En bok om ofrivillig barnlöshet. av Jenny Andén Angelström & Anna Sundström

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "En bok om ofrivillig barnlöshet. av Jenny Andén Angelström & Anna Sundström"

Britta Kerstin Svensson
för 8 år sedan
Visningar:

2 En bok om ofrivillig barnlöshet av Jenny Andén Angelström & Anna Sundström

3 En bok om ofrivillig barnlöshet 2013 Jenny Andén Angelström & Anna Sundström Ansvarig utgivare: Jenny Andén Angelström ISBN: Framställd hos Vulkan Tryckt i Riga, Lettland

4 Stort tack till Er som på något sätt varit delaktiga till att denna bok har kommit till. Ni som delat med er av era berättelser, som läst och kommit med förslag och feedback och som ständigt frågat hur det går för oss. Vi vill också tacka våra familjer och vänner som funnits där när livet känts tungt och sist men inte minst våra respektive som gjort samma resa som vi.

5 Innehåll Inledning 7 Hur blir ett barn till egentligen? 9 Från lycka till längtan 12 Vad är ofrivillig barnlöshet? 14 Ta tag i situationen 17 Behandlingsalternativ 19 Insemination 21 Provrörsbefruktning 23 Hormonbehandling 27 Äggdonation 28 Spermiedonation 31 Surrogatmödraskap 34 Adoption 36

14 Ta tag i situationen 17 Behandlingsalternativ 19 Insemination 21

6 Berättelser om barnlöshet 41 Insemination: Två lyckliga mammor 43 Provrörsbefruktning: En overklig resa 53 Är det bara vi nu? 67 Hormonbehandling: Sjunde himlen och åttonde veckan 82 Äggdonation: Gåvan från en annan människa 99 Spermiedonation: Kampen för ett barn 111 Tacksam för alternativen 119 Surrogatmödraskap: Hela vägen till Indien 126 Adoption: Vår pojke från Guatemala 134 En längre graviditet 141 Upprepade missfall: Till sorgens botten och tillbaka 150 Att leva utan barn: Ett liv utan barn 162 Livet går vidare 174 Att fortsätta försöka 179 Att acceptera ett liv utan barn 186 För dig som är anhörig 191 Sammanfattning 204 Ordlista 206 Källförteckning 210

alternativen 119 Surrogatmödraskap: Hela vägen till Indien 126 Adoption: Vår pojke från Guatemala 134 En längre graviditet 141 Upprepade missfall: Till sorgens botten

7 Inledning Vi ska skaffa barn säger vi som om det vore den naturligaste sak i världen. Precis som vi av gammal vana styr och planerar allt annat i våra liv. För många blir det också den naturligaste sak i världen, men för femton till tjugo procent av alla par i Sverige blir det inte så. Vad händer när ett så självklart steg som att bli med barn inte går att ta? När vi plötsligt blir ofrivilligt barnlösa. Att det kan vända upp och ner på livet är vi som författare två levande bevis på. Vi har färdats från den pirriga tanken på att bli med barn till den enorma sorg varje misslyckande för med sig. Vi har gått igenom behandlingar och undersökningar. Gråtit, hatat och slitigt vårt hår i en kamp som många gånger känts både ensam och orättvis. Ofrivillig barnlöshet är som en känslomässig berg- och dalbana där ovisshet, väntan och hopp avlöser varandra. Det kan leda till en livskris där både relationer och vänskapsband klipps för att sorgen blir för stor. Runt om fortsätter livet som om inget hänt med omgivningens goda råd, gravida magar och nyblivna mammor som rattar barnvagnen i solen. Men där finns också fantastiska möjligheter att få hjälp med att behandla och utreda barnlösheten. Oavsett om den slutar med en resa till Indien, en gåva från en annan människa, med ett liv utan barn eller med en liten pojke från Guatemala. Vi vill ta dig med in i barnlöshetens värld, på en resa inspirerad av lättläst fakta, egna erfarenheter samt fantastiska, sanna och unika berättelser om både glädje och sorg. Den här resan är till

Vad händer när ett så självklart steg som att bli med barn inte går att ta? När vi plötsligt blir ofrivilligt barnlösa.

8 för dig som är ofrivilligt barnlös och behöver hämta kraft, information eller bevis på att du inte är ensam. Men den är också till för anhöriga och vänner eller någon som bara vill försöka förstå. Vetenskapen får läkarna stå för. Det här är boken vi saknade när lyckan förvandlats till längtan och fertilitetsutredningen till diagnosen ofrivillig barnlöshet.

Men den är också till för anhöriga och vänner eller någon som bara vill försöka förstå.

9 Tacksam för alternativen Jag och min man hade varit tillsammans i åtta år när vi ville bilda familj. Allt i vårt liv hade liksom fallit på plats och tiden var rätt. Jag visste att det kunde ta tid för kroppen att återhämta sig efter år av p-piller, men någon oro över att inte bli med barn kände jag aldrig. Vi var båda friska, åt bra och tränade regelbundet. Det hände inget dom första månaderna så vi fortsatte med försöken. Jag var inne på att köpa ägglossningstester, men min man tyckte det var onödigt. Han ville vänta och se. Jag försökte ändå hålla lite koll på ägglossningen men varje månad kom mensen som vanligt. Jag började bli fundersam. Vid det laget borde jag ha blivit gravid. När ett år gått utan plustecken köpte jag ägglossningstester. Min man tyckte att jag överdrev, men jag ville prova. Trots att jag testade under flera dagar fick jag aldrig något utslag. Jag funderade på om jag räknat fel och kanske bara missat ägglossningen. Jag testade några dagar till men gav till slut upp. Månaden efter bunkrade jag upp ett nytt lager och började testa mycket tidigare. När symbolen för ägglossning visade sig kändes det som en befrielse. Det var i alla fall en början. Vi hade sex flera gånger kring ägglossningen och vårt sexliv kändes allt mer konstlat. Vi var mer fokuserade på att få det rätt än att det skulle vara skönt och mysigt. Men vi lät det vara så. Det handlade ju om en kortare period. När jag blev gravid skulle allt återgå till det normala. Så kom då en månad när jag började känna spänningar i brösten, humöret svajade och ett lätt illamående uppstod på morgonen. Förtjust tog jag alla

Det hände inget dom första månaderna så vi fortsatte med försöken. Jag var inne på att köpa ägglossningstester, men min man tyckte det var onödigt. Han ville vänta och se.

10 tecken på fullaste allvar och kunde inte tänka på något annat. Mensen kom inte som den brukade och dagarna gick. Jag hade haft rätt. Vi hade inte prickat in ägglossningen tidigare, men nu hade vi lyckats. Jag kände mig så gravid att jag övervägde att strunta i graviditetstestet. Men bara för sakens skull testade vi några dagar för tidigt. Testet visade negativt. Vi väntade några dagar innan vi gjord ett nytt försök, men samma sak igen. För att vara helt säkra tog vi ytterligare ett test, men det gav samma resultat. Två dagar senare kom min mens. Min värld rasade samman. Jag hade varit så säker. Var kom symtomen ifrån? Tankarna snurrade i huvudet. Tänk om det var fel på oss. Vi som levde så hälsosamt och ingen av oss hade varit sjuk. Min man tog det med ro. Det ordnar sig menade han, vilket i och för sig var hans inställning till allt, men jag ville söka hjälp. Även om inget var fel kunde det vara skönt att få det bekräftat. När han förstod att jag var orolig på riktigt gick han med på att kontakta en fertilitetsmottagning. När vi väntade på svaret från fertilitetsundersökningen började jag bli nervös på riktigt. Den kvinnliga läkaren sa att allt såg fint ut hos mig och det var en lättnad att få höra att jag kunde bli gravid. Men när hon fortsatte så kom smällen. Dom hade inte hittat några spermier i min mans spermaprov. Inte heller i det andra provet han fick lämna fanns minsta tillstymmelse till spermier. Min man hamnade i chock. Han sa inte ett ljud. Jag tror inte han hade väntat sig att problemet låg hos honom. Han som inte hade haft någon brådska. Som alltid sa att allting skulle ordna sig.

Men bara för sakens skull testade vi några dagar för tidigt. Testet visade negativt. Vi väntade några dagar innan vi gjord ett nytt försök, men samma sak igen.

11 Min man kunde fortfarande genomgå en biopsi, men han ville gå hem och fundera på saken. Jag fattade inte vad det var att fundera på. Vi hade ju sökt hjälp så varför inte gå hela vägen? Jag fick påminna mig själv om att det var min mans kropp det handlade om. Vi tog bilen hem under tystnad. Tankeverksamheten upptogs helt av våra egna funderingar. Om biopsin genomfördes och inga spermier gick att finna så var det ett faktum. Min man kunde inte bli genetisk pappa. Väl innanför dörren till vårt hem sjönk jag ihop och grät. Medan vi inväntade biopsin försökte vi tränga undan negativa känslor, men som vanligt tänkte jag det värsta. Bara tanken på att vi inte skulle kunna få barn fick mig att vilja kräkas. Det var ju ingenting jag ens funderat på tidigare. Från våra oskyldiga försök i sängkammaren till det här. Och så stod det klart. Inga spermier hittades vid biopsin heller. Min man var steril. Vi ville veta varför, men läkaren kunde inte ge några svar. Då brast min mans stolta fasad. Han lutade huvudet mot sina händer och grät som ett barn. Mellan tårarna bad han om förlåtelse. Allt var hans fel. Jag försökte trösta honom. Ville vara stark och inte ge honom skuldkänslor. Men innerst inne var jag totalt uppgiven och bedövad av smärta. Vad skulle vi ta oss till? Ingen av oss kunde tänka klart. Vi åkte hem och stängde in oss i tryggheten med varandra. Vi grät och pratade. Jag försökte se möjligheter istället för att gräva ner mig i sorgen. Den bördan var för tung att bära på.

Om biopsin genomfördes och inga spermier gick att finna så var det ett faktum. Min man kunde inte bli genetisk pappa. Väl innanför dörren till vårt hem sjönk jag ihop och grät.

Relevanta dokument

Hjälp! Mina föräldrar ska skiljas!

Hjälp! Mina föräldrar ska skiljas! Vad händer när föräldrarna ska skiljas? Vad kan jag som barn göra? Är det bara jag som tycker det är jobbigt? Varför lyssnar ingen på mig? Många barn och unga skriver