Tabeller och figurer till BRIS-rapporten 2008 Tabeller och figurer till BRIS-rapporten 2008
Innehåll Inledning 3 Tioårshistorik barnkontakter 5 Kön & ålder 5 Boende 6 Kontaktområden 6 Förövare, fysisk misshandel 8 Förövare, sexuella övergrepp 8 Hänvisningar 9 Underlag Peter Irgens Text Martin Höög Ad Kristina Schollin-Borg Riksförbundet BRIS Tel 08-598 888 00 www.bris.se
BRIS dokumentation av stödkontakter Varje dag kontaktar barn och ungdomar BRIS anonymt via telefon eller mejl. I BRIS databas samlas stora mängder information med t ex uppgifter om kön och ålder och i många fall om barns boende. Här beskrivs erfarenheter och upplevelser, vuxenkontakter och myndighetsrelationer. Ur databasen kan såväl kvantitativa uppgifter, t ex antal kontakter om mobbning, som barns egna beskrivningar av hur de upplever mobbning hämtas. BRIS-rapporten beskriver barns erfarenheter med exempel, analys och reflektion kring framträdande och aktuella teman. I denna tabellbilaga kompletterar vi informationen med den siffermässiga statistiken. För att rätt förstå och använda siffror och statistik krävs vetskap om hur dessa har samlats in. Alla uppgifter som presenteras i BRIS-rapporten och i denna tabellbilaga grundar sig på berättelser från barn och ungdomar som själva valt att kontakta BRIS. De utgör alltså inget tvärsnitt eller representativt urval av Sveriges barn och ungdomar, och följaktligen ska inte heller uppgifterna användas så. BRIS kan utifrån sina siffror inte säga något om hur många barn som t ex drabbas av olika former av psykisk ohälsa. Däremot kan vi uppmärksamma förändringar över tid, vi kan berätta om barns upplevelser och behov och vi kan notera skillnader i hur pojkar och flickor eller olika åldersgrupper beskriver sin situation. Eftersom BRIS ofta får ta del av unik information från barn och ungdomar, är den samlade bilden i BRIS-rapporten angelägen för alla som intresserar sig för barns uppväxtvillkor i Sverige idag. BRIS kontakter med barn och ungdomar sker via Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen. I slutet av 2007 startade även en försöksperiod med BRIS-chatten, och de drygt 50 chattar som hanns med räknas in i de totalt 21 401 kontakter som dokumentationen för 2007 omfattar. Varje samtal eller mejl utgör en unik kontakt, och eftersom barn kan kontakta BRIS flera gånger gäller det totala antalet kontakter antagligen inte lika många barn. Genomgående dokumenteras de uppgifter som kommer fram i samtalet eller mejlet men BRIS frågar inte efter uppgifter om det inte är relevant utifrån de frågor barnet vill ta upp. Det innebär att uppgifter om t ex ålder och boende inte alltid finns med. Vid varje figur finns ett n-värde som anger hur många kontakter uppgifterna grundar sig på. Utöver de dokumenterade kontakterna har BRIS varje år ett stort antal kortare kontakter, framförallt via telefon, som rymmer för lite information för att dokumenteras djupare. Dessa uppringningar kan vara helt tysta eller utgöra mycket korta samtal av informations- eller testkaraktär.
4
Tioårshistorik barnkontakter Antal dokumenterade barnkontakter via telefon och mejl under den senaste tioårsperioden. BRIS började dokumentera mejlväxling med barn år 2000, och under 2001 startade BRIS-mejlen som en egen del av stödverksamheten. Antalet kontakter har under de senaste åren endast skiftat marginellt, däremot har andelen mejl ökat och har under de senaste två åren utgjort 46 % av kontakterna. I 2007 års statistik ingår även 53 st kontakter via den chatt som i slutet av året påbörjade sin testperiod i begränsad omfattning. Figur 1 Stödjande, dokumenterade barnkontakter 1998-2007 År 1998 1999 12 788 14 341 2000 2001 18 039 19 358 2002 2003 2004 23 023 22 044 22 133 2005 2006 2007 19 237 21 273 21 401 0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 Barnens Hjälptelefon BRIS-mejlen Kön & ålder Figuren visar vilken andel av samtliga barnkontakter som respektive åldersgrupp utgör, och hur dessa fördelas på flickor och pojkar. Som tydligt framgår är flickor i stor majoritet bland dem som kontaktar BRIS och utgör 79 % av alla kontakter. Ser man enbart till BRIS-mejlen är flickornas andel 88 %. Medelåldern är i princip densamma för pojkar och flickor, sammantaget 14,1 år. Närmare hälften av alla kontakter tas av 13-15-åringar. Figur 2 Könsuppdelad åldersfördelning 20 % 15 10 5 0 År <7 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 >18 n tot = 19 551 Pojkar; n = 4 014 Flickor; n = 15 537 5
Boende I hälften av kontakterna får BRIS uppgift om barns boende. I Barnens Hjälptelefon där det finns möjlighet att ställa frågor framkommer uppgift om boendet i sju av tio samtal, medan endast vart fjärde mejl ger uppgift om detta. Boendemönstret är sig mycket likt sedan föregående år. Figur 3 Barnens boende Boende Andel av barnkontakterna Kärnfamilj 56% Ensamstående mor 14% Delat boende 7,5% Styvfamilj 6,1% Ensamstående far 5,5% Eget boende 3,2% Familje- (foster-) hem 3,1% Behandlingshem eller motsv. 1,9% Annat 2,6% n = 10 638 Kontaktområden Varje samtal och mejl dokumenteras utifrån de områden som barnet väljer att ta upp. Inte sällan handlar varje samtal/mejl om flera områden t ex såväl familjekonflikter och missbruk som ensamhet och livsfrågor. Tabell 1, på nästa sida, visar hur stor andel av alla kontakter som handlat om respektive område och även hur stor andel av samtal/mejl respektive kontakter om pojkar/flickor som dokumenterats på det området. Eftersom en barnkontakt alltså oftast ger markörer på flera områden blir totalsiffran i varje spalt större än 100 %. Till exempel svarar tabellen på frågor som: Hur stor del av alla kontakter handlar (bland annat) om sorg? Hur vanligt är ämnet ensamhet i kontakter om flickor? Sammanställningen visar t ex också att psykisk ohälsa oftare berörs i mejlkontakter, medan ämnen som mobbning, misshandel och övergrepp är vanligare i telefon. (Se även BRIS-rapporten s 7 för fler kommentarer)
Tabell 1 De 32 vanligaste kontaktområdena Område Andel av alla Barnkontakter 2007 Antal Andel av Mejl Andel av Samtal Andel av kontakter om Pojkar Andel av kontakter om Flickor Familjekonflikter 21% 4 400 21% 20% 16% 22% Kamratrelationer 19% 4 091 22% 17% 13% 21% Kärleksrelationer 15% 3 216 16% 14% 13% 16% Ensamhet 14% 3 086 15% 14% 12% 15% Mobbning 14% 2 900 8,7% 18% 21% 12% Annan 1 psykisk ohälsa 12% 2 583 16% 8,7% 9,3% 13% Existensiella/livsfrågor 9,9% 2 123 11% 8,6% 8,5% 10% Självmord/ självmordstankar 9,3% 1 987 14% 5,7% 6,3% 10% Självdestruktivitet 9,1% 1 942 13% 5,8% 3,8% 10% Identitetsfrågor 8,1% 1 734 9,5% 6,9% 6,9% 8,4% Sorg 7,8% 1 677 8,0% 7,7% 5,4% 8,5% Fysisk misshandel 7,5% 1 615 5,9% 9,0% 10% 6,9% Skolproblem 7,5% 1 612 7,1% 7,8% 7,8% 7,5% Kropp/utseende 7,0% 1 492 8,7% 5,5% 6,0% 7,2% Boende 6,6% 1 411 5,8% 7,3% 5,3% 6,9% Sexualitet 6,4% 1 365 5,2% 7,4% 9,0% 5,7% Sexuella övergrepp/ ofredanden 6,2% 1 321 3,5% 8,4% 5,1% 6,5% Stress 5,2% 1 115 6,1% 4,5% 3,5% 5,7% Missbruk i familjen 4,6% 975 3,8% 5,2% 4,2% 4,7% Skilsmässoproblem 4,3% 927 4,6% 4,1% 3,7% 4,5% Ätstörningar 4,0% 864 5,4% 2,9% 0,9% 4,9% Könsutveckling 4,0% 846 3,6% 4,3% 5,4% 3,6% Psykisk misshandel 3,9% 824 3,5% 4,2% 3,9% 3,9% Fysisk ohälsa 3,2% 687 3,1% 3,3% 3,2% 3,2% Barnets missbruk 2,9% 620 2,0% 3,7% 2,9% 2,9% Vanvård/Omsorgssvikt 2,8% 600 2,3% 3,2% 2,4% 2,9% Fysisk/Psykisk ohälsa 2,6% 552 2,4% 2,7% 2,0% 2,7% Graviditet 2,4% 513 1,3% 3,3% 0,9% 2,8% Myndighetsproblem 2,1% 459 1,4% 2,7% 1,7% 2,3% Om BRIS 2,0% 434 2,0% 2,0% 1,8% 2,1% IT-relaterat 1,7% 356 2,0% 1,4% 1,7% 1,7% Ekonomi 1,6% 343 1,3% 1,9% 1,3% 1,7% Totalt Misshandel & övergrepp* 14% 3 046 10% 18% 16% 14% Totalt Psykisk ohälsa** 24% 5 243 34% 17% 15% 27% n = 21 401 9 797 11 551 4 530 16 750 * Misshandel och övergrepp summerar kontakter om Fysisk och Psykisk misshandel samt Sexuella övergrepp/ofredanden. ** Psykisk ohälsa summerar kontakter om Självmord/självmordstankar, Självdestruktivitet, Ätstörningar och Annan psykisk ohälsa. 1 Annan = annan psykisk ohälsa än Självmord/självmordstankar, Självdestruktivitet och Ätstörningar 7
Förövare, fysisk misshandel 1 615 kontakter handlade om fysisk misshandel, och i 96 % av dessa har barnen också angett vem som är förövare. Den samlade bilden är sig ganska lik år från år. I tre av fyra fall utförs misshandeln av någon i barnets familj och i 10 % av fallen beskriver barn misshandel som sker inom skolan, vilket är en ökning jämfört med föregående års siffra på 5,7 %. I mer än två tredjedelar av samtliga fall handlar det om en manlig förövare. Figur 4 Förövare vid barnkontakter om fysisk misshandel Far Mor Båda föräldrarna Pojkvän/flickvän Styvfar Syskon Lärare/skolpersonal Annan känd jämnårig Annan känd vuxen Annan/okänd 0 5 10 15 20 25 30 35 40 n = 1 558 % Förövare, sexuella övergrepp I 93 % av de dokumenterade kontakterna om sexuella övergrepp finns förövare angiven. Jämfört med kontakter om fysisk misshandel är andelen jämnåriga förövare ungefär densamma, här 21 %, medan förövare inom familjen är lägre, 53 %. Med undantag av andelen kvinnliga förövare som har minskat något jämfört med föregående år, har inga stora förändringar skett över tid. Figur 5 Förövare vid barnkontakter om sexuella övergrepp/ ofredanden Far Styvfar Mor Pojkvän Lärare/skolpersonal Syskon Annan i familjen Annan känd jämnårig Annan känd vuxen Annan/okänd 0 5 10 15 20 25 30 n = 1 224 % 8
Hänvisningar En del av syftet med BRIS stödjande kontakter är att informera barn och ungdomar om var de kan få hjälp och stöd från samhällets olika instanser. I samtal och mejlsvar försöker vi därför hänvisa till dessa, och i samtal dokumenteras detta som en hänvisning endast i de fall barnet accepterar förslaget och avser ta en sådan kontakt. I mejlen kan vi föreslå, men vet inte hur barnet ställer sig till den möjligheten. Dokumentationen visar att andelen hänvisningar i telefonen är betydligt färre än våra förslag i mejlen, vilket blir särskilt tydligt vid hänvisningar till skolhälsovården och ungdomsmottagningar. Detta kan vara ett uttryck för att barnen utifrån sina erfarenheter av tillgänglighet eller tidigare bemötande hyser tveksamhet till att ta sådana kontakter, men den typen av direkt återkoppling kan vi få endast i telefonen. BRIS erfarenheter här bekräftar att barn som kontaktar oss ofta har försökt att prata med vuxna, såväl bland familj och vänner som olika professionella, men inte upplever att de blivit bra bemötta eller förstådda (se även BRIS-rapporten s 50 för kommentarer kring detta). Andelen hänvisningar i Barnens Hjälptelefon har minskat med tio procentenheter jämfört med föregående år, och under 2007 gjordes sådana i 61 % av samtalen. Figur 6 Överenskomna (i samtal) respektive föreslagna (i mejl) vidare kontakter/ hänvisningar Vuxen inom familjen Totalt skolan varav Skolkurator/-psykolog Skolsköterska Lärare Rektor Jämnårig Ungdomsmottagning BUP/övrig Hälso- & sjukvård Socialtjänsten Polisen Annan vuxen utom familjen 0 10 20 30 40 50 n tot = 15 101 Andel av alla samtalskontakter med hänvisningar; n = 7 062 Andel av alla mejlkontakter med hänvisningar; n = 8 039 9