomsmottagningen. De har ytterligare ett besök till barnmorskan ca tre månader senare för uppföljning om hur preventivmedlet fungerar. Jag inväntade inte detta besök för den sista intervjun. Om preventivmedlet fungerar tillfredsställande är det vanligt att de avbokar denna tid. Med återbesöken avslutas ungdomsmottagningens omhändertagandet av de unga kvinnorna och deras pojkvänner. Kuratorn beskriver sitt samtal vid återbesöket: Att kolla upp hur de mår efter aborten, hur det var på abortkliniken. Eftersom samtalet också är en uppföljning av samtalet innan kan det se lite olika ut beroende på hur de upplevde situationen då. Vid det här samtalet är det också möjligt att fånga upp de sårbara tjejerna, aborten kan utlöst andra saker. Viktigt att förhindra att de fastnar i en kris. De flesta har bara det här samtalet, men det är viktigt att tala om att de kan komma att fundera över aborten längre fram i livet. Jag vill förmedla att de ska vara rädda om sig själva och om det händer saker är det möjligt att få hjälp. Efter aborten har de att hantera en eventuell oro om ingreppet medfört komplikationer. Oron att inte kunna bli med barn i framtiden kom till uttryck hos flera av de intervjuade. Att göra de unga kvinnorna trygga blir en viktig del av återbesöket hos gynekologen: Besöket efter aborten har en viktig själslig funktion. Att förmedla det här har gått bra och du har inte lidit några men. Egentligen är det inte motiverat medicinskt att undersöka. Om det skulle ha tillstött komplikationer hade det skett inom några dagar. Det viktiga är att de får en bekräftelse på att allt är normalt, att de kan leva som vanligt. Svårt att få grepp om hur de upplevt, de har redan liksom förpackat det i en svart låda även om det är kort tid efter. Vissa kan berätta exempelvis att de fått åka in akut, men berättar det avstängt. Andra är mer öppna och berättar om hur bra personalen på abortkliniken varit, eller är ledsna. Många svarar enstavigt och är konkreta inför mig. De vill bara ha undersökningen, vilket kanske beror på min yrkesroll? Kuratorn beskriver hur hon relaterar återbesöket till de samtal hon hade med kvinnan eller paret före aborten. Gynekologen talar om den själsliga funktion som undersökningen har. Erfarenheten av en abort kommer att vara en del i de unga kvinnornas biografi. Den kan komma aktualiseras vid olika skeden i livet. Återbesöket blir en möjlighet att sätta en punkt, men varje punkt som sätts för ett skede i livet är tillfällig, eftersom framtiden kan innehålla andra erfarenheter som medför revideringar av det som upplevts. Personalen berättade att de hoppades att den unga kvinnan eller paret upplevt i omhändertagandet att det är möjligt att gå igenom något som är svårt. Att de fått erfarenheter av att ta emot hjälp för att genomgå en kris, samt att de upplever att de gjort rätt val just där 19

de befinner sig. Personalen uttryckte oro för de unga gravida som väljer att inte berätta för någon i det privata nätverket. De som vill klara det helt på egen hand. Under skrivandets gång diskuterade jag detta med personalen. Det visade sig att de som gör valet att hålla det hemlighet för andra ofta skapar ett mer känsloladdat omhändertagande bland personalen. Susannas ord får utgöra ett exempel: Jag kände mig förstådd och sedd Jag var inte bara en patient i mängden Jag är fascinerad av att bli bemött så personligt, att de såg mig inte bara som en tjej som är med barn. De visste hela tiden vem jag var och var samtidigt väldigt professionella. Det jag såg framför mig innan var en uppläxning. Typ, du förstår väl att om man inte använder kondom så kan man bli med barn och få könssjukdomar. 20