I på 1177.se kan du även läsa och se film om oss och många fler. Gabriella blir röntgad 1 1
Den här sagan finns som film också I på 1177 Vårdguidens webbplats finns den här sagan och en massa andra berättelser på film. Där finns också små dataspel där man kan lära sig allt om hur kroppen fungerar och hur det går till när man ska undersökas eller behandlas på sjukhus eller hos tandläkaren. Det är bra att förbereda sig inför ett besök i vården genom att titta på filmerna i. På 1177 Vårdguidens webbplats finns också massor av information för vuxna. All information är skriven och granskad av sjukvårdspersonal. 1177 Vårdguiden är en tjänst från Sveriges regioner och landsting. Besök www.1177.se Gabriella har ramlat Det här är Gabriella. Hon är elva år. Gabriella är på sjukhuset tillsammans med pappa, eftersom hon har gjort illa sig i armen. Hej Gabriella, säger Ellen som är röntgensjuksköterska. Det är jag som ska ta hand om dig idag. Vad är det som har hänt med dig, då? Jag skulle se hur långt jag kunde hoppa, svarar Gabriella. Och så ramlade jag. Jag är jättebra på att hoppa. Jag kan hoppa höjdhopp och tresteg och längdhopp och vad som helst. Vi hade hittat ett sånt bra hinder, och så tävlade vi om vem som kunde hoppa längst. 3
Först hoppade jag jättebra, längst av alla faktiskt, fortsätter Gabriella, fast när jag skulle hoppa igen så slog jag foten i en dum sten som var inne i busken. Den syntes inte så jag ramlade och det gjorde jätteont. Aaaj, aj, aj, det gör ooont paappaaaa. Var gör det ont någonstans då? frågar Ellen. Jag har skrubbsår på knäna och det gör jätteont, snyftar Gabriella. Men det är värst i ena armen, här... Jag kan nästan inte röra på handen. Lilla gumman, stackars dig, tröstar pappa. Det var en doktor här på sjukhuset som kände på Gabriellas arm, och han sa att den nog måste röntgas. Den kanske är bruten. Ja, det är nog bäst att vi röntgar armen, säger Ellen. Då kan vi se hur den ser ut inuti, så att vi vet hur vi ska hjälpa dig att bli bra igen. Hur känns det när man röntgar? undrar Gabriella. Det känns inte ett smack! svarar Ellen. Kom ska jag visa dig! Röntgenapparaten Här är röntgenapparaten, visar Ellen. Den använder vi för att ta bilder inne i kroppen. Oftast får man lägga sig här på bordet, eller ibland kan man få stå vid bordet och lägga upp till exempel armen. Röntgenapparaten sitter fast i taket, och vi ställer in den så att den sitter en bit ovanför det ställe i kroppen som ska undersökas. Titta här så ska du få se hur jag kan flytta apparaten hit och dit. Oj då, säger Gabriella förvånat. 4 5
Röntgenapparaten skickar ut osynliga strålar som kallas röntgenstrålar, fortsätter Ellen. Strålarna tar en bild av hur det ser ut inuti kroppen. Bilden hamnar i en platta som finns under bordet. Sedan kan man ta loss plattan med bilden i, och stoppa den i en dator. Datorn visar bilden på dataskärmen. Vad konstigt. Kan man se allting som finns inne i kroppen då? undrar Gabriella Ja nästan allting, svarar Ellen, fast man brukar använda lite olika apparater för olika delar av kroppen. Den här använder vi mest för att titta på skelettet. Kan man känna de där strålarna då? Nej, säger Ellen, det känns ingenting när strålarna går genom kroppen, apparaten brummar lite bara. Och så är det viktigt att man är alldeles stilla när man ska röntgas, annars blir bilderna suddiga. Ska vi röntga din arm nu då, Gabriella? Jaa... svarar Gabriella tveksamt. Gabriella blir röntgad Nu ska Gabriellas arm bli röntgad. Pappa får ta på sig ett tungt förkläde som ska skydda honom från röntgenstrålarna, och Gabriella får ställa sig vid bordet och sträcka fram armen som ska röntgas. Det här förklädet väger säkert flera kilo! klagar pappa. Det är för att inte strålarna ska kunna gå igenom, Ellen. Det är ju bara Gabriellas arm som ska röntgas. Pappa behöver inga strålar. Ellen ställer in röntgenapparaten så att bilderna ska bli så bra som möjligt. Hon går fram till apparaten och drar i den så att den hänger en bit över Gabriellas arm. Nu kommer jag att gå in i ett rum här bredvid, säger Ellen. Där inne finns knapparna som jag ska trycka på för att det ska bli bilder. Men du kommer att se mig genom glasrutan och jag säger till dig när jag tar bilderna, så att du kan vara alldeles stilla då. 6 7
Hon försvinner ut igen, apparaten brummar, och så kommer Ellen tillbaka in. Och så ska jag ta en sista bild, och den ska jag ta lite mer från sidan. Kan du försöka vrida armen lite? Stilla nu så är det strax klart. Ellen går ut till det andra rummet och apparaten brummar till. Sedan kommer hon in igen. Nu är det klart! säger Ellen. Du kan ta ner armen. Hon hjälper pappa av med förklädet. Kunde du se om armen var bruten? undrar Gabriella. Jag stannar kvar härinne hos dig, säger pappa till Gabriella. Jag skickade bilderna till vår röntgendoktor, svarar Ellen, så han kommer att titta på dem nu. Vi kan kika in till honom, så får du se hur det går till. Kom! Ellen går in i det andra rummet, men Gabriella ser henne vinka genom glasrutan. Efter en stund sticker hon in huvudet i rummet och säger: Nu får du ligga alldeles stilla, så tar jag den första bilden strax alldeles stilla Ellen försvinner igen och apparaten brummar till. Sedan kommer hon tillbaka och byter apparatens bildplatta. Och så stilla igen, så ska jag snart ta en bild till... 8 9
Sebbe pekar på dataskärmen igen och visar var skelettet är skadat. Mitt skelett. jag förstår inte riktigt, mumlar Gabriella. Är det där jag? Gabriella lär sig mer om skelettet Gabriella och pappa följer med Ellen till ett annat rum. Där sitter röntgendoktorerna och tittar på röntgenbilder. Varje gång ett barn blir röntgat på sjukhuset så skickas bilderna till datorerna i det här rummet, så att doktorn kan titta på dem. Tjena, Gabriella! tjoar en av doktorerna. Jag heter Sebbe! Linka hit så ska du få se på din arm! Jag sitter och tittar på den just nu. Va är det där min arm? frågar Gabriella och tittar på dataskärmen som Sebbe pekar på. Det ser lite konstigt ut. Kolla här, jag kan förstora bilden och då ser jag ditt skelett hur tydligt som helst! Jag förstår att du har ont för du har faktiskt brutit armen. Det kan man se här på den här bilden. Ja, visst! svarar Sebbe glatt. Känner du inte igen dig?! Jag tycker att det är jättelikt! Kom här så ska jag visa. Sebbe drar med sig Gabriella till en plansch som hänger på väggen. Planschen föreställer ett skelett. Oj, är det där skelettet? undrar Gabriella förvånat. Ja, just det, svarar Sebbe. Det finns flera hundra ben av olika storlek inne i kroppen, och tillsammans bildar de skelettet. Om man inte hade något skelett så skulle kroppen vara mjuk som deg och man skulle ramla ihop i en liten hög direkt. Skelettet är jättebra, fortsätter han, för det skyddar allting som vi har inne i kroppen. Och så gör det att kroppen är stark så att man kan springa och hoppa och så. Benen i skelettet är hårda så de går inte sönder så lätt, om man inte ramlar och slår sig väldigt illa, som du gjorde, 10 11
Ja, du ska få gips på armen, säger Ellen, så att det brutna benets ändar hålls alldeles stilla medan skelettet läker ihop igen. När gipset är på så kommer det inte att göra så ont heller. Men vad är gips för någonting? undrar Gabriella. Gipset är ett slags kladdigt bandage som man slår in armen i, svarar Ellen. Först är det mjukt och blött, men sedan torkar det och blir jättehårt. Då blir gipset som ett slags skyddande skal till ditt framben. Sedan när skelettet har läkt ihop igen så tar vi bort gipset. Men nu ska ni gå tillbaka till den del av sjukhuset där ni först kom in, fortsätter Ellen. Det är där de kommer att gipsa armen. Hej då Ellen! säger Gabriella. Hej då Gabriella! Ta det lugnt nu så ska du se att allt blir bra igen! Hej då och tack för allt, säger pappa. Gabriella. Nu pekar Sebbe på en nyckelpiga och en mussla som finns på planschen. Några typer har sina skelett på utsidan, förklarar han, som skalbaggar och musslor till exempel. Deras skal är som ett slags skelett. Men vi har skelettet inne i kroppen, och därför kan man bara se det med en röntgenapparat. Sebbe, kan du laga mitt skelett? frågar Gabriella. Skelettet är så finurligt gjort att det för det mesta kan laga sig självt, svarar Sebbe, om man bara har lite tålamod och orkar vänta några veckor. Fast det är viktigt att det brutna benets ändar ligger precis rätt. Då växer de ihop fint igen. Så om du bara får lite gips på armen så kan du snart hoppa och skutta igen. Gips?! säger Gabriella förvånat. 12 13
Hemma igen Nu har Gabriella varit hemma i ett par veckor. Hennes arm är gipsad och gör inte ont längre. Hon kan till och med leka som vanligt om hon är försiktig. Hej Gabriella! säger Gunilla, som är Gabriellas kompis. Får jag rita på ditt gips? Ja, det kan du väl få, svarar Gabriella. Hur känns det att ha gips egentligen? undrar Gunilla. Tjaa, det känns ungefär som att ha ett hårt skal på sig, förklarar Gabriella. Lite konstigt, kanske. Gunilla ritar en glad gubbe på gipset, och frågar: Hur var det när du var på sjukhuset då? Det var ganska kul, säger Gabriella. De röntgade min arm så nu vet jag hur jag ser ut inuti. Och så var det en kul doktor där som hette Sebbe Åh suckar Gunilla, jag skulle också vilja vara på sjukhus och få gips Producerat av: 1177 Vårdguiden i samarbete med Barbro Ljung, vårdenhetschef, och Pia Fransson, biomedicinsk analytiker, vid Barnfysiologen, Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Illustrationer: Peter Bigestans Grafisk form: Komodo design & produktion 14