0 Rapporten som du skriver i kursen Experimentell Fysik del C har till uppgift att redovisa och diskutera laborationsresultat, men den ska inte betraktas som en laborationsrapport i traditionell mening; den här rapporten är något mer omfattande. Rapporten ska uppfylla vissa formella krav, bland annat med avseende på de olika delarna i rapporten, deras funktion och innehåll, samt deras inbördes ordning och utformning. Den här skrivhandledningen syftar till att hjälpa dig som student att skriva en vetenskaplig rapport i enlighet med vissa konventioner inom området teknisk fysik. Följ instruktionerna för varje del, men gör avsteg från eventuella rekommendationer när det känns nödvändigt i din text, särskilt om du känner att det behövs ytterligare någon rubrik eller underrubrik.
1 [Titel] [Förnamn Efternamn, e-postadress] [Förnamn Efternamn, e-postadress] [Förnamn Efternamn, e-postadress] ABSTRAKT (DU SKA OCKSÅ ÖVERSÄTTA DITT ABSTRAKT TILL ETT ENGELSKA OCH PLACERA DETTA UNDER DET SVENSKA ABSTRAKTET) Ett abstrakt syftar till: att hjälpa läsare som vill få en uppfattning om innehållet i rapporten utan att läsa hela texten; att ge en heltäckande bild av hur undersökningen genomförts och vilket resultat som nåddes; att beskriva innehållet så koncentrerat att rapporten kan läggas in i diverse databaser och förses med nyckelord. Ett abstrakt/sammandrag bör ge en presentation av följande (använd gärna punkterna här som mall för skrivandet av abstraktet/sammandraget): ( situationen /kontexten för rapporten) problemställningen syftet med undersökningen och avgränsningarna som gjorts metoderna som använts materialet som använts undersökningen/resultatet slutsatserna och de viktigaste resultaten (eventuella vidare implikationer ytterligare forskning/arbete) nyckelorden Tänk på följande när du skriver abstrakt/sammandrag: Texten ska, trots att den oftast bara består av ett enda stycke, hänga väl samman och kännas logisk. Eftersom sammandraget vänder sig till en bredare publik än hela rapporten bör man undvika alltför renodlade fackuttryck och ovanliga förkortningar i den här delen av rapporten. Det korta formatet ställer stora krav på meningsbyggnad och det kan ofta bli nödvändigt att väva in flera typer av information, t ex både syfte och metod, i en och samma mening. Därför är det viktigt att man använder sig av både huvudsatser och bisatser när man skriver texten; men om det är möjligt bör meningar i ett abstrakt/sammandrag vara korta och koncisa.
2 Innehållsförteckning 1. Avsnitt NN 1 1.1 Underavsnitt NN 2 1.2 Underavsnitt NN 3 2. Avsnitt NN 3 3. Avsnitt NN 4 3.1 Underavsnitt NN 4 3.2 Underavsnitt NN 6 3.2.1 Under-underavsnitt NN 7 3.2.2 Under-underavsnitt NN 8 4. Avsnitt NN Sid Innehållsförteckningen ska ge en schematisk överblick över hur hela rapporten har strukturerats och hjälpa läsaren att orientera sig i rapporten och snabbt hitta bland de olika avsnitten. Notera att sidnumreringen startar först på den sida där inledningen finns. Sidorna med innehållsförteckningen, sammandrag och förord liksom titelsida ska alltså vara onumrerade. Tänk på följande när du skriver innehållsförteckningen: Notera att man inte behöver använda sig av fullständiga grammatiska meningar eller satser i samband med rubriksättning. Uteslut gärna grammatiska småord som en, den och o s v. Det viktigaste är att avsnittsrubrikerna är transparenta i så måtto att läsarna enkelt får en uppfattning om vad som döljer sig bakom en rubrik. Rubriker som Experiment är INTE transparenta.
3 1. Inledning Textens inledande del (som skiljs från huvuddelen och avslutningen ) kan enkelt utryckt sägas omfatta en introduktion med en mycket kort bakgrund, en kort redogörelse för vad som tidigare gjorts inom området, syfte, problemställning/frågeställning, avgränsning, och den teoretiska grunden. Huruvida man väljer att ha alla dessa delar i olika avsnitt eller i ett enda avsnitt skiljer sig åt. I ExpFys 1 skriver du den inledande delen som ett enda avsnitt (eventuellt med underrubriker), men där du tar hänsyn till att inledningen syftar till: att ge bakgrund; att placera forskningen/undersökningen i ett större sammanhang, [att peka på att det finns behov av mer forskning/undersökning]; [att peka på hur undersökningen fyller det identifierade behovet av mer forskning/undersökning]; att redogöra för den teoretiska grunden för forskningen/undersökningen; att redogöra för syftet med rapporten; att beskriva problemet som undersöks eller formulera frågor som ska besvaras; att avgränsa forskningen/undersökningen. Tänk på följande när du skriver inledningen: Inledningen skrivs normalt i presens eftersom rapporten står i fokus. Använd helst av allt aktiva meningar när inledningen skrivs. Var mycket noggrann med hur saker och ting skrivs; undvik ett alltför komplext språk. Ett tilltal av högt akademiskt snitt, men med en enkel förklaringsbas brukar vara en bra tumregel. Använd inte disciplinspecifik terminologi med mindre att man upplever att läsarna direkt förstår vad som avses annars måste man ge en kort förklaring till sådana termer. Väletablerade termer inom disciplinen kan man förutsätta att läsarna känner till. Med tanke på de många referenser man vill hänvisa till när man lägger den teoretiska grunden för forskningen/undersökningen är det väl värt att notera att verbet som man väljer som rapporterande verb (Karlsson [3] hävdar att ) ofta har en inneboende värderande betydelse. Om man känner sig osäker, eller är rädd att framstå som alltför polemisk, välj alltid ett neutralt rapporterande verb, men variation är bra. I inledningen vill man ofta referera tillbaka till saker som man sade i en tidigare mening, och detta görs ofta med hjälp av demonstrativa pronomen (denna, detta) eller vanliga personliga pronomen (den, det). Var ytterst noggrann med att säkerställa att läsarna kan identifiera vad pronomenet syftar tillbaka på i annat fall är det svårt att följa med i texten och förstå innebörden av det som sägs. Var återhållsam med negationer som inte när du i inledningen beskriver rapportens syfte och fokus läsarna vill veta vad rapporten gör, inte vad den inte gör. Detta brukar kallas positiv gränsdragning. 2. Metod/Genomförande I vetenskapliga rapporterande texter inom fysikområdet är det också brukligt att kort presentera de metoder och de material man har använt i undersökningen, det vill säga hur man har genomfört undersökningen och vad man använde sig av för att göra undersökningen. Ibland skrivs metod- och materialavsnitten ihop, men ofta separeras de för läsarvänligheten och tydligheten. Man bör kort också beskriva vilka komponenter som ingår i de laborationer som har utförts samt övrigt material som har använts. Utelämna inget men texten bör vara koncis snarare än uttömmande. Försök därför lyfta ut och beskriva centrala delar ur exempelvis instruktioner för laborationer, till exempel instrument, instrumentinställningar,
4 provkoncentrationer, och kravspecifikationer i texten. Lista inte allt utan lägg hellre långa instruktioner och protokoll som bilagor och hänvisa till dessa. Ställ alltid frågan: Vad behöver läsarna veta om de material vi använde för att kunna upprepa forskningen/undersökningen och då få jämförbara resultat? Metod-/genomförande-avsnittet syftar till: att beskriva vad man konkret gjorde i forskningen/undersökningen; att beskriva varför man gjorde just så (och inte valde en annan metod); att beskriva vilket material/utrustning (t ex laborationsmateriel) man använde för att genomföra forskningen/undersökningen (t ex ett experiment i ett laboratorium eller en datorsimulering); att möjliggöra en upprepning av forskningen/undersökningen (för validering eller av andra skäl). Tänk på följande när du skriver metod/genomförande: Notera att tempus för beskrivning av metod och material är imperfekt. Det är logiskt eftersom man beskriver forskningsaktivitet som ju faktiskt redan ägt rum och således hör hemma i dåtid. Men, om du beskriver något som fortfarande är sant snarare än forskningsaktiviteten som sådan använder du presens. I metodavsnittet är det vanligt att använda passiva meningar men man kan med fördel variera sig för trevligare läsning. Frestas inte att använda punktlistor för att skriva metod (det är lätt att bli påverkad av t ex labbinstruktionen) läsarna förväntar sig löpande text i form av fullständiga meningar, men meningar som gärna får vara korta och koncisa. 3. Resultat Eftersom resultatet ofta består av olika delresultat är en viktig uppgift att visa hur olika delresultat hänger samman och hur de hjälper till att besvara de frågor eller de problem som har presenterats i inledningen. På så sätt försöker man bygga upp en sorts argumentation som förklarar hur resultatet har tagits fram, i syfte att göra arbetet intressant, relevant och trovärdigt. Resultatavsnittet syftar till: att beskriva resultat(en) av undersökningar i form av t ex observationer och datorstödda analyser/mätningar eller laborativa experiment. Tänk på följande när du skriver resultat: Tempus i resultatdelen varierar mellan presens och imperfekt var konsekvent med mindre att det finns retoriska skäl för tempusskifte. Använd helst av allt aktiva satser snarare än passiva satser när du skriver. Återge gärna resultatet med hjälp av någon form av visuell information t ex figurer, tabeller, och liknande, men det är avgörande att förse dessa med tillräckliga kommentarer för att belysa resultatets värde. En bra generell princip när du kommenterar resultat är följande: Beskriv generella resultat före specifika resultat; var noggrann med att exemplifiera om datan tillåter det; slutligen, förutsätt alltid att läsaren inte förstår resultaten bara genom att titta på tabellen eller figuren förklara alltså vad man kan se i tabellen eller figuren. Var noggrann med att integrera alla figurer och tabeller genom att identifiera dem i texten (ofta med ett nummer), beskriva dem i texten, och alltid säga i vart fall någonting vad vi kan se i figuren eller tabellen, men lämna detaljerad diskussion till just diskussionsdelen (Ex: Figur 3 visar skillnaden i temperatur mellan fuktiga och torra miljöer. Det är noterbart att temperatursvängningarna antyder en extern påverkan i Alpha 3-fasen ). Notera att det endast finns visuell information i form av tabeller och
5 figurer (d v s inga grafer, foton e dyl.); följaktligen ska dessa refereras till såsom figurer och tabeller i texten. Tabeller följer en nummerserie och figurer följer en annan, separat, nummerserie. Var försiktig med hur du beskriver resultat(en); alltför starka, omodifierade, påståenden upplevs ofta som oseriösa och ovetenskapliga. Använd gärna utryck som tonar ner styrkan i ett påstående, t ex förefaller, kan vara, möjligen o s v. 4. Diskussion Diskussionsavsnittet syftar till: att hänvisa till och anknyta till inledningen; att diskutera resultat(en) i förhållande till (i) de teoretiska förutsättningar man redogjort för, (ii) annan forskning, (iii) och den metod man använt; att utvärdera resultat(en) med utgångspunkt från syftesformuleringen i den inledande delen; att närmare diskutera förväntade respektive oväntade resultat; att diskutera konsekvensen av de avgränsningar man gjort; att diskutera vad som kan göras bättre i händelse av upprepning av eventuella experiment; att diskutera vidare implikationer av resultat(en). Se alltid till att det finns en tydlig koppling mellan inledningen och diskussionen läsarna vill känna att problemet eller frågorna som introducerades, resultat(en) som visats, och resonemanget som förts faktiskt leder någonstans i ett slags helhet. Om man använder sig av en problemställning i introduktionen, förklara då hur problemet lösts; om man använder sig av frågor, då ska dessa frågor besvaras i diskussionsavsnittet. Resultatavsnittet ägnas primärt åt att beskriva fakta diskussionsavsnittet ägnas istället åt att tolka beskrivna fakta. Diskussionsavsnittet, i en jämförelse med resultatavsnittet, ska vara (i) mer teoretiskt, (ii) mer abstrakt, (iii) mer generellt och (iv) mer fokuserat på implikationer och applikationer. Tänk på följande när du skriver diskussion: Presens är det vanligaste tempuset i diskussionsavsnittet; som läsare vill man känna att det som diskuteras har fortsatt relevans och detta åstadkoms bäst genom ett nutidsperspektiv. Både aktiva och passiva meningar förekommer i diskussionsavsnittet. När man får möjlighet att tolka resultat(en) är det viktigt att man utrycker sig med viss försiktighet eftersom andra tolkningar kanske också är möjliga använd samma språkliga strategi som i resultatavsnittet, d v s använd utryck som tonar ner ansvaret för sanningshalten i det som påstås, t ex förefaller, kan tolkas som, möjligen o s v men låt för den skull inte texten uppfattas som urvattnad. Upprepa inte ord för ord påståenden från resultatavsnittet när man läser diskussionsavsnittet vill man som läsare alltid erbjudas något nytt, från ett delvis nytt perspektiv. 5. Slutsatser/Sammanfattning Avslutningen kan till exempel innehålla slutsatser och rekommendationer för framtida undersökningar. Man kan också avsluta med att sammanfatta de viktigaste resultaten. Slutsats-/sammanfattningsavsnittet syftar till: att redovisa forskningens/undersökningens slutsatser mot bakgrund av diskussion och resultatredovisning och ofta genom att också anknyta till inledningen av rapporten; (ibland) att fungera som en brygga mellan diskussion och eventuella rekommendationer. Tänk på följande när du skriver slutsatser/sammanfattning: För slutsatser kan det ibland vara en god idé att använda en punktlista, men notera att en sådan lista alltid bör föregås av en inledande text. Meningarna i punktlistan bör vara fullständiga och grammatiska.
6 Om man har säkra slutsatser, kan man säga det; om slutsatserna är mer tveksamma bör detta indikeras. Välj ett språkligt utryck som speglar lämplig nivå av säkerhet och tilltro till slutsatserna. Referenser Rubriken Litteraturförteckning är vanlig men man ser också Litteraturlista, Källförteckning och Referensförteckning eller bara Referenser. Litteraturlista och litteraturförteckning betyder samma sak, men källförteckning och referenser innebär att man har hämtat information även från andra slags källor än tryckt material. Det kan röra sig om elektroniska artiklar, muntliga intervjuer eller kanske handskrifter. Referensavsnittet syftar till: att tjäna som förteckning över samtliga källor som författarna använt i texten; att vara en resurs för den som vill läsa mer om forskningsområdet; att ge en bild av det teoretiska djupet på rapporten och därigenom bidra till trovärdigheten eller bristen därpå. Tänk på följande när du skriver referenser: Följ de riktlinjer för referenshantering som gäller. Se Materials and Science Engineering: guide for authors. Använd rätt förkortningar för tidskrifter inom fysikområdet. Se till exempel: http://cassi.cas.org/search.jsp