Förslag till övervakningsprogram för sik i Bottniska viken

Förslag till övervakningsprogram för sik i Bottniska viken Stefan Larsson, Ulf Carlsson och Johnny Berglund. Länsstyrelsen i Västerbotten (2012-01-20). Regional Council of Ostrobothnia 1

Övervakningsprogram för sik i Bottniska viken Ett övervakningsprogram för vandringssik ska generera tillförlitlig och långsiktig information angående beståndsstorlek, beståndsutveckling och uppskattning av rekrytering till bestånden. En genomgående utmaning vad gäller övervakning av sik är separation av de två typerna av sik, både praktiskt vad gäller metoder vid insamling av data men också konceptuellt. Idag finns ingen koncensus kring hur ekologiskt separerade de två formerna är och om det finns mellanformer (t.ex. mynningslekande sik). Klarlagt är dock att det existerar två grupper av sik som har olika tillväxtmönster i havet och separata lekområden (kust/älv). Om dessa två är helt separerade ifrån varandra eller om de kan vara beroende av varandra (t.ex. i ett sourcesink -samband) är inte känt. Förslaget från Intersik är att i nuläget behandla dem som två separata former och därmed utforma olika övervakningsprogram för respektive form. Ett separat förslag till övervakningsprogram för den havslekande sikens yngelproduktion har tagits fram inom Intersik. Under punkt 7 nedan ges ett förslag till provfiske riktat mot adult havslekande sik som förslagsvis samordnas med programmet för yngelövervakningen. Två typer av data kan användas för att uppskatta vandringssikens beståndsstatus; fiskeriberoende och fiskerioberoende data. Då modeller för beståndsuppskattning idag är årsklassbaserade är det önskvärt om ett övervakningsprogram på ett representativt sätt kan beskriva storleksfördelning inom aktuell fiskpopulation. I dagsläget tillgänglig och potentiella data för vandringssik utgörs av: Tillgängligt data idag 1. Yrkesfisket fångstrapporter: fiskeriberoende (Fin/Sve). 2. Individdata ur fiskets fångster (EU's Data Collection Framework): fiskeriberoende (Fin/-). 3. Samordnad kustfiskövervakning (provfisken): fiskerioberoende (-/Sve). Potentiell datainsamling 4. Yngelinventeringar i vattendrag: fiskerioberoende 5. Övervakning av lekvandrande sik i vattendrag: fiskerioberoende 6. Justerad kustfiskövervakningen med inriktning mot kallvattenarter: fiskerioberoende (se 3). 7. Provfiske specifikt riktat mot vandringssik och havslekande sik Analys av användbarheten hos data tillgängligt idag samt potentiell datainsamling för övervakningsprogram för vandringssik i Bottniska viken 1. Yrkesfisket fångstrapporter: fiskeriberoende I dag rapporterar alla yrkesfiskare sin fångst och med hur stor ansträngning de gör fångsten, dvs. med hur många redskap de fiskar (t.ex. antal nät) och hur lång tid (dygn) de är bruk. Detta möjliggör beräkning av fångst per ansträngning (FPA). Denna typ av data kan till viss del utnyttjas i ett övervakningsprogram men flera osäkerhetsfaktorer vad gäller tillförlitligheten över lång tid finns. Yrkesfiskarkårens medelålder ökar och antalet aktiva fiskare minskar (Finland) vilket rimligen gör att betydelsen av fångstdata från yrkesfisket som komponent i övervakningsprogram minskar i framtiden. Idag rapporterar fiskarna fångstansträngning per dygn, t.ex. hur många nät de haft ute under ett dygn. Yrkesfiskarna har dock anpassat metoder och redskap till förändringar i omgivningen. Med en ökande sälstam 2

har fisket med bottensatta nät till exempel väsentligt försvårats och därmed har också metoderna förändrats. Från att tidigare ha lagt nät på kvällen för vittjning efterföljande morgon lägger fiskarna nu ut sina nät betydligt kortare tider för att undvika sälskador. Denna typ av förändring påverkar sannolikt FPA och ger en osäkerhet i analyser av längre tidsserier. Det betyder antalet när per dygn idag inte motsvara antalet nät per dygn under den tid då sälen inte var ett problem, men att det rapporteras på sammasätt. Intersik föreslår därför att fångstansträngningen rapporteras per timme i stället för dygn (som nätmetertimmar ). Exempelvis skall då 10 nät som är 30 meter långa och som ligger i vattnet en timme rapporteras som 300 nätmetertimmar och 5 nät som är 30 meter långa ochsom ligger i vattnet 3 timmar som 450 nätmetertimmar. Genom detta förfarande går det bättre att fånga upp förändringar i yrkesfisket anpassning till sälen. Till följd av sälens ökning har också nya redskap tagits fram, så som t.ex. det så kallade push-upfällorna vilka också gör att en långsiktigt analys av FPA försvåras. En förändring av FPA inom yrkesfisket behöver därför inte nödvändigtvis beskriva en förändring av sikens beståndsstorlek. Som visat i inom Intersik visar dock yrkesfiskets fångster och FPA på samma trend som den fiskerioberoende statistiken från kustprovfiskena varför det finns ett värde i yrkesfiskets rapportering. Värdet ligger dock f.f.a. i analys av fiskerinäringens utveckling och inte som en komponent i övervakning av sikpopulationerna. Rapporteringsskyldigheten är accepterad och inarbetad hos yrkesfiskarkåren varför den bör fortgå. - Yrkesfiskarnas fångstrapportering är inarbetad och fungerar till stora delar bra. - Yrkesfiskarna rapporterar ansträngning vilket möjliggör analys av FPA. - Fångstrapporteringen är idag likvärdig på svensk och finsk sida vilket möjliggör jämförelser av områden där sik sätts ut med områden där detta inte görs. - Datat är inte fiskerioberoende och speglar därför inte med nödvändighet beståndens storlek eller förändringar i dessa. - Yrkesfiskarna anpassar fisket (metoder och redskap) i förhållande till förändringar i omvärlden, vilket försvårar analys av FPA över tid. En förändring av rapporteringen fångstansträngning föreslås därför till att göras baserat på timme (t.ex. nätmetertimmar) istället för baserat på dygn. - Kårens medelålder ökar och antalet aktiva fiskare minskar vilket äventyrar långsiktigheten i dataserien. 2. Individdata ur fiskets fångster (EU's Data Collection Framework): fiskeriberoende I Finland har ett program för att samla in data på individnivå ur fiskets fångster pågått sedan 1998 enligt EU's Data Collection Framework. Ingen liknande insamling utförs i Sverige och inga indikationer på att detta kommer att göras finns. Datat samlas in för att analyser av fångstredskap och fångstområde skall kunna utföras. Sikarna vägs, mäts, könsbestäms och klassas till att antingen tillhöra vandrande eller havslekande populationer. Klassning görs baserat på antalet gälräfständer, tillväxt, könsmognadsgrad och ett visst mått av 3

expertisbedömning. Hänsyn tas till att tillväxt och antal gälsräfständer varierar inom grupp i en nord-sydlig gradient. Antal provtagna sikar (n) är konstant mellan år (DCF) och proven fördelas över fångstområden och redskapstyp på grundval av senaste årens fångster. Inom ett område och typ av fiskeredskap väljs därefter fisketurer slumpmässigt. Individdatat är liksom yrkesfiskesstatistiken inte fiskerioberoende och samma överväganden som för fångststatistiken bör därför göras. Då yrkesfiskarna anpassar metoder och redskap till förändringar i omgivningen kommer indviddatat inte att kunna utgöra ett representativt urval för analys av eventuella förändringar av sikens beståndsstatus. Dock finns möjligen förutsättningar för att uppskatta med vilka proportioner av havslekande och vandringssik som fisket fångar. Hittills har dock inte all sik inom programmet bestämts till sikform och bestämningarna är i vissa fall tveksamma. Att alla individer, eller åtminstone ett representativt urval, bestäms till sikform är en förutsättning för att analyser skall kunna utföras. - Individdata ger underlag till årsklassbaserade modeller för beståndsuppskattning. - Datat är inte fiskerioberoende. - I befintliga data finns osäkerheter vad gäller klassning av sikformerna. Detta kan dock sannolikt rättas till genom att alla sikar, alternativt ett slumpmässigt urval, klassas. - Kårens medelålder ökar och antalet aktiva fiskare minskar vilket äventyrar långsiktigheten i dataserien. - Ingen individprovtagning genomförs i Sverige och inga indikationer finns för att detta kommer att ske och jämförelser mellan Finland och Sverige kan därför inte utföras. 3. Samordnad kustfiskövervakning (provfisken): fiskerioberoende I intersikprojektets studieområde genomförs provfisken inom den samordnade kustfiskövervakningen vid fyra lokaler på svensk sida (Holmön, Norrbyn, Gaviksfjärden och Långvinsfjärden). Inga provfisken förekommer på finsk sida. Metodiken för dessa provfisken finns utförligt beskrivna på naturvårdsverkets hemsida (http://www.naturvardsverket.se/) varför ingen djupare beskrivning görs här). Provfiskena utförs med nordiska kustöversiktsnät och är utformade för övervakning av varmvattenarter och begränsar möjligheterna till uppföljning av kallvattenarter som t.ex. sik. Vidare görs idag ingen distinktion av vilken siktyp som fångas i fiskena, vilket försvårar analys av status för de skilda bestånden. - Datat är fiskerioberoende och har därför potential att beskriva faktiska beståndsförändringar. - Den samordnad kustfiskövervakning drivs av myndigheter varför längre tidsserier kan byggas upp. 4

- Provfiskena är idag inte anpassade för att inkludera kallvattenarter. - I provfiskena används bottensatta nät och negativa effekter av säl föreligger. - Ingen klassning av sikform görs. - Provfisken genomförs idag bara i Sverige varför jämförelse med Finland inte går att göra. 4. Yngelinventeringar i vattendrag: fiskerioberoende Kvalitativ yngelinventering En metod för kvalitativ inventering vattendrag, där vandringssikens yngel håvas under en period på våren, har tagits fram inom Intersik. Metoden är närmare beskriven i rapporten Inventering av sikyngel i svenska vattendrag mynnande i Bottniska viken som finns att hämta på Intersiks hemsida (http://www.intersik.se/). Fördelen med metoden är att den är enkel att utföra och inte heller särskilt tidskrävande. Dock är metoden ännu inte utvecklad för kvantitativa undersökningar, utan endast för att undersöka om yngel förekommer eller ej. Resultaten från Intersiks inventeringar visar att lite större vattendrag nästan alla producerar vandringssik (13 av 14 undersökta vattendrag), men även att vissa av de riktigt små också gör det. Det fanns en tendens att de med högre ph var de som höll vandringssik varför kvalitativ inventering av små vattendrag kan fungera som en miljöindikator. Nedan följer ett antal punkter att beakta vid inventering av vandringssikens yngel i vattendrag: Rätt tid Efter kläckning vandrar/driver sikens yngel ut mot vattendragens mynning och närmaste kustområde. Hur lång tid detta tar skiljer sig sannolikt mellan olika vattensystem, möjligen beroende på systemets storlek, morfologi och geografiska läge. Det blir därför viktigt att beakta hur stort tidsfönstret är för ett specifikt vattendrag och dimensionera inventeringsinsatsen därefter. Idag finns dock inte uppgifter på hur stora dessa tidsfönster är för enskilda vattendrag längs Bottniska viken. I litteraturen finns uppgifter på att sikens ägg kläcker vid en vattentemperatur på 2 till 4 C. I Intersiks inventeringar fångades sikyngel vid som lägst 1.7 C och som högst 16 C. Baserat på yngelfångster i de vattendrag där inventeringar utfördes vid mer än ett datum under en vår var generellt tiden mellan provtagningar med fångst ca 10 dagar, vilket indikerar att tidsfönstren generellt sett är minst 10 dagar. Vi förordar därför att den första inventeringen utförs då (direkt efter islossningen där sådan sker) vattentemperaturen stigit till 2 C (± 1 C). Därefter skall åtminstone ytterligare två inventeringar göras med 4 dagars mellanrum (Figur 1). 5

Figur 1. Schematiskt inventeringsschema. Rätt plats, insats och utrustning Sannolikt leker siken framför allt i vattendragens nedre delar och dessa områden är de som skall inventeras i första hand. Sikynglen tenderar att ansamlas i bakvatten i vattendragen, varför dessa skall prioriteras under inventeringen. Minimum 10 bakvatten i ett enskilt vattendrag bör inventeras enligt metoden beskriven ovan. Typ av utrustning vid sikyngelhåvning i syfte att erhålla information om sik nyttjar ett vattendrag för lek eller ej är av underordnad betydelse. I vissa fall kan faktiskt sikynglen inventeras utan håv då de ibland går att se visuellt. Vid varje enskilt inventeringstillfälle skall vattentemperaturen mätas och noteras. Den typ av håv som används inom Intersik går att beställa från Björkö telnfabrik, Finland (http://www.bjorko.fi/). Rätt art I samband med sikyngelinventeringar finns i huvudsak två andra fiskarters yngel som kan förväxlas med sikens: harr (Thymallus thymallus) och siklöja (Coregonus albula). Under aktuell tidsperiod är dock siklöjans yngel betydligt mindre (ca 8mm vid kläckning) än sikens (ca 12-18mm), varför siklöjan i de flesta fall kan identifieras genom dess storlek. Med andra ord så är ett yngel på 12-18mm med gulesäcken kvar med stor sannolikhet ett sikyngel. Harrens yngel kläcker i regel betydligt senare än sikens varför risken för sammanblandning av dessa är liten, såvida inventeringen görs enligt föreslaget tidsschema. Om osäkerhet råder över vilket art som fångats skall detta noteras i inventeringsprotokollet. Yngel av obestämd art sparas i etanol (70 %) för senare artbestämning. - Erhållna data är fiskerioberoende. - Inventeringen är enkel att utföra och kräver ingen särskild utrustning. - Förekomst/frånvaro av sikyngel kan utgöra en miljöindikator då det finns indikationer på att lekframgång hos vandringssik kräver vattendrag av god ekologisk status. - Ett noll-resultat utesluter inte att vattendraget hyser sik. Upprepade inventeringar under flera år minimerar denna nackdel. - Metoden är endast kvalitativ och inga slutsatser om sikproduktion kan därför dras. 6

Kvalitativ yngelinventering Att genom håvning erhålla ett index över yngelproduktion i ett vattendrag kräver större arbetsinsatts än för kvalitativa undersökningar. Ynglen samlas i bakvatten och deras distribution i vattendraget är därför klumpad. Då vårflödet varierar mellan år kommer därför sannolikt platserna för dessa ansamlingar av yngel inte vara de samma år från år. Vi föreslår därför att kvalitativ inventering av vandringssikens yngel utgörs av en kombination av håvning på fasta stationer, GPS-betsämda positioner och håvning av ett visst antal bakvatten definierade enligt vissa kriterier. Antalet fasta och definierade bakvatten måste anpassas till det enskilda vattendragets storlek. Dock saknas data idag för att kunna bedöma detta. Förslagsvis bör ett pilotprojekt genomföras i ett vattendrag av mellanstorlek (årsmedelvattenföring 10-20 m 3 /s) där 30 fasta och 30 definierade bakvatten inventeras under tre enskilda tillfällen per år enligt det schematiska tidsschemat ovan (Fig. X). Vidare bör dessa provpunkter täcka området från vattendragets mynning till för siken första vandringshinder. Sammanställning av insamlade data kan därefter göras genom att beräkna utfyllnadsgrad av bakvatten (i.e. proportionen av bakvatten där yngel fångas) och hur många yngel som fångas i varje bakvatten, förslagsvis i from av kategorier (t.ex. 0 yngel, 1-10 yngel 10-100 och >100). Efter utvärdering och justering av inventeringsinsatsen kan sedan metoden appliceras även på andra vattendrag. Den kvalitativa yngelinventering bör förläggas till indexvattendrag eller vattendrag där betydande och återkommande fiskundersökningar pågår för samordning med befintlig verksamhet. Genom detta kan både personresurser och andra resurser (utrustning, fällor, bakgrundsdata etc.) nyttjas på ett kostnadseffektivt sätt. - Erhållna data är fiskerioberoende. - Metoden genererar ett index över vattendragets sikyngelproduktion. - Resultatet går att jämföra med andra kvantitativa resultat och ger potential till analys av förhållandet mellan yngelproduktion och rekrytering av större sik (t.ex. lekfisk, se punkt 5). - Metoden är arbetsintensiv och tidsbunden till en kort period under våren, vilket gör att flexibilitet och planering av arbetsinsatsen viktigt för att inte missa tidsfönstret för ynglens utvandring. - Bakgrundsdata saknas i dagsläget för att kunna göra en korrekt bedömning av hur stor inventeringsinsatsen bör vara. Metodutveckling under ett antal år måste därför till innan en utvärdering av metodens användbarhet kan göras. - I stora vattendrag är metoden troligen svår att tillämpa. Yngelinventering med driftfällor Under projekt Intersik gjordes ett försök med att fånga utvandrande yngel med hjälp av driftfällor (Fig. 2). Fällorna bestod av en lättmetallram (ca. 50 50cm) samt en finmaskig strut (ca. 120cm djup). Tre fällor sattes i Sävarån, ca 1km nedströms Sävar samhälle, under ca 3 timmar den 6:e maj 2011. Totalt fångades ett yngel. Huruvida ynglen driftar passivt eller aktivt är inte helt klarlagt och kan ha relevans för metodens användbarhet. Under pilotförsöket 7

uppstod inga problem med att fällorna sattes igen av grenar, löv, barr etc. men detta kan sannolikt försämra fällornas användbarhet och arbete med att hålla fällorna rena måste därför till. Flera studier där driftfällor använts för att fånga utvandrande fiskyngel (inklusive sik) finns beskrivna varför metoden bör ha stor potential att fungera inom ett övervakningsprogram. Till skillnad mot håvning av sikyngel skulle driftfällor också kunna ge information om dygnsmönster i utvandringen. Beroende på utformning av denna metod kan den sannolikt ge ett bättre kvantitativt index över yngelproduktionen i vattendrag än den kvantitativa håvningen. - Erhållna data är fiskerioberoende. - Metoden genererar ett index över vattendragets sikyngelproduktion. - Resultatet går att jämföra med andra kvantitativa resultat och ger potential till analys av förhållandet mellan yngelproduktion och rekrytering av större sik (t.ex. lekfisk, se punkt 5). - I jämförelse med kvantitativ håvning av yngel är metoden sannolikt inte lika arbetskrävande. - Information om t.ex. ynglens dygnmönster vad gäller utvandringen kan erhållas. - Metodutveckling måste till innan en utvärdering av metodens användbarhet kan göras. Dock kan erfarenheter från andra liknande projekt erhållas. Figur 2. Driftfälla i Sävarån, ca 800 m nedströms E4-bron. 5. Övervakning av lekvandrande sik i vattendrag: fiskerioberoende Stora analysmöjligheter skulle erhållas om yngelövervakningen kopplades samman med övervakning av lekvandrande vuxen fisk. Kunskapen om hur långt upp siken vandrar i vattendragen är dock bristfällig i många fall vilket försvårar planering av var möjliga 8

uppströmsfällor (el. nedströmsfällor) för sik skulle kunna placeras. Siken vandrar inte lika högt i systemen som lax och öring och det är troligt att en betydande del av populationen endast nyttjar de allra nedersta delarna av vattendragen för lek, varför uppströmsfällorna bör placeras så nära mynningen som möjligt. I större vattendrag borde detta kunna samordnas med program för övervakning av lax och öring, förslagsvis i befintliga indexälvar. - Erhållna data är fiskerioberonde. - God förekomst av lekvandrande fisk är helt essentiellt för hög beståndsstatus och verifierar att alla steg i sikens livscykel inte är under stark negativ påverkan. Kontroll av hur lekpopulationen förändras över år är därför av stor vikt. - Samtidig kontroll av yngelproduktionen (se punkt 4, kvalitativ yngelinventering) och lekpopulationens storlek möjliggör prognostiska analyser. - Arbetsintensivt och resurskrävande då fällorna bör vittjas dagligen under hela lekvandringen - Vandringssikens lekbeteende är dåligt känt idag varför osäkert råder vad gäller placering av fällor. 6. Justerad kustfiskövervakningen med inriktning mot kallvattenarter: fiskerioberoende. I en utvärdering av kustfiskövervakningen (Kjell Leonardssson och Jenny Lund 2010, SLU Umeå på uppdrag av Länsstyrelsen i Västernorrland 2010) föreslås förändringar av provfisket för att också inkludera kallvattenarter, genom att alternera fisket efter kallvatten- respektive varmvattenarter mellan år. Utredningen poängterar att ny provtagningsteknik då måste tas fram. Intersik förordar den av Länsstyrelsen i Västernorrland föreslagna justeringen av nuvarande kustfiskövervakningen i syfte att också övervaka kallvattenarter. Justeringen av övervakningen bör dock göras med hänsyn till de två formerna av sik. Därför föreslås att individdata samlas in (ålder, längd, vikt, kön etc), vilket möjliggör diskriminering mellan de två sikformerna samt analys av t.ex. tillväxt och dödlighet. Vidare skulle ett motsvarande provfiske på finsk sida vara mycket värdefullt. Inte minst därför att det då skulle gå att bedöma effekterna av de finska sikutsättningarna. - Datat är fiskerioberoende och har därför potential att beskriva faktiska beståndsförändringar. - Den samordnad kustfiskövervakning drivs av myndigheter varför längre tidsserier kan byggas upp. - Under förutsättning att föreslagen justering av ordinarie kustfiskprovtagning träder i kraft kommer bedömningen av sikbeståndens status att förbättras. 9

- Sikens två former bör beaktas i eventuell justering av ordinarie kustfiskprovtagning 7. Provfiske specifikt riktat mot vandringssik och havslekande sik Vandringssik Genom nyttjande av specifika redskap och fisketider kan ett provfiske riktas explicit mot vandringssik. Ett sådant fiske bör utformas så att det minimerar risken för fångst av havslekande sik samt att störning av säl och andra faktorer som potentiellt varierar över tid undviks i möjligaste mån. Erfarenheter från tidigare provfisken och från yrkesfisket visar att störning från säl kan vara betydande vid fiske med bottensatta nät. Sälsäkra redskap i form av s.k. push-upfällor har tagits fram, i vilka fångsten är skyddad från sälangrepp. Idag finns ett stort antal av dessa fällor i bruk i Bottniska viken och fångsterna av lax och öring har ökat betydligt samtidigt som skadorna från säl gått ner. Dock verkar fällorna inte fungera lika bra vad gäller sik men ett utvecklingsarbete för att komma till rätta med detta pågår. Trålning i kombination med ekolodning har potentialen att ge information om storlek och åldersstruktur hos fiskbestånd. Denna metod har testats i bl.a. Siljan och Storsjön. Via ekolodning fås information om antal fiskar och deras storlekar över stor geografisk yta. Ekona kan sedan kalibreras mot fångster i trålning där art- och storlekssammansättning fås. - Fiskerioberoende data erhålls. - Potential till att erhålla data från ett relativt stort geografiskt område. - Sannolikt inga negativa effekter av säl. - Resurskrävande; båt och utrustning. - Metoden är inte testad på sik och kräver därför ett utvecklingsarbete. Havslekande sik Ett provfiske riktat mot havslekande sik bör utformas så att det i så stor utsträckning som möjligt minimerar risken för fångst av vandringssik. Dessutom bör åtgärder vidtas så att störning av säl och andra faktorer som potentiellt varierar över tid undviks i möjligaste mån. Förslagsvis utförs därför provfisket under den period då de två formerna av sik är som mest rumsligt separerade, vilken infaller under leken. Provfiskena påbörjas under hösten då vattentemperaturen faller under 6 C då leken börjar och avslutats då mindre än 5-10% av fiskarna är rinnande och därmed skiljbara från vandringssik. Provfiskelokalerna förläggs företrädesvis till des ICES-fångstrutor vilka sammanfaller med de föreslagna yngelmonitoringområdena. Detta betyder att områden med både goda och sämre fångster inkluderas. Sammantaget görs således provfisken i 6 delområden. Provfiskena föreslås genomföras som köptjänster av 1-2 verksamma yrkesfiskare i varje utvald fångstruta. För att säkerställa långsiktighet i datainsamlingen kontrakterar ansvarig nationell myndighet yrkesfiskarna och säkerställer riktigheten i provfisket samt utformar en handlingsplan i händelse att yrkesfisket upphör. Fiskaren använder sina egna redskap, vilka skall vara typiska för detta fiske i aktuell fångstruta. Journalföring av fångsten görs på separat protokoll. Protokollet detaljplaneras i förväg och 10

kopieras flera gånger under provfisket. Samtidigt fyller yrkesfiskaren i sin ordinarie fångstjournal på normalt sätt. Fiskarna i respektive fångstruta intervjuas angående provfisket för att få ett mått på redskapens homogenitet/heterogenitet i fångstrutan. Resultaten jämförs med den ordinarie journalföringen i avseende på ansträngning, fångst m.m. Detta görs för att bättre förstå måttangivelserna i den allmänna journalen och för att riktigare kunna beräkna CPUE. Provfiskaren sätter dagligen under provfiskeperioden undan 20-30 sikar eller 10 % av fångsten i vikt för provtagning för populationsparametrar. Variation i populationsparametrarna utvärderas i kombination med EU-provtagningsprogrammets resultat. Utvärderingen sker minst vart tredje år med inledning 2012 i kombination med beståndsuppskattningarna. - Fiskerioberoende data erhålls. - Kostandseffektivt då yrkesfiskarna har redskap, kunnande och är verksamma i provfiskelokalerna - Negativa effekter av säl går ej att utesluta - Långsiktigheten osäker. Prioritering av befintliga samt föreslagna inventeringsinsatser för övervakning av vandringssik i Bottniska viken Genomgångna inventeringsmetoder bör prioriteras i förhållande till hur väl de når målet med att ett övervakningsprogram för vandringssik bör generera tillförlitlig och långsiktig information angående beståndsstorlek, beståndsutveckling och uppskattning av rekrytering till bestånden. Intersik anser att ett långsiktigt övervakningsprogram för vandringssik i Bottniska viken måste baseras på fiskerioberoende data. Fiskeriberoende data kan aldrig ge information om beståndsstorlek eller beståndsutveckling då yrkesfisket anpassar sina insatser efter förändringar i omvärlden. Dock kan fiskeristatistik utgöra ett komplement till fiskerioberoende data och jämförelser kan göras för att försöka förstå varför t.ex. fångster i yrkesfisket minskar eller ökar. Möjligen skulle myndigheter kunna köpa provfisketjänster från yrkesfiskare, som både har kunskaper och lämplig utrustning. Dock kan långsiktigheten i ett sådant förfarande äventyras då den bygger på kontrakt med individer som kan bryta eller välja att inte förlänga kontrakten. Förutsättningarna för vandringssik i Sverige och Finland skiljer sig åt både i hur bestånden förvaltas och övervakas. I Finland samlas ingen fiskerioberoende statistik in och stora utsättningar och relativt låg naturlig produktion gör att motivet till övervakning skiljer sig från Sverige, där inga utsättningar sker och där den naturliga produktionen sannolikt är större. Om fiskerioberoende statistik samlades in både Finland och Sverige skulle en jämförande analys kunna ge information kring var flaskhalsar i vandringssikens livscykel finns. Om exempelvis FPA går ner på svensk sida men inte på finsk bör förslagsvis en utredning av orsakerna riktas mot ägg- eller tidig yngelöverlevnad. 11

Prioritet 1. En utvärdering av vilka av de nedan föreslagna övervakningskomponenterna som lämpligen samordnas mellan Finland och Sverige måste till. Oavsett om samordning går att skapa eller ej föreslår Intersik att både länderna tillgängliggör nationell statistik och koordinerar en gemensam analys. - Genomför den av Länsstyrelsen i Västernorrland föreslagna justeringen av den samordnade kustfiskövervakningen i syfte att även inkludera kallvattenarter. - För att erhålla jämförbar statistik utforma och starta ett liknande provfiskeprogram på finsk sida. - Utför ett riktat provfiske mot vandringssik/havslekande sik på kusten i form av en kombination av trålning och ekolodning - Kvantitativ yngelövervakning i befintliga indexälvar eller vattendrag där betydande och återkommande fiskundersökningar pågår, förslagsvis i en älv på finsk respektive svensk sida i både Bottenhavet och Bottenviken. För detta bör yngelinventering med driftfällor prioriteras före inventering med hjälp av håvning. - I de älvar där kvantitativ yngelövervakning görs bör också övervakning av uppvandrande lekfisk utföras med hjälp av uppströmsfällor. Prioritet 2. - Kvalitativ yngelinventering i form av håvning. - Provfiske riktat mot adult vandringssik/havslekande sik med hjälp av push-upfällor. - Provfiskena riktat mot adult havslekande sik i form av köptjänster av 1-2 verksamma yrkesfiskare - Bibehåll nuvarande fångstrapportering men justera rapportering av fångst per ansträngning till ansträngningsstimmar per nätmeter i stället för per dygn. Kostnadskalkyl Kostnader (Tabell 1) för de olika inventeringsmetoderna beror på inventeringsinsatsens storlek, vilken i sin tur t.ex. beror av vattendragens storlek, önskad upplösning i insamlat data etc. Därför har kostnaderna nedan brutits ned till enskilda insatser, t.ex. kostnad för kvalitativ yngelinventering av en lokal i ett vattendrag. Total kostnad kan då fås genom att summera kostnaderna efter hur många lokaler som inventeras. I flera fall nedan är kostnadsuppskattningarna högst osäkra de metoderna ej tidigare är utprovade och analyserade. Fångstrapportering samt efterföljande hantering (mottagande, arkivering etc) ryms idag inom ordinarie myndighetsverksamhet varför inga nya kostnader tillkommer för detta. I dag görs dock ingen återkommande analys av insamlad information. En gemensam svensk-finsk sammanställning av fångststatistik bör därför utföras görs förslagsvis vart tredje år. En sådan analys antas ta ½ personmånad i anspråk. 12

I Sverige finns erfarenhet av provfisken med nordiska kustöversiktsnät och kostnaderna anges generellt till 2.500 SEK per nät eller 15.000 SEK per provfiskelokal. Ingen kostnadskalkyl för den föreslagna förändringen av fisket med inriktning mot kallvattenarter finns dock idag. Kvalitativ yngelinventering i små vattendrag, där resultatet består i förekomst/icke förekomst av sikproduktion, beräknas kosta ca 2-3 persontimmar per inverterad lokal exklusive transport och laboratoriekostander. En lokal utgörs då av en plats där 5-10 bakvatten håvas. Hur många lokaler som bör inventeras beror av vattendragets storlek och också på om yngel fångas eller ej. Fångas yngel exempelvis vid första lokalen behöver det specifika vattendraget inte inventeras mer. Den kvantitativa yngelinventeringen är i jämförelse med den kvalitativa mer kostsam. Metodologin är ännu ej utprovad varför en kostandsuppskattning är svår att göra. Sannolikt kräver en kvalitativ inventering minimum 6 persondagar per vattendrag (2 dagar 3 inventeringstillfällen) exklusive transport och laboratoriekostander. Liksom för den kvantitativa yngelinventeringen finns ingen beprövad metod vad gäller yngelinventering med drifthåvar. Arbetsinsatsen uppskattas dock till minimum ½ persondag per vattendrag (exkl. transport och laboratoriekostander) för utsättning, rensning och vittjning skötsel av drifthåvarna, men beror av vattendragets storlek. Kostnader för övervakning av lekvandrande sik i vattendrag är svåra att beräkna då olika lösningar på fällor måste till beroende på vattendragens storlek och morfologi. En enklare fälla med ledarmar samt en fångstbur, lämplig för ett medelstort vattendrag, kostar sannolikt 30.000-50.000 SEK i material och installation och minimum en halv persondag i driftkostand per dag. En samordning av denna övervakning med övervakning av lax och öring i indexälvar är sannolikt den mest kostnadseffektiva lösningen. Provfiske specifikt riktat mot vandringssik med hjälp trålning i kombination med ekolodning är svårt att kostnadssätta då detta provfiske måste upphandlas. Tabell 1. Uppskattade kostnader för olika inventeringsmetoder. Inventeringsmetod Kostnad Kommentar Analys av fångstrapportering ½ personmånad Vart tredje år Provfiske, kustöversiktsnät 2500 SEK/nät 15.000 SEK/lokal Ju större insats desto lägre kostnad per nät Kvalitativ yngelinventering 2-3 persontimmar/lokal Exkl. transport och labkostnad Kvantitativ yngelinventering 6 persondagar Exkl. transport och labkostnad Mycket beroende av vattendragets storlek Uppströms/nedströmsfällor Kostnad osäker Samordnas förslagsvis med lax- och öringövervakning i indexälvar Provfiske vandringssik: trålning/ekolodning Provfiske havslekande sik: köptjänster av 1-2 verksamma yrkesfiskare Kostnad osäker 2 personmånader/år 13