Genus perspektiv Forskningspolitiskt nyhetsbrev från Nationella sekretariatet för genusforskning 2 13 Foto: colourbox Tidigare studenter i genusvetenskap återfinns inom en mängd olika yrken bland andra, brandman, miljösamordnare, sjuksköterska, bibliotekarie, lärare, doktorand, utredare i jämställhetsfrågor och lastbilschafför. Det visar Sveriges första landsomfattande alumnunderökningen bland genusstudenter. Genusvetare starka på arbetsmarknaden Arbetslösheten bland tidigare studenter i genusvetenskap är låg. Det visar den första landsomfattande alumnundersökningen som gjorts bland genusstudenter i Sverige. De tidigare studenterna återfinns i ett brett spektum av yrken och endast 3 procent saknar jobb. Genusalumnerna är också påtagligt nöjda med sin utbildning. Bland det mest uppskattade är övningen i analys och kritiskt tänkande: Det var som att det lades fram en enorm mängd nycklar, som jag behövde, svarade en de tidigare studenterna. Sidan 2 MÅL bättre för jämställdheten än uppföljning anser utredare Att tvinga lärosätena att följa upp hur basanslagen fördelas mellan kvinnor och män kostar mer än det smakar, anser regeringes utredare Ingegerd Palmér. Bättre är att sätta upp mål för exempelvis andelen kvinnliga professorer, anser hon. Sidan 3 Nedskärningar på högskolor drabbar kunskapsutveckling För de nya och mindre lärosätena är den ökade autonomin motsägelsefull. Statliga medel koncentreras till de stora universiteten, och motstridiga politiska signaler gör oberoendet för de mindre starkt kringskuret. Sidan 4 genusperspektiv flyttar till webben efter tio år på papper Efter tio år och 51 nummer lägger Genusperspektiv ner som pappersprodukt. Men den forskningspolitiska rapporteringen kommer att fortsätta på nätet. Läs mer om hur du kan fortsätta följa rapporteringen till hösten. Sidan 8
3 ledare Kerstin Alnebratt Föreståndare Allt mindre tyckande om genusforskning Genusforskning är i allt mindre utsträckning föremål för medial debatt, och forskarna används i allt högre grad som experter i nyhetsrapporteringen. Det visar När debatten tystnar, en nyligen presenterad kandidatuppsats från JMG, Institutionen för journalistik, media och kommunikation vid Göteborgs universitet. I uppsatsen undersöks hur genusforskning skildras i svensk press åren 2008 till 2012. Resultatet visar att det totala antalet publicerade artiklar som refererar till genusforskning har ökat, men att andelen debattartiklar och annat åsiktsmaterial har minskat och att rapporteringen har blivit mindre negativ. Detta ger sammantaget en bild av att tyckandet om genusforskning har ersatts av en journalistisk rapportering där fältet får synas i kraft av sin relevans. Genusforskare används för att kommentera andra nyheter, och resultat från genusforskning vävs in i den allmänna nyhetsrapporteringen. Detta är sista gången Genusperspektiv kommer ut i denna form. Nationella sekretariatet för genusforskning kommer dock att fortsätta att bevaka forskningens villkor och förutsättningar. I framtiden kommer du att kunna följa rapporteringen via nätet. Prenumerera på vårt nyhetsbrev elektroniskt, besök genus.se eller följ oss på Twitter och Facebook. Precis som dagspressen vet vi att genusforskning är relevant. Att granska vad som händer i den svenska universitetsvärlden ur ett genusperspektiv är fortfarande en angelägen uppgift för oss. Vi hoppas och tror att vi ska kunna göra det ännu bättre i nya former. Genusvetare nöjda med utbildningen 97 procent av studenterna i genusvetenskap är nöjda eller mycket nöjda med sin utbildning. Lika stor andel är etablerade på arbetsmarknaden. Det visar den första nationella alumnundersökningen som gjorts av genusstudenter i Sverige. Vem är genusstudenten, hur värderar hen sina studier och hur tungt väger genusvetenskapen som merit på arbetsmarknaden? Det är frågor som står i fokus i skriften Genusvetarnas framtid, som ges ut av Nationella sekretariatet för genusforskning. Vi ville bilda oss en uppfattning om hur kunskapen från genusvetenskap sprids i samhället, hur genusvetarna själva värderar sin utbildning och vad de jobbar med, säger Ann Werner, genusforskare vid Södertörns högskola som tillsammans med Anna Lundberg från Tema Genus vid Linköpings universitet har genomfört studien. Nöjda med utbildningen Gällande alumnernas syn på sin utbildning visar undersökningen på en påtaglig nöjdhet bland de tillfrågade. Förutom övning i förmåga till kritiskt tänkande och analys, angav de svarande också att ökad kunskap om genus och jämställdhet var bland det mest värdefulla som utbildningen gav. Det var som att det lades fram en enorm mängd nycklar, som jag behövde, menade en av informanterna. Samtidigt som konkurrenskraft på arbetsmarknaden enligt undersökningen var en av de faktorer som vägde lättast för valet att studera genusvetenskap, är bristen på anknytning till arbetsmarknaden något som en stor del av de svarande uttrycker missnöje med. Nästan var fjärde student efterfrågar en tydligare koppling mellan utbildning och arbete. Enligt undersökningen är emellertid arbetslösheten bland de tidigare genusstudenterna är låg. Endast 3 procent av de som svarat på enkäten saknar jobb. De tidigare genusstudenterna återfinns i ett brett spektrum av yrken: från brandman och lastbilschaufför till departementssekreterare, miljösamordnare och lärare och 16 procent svarar att de jobbar i huvudsak med genusvetenskapliga arbetsuppgifter. Kunskapen om genus uppskattas också inte minst av dem som har läst genusvetenskap för att komplettera sin befintliga kompetens: Jag har jättestor användning av det. Jag tycker jag har blivit bättre på att möta människor, patienter, jag tycker att jag märker att jag får kontakt med patienter som mina arbetskamrater inte får., svarar en av alumnerna. Genus värdefullt i arbetslivet Just frågan om hur den genuskompetens som utbildningen ger kan användas i arbetslivet ser Ann Werner som ett av de viktigaste resultaten som undersökningen pekar mot. Hon tycker att de färdigheter som studier i genusvetenskap ger i kritisk analys och omvärldsbevakning gör att det kan vara motiverat att oftare skriva in utbildning i genusvetenskap som meriterande för exempelvis en handläggartjänst som inte har bara med genus eller jämställhet att göra. Utbildningarna behöver bli bättre på att synliggöra kunskapen de ger, men arbetsgivarna borde också fundera över rekryteringen. Kan de bli bättre på att fånga upp och använda den breda kompetens som genusvetare har? Text: Frida Lundberg läs mer. Ladda ner Genusvetarnas framtid från www.genus.se/publikationer/en-skriftserie-omgenusvetenskap. så fakta: gjordes Genusforskning undersöknikngen Undersökningen utgår från frågeställningarna: Vad gör genusstudenterna efter studierna? Hur ser de på sin utbildning och vilka är de? Frågorna besvarades genom en enkät med 67 frågor (svarsfrekvens: 34 procent 606 personer) samt genom fokusgruppsintervjuer. Hellre mål än uppföljning anser HSV:s utredare Att tvinga lärosätena att följa upp hur basanslagen för forskning och forskarutbildning fördelas på kvinnor och män är en dålig idé. Det menar utredaren Ingegerd Palmér, som istället rekommenderar styrning genom jämställdhetsmål. Det man ska följa upp är resultat. Målen ska regeringen sätta, hur man arbetar mot målen ska lärosätena stå för. Fördelning av medel handlar om det sistnämnda. Utvecklingen mot jämställdhet inom akademin går trögt. Mellan år 1995 och 2011 ökade andelen kvinnor bland professorerna från 8 till 23 procent. Att kvinnor även missgynnas i fördelningen av medel framgår av Hans Excellens (2011), en rapport från Delegationen för jämställdhet i högskolan, som visade på en grav snedfördelning till kvinnors nackdel. År 2010 gick 14,8 miljarder kronor i direkta statsanslag till lärosätena för forskning och forskarutbildning. Efter Hans Excellens gav regeringen i uppdrag åt Högskoleverket att göra en förstudie för att kartlägga möjligheterna att följa upp hur dessa anslag fördelas på kvinnor och män. Ingegerd Palmér, tidigare rektor för Mälardalens högskola och Luleå tekniska universitet, har genomfört förstudien. Hon menar att den information som man kan få fram med rimlig ansträngning inte skulle säga så mycket. Lärosätena styrs av statsmakterna och styr sig själva utifrån samlade tillgångar, där direkta statsanslag inte skiljs ut från övrig finansiering. Det är högst oklart vad ett uppföljningssystem skulle ge för slags information som kan användas för utveckling av jämställdheten inom forskning, säger hon. Resurskrävande ta fram uppgifter Ingegerd Palmér avråder från införandet av ett uppföljningssystem av tre skäl: 1) det skulle vara resurskrävande att ta fram uppgifterna, 2) uppgifterna skulle Foto: Mauro Rongione / Mälardalens högskola Ingegerd Palmér tror att den bristande inititivkraften kring åtgärder för ökad jämställdhet inom akademin har att göra med den bakomliggande tanken om lärosätenas autonomi. Det finns inga åtgärder kopplade till måluppfyllelse. När jag som rektor presenterade för regeringen att vi inte nått målen fick det inga följder. vara svåra att jämföra mellan lärosäten, och 3) det är oklart vad uppgifterna skulle kunna användas till. Det förstnämnda har bland annat att göra med att lärosätenas egen registrering av hur medel fördelas på individer inte alltid sker löpande. Ofta omfördelas medel i efterhand. Mål för kvinnliga professorer Om regeringen vill förbättra jämställdheten inom akademin föreslår Ingegerd Palmér istället att man styr genom att sätta upp mål för lärosätena. Ett sådant mål är andelen kvinnor bland de nya professorer som ska rekryteras. Regeringen har satt nya rekryteringsmål för perioden 2012 2015, efter en annan utredning från Högskoleverket. Ingegerd Palmér är kritisk till regeringens, den nuvarande såväl som tidigare, bristande uppföljning av hur lärosätena når rekryteringsmålen. Det finns inga åtgärder kopplade till måluppfyllelse. När jag som rektor presenterade för regeringen att vi inte nått målen fick det inga följder. De förslag till åtgärder som funnits kring måluppfyllelse har lagts på hyllan. Exempelvis föreslog Dan Brändström i utredningen Resurser för kvalitet (SOU 2007:81) att antalet kvinnliga professorer vid lärosätena ska vara en indikator för fördelning av 5 procent av de konkurrensutsatta resurserna. Delegationen för jämställdhet i högskolan föreslog i sin slutrapport Svart på vitt om jämställdhet i akademin (SOU 2011:1) en jämställdhetsbonus på 50 miljoner kronor per år till de lärosäten som nått framgång i jämställdhetsarbetet, bland annat vad gäller könsfördelningen på professorsnivå. Skenbar autonomi Ingegerd Palmér menar att oviljan till åtgärder på området beror på en ideologi om lärosätenas autonomi. Samtidigt ifrågasätter hon om det faktiskt råder så stor autonomi i praktiken. Fakultetsmedlen är inte så fria som vi kan tro och önskar. Statens olika modeller för att fördela medel påverkar också den interna fördelningen. Lärosätena måste ofta gå in och medfinansiera excellenssatsningar och strategiska satsningar, engagera sig i frågor om publiceringar och citeringar, och så vidare. Man kan inte nonchalera detta och det tar en hel del resurser i anspråk. Och påverkar jämställheten i den interna fördelningen! Text: jimmy sand
4 5 Kamp för kunskapen på Sveriges mindre lärosäten För de nya och mindre lärosätena är den ökade autonomin motsägelsefull. Statliga medel koncentreras till de stora universiteten, och motstridiga politiska signaler gör oberoendet för de mindre lärosätena starkt kringskuret. Genusperspektiv har talat med några forskare om vad detta kan betyda för kunskapsutvecklingen. Under våren har Malmö högskola beslutat om antagningsstopp för utbildningar bland annat i genusvetenskap, medan Mittuniversitetet avvecklar sitt Campus Härnösand. Samtidigt har Högskolan Gotland blivit en del av Uppsala universitet. Efter en period kring millennieskiftet då nya högskolor tillkom och andra fick universitetsstatus, är händelserna exempel på hur utbildnings- och forskningspolitiken har skapat en utsatt situation för de nya och mindre lärosätena. Det menar Lena Trojer, professor i IT och genusforskning vid Blekinge tekniska högskola, BTH. Hon ser utvecklingen som oroväckande, då dessa lärosäten, mindre tyngda av tradition, har en omistlig roll i det svenska högskolelandskapet. Hos de mindre högskolorna finns en lyhördhet inför akademiskt nya kunskapsområden, säger hon. De måste upp till bevis, visa rejäla resultat. Det är nästan en Lena Trojer fråga om liv och död. De gamla lärosätena rullar på som oceanångare; de behöver inte kämpa för sin existens. Hos de nya finns potential för utveckling. Öppnade nytt forskningsfält Lena Trojer talar av egen erfarenhet. 1999 fick hon en av de sex genusprofessurer som tillkom på initiativ av dåvarande utbildningsminister Carl Tham. BTH, som satsade på att bygga upp ett nytt campus i Karlshamn, var genom rektor Per Eriksson angelägna om att etablera genusforskningskompetens på högskolan. Redan innan placeringen av professuren till BTH var klar kontaktades Trojer, då docent i genus och teknik vid Luleå tekniska universitet, för att hjälpa till att bygga upp forskningsmiljön. Hon menar att det inte var någon slump att professuren inte placerades på Chalmers eller KTH. Det förändringsarbete vi ville få till, för att öppna ett nytt forskningsfält, hade nog inte varit möjligt på ett gammalt lärosäte. På Chalmers till exempel har fokus legat på att förstå varför kvinnor inte är intresserade av teknik, snarare än att se genusforskning inom teknikvetenskaperna som ett vetenskapligt kompetensområde. Otydliga politiska signaler Mats Benner, professor vid Forskningspolitiska institutet, Lunds universitet, har tillsammans med Björn Stensaker och Ingrid Unemar Öst skrivit forskningsrapporten Universitetsoch högskolepolitiken: Avsikter och konsekvenser för de nya lärosätena (2010). Han är inte förvånad över den senaste tidens utveckling i sektorn. Mats Benner Medan de äldre lärosätena har sin basfinansiering tryggad, präglas verksamheten för de nya av en gissningslek på grund av otydliga politiska signaler. Det finns å ena sidan ett tal om autonomi, att lärosätena ska sköta sig själva, å andra sidan bestämda och ganska spretiga uppfattningar om vad de ska göra, säger Benner. Den senaste tioårsperiodens forsknings- och utbildningspolitik har försvårat för de nya och mindre lärosätena att bedriva sin verksamhet, menar han. Det finns en idé om att högskolorna ska samspela med den regionala omgivningen, säger han. Men de ska också bredda rekryteringen av studenter, tillhandahålla utbildningar för professioner som lärare och sjuksköterskor, och dessutom experimentera med nya ämnen som genusvetenskap. Allt detta i ett system för forskningsfinansiering som gynnar de äldre lärosätena. Det sistnämnda har sociologen Paula Mählck undersökt. I en artikel i Tidskrift för genusvetenskap (nr 1-2/2012) visar hon exempelvis att mer än halva den Paula Mählck höjning på 5 miljarder av de direkta statsanslagen till forskning som kom i forskningspropositionen 2008 gick till fyra lärosäten: Lunds universitet, Karolinska institutet, Uppsala universitet och Chalmers tekniska högskola. 30 procent av höjningen gick till KTH samt universiteten i Stockholm, Göteborg och Linköping, medan den absoluta majoriteten av de svenska lärosätena fått dela på de resterande 18 procenten. På liknande sätt ser det ut för de anslag för strategisk forskning som var ett nytt grepp för den propositionen. Kunskapens sociala villkor Paula Mählck är skeptiskt till föreställningen att koncentration av medel automatiskt skapar forskning av hög kvalitet. Hon anknyter till rapporten Hans Excellens (2011), som bland annat kunde visa exempel på att miljardsatsningarna på excellenta forskningsmiljöer lett till att mängden publiceringar sjunkit efter att en miljö beviljats medel. Autonomin till trots måste kunskapsproduktionen röra sig inom de ramar som sätts av forskningspolitiken, menar Mählck. Vad vi får för kunskap påverkas av vilken typ av institutioner och inriktningar som premieras. Det sätter villkoren för hur vi arbetar som forskare. Kunskapsproduktionen sker inte i ett socialt vakuum, utan i ett socialt sammanhang där bland annat kön, klass Foto: Malmö högskola Under våren har Malmö högskola beslutat om neddragningar bland annat på fakulteten Kultur och samhälle där genusvetenskap finns. Samtidigt avvecklar Mittuniversitetet sitt Campus Härnösand, medan Högskolan Gotland har blivit en del av Uppsala universitet. Medan de äldre lärosätena har sin basfinansiering tryggad, präglas verksamheten för de nya av en gissningslek på grund av otydliga politiska signaler. och etnicitet skapar hierarkier. Det perspektivet måste i högre grad infogas i forskningspolitiken. Mats Benner och hans medförfattare efterlyser i sin rapport en sammanhållen högskolepolitik. Han pekar på neddragningarna på Malmö högskola inom utbildningar som från starten varit en framträdande del i lärosätets profil. Politiken måste ha någon form av idé om vad det innebär att ha högskolor som Malmö och Södertörn, belägna i storstadsområden med sociala utmaningar och en större mångfald av människor, kanske en ny ekonomi som växer fram ur dessa kulturella miljöer. Även Lena Trojer beklagar förändringarna på Malmö högskola. Det var en styrka att kommunpolitiken fanns med vid uppbyggnaden av högskolan. Man ville att den skulle vara relevant både lokalt och globalt. Det fanns en otroligt intressant profil med genus, migration och etnicitet samt miljö. Frågan är vad neddragningarna betyder för högskolans varumärke och bidrag till akademin. Även regeringen Forskningsrapporten Universitets- och högskolepolitiken: Avsikter och konsekvenser för de nya lärosätena (2010). http://korta.nu/ hogskolepolitik har sagt att man vill ha profilering, men vad får Malmö högskola för profil nu? Tandläkarutbildningen är den som inte beläggs med antagningsstopp. Forskningens samhällsnytta Lena Trojer tycker det är bra att politiken numera, såväl regeringen i sina propositioner som EU i det kommande ramprogrammet Horisont 2020, talar om forskning och innovation som ett sammantaget helt. Möjligen är det mer snack än verkstad. Däremot är hon kritisk till uttrycket kunskapstriangeln, som syftar på ett samspel mellan utbildning, forskning och innovation. Det är så lätt när man pratar om det att man hamnar i en linjär process, där forskning ska kommersialiseras. Innovation ser inte ut så särskilt inte när det handlar om annat än patent och produkter. Det krävs mer avancerade processer, även utanför den gamla akademin. Det finns i dag ingen politik för att stödja det, även om myndigheten Vinnova gjort mycket som är bra. Mats Benner menar att en fungerande kunskapstriangel kräver en viss volym av forskning, och det finns främst hos de stora, äldre lärosätena. Idealt sett kan en liten högskola vara en bra utbildningsanordnare och ha en basal forskningsverksamhet som fungerar. Men mer komplexa mål kan man inte som i dag lägga i knät på högskolorna själva. De vilar ofta på smal, industriorienterad forskning och breda, forskningssvaga utbildningar framför allt inom professionerna. Det gör dem bräckliga och trendkänsliga så som vi kunnat se i fallet Malmö högskola. Det krävs en mer sammanhållen idé på det nationella planet, säger Benner. Paula Mählck ser både för- och nackdelar med forskningspolitikens ökande betoning av samhällsnytta. Forskning ska användas, exempelvis för att främja demokrati och social rättvisa. Det var ett syfte som genusforskningen en gång växte fram med. Mer problematisk är istället frågan om hur samhällsnytta ska mätas. Det finns en risk att det utvecklas ett system för fördelning av medel som kommer att missgynna den forskning som uppfattas som kritisk och där samhällsnytta inte omedelbart går att se, säger Mählck. Text: Jimmy Sand
6 7 VR missar två av tre jämställdhetsmål Kvinnor inom de flesta ämnesområden har mindre chans att få bidrag från Vetenskapsrådet än män. Skillnaden är störst inom medicin och så har siffrorna sett ut under flera år. Vi har analyserat det här på längden och tvären men jag kan inte säga säkert vad skillnaderna beror på, säger generaldirektör Mille Millnert. Vetenskapsrådet, VR, utvärderar sitt arbete för jämställdhet utifrån tre olika mål: könsfördelning inom beredningsgrupperna, mäns och kvinnors benägenhet att ansöka om bidrag samt beviljande graden, det vill säga i vilken utsträckning män och kvinnor beviljas bidrag för sina ansökningar. Enligt rapporten Jämställdheten i Vetenskapsrådets forskningsstöd 2009-2010 uppnåddes endast målet om jämställt söktryck fullt ut. När det gäller könsfördelningen i beredningsgrupperna var den relativt jämn inom flertalet områden men gällande beviljandegraden ger statistiken en dystrare bild. Kvinnors chans att beviljas projektbidrag, som är den största bidragsformen inom VR, var sämre än mäns inom samtliga områden utom konstnärlig forskning och utveckling. Sammantaget beviljades 18,4 procent av kvinnornas ansökningar bidrag jämfört med 25,5 procent av männens. Skillnaderna mellan könen minskar, men försvinner inte helt när man tar hänsyn till karriärålder, det vill säga den tid som förflutit sedan den sökandes doktorsexamen. Mindre jämställt än 2003 2005 Enligt rapporten är siffrorna från 2009 2010 också ett steg tillbaka för jämställdheten jämfört med tidigare år. Fördelningen av projektbidraget ligger närmare målet att ha samma beviljandegrad för kvinnor och män än mätperioden 2006 2008, men är en försämring jämfört med perioden 2003 2005 Liksom tidigare år är det området Foto: vetenskapsrådet Det största hindret för jämställdheten ligger i hur det ser ut på lärosätena. Mille Millnert, generaldirektör VR medicin och hälsa som uppvisar den mest ojämställda beviljandegraden. Bland kvinnornas ansökningar om projektbidrag beviljades 24 procent anslag jämfört med 32 bland männens. Samtidigt har skillnaderna sjunkit kraftigt i jämförelse med tidigare mätperioder, men det betyder inte att man kan slå sig till ro, menar Mille Millnert. Vi kan se att siffrorna för medicin har fortsatt att variera sedan 2010. Ytterligare ett problemområde för området medicin och hälsa finns inom de stödformer som riktar sig till mer etablerade forskare. Enligt statistiken var beviljandegraden 11 procent för kvinnor och 18 procent för män. Söker orsaker till skevheterna VR har under flera år tillbaka arbetat med att förstå bakgrunden till den skeva statistiken. Som exempel nämner Mille Millnert de så kallade jämställdhetsobservatörer som suttit med i diskussionerna i beredningsgrupperna för att se om bedömarna resonerar olika kring mäns och kvinnors ansökningar. Slutsatsen blev att så var fallet. Min erfarenhet av att själv ha suttit med i grupper som bedömer vetenskaplig kvalité och meriter är att detta är något man gör omedvetet, och att både män och kvinnor har ett omedvetet könsbias till mäns fördel. På frågan om det betyder det att medicinare i högre utsträckning har ett starkare omedvetet könsbias i sina bedömningar än bedömare inom andra discipliner säger Mille Millnert att han inte kan ge något bra svar, men att skillnaderna i utfall mellan män och kvinnor inom medicin kan ha med synen på vetenskaplig kvalitet att göra. Det kan vara så att uppfattningen av vad som är vetenskaplig kvalitet är skarpare och mindre mångfacetterad inom medicin än inom andra discipliner. Jämställdheten prioriterad fråga Enligt Mille Millnert är jämställdhet en högprioriterad fråga som kontinuerligt följs upp inom VR. Samtidigt tror han att en viktig del av förklaringen ligger utanför VR, i det omgivande forskarsamhället. Jag tror att det största hindret för jämställdheten ligger i hur det ser ut på lärosätena, när det gäller arbetsförhållanden och karriärssystem. Text: Frida Lundberg Fakta//beviljandegraden fakta: Genusforskning Ett av VR:s tre konkreta mål för jämställdhet gäller att män och kvinnor ska ha samma beviljandegrad och samma genomsnittliga storlek på bidragsbeloppet med hänsyn taget till forskningens karaktär och stödformen. Den senaste mätningen uppvisar en mindre jämställd beviljandegrad än när mätningarna startade. 25% 20% 15% 10% Andel beviljade ansökningar 2003 2005 Män Kvinnor 2006 2008 2009 2010 NY LITTERATUR Förbisedda hjältar i ny bok om miljö Försämras miljön när kvinnor når samma maktpositioner som män? Får kvinnor en undanskymd roll när klimatet ska räddas? Forskaren Birgitta Rydhagen menar i en ny bok att genus och miljö är ömsesidigt beroende av varandra. Birgitta Rydhagen är docent och lektor i teknovetenskapliga studier vid Blekinge tekniska högskola. I boken Genus och miljö ger hon en övergripande presentation av hur de båda områdena genus och miljö förutsätter varandra och måste behandlas samtidigt. Boken riktar sig därför till studenter inom både miljöutbildningar och genusvetenskapliga kurser. Boken behövs för att den litteratur som finns är på en mer avancerad nivå eller mer fokuserad på en specifik fråga, till exempel trafik. Det har också getts ut rapporter som berör sakfrågor, men som ger en mindre grundläggande teoretisk koppling, säger hon. Ett av bokens kapitel handlar om konsumtion. Birgitta Rydhagen betonar att konsumtion berör alla andra områden: resor, mat, bostäder, vanor och livsstilar som i sin tur påverkar klimat och global rättvisa. Hon tycker att det är viktigt att ha ett intersektionellt perspektiv på konsumtion och nämner kollegan Malin Henrikssons forskning vid Linköpings universitet som exempel. Hon har uppmärksammat att kvinnor med invandrarbakgrund oftast framställs som okunniga, till exempel för att de inte kan cykla. Det uppfattas också problematiskt att de inte källsorterar eller att de häller matolja i avloppet så att det blir stopp. Men samtidigt är dessa kvinnor miljöhjältar eftersom de inte kör bil eller flyger till Thailand, men handlar i närbutiken, lägger tid på att laga mat från råvaror och tar bussen. De lever helt enkelt resurssnålt på många sätt. Jag hoppas också i det långa perspektivet att diskussionen om vad som är en god samhällsutveckling kan färgas av mer mångfaldiga perspektiv och inte så ensidigt fokus på ekonomisk tillväxt och effektivisering, säger Rydhagen. Text: Bosse Parbring TGV om konst- och genusforskning I TGV nummer 1 2013 undersöks relationerna mellan feministiska och konstnärliga traditioner och mellan genusforskning och konstnärlig forskning. Hur tänker konst och genusvetenskap genom varandra? Hur ser den genusorienterade konstnärliga forskning som pågår idag ut? Vilka problem och metoder är gemensamma och vilka skiljelinjer finns? Skribenterna kommer från litteraturens, teaterns och bildkonstens områden, liksom från en konstnärligt inriktad genusforskning och behandlar teman som en genusmedveten gestaltning av Fröken Julie, ett rimmat tal om sårbarhet, samt refletioner kring sociologen Karin Widerbergs klassiska text om minnesarbete som inspirerat såväl konstnärliga som genusvetenskapliga arbeten sedan publiceringen 1995. Dags att vakna jämställhet till frukost i Almedalen Under årets Almedalsvecka arrangerar kunskapsportalen Jämställ.nu tillsammans med Nation ella sekretarikatet för genusforskning och övriga portalägare tre frukostseminarier på tema jämställdhet: 2 juli: Vad kostar manlighet? 3 juli: Jämställdhets som mål eller medel? 4 juli: Jämställdhetsintegrering hur svårt kan det vara, hur enkelt kan det bli? Den 5 juli anordnas också tillsammans med länsstyrelserna ett samtal mellan politiker praktiker och forskare under rubriken Mål i sikte? Ett samtal om vägar till jämställdhet där bland andra jämställhetsminister Maria Arnholm medverkar. Läs mer på almedalsveckan.info Vård men till vilket pris? Om 30 år kommer det att saknas 30 000 sjuksköterskor, bara i Sverige. Kvinnor bryter mansdominansen i yrken och positioner. Vad krävs för att männen i Norden ska göra samma sak? Under rubriken Hen ska vårda men till vilket pris anordnar Norden i fokus i samarbete med Nikk, Nordisk kunskap om kön en debatt den 2 juli under Almedalsveckan. Jämställhetsminister Maria Arnholm medverkar. Läs mer på nordenifokus.se Antagningsstopp för kurser i genus vid Malmö högskola Två av tre fristående kurser i genusvetenskap vid Malmö högskola beläggs med antagningsstopp från och med nästa år. Som skäl anger högskolans ledning bland annat att genusvetenskap inte är en utbildning som regeringen prioriterar. Beslutet är ett resultat av ett arbetsmarknadstänk de tunga utbildningarna som kan ge jobb direkt premieras. Det innebär en likriktning av högskolan där det kritiska tänkandet får stryka på foten, säger Kristin Järvstad, kursansvarig för ämnet genusvetenskap vid Malmö högskola. Läs mer på www.genus.se
Posttidning B Avs: Genusperspektiv, Nätverkstan Ekonomitjänst, Box 31120, 400 32 Göteborg Nr 1 2004 Nr 6 2006 Nr 5-6 2008 Nr 3-4 2011 Nr 5 2012 Sista numret ut! Snabbare nyheter när Genusperspektiv flyttar till nätet Det här numret är det sista som utkommer av forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv i dess nuvarande form. År 2004 startades publikationen av Nationella sekretariatet för genusforskning, och sedan dess har vi utgivit fyra till sex nummer per år. Det har blivit sammanlagt 51 nummer sedan starten. Genusperspektiv har i journalistisk form bevakat och analyserat utvecklingen av genusforskningens politiska, ekonomiska och organisatoriska förutsättningar. Vi har genom åren rapporterat om satsningar på genusforskning från bland andra Vetenskapsrådet, om genusdimensioner i EU:s forskningspolitik och om hur genusforskning organiseras på olika lärosäten. Vi har skrivit om autonomireformen, om publiceringsfrågor, om vetenskaplig bedömning, om jämställdhet i akademin och om vad olika politiska satsningar respektive nedprioriteringar inneburit. Allt det här kommer vi att fortsätta med. Men istället för att göra ett nyhetsbrev i pappersform och som pdf, lägger vi mer resurser på att utveckla vår webbplats och den forskningspolitiska rapporteringen där. Ett av skälen är att flera av våra läsare har efterfrågat en tätare rapportering av forskningspolitiska nyheter än vad ett nyhetsbrev som kommer ut med sex nummer om året kan ge. (Läs i den gula rutan hur du gör för att följa vår forskningspolitiska rapportering i framtiden.) Vi kommer även att arbeta med att bygga upp en avdelning om genusforskningens villkor (genus. se/forskningspolitik), en rad teman och fördjupningar. Så, trevlig sommar och väl mött i höst på väl mött på Genus.se/Forskningspolitik! Jimmy Sand redaktör jimmy.sand@genus.se Prenumerera fakta: Genusforskning så gör du! Du som i dag prenumererar på Genusperspektiv via din mejl kommer automatiskt att föras in i registret för vårt kommande forskningspolitiska nyhetsbrev. Du som prenumererar på Genusperspektiv i pappersform kan gå in på genus.se/ Forskningspolitik och registrera din e-postadress för att fortsätta följa vår rapportering till hösten. Genusperspektiv är en publikation från Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, Box 709, 405 30 Göteborg, Ansvarig utgivare: Kerstin Alnebratt, Epost: kerstin.alnebratt@genus.se, Redaktör: Jimmy Sand. Epost: jimmy.sand@genus.se, Telefon: 031-786 92 35, Grafisk form: Frida Lundberg och Emma Hässel, Tryckeri: Ale Tryckteam AB. ISSN: 1652-3768. PRENUMERation på Genusperspektiv är gratis. Publikationen kommer ut sex gånger om året. Teckna prenumeration på pappersutgåva eller pdf på www.genus.se. Nationella sekretariatet för genusforskning har som uppdrag att: Förbättra villkoren för genusforskning av hög internationell klass. Synliggöra svensk genusforskning och bidra till samverkan med omvärlden. Underlätta svensk genusforsknings internationalisering. Läs mer om sekretariatets verksamhet och om genusforskning på www.genus.se.