Västerbottens vildlaxälvar

Transkript

1 Västerbottens vildlaxälvar Meddelande nr

2 Ansvarig enhet: Naturvård Författare: Stefan Larsson, Länsstyrelsen i Västerbotten, stefan.s.larsson@lansstyrelsen.se Omslagsfoto: Smoltfälla vid Fäbodforsen, Rickelån, Foto: Stefan Larsson Länsstyrelsen Västerbotten,

3 Förord Projekt Levande laxälvar samordnar och genomför naturvårdsåtgärder i två nationellt särskilt värdefulla skogsälvar, Lögdeälven och Sävarån. Återställning av flottledspåverkade miljöer kommer att genomföras i älvarnas huvudfåror och i viktiga biflöden. I detta restaureringsarbete återskapas naturliga miljöer i syfte att vattendragen skall återfå sina naturligt fungerande ekosystem. En annan viktig pusselbit i projektet består av utveckling av älvsvisa förvaltningsplaner för lax och öring. I dessa knyts åtgärdsbehov såsom förbättrade lek- och uppväxtmiljöer samman med långsiktiga förvaltningsmål för laxen och öringen. Arbetet med förvaltningsplanerna skapar möjligheter till lokalt engagemang kring miljömålsarbetet. Utvecklingen av älvsvisa förvaltningsplaner ger dessutom underlag för ekosystemtjänster av mycket stort värde både för rekreation och friskvård liksom för fisketurism-utveckling. Denna rapport sammanställer biologiska data för länets alla laxälvar, vilket utgör ett viktigt underlag för det fortsatta förvaltningsarbetet. Projekt Levande laxälvar ( ), som finansieras av Havs- och Vattenmyndigheten, leds av Länsstyrelsen i Västerbotten i samarbete med ett flertal andra aktörer (fiskevårdsområdena, kommunerna, trafikverket, vattenråden, skogsbolagen, skogsstyrelsen m.fl.) Stefan Larsson Länsstyrelsen i Västerbotten

4 Innehållsförteckning Inledning... 5 Datainsamling... 6 Elfiske... 6 Lekvandring... 8 Smoltutvandring Yrkesfiske Fritidsfiske Övergripande resultat för älvarna i länet Elfiske Lax Öring Lekvandring Smoltutvandring Yrkesfisket Resultat älv för älv Åbyälven Byskeälven Kågeälven Rickleån Sävarån Vindelälven Öreälven Lögdeälven Bakgrund - mänsklig påverkan då och nu Flottningsepoken Vattenkraftsutbyggnad Vandringshinder Skogsbruk Försurning Miljögifter M Yrkesfiske Fritidsfiske Laxälvarnas status enligt ICES (2012)

5 Laxens och öringens biologi Förkortningar och begrepp

6 Inledning I Sverige finns 16 älvar som klassas som vildlaxälvar med naturligt reproducerande laxstammar. Utöver de 16 vildlaxälvarna finns även 8 älvar där ca 1.7 miljoner odlade laxsmolt och ca 0.5 miljoner öringsmolt årligen sätts ut som kompensation för den förlust av vild lax och öring som orsakats av vattenkraftsutbygganden. Åtta av Sveriges vildlaxälvar ligger i Västerbottens län och består, från norr räknat, av Åbyälven, Byskeälven, Kågeälven, Rickleån, Sävarån, Vindelälven, Öreälven och Lögdeälven (Fig. 1). I alla laxälvarna finns även havsvandrande öring vars livscykel i stora delar liknar laxens. Därför ingår även öringen i alla övervakningsprogram riktade mot lax och naturvårdsåtgärder som gynnar laxen kommer också öringen tillgodo. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att all naturvård och skötsel riktad mot våra laxälvar inte skall begränsas till att innefatta endast lax och öring utan beakta att alla älvens arter är beroende av god habitatstatus. Under lång tid har ett flertal projekt genomförts i syfte att stärka laxälvarnas status, t.ex. Laxprojekt BD-AC län, , Projekt Västerbottenslax, , Fiskeprojekt Vindelälven- Laisälven, och Fler laxar i våra laxälvar, Ett antal stora restaureringsprojekt har också genomförts, t.ex. Miljöåterställningsprojekt Vindelälven/Piteälven, och Vindel River LIFE, Under 2014 påbörjades ett arbete med att omforma Sveriges laxälvsförvaltning. Målet är att införa älvsspecifika förvaltningsplaner för varje laxälv där hänsyn tas till varje älvs unika förhållanden och där syftet är att skydda svaga stammar och nyttja starka. För detta arbete har en nationell samarbetsgrupp skapats kallad ALF (Adaptiv Laxälvsförvaltning). I denna grupp ingår representanter från Havs- och Vattenmyndigheten (HaV), Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), länsstyrelserna med laxälvar samt Östersjölaxälvar i samverkan (ÖIS). ÖIS är en ideell organisation som företräder fiskerättsägarna i älvarna. Dessutom genomför länsstyrelsen i Västerbotten projektet Levande laxälvar under I detta projekt skall flottledspåverkade miljöer i Lögdeälven och Sävarån återställas och älvsvisa laxförvaltningsplaner för båda älvarna utformas. En mycket viktig komponent för förvaltningen av vildlaxälvarna är god kunskap om lax- och öringstammarnas status över tid. Därför samlas årligen data in från flera delar av laxens och öringens livscykel (t.ex. yngel, smolt och lekfisk). Denna rapport utgör ett försök till att samla all tillgänglig information om öringen och laxen i Västerbottens laxälvar och sprida den informationen till samtliga intressenter. Informationen skall sedan uppdateras årligen och fortsatt göras tillgänglig. 5

7 Figur 1. Västerbottens laxälvar. Datainsamling Under lång tid har Länsstyrelsen med prioritet arbetat med åtgärder för att stärka fiskbestånden i länets laxälvar genom bland annat direkta fiskevårdsåtgärder, förvaltning av fisket i vattendragen och genom att skapa en nationellt och internationellt förändrad syn på förvaltning av Östersjölaxen. En mycket viktig pusselbit i förvaltningsarbete utgörs av datainsamling. Årligen följer Länsstyrelsen m.fl. utvecklingen i naturlaxvattendragen genom att bland annat utföra elfiskeundersökningar och räkna upp- och utvandrande fisk där detta är möjligt. I nationell regi räknas även utvandrande smolt i utvalda vattendrag (t.ex. i Vindelälven och i Sävarån). Vidare är yrkesfiskets fångster mycket väl kända, detta till skillnad mot den fisk som fångas inom fritidsfisket där en strukturerad insamling av statistik i stora delar saknas idag. Elfiske Standardiserat elfiske* har genomförts i Västerbottens laxförande vattendrag (Figur 1) sedan 1980-talet. Fisket har f.f.a. fokuserats på s.k. monitoring-lokaler, men även andra lokaler har fiskat med varierat antal under åren. Monitoring-lokalerna har valts med tanke på deras lämplighet som laxyngelhabitat samt att de skall vara praktiskt möjliga att fiska. I regel elfiskas lokalerna årligen en gång under augusti september. Lokalernas fiskade yta har under åren varierat mellan m 2, och på senare har lokalerna sällan varit större än 500 m 2. Elfisket fångar inte alla yngel på en lokal utan de fångade antalet yngel multipliceras med en faktor (s.k. fångsteffektiviteten). Faktorn beräknas med hjälp av data från lokaler där man elfiskat samma yta tre gånger under samma elfisketillfälle. Resultaten från elfisket redovisas i form av antal 6

8 lax (0+ och >0+) och öring (0+ och >0+) per 100 m 2. Alla fiskar som fångas vägs och mäts varefter de delas in i åldersklasser baserat på deras längd. Ett sommargammalt yngel betecknas som 0+, vanligtvis i storleken mm, medan större och äldre fiskar betecknas >0+. I denna rapport redovisas endast resultat från Västerbottens laxälvar och de s.k. monitoring-lokalerna. I korthet går elfiske till så att ett elektriskt spänningsfält skapas i vattnet så att fisken bedövas varvid elfiskaren kan håva den för räkning, vägning och mätning. Vid elfiske i älvar används vanligtvis en motordriven elgenerator som placeras på vid strandkanten. Från generatorn dras en kabel (katod) ned i vattnet. En annan kabel ansluts till en elfiske stav (anod) som elfiskaren bär i en hand. Fiskaren går sedan i slag (uppströms) över den yta som skall fiskas. I andra handen håller fiskaren en håv för att kunna håva fisk som bedövas. Håvad fisk läggs i en hink med vatten och förs efter avslutat fiske till stranden där den artbestäms, vägs och mäts, varefter den återsätts i älven. För att få utföra elfiske krävs förutom utbildning ett tillstånd som utfärdas av länsstyrelserna. Elfiske i Rickleån. Elfiskaren bär en stav med ring (anod) och en håv. Genom ett tryck på en knapp på staven skapas ett elektriskt fält runt stavens ring. Detta fält bedövar fisk i närheten vilket gör den lätt att håva. Assisteneten bär den kabel som förbinder staven med den moterdrivna elgenerator som står på stranden (ej i bild). Ett antal faktorer påverkar elfiskeresultaten varför t.ex. tätheter av 0+lax i en älv kan variera stort mellan olika år. Därför är det vanskligt att uttala sig om en laxstams status genom att endast titta på enskilda år. I stället skall elfiskeresultaten användas till att studera trenden för en stams status över tid, då flera år inkluderas. Hur många lax- eller öringyngel som föds och överlever till hösten då elfiskena genomförs i en älv beror på flera bilogiska faktorer som t.ex. hur många honor som vandrade upp för lek året innan och om förhållandena i älven varit gynnsamma eller dåliga under sommaren. Därför kommer tätheten av yngel variera mellan år även om elfisket skulle kunna genomföras med perfekt resultat. Till detta tillkommer faktorer som påverkar hur väl elfisket kan genomföras. I detta sammanhang är det framför allt vattenståndet som har stor inverkan på hur resultatet från elfisket blir. I högt 7

9 vattenstånd är det svårare att elfiska då ynglen kan bli svårare att se och vattenströmmen gör det besvärligare att vada. Ibland bedöms vattenståndet vara för högt varför fisket vissa år måste flyttas i tid eller helt ställas in. Vattenståndet påverkar också den yta som skall fiskas på så sätt att en given lokal ett år kan hålla ett lämpligt vattendjup för yngel medan det ett annat år med ett annat vattendjup råder ogynnsammare förhållanden. Beroende på vattenstånd kan alltså platserna ynglen uppehåller sig på variera mellan år. Därför kan det t.ex. ett år vara mycket yngel i älven men de ytor som elfiskas just det året vara ogynnsamma som yngellokaler p.g.a. högt (eller lågt) vattenstånd, varvid låga tätheter noteras trots mycket yngel i älven. Följaktligen kan det motsatta också ske, d.v.s. goda yngeltätheter noteras då det egentligen inte finns så mycket yngel i älven. Andra faktorer som kan störa resultatet är om fisket måste flyttas till en annan tidpunkt. Vanligtvis eftersträvar man att fiska en given lokal under samma tid på hösten varje år, men om vattenståndet är för högt kan ibland fisket flyttas till en annan tid under hösten. Då ynglen växer kommer de gradvis utnyttja andra platser i älven varför en flytt av fisket i tid kan påverka elfiskeresultatet. Även vattentemperaturen kan påverka resultaten då fisken i kallt vatten kan ändra beteende och därmed blir svårare att fånga. En annan faktor som kan påverka resultaten av elfisket är de flottledsrestaureringar som genomförs i älvarna. Dessa restaureringar kan förändra miljö och vattenstånd i elfiskelokalerna så att resultaten före och efter restaureringen inte är möjliga att jämföra. Elfiskeprogrammet visar endast hur tätheterna av lax och öring förändras över tid i de utvalda lokalerna. Om och när antalet lekfiskar ökar i en älv kommer konkurrensen om lekplatserna att öka, varför det är mycket troligt att nya leklokaler kommer att nyttjas då lekbiomassan ökar. I det scenariot ökar inte längre medeltätheterna av yngel i de lokaler som elfiskar trots att antalet uppvandrande lekfiskar ökar. Det är då viktigt att lägga till nya elfiskelokaler i programmet och då särskilt högre upp i vattensystemen för att fånga in den ökande yngelproduktionen. Länsstyrelsen har därför under de senaste åren prioriterat elfiske av nya lokaler i syfte att följa laxens utbredning i älvarna. * En manual med praktiska råd över standardiserat elfiske i vattendrag kan hittas på: Lekvandring I dagsläget räknas lekvandrande lax och öring i Lögdeälven, Vindelälven, Rickleån, Byskeälven och Åbyälven. Räkningen sker i anslutningen till fiskvägar där fiskräknare har installerats. Var räkningen sker varierar mellan de olika vattendragen vilket måste beaktas vid nyttjande av statistiken. För flera av älvarna sker räkning långt från mynningen och i dessa finns betydande lekområden nedströms räkningsplatsen, varvid hela älvens lax- och öringuppvandring inte inkluderas. Vidare är flera av fiskvägarna inte optimalt utformade varför data från räknare inte avspeglar det faktiska antal lax och öring som skulle passerat givet att vandringshindret och fiskvägen inte fanns, eller fungerade optimalt. Tillförlitligenheten i uppvandringsstatistiken är periodvis undermålig i vissa älvar. Exempelvis har räknaren i Lögdeälven varit ur funktion på grund av åsknedslag under ett antal tillfällen och i Åbyälven finns osäkerhet kring fiskvägens funktionalitet vid olika vattenstånd. Ovanstående faktor måste beaktas i förvaltningen och i dagsläget kan 8

10 uppvandringsstatistiken i vissa älvar endast användas som ett index över stammens status över tid och inte som ett mått på det faktiska antalet vandrande fisk. De räknare som används idag i Västerbotten är alla utom en av modellen Vaki (räknaren i Rickleån är en ombyggd Poro). Vaki-räknaren består av två skannerplattor monterade i en ram. På plattorna finns lysdioder som skickar infraröda ljusstrålar från den ena plattan till mottagare på andra plattan. När en fisk simmar genom dessa ljusstrålar skapas en silhuettbild av fisken som lagars på en hårddisk. Siluettbilderna används sedan för att räkna hur många fiskar som simmat upp- eller nedströms förbi räknaren och för att beräkna längden på varje enskild fisk. Genom siluettbilden går det, med viss osäkerhet, bestämma vilken art som passerat. Vakiräknaren kan dock kompletteras med en traditionell kamera som ger möjlighet att med hög säkerhet artbestämma varje fisk. Samtliga Vaki-räknare i drift i Västerbotten har kamera för artbestämning. Vaki-räknare installerad vid en damm. Den röda stålkonstruktionen hör inte till själva räknaren utan utgör platsbyggda ledarmar. Foto: Fiskevårdsteknik AB Under de senaste åren har en ny typ av räknare börjat användas i Sverige. Dessa räknare består lite förenklat av ett ekolod som scannar älven horisontalt. Fisk som passar ekolodets stråle registrerars i form av ekon vilka sparas i form av filmer på en hårddisk för senare analys. Genom analys av filmerna kan man beräkna antalet fiskar som passaerat uppströms (eller nedströms) och deras längd. Det går dock ej att se vilken art ett givet eko kommer ifrån. Dock kan man i vissa fall med lokalkännedom göra kvalificerade gissningar om vilken/vilka arter det är som vandrar. En i huvudsak riktad vandring uppströms av stora fiskar t.ex. är med största sannolikhet lax eller öring och inte t.ex. gädda som inte lekvandrar på det sättet. Fördelen med denna typ av räknare gentemot Vaki-räknaren är att man inte blir begränsad till en fiskväg (eller någon annan smal passage) utan räknaren kan placeras där älven är upp till 40m bred. Nackdelen är att det inte går att till fullo artbestämma vandrande fisk. Under 2015 kommer en ekolodsräknare för första gången testas i Lögdeälven. Lekvandrande lax och öring i Lögdeälven räknas årligen i Fällfors, ca 40 km från älvens mynning. I Fällfors finns ett naturligt vandringshinder i form av ett vattenfall där det sedan 1992 finns en fiskväg installerad. I slutet av 1990-talet installerades en automatisk Vaki-fiskräknare i fiskvägen som 2007 byttes mot en modernare och 9

11 bättre fungerande räknare Vaki-räknare. Denna räknare driftas av Lögdeälvens FVO med ekonomiskt bidrag från Länsstyrelsen i Västerbotten. I Vindelälven räknas uppvandrande lax och öring i fiskvägen vid Stornorrfors kraftverksdam, ca 30 km från älvens mynning. Fram till 2009 gjordes detta manuellt men fr.o.m. 2010, när en ny fiskväg togs i bruk, sker räkning automatiskt via en Vakiräknare. Under 2002 byggdes fiskvägar förbi kraftverksdammarna inne i Robertsfors samhälle. Vid Fredriksfors och Bruksfors, ca 14 km från havet, finns fiskräknare som registrerar varje uppvandrande fisk. I Byskeälven finns en fiskräknare installerad i en av de två fiskvägarna i Fällfors, 28 km uppströms från havet. Räknaren, som är utrustad med kamera för bedömning av art och storlek, driftas av Skellefteå kommun med ekonomiskt bidrag från Länsstyrelsen i Västerbotten. Fisk kan passera oräknade förbi Fällfors om de väljer att vandra i den fiskväg som saknar räknare. Dock vandrar sannolikt merparten av fisken i den fiskväg där räknaren finns. I Åbyälven finns en fiskväg vid Hednäs kraftstation, ca 30 km från mynningen Sedan 1996 finns där en fiskväg där uppvandrande fisk räknas. I övriga älvar, Öreälven, Sävarån och Kågeälven, räknas inte uppvandrande fisk idag. I Öreälven installerades en fiskfälla vid dammen i Håknäs 1979, där en andel av uppvandringen räknas (all uppvandrande fisk fångades inte i fällan). Under vårfloden år 2000 raserades en del av dammen och några år senare togs delar av dammen, inklusive fällan, bort. Därefter har ingen räkning av uppvandrande fisk utförts i Öreälven. I Sävarån finns en fiskväg vid Krokbäcksfallet, ca 42 km från älvens mynning i havet. Här har uppvandrande räknats manuellt men denna räkning har inte genomförts under de senaste åren. Ingen räkning av uppvandrande lax och öring sker i Kågeälven (Tab. 1). Tabell 1. Älv Räkning Typ av räknare Avstånd från Period mynning (km) Lögdeälven Ja Vaki + kamera a Ca Vindelälven Ja Vaki + kamera b Ca Rickleån Ja Ombyggd Poro Ca Byskeälven Ja Vaki + kamera c Ca Åbyälven Ja Vaki + kamera d Ca Öreälven Nej Manuell räkning Ca Sävarån Nej Manuell räkning Ca Kågeälven Nej a Vaki sedan 2007, b Vaki sedan 2010, dessförinnan manuell räkning, c Vaki sedan 2013, d Vaki sedan XXXX Smoltutvandring God vetskap om hur mycket smolt som vandrar ut ur älvarna utgör viktigt information då en lax- eller öringsstams status skall analyseras. Särskilt intressant är det att kunna koppla elfiskeresultat (yngelprodukton) mot hur många smolt som lämnar 10

12 älven. Överlevanden för yngel till smolt ger bra information om hur förhållandena har varit under ynglets tillväxttid fram till smoltstorlek (2-3 år). Med gedigna data på hur yngeltätheterna i elfisket generellt förhåller sig till antalet smolt som lämnar älven finns möjlighet att göra relativt goda uppskattningar av smoltproduktion i älvar även om smoltdata saknas. I Sverige har framför allt s.k. smolthjul (rotary screw fish traps) använts för att skatta antalet utvandrande smolt ur älvar. I vissa fall har också ryssjor använts (t.ex. i Vindelälven). I båda fallen fångar fällorna endast en mindre andel av den utvandrande smolten varför fångst-återfångst -metodik måste användas för att skatta den totala produktionen av smolt. Den smolt som fångas märks varefter de sätts ut igen uppströms fångstplatsen. Efterföljande dagar noteras proportionen mellan antal märkta och omärkta smolt i fällan varvid fällans fångsteffektivitet (%) kan beräknas (den andel av den totala smoltutvandringen som fällan fångar). När fällans fångsteffektivitet är skattad kan detta sedan används för att skatta den totala smoltproduktionen uppströms fällan. Om få smolt fångas i fällorna blir skattningarna osäkra. I denna rapport redovisas därför endast data för laxsmolt, då fångsterna av öringsmolt har varit för låga för att göra bra skattningar. Smoltproduktionen har med hjälp av smoltfällor skattats i följande älvar i Västerbotten: Vindelälven: I Vindelälven har smoltutvandringen skattats varje år sedan 2008, detta med hjälp av en fälla i form av en ryssja med långa ledarmar. Stora driftsstörningar under perioder av höga vattenflöden har försvårat skattningarna och i denna rapport redovisas bar skattningar för åren Sävarån: Mellan åren 2005 och 2013, undantaget 2012, har ett smolthjul inklusive ledarmar varit installerat under smoltutvandringsperioden i Sävarån, strax nedströms Pålböleåns utlopp (ca 13 km från havet). Fällan har i stort fungerat mycket bra, även om installationen varit arbetskrävande. Rickleån: Under 2014 installerades för första gången ett smolthjul i Rickleån (samma fälla som tidigare användes i Sävarån). Fällan placerades strax nedströms gångbron vid Fäbodforsen, ca 2.4 km från åns mynning. Fällan förankrades på var sida av ån med hjälp av vajrar och inga ledarmar, annat än nedhängande vajrar, användes. All fångad smolt märktes med PIT-tags och släpptes uppströms fällan för återfångstsoch fångsteffektivitetsberäkningar. I ingen av de andra laxälvarna har antalet utvandrande smolt skattats. Planer finns dock för att placera en smoltfälla i Lögdeälven 2015 och 2016, och senare flytta den till de andra älvarna. I ambitionen att skatta produktion av lax och öring i älvarna kan bara ett eller två årssmoltdata, i kombination med de årliga elfiskena, stärka analyserna avsevärt. 11

13 Smoltfälla i Rickleån, maj Fällans roterande trumma som fångar smolten är 150 cm i diameter varv ca 70 cm befinner sig undervattenytan. Fällan hänger i strömmen från vajrar fästade på var sida om älven. Från vajrarna hänger korta kättingar med jämna mellanrum ned i vattnet och bildar en gardin som styr smolten mot fällans ingång. Bakom trumman hamnar smolten i en sump som vittjas dagligen. Foto: Stefan Larsson Yrkesfiske Alla licensierade yrkesfiskare är skyldiga att rapporetera sina fångster till HaV via loggböcker eller fiskejournaler. I dessa redovisar yrkesfiskarna hur stor kvantitet av varje fiskart som fångats och med vilken insats fisket utförts, t.ex antal meter nät/dygn. Dock finns idag inget bra system för att avgöra hur många laxar som fångas av respektive laxstam i yrkesfisket. Då målet med införandet av älvsspecifika förvaltningsplaner är att varje laxstam skall förvaltas var för sig kommer det bli viktigt att kunna avgöra hur yrkesfiskets laxfångst är fördelat mellan olika stammar. Idag känner vi till att vissa stammar är svaga och att andra är starka. För att skydda de svaga stammarna sätts därför ICES fångstkvoter med beaktande att en del av fångsten utgörs av lax från svaga bestånd. Den potential för uttag ur starka bestånd som finns blir därmed inte fullt utnyttjad, då kvoten för dessa skulle kunna sättas högre under förutsättning att alla stammat var starka. Under de senaste åren har genetiska prover från laxfällor längs hela Bottniska vikens kust tagits i syfte att se av vilka proportioner av laxstammar yrkesfisket laxfångst består av. Resultaten visar hittills i grova drag att ju närmare en älvs mynning en laxfälla är placerad desto större andel av just den älvens laxstam finns i fångsten. Önskvärt vore att så god kunskap uppnås om var och när olika stammar i huvudsak fångas så att en kvot kunde sättas för varje enskild stam i framtiden. 12

14 Vittjning av ryssja modell push-up Fritidsfiske Idag finns inte faktiska data baserat på fångsrapporter på hur mycket fritidsfisket fångar utan fångsterna uppskattas genom återkommande enkätundersökningar. Senaste undersökningen utfördes 2013 och omfattade utskick till ca slumpvis utvalda personer. Skattningarna är behäftade med stor osäkerhet varför inga resultat visas i denna rapport. Resultaten finns redovisade i rapporten* Fritidsfisket i Sverige Utöver spöfisket i älvarna och längs kusten och i havet fångas även lax och öring längs kusten med mängdfångande redskap (nät och ryssjor) i ett s.k. husbehovsfiske. I alla älvar uppmanas sportfiskare att rapportera sina fångster men utfallet varierar stort mellan älvarna, allt från några få procent rapporteringar vissa älvar till betydligt högre i andra älvar. I Byskeälven och Kågeälven t.ex., där man varit mest offensiva i att få in rapporter, anges inrapporteringen överstiga 90% (90% av de sålda fiskkorten åtföljs av en fångstrapport). I dessa båda älvar åläggs sportfiskaren som inte fångstrapporterar en kontrollavgift på över 1000 kr. I andra älvar är återrapporteringen under 5%. Idag har HaV inte mandat att föreskriva om obligatorisk fångstrapportering i älvarna utan ansvaret vilar på fiskeförvaltarna i respektive älv. * Havs- och vattenmyndigheten, ISSN X Serie JO Jordbruk, skogsbruk och fiske. 13

15 Blanklax på kroken! Övergripande resultat för älvarna i länet Elfiske Lax Elfisket i form av tätheter av lax (yngel och ungar) uppvisar ett likande mönster över tid i alla åtta laxälvar. Under 1980-talet och fram till slutet av 1990-talet har tätheterna varit mycket låga i alla älvar; generellt under 5 yngel/ungar per 100m 2 och under vissa år och i vissa älvar fångades inga yngel/ungar alls (t.ex. Öreälven och Rickleån). Därefter har tätheterna stadigt ökat i alla älvar och 2014 var tätheterna generellt högre än under något tidigare år då elfiske genomförts. Dock är skillnaderna mellan älvarna stora. Under perioden från 2000 till 2014 är t.ex. medeltätheterna av 0+ lax i Byskälven och Vindelälven 20.9 och yngel per 100m 2 men endast 2.4 och 4.6 yngel per 100m 2 för Rickleån respektive Öreälven. Högsta täthet under ett enskilt år för 0+ noterades till per 100m 2 i Vindelälven under Under 1990-talet fiskades många lokaler utan att ett enda laxyngel fångades. Därefter har andelen lokaler i elfisket där lax fångas stadigt ökat och under de senaste åren fångas generellt lax i mer än 80% av lokalerna i samtliga älvar, utom i Rickleån. I Rickleån är variationen stor och vissa år fångas fortsatt inga laxungar alls (ex och 2011). Elfisken som utförts i lokaler utöver de som ingår i monitoringprogrammet visar att laxen börjat nyttja nya områden för lek. I Vindelälven t.ex. fångades under 2014 för första gången lax i Giertsbäcken, uppströms Sorsele. Liknande mönster har även noterats i Lögdeälven, Rickleån och Öreälven där laxyngel idag fångas högre upp i systemen än tidigare. Sammantaget visar elfisket 14

16 en positiv trend för samtliga älvar men tätheterna för särskilt Rickleån och Öreälven är så låga att utvecklingen i dessa båda älvar bör följas extra noga (Fig. 2 & 3). Figur 2. Beräknade tätheter av 0+ lax i Västerbottens laxälvar, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna av elfiskelokalerna i respektive älv. Figur 3. Figur X. Beräknade tätheter av lax större än 0+ i Västerbottens laxälvar, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna av elfiskelokalerna i respektive älv. 15

17 Öring Tätheter av öring (yngel och ungar) visar ett mer varierat mönster över tid än laxen. Endast i Sävarån har tätheterna tydligt ökat och i Vindelälven syns en tydlig minskning över tid. Även i Rickleån är tätheterna lägre under senare år. I övriga älvar har tätheterna generellt inte förändrats även om variationen mellan år är stor. De högsta tätheterna har uppmätts i Rickleån och i Sävarån 2014, med ca 15 yngel per 100m 2. Detta är betydlig lägre än för lax, vilket sannolikt förklaras med att elfiskelokalerna valdes med fokus på laxen. Det är känt att öringen ofta väljer andra miljöer än laxen, t.ex. biflöden i större utsträckning, varför de lägre tätheterna för öring inte är så anmärkningsvärt. Trenderna i tätheter avspeglas till viss del i andelen lokaler i elfisket där öring fångas. Här syns en minskning i Vindelälven och i Byskeälven medan inga större förändringar noteras i övriga älvar (Fig. 4 & 5). Figur 4. Beräknade tätheter av 0+ öring i Västerbottens laxälvar, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna av elfiskelokalerna i respektive älv. 16

18 Figur 5. Beräknade tätheter av öring större än 0+ i Västerbottens laxälvar, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna av elfiskelokalerna i respektive älv. Lekvandring Dataunderlaget vad gäller lekvandring hos lax och öring i länets älvar är inte lika omfattande som för beräkningarna av yngeltätheterna (elfisket) och skillnaden i datakvalitet mellan älvarna är stor. I de älvar där god information om uppvandringen finns (Vindelälven, Byskeälven) liknar trenderna de för yngeltätheterna (Fig. 6 & 7). Under 1980-talet och fram till sluter av 1990-talet har antalet uppvandrande lekfiskar av lax varit mycket låga. Exempelvis passerade endast lite drygt 400 laxar Stornorrfors kraftverksdamm under 1991 och 1992, varav ca hälften var honor. Därefter har uppvandring stadigt ökat i Vindelälven och 2013 noterades det högsta antalet lax (14 904) i fiskvägen i Stornorrfors sedan räkningen startade under början av 1960-talet. En liknande trend ses i Byskeälven, där nytt rekord sattes under 2014 med uppvandrande laxar. För övriga älvar är siffrorna betydligt lägre (och osäkrare av nämnda skäl) men trots det verkar antalet leklax ha ökat under senare år i länets alla älvar (se figurer under respektive älvs i Appendix). Vad gäller öringen är antalet uppvandrande lekfisk mycket låg i samtliga älvar i länet, särskilt med tanke på älvarnas storlek. En liten ökning kan dock skönjas i Vindelälven och Rickleån. 17

19 Figur 6. Antal uppvandrande laxar i Byskeälven och Vindelälven. Laxen i Byskeälven registreras ca 28 km från mynningen varför det totala antalet för hela älven i praktiken är större. Siffrorna för Vindelälven inkluderar även odlad lax (se Fig. 36 för vild lax). Figur 7. Antal uppvandrande öringar i Byskeälven och Vindelälven. Öringen i Byskeälven registreras ca. 28 km från mynningen varför det totala antalet för hela älven i praktiken är betydligt större. Siffrorna för Vindelälven inkluderar även odlad öring (se Fig. 37 för vild öring). 18

20 Smoltutvandring I Vindelälven har skattningar gjorts för 2010, 2011, De två första åren skattades smoltutvandringen till ca laxsmolt per år och för 2012 var skattningen ca smolt (Fig. 8). Den beräknade smoltutvandringen av lax baserat på smoltfällan i Sävarån har varierat mellan ca smolt per år med högsta notering 2008 (drygt 4500 smolt), medan antal smolt i Rickleån skattades under 2014 till drygt 2000 smolt (Fig. 9). Skattningarna av smoltutvandringen är inte exakta varför de vanligtvis presenteras som ett medelvärde eller medianvärde (som i figurerna nedan) plus ett mått på hur osäker skattningen är (visas inte i figurerna nedan). Figur 8. Skattat antal utvandrande laxsmolt i Vindelälven. 19

21 Figur 9. Skattat antal utvandrande laxsmolt i Sävarån och Rickleån. Yrkesfisket Svenska yrkesfisket efter lax har under stora delar av 1990-talet och fram till 2011 aldrig fiskat upp hela den totala tillåtna fångstkvoten efter lax (TAC). Det är först under senare år, då kvoten har sänkts markant, som yrkesfisket fångar hela kvoten och kvoten därmed utgör en reell begränsning av fisket (Fig. 10). Det svenska fångstuttaget av lax i Östersjön idag är ca fångas (knappt totalt för alla Östersjöländer). Av den svenska kvoten fångas ca ( vilda och odlade) i Bottenviken. I länet fångas mest lax i området kring Holmsund och Obbola medan minst antal laxar fångas i området mellanbygden (områden kring Lövånger) och norr om terminalfiskeområdet i Skellefteälven (Fig. 11) Laxfällor Krokfiske Drivgarn Svensk kvot Figur 10. Den svenska fångsten av lax i Östersjön (staplar) fördelat på olika typer av redskap mellan åren 2006 och Trianglar och linje visar Sveriges TAC under samma år. Från 2008 förbjöds drivgarnsfisket i hela Östersjön och från 2013 införde Sverige ett nationellt förbud mot krokfiske. 20

22 Figur 11. Fångst av lax (antal) i olika områden i Västerbotten

23 Resultat älv för älv Åbyälven - Längd: 173 km - Avrinningsområdets yta: km 2 - Medel-högflöde: m 3 /s - Medel-flöde: 15.4 m 3 /s - Medel-lågflöde: 3.2 m 3 /s - Förvaltningsorganisation: 2 st. Åbyälvens nedre FvO och Åbyälvens övre FvO. - Antal fiskerättsägare: n.a. - Potentiell smoltproduktion: Reproduktions-areal (hektar): 84 - Potentiell smoltproduktion per hektar: Beräknad smoltproduktion (2013): Status gällande MSY-målet: Över 50%, målet ej uppnått. Elfiskelokalernas samt fiskräknarens ungefärliga positioner i Åbyälven. Observera att alla elfiskelokaler ligger nedströms fiskräknaren. 22

24 Sammanfattning av resultat i Åbyälven Tätheten av lax, både 0+ och >0+, har ökat successivt sedan slutat av 1990-talet och under 2014 noterades den högsta tätheten av 0+ sedan elfisket startade (29 yngel/100m 2 ) (Fig. 12). Även tätheterna av öring har ökat något, dock inte alls lika tydligt som för laxen (Fig. 13). Andelen elfiskelokaler med lax varit generellt hög i Åbyälven under hela mätperioden och under de senaste 10 åren har 90% eller mer av lokalerna innehållit lax (Fig. 14). Antal uppvandrande vuxna lax har legat relativt konstant under 2000-talet (ca /år), bortsett från 2008 och 2009 då nästan 200 laxar per år räknades. Uppvandrande öring har ökat något i antal under de senaste åren med toppår under 2012 och 2013 då det räknades fler öringar än laxar i Hednäs (Fig. 15). Tillförlitligheten i funktion för fiskvägen i Hednäs är dock osäker och siffror om antal uppvandrande fisk måste ses i ljuset av detta. Fiskvägen färdigställdes 1996 och innan detta år kunde ingen lax passera Hednäs, vilket måste beaktas t.ex. i analyser av hur yngeltätheterna i älven utvecklats över tid. Figur 12. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Åbyälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. 23

25 Figur 13. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Åbyälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. Figur 14. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Åbyälven. 24

26 Figur 15. Antal uppvandrande lax och öring genom fiskvägen i Hednäs i Åbyälven. 25

27 Byskeälven - Längd: 228 km - Avrinningsområdets yta: km 2 - Medel-högflöde: m 3 /s - Medel-flöde: 42.5 m 3 /s - Medel-lågflöde:11.2 m 3 /s - Förvaltningsorganisation: 2 st. Byskeälvens FvO (Västerbotten), Byskeälvens övre FvO (Norrbotten). - Antal fiskerättsägare: Potentiell smoltproduktion: Reproduktions-areal (hektar): Potentiell smoltproduktion per hektar: Beräknad smoltproduktion (2013): Status gällande MSY-målet: Över 50%, målet ej uppnått. Elfiskelokalernas samt fiskräknarens ungefärliga positioner i Byskeälven. 26

28 Sammanfattning av resultat i Byskeälven Med start i mitten av 1990-talet, ses en positiv trend för laxen i Byskeälven, för både tätheter av yngel och uppvandrande vuxen lax. För båda dessa noterades de högsta resultaten under 2014; 38 0+/100m 2 respektive 5888 uppvandrande laxar. Detta avspeglar sig också i antalet fångade laxar i sportfisket där nytt rekord slogs under 2014 (nästan 1200 st. fångade), varav merparten återutsattes. Även antalet elfiskelokaler med lax har ökat under 2000-talet och nu fångas lax i över 90% av lokalerna. Däremot ses ingen positiv trend för öringen. Jämfört med 1990-talet har tätheterna av yngel varit något under 2000-talet högre, dock med något sjunkande siffror under senare delen. Även antalet uppvandrande öring har sjunkit från ca st. under början av 2000-talet till ca st. de senaste åren. Fångsterna av öring har dock legat relativt konstant kring st. per år, varav ungefär hälften har återutsatts. Figur 16. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Byskeälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. 27

29 Figur 17. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Byskeälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. 28

30 Figur 18. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Byskeälven. Figur 19. Antal uppvandrande lax och öring genom fiskvägen vid Fällfors i Byskeälven. 29

31 Figur 20. Antal fångade och av dessa avlivade laxar och öringar i sportfisket i Byskeälven. 30

32 Kågeälven - Längd: 90 km - Avrinningsområdets yta: 909 km 2 - Medel-högflöde: 85.3 m 3 /s - Medel-flöde: 10.8 m 3 /s - Medel-lågflöde: 2.7 m 3 /s - Förvaltningsorganisation: 2 st. Kågeälvens nedre FvO och Storfallets FvO. - Antal fiskerättsägare: Potentiell smoltproduktion: Reproduktions-areal (hektar): 96 - Potentiell smoltproduktion per hektar: Beräknad smoltproduktion (2013): Status gällande MSY-målet: Under 50%, målet ej uppnått. Elfiskelokalernas ungefärliga positioner i Kågeälven. 31

33 Sammanfattning av resultat i Kågeälven Sedan återintroduktion av lax i Kågeälven med start i slutet av 1980-talet har tätheterna av laxyngel i elfisket ökat. Ökningen skedde snabbt under 1990-talet andra hälft och därefter har tätheterna av yngel legat ganska konstant, bortsett från två toppår; 1999 och Dock verkar tätheterna ha ökat ytterligare under de tre senaste åren. Ett liknande mönster kan ses för öringen (dock generellt lägre tätheter), med relativt sett höga siffror under mitten av 2000-talet och med en tydlig ökning igen under Antalet elfiskelokaler med lax har stadigt ökat och under 2014 fångades lax i 100 % av lokalerna. Sportfiskefångsterna av lax och öring har ökat under 2000-talet och 2014 slogs nytt rekord för både lax och öring med 67 respektive 322 fångade fiskar, varav alla utom tre öringar återutsattes. Figur 21. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Kågeälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. 32

34 Figur 22. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Kågeälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. Figur 23. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Kågeälven. 33

35 Figur 24. Antal fångade och av dessa avlivade laxar i sportfisket i Kågeälven. Figur 25. Antal fångade och av dessa avlivade öringar i sportfisket i Kågeälven. 34

36 Rickleån - Längd: 140 km - Avrinningsområdets yta: km 2 - Medel-högflöde: 64.0 m 3 /s - Medel-flöde: 16.6 m 3 /s - Medel-lågflöde: 5.1 m 3 /s - Förvaltningsorganisation: 2 st. Rickleå byamän och Rickleåns övre FvO. - Antal fiskerättsägare: 73 - Potentiell smoltproduktion: Reproduktions-areal (hektar): 15 - Potentiell smoltproduktion per hektar: Beräknad smoltproduktion (2013): Status gällande MSY-målet: Under 50%, målet ej uppnått. Elfiskelokalernas samt fiskräknarens ungefärliga positioner i Rickleån. 35

37 Sammanfattning av resultat i Rickelån De i elfisket noterade tätheterna av lax- och öringyngel i Rickleån varierar kraftigt mellan år. Sammantaget har tätheterna av lax ökat och tätheterna av öring minskat under perioden Jämfört med andra älvar är de uppmätta tätheterna av laxyngel låga (ca 3 st. 0+/100m 2 ) medan tätheterna för öring liknar de i de andra Västerbottensälvarna. Det är stor variation mellan år också vad avser antal elfiskelokaler där lax fångas. Dock ses entydligt skillnad i en jämförelse mellan talet med perioden därefter med fler lokaler där lax fångas under den senare. År 2000 och 2011 fångades det lax i samtliga (100 %) elfiskelokaler. Uppgången av öring i fiskvägen i Fredriksfors har ökat under 2000-talet. Inga eller mycket få uppvandrande laxar har registrerats i räknaren men noterbart är att 27 st. passerade trappan under En smoltfälla installerades i Rickleån under 2014 och baserat på fångster i den uppskattades antalet av utvandrande laxsmolt till ca 2000 (se Fig. 9 på sidan 19). Figur 26. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Rickleån, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. 36

38 Figur 27. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Rickleån, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. Figur 28. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Rickleån. 37

39 Figur 29. Antal uppvandrande lax och öring genom fiskvägen vid Fredriksfors i Rickleån. 38

40 Sävarån - Längd: 142 km - Avrinningsområdets yta: km 2 - Medel-högflöde: 98.5 m 3 /s - Medel-flöde: 12.4 m 3 /s - Medel-lågflöde: 3.3 m 3 /s - Förvaltningsorganisation: 1 st. Sävaråns FvO - Antal fiskerättsägare: Potentiell smoltproduktion: Reproduktions-areal (hektar): 21 - Potentiell smoltproduktion per hektar: Beräknad smoltproduktion (2013): Status gällande MSY-målet: Under 50%, målet ej uppnått. Elfiskelokalernas ungefärliga positioner i Sävarån. 39

41 Sammanfattning av resultat i Sävarån Sävarån är den enda älv i Västerbotten där tätheterna av både lax och öring tydligt ökat under mätperioden. Särskilt tydlig är ökningen under de tre senaste åren. Dock, likt förhållandet i de andra älvarna, är tätheterna av lax betydligt högre än för öring. Andel lokaler där lax fångats i elfisket har stadigt ökat under hela perioden och under de senaste åren fångas lax i ca 80 % av lokalerna, vilket indikerar att laxen hittat nya områden i älven. Med hjälp av smoltfällan som var placerad i ån under perioden uppskattades laxsmoltutvandringen har legat kring smolt per år (se Fig. 9 på sidan 19). Figur 30. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Sävarån, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. Under 2014 genomfördes flottledsåterställningar som medförde att elfiske-undersökningarna försvårades och sannolikt påverkade resultatet negativt. 40

42 Figur 31. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Sävarån, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. Figur 32. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Sävarån. 41

43 Vindelälven - Längd: 452 km - Avrinningsområdets yta: km 2 - Medel-högflöde: - Medel-flöde: 190 m 3 /s - Medel-lågflöde: - Förvaltningsorganisation: Ume-Vindelälvens Fiskeråd - Antal fiskerättsägare: Potentiell smoltproduktion: Reproduktions-areal (hektar): Potentiell smoltproduktion per hektar: Beräknad smoltproduktion (2013): Status gällande MSY-målet: Över 50%, målet är ej uppnått. Elfiskelokalernas samt fiskräknarens ungefärliga positioner i Vindelälven. 42

44 Sammanfattning av resultat i Vindelälven Tätheterna av lax i elfisket hat tydligt ökat i Vindelälven fr.o.m. mitten av 1990-talet. Ett nytt tydligt rekord slogs under 2014 då den genomsnittliga tätheten av lax i de 19 elfiskelokalerna var 39 0+/100m 2. Detta avspeglar sig också i att antal lokaler där lax fångas har ökat och under de senaste åren fångas lax allt som oftast i alla lokaler. Förra året (2014) fångades dessutom lax i ett test-elfiske för första gången i Giertsbäcken, ca 20 km uppströms Sorsele. Dessutom har laxungar fångats i elfiske i Övre Vindelälven mellan Storvindeln och Ammarnäs under senare år. Det indikerar att laxen nu vandrar högre upp i Vindelälven än tidigare år. Utvecklingen av resultaten för öring har varit de motsatta med en minskning i tätheter och 2014 fångades i genomsnitt bara 0.5 yngel per 100 m 2. Dock har under vissa år stora mängder öringyngel satts ut i Vindelälven vilket gör elfiskeresultaten svårtolkade. Antalet uppvandrande lax och öring har ökat stort under senare år och 2013 slogs nytt rekord då över laxar och nästan 1000 öringar noterades i fiskvägen i Stornorrfors. Smoltutvandringen i Vindelälven har skattas, med hjälp av smoltfällan som varit placerad i Spöland, till ca smolt under 2010 och 2011 och ca under Figur 33. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Vindelälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. 43

45 Figur 34. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Vindelälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. Figur 35. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Vindelälven. 44

46 Figur 36. Antal uppvandrande lax i Vindelälven. Lax Total inkluderar både vild och odlad lax. MSW = Multi Sea Winter (lax som spenderat mer än en vinter i havet innan de återvänder till älven. Figur 37. Antal uppvandrande öring i Vindelälven. Öring Total inkluderar både vild och odlad öring. 45

47 Öreälven - Längd: 190 km - Avrinningsområdets yta: km 2 - Medel-högflöde: m 3 /s - Medel-flöde: 33.9 m 3 /s - Medel-lågflöde: 5.7 m 3 /s - Förvaltningsorganisation: Öreälvens FvO - Antal fiskerättsägare: n.a. - Potentiell smoltproduktion: Reproduktions-areal (hektar): Potentiell smoltproduktion per hektar: Beräknad smoltproduktion (2013): Status gällande MSY-målet: Under 50%, målet ej uppnått. Elfiskelokalernas ungefärliga positioner i Öreälven. 46

48 Sammanfattning av resultat i Öreälven Tätheterna av laxyngel i Öreälven är låga jämfört med flera andra älvar i länet men en tydlig ökning kan ses med start under början av 2000-talet. Under samma period verkar också tätheterna av öring ha ökat något. Antalet lokaler där lax fångats under elfisket har ökat tydligt, från att ha fångats i endast ett fåtal lokaler under senare delen av 1990-talet till att fångas i nästan alla lokaler under 2010-talet. Detta är kanske det tydligaste tecknet på att laxens status i Öreälven verkar öka. Figur 38. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Öreälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. 47

49 Figur 39. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Öreälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. Figur 40. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Öreälven. 48

50 Figur 41. Antal uppvandrande lax i Öreälven fram till

51 Lögdeälven - Längd: 200 km - Avrinningsområdets yta: km 2 - Medel-högflöde: m 3 /s - Medel-flöde: 18.5 m 3 /s - Medel-lågflöde: 3.8 m 3 /s - Förvaltningsorganisation: 5 st. på sträckan upp till Lögdasjön; Mo-Lögde FVO, Lögdeälvens FVO, Lögdeälven-Västanfjällets FVO, SCA samt Sveaskog. - Antal fiskerättsägare: n.a. - Potentiell smoltproduktion ( 1000): Reproduktions-areal (hektar): Potentiell smoltproduktion per hektar: Beräknad smoltproduktion (2013): Status gällande MSY-målet: Under 50%, målet ej uppnått. Elfiskelokalernas samt fiskräknarens ungefärliga positioner i Lögdeälven. 50

52 Sammanfattning av resultat i Lögdeälven Täthetera av lax har ökat starkt från slutet av 1990-talet fram till idag och nytt rekord i elfisket slogs under 2014 med nästan 15 st. 0+/100m 2 i genomsnitt. Även antalet lokaler där lax fångas i elfisket har ökat och under de senaste 15 åren har lax fångats i alla lokaler under merparten av år. Tätheterna av öringyngel har legat relativt konstant ända sedan 1980 men en svag minskning kan möjligen skönjas under de senaste åren. Det är bara under de tre senaste åren som något sånär tillförlitliga data har erhållits från Fällfors där antalet uppvandrande lax och öring räknas. Åtminstone ca 300 uppvandrande laxar och öringar samt ca 100 obestämda fiskar (lax eller öring) har noterats i räknaren i Fällfors under dessa år. Figur 42. Beräknade tätheter av lax (0+ och >0+) i Lögdeälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. 51

53 Figur 43. Beräknade tätheter av öring (0+ och >0+) i Lögdeälven, Varje enskild datapunkt utgör medelvärdet av tätheterna för samtliga elfiskelokaler ingående i laxmonitoring-programmet för älven. Figur 44. Andel lokaler med laxyngel i elfisket i Lögdeälven. 52

54 Figur 45. Antal uppvandrande lax och öring samt obestämd fisk (lax eller öring) i Lögdeälven. 53

55 Bakgrund - mänsklig påverkan då och nu Flottningsepoken Alla länets laxälvar är eller har varit svårt påverkade av tidigare flottledsrensningar. För att underlätta transporten av timmer från inlandet till kusten omformades älvarna genom att block och stenar som hindrade timrets väg, manuellt eller med schaktmaskiner, togs bort. Stenhällar sprängdes och sidokanaler stängdes. På vissa platser byggdes stenkistor, träkistor och riskistor för att kanalisera vattnet. Vissa slingrande sträckor rätades ut och flottningsdammar byggdes för att kunna reglera vattenflödet och därmed underlätta flottningen. De historiska flottledsrensningarna omformade älvarna till miljöer med mycket lägre heterogenitet och komplexitet än tidigare. Sammantaget har detta haft negativ effekt på många arter i älvarna. Rätningar och bortagande av sten och block har lett till att lekgrus för lax och öring har spolats bort. Stängda sidoarmar har minskat lämpliga uppväxtområden för fiskyngel. Flottningsdammar har hindrat passager för vandrande fisk. Flottningsingreppen har gjort att naturligt förekommande strandvegetationen har minskat eller helt försvunnit. I rensade vattendragen har risken för översvämningar ökat, framför allt långt ned i systemen. Då vattendragen har blivit mer kanaliserade och med färre stenar och block i strömfåran har deras förmåga att kvarhålla organiskt material (löv, kvistar etc.) minskat. Organiskt material är en viktig komponent i ett fungerande ekosystem då t.ex. många insekter är beroende av materialet som föda. För att motverka de skadliga effekterna av flottningsepoken på vattendragen har långa sträckor i flera älvar återställts i syfte att efterlikna den naturliga miljö som fanns där innan flottledsresningarna startade. I stort innebär detta att återföra bortfört material till älvarna igen, d.v.s. block, stenar och grus som tidigare sprängdes bort eller schaktats upp längs stränderna. Många gånger användes det bortförda materialitet till andra syften och finns därför inte kvar i anslutning till vattendragen och i dessa fall måste material hämtas från annat håll. De allra största stenblocken (flera kubikmeter), som hindrande timrets väg och därför sprängdes bort, är dock mycket svåra att återföra. Dessa har sannolikt haft en viktig effekt på vattendragen, då de vara permanenta strukturer som inte flyttats av t.ex. höga vattenflöden och is. Arbetet med att restaurera vattendragen utförs oftast med bandgående grävmaskiner men inte sällan måste vissa moment utföras med handkraft, t.ex. då lekbottnar skall återskapas. Den biologiska återställningen i form av flottledsrestaurering har genom åren visat sig vara en god fiskevårdsåtgärd. Några av länets laxälvar har i stora delar restaurerats men ännu återstår mycket arbete med att återsälla de påverkade miljöerna till mer naturlika förhållanden. Delar av tidigare utförda restaureringsarbeten i länets älvar, som utfördes med den tidens kunskaper, kräver idag ytterligare restaurering då kunskapen om hur återställningarna bör göras ökat. Idag t.ex. återförs betydligt mer material till älvarna än vad som var fallet förr. 54

56 Vattenkraftsutbyggnad I flera stora älvar i Sverige är vattenkraften utbyggd till den grad att de vilda laxstammarna som en gång fanns där har slagits ut. I Västerbotten är det Umeälven och Skellefteälven som är helt utbyggda. I de utbyggda älvarna kompenseras förlusten av vildlax genom att odlade laxsmolt årligen sätts ut. Dock är även vissa av de älvar som är klassade som vildlaxälvar i varierande grad påverkade av vattenkraft. Också flera av länets åtta är mer eller mindre påverkade av vattenkraftsutbyggnad. Vindelälven, som trots att den inte är utbyggd, är negativt påverkad av vattenkraft då lax och öring som skall vandra upp för lek samt vandra ut som smolt eller som utlekt vuxen fisk måste passera Stornorrfors kraftverksdam och dess fisktrappa samt tunnelutlopp i nedre delen av Umeälven (Vindelälven rinner ihop med Umeälven uppströms kraftstationen). Utförliga studier har utförts i syfte att beskriva hur och i vilken grad dammen och tunnelutloppet påverkar fiskvandringarna och fiskvägen har nyligen byggts om för att förbättra dess funktion. I Rickleån, Åbyälven och Öreälven finns också kraftverksdammar som försvårar fiskvandring. Vid samtliga av dessa dammar finns fiskvägar installerade. I Sävarån finns två kraftverk (varav det i Kroknäs inte är i drift) men det finns inga vattenreglerande dammar i anslutning till dessa verk, varför de inte utgör några större hinder för fiskvandring. I Lögdeälven, Byskeälven och Kågeälven finns inga vattenkraftverk. För att kompensera för bortfallet i produktion av vild lax- och öringsmolt orsakad av vattenkraftsutbyggnad är kraftbolagen ålagda att kompensera bortfallet genom att årligen sätta ut odlad smolt. Lekfisk som återvänder till området kring kraftdammen fångas in och kramas på ägg och mjölke. Fisken kramas och äggen befruktas och kläcks, varefter ynglen de tas in i fiskodlingar där de odlas under 1-2 år till en storlek av ca 20 cm. Under våren (maj) sätts den odlade smolten ut nedströms kraftverksdammen (Tabell 2). All odlad smolt fenklipps innan den sätts, vilket gör att det lätt går att avgöra om en fångad lax eller öring är odlad eller vild. Den odlade smolten har generellt sämre överlevnad än den vilda varför ungefär dubbel så många smolt sätts i förhållande till det beräknade bortfallet av vild smolt. M.a.o. den vilda smolten anses ha dubbelt så hög överlevand som den odlade. Tabell 2. Årligt antal (ca) utsatt odlad lax- och öringsmolt i Västerbotten. Älv Kraftstation/odling Laxsmolt Öringsmolt Skellefteåälven Kvistforsen Umeälven Stornorrfors Vandringshinder Utöver vattenkraftsdammar som försvårar fiskvandring finns även andra hinder som försämrar vandringen för t.ex. lax och öring. Många viktiga biflöden och mindre bäckar korsas av vägar av varierande storlek. Vid vägövergångar över vattendrag finns vägtrummor av olika slag installerade men många gånger är dessa inte designade på rätt sätt och hindrar eller försvårar därmed fiskvandring. Dessutom finns på många ställen flottningsdammar eller andra typer av dammar, av vilka många inte längre fyller någon verksamhetsfunktion, som utgör vandringshinder. Ett stort projekt, Remibar, pågår fram till 2016 där hindrande dammar och vägtrummor i 55

57 bl.a. Lögdeälven och Sävarån skall åtgärdas i syfte att underlätta fiskvandring och därmed åter göra stora arealer tillgängliga för produktion av vandrande fisk. Felaktigt installerad vägtrumma (till vänster) och samma trumma efter åtgärd (till höger). Skogsbruk Utöver flottningens negativa effekter har skogsbruket inverkan på laxälvarna på fler sätt. Inom skogsbruket anläggs skogsbilvägar och dessa korsar ofta vattendrag varför övergångar, t.ex. vägtrummor, måste installeras. Om dessa designas på felsätt kan negativa effekter på djurlivet i vattendraget uppstå (se Vandringshinder ovan). En annan stor källa till negativ påverkan på vattendragen från skogsbruket är det slam och andra partiklar som frigörs hamnar i intilliggande vattendrag. Slammet grumlar vattnet och försämrar miljön för organismer till exempel insekter och musslor som filtrerar vattnet för att hitta föda. När slammet sjunker till botten lägger det sig över insekter, fiskrom och andra bottenlevande organismer, vilket leder till att dessa får svårt att överleva. Skogsbruket kan dessutom öka risken för att kvicksilver kommer ut i sjöar och vattendrag. En ökad risk för att slam transporteras ut i vattendragen följer också med den dikning som görs eller har gjorts inom skogsbruket. Dikningen utförs för att öka produktiviteten i skogsbruket. Försurning Försurning av länets vattendrag orsakas främst av luftutsläpp av svaveloxid och kväveoxider från sjöfart, vägtrafik, energianläggningar och industri. En liten del av dessa utsläpp kommer från lokala verksamheter medan majoriteten av utsläppskällorna är utländska. I Västerbottens kusttrakter förekommer även en naturlig källa till försurning i form av jordar bestående av gammal havsbotten och som innehåller sulfidleror (svartmocka). För att motverka försurningsskador på djur och växter kalkas många försurade sjöar och vattendrag i Västerbottens län. I länet har kalkning pågått sedan början av 1980-talet. Minskad försurning tillsammans med förbättrad kalkning har inneburit att kalkningsbehovet har minskat. År 1994 spreds drygt ton. Nu uppgår förbrukningen till knappt ton. Alla biflöden i länets laxälvar kalkas, förutom i Vindelälven där ingen kalkning sker. 56

58 Miljögifter Metaller och miljögifter sprids till sjöar och vattendrag genom direktutsläpp eller via luft och nederbörd. I Västerbotten sker provtagningar sedan 2002 och omfattar sju sjöar där halter av metaller och miljögifter i abborre och röding undersöks. Undersökningarna visar att halterna av f.f.a. kvicksilver och cesium i vissa prover ligger över uppsatta gränsvärden. Fet fisk i Östersjön, som t.ex. lax, öring och strömming, innehåller idag onaturligt höga halter av miljögiftet dioxin. Dioxin bildas i spårmängder vid tillverkning av klororganiska föreningar som klorfenoler, fenoxysyror och PCB. Dioxiner bildas också vid t ex vid sopförbränning och järn- och stålproduktion. Då dioxin är fettlösligt anrikas det i näringskedjan och särskilt feta fiskar i Östersjön innehåller därför högre halter. Dioxin är mycket giftigt och cancerogent och livsmedelverket har infört kostråd vad gäller feta fiskar från Östersjön. Inom EU finns gränsvärden för dioxin i fisk och enligt livsmedelsverket innehåller vildfångad fet fisk, som strömming och lax, från Östersjöområdet, ofta halter som överskrider dessa gränsvärden varför dessa fiskar inte får exporteras från Sverige till andra EU-länder. Sedan 2002 har dock Sverige haft ett tillfälligt undantag från EU:s dioxingränsvärde som innebär att Sverige får sälja fisk som överskrider gränsvärdena på den svenska marknaden. Detta undantag permanentades M-74 En miljörelaterad sjukdom som upptäcktes 1974, därav benämnd M74, har under vissa år drabbat laxen i Västerbotten mycket hårt. Orsaken till sjukdomen är ännu inte helt känd men de drabbade fiskarna lider av brist på vitamin B12, vilket gör laxynglens förmåga att tillgodogöra sig näringen födan försämras. Under mitten av 1990-talet var upp till 80% av laxhonorna i Sveriges kompensationsodlingar drabbade av M74 (Fig. 46). Honorna med M74 överför sjukdomen till ynglen, vilka sedan dör. Det finns inget skydd mot M74 för den vilda laxen medan lax i odlingar kan behandlas med tillsats av vitamin B12 i vattnet. Under de senaste åren har dock dödligheten orsakad av M74 varit låg i odlingarna. Det finns studier som pekar på att M74 hos laxen är kopplad till hög konsumtion av skarpsill i Östersjön. 57

59 Figur 46. Andel laxhonor drabbade av M74 i svenska kompensationsodlingar under Yrkesfiske I Västerbotten har ett småskaligt yrkesmässigt kustfiske bedrivits under lång tid. För att få bedriva yrkesfiske krävs fiskelicens. I dagsläget finns ca 35 aktiva yrkesfiskare verksamma längs Västerbottens läns kust. Antalet fiskare har i stort inte förändrats sedan 1980-talet men medelåldern har ökat och är idag över 60 år. Licenserna expedieras av HaV och i beslut om att bifalla licenser beaktas både det marknadsmässiga utrymmet för ytterligare fiskare och den långsiktigt ekologiskt hållbara utvecklingen för de fiskarter som fiskas. I fisket utgör lax den ekonomiskt viktigaste fisken, tätt följt av sik, men även strömming, öring, abborre, gädda, siklöja och lake fångas regelmässigt. Fisket bedrivs i huvudsak med bottensatta nät och ryssjor (i huvudsak s.k. push-up-fällor ). Under de senaste 20 åren har de negativa effekterna av det växande sälbeståndet på fisket successivt ökat. Detta har tvingat fiskarna att anpassa sitt fiske i syfte att minska sälskadorna. Näten sätts idag under kortare tid under dygnet och fällorna har modifierats för att försvåra för sälen att ta del av fångsten, förstöra redskapen och minimera risken för att de drunknar i redskapen. 58

60 En så kallad pushup-fälla, utvecklad för att minska sälskador i ryssjefisket. Laxfisket i Östersjön är kvoterat. Kvoten sätts genom ett politiskt beslut, där ICES råd om hur stort uttag laxen tål beaktas. Den totala laxkvoten för Östersjön har sänkts från ca laxar i mitten av 1990-talet till strax över idag. Under många år fiskades dock inte hela den tilldelade kvoten upp. Av Östersjöns laxkvot tilldelas (enligt den s.k. relativa stabiliteten ) Sverige, Finland och Danmark merparten av laxarna: Sverige ca 28%, Finland ca 26% och Danmark ca 21%. Övriga länder som fångar lax i Östersjön är Estland, Lettland, Litauen, Tyskland och Polen. Under 2008 förbjöds användningen av drivgarn i hela Östersjön och från och med 2013 är dessutom det svenska fisket med långrev på öppet hav förbjudet. Samma år beslutade HaV även att hela den svenska kvoten skall fiskas upp i kustfisket. Detta eftersom det tidigare havsfisket omöjliggjorde ett riktat fiske mot enskilda bestånd då alla stammar befinner sig i södra Östersjön under deras gemensamma tillväxttid och då är mer eller mindre blandade med varandra. I andra länder pågår dock fortfarande ett havsfiske på blandade bestånd. Den svenska kvoten om ca laxar (28% av ) delas i sin tur upp av HaV i tre delar; Södra Östersjön (ICES delområde 22-29), Bottenhavet (ICES delområde 30) och Bottenviken (ICES delområde 31) (Fig. 47). I dessa områden var kvoterna för lax under 2014: 400 laxar, laxar och för Östersjön, Bottenhavet respektive Bottenviken. Som ett led i Sveriges strävan att en stor andel av laxen som fångas skall vara av odlat ursprung delas dessutom kvoten om laxar i Bottenviken i två delar, där hälften av fångsten skall utgöras av vild lax och hälften av odlad. 59

61 Figur 47. Fördelning av svenska kvoten av lax i yrkesfisket under Hela kvoten fångas i ett kustnära fiske. Fritidsfiske Allt fiske, utom det som bedrivs med fiskelicens, klassas som fritidsfiske i Sverige, t.ex. husbehovsfiske med mängdfångande redskap och sportfiske med handredskap. Fisketrycket på lax och öring i älvarna (hur många personer som fiskar) är väl känt då det är obligatoriskt att lösa fiskekort. Även fisketrycket från husbehovsfisket med fasta redskap (ryssjor) är relativt väl känt då återkommande redskapsinventeringar görs längs kusten. Dock är kännedomen om uttaget av fisk (fångsten) i både sportfisket och husbehovsfisket undermålig. Sedan 2010 är det förbjudet för icke licensierade fiskare att sälja fisk fångad på kusten och i havet, vilket sannolikt minskat uttaget något. I två älvar, Byskeälven och Kågeälven, har det gjorts stora ansträngningar på senare år för att öka antalet fångstrapporter. I dessa älvar har kontrollavgifter införts för de som efter tillsyn visats sig inte ha fångstrapporeterat. Detta har lett till att rapporteringsfrekvensen (andel av de som löst fiskekort som rapportererar fångst/inte fångst) ökat och anges nu vara över 90%. Fångsterna från 60

62 Byskeälven och Kågeälven redovisas i appendix för respektive älv. Rapporteringen från övriga älvar är bristfällig och inga siffror redovisas i denna rapport. Att fiska enligt modellen Catch & Release (C&R) har blivit allt vanligare i älvarna. C&R innebär att man återutsätter den fisk man fångat och då med avsikt att fisken inte skall påverkas av hanteringen. Mycket forskning har utförts vad gäller C&R effekt på fisk men ännu råder osäkerhet om hur stora effekterna är. I de allra flesta studier visar resultaten att överlevnaden hos fisk som återutsätts efter fångst varierar men att den generellt är hög på kort sikt, så vida vattnet inte är för varmt och att fisken hanteras varsamt. Däremot finns fortfarande kunskapsluckor vad gäller indirekta effekter (t.ex. att de väljer att inte leka eller att de dör av efterföljande svampangrepp) på fisken på längre sikt. En mycket viktig faktor i sammanhanget är vattentemperaturen där nyttjande av C&R vid höga vattentemperaturer visat på hög dödlighet hos fisk. Viktigt för överlevanden är också hur fisken behandlas i samband med C&R, t.ex. att undvika långdragen drillning och att lyfta fisken över vattenytan vid avkrokning. Vissa FVO:s ger därför råd till fiskekortsköpare i hur C&R skall bedrivas på skonsammaste sätt. Laxälvarnas status Dagens förvaltningsmål för Östersjöns laxälvar är ställda i förhållande till beräknad maximal smoltproduktion (Tab. 5) i respektive älv. Uppskattningen av älvarnas maximala smoltproduktion sker med hjälp av habitatkarteringar, elfiskeresultat, resultat från smoltfällor och till viss del expertutlåtanden. Det råder osäkerhet i flera av dessa faktorer varför skattningarna sannolikt är behäftade med fel, vilket det faktum att skattningarna har räknats upp i flera älvar under flera år då ytterligare kunskap har ernåtts tyder på. Detta visar också på att nyttan av att räkna utvandrande smolt med hjälp av fällor är stor. Målet är att älvarna skall uppnå Maximum Sustainable Yield (MSY) (ungefär Maximalt Hållbar Avkastning ) senast Analyser har visat att MSY motsvarar en smoltproduktion på 75 % av den maximala. I Västerbottens uppnår ingen älv detta mål. Åbyälven, Byskeälven och Vindelälven ligger över 50 % men under 75 % och övriga älvar ligger under 50 % (ICES WGBAST 2014) (Fig. 48). 61

63 Tabell 5. Beräknad reproduktionsareal, potentiell smoltproduktion och smoltproduktion per hektar i länets vildlaxälvar (enligt ICES WGBAST). Älv Reproduktionsareal (ha) Potentiell smoltproduktion ( 1000) Smolt/ha Åbyälven Byskeälven Kågeälven Rickleån Sävarån Vindelälven Öreälven Lögdeälven Figur 48. Status i länets vildlaxälvar vad gäller MSY-målet om 75 % smoltproduktion. 62

64 Laxens och öringens biologi Laxen och öringen tillhör de s.k. anadroma arterna, d.v.s. de som äter och växer i havet och sedan vandrar till sötvatten för lek. I havet vandrar alla laxar ner till Egentliga Östersjön, söder om Åland, medan öringen stannar nära sin hemälvs mynning. Vissa öringar vandrar aldrig ut till havet under sitt liv och kallas då för stationär öring. Laxen stannar normalt i havet 1-4 år och öringen normalt kortare tid än så innan de återvänder till sötvatten för lek. Både laxens och öringens ägg, som honan grävt ner i bottengruset under hösten, kläcker under våren och ynglen stannar sedan nere i gruset tills de förbrukat gulesäcken, varefter de kryper upp. Ynglen börjar då äta mindre kräftdjur, blötdjur och insekter. Under denna tillväxtperiod i älven kallas öringen och laxen för stirr och de har då s.k. stirrfläckar längs sidorna av kroppen, lite likt abborrens mörka sidoband. Efter normalt 2-3 år börjar laxen och öring förbereda sig för utvandringen till havet. De genomgår då en fysiologisk omvandling för att klara havets saltare vatten. Ryggen mörknar och sidorna och undersidan blir silvrig vilket gör dem mer svårupptäckta för fåglar uppifrån och fiskar underifrån när de når havet. Under denna period kallas de för smolt. Väl i havet består födan i början fortsatt av kräftdjur och insekter men även små fiskar blir nu en del av födan. Allt efter att de växer övergår de allt mer till att äta fisk och då framför allt strömming och skarpsill. Tillväxten i havet är mycket snabb och efter endast tre år kan en lax ha nått en längd av ca 110 cm och vikt av ca kg. 63