Ungdomars kommentarer om psykisk ohälsa Våren 2013

Transkript

1 Ungdomars kommentarer om psykisk ohälsa Våren 2013 Önskas mer information om hur Landstinget Kronoberg arbetar med kontaktklasser eller om innehållet i denna rapport, kontakta: Susann Swärd Barnsättsstrateg susann.sward@ltkronoberg.se

2 1. Inledning Landstinget Kronoberg arbetar för att förbättra möjligheten för barn och ungdomar med psykisk ohälsa att få stöd på ett så tidigt stadie som möjligt. För att få en fingervisning kring var ungdomar anser om möjligheter att komma i kontakt med Landstinget Kronoberg vid psykisk ohälsa, samt vad som kan motverka eller möjliggöra en sådan kontakt har en diskussion förts i tre klasser på högstadiet och gymnasiet. Kontaktklasser i Kronobergs län Landstinget i Kronobergs län har bjudit in länets skolor till att bli kontaktklasser för hälso- och sjukvårdsfrågor. Sammanlagt deltar åtta skolor, fördelade på olika årsklasser och runt om i länet. Kontaktklasserna diskuterar hälso- och sjukvårdsfrågor med landstingets barnrättsstrateg en eller två gånger per termin. Både landstinget och skolorna kan initiera diskussionsämnen. Kontaktklasserna är enbart representativa för sig själva och ger Landstinget Kronoberg en möjlighet att höra hur barn tänker kring olika hälsofrågor. Under våren 2013 träffade landstingets barnrättsstrateg sammanlagt 74 elever på högstadiet och gymnasiet fördelade på följande skolor: Arabyskolan, Växjö, åk 8 (16 elever 8 tjejer och 8 killar) Lammhultsskolan, Lammhult, åk 8 (23 elever 12 tjejer och 11 killar) Haganässkolan, Markaryd, gymnasiet åk 1-3 (35 elever 20 tjejer och 15 killar) Eleverna diskuterade följande frågor: Om du skulle behöva någon att prata med om saker som känns jobbiga, eller om du inte mår bra psykiskt, vart skulle du vända dig då? Har du själv varit i kontakt med någon inom landstinget för stöd och hjälp när något känts jobbigt eller när du inte mått bra psykiskt? Hur upplever du möjligheten för ungdomar i allmänhet att komma i kontakt med någon inom landstinget som kan ge hjälp och stöd om man inte mår bra psykiskt? Vad tror du kan göra det lättare för ungdomar att hitta information om vart de ska vända sig inom landstinget för att få stöd och hjälp om de inte mår bra psykiskt? Vad tror du kan göra det lättare för ungdomar att söka stöd och hjälp inom landstinget om de inte mår bra psykiskt? Vad tror du kan försvåra för ungdomar att söka stöd och hjälp inom landstinget om de inte mår bra psykiskt? Annat du vill berätta för oss om ungdomars psykiska hälsa och det stöd och hjälp man kan få inom landstinget

3 2. Vem pratar man med? Eleverna besvarade följande fråga: Om du skulle behöva någon att prata med om saker som känns jobbiga, eller om du inte mår bra psykiskt, vart skulle du vända dig då? Många av eleverna uppgav att de skulle vända sig till vänner eller familjemedlemmar i första hand. Svaren från Växjö och Älmhult visar en svag tendens på att tjejer i högre grad vänder sig till vänner och killarna till familjemedlemmar. När eleverna i Lammhult fyllde i enkäten frågade en elev om det handlade om vänner och familj eller andra kontaktpersoner. Även om svaret var att de fick fylla i precis vem de ville, medförde frågan att många elever kryssade över just vänner och familj i enkätsvaren. Siffrorna för Lammhult skulle varit högre om frågan inte hade ställts. Två killar och två tjejer angav också att de skulle vända sig till sin pojk- eller flickvän om de mådde psykiskt dåligt. En tjej uppgav att hon inte mår dåligt. Till vänner först och sen kanske föräldrar, det är lite olika men vänner i första hand! Tjej, Växjö Jag vänder mig inte till någon. Det känns aldrig jobbigt. Om det hade gjort det så löser det sig alltid. Kille, Älmhult/ Brukar främst hålla det inom mig, sen om det inte går vänder jag mig till vänner. Tjej, Älmhult Skola / kontaktperson Vänner Familj Växjö Åk 8 5 av 8 tjejer (63 %) 1 av 8 killar (13 %) 6 av 16 elever (38 %) 4 av 8 tjejer (50 %) 3 av 8 killar (38 %) 7 av 16 elever (44 %) Lammhult Åk 8 3 av 12 tjejer (25 %) 4 av 11 killar (36 %) 7 av 23 elever (30 %) 0 av 12 tjejer (0 %) 4 av 11 killar (36 %) 4 av 23 elever (17 %) Ingen 1 kille 1 tjej 2 killar Vet inte 2 tjejer 2 killar Älmhult Åk 1-3 gymnasiet 16 av 20 tjejer (80 %) 4 av 15 killar (27 %) 20 av 35 elever (57 %) 11 av 20 tjejer (55 %) 11 av 15 killar (73 %) 22 av 35 elever (63 %) Många elever uppgav att de skulle kontakta någon inom skolan, oftast skolkuratorn eller skolsköterskan. Man lyfte även fram olika delar av landstinget, som t.ex. Barn- och ungdomshälsan, BUP eller vårdcentralen. Jag skulle kanske prata med en lärare som jag har förtroende för eller vända mig till någon ungdomsverksamhet. Tjej, Lammhult Skola / kontaktperson Skolan Växjö Åk 8 16 elever Skolsköterskan (1 svar) Skolkuratorn (5 svar) Landstinget Barnmorska (1) Lammhult Åk 8 23 elever Lärare (3 svar) Skolsköterskan (5 svar) Skolkuratorn (7 svar) BUP/BoU Hälsan (2) Ungdomsmott. (1) Vårdcentral (1) Övrigt (1) Övrigt står för någon mottagning, landstinget, dom som har tystnadsplikt. Älmhult Åk 1-3 gymnasiet 35 elever Lärare (1 svar) Skolsköterskan (1 svar) Skolkuratorn (4 svar) Mentor (1 svar) Vuxen på skolan (1) BUP/BoU Hälsan (4) Ungdomsmott. (1) Vårdcentral (3) Övrigt (2) Psykolog (3)

4 3. Egen erfarenhet Eleverna besvarade följande fråga: Har du själv varit i kontakt med någon inom landstinget för stöd och hjälp när något känts jobbigt eller när du inte mått bra psykiskt? Den stora majoriteten, 63 av 74 elever (85 %) har inte själv varit i kontakt med landstinget för psykisk ohälsa. Två elever uppger att de sökt stöd och hjälp från BUP för psykisk ohälsa men aldrig fått träffa någon. Av de 11 som fått stöd och hjälp för psykisk ohälsa har fyra elever besökt BUP. Lika många, fyra elever, har fått hjälp och stöd från skolans kurator eller skolsköterska. Resterande tre elever har fått hjälp och stöd från familjepsykolog, vårdcentralen eller socialen. Tre av eleverna upplever att de inte har fått det stöd eller hjälp de har efterfråget eller upplevt sig behöva, medan övriga antingen inte har svarat eller uppgett att de fått bra stöd och hjälp BUP Skolkurator Skolsköterska Familjepsykolog Vårdcentralen Socialen Figur 1: Antal elever som fått stöd och hjälp för psykisk ohälsa, fördelat på vem de har fått hjälp ifrån. [N = 11 elever]

5 4. Uppfattningar om tillgänglighet för psykisk ohälsa Eleverna fick besvara följande fråga: Hur upplever du möjligheten för ungdomar i allmänhet att komma i kontakt med någon inom landstinget som kan ge hjälp och stöd om man inte mår bra psykiskt? Drygt en tredjedel tyckte att det var lätt eller mycket lätt att komma i kontakt med någon inom landstinget för hjälp och stöd vid psykisk ohälsa. Nästan lika många uppgav att de inte vet hur tillgänglig hälso- och sjukvården är för ungdomar med psykisk ohälsa. Nästan tre av tio elever uppgav att de uppfattade hälso- och sjukvården som lite eller mycket svår att komma i kontakt med vid psykisk ohälsa. Vet inte 36% Lätt/mycket lätt 37% Lite/mycket svårt 27% Figur 2: Elevernas uppfattning (i %)om möjligheterna att komma i kontakt med någon inom landstinget som kan ge hjälp och stöd vid psykisk ohälsa. [N = 74 elever] Om man bryter ner siffrorna på skola och kön visar det att tjejerna i Älmhult uppger högst andel som anser att det är svårt att komma i kontakt med hälso- och sjukvård för psykisk ohälsa. Även tjejerna i Lammhult och killarna i Älmhult anger att de ser svårigheter i att få stöd och hjälp vid psykisk ohälsa. Killarna i Lammhult anger i högst utsträckning att de inte vet om det är lätt eller svårt att få hjälp och stöd vid psykisk ohälsa. Killarna i Växjö, följt av tjejerna i Växjö anger i högst utsträckning att de tycker att det är lätt eller mycket lätt att få hjälp och stöd om man inte mår bra psykiskt. 100% 80% 60% 40% 20% 0% Lammhult tjejer Lammhult killar Växjö tjejer Växjö killar Älmhult tjejer Älmhult killar Vet inte Mycket svårt Lite svårt Figur 3: Elevernas uppfattning (i %) om möjligheterna att komma i kontakt med någon inom landstinget som kan ge hjälp och stöd vid psykisk ohälsa, fördelat på ort och kön. [N = 74 elever] Lätt Mycket lätt

6 5. Vad försvårar att söka stöd och hjälp vid psykisk ohälsa? Eleverna fick besvara följande fråga: Vad tror du kan försvåra för ungdomar att söka stöd och hjälp inom landstinget om de inte mår bra psykiskt? Mer än var fjärde elev tror att ungdomar inte vågar ta kontakt med hälso- och sjukvården vid psykisk ohälsa. Det kan handla om att man är rädd att ta första steget och prata med någon man inte känner, men även om rädslan att det de berättar för vårdpersonalen kommer fram till deras föräldrar. Vissa kanske inte vågar ta steget och kontakta någon Tjej, Lammhult Man vågar inte fråga om hjälp. Tjej, Växjö Att de inte vågar söka det stöd som de behöver. Kille, Älmhult Vågar inte och vill inte visa att de mår dåligt. Tjej, Älmhult De tycker det känns konstigt att prata med någon man inte känner. Tjej, Lammhult De litar inte på främmande människor. Många vuxna säger att de förstår och har svar på varenda liten fråga, men det stämmer inte. Tjej, Älmhult Om dom kontaktar föräldrarna. Tjej, Älmhult Nästan var femte elev lyfter fram att ungdomar upplever bristande stöd från omgivningen eller inte har tillräckligt med kunskap och information för att ta kontakt med landstinget för att få hjälp och stöd vid psykisk ohälsa. Om omgivningen är tveksam till psykisk omvårdnad blir det svårare för ungdomar att söka hjälp och stöd på egen hand. Att de inte får tillräckligt med stöd. Tjej, Lammhult Att man ej vet vart man kan söka stöd. Tjej, Växjö Osäkerhet och dåliga attityder hos de man frågar om vägledning. Tjej, Älmhult Ungdomarna vet inte att det finns, att man inte får tillräckligt med information. Tjej, Lammhult Okunskap eller otillräcklig information om vart man ska vända sig. Tjej, Älmhult Mer än var tionde elev lyfte fram det sociala trycket och risken för stigmatisering som faktorer som försvårar för ungdomar att ta kontakt med landstinget vid psykisk ohälsa. Det upplevs jobbigt, skamligt och pinsamt att berätta för vänner att man mår psykiskt dåligt. Osäkerheten i hur andra ska reagera och att man ska stämplas som svag eller dum kan minska ungdomars benägenhet att vilja söka stöd och hjälp för psykisk ohälsa. Jobbigt att berätta för andra. Kille, Lammhult De är rädda för vad andra tänker. Tjej, Älmhult Det är svårt att de andra ska veta. Tjej, Lammhult De är osäkra och rädda för dom tycker det är pinsamt kanske. Tjej, Älmhult

7 Vänner! Man stämplas som svag om man går till något sånt. Tjej, Lammhult Jag tror att många skäms och vill inte ens vara i närheten av psykiska hjälpen. Tjej, Älmhult Att man tror att någon kan få reda på det och man känner sig dum. Tjej, Älmhult En del elever lyfter fram brister i tillgängligheten som de upplever kan försvåra för ungdomar att söka stöd och hjälp inom landstinget vid psykisk ohälsa. Det handlar främst om osäkerhet på att de verkligen finns hjälp att få, att det är långa väntetider eller att hjälpen inte finns att få på nära håll. Om de är osäkra om de ska få hjälp eller inte. Tjej, Växjö Inte ha tid att inte någon har tid. Tjej, Älmhult Om det är långt borta från hemorten. Kille, Älmhult Väntetider, att det ska gå fortare. Det går fort om man har nått med polisen att göra osv. Tjej, Älmhult Tycker bara att dom tar det allvarligt om det är nån som har svårare problem annars är det svårt. Tjej, Älmhult Vågar inte 27% Bristande stöd och information 17% Socialt tryck och stigmatisering 11% Vet inte 38% Bristande tillgänglighet 7% Figur 6: Andelen kommentarer (i %) fördelade på elevernas olika kommentarer om vad som skulle kunna försvåra för ungdomar att söka stöd och hjälp vid psykisk ohälsa. [N = 74 elever som sammanlagt gav 66 förslag]

8 6. Underlätta ungdomars kontakt med landstinget vid psykisk ohälsa Eleverna fick besvara följande fråga: Vad tror du kan göra det lättare för ungdomar att hitta information om vart de ska vända sig inom landstinget för att få stöd och hjälp om de inte mår bra psykiskt? Eleverna gav många kommentarer om vad de tyckte skulle kunna göra det lättare för ungdomar att hitta rätt till stöd och hjälp vid psykisk ohälsa. Närmare 3 av 10 kommentarer handlade om att ge ungdomar mer information och att göra reklam för olika former av stöd och hjälp för psykisk ohälsa. Hälften av dessa kommentarer handlade om att göra mer reklam på TV, i tidningar samt att sätta upp affischer i skolan, på tågstationen, träningsföreningar, fritidsklubbar och allmänna platser. Eleverna föreslog också att man borde göra direktreklam i utskick till eleverna så att alla fick ta del av den och att det skedde privat så att ingen kunde se att man fick informationen. Mer info till ungdomar, att det finns på nätet, lappar m.m. Kille, Älmhult Man kan skicka ut lappar i skolan och på posten så det blir lite mer privat. Tjej, Lammhult Knappt 3 av 10 kommentarer handlade om att sprida information via Internet, t.ex. på Facebook och andra sociala medier, men även på skolans hemsida. Lägg ut en länk på skolans hemsida där det står information och sånt. Kille, Lammhult Om man gör reklam lite extra som t.ex. på olika hemsidor som Facebook m.m. Jag har i alla fall inte sett så mycket av det där. Kille, Älmhult Det bästa skulle vara en blogg för där är man anonym. Tjej, Lammhult Var femte elev tyckte även att det borde finnas mer information i skolan, både i form av reklam via affischer och broschyrer, men även i form av information från lärare, skolsköterskan och genom föreläsningar där representanter från olika verksamheter presenterar sig. Komma till skolan med information. Skolan är nog bästa sättet att informera ungdomar Tjej, Lammhult Att de kommer ut till skolorna mer med lappar och pratar och sånt Tjej, Älmhult Bland de övriga kommentarerna beskrevs en osäkerhet om vart man ska vända sig, vad som kan hända vid ett besök och om det man säger verkligen stannar mellan fyra väggar eller om det dokumenteras. Det föreslogs även att alla skulle få prata med någon om psykisk ohälsa så att man upptäcker de ungdomar som inte mår bra. Vilka man pratar med från början, att berätta som det är. Tjej, Älmhult Att dom får prata privat och att alla måste göra det. Så ni vet fall dom mår bra eller inte. Kille, Lammhult

9 Vet inte 16% Övrigt 7% Information och reklam 29% Information i skolan 20% Internet 28% Figur 4: Andelen kommentarer (i %) fördelade på elevernas olika förslag om att göra det lättare för ungdomar att hitta information om vart de kan vända sig för att få stöd och hjälp vid psykisk ohälsa. [N = 74 elever som sammanlagt gav 112 förslag]

10 7. Underlätta för ungdomar att söka stöd och hjälp vid psykisk ohälsa Eleverna fick besvara följande fråga: Vad tror du kan göra det lättare för ungdomar att söka stöd och hjälp inom landstinget om de inte mår bra psykiskt? Ett område som 3 av 10 elever ansåg kunde förbättras är att öka ungdomars förståelse för att hjälp finns att få. Förslagen på hur man ska öka ungdomars kunskap stämmer överens med de förslag som presenterades i avsnitt 6 ovan. Eleverna upplever att det inte är tillräcklig kunskap om hur det går till när man söker hjälp, vart man ska vända sig och om man kan lita på att verkligen få den hjälp man behöver. Få dem att förstå att alla kan få hjälp. Tjej, Lammhult Om man ger ut mer information och lite hur det går till när man söker så man slipper vara orolig. Kille, Älmhult Om man vet att hjälp finns i närheten och man kan prata med någon person man litar på. Tjej, Älmhult Jag tror inte att barn/ungdomar har tillräckligt med information, de vet helt enkelt inte vart de ska vända sig och därför är det svårt. Tjej, Älmhult En del förslag som eleverna lyfta handlar om nya kontaktvägar för att nå ungdomar som skulle underlätta för dem att få den hjälp och det stöd de behöver för att må bättre psykiskt. Förslagen som handlar om att landstinget ska vara proaktivt och förebyggande kontakta ungdomar eller genomföra rutinbesök för att underlätta för ungdomar med problem att öppna upp och prata med någon. Eleverna föreslår också att landstinget kan göra hembesök hos de som inte mår så bra, samt att det ska finnas hjälp nära den personen som behöver det. Förslag finns också kring möjligheten för ungdomar att ringa eller sms:a, att det ska vara längre öppettider och att det ska finnas möjligheter för ungdomar att bara prata med någon. Att de kommer hem till dom som inte mår bra. Kille, Växjö Om man blir skickad på rutinkontroll så kanske det är lättare att öppna sig och tala om det. Tjej, Älmhult Att om man bara vill prata ska man ändå kunna prata. Ska inte behöva ta så lång tid [att få komma till någon som kan hjälpa en]. Tjej, Älmhult Runt var tionde elev lyfter fram att omgivningens stöd är väldigt viktigt för att ungdomar ska hitta till hjälp och stöd för psykisk ohälsa. Lika många anser att man måste göra det legitim och ofarligt att söka hjälp för psykisk ohälsa. De lyfter fram vikten av att föräldrar och kompisar tycker att det är OK att söka hjälp och kan hjälpa till att hitta rätt inom vården. Att man pratar med en förälder först som kan hjälpa till. Eller kurator/skolsköterska. Tjej, Lammhult Att deras kompis uppmuntrar dem att söka hjälp. Tjej, Växjö Att man tar med dom dit om de är nära vänner/personer till mig. Tjej, Lammhult Att man visar att det är andra som kommer, som då gör att det är fler som vågar. Kille, Älmhult

11 Det finns även kommentarer som handlar om att vården måste bli bättre på att bygga förtroende hos ungdomar så att de känner sig trygga och litar på personer som ska hjälpa dem. Att de kan lita på personen, känna sig trygg. Sedan behöver de stöd från nära och kära. Tjej, Älmhult Att de kan lita på er, att eleverna/ungdomarna vågar ta steget till att kontakta er. Tjej, Älmhult Jag tror de är lättare om de är anonymt och att den vuxna inte kontaktar föräldrarna. Tjej, Älmhult Om dom känner sig trygga med det stället som dom tänker vända sig till. Tjej, Älmhult Öppna armar och bevis på att man kan få hjälp. Kille, Älmhult En tredjedel av eleverna visste inte vad som skulle göra det lättare för ungdomar att söka stöd och hjälp vid psykisk ohälsa. Öka förståelsen för att hjälp finns 30% Nya kontaktvägar 14% Bättre stöd från omgivningen 11% Vet inte 34% Gör det legitimt och ofarligt att söka hjälp 11% Figur 5: Andelen kommentarer (i %) fördelade på elevernas olika förslag om vad som skulle kunna göra det lättare för ungdomar att söka stöd och hjälp vid psykisk ohälsa. [N = 74 elever som sammanlagt gav 71 förslag]

12 8. Sammanfattning Resultatet i denna rapport är endast representativt för de 74 elever som besvarat enkäten. Det ger däremot en fingervisning om hur ungdomar kan resonera kring psykisk ohälsa och ger Landstinget Kronoberg ett bra underlag att diskutera utifrån när det kommer till att förbättra det förebyggande arbetet kring ungdomars psykiska hälsa. Majoriteten av eleverna har ingen egen erfarenhet av att ha sökt hjälp för psykisk ohälsa och det speglas även i att många svarat vet inte på frågor som t.ex. handlar om tillgänglighet. Generellt var det något fler elever som upplevde att det var relativt lätt att komma i kontakt med någon inom landstinget vid psykisk ohälsa, än de som tyckte att det var svårt. Svårigheter att söka hjälp och stöd för psykisk ohälsa handlade främst om bristande information eller attityder hos ungdomar och personer i deras närhet. Elever från Växjö anser i högre grad än andra elever att det är lätt att komma i kontakt med landstinget, vilket kan hänga samman med att det finns ett större utbud för psykiskt stöd i Växjö. I Älmhult anser en större andel elever att det är svårt att komma i kontakt med landstingets psykiska hälso- och sjukvård, vilket möjligen speglar det mer begränsade utbudet i kommunen. En genomgående trend i resultatet är att eleverna upplever en stor brist på tillgänglig information. Det handlar både om information kring vilka alternativ det finns för stöd och hjälp vid psykisk ohälsa, hur man söker hjälp samt vad man kan förvänta sig ska hända inom hälso- och sjukvården om man söker hjälp. Skolan upplevs vara en mycket relevant arena att sprida information om stöd vid psykisk ohälsa, t.ex. genom informationsmaterial och affischering samt genom besök från berörda verksamheter. Elevernas kommentarer speglar även en okunskap om sekretessfrågor gentemot föräldrar samt en farhåga att man kanske inte kommer att känna förtroende för personalen som ska hjälpa en. Tanken på att öppna sig inför en främmande människa verkar skrämmande för många. Okunskapen om vad som händer med den information man berättar spär på rädslan för att ta kontakt. Bristen på kunskap och information anses vara både det som försvårar ungdomars möjligheter att söka stöd och hjälp för psykisk ohälsa, men även det förbättringsområde som man främst tror skulle underlätta för ungdomar att i större utsträckning söka stöd och hjälp för psykisk ohälsa. Endast ett fåtal kommentarer handlar om strukturella förändringsområden som öppettider, väntetider eller ogynnsamma bedömningar av hjälpbehovet, även om dessa kommentarer är nog så viktiga att reflektera vidare över. Generellt verkar det dock främst handla om attityder och fördomar kring psykiskt sjuka personer. Resultatet målar upp en bild av att en ungdom med psykisk ohälsa riskerar att mötas av oförstående och fördomar, vilket i sin tur riskerar att minska viljan att prata om psykisk ohälsa öppet. Eftersom eleverna lyfter fram att de främst vill vända sig till vänner eller familjemedlemmar om de mår psykiskt dåligt blir omgivningens inställning till psykisk hälso- och sjukvård väsentlig för om ungdomen tar kontakt med landstinget vid psykisk ohälsa. Landstinget Kronoberg har i samarbete med 1177.se nyligen uppdaterat hemsidan och numera finns det på första sidan en länk till Ung och mår dåligt som listar de vägar som finns in till stöd för psykisk ohälsa samt Ung som leder till UMO.se. Det är inte troligt att eleverna i denna undersökning varit inne på landstingets hemsida och sett denna nya information. Det vore därför intressant att följa upp om de känner att informationen på hemsidan är tillräcklig för deras kunskapsbehov.

13 En snabb överblick av informationen på dessa sidor visar dock på stora brister när det gäller att förklara hur ett besök går till och vad stöd och hjälp kan vara för något rent konkret hos berörda verksamheter inom Landstinget Kronoberg. Det saknas helt information för ungdomar som handlar om sekretess och hur man hanterar den information som kommer fram i diskussionen med ungdomarna. Dessutom finns det ingen information kring attityder och fördomar om psykisk sjukdom som motiverar ungdomar att söka hjälp även om omgivningen inte är stödjande. Inte heller UMO.se lyfter dessa frågor. En knäckfråga för Landstinget Kronoberg att fundera vidare på är hur vi kan bidra till en diskussion bland ungdomar som gör att ungdomar upplever det legitimt och ofarligt att söka hjälp för psykisk ohälsa. Det saknas positiva förebilder och marknadsföring som avdramatiserar psykisk ohälsa. Till syvende och sist handlar det om att förändra synen på psykisk ohälsa så att det blir lika naturligt att diskutera depressioner och olika former av psykisk ohälsa som det är att diskutera halsfluss och andra sjukdomar i kroppen.