Niklas Edenmyr niklas.edenmyr@lingfil.uu.se Världens språk, 7,5hp vt 2012 3. Språkets arkitektur II: Form & funktion; Morfem, ord och ordklasser; Fraser, satser och satsanalys
Form & funktion (I) Två viktiga begrepp, som kommer att dyka upp genomgående under kursen, är form (eller kategori) och funktion. Ett enkelt exempel får illustrera. (a) Pojken slog henne. (b) Hon slog pojken. Pojken, i både (a) och (b), har samma form (och tillhör samma kategori), nämligen substantiv. Däremot är dess funktion olika i (a) respektive (b). I (a) är pojken subjekt och i (b) objekt. Vidare så har pojken i mening (a) och hon i mening (b) samma funktion (dvs. subjekt), men de tillhör olika ordklasser/kategorier (substantiv respektive pronomen).
Form & funktion (II) Så form/kategori är inte beroende av kontext (ett substantiv är ett substantiv; en prepositionsfras är en prepositionsfras; en bisats är en bisats, etc. oavsett kontext) medan funktion, i allra högsta grad, är beroende av kontext (prepositionsfraser kan fungera som indirekt objekt, attribut eller adverbial, etc. beroende på den grammatiska kontexten)
Morfologi
Morfem och ord Morfem är minsta betydelsebärande enhet: läs-a (jmf. lä-sa) läs-er (jmf. lä-ser) Allomorfer är varianter av samma morfem (dvs. varianter med samma betydelse): flick-a, pojk-e och även noll i stol-ø är allomorfer av utrum singular bil-ar, stug-or, och även noll i liter-ø är allomorfer av utrum plural stol-en, flick-an är allomorfer av bestämd (singular) Ord är de minsta fria/fristående språkliga enheterna och är uppbyggda av ett eller fler morfem Vad är ett ord? stol en stol stolen (varför är en ett ord men inte -en)
Lexem Är läsa, läser, läste och läst samma ord? Man kan säga att de är olika böjningsformer av en och samma abstrakta form, s.k. lexem. De olika börjningsformerna har samma grundbetydelse. Läsa, läser, läste och läst är alla former av lexemet LÄSA. (Men inte av infinitivformen läsa.) I ett lexikon hade man funnit dem under sin uppslagsform eller grundform, s.k. lemma (och i svenskan har vi val infinitivformen, läsa, till uppslagsform)
Rot och stam Rot används för att beteckna den invarianta delen av ett lexem, t.ex. läs i läsa och läste. Stam betecknar rot + ev. avledningar. Stam och rot kan då beteckna samma sak som i läs, men stammen läsning (ett substantiv) skulle analyseras som roten läs + avledningen -ning.
lexikala morfem (rotmorfem) fria gå, bord, Pelle, röd bundna restmorfem körs-bär, hisk-lig FORM fria att, nej, och, på, inte, så grammatiska morfem bundna (affix) prefix suffix cirkumfix infix be-tala, o-fin blås-are, saft-ig stol-s-ben, hus-e-syn hund-ar, hoppa-de (div.) avledningsmorfem fogemorfem (?) böjningsmorfem lexikal funktion (ger innehåll ) grammatisk funktion (ger struktur/sammanhang ) FUNKTION
Böjning och avledning Så, två viktiga begrepp när man talar om lexem är alltså böjning och avledning: o böjning ger olika former av samma lexem (t.ex. läsa och läste, båda är verb) o avledning ger upphov till nya lexem (t.ex. läsa och läsning, det första är ett verb och det andra ett substantiv, eller darra och bedarra, där båda är verb men helt klart skilda lexem) (Obs! Ibland kan det vara svårt att dra en skarp linje mellan vad som är böjning och vad som är avledning.)
Analys Hur blir det då t.ex. med ordet bortförklaringarnas? Hur många morfem finns det? o bort lexikal rot o för- avledning sammansättning o klar lexikal rot o -ing avledning o -ar böjning o -na böjning o -s böjning
Stamförändring, reduplikation och suppletion (I) Ibland kan böjning och avledning ske genom andra medel än genom affix på en stam, t.ex. o stamförändring avljud t.ex. finna fann funnit, klassisk grekiska: lämna leip- (presens), loip- (perfekt), lip- (aorist avslutad handling); omljud (bakre vokal > främre) fot fötter, mus möss; gå gick engelska: foot feet, mouse mice vokalförkortning + konsonantförlängning: nöt nötter accentväxling: t.ex. engelska: ˈproduce gröda - proˈduce producera
Stamförändring, reduplikation och suppletion (II) o reduplikation dvs. fördubbling av hela eller del av stammen marshallesiska (mayo-polynesiskt) kagir bälte, skärp' kagirgir att ha på sig bälte ; takin strumpa takinkin att ha på sig strumpor malajiska orang människa orang-orang människor afrikaans Die ongeluk het hier-hier gebeur Olycka hände just (precis) här hadza seme äta (v), mat (s) se-seme lejon eller Han är jättejätteliten o suppletion dvs. stammen byts ut jag mig, dålig sämre, liten mindre engelska: go went gone
Ordklasser
Vad är ordklasser? traditionellt delas orden in i ordklasser efter hur orden fungerar i grammatiken ord inom en och samma ordklass uppvisar likheter i funktion, form (morfologi) och betydelse. o detta innebär då att det inte finns några absoluta kriterier för hur grupperingen ska vara normalt räknar man med omkring tio ordklasser i svenskan (andra språk uppvisar andra system för gruppering av ordklasser)
Vad skiljer ordklasserna åt? (I) man kan urskilja två huvudsakliga grupper av ordklasser: de kallas ofta huvudordklasser eller öppna ordklasser och övriga ordklasser eller slutna ordklasser : o till huvudordklasserna/öppna ordklasserna i svenska hör substantiv, verb, adjektiv och adverb o till de övriga/slutna ordklasserna i svenska hör pronomen, räkneord, prepositioner, konjunktioner, subjunktioner, interjektioner (m.fl.)
Vad skiljer ordklasserna åt? (II) skillnader mellan de två ordklassgrupperna: o huvudordklasserna är större (har fler medlemmar) än de övriga ordklasserna o orden i huvudklasserna kan som regel böjas, medan många av de övriga är oböjliga o ordklasser med böjliga ord kallas ibland rotklasser, och oböjliga partikelklasser o huvudordklasserna har lätt för att ta in nya ord, de är ju öppna ordklasser de övriga ordklasserna accepterar inte lätt nya medlemmar, de är alltså slutna o huvudordklasserna sägs vara lexikala o övriga ordklasserna ofta som tomma på betydelse och grammatiska o helt sant är väl detta inte, det är svårt att hitta ett ord som saknar betydelse (att kommer kanske närmast), men de övriga ordklasserna kan kanske sägas vara tommare på betydelse än huvudordklasserna.
Kriterier för ordklassindelning (I) Hur bestämmer man då till vilken klass som ett ord tillhör? standardbeskrivningen (t.ex. i skolan) är grundad på betydelsen semantiken hos orden, dvs.: o substantiv betecknar saker/entiteter ( är namn på ting ) o adjektiv betecknar egenskaper ( hurudana tingen är ) o verb betecknar handlingar ( vad man gör ) o man kan komma ganska långt med denna typ av indelning, med det finns även problem t.ex. (Dahl, Grammatik, s. 21) så betecknar snål och snålhet samma egenskap men de tillhör ju olika ordklasser (adjektiv respektive substantiv).
Kriterier för ordklassindelning (II) orden skiljer sig dock åt syntaktiskt: En snål lingvist. *En snålhet lingvist. Snålhet är kul. *Snål är kul. vi kan också skilja ordklasserna åt genom hur de fungerar morfologiskt o t.ex. kan vi komparera adjektiv (snål, snålare, snålast) men det kan vi inte göra med substantiv (snålhet, *snålhetare, *snålhetast)
Substantiv (I) Semantiska kriterier egennamn. kategorinamn: o styckeorden är räknebara individer (och kan ta modifierare som många), t.ex. snubbe, stol och svan o massorden består av ämnen, material etc. som inte är räknebara (och kan föregås av modifieraren mycket men inte många), t.ex. smör, soppa och saft
Substantiv (II) Morfologiska kriterier genus skiljer sig från böjningarna hos substantiv i det att genus är en inherent egenskap, en lexikal kategori o dvs. ett substantiv har antingen ett visst genus eller så har det ett annat o i svenska har vi utrum (tidigare användes termen reale) och neutrum o utrum och neutrum kallas ibland för artikelgenus, då de tar antingen en eller ett artikeln. Maskulinum och femininum kallas ibland för pronomengenus o i många språk markeras inte genus på substantivet själv utan definitionen av genus utgår ifrån förekomsten av kongruens o substantivklasser är system som inte är grundade på distinktionen mellan maskulinum-femininum
Substantiv (III) Morfologiska kriterier (forts.) species, eller bestämdhet, skiljer ut ord som står i obestämd form, t.ex. en apa, från ord i bestämd form, t.ex. apan o bestämdhet är egentligen en egenskap hos hela nominalfrasen, t.ex. så uppfattas frasen min apa som bestämd trots att substantivet saknar bestämdhetsmarkering o utöver detta finns vissa ord som är inherent bestämda, t.ex. pronomen som jag, hon, vi, denna egennamn som Sunesson, Siv, Skara
Substantiv (IV) Morfologiska kriterier (forts.) i svenska är numerus en böjningskategori som omfattar singularis och pluralis o plurale tantum ord som endast finns i plural, t.ex. glasögon, kläder o dualis, t.ex. i sanskrit: pitá: fader.sg pitá-rau fader-dual pitá-rah fader-pl o ett fåtal språk har även trialis
Substantiv (V) Morfologiska kriterier (forts.) kasus används för att markera syntaktiska funktioner (mer om detta vid senare föreläsningar) o i svenskan har vi genitiv - huvudfunktion hos genitiv är att sätta ett substantiv (eller nominalfras) i relation till ett annat substantiv, t.ex. husets framsida, en satans lymmel, min brors elever, alla dessa små människors bekymmer o genitiven i svenska kan sägas markera nominalfraser (snarare än bara substantiv), då markören tenderar att hamna efter det sista ledet i nominalfrasen, jämför: mannens hund mannen därbortas hund (Det verkar dock som att vi ofta undviker sådana konstruktioner om vi kan.)
Verb (I) Morfologiska kriterier. o finita verb böjs i tempus, aspekt och modus ( TAM ) och s-form/diates (dvs. aktiv/passiv) o infinita verb är generellt sett oböjliga (vissa kan dock böjas i s- form/diates) o perfekt particip kan kongruensböjas (man kan dock debattera om particip bör betraktas som verb i svenska)
Verb (II) Semantiska kriterier. o betecknar skeenden aktiviteter händelser förlopp belägenhet och ibland statiska tillstånd (fast sällan i svenska)
Verb (III) Syntaktiska kriterier. o finita verb fungerar som huvudord i verbfraser/satser och uppträder i predikatet varje sats (i svenska) måste innehålla ett finit verb (nästan!) det finita verbet står först predikatet o infinita verb kan även återfinnas i subjektet, objektet och attributet
Verb (IV) Svenska verbformer och -funktioner (Bolander s.134) FORM FINITA INFINITA presens preteritum imperativ infinitiv pres. particip perf. particip supinum springer sprang Spring! springa springande sprungen sprungit krattar krattade Kratta! kratta krattande krattad krattat predikat, efter andra verb/ adjektiviska/ tempussatsbildande substantiviskt substantiviska bildande FUNKTION
Verbpartiklar Verbpartiklar bildar tillsammans med ett lexikalt verb ett nytt lexem. Verbpartiklar är som regel betonade. Verbpartiklar liknar ofta i sin form prepositioner. Men är svårast att skilja från adverb eftersom dessa ibland också kan vara betonade och modifiera verbets betydelse. Meningen nedan kan ha två tolkningar: o ex. Sjömannen hoppade på båten. o I den prepositionella tolkningen står sjömannen på däck och hoppar upp och ner. I partikeltolkningen hoppar sjömannen från land över till båten. o Skillnaden är tydlig i talspråk, då betoning på hoppade ger den prepositionella tolkningen medan betoning på på ger partikeltolkning. o jmf. Sjömannen hoppade på på båten.
Fraser, satser och satsanalys
Satser och fraser (I) Titta på följande exempel: (a) Han sitter där. Hur kan vi analysera denna enkla sats? Först, vad betyder satsen mer generellt? o Jo, någon gör (något) någonstans. o Eller lite mer specifikt: någon sitter någonstans. o Satsen tycks bestå av tre separata enheter.
Satser och fraser (II) I de allra flesta satser är det lexikala verbet nyckeln till den grammatiska strukturen, d.v.s. verbet avgör vilka enheter som kan/brukar ingå i sådana konstruktioner. I exemplet Han sitter där så är verbet SITTA. Verbet SITTA uttrycker något relativt statiskt inte mycket händer och inget produceras eller påverkas särskilt av skeendet så vi får normalt inget objekt till verb som SITTA. Däremot så är det vanligt att vi specificerar platsen för den statiska händelsen (i exempel där). Och, naturligtvis, vem som gör det (d.v.s. han).
Satser och fraser (III) Vi återkommer alltså till att exemplet Han sitter där så har tre enheter som alla ingår i satsen (han, sitter och där). Vidare, så står han och där båda i någon relation till verbet. Verbet kan då sägas vara huvudord eller huvud i konstruktionen (satsen) och o han betecknar ur vems perspektiv vi beskriver skeendet, eller vem som utför handlingen o och där var någonstans skeendet äger rum
Satser och fraser (IV) Vi skulle kunna visa detta genom ett rudimentärt träddiagram: S Han sitter där. (Vi sätter S ovanför konstruktionen för att markera att detta här en huvudsats.)
Satser och fraser (V) Enheterna han och där kan ersättas med andra (liknande) enheter utan att den övergripande strukturen ändras. Jämför: S Han sitter där. S Pojken sitter vid bordet.
Satser och fraser (VI) I en given kontext skulle Han sitter där och Pojken sitter vid bordet kunna betyda exakt samma sak. De skiljer sig åt (i en given kontext) endast i fråga om hur specifik informationen är som ges.
Satser och fraser (VII) Vi kan fortsätta att bygga ut fraserna genom att inkludera mer och mer specifik information. S Han sitter där. Pojken sitter vid bordet. Den lilla pojken sitter vid bordet i sovrummet. Den lilla pojken utan skor sitter vid bordet i sovrummet till vänster. Förutom verbet har satsen två fraser: o en nominalfras (som har substantiv eller pronomen som huvudord) o och en adverbfras/prepositionsfras (beroende på om den har att adverb eller en preposition som huvudord).
Satser och fraser (VIII) Vi kan också, som vi sett tidigare, ha satser i andra satser. Han sitter där. Hon såg att han sitter där. Jag vet att hon såg att han sitter där. (Huvudsatser är markerade med heldragna linjer och bisatser med streckade.)
Satsanalys (I) (Det vi tar upp här finns mer utförligt beskrivet i Struktur och funktion i satser en introduktion till satsträd.) Det viktigaste (åtminstone initialt) för en lyssnare är att snabbt identifiera vilken typ av konstruktion som talaren använder. T.ex. om det är ett påstående, en fråga eller en uppmaning. Och om det är en huvud- eller bisats. Med andra ord så är den övergripande strukturen mycket viktig med den samverkar med olika morfosyntaktiska markeringar (t.ex. konjunktioner och subjunktioner, prepositioner, artiklar och olika böjningar).
Satsanalys (II) När man gör satsanalys letar man efter så stora enheter som möjligt. Ju större enhet desto högre upp i trädet! Detta eftersom fraser bara kan bestå av mindre enheter (enskilda ord eller mindre fraser) och aldrig tvärt om! T.ex.
Satsanalys (III) Han gillade mycket snabba bilar. Vad gillade han? Bilar. Gillade han alla bilar? Nej, bara snabba bilar. Gillade han alla snabba bilar? Nej, bara de mycket snabba bilarna. Mycket är en bestämning till snabba. Mycket snabba är således en fras. Mycket snabba är en bestämning till bilar. Mycket snabba bilar är således också en fras.
Satsanalys (IV) Vi får då följande struktur av satsen: S Han gillade mycket snabba bilar. Trädet visar att satsen består av tre fraser: han, gillade och mycket snabba bilar.
Satsanalys (IV) Vi får då följande struktur av satsen: S Han gillade mycket snabba bilar. Trädet visar att satsen består av tre fraser: han, gillade och mycket snabba bilar. Frasen mycket snabba bilar består av två enheter: frasen mycket snabba och huvudordet bilar.
Satsanalys (IV) Vi får då följande struktur av satsen: S Han gillade mycket snabba bilar. Trädet visar att satsen består av tre fraser: han, gillade och mycket snabba bilar. Frasen mycket snabba bilar består av två enheter: frasen mycket snabba och huvudordet bilar. Frasen mycket snabba består av två enheter: frasen mycket och huvudordet snabba
Satsanalys (V) I svenska är de vanligaste fraserna: o nominalfras (NP) med pronomen eller substantiv som huvudord o verbfras (VP) med ett lexikalt verb som huvudord o prepositionsfras (PP) med en preposition som huvudord, tillsammans med en nominalfras o adjektivfras (AP) med ett adjektiv som huvudord o adverbfras (AdvP) med ett adverb som huvudord o räkneordsfras (NumP) med ett räkneord som huvud o infinitivfras (InfP) med ett verb i infinitiv som huvud
Satsanalys (VI) Låt oss repetera exempelsatsen med fraserna klassificerade och namngivna: S NP VP NP AP AdvP Han gillade mycket snabba bilar.
Satsanalys (VII) Vi kan också lägga till information om vilka funktioner (d.v.s. grammatiska relationer/satsled) som de ingående fraserna har: S NP VP NP [s] [p] [do] AdvP [advl] AP [attr] Han gillade mycket snabba bilar.
Fler exempelsatser att analysera Låt oss analysera följande satser tillsammans: (a) På gården stod pojken. (b) Han såg flickan med flätorna i fönstret på tredje våningen. (c) Hon log, tog sin väska och sprang ner till pojken. (d) Pojken och flickan, som känt varandra länge, skyndade sig till bussen.