Minnesanteckningar för workshopen den 31 augusti Övergripande startfråga: Hur går vi vidare i länet och på kommunnivå för att lyfta fram och arbeta med kulturmiljöer? Grupp 1 Kulturmiljön En resurs idag och för framtiden Samverka för att få till kompetenser mellan kommunerna Ta del av länsstyrelsen/landstingets/museernas kompetens Nödvändigt att ha tillgång till en kommunantikvarie (delad tjänst mellan kommuner eller två roller i en - bygglovshandläggare/byggnadsantikvarie) Grundfrågan är att vi måste öka viljan hos politiker och tjänstemän, detta gör vi genom att öka kompetensen i kommunen genom information, utbildning, goda exempel. Paradigmskifte vi behöver kompetensen men om politikerna inte förstår värdet av hur man kan använda/dra nytta av kulturmiljöerna så blir det ändå ingenting. Förankra kulturmiljöfrågorna hos politiker och förvaltningar Problem att kulturmiljöfrågorna kommer in sist som NEJ-sägare. Kulturarvet ska finnas med i samhällsplaneringen redan i planeringsstadiet. Kulturmiljön ska finnas med i planeringsunderlaget, GIS och inte i en bortglömd mapp någonstans på kommunen. Kulturmiljö ska inte vara ett särintresse i planeringen. Man köper in konsulter svårt med kunskapsöverföring Tänka framåt våga tänka på hur vi ska använda kulturmiljöerna i framtiden. Bevarande till 100 % gör det omöjligt att jobba våga använda. Medborgardialog är viktigt DIVE metoden är bra framåtsyftande, hur använder vi detta? Kulturmiljöområdet är ett expertområde som kräver att man är extra insatt i frågorna. Ämnet hamnar i det dolda. Man kan blunda för ämnet om man är rädd att man inte har tillräckligt med kompetens. Tillit och behövs Ge stöd till mäklare och fastighetsägare
Kultursamverkansmodellen har varit mycket positiv. Kulturmiljöpengarna kanske ska ligga på den regionala nivån Kan Sveriges kommuner och landsting ha en antikvarisk kompetens? De hus som flyttas i Kiruna kommer upplevas som de mest värdefullaste Grupp 2 Kulturmiljökonferensen var viktig eftersom den ökade kunskapen om kulturmiljöfrågor, visade på vikten av kulturmiljöprogram och gav intresse att själva sätta igång med ett sådant arbete. (Både Luleå och Älvsbyn skulle vilja ha ett kulturmiljöprogram) Konferensen var även viktig för att det gav kommuntjänstemännen möjlighet att samlas kring dessa frågor, på en liten kommun är det få, kanske enbart en, som kommer i kontakt med dessa frågor. Det skulle hjälpa/vara önskvärt med återkommande träffar, kanske en gång per år. Förslagsvis i temadagar där man samlas och diskuterar en särskild frågeställning/problem eller mer generellt att verksamma inom kulturmiljösektorn som antikvarier, kommunantikvarier, bygglovshandläggare m.fl. träffas och visar goda exempel på hur man gjort i sin kommun samt utbyter erfarenheter. Antikvarisk kompetens behövs på kommunerna för små kommuner kanske det skulle gå att samordna en antikvarie med ansvar för flera kommuner Fördelen med en antikvarie på kommunal nivå är att den kommer in tidigt i processen, med remisser kommer antikvarien in för sent En antikvarie kan också tala om vilka värden det finns i bebyggelsen, t.ex. genom att visa konkreta exempel och därmed bidra till att hitta något att vara stolta över. För små kommuner är det extra viktigt att samverka med andra kommuner Viktigt att kommunerna vågar ta kontakt (samt vet vem de ska kontakta) med de resurser som redan finns; museet, länsstyrelsen I Luleå saknas ett helhetsgrepp om staden/kulturmiljön utan olika projekt sker pö om pö. Känslan är att det inte finns en tanke bakom vilket lämnar en spretig miljö. Detta är ett problem vilket ett kulturmiljöprogram skulle kunna hjälpa till med. Behövs tydlighet, idag finns ingen som brinner för kulturmiljön och ser helheten. Gamla hus rivs och det är byggaren som får bestämma vad som byggs och hur det nya gestaltas. Detta delvis på grund av att kommunerna bara ser på tillväxt och att kommunerna/samhällena ska få fler invånare. Därför rivs det och byggs nytt, men vad flyttar människorna till då? Stadens identitet rivs/byggs bort Grupp 3 HS: Man borde fråga sig vad i staden som utgör identiteten? Det är viktigt att utgå från medborgarna och fråga: vilka förutsättningar har just den här staden? CS: Varför valde man att nya Kiruna ska ha en tät stadskärna? Har man formulerat frågan: vad är Kirunas identitet? AT: I det arbetet med Kirunas omvandling har man tagit fram en del faktorer som är viktiga för Kirunas identitet, bl. a att det är en mångkulturell stad, utsikten som del av staden och att stadskärnan ska vara tät. Allt ska vara nära, Kiruna är ingen storstad. Kiruna är också en del av ett kallt klimat; bilburenheten är därför en del av identiteten. SHY: Hur formulerades dessa identifierande drag? AT: Både via information i olika dokument och via medborgardialog. HS: Är det inte då en identitetsförskjutning att formulera en tät stad? En konsekvens är att P-platser försvinner. NE: Vi har inte samma förutsättningar på Toullavaara, har mindre yta att spela på där. NE: Kirunaborna vill inte ha mera dialog, de vill veta vad som beslutas, vad som händer framöver.
Hur ska man föra vidare värden i äldre byggnader och bebyggelsemiljöer när byggnadens/miljöns användningsområde ändras? HS: Det är svårt att hitta en ny långsiktig användning till äldre hus. Det skulle vara intressant att titta mera hur andra gjort i sådana förändringsskeenden (AT?): Dive-analysen borde ha tagits omhand tidigare på annat sätt. Man önskar att kulturmiljökompetensen kommit in tidigare i processen. KÅA: Det är ett stort problem i tillväxtorter i Norrbottens inland att folk väljer att flytta trots ekonomisk tillväxt. En orsak är en brist på attraktiva miljöer att bo i. Kulturmiljöer är ofta attraktiva boendemiljöer, men medvetenheten om detta bland kommunerna måste öka. CS: Det handlar om att använda befintliga miljöer som resurs i utvecklingen. De flesta ser gamla byggnader som tillgångar i vardagslivet. HS: Det är viktigt att det finns konsulter, arkitekter som jobbar med detta. Små kommuner skulle kunna dela på en konsult. SHY: Har en samisk kultur fått plats i Kirunas kulturmiljö, och kommer den att få plats i det nya Kiruna? KÅA: Samiska kulturvärden i Kirunas nuvarande stadsmiljö är i stort sett helt osynliga. AT: I förslaget om det nya Kiruna finns tankesätt som ska föras till nya staden istället för symboler. Samer är också Kirunabor och har många sätt att tänka och vara (jaga, fiska) som är gemensamma för många Kirunabor. Grupp 4 Diskussion kring problemområden Problem i små inlandskommuner att väcka intresset för kulturmiljöer och få det att ses som en resurser snarare än ett problem och hinder i planeringsarbete. Hur får man in kulturmiljöfrågorna i ett tidigt skede i planeringsprocessen? Christina berättade om den förändring hon har sett de senaste 10-15 åren utifrån sitt arbete med Cultural planning in Västra Götaland. Idag är man mer medveten om humanistiska värden än man var tidigare när man arbetar med samhällsplanering. Petra och Kristoffer som nyligen avslutat sina studier och nu jobbar med planeringen av nya Kiruna centrum bekräftar den bilden utifrån sin utbildning. När man läser till kulturgeograf ses de mjuka värdena som en självklar del av samhällsplanering. Ett problem är dock att mänskliga och humanistiska värden fortfarande är ganska osynliga i översiktsplaner och dylika styrdokument. Där kommer kulturen och kulturmiljöer oftast in i form av fornminnen och byggnadsminnen. Det finns ett stort utrymme för förändring på den punkten. Utmaningen är att ge miljöer en berättelse. Isse berättar om en björkallé i Jokkmokk som hon på en stadsvandring gjorde till en helt annan björkallé för åhörarna genom att berätta historien bakom dess tillkomst. Historien och berättandet är en viktig del för att ge miljön ett större värde. Kiruna Hittills har man kanske jobbat för lite med att lyfta fram det människor tycker är viktigt utan en stor del av planeringen har handlat om infrastrukturen. Problemområde: i en arbetarstad har arbetarna kanske inte alltid har tillräckligt hög utbildningsnivå för att förstå kultur och kulturmiljöer. Detta gör att t.ex. politiker inte har kunskapen att ta rätt beslut alla gånger. Mer information behövs! Kvänerna har relativt nyligen börjat uppmärksamma sin kultur och sina kulturarv men problemet är att de inte har några historiska byggnader och föremål att förankra sin historia i utan mycket är immateriellt.
Vi började diskutera det immateriella kulturarvet som t.ex. språk, sagor, sägner, berättelser, geografiska namn etc. Och Christina berättade om hur man i Australien har arbetat med aboriginerna när det gäller deras kultur och historia där man bland annat använt sig av olika mapping metoder. Kanske något man kunde göra här uppe också kring kväner? Olika åsikter I samtalet kom vi också in på olika saker som det visade sig finnas starka känslor och åsikter om i gruppen. Det visar på något sätt hur mångfasetterade kulturmiljöfrågor kan vara även när du tar en grupp på åtta personer. Vindsnurrorna: En i gruppen blev såväl arg som ledsen då han ser dem, han tycker de förstör miljön och utsikten i Kiruna och kan inte förstå hur man lät dem byggas. En annan tyckte att de på något sätt passar in och att de vittnar om miljötänk, framtid och ett sätt att tillvara ta naturens resurser. Hjalmar Lundbohmsgården väckte också delade åsikter och dess framtida placering. Ska den ligga i centrum med massa nya byggnader utan utsikt över fjäll och gruva eller ska den placeras så att utsikten delvis behålls mera mot Luossavaara hållet. Kommer den att behålla sitt värde vid flytt eller kommer den att förlora sitt värde? Vad ska man fylla den med för verksamhet? Inga svar men att den bör bevaras var man överens om. Gällivare kontra Kiruna Två kommuner som båda påverkas av gruvdriften men där utvecklingen är skiljer sig åt. I Gällivare töms Malmberget och man arbetar med att förtäta det befintliga centrum. Man behöver inte fundera på vart man ska flytta utan har en startpunkt att utgå ifrån. I Kiruna måste man flytta stadskärnan och på så sätt bygga ett helt nytt centrum på en ny plats. Det visade sig att i Gällivare är man lite avundsjuk på Kiruna som får bygga helt nytt och kan bygga bort problemområden. I Kiruna däremot tycker man att Gällivare har enklare som har ett centrum så de får bygga vidare på och kan skapa nytt men ändå ha kvar historien. Vad är egentligen lättare? Det är svårt att bygga nytt och lyckas få med själen samtidigt som det kan vara svårt att få bort gamla stämpel på ett kvarter med dåligt rykte även om du renoverar och fräschar upp det. Ett exempel som lyftes fram är Brasilien där man byggde den nya staden Brasilia som skulle ta över huvudstadsrollen. Hur gick det egentligen? Och var finns det gamla Kiruna i det nya centrum? De som har sett på skisserna tycker att inte finns med i nuläget. Hur gör man för att få med det? Kulturarv äkta eller rekonstruerade? En i gruppen skulle vilja se att det fanns en Fläsklåda bevarad. Det var de primitiva bostäder som de första kirunaborna byggde upp av blanda annat material från lådor som fläsk transporterats i därav namnet. Dessa revs när man började bygga mönsterstaden med arbetarbostäder eftersom Kiruna inte skulle bli en Kåkstad så som det blev i Malmberget. Eftersom det inte finns någon bevarad kan man inte få en äkta fläsklåda men går det att bygga en ny och ge den känslan av att vara äkta. Delade åsikter om det men de flesta tycker att det inte går. Man kan inte få doften och känslan genom att bygga nytt utan då måste det vara original. Christina berättar om ett museum där man har sparat en sömmerskas boende. Där fanns allt kvar och doften av fattigdom sitter i väggarna. Det kan man inte konstruera. Samtidigt så är det ibland så att det som rivits revs för att man då ville glömma. Kiruna skulle bli en mönsterstad och då ville man kanske inte ha kvar spåren av livet innan. I Gällivare har man byggt upp en Kåkstad för att visa på hur det var i början av 1900-talet och det är en plats som mest har ett värde som turistattraktion och egentligen borde kunna nyttjas mer än det gör idag. Har man inte lyckats förankra det bland ortsborna eller är det något de egentligen inte vill minnas?
Bläckhornen i Kiruna är ett annat exempel som kommer upp. De var från början arbetarbostäder och en i gruppen som växte upp i Kiruna berättar att det ett område man inte skört med att man bodde i. Idag har området genomgått en transformation och bläckhornen är efterfrågade som bostäder och hyran är hög. Fenomenet heter gentrifiering (upplyser Fredrik Hjelm oss om som har satt sig ner som åhörare för gruppen). De representerar inte längre arbetarbostäder utan har fått en högre status. Dessa hus är också ett kulturarv i Kiruna och ska flyttas till det nya centrum. Men vad symboliserar de egentligen idag? Kommunalt kulturmiljöarbete Viktigt att man gör etapp 2 i Kiruna nu som kan resultera i en plan som man kan följa i det fortsatta planeringsarbete och bygget av nya centrum. (hänvisning till informationen om DIVE analysens steg 3 och 4 som ska göras i Kiruna) I länet ser arbetet med kulturmiljöfrågor väldigt olika ut beroende på kommunens storlek och om det finns någon som arbetar med frågorna. Generellt kan man från länsstyrelsens håll se att det finns mycket att göra i frågorna ute i länet. En utmaning som alla är överens om är att man måste få med politikerna från början för det är de som tar besluten och för att påverka dem får man använda alla medel; formella vägar såväl som informella och gå via medborgarna. Uppmärksamma medborgarna på saker som i sin tur kan lyfta frågan med sina politiker. Grupp 5: På vilket sätt kan kommunerna lyfta fram kulturmiljön/kulturvärdena? Vem bestämmer/definierar vad som är ett kulturvärde respektive kulturmiljö? är det berättigat endast lokala krafter? kan utomstående få tillåtelse att yttra sig? är det bara myndigheterna som har rätten till att bedöma om vad som är ett värde/miljö? är ett samspel av många aktörer att föredra? Kulturmiljöprogrammet från Länsstyrelsen i Norrbottens Län kan vara en vägledning för kommuneran i sitt arbete med kulturmiljöfrågorna. Identifiera vilka processer som driver frågorna lokalt om kulturvärden och kulturmiljöer Jobba aktivt med kulturmiljöprogram i kommunerna Att Våga lyfta och debattera frågorna om kulturmiljön för sin ort, lokalt och nationellt Viktigt med att förankra processerna, besluten och visionerna om kulturmiljö med medborgarna och med berörda myndigheter Jobba med att lyfta fram och ta tillvara på de olika erfarenheterna som finns; lokalt, regionalt och nationellt. Se över kompetensen inom kommunerna, anställ om det saknas Lyft in och låt kulturfrågorna ta plats i varje nämnd och avdelning sprid budskapet om kulturens kraft Våga fråga och söka kontakt med andra Tänk långsiktigt med kulturarbetet, det vi gör idag lämnar spår 100 år in i framtiden efterlyser en klar strategi Vad vill man? Återskapa eller förnya eller både ock (läs: flytta kulturella värden från en plats till en annan ) Ta lärdom av historien och utveckla goda tankar och metoder vad gäller allt inom kulturens påverkan inom ett samhälle.