BRIS BARNENS RÄTT I SAMHÄLLET

Transkript

1 BRIS-rapporten Samtalen till BRIS stödtelefoner 1999 Publicerad i mars 2000 BRIS BARNENS RÄTT I SAMHÄLLET

2 Innehåll Sammanfattning 4 Mer barnsamtal än någonsin försök att nå Barnens Hjälptelefon 4 Förövare vid övergrepp kartlagda för fjärde året i rad 5 BRIS Vuxentelefon om barn 6 Samtalen från barn och ungdomar 7 Antal barnsamtal per år FIGUR 1 7 Antal barnsamtal per månad 1999 FIGUR 2 8 Samtalens karaktär 9 Samtalen under 1999 handlade i första hand om 10 Problemområden vid barnsamtal FIGUR 3 10 Förövare vid barnsamtal om sexuella övergrepp / ofredanden FIGUR 4 14 Förövare vid barnsamtal om fysisk misshandel / vanvård FIGUR 5 16 Vilka ringde till Barnens Hjälptelefon? 19 Barnens ålder vid barnsamtal FIGUR 6 19 Har pojkar och flickor samma problem? 19 I vilken miljö finns problemen? 20 Hur barnsamtalen fördelar sig på olika problemmiljöer FIGUR 7 20 Hur påverkas problemen av ålder och miljö? 20 Familjebild och problemområden 21 Barnens boende vid barnsamtal FIGUR 8 21 Barn i samhällsvård 22 BRIS hänvisar 22 Hit hänvisade BRIS 23 Hänvisningar av barnsamtalen TABELL A 23 Uppdragshantering 23 Övriga påringningar 24 Fördelning av påringningar till Barnens Hjälptelefon FIGUR 9 24 Övriga påringningar: Barnets känsla FIGUR Fördelningen av total samtalstid FIGUR Samtalen från vuxna om barn 28 Vilka vuxna ringer? 28 De uppringande vuxnas relation till det barn samtalet gällde FIGUR Barnens åldrar vid vuxensamtal FIGUR Vad ringer de vuxna om när det gäller barnen? 29 Problemområden vid vuxensamtal FIGUR Hit hänvisade BRIS de vuxna som ringde 33 Hänvisningar/åtgärder av vuxensamtalen TABELL B 33 Avslutning 34 2 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

3 BRISrapporten Samtalen 1999 till Barnens Hjälptelefon och BRIS Vuxentelefon om barn För varje samtal som kommer till BRIS stödtelefoner och som ger tillräckligt med underlag ifylls ett statistikformulär som är olika för barn- respektive vuxensamtal. Inga personuppgifter registreras, men formulären innehåller till exempel uppgifter om barnets kön och ålder, boende och vad barnet uttryckt i samtalet. Eventuella uppgifter om förövare och för barnet viktiga kontakter samt uppgifter om samtalstid, hänvisning, datum och vem som tagit emot samtalet ifylls också. Uppgifterna från dessa formulär sammanställs sedan och presenteras slutligen i den årliga BRISrapporten. Riksförbundet BRIS Gunnar Sandelin, pressekreterare Peter Irgens, utvecklingssekreterare Mars 2000 Text: Research: Foto: Layout: Repro och tryck: Gunnar Sandelin Peter Irgens Martin och Karin Nauclér Rolf A Olsson ÅlandsTryckeriet BRISRAPPORTEN SAMTALEN

4 Sammanfattning Mer barnsamtal än någonsin Under 1999 statistikfördes samtal från barn och ungdomar till Barnens Hjälptelefon hos BRIS, vilket är mer än någonsin under ett tidigare verksamhetsår. Samtalen innebar en ökning med 12 procent jämfört med Under 1990-talet har samtalen till landets i särklass största stödtelefon för barn och ungdomar tiodubblats. Efter ett par år av marginell minskning har barnsamtalen under de två senaste åren åter ökat markant. Den lavinartade samtalsökningen under det förra decenniet beror delvis på att BRIS har blivit mer känt samt att barn och ungdomar generellt sett fått en större frimodighet när det gäller att våga berätta om svåra problem. Men det finns också tecken på att en ökande grupp av barn och ungdomar tycks få det allt sämre. Dessa multiutsatta barn tycks drabbas av både fysisk och psykisk misshandel, vanvård och sexuella övergrepp. De av BRIS statistiskförda samtalen under 1999 utgjorde dock endast cirka 14 procent av den totala samtalsmängden! Under året inkom sammanlagt påringningar, men 86 procent av dessa innehöll otillräcklig information för vidare statistisk bearbetning. En fördjupningsstudie över dessa s.k. övriga påringningar presenteras på sid försök att nå Barnens Hjälptelefon Trots en utbyggnad av telefonlinjerna uppmättes tillgängligheten under 1999 på Barnens Hjälptelefon till mindre än 50 procent, vilket innebar att det gjordes uppskattningsvis försök från barn och ungdomar att komma fram till BRIS. Under 1999 handlade cirka sju av tio statistikförda samtal i första hand om flickor och genomsnittsåldern var mellan 13 och 14 år. Detta har också varit fallet under de senaste åren. De vanligaste enskilda problemområdena som barnen ringde om var: Mobbning: 13.3 procent av samtalen, Familjekonflikter: 11.9 procent, Kärleksproblem & - relationer 10.9 procent. Även problem som berörde sexuella övergrepp, 8.5 procent, samt fysisk misshandel, 7.7 procent, var vanligt förekommande. Problemområden som behandlade de allra tyngsta formerna av övergrepp utgjorde ungefär en tredjedel av alla statistikförda samtal. Mobbningssamtalen ökade med 32 procent jämfört med året före och samtalen om sexuella övergrepp med 25 procent. Antalet samtal om fysisk barnmisshandel låg, med en marginell ökning, kvar på samma nivå. Uppgifter om barnens sinnesstämning visade att de barn och ungdomar som ringer till BRIS oftast ger uttryck för depressiva känslor. I de allra flesta samtal förmedlar barn och ungdomar sorg, oro, ensamhet eller rädsla. 4 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

5 Över 400 samtal handlade dessutom om uttalade självmordstankar. Inom det kommunala nätverket är vi bra på att identifiera bråkstakarna, vilket är viktigt. Men samtalen till BRIS visar att många av de barn som egentligen mår sämst är osynliga och passerar vår uppmärksamhet, säger BRIS generalsekreterare Göran Harnesk. Vårt uppdrag blir alltmer tydligt: att framför allt framhärda i att de tysta, osynliga barnen också måste ses. Jag tror att det är nödvändigt att utbildningar inom yrken som riktar sig till barn uppmärksammar detta. Uppskattningsvis en knapp tredjedel av barnsamtalen handlar om barn som är brottsoffer. BRIS vill i framtiden utvidga arbetet med denna grupp särskilt drabbade barn. Bland annat därför har BRIS för fjärde året kartlagt förövarna vid grövre övergrepp. Denna information har från BRIS sida framförts till myndigheter, media och andra organisationer vid den Internationella Brottsofferdagen i februari Förövarstudien visade att den i särklass vanligaste brottsplatsen är hemmet och den vanligaste förövaren är en förälder! Enligt barnen själva sker närmare nio av tio fall av fysisk barnmisshandel och över hälften av alla sexuella övergrepp inom familjen. Förövare vid övergrepp kartlagda för fjärde året i rad På Barnens Hjälptelefon uppgavs biologiska föräldrar som förövare i 75 procent av fallen vid misshandel (far 41 procent, mor 19 procent samt båda vuxna 15 procent). Sexuella övergrepp begicks till 24 procent av en biologisk far och till 6 procent av en biologisk mor. Noterbart är också att unga förövare (un- BRISRAPPORTEN SAMTALEN

6 der 18 år) utgör 21 procent och att i 15 procent av fallen uppges en kvinna som förövare. BRIS har i debattinlägg understrukit vikten av att nyansera bilden av förövaren som uteslutande en vuxen man och offret som uteslutande en flicka. Samtalen om mobbning toppar Barnens Hjälptelefon och det är skolkamrater som i 85 procent av fallen är plågoandar. De flesta av dessa är pojkar och noterbart är att den mobbning som utförs i grupp av båda könen har minskat markant. Liksom tidigare år kan konstateras att drygt hälften av de barn och ungdomar som ringde till BRIS bor tillsammans med båda sina biologiska föräldrar, medan nästan var femte lever med en ensamstående mor. I normalpopulationen lever dock betydligt fler barn i en biologisk kärnfamilj. Allvarliga problem i hemmet utgjorde en mycket stor del (80 procent) av de samtal som kommer från barn boende i styvfamilj. Flickor och pojkar ringde i stor utsträckning om likartade problem även om det finns vissa skillnader som till exempel att flickor oftare ger uttryck för mer depressiva känslolägen. När det gäller ålder och typ av problem så ökar generellt sett problemen som är relaterade till den egna personen med åldern medan skolproblem avtar för tonåringar. Samtal om problem inom familjen är dock vanligt förekommande i alla åldrar. BRIS gjorde under året en fördjupningsstudie av de av barn och ungdomar i samhällsvård som ringde Barnens Hjälptelefon. Resultatet visade att två tredjedelar av de placerade barnen anser att de har det dåligt eller mycket dåligt. Ungefär lika stor andel anser också att kontakten med ansvarig myndighet är lika usel som deras placering. Få menar att de på något sätt är delaktiga i den vård som samhället bedriver. BRIS Vuxentelefon om barn Till BRIS Vuxentelefon om barn inkom samtal från vuxna, vilket var en ökning med drygt 20 procent jämfört med föregående år. Det var främst barnets föräldrar, men också övriga släktingar som ringde. En knapp majoritet av samtalen handlade om flickor och medelåldern på barnen var knappt 10 år. Cirka en tredjedel av samtalen på BRIS Vuxentelefon om barn berörde skilsmässoproblem, men även fysisk misshandel, familjekonflikter och sexuella övergrepp var vanligt förekommande problemområden. Från BRIS Vuxentelefon om barn insamlades också uppgifter om förövare vid grövre övergrepp. Vid fysisk misshandel uppgavs i drygt tre fall av fyra biologiska föräldrar som påstådda förövare. Vid sexuella övergrepp utpekades fadern som den största enskilda förövaren. 6 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

7 Samtalen från barn och ungdomar Under talet har de statistiskt behandlade samtalen till Barnens Hjälptelefon hos BRIS ungefärligen tiodubblats. Den mest dramatiska ökningen skedde till och med Därefter minskade samtalen marginellt under 1996 och 1997 för att sedan öka med 24 procent under Under 1999 inkom statistikförda samtal från barn och ungdomar, vilket är mer än någonsin i BRIS snart trettioåriga historia. Samtalsmängden utgör en ökning med 12 procent jämfört med Under 1999 inkom statistiskt bearbetade samtal till Barnens Hjälptelefon hos BRIS. Figur 1. Antal barnsamtal per år Från dessa samtal lämnade de cirka 300 ideella medarbetare som bemannar stödtelefonerna i Stockholm, Malmö, Göteborg, Norrköping och Umeå sedan uppgifter via ett utförligt formulär som sedan ligger till grund för BRIS statistiska bearbetning av barnsamtalen. Men endast 14 procent av de samtal som når Barnens Hjälptelefon får en sådan dokumentation. Sammanlagt inkom under 1999 cirka samtal från barn och ungdomar, men 86 procent av dessa kunde inte bearbetas vidare, främst på grund av att de inte innehöll tillräckligt med information. BRISRAPPORTEN SAMTALEN

8 Dessa påringningar var antingen tysta, avbrutna eller s k testsamtal. I många fall testar, avbryter eller förställer sig den som ringer innan han eller hon vågar be om hjälp. Ibland rör det sig även om mer överlagda bussamtal. För BRIS är det viktigt att ha relevant information som sedan ligger till grund för vår opinionsbildning. Därför har vi höga krav på den information som ligger till grund för BRIS-rapporten. I det utåtriktade arbetet använder sig BRIS bara av statistiskt genomarbetat material. I årets BRIS-rapport redovisar vi för första gången en fördjupningsstudie av de nästan nio av tio samtal till BRIS som hittills varit outforskade. Eftersom Barnens Hjälptelefon efter kontrollmätningar under året visat sig ha en framkomlighet på knappt 50 procent, beräknar BRIS att cirka försök gjorts från barn och ungdomar att nå oss. Bristen på framkomlighet har att göra med otillräckliga ekonomiska resurser. Då BRIS inte är en myndighet utan en ideell, obunden organisation, finansieras verksamheten till 90 procent genom gåvor, donationer och medlemsavgifter som i första hand används till en fortsatt utbyggnad av Barnens Hjälptelefon. De statistikförda samtalen fördelade sig över året som framgår av figur 2. Ökningen kom framför allt under april och maj då BRIS för andra året i rad presenterade en uppmärksammad och prisbelönad informationskampanj om Barnens Hjälptelefon för landets samtliga femteklassare. Figur 2. Antal barnsamtal per månad 1999 (n = *) * n anger det antal samtal som givit underlag till figuren. För övrigt fick BRIS under året också hundratals brev genom e-post från barn och ungdomar. Frågorna som förmedlas är av samma slag som de som riktas till Barnens Hjälptelefon, dit vi ofta sedan hänvisar brevskrivarna. Just nu arbetar BRIS med att utveckla möjligheterna att kommunicera med vår målgrupp via Internet. 8 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

9 BRIS grundläggande verksamhetsidé baseras på frivillighet, anonymitet, tillit och respekt. För dem som arbetar med Barnens Hjälptelefon är det ett fundament att barnet är vår uppdragsgivare. BRIS är också ett språkrör för utsatta barn och ungdomar som vågar att ringa därför att de vet att de har rätt att få vara anonyma. De vet att de får tala med vuxna som har stor erfarenhet och förmåga att lyssna och stödja. Samtalens karaktär För förtroendet hos dem som ringer är det av utomordentlig vikt att BRIS inte är en myndighet. Bilden av BRIS som myndighetsorganisation är en vanlig missupfattning när BRIS nu expanderar och exponeras i media. Samtalen till BRIS kretsar huvudsakligen kring ett tema, men det är mycket vanligt att barn och ungdomar under samtalets gång även berör andra problem. Inte ovanligt är att samtal som behandlas inom ett problemområde också till exempel kan handla om misshandel, övergrepp och mobbning, vilket också noteras i våra statistikformulär. Att översätta dessa innehållsrika samtal till ren statistik kan ha sina svårigheteter. BRIS-rapportens statistik grundar sig på vad jouraren, d v s den ideella medarbetare som tog emot samtalet, bedömde som det huvudsakliga problemet. Men det kan vara värt att veta att om man summerar första- och andrahandsalternativ, innebär det ändå ingen större skillnad för rangordningen mellan problemområdena. Vid en jämförelse med förra årets BRIS-rapport har problemområdena i några fall omformulerats eller skiljts ut från varandra. Sålunda har förra årets störda relationer bytts ut mot det vidare begreppet familjekonflikter. Vi har också sett det angeläget att särskilja fysisk misshandel / vanvård och psykisk misshandel. BRISRAPPORTEN SAMTALEN

10 Samtalen till BRIS från barn och ungdomar under 1999 handlade i första hand om: Figur 3. Problemområden vid barnsamtal (n = ) Alla bara skrattar åt mig för att min mamma är lesbisk Dom skriker svartskalle och blatte varenda dag Dom har vapen med sig till skolan. Jag vill ta självmord MOBBNING. Utsatthet av mobbning är det genom tiderna vanligaste enskilda orsaken till att ringa BRIS och nu ligger återigen mobbningssamtalen högst upp på listan över våra problemområden. Detta följer den utveckling som tycks pågå på hjälptelefoner för barn och ungdomar runt om i Europa. Under 1999 inkom nästan två tusen samtal som i första hand handlade om mobbning, vilket innebär en ökning med 32 procent jämfört med 1998! Jämförelsevis hade BRIS 1992 cirka 450 statistikförda samtal i detta ämne. Förutom att mobbningen ökar har BRIS under det gångna året också varnat för en alltmer förgrovad och sexualiserad utstötning, där också flickor influeras av pojkarnas mönster. En undersökning från Rädda Barnen under 1999 visar på att sexualiseringen av språket bland barn i åldern 7-16 år har ökat markant. Risken finns att det sexualiserade våldet därmed också kommer att gå allt längre ner i åldrarna BRIS har under flera år haft seminarier och konferenser med utbildning och information om framgångsrika modeller för arbetet mot mobbning. Detta var också ett tema för vår tidning Barn & Ungdom (nr 2 / 99). Där berättade vi bland annat om en SIFO-undersökning, gjord på uppdrag av Lärarförbundet, som pekar på att en tredjedel av eleverna i års- 10 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

11 kurs nio känner alltifrån obehag av att vistas i skolan på grund av hot, våld eller grova tillmälen till utsatthet av direkta trakasserier. BRIS mobbningsexpert AnnCha Lagerman betonar vikten av att dels aktivt ta med eleverna i arbetet mot mobbning, men också av nödvändigheten att skapa ett riksomfattande nät av fortbildning för dem som är inne i verksamheten. Skolan är den problemmiljö där mobbningen i nästan samtliga fall sker. BRIS har därför för andra året i rad under våren riktat en informationskampanj till landets samtliga femteklassare om Barnens Hjälptelefon. Kampanjen visade idolbilder på barn som nu är kändisar, men som ofta var annorlunda och mobbade under uppväxten. För kampanjen vann BRIS tillsammans med reklambyrån TBWA reklambranschens främsta pris, Guldägget. Utan pekpinnar, med nyfikenheten som verktyg, lyckas BRIS förmedla sitt budskap: Du är inte ensam! Tala om kommunikation på mottagarens villkor, löd motiveringen från Sveriges Reklamförbund. Det är vanligt att den mobbade ofta länge har gått ensam med sina problem innan samtalet till BRIS. Svår utsatthet och ensamhet kombinerat med rädsla att berätta gör situationen ohållbar i längden. Många gånger framhåller också de barn och ungdomar som ringer till Barnens Hjälptelefon om mobbning att de har pratat med lärare eller annan skolpersonal, men inte blivit trodda! Dock avtar de problem inom skolan som barnen ringer om med åldern. BRIS har för fjärde året i följd kartlagt uppgifter om förövare vid mobbning och det visar sig att i 85 procent av fallen är det skolkamrater som står för mobbningen. I 2 procent av fallen handlar det om lärare / skolpersonal som aktiva mobbare. Både pojkar och flickor mobbar, men det är vanligare att pojkar både är förövare och offer. 17 procent av samtalen handlar om att mobbarna finns i en grupp av båda könen, vilket är en avsevärd minskning sedan förra året. Enbart pojkar uppges som förövare i 56 procent av fallen och enbart flickor i 27 procent. FAMILJEKONFLIKTER är ett nyskapat problemområde, som bl a ersätter den tidigare rubriken störda relationer (inom familjen). Under 1998 ökade dessa samtal i särklass mest, med 40 procent fortsatte ökningen med 31 procent, vilket innebär drygt 1700 samtal. Familjekonflikter är därmed det problemområde som sammantaget ökat mest under de senaste två åren. Inom detta problemområde ryms alla typer av konflikter inom familjen, men det handlar ofta om djupa och mycket svårlösta tvister, som inte har att göra med normal frigörelse. Istället dras t ex barnet in i söndringen mellan föräldrarna och hamnar därmed i tärande lojalitetskonflikter. Stridigheterna handlar ofta om att föräldrar utnyttjar att deras barn är beroende av dem. Många av samtalen vittnar här om en omsorgssvikt i hemmet, där vuxna inte klarar av att se barnets behov. Inte sällan finns här också konflikter som är följder av sexuella övergrepp och fysisk misshandel som riktats mot barnet. Hemma bråkar och slåss dom. Jag vill till fosterhem, men soc tror mig inte Jag vill ta tillbaks anmälan mot pappa, för ingen i familjen pratar med mig... Hela släkten kallar min svenska flickvän för hora BRISRAPPORTEN SAMTALEN

12 Vid vart fjärde samtal är det företrädesvis barnet och dess mor som bråkar, men nästan lika många gånger handlar det om konflikter mellan barnet och båda föräldrarna. Sammanlagt knappt 70 procent av samtalen handlade om motsättningar mellan barnet och en vuxen. Om man hade en flickvän skulle allt bli bra med livet Jag låg med en kille som jag chattade med. Får han inte träffa mig igen, ska han ska döda mig, säger han Mina föräldrar har valt en fru åt mig, men jag är kär i en svensk tjej KÄRLEKSPROBLEM OCH -RELATIONER har fått en marginell samtalsökning under 1999, men ändå halkat ner från första plats sedan förra årets BRIS-rapport. Även om Barnens Hjälptelefon i första hand inte är en kärlekslinje, så har alltid ungdomars sorger och glädjeämnen kring detta livslånga tema haft sin givna andel av samtalsmängden. Tillsammans med könsutveckling och sexualitet utgör dessa samtal drygt 20 procent av den totala andelen. Kärleksproblem och -relationer handlar i vid utsträckning om tonåringar som ringer för att få råd om problem som handlar om förälskelse. De behöver också någon att prata med om olycklig kärlek. Här finns också många samtal om de svåra och motstridiga känslor som ett förhållande kan väcka, till exempel om man ska fortsätta att vara ihop med någon som slåss eller missbrukar eller att vara kär i sin lärare. Även kärleksproblem över etniska och kulturella gränser samt problem till följd av kontakter som tas via Internet förekommer, men de utgör inte någon större del av totalmängden. De vanligaste frågorna brukar vara Hur ska jag få kontakt med den jag är intresserad av? och Vad gör jag när förhållandet tagit slut och jag mår dåligt? Märkbart de senaste åren är att det relativt sett är nästan lika många pojkar som flickor som ringer om kärleksproblem och -relationer. Vad är förspel? Är man bög om man får stånd i duschen efter gympan? Tänker tjejer lika ofta på sex som killar gör? KÖNSUTVECKLING OCH SEXUALITET är ett problemområde som knyter an till kärleksproblem och -relationer. Även här är det företrädesvis tonåringar som ringer och en högre andel pojkar än flickor ringer om könsutveckling och sexualitet. Många av samtalen handlar om utseendefixering och vad som kan vara normalt kring den kroppsliga utvecklingen. Frågor om sexuell identitet kopplat till omgivningens acceptans är också mycket vanligt förekommande. Är jag lesbisk? Kan jag vara bög? är en återkommande fråga. Frågor som har att göra med rädsla för HIV / aids och könssjukdomar är också vanliga. Den dryga procent av barnsamtalen som renodlat behandlar graviditeter, aborter eller liknande problematik har också sorterats in här. Inom problemområdet könsutveckling och sexualitet ryms många svårigheter och kriser, men också positiva förhoppningar som har att göra med att bli vuxen. 12 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

13 SEXUELLA ÖVERGREPP OCH OFREDANDEN har varit ett problemområde som särskilt har engagerat BRIS under Både i media och på seminarier har vi berättat om en förändring under året som gått. En grundläggande orsak var en mycket kraftig samtalsökning under det första halvåret. Sammantaget ökade samtalen om sexuella övergrepp / ofredanden under hela 1999 med 25 procent jämfört med året före. Under helåret inkom drygt 1200 statistikförda samtal om sexuella övergrepp, vilket kan jämföras med drygt 300 under Det är inte pappa som kommer till mig på natten. Det är en äcklig gubbe Pappa våldtog mig och mamma söp ihjäl sig. Nu våldtar min fosterpappa mig Mammas pojkvän får betalt av gubbar för att dom ska ha sex med mamma och mig BRIS har inte ett entydigt svar på varför barn och ungdomar just nu ringer så mycket om sexuella övergrepp. Kunskapen om förekomsten om sexuella övergrepp mot barn ligger bara två decennier tillbaks i tiden och vi får allt mer vetskap om den sammansatta bilden vad gäller både förövare och offer. Vi vill fokusera på detta därför att vi inte längre anser att den gängse förövarbilden av en vuxen man som förgriper sig på ett barn är tillräcklig. I sex av tio fall är den sann, enligt våra källor. Men vi måste även skaffa kunskap om förövargrupper som inkluderar kvinnor och ungdomar. Detta för att i möjligaste mån både preventivt och terapeutiskt kunna skydda de barn och ungdomar som blir deras offer (och kanske också blivande gärningsmän)., skrev BRIS generalsekreterare Göran Harnesk och pressekreterare Gunnar Sandelin på Dagens Nyheters debattsida den sista november. Ökad kunskap medför att tabugränser successivt raseras. Barn och ungdomar vet idag mer och är frimodigare när det gäller att berätta. Samtidigt finns det tecken på ökad misär hos en mindre, men växande grupp utsatta barn i det svenska samhället. I slutet av 1980-talet samt i början 90-talet, när tabut att tala om förekomsten av sexuella brott mot barn och ungdomar bröts, ökade dessa samtal till BRIS markant. Under senare delen av 90-talet märktes dock en stagnation av antalet samtal på detta tema, men under 1999 ökar åter antalet. Det är viktigt att veta att många av samtalen till Barnens Hjälptelefon om sexuella övergrepp handlar om de grövsta kränkningar som finns. Här rör det sig sällan om verbala ofredanden och hands off, det vill säga att offret inte attackeras fysiskt. Nästan alltid handlar det om hands on, att offret angrips handgripligen, och oftast handlar samtalen om våldtäkter, våldtäktsförsök eller med psykiskt våld tilltvingade samlag. Samtalen om sexuella övergrepp kan föregås av flera s k testsamtal innan barnet försiktigt börjar att berätta. Det krävs stor professionalitet att hantera dessa berättelser. Sexuella övergrepp är tillsammans med misshandel det problemområde där det tydligt framkommer att barnet varit utsatt för en i lagens mening brottslig gärning. En merpart av övergreppen sker inom familjen och leder nästan aldrig till en anmälan. Barnet vill sällan ange sina närstående utan ringer till BRIS för att de vill få slut på sin plåga. Samtalen som berörde sexuella övergrepp och ofredanden visade att off- BRISRAPPORTEN SAMTALEN

14 ren till cirka 80 procent var flickor och till cirka 20 procent pojkar. Samtalen visade på en överrepresentation av barn och ungdomar som bor i styvfamilj. BRIS har för fjärde året i följd också kartlagt förövarbilden och i år har vi också studerat övergreppens karaktär: Figur 4. Förövare vid barnsamtal om sexuella övergrepp/ ofredanden (n = 1 305) Fadern uppges i 24 procent av fallen som förövare. Ofta handlar det om våldtäkter, men även fysisk misshandel ingår. Ibland blir flera syskon utsatta och offret kan skydda yngre syskon genom att ställa upp som pappas sexualpartner. Modern lyser påfallande ofta med sin frånvaro eller så blundar hon för vad som sker. Dessa barn, nästan alltid flickor, talar inte sällan om självmord som enda utväg. När styvfar (9.5 procent) utpekas som förövare finns en liknande övergreppsbild som när fadern är gärningsman. Känd jämnårig förövare (13 procent) utgör tillsammans med syskon (7 procent) gruppen unga förövare. Ofta är övergreppen våldtäkter eller tilltvingade samlag som till exempel pojkvänner och äldre bröder utsätter flickor för. Ibland kan även pojkar vara offer. BRIS kan konstatera att minst vart femte sexuellt övergrepp som rapporteras till Barnens Hjälptelefon utförs av ett barn under 18 år! Vi ser här tecken på en sexualisering och våldfixering som tycks gå allt längre ner i åldrarna. Det finns en ständig ström av sexuella stimuli i ITsamhället, det sexuella regnet. Av berättelserna på Barnens Hjälptelefon märker vi att detta informationsflöde troligtvis påverkar gränserna för impulskontroll för gruppen unga förövare. Denna uppfattning delas för övrigt av Rädda Barnens Pojkmottagning. Lärare /skolpersonal är med 12 procent liksom tidigare år överrepresenterade. Det får anses som lättare att berätta om övergrepp i skolan än i hemmet, där barnet känner att det anger en nära anhörig. 14 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

15 Mor / styvmor (9 procent). Här finns merparten av de kvinnliga förövarna och offren är till största del pojkar. Våld mot underlivet är inte ovanligt från kvinnliga förövare. Missbruksproblematik och psykisk sjukdom finns flera gånger med i bilden. Det är heller inte ovanligt att styvmor kan göra styvsonen till sin hemliga älskare bakom ryggen på pojkens far. Annan vuxen i familjen kan till exempel vara när flera vuxna är inblandade, när det är fråga om någon i familjen boende släkting eller en familjehemsförälder som begår övergreppet. Annan känd vuxen är ofta en bekant till familjen, idrottsledare, vuxen i grannskapet eller kanske en kompis förälder. Denna grupp begår mestadels våldtäkter eller grova ofredanden. Den utsatte känner skam och rädsla för att röja gärningsmannens identitet eftersom förövaren inte sällan är en uppskattad vuxen i den nära omgivningen. Vem skulle tro att pappas bästa kompis våldtagit mig? Här talar offret också ganska ofta om att ta livet av sig. Annan innebär okänd(a) förövare. Det kan vara vuxna som tafsar eller våldtar, men ibland handlar det också om flickor ner i 14-årsåldern som poserar och / eller säljer sexuella tjänster till äldre män. Någon gång förekommer uppgifter om okända pojkgäng som begår gruppvåldtäkter, men även om äldre pojkar som antastar yngre. Just detta att förövaren är okänd kan vara särskilt skrämmande för offret. Kan han slå till igen? I 85 procent av fallen uppgavs förövaren att vara av manligt kön, men minst 20 procent av dessa var pojkar under 18 år. De kvinnliga förövarna uppgick till 15 procent. SAMTALEN OM KAMRATPROBLEM fortsatte att öka under 1999 med 9 procent. Detta efter rekordökningen med 43 procent året innan. Dessa samtal kan kanske verka alldagliga, men inte desto mindre kan de barn och ungdomar som ringer vara helt förkrossade av sitt utanförskap. Vanliga problem är starka känslor av ensamhet och sorg över förlorad, förändrad eller utebliven vänskap. Samtalen kan mer konkret handla om att känna sig utstött utan att direkt vara mobbad, att det är bråk eller starka konflikter mellan olika gäng eller osämja med bästa kompisen. Andra teman är att man har flyttat och inte funnit några vänner eller att stark blygsel hämmar kontaktförsök med jämnåriga. Frågor om tillit förekommer ofta: Finns det någon kompis som jag kan lita på? Att då först prata med en utanförstående vuxen kan kanske hjälpa. Min bästa kompis har flyttat. Nu har jag ingen Mina kompisar drar för att min kille är nasse Törs inte tala om för sångaren i vårt band att han sjunger falskt... FYSISK MISSHANDEL / VANVÅRD har i år redovisats separat, då psykisk misshandel skiljts ut och blivit till ett separat problemområde. BRIS har under de senaste fem åren i debattartiklar varnat för att barnmisshandeln ökar I Sverige, vilket både BRIS och polisens statistik har indikerat. Under 1999 låg samtalen om fysisk barnmisshandel kvar på samma höga nivå som året innan, med en marginell ökning. Under 1999 inkom cirka samtal som i första hand berörde fysisk misshandel. Min farsa är en rätt så farlig typ. Så har han sina polare. Dom skulle kunna slå ihjäl en Jag skolkar för att jag har blåmärken i ansiktet Jag har blivit slagen av min mamma i hela mitt liv BRISRAPPORTEN SAMTALEN

16 BRIS har för fjärde året i rad kartlagt förövarna vid barnmisshandel och det visar sig att bilden i grova drag är identisk med åren före: I 74 procent av fallen uppgavs en förälder som förövare! I första hand är det fadern (41 procent) som står för våldet. Men även modern (19 procent) samt i tredje hand båda vuxna (14 procent) är aktiva förövare. I 61 procent av fallen utfördes misshandeln av enbart en manlig förövare, i 23 procent av en kvinnlig. I knappt 16 procent av fallen var både man och kvinna aktiva förövare. Räknar man könstillhörighet på alla dem som står för den fysiska barnmisshandeln så är det 66 procent män och 34 procent kvinnor som slår. Samtalen till Barnens Hjälptelefon ger därför en mer komplex bild av förövarna än att det bara är mannen / fadern som slår. Figur 5. Förövare vid barnsamtal om fysisk misshandel/ vanvård (n = 1 432) En del samtal handlar om hur pressade föräldrar tappar kontrollen och börjar slå. Alkohol är inget ovanligt inslag i dessa sammanhang och ibland förekommer både barn- och kvinnomisshandel. Många gånger berättar också den som ringer om att socialtjänsten valt att bara tro på föräldrarnas berättelser. Även barn och ungdomar med utländsk familjebakgrund ringer och vill frigöra sig från familjevåldet. Det händer också att barn och ungdomar ringer för att de vill hjälpa en kamrat som blir slagen hemma. Farhågor eller kännedom om barnmisshandel var också ett vanligt skäl under 1999 för vuxna att ringa till BRIS Vuxentelefon om barn. (Se vidare avsnittet om vuxensamtalen). I en tid då tempot ökar och nätverket minskar utsätts föräldrar för hårdare press. Vi ser att detta allt oftare går ut över barnen, säger BRIS generalsekreterare Göran Harnesk. 16 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

17 MISSBRUKSPROBLEM. Samtalen från barn och ungdomar som lever i familjer där det förekommer missbruksproblem ökade under 1999 med 12 procent; lika mycket som den genomsnittliga samtalsökningen till Barnens Hjälptelefon. Året innan var ökningen 26 procent, så dessa samtal blir allt fler till antalet även om andelen ligger tämligen konstant (runt 5 procent). För barn i missbruksmiljöer innebär tillvaron ofta mycket övergivenhet, oro och ett alltför stort ansvar. Många samtal handlar om att föräldrar missbrukar både alkohol och droger. Det kan vara så att ett barn får ta hand om sina syskon och får sköta hemmet. Dessa barn lär sig ofta att utåt dölja hur det egentligen är hemma. De har ofta fått ta ansvar sedan de var mycket små. Här skulle man kunna tala om både vanvård och psykisk misshandel som ständigt närvarande. Ofta blir också barnet slaget. Det här problemområdet är också ett av de som ökar mest om man räknar med vad samtalen också handlade om i andra hand Mamma har kissat och bajsat på sig. Hon ligger på golvet Mina föräldrar säger att det är mitt fel att de super och slår mig. Jag blev så full på Valborg att det inte var kul Samtalen handlar i första hand (i 69 procent) om föräldrarnas missbruk, men kan också handla om missbrukande syskon. I drygt en femtedel av fallen berörs också ett eget missbruk samt ibland oro för en kompis i farozonen. IDENTITETSUTVECKLING OCH LIVSFRÅGOR berör grundläggande livsfrågor och existentiella problem, olika livsval samt frågor kopplade till den egna identiteten. Vem är jag? Duger jag? Varför ska man leva? är ofta återkommande problem under denna rubrik. Här förekommer även allvarligare berättelser om livströtthet som inrymmer funderingar om livets mening. Dessa samtal minskade med 14 procent under Vad är meningen med livet egentligen? Min mamma ska dö snart... Jag är rädd för att vara psykopat SKILSMÄSSOPROBLEM och problem som berör separationer, vårdnad och umgänge har på Barnens Hjälptelefon minskat med hälften sedan talet. Problem som uppstår till följd av skilsmässor är däremot den vanligaste enskilda orsaken till att ringa BRIS Vuxentelefon om barn. De barn som ringer är ofta mycket pressade över att inte få träffa den ena föräldern, flytta runt mot sin vilja och så vidare. Styvfamiljen med nya styvföräldrar och styvsyskon kan vara en konflikthärd som går ut över barnet. Lojalitetskonflikter och känslor av utanförskap skapar också en stor osäkerhet. Många samtal handlar om en längtan efter att i större omfattning få träffa sin pappa. Pappa gillar killar och mamma bara super.vem ska jag bo hos? Jag gömmer mig hos mamma för att slippa gå till pappa Mamma har jämt nya killar. Jag längtar efter pappa BRIS har medverkat till att barn ska ha rätt att föra fram sina åsikter i vårdnadstvister och välkomnar lagen om att i första hand (om möjligt) döma till gemensam vårdnad. Det är viktigt att samhället här lever upp till avsikten om barnets rätt till båda föräldrarna. Dock anser BRIS att barnets bästa alltid måste komma i första hand och en dom om gemensam vårdnad får aldrig bli en rättighet för en förälder som inte kan se till barnets skydd och behov. BRISRAPPORTEN SAMTALEN

18 Var finns BRIS? Får två 13-åringar ligga med varandra? Får man läsa en utredning som polisen har gjort? INFORMATION är ett nytt problemområde för i år. Här samlas alla lösa frågor om allting mellan himmel och jord. Det kan till exempel vara praktiska frågor om hur man utför någonting ( Hur dansar man? ) eller ett kunskapsinhämtade om vad man har för rättigheter. Det kan också vara ett allmänt informationssökande om BRIS eller ämnesområden som förknippas med organisationen. Jag bara äter och kräks. Jag kan inte stoppa det Jag vill se ut som en fotomodell Det var inte meningen att det skulle bli så här ÄTSTÖRNINGAR är ett inte särskilt frekvent ämne på Barnens Hjälptelefon som dessutom har minskat det senaste året. Ändå är det ett mycket allvarligt problemområde. Det handlar bara om någon dryg procent av samtalsmängden, men de (nästan uteslutande flickor) som ringer är förtvivlade och såväl deras fysiska som mentala hälsa är i fara. I flera fall kan man skönja identitetskriser och inre konflikter som bakomliggande faktorer. Upplevelser av orealistiska och upptrissade skönhetskrav från både omgivningen och från det egna jaget gör denna fråga mycket komplicerad och svårlöst. Mina föräldrar och bröder kallar mig jämt för tjock gris Mamma säger att hon ska sparka in skallen på mig Pappa hotar oss. Han är psyksjuk PSYKISK MISSHANDEL har i år avskilts från fysisk misshandel / vanvård för att renodla problematiken. Den direkt psykiska misshandeln är endast en bråkdel av den totala andelen misshandelssamtal, men barnens och ungdomarnas berättelser vittnar även här om en daglig terror som undergräver deras människovärde. När det gäller psykisk misshandel är den vanligaste förövarbilden den att fadern står för 25 procent av kränkningarna och modern 17 procent medan båda föräldrarna står för 20 procent. Jämnåriga (inklusive syskon) svarar för knappt 13 procent av den psykiska misshandeln. Går jorden under år 2000? Jag går ut på stan och slår ner folk. Det är nå t fel på mig Jag har tagit 12 sömntabletter ANNAT OCH ÖVRIGT är en grupp som innehåller de samtal som inte gått att fånga in under andra problemområden. Här finns samtal inom avgränsade och tunga områden som inte samlat mer än någon enstaka procent av den totala samtalsmängden. Annat och övrigt kan t. ex. röra sig om att bara vilja prata, om kriminalitet, uttalad ensamhet, en känsla av att tappa fotfästet i tillvaron samt självmordstankar. Under 1999 inkom minst 400 samtal till BRIS som innehöll självmordsproblematik, varav en stor del samtal kom från barn och ungdomar som uttalat ville ta sitt liv. Samtalen kan också handla om andra skolproblem än mobbning och om sorg och vanmakt, som till exempel när en förälder eller ett syskon har dött. Ofta finns i samtalen en längtan efter att bli sedd, accepterad och bekräftad för den man är. Vidare samlas samtal som handlar om arbetslöshet och familjens ekonomi, flyktingproblematik eller etniska motsättningar under denna rubrik. Många samtal här handlar om den känsla av nedstämdhet, utanförskap, ensamhet och sorg som genomsyrar de allra flesta samtal på Barnens Hjälptelefon. Samtalen om annat och övrigt ökar i antal med det uppringande barnets stigande ålder. 18 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

19 Genomsnittsåldern på den som samtalen till BRIS handlar om ligger sedan många år mellan 13 och 14 år, vilket också är fallet under De flesta samtalen handlar alltså om ungdomar i högstadieåldern. Pojkarna är i genomsnitt något äldre än flickorna. Barnens Hjälptelefon är öppen för alla barn och ungdomar upp till 18 år. Vilka ringde till Barnens Hjälptelefon? De flesta samtal handlade också om flickor; så har det alltid varit. Flickor kanske har lättare att söka hjälp och att prata om problem. Under 1999 handlade 71 procent av samtalen i första hand om flickor och 29 procent om pojkar. Exakt samma fördelning har nu förekommit tre år i rad. Medelsamtalstiden har de senaste åren blivit längre och var under 1999 knappt 13 minuter. Sammanlagt pratades det i över timmar. De äldsta pratar betydligt längre än de yngsta barnen och flickor pratar i genomsnitt längre än pojkar. Åldersfördelningen vid samtal från barn och ungdomar ser ut så här: Figur 6. Barnens ålder vid barnsamtal (n = ) Flickor och pojkar ringer i stor utsträckning om likartade problem, men pojkar ringer oftare om mobbning, könsutveckling och sexualitet samt om misshandel. Flickorna pratar längre och deras samtal handlar oftare om olika typer av relationsproblem: familje-, kamrat- och kärleksproblem. Flickornas samtal handlar också oftare om sexuella övergrepp och ofredanden. Har pojkar och flickor samma problem? Man kan ändå inte generellt säga att flickor pratar om känslomässiga problem och pojkar om mätbara ämnen. Pojkarna uttrycker nästan lika ofta vilket känsloläge de befinner sig i, men flickorna uttrycker förhållandevis oftare ledsenhet, sorg eller självmordstankar. BRISRAPPORTEN SAMTALEN

20 I vilken miljö finns problemen? Det vanligaste är att problemen inte är knutna till någon särskild miljö utan att de mer finns i den inre världen, det vill säga hos barnet eller ungdomen själv. Här dominerar kärleksproblem och relationer samt könsutveckling och sexualitet. Hemmet är en nästan lika vanlig problemmiljö. Enligt samtalen till Barnens Hjälptelefon är det inom familjen som den stora merparten svåra kränkningar inträffar, som misshandel och sexuella övergrepp. Skolan är också en relativt vanlig miljö där problem uppstår eftersom det ju är barn och ungdomars huvudsakliga arbetsplats. Inom skolan dominerar naturligtvis problem som mobbning och i viss mån också kamratproblem. Fritiden är en mindre problemmiljö än skolan, där kamratproblem tillsammans med kärleksproblem och relationer är de dominerande problemområdena. Figur 7. Hur barnsamtalen fördelar sig på olika problemmiljöer (n = ) Hur påverkas problemen av ålder och miljö? Liksom föregående år så framkommer samma typ av skillnader när man delar upp barnsamtalen i tre åldersgrupper: låg- och mellanstadiebarn (12 år och yngre) högstadiebarn (13 till 15 år) äldre tonåringar (från 16 år) Skolan visar sig vara en vanligare problemmiljö för yngre barn, 36 procent av låg- och mellanstadiebarnen relaterade sin problem till skolan mot endast sju procent för den äldsta gruppen. I gengäld ökar andelen personliga problem med åldern till mer än BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

21 procent i gruppen äldre tonåringar. Här handlar det ofta om egna personliga problem eller om svårigheter med kärleksrelationer. Problem med kamrater, mobbning och fysisk misshandel avtar med stigande ålder medan samtalen som berör sexuella övergrepp domineras av mittengruppen högstadiebarn. Samtal om problem i hemmet är dock en stor grupp i alla åldrar. Liksom tidigare år bor en majoritet av de barn och ungdomar som ringde BRIS i en biologisk kärnfamilj, närmare bestämt 56 procent. Detta är dock en klar underrepresentation jämfört med totalpopulationen i landet. 17 procent av barnen som samtalen till Barnens Hjälptelefon handlar om bor tillsammans med en ensamstående mor. Drygt sju procent finns i styvfamilj, lika många som de som bor med en ensamstående far. En mindre grupp bor hos båda sina separerade föräldrar eller i eget boende. Familjebild och problemområden Figur 8. Barnens boende vid barnsamtal (n = 8 154) Tittar man på vad samtalen handlar om i relation till familjemönster ser man att 80 procent av samtalen handlar om problem hemma om barnet bor i en styvfamilj! Bor barnet med en ensamstående far är motsvarande siffra 70 procent. Samtal om fysisk misshandel är mycket vanligare om barnet bor med en enstamstående far och i styvfamiljer finns en överrepresentation av problemområdena sexuella övergrepp / ofredanden samt familjekonflikter. När barnet lever med en ensamstående mor förekommer däremot problemområdet familjekonflikter mer frekvent än annars i samtalen. BRISRAPPORTEN

22 Barn i samhällsvård Under flera år har BRIS gjort fördjupningsstudier på särskilda frågor från samtalen till Barnens Hjälptelefon. Exempel på fördjupningsstudier är till exempel barnmisshandelssamtalen och barns myndighetskontakter (1998) samt om barn som brottsoffer (1996). Under 1999 har BRIS tittat närmare på barn i samhällsvård. Bakgrunden är att cirka tre procent av de samtal som inkommer till Barnens Hjälptelefon handlar om barn och ungdomar som placerats utanför hemmet genom myndigheters försorg. I majoriteten av fallen har barnen placerats med stöd av socialtjänstlagen (SoL), men många samtal handlar även om LVU-placeringar (Lagen om vård av unga). BRIS fördjupningsstudie omfattar 128 samtal rörande 150 barn. Samtalen inkom till BRIS mellan maj och augusti under förra året. Vanligtvis berör samtalen placeringar i familjehemsvård, men det handlar också om vistelse på institutioner av olika slag. Fördjupningsstudien visar att två tredjedelar av de barn och ungdomar i samhällsvård som ringer BRIS anser att de har det dåligt eller mycket dåligt. Många barn och ungdomar säger att de inte blir lyssnade till, att familjehemsföräldrarna är okänsliga och att de vill tjäna pengar på placeringen. Ibland nämns också övergrepp. Min fosterpappa tafsar men inför sin familj nekar han, säger en 16- årig flicka. Mina riktiga föräldrar slog mig jag kom till ett annat hem när jag var sex, där slog dom mig också. Sen var jag på barnhem och sen i en annan fosterfamilj. Men jag vill inte bo kvar jag är rädd att dom också ska slå mig, berättar en 13-årig pojke. Ungefär lika många anser också att kontakten med den myndighet som ansvarar för placeringen är lika dålig som själva placeringen. De placerade barnen och ungdomarnas huvudsakliga uppfattning om socialsekreterarna är att dessa uppträder nonchalant mot sina klinter. Jag vet inte ens vem som är min socialsekreterare!, säger en elvaårig flicka i undersökningen. Få menar att de på något vis är delaktiga i den samhällsvård som de är föremål för. Enligt Socialstyrelsens statistik placerades drygt barn i någon av dessa vårdformer under BRIS hänvisar Att lyssna och skapa ett förtroende, så att man tillsammans med den som ringer kan utforska de möjligheter som finns till att gå vidare, är en viktig del av BRIS arbetssätt. Det är angeläget att den som ringer blir bekräftad och tagen på allvar, särskilt då många barn och ungdomar säger att det inte finns någon vuxen person som på allvar ser eller lyssnar på dem. Det är en inte alltför ovanlig uppfattning att BRIS skulle bedriva långvariga psykoterapeutiska samtal via telefon, men vår uppgift är att stödja den som ringer för att sedan lotsa barnet eller ungdomen vidare till någon annan person (nästan alltid en vuxen) som konkret kan stödja eller hjälpa till med problemen i vardagen. Detta sker sedan flera år tillbaka med cirka två tredjedelar av alla samtal. 22 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

23 Tabell A. Hänvisningar av barnsamtalen (n = , 100 %) Hit hänvisade BRIS % (av samtalen med hänvisn) Skolan 37,2 Lärare 13,5 Skolsköterskan 12,2 Skolkurator 8,6 Rektor 2,9 Vuxen inom familjen 28,6 Kompis + pojk-/ flickvän (5,6%) 21,4 Ungdomsmottagning 10,6 Socialtjänsten 6,7 PBU/BUP + hälso- & sjukv 3,4 Annan vuxen utom familjen 5,4 Åter BRIS 23,7 Annan hänvisning 10,4 Att hänvisa till skolan är oftast mest naturligt eftersom de flesta barn och ungdomar som ringer till BRIS går i skolan. Där kan man hitta någon vuxen att söka hjälp hos, särskilt om problemen har att göra med hur det är hemma. BRIS har under flera år varnat för hur nedskärningar inom skolan drabbar de mest behövande eleverna. Vi vill gärna knyta an till FN:s Konvention om Barnets Rättigheter, som menar att offentliga nedskärningar ska genomföras med respekt för barnets bästa, och särskilt med tanke på utsatta grupper. Gruppen annan hänvisning innehåller till exempel hänvisning till någon på fritids, ungdomsgården eller annan ideell organisation. Värt att notera är att ett fåtal samtal (drygt 2 procent) leder till vidare uppföljning i form av samtalsrapporter och s. k. uppdragshantering. Det kan till exempel vara nödvändigt med upprepade kontakter i form av motivationssamtal för att få den som ringer att våga gå vidare. Dessutom behöver ibland någon från BRIS följa upp ett samtal genom att mer aktivt stödja den som ringer. BRIS-medarbetaren kan bland annat kontakta elevvårdspersonal, någon socialsekreterare eller annan myndighetsperson. Detta görs alltid på uppdrag av och i samarbete med det barn eller den ungdom som har ringt till Barnens Hjälptelefon. Uppdragshantering I takt med att BRIS ekonomi nu förbättras hoppas vi även utveckla arbetet med så kallad uppdragshantering. Det innebär att mer aktivt gå in och stödja särskilt utsatta barn med konkreta insatser. Detta kräver dock ökade resurser till utbildning och nyrekrytering inom organisationen. Uppdragshanteringen är särskilt angelägen när barnet som ringer till BRIS är ett brottsoffer, vilket tidigare uppskattats vara fallet i närmare en tredjedel av alla statistikförda samtal. BRISRAPPORTEN

24 Övriga påringningar Det är gratis att prata och se hur länge ni står ut Ni går ju på nästan allt Peddo-nekro-lebba! Bara en bråkdel av alla de samtal som inkommer till Barnens Hjälptelefon innehåller tillräckligt med information för att kunna behandlas statistiskt och därmed presenteras i BRIS-rapporten. Övriga påringningar hamnar utanför statistiken; om dess innehåll har vi inte tidigare haft någon sammanställd kunskapsbild. Under 1999 gjordes därför först en pilotstudie (Salomon & Wiklund), redovisad i BRIS tidning Barn & Ungdom nr 5 / 99. Under de fyra veckor som sedan vår fördjupningsstudie pågick på BRIS samtliga fem regioner ringde det sammanlagt gånger på Barnens Hjälptelefon, men endast drygt samtal (13.2 procent) slutade som statistikförda barnsamtal. Figur 9. Fördelning av påringningar till Barnens Hjälptelefon under fördjupningsstudien okt / nov (n = 9 200) Påläggningar är sådana påringningar där luren läggs på omedelbart. Om dessa 38,2 procent av samtalen finns egentligen ingen information. Detta gäller även för tysta samtal som består av en kortare tystnad än en halv minut. Bus- / testsamtal är samtal där BRIS ideella medarbetare antingen utsätts för skämt, förolämpningar eller där man kan anta att den som ringer vill testa om BRIS verkligen håller för en kontakt. Vid vaneringarsamtal känns den uppringande igen genom att han ringt om och om igen, ibland i åratal, och ofta framfört samma historia. Det räcker här inte med att bus- / testringa flera gånger under ett jourpass för att kallas vaneringare. Andra och övriga är till exempel sådana som kan ha ringt fel eller som hänvisas till BRIS Vuxentelefon om barn. 24 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

25 Det är företrädesvis pojkar som står för de övriga påringningarna, vilket gör att en omvänd könsfördelning råder jämfört med de statistikförda samtalen. Där utgör pojkarna maximalt 30 procent av uppringarna, men här är de 63 procent! Överrepresentationen förklaras till viss del av att nästan samtiga vaneringare är pojkar. Innehållsmässigt verkar det inte vara någon större skillnad beroende på om det är pojkar eller flickor som ringer. Sexuella tillmälen i alla tänkbara varianter, som hora, bög, lebba eller pedofil är vanliga, liksom sexuella förslag eller frågor om den svarandes erotiska erfarenheter, önskningar eller vanor. Nonsensfrågor eller dito påståenden förekommer också ofta samt teman som berör fysisk misshandel och sexuella övergrepp. Uppgifter om uppringarens ålder finns bara från hälften av samtalen och ligger på 14 år, alltså något äldre än genomsnittsbarnet i de vanliga samtalen. Mest frekventa är också påringningarna från fler ungdomar än en, men oftast är det en utvald person som för ordet medan övriga sufflerar och fnissar i bakgrunden. Vill man skoja med vuxna så gör man det gärna i grupp! Mycket tyder på att grupperna företrädesvis är könshomogena. Pojkar ringer ofta mer ensamma än flickor och är temat sexuellt, så är uppringaren också oftast ensam. VARFÖR RINGER DE? Det är inte alltid lätt att svara på, men i de fall den ideella medarbetaren har en uppfattning (i 62 procent av fallen), så är det främst att den som ringer vill ha någon att skoja med eller att man inte har något att göra. De skillnader som finns beträffande skäl är att flickor mer ringer för att de är nyfikna eller för att skoja, medan pojkar istället har en dragning åt att vilja imponera eller avreagera sig. BRISRAPPORTEN SAMTALEN

26 En fråga på fördjupningsformuläret handlade om vilken känsla barnet förmedlade i samtalet. I de vanliga barnsamtalen är ju nedstämdhet, oro, sorg och ledsnad de vanligaste känslorna. Inom de övriga påringningarna är denna ordning upp- och nedvänd. Här tycks snarare en busig och glad eller provokativ anda råda. Sinnesstämningen i de övriga påringningarna motsägs delvis av innehållet, eftersom det inte är ovanligt att barn och ungdomar som ringer i syfte att skämta ofta berör allvarliga teman som mobbning, misshandel och sexuella övergrepp. De uppringare som verkar vara undrande eller nyfikna tycks oftast ringa om temat könsutveckling och sexualitet. Figur 10. Övriga påringningar: Barnets känsla (n = 2 276) Samtalstiden. Trots att övriga påringningar nästan utgör nio av tio samtal är det ändå de statstikförda samtalen som tar den överlägset största telefontiden i anspråk! (Jämför figur 9 och 11). Ett vanligt samtal till Barnens Hjälptelefon är i genomsnitt cirka 13 minuter långt, medan de övriga påringningarna varierar från någon sekund till i allmänhet en á två minuter. Många påringningar blir därför ofta enbart ett tilltal och ingen dialog, även om våra medarbetare allt som oftast ändå lyckas få till någon sorts dubbelriktad kommunikation. 26 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

27 Figur 11. Fördelningen av total samtalstid under fördjupningsstudien okt / nov På samma sätt som de vanliga statistikförda samtalen till Barnens Hjälptelefon speglar en viktig del av barns och ungdomars vardag så gör naturligtvis också innehållet i de övriga påringningarna det. Man talar om sig själv, föräldrar som förgriper sig, om kamrater, förälskelser och den psykosexuella utveckling som man befinner sig i. Skillnaden är dock att framträdandet i dessa påringningar sker med ett mer provokativt och sexualiserat språkbruk än vad annars är vanligt. Språket blir råare, tilltalet mer pockande. I de övriga påringningarna märks därför en påverkan av det allt grövre sexualiserade tilltal som bland annat är ett resultat av IT-samhällets allt fler kommunikationsvägar när det gäller att sprida grövre pornografiska budskap. Sexualitet är när allt kommer omkring tonåringars främsta intresse. I vissa påringningar kan man anta att barnet kanske testar om det senare vågar berätta om traumatiska övergrepp. Går BRIS att lita på? Andra gånger kan man också förmoda att den som ringer ändå på ett avigt sätt försöker få kontakt med en pålitlig vuxen, men detta gäller sannolikt inte alla påringningar. De övriga påringningarna kan många gånger fresta hårt på de ideella medarbetarnas tålamod och den motivation som de naturligtvis vill använda till att hjälpa barn som far illa. Det är en viktig uppgift att förmedla att man som vuxen måste bli respekterad, men att man samtidigt är beredd att lyssna om det behövs. BRISRAPPORTEN SAMTALEN

28 Samtalen från vuxna om barn Under 1999 inkom samtal från vuxna till BRIS. Detta är en ökning med drygt 20 procent sedan Sammanlagt blev det 735 timmars vuxensamtal, eller i genomsnitt knappt 22 minuter per samtal. Samtalen fördelar sig över årets månader med toppar i mars och november och färre samtal i juli. Vilka vuxna ringer? Det är i första hand barnets föräldrar och övriga släktingar som vänder sig till BRIS Vuxentelefon om barn. Vanliga är samtal från far- och morföräldrar. Att släktingar, grannar, bekanta eller kamraters föräldrar ringer beror på att de ofta är de enda andra vuxna i barnets närhet som känner till dess utsatthet. Gruppen annan kan t ex vara en kompis förälder eller en familjehemsförälder. Dessa vuxna ringer till BRIS om ett barn som de oroar sig för: Figur 12. De uppringande vuxnas relation till det barn samtalet gällde (n = 2 052) Liksom de senaste åren berör något fler samtal på vuxentelefonen flickor, 56 procent om flickor och 44 procent om pojkar. Vuxna som ringer till BRIS oroar sig för mindre barn. Medelåldern på vuxensamtalens barn ligger mellan 9 och 10 år. De barn som berörs av BRIS Vuxentelefon om barn kan ha svårt att själva föra sin talan. Man kan jämföra med att de barn och ungdomar som själva ringer till Barnens Hjälptelefon har en genomsnittsålder på knappt 14 år. 28 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

29 Figur 13. Barnens åldrar vid vuxensamtal (n = 2 525) Liksom samtalen till Barnens Hjälptelefon är det genomgående tunga problem som dominerar vuxensamtalen. Det är med några mindre variationer samma rangordning av problemområden som under föregående år. Vad ringer de vuxna om när det gäller barnen? Figur 14. Problemområden vid vuxensamtal (n = 2 067) BRISRAPPORTEN SAMTALEN

30 SKILSMÄSSOPROBLEM (inkl. umgänges- och vårdnadskonflikter) är även i år den vanligaste orsaken till att vuxna tar kontakt med BRIS. Dessa samtal har ökat markant under senare år, men under 1999 uppstod en mindre tillbakagång. På Barnens Hjälptelefon utgör problem som i första hand handlar om skilsmässor bara några få procent, även om många tunga problem har att göra med en splittring och ombildning av familjer. På vuxentelefonen är dock bilden en helt annan. Samtalen om skilsmässoproblem kan omfatta allt från föräldrar som vill ha råd för att göra en skilsmässa så bra som möjligt för barnen till långdragna och bittra strider, där barnen kommer i kläm. Ur ett barnperspektiv välkomnar BRIS att domstolarna sedan 1998 i första hand ska döma till gemensam vårdnad, då det i de allra flesta fall är av godo att barnet får jämlik tillgång till båda sina föräldrar. Vi vill dock understryka att barnets rätt till skydd alltid måste komma i första hand. De vuxna som ringer om FYSISK / PSYKISK MISSHANDEL eller vanvård är föräldrar, men också personer ur barnets sociala nätverk: t ex släktingar, grannar eller bekanta som kan känna sig osäkra om de ska göra en anmälan till socialtjänsten eller polisen. Här ringer även ibland myndighetspersoner. Ibland ringer också misshandlande föräldrar eller andra vuxna, som vill ha hjälp med att ändra sitt beteende. Uppgifterna om förövare på BRIS Vuxentelefon om barn, är generellt sett liknande motsvarande information på Barnens Hjälptelefon, men här handlar det dock betydligt mindre om jämnåriga förövare. I samtal om fysisk barnmisshandel är det föräldrarna som till största del uppges som de som förgriper sig. Det är här värt att notera att modern som förövare får en större plats inom vuxensamtalen jämfört med barnsamtalen. Andra förövare kunde till exempel vara en lärare eller någon annan känd vuxen. Under 1999 var föräldrarnas andel som förövare lika hög som året innan 83 procent! Denna siffra inkluderar också styvföräldrar som påstådda gärningsmän, men dessa utgör bara 5 procent. Fördelningen ser ut så här: fader: 38 procent, moder: 27 procent och båda vuxna: 12 procent. Samtalen handlar ungefär lika ofta om flickor och pojkar som offer. Under 1998 gjorde BRIS en fördjupningsstudie som visade att enligt barnen själva så gjorde knappt två av tio vuxna som kände till förekomsten av fysisk barnmisshandel något aktivt för att stoppa detta (Se förra årets BRIS-rapport). Under sommaren 1999 gjordes en studie i samma ämne av knappt 100 vuxensamtal till BRIS som pekade på att även de vuxna som försöker göra någonting har svårt att bli tagna på allvar. De upplevde att både myndigheter och andra vuxna i omgivningen ofta ville bortse från deras oro för barnets utsatthet. 30 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

31 FAMILJEKONFLIKTER är ett nyformulerat problemområde på både barnoch vuxentelefonen. När vuxna ringer till BRIS om familjekonflikter handlar det i nästan hälften av fallen i första hand om konflikter mellan vuxna. Barnet är i drygt hälften av samtalen inblandat i konflikten, det handlar då vanligast om bråk med modern (23 procent), med båda vuxna (16 procent) eller med fadern (8 procent av samtalen). Samtalen om MYNDIGHETSPROBLEM har varit förhållandevis många under flera år och är egentligen betydligt fler än vad som går att utläsa ur figuren, eftersom det också är ett mycket vanligt andrahandsproblem. Många vuxna är besvikna på hur någon myndighet behandlat dem. De tycker att de inte har fått hjälp någonstans och vill därför tala med BRIS, som ju inte är någon myndighet. Uppringaren kan också själv vara en myndighetsföreträdare av något slag som vill samråda med BRIS. Se för övrigt också vad som ovan har skrivits om vår specialstudie av samtal om barn i samhällsvård. Vid samtalen från vuxna om SEXUELLA ÖVERGREPP / OFREDANDEN handlar det ofta om mödrar eller andra närstående som ser tecken hos barnet som de undrar över och oroar sig för. Ibland ringer de som vill skydda sitt barn från umgänge med en tidigare för övergrepp straffad förälder. De som anser sig oskyldigt misstänkta kan också ringa och någon enstaka gång ringer förövare för att söka hjälp. När det gäller förövare vid sexuella övergrepp uppgav de vuxna som ringde i 41 procent av fallen fadern som förövare. Andra förövare var till 20 procent annan känd vuxen, som till exempel inkluderar far- eller morfar, fritids- och idrottsledare och grannar. Styvfar, 8 procent eller lärare /skolpersonal, 5 procent, hörde också till de kategorier som nämndes något så när frekvent. Över 90 procent av alla vuxensamtal om sexuella övergrepp handlade om manliga förövare och i 10 procent av fallen var även det utsatta barnets syskon drabbade. PROBLEM FÖRLAGDA TILL BARNET handlar om att den vuxne oroar sig för till exempel fysiska, medicinska eller känslomässiga problem hos barnet. Det kan handla om föräldrars oro för barnets ändrade beteende i tonåren, till exempel hur barnet ska hantera förälskelse och sexualitet. MOBBNING, KAMRAT- OCH SKOLPROBLEM handlar om vuxna som ser att ett barn far illa eller har det svårt i skolan. Kamratproblem innefattar även svårigheter med kompisar på fritiden. Samtalen om detta problemområde har varit många under de senaste åren. Mobbning var under 1999 den vanligaste enskilda orsaken för barn och ungdomar att ringa BRIS. PSYKISK MISSHANDEL har här, liksom på barntelefonen, från och med i år bildat ett eget problemområde. Psykisk misshandel förekommer också hela tiden när det gäller utsatthet av tyngre övergrepp, mobbning, uppslitande vårdnadstvister med mera. Psykisk misshandel genomsyrar därmed en stor del av alla samtal till BRIS, men i statistiken redovisar vi här psykisk misshandel som ett förstahandsalternativ. INFORMATION / VÄGLEDNING utgör samtal av upplysningskaraktär, till exempel var den uppringande vuxne ska vända sig i ett särskilt ärende, hur samhället är organiserat eller vad lagstiftningen säger när det gäller barn som far illa. BRISRAPPORTEN SAMTALEN

32 MISSBRUKSPROBLEM är samma typ av samtal som vid barnsamtalen, men när vuxna berättar blir det vanligen ur ett annat perspektiv. Här är det oftare än i barnsamtalen föräldrars missbruk som ventileras, vanligast moderns. Över hälften av samtalen berör enbart kvinnligt missbruk och bara 15 procent handlar om barnets missbruk. Dessa samtal är egentligen också fler än vad som går att utläsa ur figuren på grund av att det många gånger utgör ett andrahandsalternativ. ANNAT OCH ÖVRIGT kan till exempel handla om ekonomiska problem som har drabbat familjen, behov av samhällsstöd eller att den vuxne behöver juridisk rådgivning. Flykting- och invandrarfrågor, religiösa problem eller att man bara misstänker att ett barn far illa är andra teman som hamnar under denna rubrik. När det gäller problemmiljö i vuxensamtalen handlar två tredjedelar av samtalen om problem i hemmiljön. Jämför man vidare hur samtal från vuxna skiljer sig när det handlar om pojkar resp. flickor så ser man att: betydligt fler samtal om flickor är relaterade till sexuella övergrepp och familjekonflikter när pojkar är inblandade är det däremot vanligare att samtalen handlar om misshandel, myndighetsproblem eller problem förlagda till barnet självt. För övrigt är det värt att notera att: mödrar ringer oftare om olika skolanknutna problem eller problem förlagda till barnet fäder företrädesvis pratar om umgänges- eller andra skilsmässoproblem samtal om misshandel är vanligare om uppringaren härrör ur barnets sociala nätverk om uppringaren är myndighetsföreträdare av något slag så handlar samtalen oftare om just myndighetsproblem eller om misshandel. 32 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

33 Liksom i samtalen till Barnens Hjälptelefon, ger BRIS oftast också den vuxne en möjlighet att gå vidare med problemen någon annanstans i samhället. I 82 procent av vuxensamtalen gavs sådana hänvisningar, vilka fördelade sig på följande vis: Hit hänvisade BRIS de vuxna som ringde Tabell B. Hänvisningar/ åtgärder av vuxensamtalen (n = 1 704; 100 %) % (av samtalen med hänvisn) Socialtjänsten 45,2 Soc. byrå/ IFO/ motsv. 25,0 Familjerätten 17,3 Annan 2,9 Åter BRIS 21,3 Bett den vuxne hänv. barnet t. BRIS 12,0 Den vuxne själv 9,3 Till barnet det gäller 17,3 Skolan/ förskolan 15,2 PBU/BUP 12,1 Advokat 9,4 Socialkonsulenten 7,5 Annan hälso- / sjukvård 4,9 Polis / åklagare 4,6 Familjerådgivning 3,9 Annan myndighet 5,8 Annan ideell organisation 4,5 Annan 10,7 Socialtjänsten är av tradition den vanligaste instansen som kan hjälpa den vuxne uppringaren att ta tag i problemen. Annan ideell organisation kan till exempel avse Rädda Barnens Föräldratelefon eller någon kvinnojour. Annan myndighet kan stå för en hänvisning till Barnombudsmannen eller Skolverket m.fl. Annan kan innebära att den som ringer uppmanas att ta vidare kontakt med en släkting eller någon annan för uppringaren viktig närstående person. BRISRAPPORTEN SAMTALEN

34 Avslutning BRIS Barnens Rätt I Samhället är en ideell, partipolitiskt obunden organisation som bistår barn som far illa. BRIS är ett komplement till myndigheterna och en länk mellan barn, vuxna och samhälle. BRIS arbetar också för att påverka den allmänna opinionen att öka vuxnas respekt för barn som individer samt beslutsfattare att verka för ett barnvänligare samhälle med FN:s konvention om Barnets rättigheter som riktmärke. BRIS bildades 1971 och är ett riksförbund som arbetar inom fem regioner i hela landet. Inom varje region finns ett kansli med stödtelefoner, anställd personal, så kallade BRIS-ombud samt ideella medarbetare. De senare kallas för jourare och har erfarenhet av arbete med barn och ungdomar samt har genomgått BRIS internutbildning. Sedan starten har verksamheten övergått från att arbeta nästan uteslutande mot fysisk barnmisshandel till att rikta uppmärksamheten mot även andra viktiga områden där barn far illa eller har problem. Barnens Hjälptelefon hos BRIS når barn och ungdomar upp till 18 år på under öppettiderna: måndag till torsdag , fredag samt lördag och söndag Samtalen kopplas automatiskt till närmaste öppna regionkansli och BRIS betalar barnens samtal, även de som rings från mobiltelefon. Samtal till Barnens Hjälptelefon syns inte på den uppringandes räkning och BRIS ser eller spårar aldrig uppringarens telefonnummer. Under de senaste åren har antalet linjer på Barnen Hjälptelefon kraftigt ökat, men fortfarande kommer bara vartannat samtal fram. På BRIS Vuxentelefon om barn, tar BRIS emot samtal från vuxna som behöver någon att prata med kring problem som rör barn. Samtalen tas emot på olika kanslier och kostnaden är för närvarande (mars 2000) 23 öre per minut. Vuxentelefonen hålls öppen varje vardag mellan BRIS långa erfarenhet av kontakter med utsatta barn gör att det har samlats en kompetens att kunna bedöma vilka insatser som behövs för att försvara barns och ungdomars rättigheter vid sidan av myndigheternas verksamhet. Hos BRIS finns också en stor kunskap om vad som menas med ett barnperspektiv arbetade BRIS särskilt med frågor som rörde sexuella övergrepp, fysisk barnmisshandel, mobbning, barn som brottsoffer samt hur FN:s Konvention om Barnens Rättigheter ska tillämpas. 34 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 1999

35 BRISRAPPORTEN SAMTALEN