TISDAGEN DEN 13 MARS 2007

2-001 TISDAGEN DEN 13 MARS 2007 2-002 ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING Talman 2-002-500 (Sammanträdet öppnades kl. 9.00.) 2-003 Öppnande av den årliga sessionen 2-004 Talmannen. - Jag förklarar Europaparlamentets session 2007 2008 öppnad. 2-005-500 Öppnande av sammanträdet: se protokollet 2-006 *** 2-007 Ignasi Guardans Cambo. (EN) Herr talman! Jag skulle vilja ta upp en ordningsfråga enligt artikel 166 om bilaga II A till parlamentets arbetsordning. Jag har lagt fram en muntlig fråga inför kommissionen som skulle ha besvarats i dag, och jag har mottagit ett formellt svar från presidiet där det står att min fråga inte var tillåtlig, såvitt jag förstår med tillämpning av bilaga II A till arbetsordningen, där det föreskrivs att en fråga inte är tillåtlig om den har besvarats under de närmaste tre föregående månaderna. Men ingen identisk eller liknande fråga har bevarats under de närmaste tre föregående månaderna. Denna bestämmelse tillämpas uppenbarligen när det gäller ett svar som kommissionen gett på en muntlig fråga med debatt. Nåväl, bilaga II, som presidiet hänvisar till, gäller frågor från parlamentsledamöter som regleras av artikel 109 i arbetsordningen, och den muntliga frågan med debatt regleras av artikel 108 i arbetsordningen. Så eftersom bilaga II är en inskränkning av parlamentsledamöternas rättigheter kan en bredare tolkning inte innebära att bilaga II tillämpas på frågor i artikel 108 i stället för i artikel 109. Jag skulle därför vilja be presidiet att ompröva detta och låta mig lägga fram frågan med tillämpning av arbetsordningen. 2-008 Talmannen. Vi ska se över det, och därefter kommer vi att informera er. 2-009 Inkomna dokument: se protokollet 2-010 Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets åtgärder och resolutioner: se protokollet 2-011 Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga 2-012 2-013 principer (tillkännagivande av ingivna resolutionsförslag): se protokollet Årlig politisk strategi 2008 (debatt) Talmannen. Nästa punkt är ett uttalande av kommissionen om den årliga politiska strategin för 2008. 2-014 Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. - (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Det gläder mig verkligen oerhört att få lägga fram kommissionens årliga strategi för 2008, och jag ser naturligtvis fram emot en värdefull politisk diskussion. Låt oss först ta en snabb titt på kontexten för nästa år. Om två veckor kommer vi att fira Romfördragets 50- årsdag, och vi kommer att anta Berlinförklaringen. År 2008 borde bli ett tillfälle att blicka framåt. Vi hoppas att den färdplan som rådet ska enas om i juni kommer att skapa förutsättningar för att nå ett tydligt och konstruktivt avtal om institutionernas ställning nästa år. Detta är nödvändigt, för EU behöver reform. Det skulle också ge oss möjlighet att sända ut ett positivt budskap före valet till Europaparlamentet. Under tiden kommer vi att få uppleva en fortsatt förstärkning av unionen. Vi förväntar oss att ett antal medlemsstater ansluter sig till Schengenområdet under 2008. Vi hoppas också att ytterligare medlemsstater ska kunna anta euron så snart som de uppfyllt kriterierna. När det gäller den framtida finansieringen av Europeiska unionen kommer kommissionen att arbeta för att lägga fram en ändring av budgeten för 2008, vilket parlamentet och rådet har samtyckt till. Om några månader kommer vi att inleda ett brett samråd för att göra det möjligt för medborgare, berörda parter och personer som är engagerade i institutionerna att framföra sina åsikter om EU:s prioriteringar och de resurser som krävs för att ta itu med dem. De strategiska mål kommissionen fastställde i början av sin mandatperiod gäller fortfarande: välstånd, solidaritet, säkerhet och ett starkare och öppnare EU i världen sammanfattar fortfarande kommissionens centrala ambitioner, och det gläder oss att både parlamentet och rådet har stött oss. I den moderna världen finns det ett antal mycket viktiga frågor som inte bara begränsas av det ena eller andra av de strategiska målen. De måste vidareutvecklas tillsammans över politiska områden, och jag anser att tre av dessa frågor är särskilt viktiga för den årliga politiska strategin för 2008.

6 13-03-2007 För det första energi och klimatförändring. De mycket positiva resultaten förra veckan från Europeiska rådet med tydliga, bindande beslut grundades på de förslag som kommissionen lade fram i januari och som tillförde EU nya idéer och politiska handlingslinjer. Nu måste vi visa resultat. Samtidigt som vi hoppas ha lagt fram praktiska förslag om energi under det tredje kvartalet i år kommer det att krävas hårt arbete under 2008. Nyckelelementen i energipaketet måste införas. En väl fungerande inre marknad, en sjudande sektor för förnybar energi, energieffektivitet samt solidaritet och sammankoppling kommer att vidareutvecklas. Vi kommer också att utöva påtryckningar för kraftiga åtaganden från EU:s och internationella aktörers sida för att minska koldioxidutsläppen efter 2012 när Kyotoprotokollet löper ut. För det andra förblir den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning viktig för att främja ett EU med mer välstånd, miljöhänsyn och social integrering. Vi gör goda framsteg när det gäller partnerskap med medlemsstaterna. Nästa år ska vi fundera på hur vi ska driva på ytterligare reformer. Efter översynen av den inre marknaden och utvärderingen av den sociala verkligheten som ska presenteras i år, kommer kommissionen att inleda en rad initiativ för att se till att den inre marknaden fortsätter att ge förväntade ekonomiska resultat och att medborgarna gynnas av detta. För det tredje är migration i dess olika former en central utmaning för Europeiska unionen. Arbetsinvandring kan om den hanteras väl utgöra ett positivt bidrag till våra ekonomier och våra samhällen, och vi kommer att lägga fram två förslag till direktiv på detta område. Vi planerar också att föreslå ytterligare åtgärder för att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem till 2010. Vi kommer också att behöva ytterligare åtgärder för att förebygga illegal invandring, bekämpa den hänsynslösa människosmugglingen och skydda våra gemensamma yttre gränser. Låt mig nu återkomma till de strategiska målen och ge er ett par exempel på andra nyckelinitiativ. När det gäller välstånd bortom den fortsatta konsolideringen av den inre marknaden kommer ett viktigt tema att bli att göra transportsektorn mer miljövänlig, med åtgärder för urbana transporter, lagstiftning om kväveoxidutsläpp från flygtrafiken och utsläpp från fartyg. Kommissionen kommer också att göra förberedelser för att se till att Europeiska tekniska institutet ska kunna inleda sin verksamhet 2009. På området solidaritet ska kommissionen ta temperaturen på den gemensamma jordbrukspolitiken, som kommer att bana väg för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken. Med utgångspunkt i den sociala kartläggningen och halvtidsöversynen av den sociala agendan kommer kommissionen att lägga fram förslag som ska främja solidariteten och medborgarnas möjlighet att utnyttja sina rättigheter och möjligheter liksom åtgärder för att tackla diskriminering utanför arbetsmarknaden. Vi avser också att föreslå en ny handlingsplan för EU för narkotika samt genomföra initiativ för att ta itu med barnfattigdom och skydda barn som använder Internet. För att främja säkerhet och frihet planerar vi att föreslå nya åtgärder för att förvalta våra yttre gränser och inrätta ett europeiskt övervakningssystem som ska hjälpa medlemsstaterna att hantera olaglig invandring. För att stödja kampen mot organiserad brottslighet och terrorism förväntar vi oss att en central databas för fingeravtryck införs, och kommissionen kommer också att göra insatser för att hindra radikalisering och våldsyttringar. Ett annat centralt åtgärdsområde kommer att utgöras av att säkerställa inre och yttre sammanhållning samt kampen för ett EU med en stark röst i världen. Vi är beredda att spela en kraftfull roll när det gäller ett avtal om Kosovos status, och vi kommer att fortsätta anslutningsförhandlingarna med Kroatien och Turkiet. Vi kommer att fortsätta förhandlingarna om nya avtal med Ryssland och Ukraina och utveckla våra förbindelser med strategiska partner. När det gäller handelspolitik kommer åtgärderna att koncentreras på initiativet ett konkurrenskraftigt Europa i världen, tillsammans med ansträngningar för att genomföra utvecklingsrundan från Doha. Kommissionen kommer också att samarbeta nära med medlemsstater och partnerländer för att se till att den europeiska enigheten om utveckling utvecklas väl och stärker vårt partnerskap med Afrikanska unionen. Jag skulle vilja säga några ord om bättre lagstiftning, som genomsyrar allt arbete kommissionen gör, som ni vet. Jag är övertygad om att kommissionen och parlamentet delar ett ömsesidigt intresse av att samarbeta ännu närmare på detta område än vad som är fallet i dag. Samarbete innebär att enas om gemensamma prioriteringar och strategiska val. I kommissionens strategiska översyn av bättre lagstiftning i november 2006 fastställdes våra politiska prioriteringar i detalj, varvid de åsikter som uttrycktes av Europaparlamentet under dess sammanträdesperiod i april 2006, som ägnades åt denna fråga, beaktades. Om det krävs är kommissionen redo att återvända och diskutera bättre lagstiftning mer detaljerat med parlamentet. Låt mig också betona en nymodighet i vår strategi för 2008. I likhet med arbetsprogrammet för i år utgör kommunikationsprioriteringarna en integrerad del av vår politiska strategi, som innebär att våra budskap fokuseras på ett begränsat antal frågor som är viktiga för människor, och att förmedla dessa återspeglar tydligt och bidrar till vår övergripande kommunikationsstrategi. Slutligen skulle jag vilja understryka det kriterium som vi tillämpade för att säkerställa en personalfördelning som passar vår politik. Ytterligare resurser kommer uteslutande att användas för att täcka behov som uppstår vid utvidgning, medan alla övriga behov kommer att

13-03-2007 7 tillgodoses genom interna omplaceringar inom kommissionen. Presentationen av den årliga politiska strategin markerar inledningen på ett förfarande som kommer att leda till antagandet av kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram i slutet av detta år. Jag känner mig starkt engagerad i denna process, även om den skulle kunna förbättras ytterligare. Tillsammans borde vi göra dialogen mellan utskotten och kommissionen mer politisk. I den resolution som antogs förra året uttryckte parlamentet sina avsikter att engagera de politiska grupperna mer genomgående och på ett tidigt skede i processen. Jag hoppas att det blir så. Ett politiskt, ärligt och konstruktivt samtal mellan våra två institutioner om var EU borde lägga sin politiska vikt och var det borde investera sina resurser nästa år är av största vikt, så låt oss samarbeta till förmån för EU. 2-015 Hartmut Nassauer, för PPE-DE-gruppen. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Fru kommissionsledamot, det var trevligt att ni hade möjlighet att komma trots allt. Det gläder oss att ni är här. Vi har ingen anledning att vara överdrivet kritiska, eftersom ledamöternas närvaro är omvänt proportionell mot betydelsen av detta projekt. Denna debatt är meningsfull om kommissionen lyssnar på det som parlamentet har att säga, och sedan använder det i sitt utformande av det slutliga lagstiftningsprogrammet i höst. Ett antal av mina kolleger kommer att kommentera detaljerna. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater är i princip beredd att inte bara stödja kommissionens arbete politiskt i parlamentet, utan också instämma i de mål som kommissionen fastställde i början av sin mandatperiod: välstånd, solidaritet, säkerhet och frihet. Det gläder mig att också ni, med utgångspunkt i dessa mål, utvecklar de korrekta politiska åtgärderna på de områden som vi nu måste arbeta med: tillväxt, sysselsättning, klimatförändring, energi, kunskapssamhället, konsolidering av utvidgningen. Vi kan tvista om detaljerna. Fru kommissionsledamot! Jag har en invändning mot det som ni säger. Ni tillkännager ett gemensamt europeiskt asylsystem före 2010. Förlåt mig för att jag säger det, men fördragen banar väg för miniminormer på dessa områden, men inte för ett harmoniserat europeiskt asylsystem. Jag vill be er att kontrollera mycket noga när ni går utöver fördragsnivån i detta sammanhang. Detta är en öm punkt för mig. Detta lagstiftningsprogram är inte intressant för sitt innehåll, utan för det som det inte innehåller. Ni säger i inledningen att dessa åtgärder infriar medborgarnas förväntningar på var EU borde agera. Ni målar upp en bild av en union som kan besvara globaliseringens utmaningar. På det stora hela målar ni upp en relativt ljus bild av Europeiska unionen, särskilt när det gäller medborgarnas förväntningar. Om så vore fallet, varför röstade då medborgarna i Frankrike och Nederländerna så tydligt nej till EU? Fördraget i sig gav dem knappast någon anledning; nästan ingen av dem läste det. Det råder en djup känsla av obehag inför Europeiska unionen, och om ni undersöker detta obehag finner ni att det finns ett skäl till det inte det enda skälet, men ändock ett skäl och det är den europeiska byråkratin. Den ger många känslan av att någon har bestämt för dem och att de påtvingas politik, att de får utstå beslut som fattas inom EU och inte i medlemsstaterna, men ingen vet varför det måste vara så. Denna känsla av att behandlas som barn framkallar ett avfärdande, det leder till fallande valdeltagande i valen, och om processen fortsätter kommer den att förstärka politiska krafter som verkligen arbetar mot EU, och detta borde oroa oss. Vi i parlamentet måste också fråga oss hur länge vi kan hävda att vi är de europeiska nationernas rättmätiga företrädare, om valdeltagandet alltid ligger under 50 procent. En av orsakerna till obehaget är EU-lagstiftning. Det är därför som det nu är rätt tillfälle att tala om det. Ni, fru kommissionsledamot, talar själv om en ambitiös satsning på bättre lagstiftning. Så sant och så värt att stödja! Ni har vårt fullständiga politiska stöd för detta. Hittills har ni dock bara nämnt målet: en 25-procentig minskning. Ni berättade inte hur detta mål ska uppnås. När det gäller bättre lagstiftning måste man mer än i något annat fall vara noggrann med att respektera subsidiaritetsprincipens gränser och att respektera medlemsstaternas behörighet, istället för att bakslugt tränga tillbaka dessa gränser. Europeiska kommissionen har nyckeln till att återvinna allmänhetens förtroende i sin hand. Vi behöver också en ny kultur för subsidiaritetsprincipen. I varje lagstiftningsförslag borde man akta sig för att inte reglera varje detalj, utan försiktigt bedöma var medlemsstaternas rättsliga behörighet börjar. Visa vägen, fru kommissionsledamot! Mindre central lagstiftning kommer att gynna EU. 2-016 Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. (DE) Herr talman, fru vice ordförande! Vår grupp anser att kommissionen har utfört ett antal goda gärningar. Vi hoppas likväl att kommissionen, tillsammans med Europaparlamentet, kommer att driva på Europeiska unionens utveckling ännu kraftigare under sin återstående mandatperiod. Vi kommer att stödja kommissionen till fullo när rådet tvekar, förhalar och inte riktigt vill föra EU framåt. Jag skulle vilja börja med att ge ett positivt exempel, energipolitiken, och i detta sammanhang klimatpolitiken naturligtvis, ett ämne som ligger er varmt om hjärtat. Det var helt rätt att insistera på att det måste finnas bindande

8 13-03-2007 mål, särskilt när det gäller förnybara energikällor. Det var likaså rätt att sträva efter en pragmatisk lösning på frågan om konkurrenskraft. När det gäller kärnkraftsteknik var det helt rätt att godta att det finns olika synsätt. Det finns emellertid en sak som jag skulle vilja ha från kommissionen, något som kanske kan förena de olika synsätten, nämligen en hög säkerhetsstandard tillsammans med motsvarande förpliktelser att tillhandahålla information för kärnkraftsanläggningar och de länder som använder kärnkraftsteknik. Jag skulle vilja att kommissionen lade fram förslag om detta. Även när det gäller utrikespolitiken är det viktigt att utöva fortsatta påtryckningar och å ena sidan säga att vi vill diversifiera och å den andra stödja diversifiering. Det är också oerhört viktigt att utse de samordnare från kommissionen som ska se till att vi skapar en mängd förbindelser för energiförsörjning. Om den polska regeringen anser att den behöver utveckla en energipolitik tillsammans med Ukraina och vissa länder i södra Kaukasus, så hoppas jag att kommissionen fortsätter att utveckla en energipolitik för hela EU. För det andra, när det gäller utrikespolitik: jag känner till att kommissionen förbereder ett samarbete med svartahavs- och medelhavsregionerna. Även där är det viktigt att kommissionen inte hämmas av rådet i sina förslag om energisamarbete, invandringspolitik och i synnerhet inte när det gäller viseringspolitik. Jag beklagar verkligen att kommissionen inte invände när medlemsstaterna från början gick så långt som till att skärpa viseringspolitiken för våra grannar genom att begära högre avgifter. Jag hoppas att kommissionen lyckas väl i förhandlingarna om en rimlig viseringspolitik med alla våra grannar, särskilt med länderna på Balkan naturligtvis. Jag skulle slutligen vilja komma till den fråga som ligger oss nära: social kompetens. Hartmut Nassauer har inte fel när han anger de anledningar till varför många inom EU är skeptiska mot Europeiska unionen, kommissionen och till och med Europaparlamentet. Det beror också på att den sociala dimensionen är underexponerad i kommissionens arbete. Ni erkänner det själva: i de dokument som ni senast offentliggjorde, oavsett det handlade om den inre marknaden för medborgarna eller överblick över den sociala verkligheten inom EU, beskriver ni tydligt hur denna skepticism och detta lösgörande har uppstått, och ni säger att det inte är någon mening med den inre marknaden om inte de ekologiska och sociala följderna uppmärksammas och dessa aspekter också stärks. Men när jag granskar de faktiska förslagen innehåller de för lite av denna sociala beståndsdel. När jag granskar de två studier som nyligen offentliggjordes inom EU, en om kvinnors ersättning på arbetsmarknaden och den andra om fattigdom, så bevisar det vår otillräcklighet när vi åter har fattigdom inom EU och skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner fortfarande är så stora. Den sociala uppgiften är därför inte slutförd, och om vi är för den inre marknaden måste den sociala delen också ingå. Om vänstern och högern nyligen har upplevt valresultat som egentligen härrör från sociala sjukdomar och känslan av att den sociala aspekten förbises, att vi åter för en trångsynt nationell ekonomisk politik och vi anser att detta är rätt sätt att ta itu med globalisering, är det också för att vi inte har sänt medborgarna tillräckliga signaler som säger ja till den inre marknaden och ja till det sociala EU. Detta är mycket viktigt för oss, och vi skulle vilja att kommissionen anstränger sig mer i detta avseende. 2-017 Silvana Koch-Mehrin, för ALDE-gruppen. (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! När vi diskuterade era dokument ansåg vår grupp att kommissionen har satt kurs mot rätt håll och fortsätter i denna riktning med stor förtröstan genom att hålla sig till de politiska områden som den fastställde när den inledde sitt arbete, och genom att föra dem framåt på ett sätt som ger intrycket av att den agerar med övertygelse. Detta framgår av den allra första meningen i ert arbetsprogram, där ni säger att de politiska områden där kommissionen ska vara aktiv kommer att mötas av bred enighet. Vi välkomnar detta. Vi välkomnar detta självförtroende, och vi välkomnar också att kommissionen har funnit en tydlig kurs. Vi vill dock fortfarande se ett starkare ledarskap. Och för att hålla mig kvar vid bilden av en kurs, vi skulle vilja att ni seglar med starkare vind i seglen, så att ni kommer fortare fram. Detta var beröm i förtid, så att säga, men i grund och botten menar vi att detta är ett bra program. Enligt vår mening är det dock inte tillräckligt för den situation som EU nu befinner sig i. Det som vi framför allt saknar är några tydliga ord om EU:s framtid. I arbetsdokumentet på 24 sidor ägnar ni hela tre rader åt EU:s framtid, men frågan om vart vi är på väg, vilka våra gemensamma framsteg skulle vara, besvaras inte, och i denna strategi för ett arbetsprogram försöker ni inte ens svara. Att vi alla samarbetar för EU tas inte för givet i så hög grad som man vill låta förstå i detta dokument. Som Hartmut Nassauer redan har sagt är det tyvärr inte så accepterat av allmänheten som vi skulle vilja. Det är därför som det är viktigt att kommissionen anger riktningen här. Vi vill att kommissionen ska gå i spetsen för rörelsen, och vi efterfrågar klara instruktioner om vart EU:s framtid faktiskt ska ta vägen. Er strategi är att skapa resultat. Vi anser att detta är bra. Resultat är bra för att visa på vilka områden vi faktiskt är märkbart aktiva. Men återigen har vi problemet med att nationella politiker, främst från regeringarna, tar åt sig äran för framgångarna, medan EU måste ta skulden för misslyckanden eller otrevliga följder. Rådets goda resultat är det färskaste exemplet. I åtminstone Tyskland ger man Angela Merkel äran för de goda resultaten, medan det förarbete som kommissionen och Europaparlamentet har gjort inte uppmärksammas alls. I detta avseende är strategin att visa resultat mycket ambivalent.

13-03-2007 9 Dessutom får några av alla de välkomna initiativ ni lägger fram oss att undra vad ni har för anledning att känna tillfredställelse. Ni talar till exempel om ett förnyat samförstånd om utvidgningen. Vi kan inte se detta. Ni vill också ha en gemensam central databas för fingeravtryck. Det finns inget samförstånd för detta heller. Det överraskar oss, särskilt mot bakgrund av att kommissionens ordförande José Manuel Barroso titulerade sig mästare av civila rättigheter i början av sin ämbetsperiod. En sådan databas utgör motsatsen till det som han tillkännagav i början av sin ämbetsperiod. Mina kolleger kommer att tala mer om de olika politiska områdena. Jag skulle bara vilja nämna en grundläggande strukturell punkt som vi alltid har tagit upp under tidigare debatter. För att vara närmare medborgarna och göra detta dokument mer lätthanterligt skulle vi vilja att ni exakt talar om vad som är lagstiftningsinitiativ, vad som inte har något med lagstiftning att göra, vad som är nya initiativ och vad som är uppföljningsåtgärder, så att vi verkligen vet vilka konkreta åtgärder som vi kan förvänta oss under det kommande året. Vi skulle naturligtvis vilja att medborgarna engagerades. Kommissionen är ivrig att kommunicera. Vi anser att detta är riktigt. Ju mer interaktiv som kommissionen kan vara, desto bättre. Om vi, för att göra resultatpolitiken mer synlig, kan hålla dessa debatter om strategi inte bara i Europaparlamentet utan också i de nationella parlamenten, skulle detta vara ett viktigt steg mot att klargöra vilken politik som kommer varifrån i det gemensamma EU. 2-018 Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag skulle också vilja ta upp frågan om hur EU ska hitta tillbaka till sina medborgare och diskutera klimat- och energipolitiken som ett exempel. Jag tror att det nästan aldrig har riktats så mycket uppmärksamhet mot EU:s särskilda roll och uppgift som under de senaste veckorna, när allt har fokuserats på den stora frågan om klimatskyddspolitik och energipolitik, det vill säga på den största miljöpolitiska frågan av alla. Resultatet från toppmötet gladde mig mycket, eftersom man under toppmötet, trots att det finns mycket kvar att förhandla om, ändå i det finstilta lyckades uppnå det som allmänheten förväntade sig efter att ha blivit medvetna om frågorna tack vare Al Gore och Sternrapporten. Under toppmötet lyckades man ge allmänheten intrycket av att vi inleder ett paradigmskifte, att vi lyfter fram förnybara energikällor ur en nisch och att vi i framtiden kommer att stödja energiförsörjning på ett helt nytt sätt jämfört med tidigare. Det viktigaste i nuläget är att vi borde leva upp till de förväntningar som vi har väckt inom EU. Om jag får säga det, fru kommissionsledamot, så är jag fortfarande inte säker på att vi kommer att lyckas, för Angela Merkel hade knappt tillkännagett toppmötets beslut och förklarat framgångarna förrän allt började om igen i nationalstaterna och i viss utsträckning även i kommissionen. Allt ifrågasattes igen. Som vanligt angrep Günter Verheugen den framstegsvänliga trio som består av kommissionsledamöterna Andris Piebalgs, Stavros Dimas och Neelie Kroes. Och jag är inte säker på att kommissionsledamot Jacques Barrot kommer att kunna införliva resultaten från toppmötet på rätt sätt jag säger detta uttryckligen här och inte heller har jag något förtroende för kommissionens ordförande José Manuel Barroso och den energipolitiska revolution som han proklamerar. Ni, fru kommissionsledamot, är rätt person för att till exempel försöka se till att debatten om den europeiska konstitutionen får en bättre framtid genom att se till att de stora förväntningar som vi europeiska politiker har väckt under de senaste månaderna inte grusas ännu en gång. Förhandlingarna om det finstilta i förklaringen från toppmötet har just börjat, och jag upplever att några mäktiga, inflytelserika män på den europeiska scenen, däribland Günter Verheugen och José Manuel Barroso, som trots Jacques Chiracs avgång i Frankrike bygger upp ett slags nätverk av gamla vänner, står i vägen för upprätthållandet av dessa beslut som fattades vid toppmötet. 2-019 Sylvia-Yvonne Kaufmann, för GUE/NGL-gruppen. (DE) Herr talman, fru vice ordförande! Om jag ska vara helt uppriktig anser jag inte att kommissionens meddelande om den politiska strategin för 2008 är särskilt övertygande. Hur kan det komma sig? För det första liknar den snarare en varuhuskatalog, och prioriteringarna har inte fastställs tillräckligt tydligt. För det andra finns det många punkter som betonas som nyckelåtgärder, men de är mycket vaga och intetsägande. För att ta några exempel: initiativet som syftar till att göra familjeliv och yrkesliv förenliga, lagstiftningsinitiativ för att stärka konsumentskydd, ytterligare initiativ för att genomföra EU:s havspolitik vi finner det ena initiativet efter det andra, men hur konsumentskyddet ska stärkas i detalj, vad ni har för avsikt att föreslå på detta område, det framgår inte. Alltför ofta anges inget precist. Med tanke på den sociala situationen i Europeiska unionen kungör ni som det står här en kartläggning av den sociala verkligheten, och samtidigt kungör ni visionära initiativ för att främja solidaritet och medborgarnas möjlighet att utnyttja sina rättigheter och möjligheter. Jag måste säga att jag blev helt förvånad när jag läste detta här. Tror ni verkligen att ni kan övertyga allmänheten om Europeiska unionen och särskilt Europas möjligheter, och mildra människors farhågor inför framtiden, när ni i detta dokument så gott som erkänner att ni inte vet någonting om den sociala verkligheten i Europeiska unionen? Mina kolleger Hartmut Nassauer och Hannes Swoboda har redan tagit upp denna fråga. Jag tror inte att ni kommer att få med er allmänheten igen på detta sätt.

10 13-03-2007 Nu några ord om ämnet minskning av byråkratin och bättre lagstiftning, som sägs vara kärnan i kommissionens dagliga arbete. Bättre lagstiftning uppstår inte genom att man helt enkelt lägger fram en mycket mer detaljerad strategi. Det är viktigt och nödvändigt att bedöma dess inverkan, och det kommer faktiskt att bli intressant att diskutera resultaten av den externa utvärderingen av konsekvensbedömningssystemet. Jag skulle dock vilja betona att bättre lagstiftning inte nödvändigtvis innebär avreglering eller att det bara handlar om minimireglering. Fru vice ordförande! Slutligen skulle jag vilja fråga vad som händer med de tillkännagivna tillbakadragandena av lagstiftningsförslag. I mitt betänkande bad parlamentet att det i kommissionens årliga lagstiftnings- och arbetsprogram exakt borde anges vilka lagstiftningsförslag som kommissionen tänker dra tillbaka. Skulle ni kort kunna säga vad ni har planerat för tiden fram till 2008? 2-020 John Whittaker, för IND/DEM-gruppen. (EN) Herr talman! Initiativet om klimatförändring har satts allra högst upp på dagordningen. Trots stora tvivel om i vilken omfattning som koldioxid orsakar global uppvärmning är EU fast beslutet att leda världen när det gäller att minska utsläpp. Men bortsett från kärnkraft finns det ännu inte några riktigt livskraftiga energikällor förutom fossilt bränsle. Detta stämmer i synnerhet när det gäller förnybara energikällor. Nu har vi ett bindande mål på 20 procent för förnybara energikällor utan någon riktig utvärdering av metoderna för att uppnå detta ambitiösa mål eller för dess kostnad. Tillåt mig att nämna en lärdom som är hämtad från lekskolenivån inom ekonomi. Om man höjer kostnaderna för en resurs gör man varor dyrare, och man minskar konkurrenskraften. Man talar om för oss att detta initiativ kommer att stimulera nyskapandet när det gäller förnybar teknik och förbättra exporten. Det kommer i stället att göra oss alla fattigare. Jag anser att denna plötsliga fixering vid koldioxidutsläpp är ett medel för att avleda uppmärksamheten, ett försök att få oss att sluta tänka på alla de övriga projekt som har gett nedslående resultat, såsom Lissabonstrategin, invandrings- och asylpolitiken, reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, euron och många därtill. 2-021 Frank Vanhecke, för ITS-gruppen. (NL) Herr talman! Det sätt som eurokratin, alltid för folkets bästa naturligtvis faktiskt påtvingar sin egen vilja på de europeiska folken, som en slags upplysande despotism, upphör aldrig att förvåna mig. För bara några veckor sedan talade José Manuel Barroso, kommissionens ordförande och även om en kommissionsordförande må vara en hög tjänsteman, så är han i slutändan bara en politiskt vald ämbetsman om för det nederländska folket i deras eget land att de nu borde gå vidare och godta denna europeiska konstitution, som trots förkastande och demokratisk folkomröstning i två medlemsstater, och som trots att ganska många andra medlemsstater inte ens vågar organisera folkomröstningar om detta, gradvis genomförs i vilket fall som helst. Detta är inte helt olikt anslutningsförhandlingarna med Turkiet, ett land som inte står på någon som helst demokratisk grund, och ett land som också befinner sig alltför långt från medborgarna enligt EU-institutionernas beslut, fattat av överdrivet privilegierade tjänstemän och regeringschefer som mycket avsiktligt vägrar fråga allmänheten om dess åsikt, till och med i en fråga som är så grundläggande som denna. Det är ingen skillnad i dag. I sin politiska strategi för 2008 har kommissionen tillkännagett åtgärder som borde skapa en ny invandringsvåg mot EU, fast dess medborgare begär precis det motsatta. De ber oss äntligen om effektiva åtgärder för att begränsa invandring från icke-europeiska länder, eller att helst stoppa alltsammans, genom att skydda våra gränser på ett adekvat sätt och genom att fasa ut de halvillegala kanalerna för invandring, som exempelvis rätten till familjeåterförening, som är alldeles för eftergiven. I kommissionens förslag ger man intrycket av att detta är ett tillfälligt fenomen och att tillfälliga arbetstagare från utomeuroepiska länder förmodas återvända till sina ursprungsländer efter en relativt kort tidsperiod. Detta är bedrägeri. Verkligheten har lärt oss att dessa tillfälliga arbetstagare inte återvänder hem, att deras släktingar ansluter sig till dem förr snarare än senare, och att det därefter inte vidtas några som helst åtgärder för att tvinga ut dessa människor ur landet. Till följd av detta får gemenskapen ännu en gång ta itu med konsekvenserna av denna kortsiktighet, kulturkrockar, getton som bildas, brottslighet som beror på att folk rycks upp med rötterna och slutligen, ett helt samhälles sammanbrott. Jag upprepar alltså att en ny invandringsvåg är fullständigt ödeläggande. Vi borde istället börja med att skydda våra europeiska gränser, utveckla en europeisk politik för att sända tillbaka illegala invandrare och utlänningar som har blivit inblandade i brottslig verksamhet, och vi borde kräva att de icke-européer som befinner sig på europeisk mark lagligen borde bli helt integrerade. I Bryssel, EU:s huvudstad, är 40 procent av invånarna av icke-europeiskt ursprung, tredje generationen inräknad, för närvarande arbetslösa. Så försök inte tala om för mig att vi borde importera ytterligare arbetslöshet. Slutligen kommer jag till det grundläggande, och det är att det europeiska projektet ännu en gång möts av mycket misstro bland EU-medborgarna. EU kommer inte att skapa förnyad entusiasm förrän det i sanning blir demokratiskt och lyssnar på sina folks och medborgares önskningar och behov. 2-022

13-03-2007 11 Alessandro Battilocchio (NI). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det finns många intressanta aspekter på detta förslag. Jag ska av tidsmässiga skäl fokusera på tre punkter. För det första: energi. Europeiska rådet har lämnat ett betydande bidrag på detta område, och jag hoppas att kommissionen kommer att lyckas omvandla dessa direktiv till praktiska och effektiva förslag. Detta åtagande påverkar oss alla, och jag skulle vilja ta tillfället i akt och upprepa att EU, som ber medlemsstaterna att göra stora ansträngningar för att nå målen, borde föregå med gott exempel: med en enda åtgärd att rationalisera sätet i Strasbourg skulle det inte bara åstadkomma en betydande minskning när det gäller slöseri med energi, papper, uppvärmning, belysning och förflyttning av tusentals personer i bilar, tåg och flyg varje månad, det skulle också sända ut ett starkt politiskt budskap som utan tvivel skulle inverka positivt på våra medborgare. För det andra: Lissabonstrategin. Programmen för livslångt lärande som inleddes i år är säkert meningsfulla instrument, men det finns ett behov att stärka åtgärderna för att minska klyftan mellan utbildning och inträde på arbetsmarknaden, särskilt för ungdomar och forskare som annars tvingas lämna vår union. Det är också viktigt att uppmuntra till rörlighet bland ungdomar, bland annat när det gäller informellt lärande, att stimulera familjepolitik för att möta den demografiska utmaningen, samt att förbättra tillgången till kredit för små och medelstora företag, däribland genom mikrokreditprogram och EU-finansiering, särskilt när det gäller forskning och nyskapande. För det tredje: flerspråkighet. Jag hoppas att kommissionen kommer att fullgöra de åtaganden som den tog på sig i sitt meddelande i november 2005 när det gäller, och jag citerar: att främja flerspråkighet i det europeiska samhället, i ekonomin och inom kommissionen. Det är oacceptabelt att dokument som är avsedda för alla EU-medborgare, som webbplatser och i synnerhet informationsdokument om europeiska program, bortsett från meddelanden, bara finns tillgängliga på två eller tre språk, och fullständigt utesluter många små samhällen från Europeiska unionens finansiering. En perfekt exempel på detta är att dokumenten för anslutning till gemenskapsprogrammet Lingua, som ska främja undervisning i främmande språk och flerspråkighet, finns på engelska, franska och tyska. 2-023 Salvador Garriga Polledo (PPE-DE). (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Ni har sagt många vackra ord, uttryckt en mängd entusiasm och goda avsikter, men som vanligt måste vi återvända till verkligheten, särskilt när det gäller talet om budgetar. Fru kommissionsledamot! Det senaste dokumentet som parlamentet fick om budgetprioriteringar lades fram i december förra året. Jag talar om de resolutioner som åtföljde den aktuella budgeten, 2007 års budget. Vi undrar huruvida ni anser att dessa resolutioner, som vi godkände med en överväldigande majoritet i kammaren och som ni mottog med värme, har införlivats i det årliga politiska strategidokumentet. Det verkar som om de inte har införlivats, och detta är ett problem, fru kommissionsledamot, eftersom vi alltid hamnar i samma situation: parlamentet utarbetar en rad riktlinjer som borde beaktas i nästa budgetförfarande, ni fastlägger era politiska prioriteringar i detta årliga politiska strategidokument, ni lägger till en budgetkomponent, men ni tar ingen hänsyn, eller åtminstone inte tillräcklig hänsyn, till allt det som parlamentet har efterfrågat året innan. Detta händer år efter år. Ni har ännu inte funnit en perfekt balans mellan budgetförfarandet och Europeiska kommissionens lagstiftningsprogram, och därför arbetar ofta två institutioner parallellt, men vi har ännu inte lyckats få våra system att stämma överens. Ni leker med tidsplanen. Ni utarbetar politiska prioriteringar, men, som föredraganden för årets budget, Kyösti Virrankoski, har sagt, parlamentet har hittills inte fått några indikationer på vilka Europeiska kommissionens politiska prioriteringar för detta år kommer att bli, och detta innebär att vi åter kommer att märka att parlamentets budgetprioriteringar inte sammanfaller med de politiska prioriteringar som Europeiska kommissionen har fastlagt när vi ska utarbeta budgeten. Vi ser till exempel detta inom ramen för de finansiella konsekvenserna. Ni avser att finansiera dessa politiska prioriteringar med hjälp av vissa utgiftskategorier som ökas och andra utgiftskategorier som minskas. Ni ber oss om 890 nya tjänster inom kommissionen, även om ni hoppas kunna skapa de flesta av dem genom interna omplaceringar. Dessutom räknar ni med att anpassa genomförandeorganen. Fru kommissionsledamot! På samma sätt som sker varje år upplever vi en del förvirring, och under detta års budgetförfarande hoppas vi att ni kommer att lyckas nå avtal som inte medför stora budgetära spänningar mellan rådet eller, i synnerhet, mellan er. 2-024 Jan Andersson (PSE). Herr talman! Fru kommissionär! Jag ska börja med att som så många andra uttrycka min tillfredsställelse över att klimatpolitiken/energipolitiken nu står högt upp på kommissionens dagordning. Också jag tyckte att resultatet på toppmötet var tillfredsställande. Jag tycker också att koncentrationen på tillväxt och sysselsättning är positiv. Låt mig påminna om den större översyn av de ekonomiska riktlinjerna och sysselsättningsriktlinjerna som kommer nästa år. Den blir viktig, och från parlamentet har vi vid åtskilliga tillfällen framhållit att det är viktigt att parlamentet vid detta tillfälle blir ordentligt konsulterat och får ordentligt med tid att komma in med sina förslag.

12 13-03-2007 Nu ska jag gå över till det som Hannes Swoboda bl.a. var inne på. Jag tror det var Jacques Delors som en gång sa att ingen älskar den inre marknaden. Därför måste den kompletteras och balanseras upp av en ordentlig social dimension. Kommissionen talar väldigt mycket om den sociala dimensionen men levererar väldigt lite. Det finns få nya förslag på det sociala området. Låt mig ändå ta det som är positivt, det är positivt att kommissionen nu tar upp frågan om diskriminering också utanför arbetsmarknaden, av funktionshindrade och andra grupper. Det är positivt att man tar upp de sociala tjänsterna och försöker tydliggöra deras särart. Vi hade en diskussion om det igår p.g.a. ett betänkande och jag personligen hoppas att det skulle vara i form av ett sektorsdirektiv. I övrigt så rör det sig om kartläggningar av den sociala situationen, det är kartläggningar av hur arbetsrätten fungerar, det är kartläggningar överallt, men få konkreta förslag. Låt mig ta upp två förslag där jag tycker att det skulle kunna tas initiativ, för att bli lite konkret. Det pågår en omstrukturering runt om i Europa. Gamla jobb försvinner, nya jobb kommer till. De instrument vi har för information och samråd, t.ex. europeiska företagsråd och direktivet om information och konsultation för löntagare, fungerar inte tillfredsställande. Löntagare blir av med sina jobb utan att ha blivit ordentligt informerade och utan att få vara med i processen. Det är på tiden att kommissionen tar initiativ för att se över de befintliga direktiven så att de fungerar i enlighet med intentionerna. Det andra området handlar om arbetsmiljö. Europa har haft en jättestor framgång som när det gäller arbetsmiljön under årens lopp, med de cirka 50 direktiv som finns. Det förekommer mycket färre dödsfall och skador i arbetslivet i dag. Samtidigt uppstår nya arbetsmiljöproblem ute på arbetsmarknaden p.g.a. den förändrade arbetsmarknaden. Det handlar om stress, utbrändhet, mobbning i arbetslivet och annat nya arbetsmiljöproblem. Där lyser initiativen från kommissionen med sin frånvaro. Mitt råd till kommissionen är att inte bara prata om den sociala dimensionen, utan att också leverera, t.ex. när det gäller information och samråd och arbetsmiljöområdet. (Applåder) 2-025 István Szent-Iványi (ALDE). (HU) Europeiska unionens ambitioner på det utrikespolitiska området är imponerande. Tyvärr harmoniserar inte de tillgängliga ekonomiska medlen med dessa ambitioner. Vad som är ännu värre är att fördelningen av de begränsade resurserna inte följer eller återspeglar våra prioriteringar. Vi förväntar oss att man i 2008 års budget kommer att stödja utvidgningsprocessen och att förberedelserna för kandidatländernas och de potentiella kandidatländerna blir mer effektiva än de tidigare varit. De anslutningsförhandlingar som redan har inletts måste fortsättas och ske på grundval av ländernas egna meriter. Vi anser det vara en välkommen utveckling att det enligt dokumentet är en prioritering att finna en lösning för Kosovo. Det är dags att vidta beslutsamma åtgärder för att skapa balans mellan den östra och den södra dimensionen i vår grannskapspolitik. Från detta perspektiv är det ett gott tecken att strategin också innehåller flera nya initiativ när det gäller länderna i söder, öster och Kaukasus. Vi medger att detta är ett framsteg. Det är önskvärt att främjandet av demokrati och av de mänskliga rättigheterna borde vara de vägledande principerna för Europeiska unionens stödjande politik, som inte bara borde tillämpas i ord utan också i handling på ett systematiskt sätt. Tyvärr har detta ännu inte hänt. Det sägs mycket i dokumentet om vikten av energipolitik, och här vi instämmer vi oreserverat. Men vi beklagar att de faktiska och institutionella kraven på den utrikespolitiska delen av energipolitiken inte tas upp i dokumentet. Vi måste absolut uppmärksamma denna fråga, eftersom detta är en av de stora utmaningarna på detta nya område. Vi har begränsade resurser, så vi måste använda de som vi har på ett effektivt och synbart sätt som fokuserar på prioriteringarna. 2-026 Ryszard Czarnecki (UEN). (PL) Herr talman! Papper är ett mycket motståndskraftigt material. Man kan lyckligtvis skriva allt man vill på det, men att genomföra det som står skrivet kan vara mycket svårare. Det är i grund och botten så som jag skulle vilja beskriva kommissionens uttalanden. Det är nobla förklaringar, men ibland skapar de en virtuell verklighet. I själva inledningen till dokumentet om unionens årliga politiska strategi för 2008 nämns till exempel initiativet att inrätta ett europeiskt tekniskt institut. Läser man ytterligare ett par sidor står det dock att det tidigare nämnda institutet visst kommer att inrättas, men tidigast 2009. Jag har faktiskt noga läst igenom så många som flera dussin av kommissionens åtgärder för de kommande åren. Vi måste vara förnuftiga. Om allt är prioriterat förlorar ordet sin mening. På området utrikespolitik hänvisar man till de framsteg som västra Balkan har gjort mot ett framtida medlemskap i unionen. I själva verket beror anslutandet av länderna på Balkan på unionens institutionella reform, som innebär att länderna i fråga har blivit brickor i det spel som våra egna dispyter inom unionen utgör. Detta är ett ytterligare exempel på klyftan mellan de uttalanden som görs och verkligheten. Jag instämmer med den föregående talaren som sa att frågan om länderna i södra Kaukasus och deras framsteg mot ett möjligt framtida medlemskap i Europeiska unionen borde ges en mer framträdande plats i detta dokument. 2-027 Ingeborg Gräßle (PPE-DE). (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I det EU som består av 27 stater finns det få politiska organisationer som påstår sig arbeta på ett så genomblickbart och strukturerat sätt som EU självt. Men när man tar sig en titt på dessa arbetsprogram, däribland

13-03-2007 13 det för 2008, blir vi långa i ansiktet. Även för 2008 finner vi den vanliga kungörelsen om bättre lagstiftning, men programmen står och faller med sina genomföranden snarare än sina kungörelser. När det gäller budgetkontroll kommer 2008 att bli ännu ett besvikelsens år. Vi noterar bristen på förvaltningsmetoder och föreslagna strategier för att genomföra det löfte som kommissionsledamot Siim Kallas avlade 2005 om att lyckas få en oreserverad revisionsförklaring om EU:s budget från Europeiska revisionsrätten före 2009. Jag skulle vilja påminna kammaren om den felfrekvens för strukturfonderna på 44 procent som ännu en gång har upptäckts i 2005 års budget. När allt kommer omkring har kommissionens ordförande bekräftat detta löfte: vi skulle ha förväntat oss att kommissionen kom ihåg sitt löfte och åtminstone vidtog de nödvändiga åtgärderna på sitt eget område direkt förvaltning. År 2008 blir det sista året som kommissionen kommer att ha möjlighet att ändra något. För övrigt är det första året som mottagarna av EU-bidrag måste lämnas ut. Som en logisk följd hade vi också förväntat oss ett omnämnande av denna milstolpe i EU:s stödjande politik. Denna tystnad kanske innebär att detta utelämnade inte äger rum? När allt kommer omkring har det hittills inte skrivits ett enda dokument inte ens en enda rad om hur medlemsstaterna och de enskilda EUfonderna ska tillämpa kravet på offentliggörande. Inte heller har det lagts fram några som helst förslag om vad som ska göras med denna information. Vi måste, eller rättare sagt kommissionen måste, fundera på hur denna information ska användas och vilka följder denna information har på de enskilda politiska områdena. Slutsatsen är att arbetsprogrammet för 2008, enligt vår mening, är ett misslyckat dokument, där kommissionen inte fullgör sina egna kungörelser. 2-028 Catherine Guy-Quint (PSE). (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka kommissionen för detta dokument, som kommer lägligt, precis i början av vårt budgetförfarande. Det är förenligt med våra prioriteringar, det vill säga Lissabonstrategin, kampen mot klimatförändringen och dess effekter, rättsligt samarbete och så vidare, men det förbiser vikten av den sociala dimensionen och av social sammanhållning i unionens framtid. Era prioriteringar behövs för att göra det möjligt för unionen att resa sig mot globaliseringens utmaningar. Trots detta ifrågasätter jag det faktum att varken budgetramen eller programmen, enligt resultatet av medbeslutandeförfarandet, lämnar oss något större manöverutrymme. För att vara mer exakt, när det gäller konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning riskerar viss politik att bli lidande om marginalen på 70 miljoner euro lämnas oförändrad, om nya prioriteringar kungörs när det gäller Frontex och Eurojust, och om tre nya transportbyråer inrättas: jag tänker på det sjunde ramprogrammet som det skulle kunna bli svårt att överhuvudtaget inleda, jag tänker på det transeuropeiska transportnätet som det är absolut nödvändigt att finansiera, jag tänker på all den sociala politik som inte är tillräckligt utvecklad än och jag tänker på ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP), som är ett avgörande verktyg för Lissabonstrategin. Vi borde inte minska engagemanget för denna redan dåligt förvaltade politik. Det inte bara europeisk tillväxt som står på spel här, utan också våra mål för konkurrenskraft, sysselsättning och solidaritet. När det gäller frihet, säkerhet och rättspolitik är marginalen på 32 miljoner euro mycket liten. Att öka finansieringen för politik som uppstår ur Frontex och Eurojust kommer ofrånkomligen att minska de anslag som ursprungligen tilldelades andra viktiga program, som exempelvis integrering av tredjeländer och en verkligt ambitiös politik riktad mot flyktingar, skyddet av grundläggande rättigheter. Europeiska kommissionen antyder att dessa program inte ännu har fått upp farten. Varför genomfördes de inte snabbare då? I fråga om jordbruksfrågor ansluter jag mig till mina kolleger från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling som uttrycker allvarliga tvivel om förslaget om en enda gemensam organisation av marknaden som täcker alla jordbrukssektorer. Detta skulle kunna leda till att man inte tar hänsyn till vissa jordbruksprodukters utmärkande egenskaper. Med tanke på att målet för hälsokontrollen inte ännu har offentliggjorts eller mer ingående angetts i kommissionens förslag, skulle jag vilja be er att göra vissa förtydliganden i denna fråga. De uttalanden som kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk nyligen gjorde motsäger det som ni skrev. När det gäller unionens åtgärder är vi angelägna att se till att alla de tillkännagivna prioriteringarna upprätthålls. Vi kan inte godta att våra prioriteringar när det gäller hälsa, utbildning och marknadsföring försummas till förmån för energi. Slutligen förvånar det mig hur kortfattade de hänvisningar till den granskning som är inplanerad att inledas 2008 var. Detta föranleder mig att rikta mig till direkt kommissionen: är granskningen av budgetramen ett tabubelagt ämne? Jag har redan uttryck min nyfikenhet för att få reda på hur stor den uppskattade tilläggskostnaden för initiativet för bättre lagstiftning är. Skulle ni kunna ge oss de uppskattningar som vi så länge har väntat på? Slutligen skulle jag vilja att kommunikation ställdes i fokus i år. Det nämns i denna text, men kommissionens åtgärder måste åter fokuseras på denna fråga. Demokratins EU har stannat upp, medborgarna vänder

14 13-03-2007 det ryggen och våra texter blir ständigt mer ambitiösa. Vi är långt ifrån förverkligandet av våra drömmar. 2-029 ORDFÖRANDESKAP: ONESTA Vice talman 2-030 Andrew Duff (ALDE). (EN) Herr talman! Barrosokommissionen har nu kommit upp i marschfart, och den mer påstridiga strategi som vi har här borde granskas till fullo och diskuteras i nationella parlament och partier. Det är ett utmärkt verktyg för att informera och stimulera ett nationellt samtal om den europeiska dimensionen, och kommissionsledamöterna borde sändas ut för att sälja det. Strategin är förståndigt nog förbehållsam när det gäller att rädda konstitutionen, men dess arbete, som går ut på att granska hur Ekonomiska och monetära unionen fungerar och den sociala dimensionen av den inre marknaden, borde förbereda kommissionen på regeringskonferensen under andra halvåret 2007, som vi ser fram emot med tillförsikt. Granskningen av det finansiella systemet borde således också läggas fram för att bidra till sökandet efter en lösning på den konstitutionella krisen. Att lägga pengarna på bordet kan hjälpa vid regeringskonferensen, och man kan inte inleda någon klok reform på utgiftssidan utan en systematisk granskning av den gemensamma politiken. 2-031 Brian Crowley (UEN). (EN) Herr talman! Jag vill först av allt ursäkta mig för att jag inte närvarade här tidigare. Jag fick punktering, och tyvärr finns det inte tillräckligt med varmluft här i Strasbourg för att hålla igång saker! 2-032 A Uachtaráin, a Leas-Uachtaráin, ní mór don Choimisiún Eorpach cur chuige straitéiseach a chleachtadh agus é i mbun polasaí polaitiúil a chruthú. Beidh aire ardaithe ar bharr an chláir oibre feasta. Glacann rialtaisí an Aontais Eorpaigh le moltaí an Choimisiúin ar an ábhar seo. Is faoin gcoimisiún é anois, áfach, moltaí reachtúla a chruthú, a chinnfidh go dtiocfaidh laghdú 20% ar sceitheadh C02 faoin mbliain 2020. Táim lánchinnte go dtabharfaidh Parlaimint na heorpa tacaíocht iomlán don phlean polaitiúil seo. 2-033 (EN) Förutom de frågor om klimatförändring, som jag just har nämnt, finns det tre andra nyckelområden som kommissionen måste trotsa och ta itu med under det kommande året, och det är de frågor som handlar om att visa resultat när det gäller Lissabonstrategin och i synnerhet om investeringar i forskning och utveckling 3 procent av BNP genom att man ser över områden för nyskapande och uppmuntrar de nya teknikerna, som kommer att utgöra de största sysselsättningsmöjligheterna inom EU i framtiden. För det andra har vi problemet med att återförenas med våra ungdomar inom EU. Under alltför lång tid har vi talat om vilken fantastisk rikedom och resurs som vår unga befolkning inom EU utgör. Men förutom Erasmusprogrammet och ett eller två andra, mindre, utbildningsprogram verkar den riktiga ursprungliga idén om handlingsplaner för Ungdom för Europa ha blivit bortglömt och lagd åt sidan. Och som jag sa är detta en enorm resurs, inte bara i ekonomiska termer utan också när man talar om utveckling i den meningen att vi kan överlämna ett ordentligt och underbart framtida EU till framtida generationer. För det tredje är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ett nyckelelement, där EU måste visa att man kan prestera resultat på världsarenan, och ändå verkar det finnas svårigheter när det gäller budgeten och den långsiktiga planeringen för det som kan göras där. Fru kommissionsledamot! Jag vet att ni har mycket på ert bord för tillfället och att det finns andra svårigheter inom institutionerna, men om våra medborgare inte upplever att vi agerar och visar upp resultat för dem, så kommer all denna byråkrati inte att hjälpa. Min sista punkt är att vi borde skära ned på byråkratin och göra det enklare att driva företag. Bättre lagstiftning och mindre lagstiftning skulle kunna vara en väg framåt för att nå några av dessa mål. 2-034 Malcolm Harbour (PPE-DE). (EN) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag tror att jag har deltagit i alla de senaste debatterna om den politiska strategin, och jag har haft skäl att kritisera den. Denna förmiddag vill jag välkomna den tidiga start som ni ger oss när det gäller utvecklingen av den politiska strategin. Jag instämmer med er om att detta är viktigt för att trappa upp vår politiska dialog. Jag tror att ni sa att ni var ute efter ett ärligt och produktivt samtal, så jag hoppas att ni kommer att godta mina anmärkningar i denna anda. Fru kommissionsledamot! Ett av mina största bekymmer med detta dokument, liksom med de föregående och jag hoppas att det faktum att vi diskuterar detta nu ska få er att göra något åt det är att jag vill att den fokus och de resurser som underbygger ert arbete också ska ägnas åt att konsolidera och genomföra den befintliga lagstiftningen. Politisk strategi handlar inte bara om nya initiativ. Vi vill att ni ska vara mogen nog att tala om för oss vad ni gör för att genomföra de befintliga reglerna och bestämmelserna. När det gäller mitt särskilda intresseområde, den inre marknaden, talade ni med rätta om att göra det möjligt för medborgare samt små och medelstora företag att dra fördelar av denna marknad. Jag anser att det överlägset viktigaste som ni kan göra under 2008 är se till att tjänstedirektivet på den inre marknaden genomförs ordentligt i alla medlemsstater. Detta skulle vara viktigare än något annat initiativ som ni skulle vilja genomföra. Jag vill se det i er strategi när förslaget läggs fram. Och bara två andra saker: det överraskar mig att det inte verkar finnas några politiska initiativ alls på områdena

13-03-2007 15 kunskapssamhället och informationsteknik, trots att ett stort och viktigt arbetsprogram är under utarbetande. Så ni kanske borde se över det. Jag tror inte att initiativen på detta område har sinat. Slutligen, när det gäller frågan om bättre lagstiftning som ett antal av mina kolleger har tagit upp, finns det ingen anledning alls för kommissionen att fortsätta med dessa utmärka initiativ om ingen känner till dem. Varför står det inte med på er förteckning över meddelanden? För våra medborgare måste få veta vad som pågår och delta i förfarandet om vi ska kunna bedöma dess påverkan. Så var så vänlig och sätt upp det som ett av era prioriterade meddelanden. 2-035 Margrietus van den Berg (PSE). (NL) Hannes Swoboda, Jan Andersson och Catherine Guy- Quint har alla argumenterat för fler initiativ på området ett nytt socialt EU. Det är detta som de saknar i dessa förslag. Jag skulle vilja gå ett steg längre och säga att EU borde vara mer socialt inte bara inom EU, utan också utanför unionen. Det är när EU agerar som världsaktör som det blir uppenbart att utvecklingsaspekten och förbindelsen med utvecklingssamarbete i hög grad saknas i ett antal ämnen i arbetsprogrammet för 2008. Jag skulle i detta avseende vilja nämna områdena jordbruk, granskningen av den europeiska ramlagstiftningen för läkemedelsföretag och havspolitik. Detta års allmänna mål när det gäller den europeiska enigheten om utveckling är åter att minska fattigdomen i Afrika och att nå millennieutvecklingsmålen, men det går åt fel håll när det gäller millennieutvecklingsmålen för Afrika. Var tänker kommissionen gå härifrån? I den tionde Europeiska utvecklingsfonden, som för närvarande förbereds och som står för hälften av alla utvecklingsfonder, avsätts bara 2 procent till utbildning och 2,5 procent till hälsovård. Detta står naturligtvis i stark kontrast mot det som man hoppas uppnå med detta arbetsprogram. För det andra diskuterar bland andra kommissionsledamot Peter Mandelson ekonomiska partnerskapsavtal med ministrar från utvecklingsländer och med unionens ministrar för utvecklingssamarbete i dag, en verkligt omfattande fråga. I själva verket har våra motsvarigheter från utvecklingsländerna känslan av att vi uppskattar öppnandet av deras marknader istället för att lägga deras utveckling till grund för vår politik. Ytterligare en motsägelse. Om jag går över till jordbrukspolitiken skulle jag kunna ge er ett exempel från fiskeindustrin. För Seychellerna är fisk, och främst svärdfisk, en grundläggande produkt som ska föras in på våra marknader. Men vi återgäldar dem genom att införa ett icke-tariffärt handelshinder i form av kravet på mycket låga kadmiumnivåer. Samtidigt som vi tillåter mycket högre nivåer i våra kycklingar och grisar förbjuder vi svärdfisk från Seychellerna med låga kadmiumnivåer. Dessa motsägelser på många politiska områden måste tas upp i programmet för 2008. 2-036 Sophia in 't Veld (ALDE). (EN) Herr talman, fru kommissionsledamot! Ordförande José Manuel Barroso talar alltid om ett EU som ska visa resultat. Jag tycker om denna fras, men jag måste tyvärr dra slutsatsen att Europeiska kommissionen sviker sina löften på området grundläggande rättigheter. Jag påminner er ännu en gång om att José Manuel Barroso fick grönt ljus 2004 för sin kommission först efter ett heligt löfte om att bli förkämpe för de grundläggande rättigheterna. Tyvärr återspeglas inte detta i detta dokument, och det har inte återspeglats i kommissionens åtgärder under de senaste två och ett halvt åren. På detta område är kommissionen försagd och motvillig. Ni borde inte bara försvara, utan också främja de grundläggande rättigheterna. Det finns två saker i detta dokument som slår mig. För det första finns det en obalans mellan era förslag om att bekämpa terrorism och era förslag om att försvara den enskildes privatliv och medborgerliga friheter. Det finns en tydlig obalans där. Vi behöver omgående dataskydd inom den tredje pelaren, och jag önskar att kommissionen ska driva på detta mer kraftfullt. Även om det inte råder enighet inom rådet är det fortfarande upp till kommissionen att visa politiskt ledarskap. Vänta inte på rådet! Låt rådet förklara varför det inte kan enas om dataskydd inom den tredje pelaren. Ni borde klargöra er ståndpunkt mycket tydligt. Detta gäller också för det övergripande direktivet som parlamentet har uppmanat till upprepade gånger, som ska förbjuda diskriminering på alla grunder, överallt och inte bara på arbetsplatsen. Vi välkomnar därför initiativet att bekämpa diskriminering utanför arbetsmarknaden. Jag anser dock att det som vi i själva verket talar om här bara är ett samråd. Fru kommissionsledamot! Visa mer mod! Visa mer ärligt och personligt engagemang för att driva på lagstiftningen mot diskriminering. Visa mer ledarskap, och vänta inte på rådet. Jag har också ett mycket praktiskt förslag, som ni inte ens har tagit med i ert strategiska program. Mot bakgrund av 2007, året för lika möjligheter för alla, skulle jag vilja be kommissionsledamot Barroso att föra ett personligt samtal med de europeiska medborgarna när de gäller frågan om diskriminering och grundläggande rättigheter. Jag skulle vilja att kommissionsledamoten talar om huruvida hon kommer att vidarebefordra denna begäran, eller förslag, till José Manuel Barroso, eftersom detta skulle vara ett bevis hans personliga engagemang när det gäller de grundläggande rättigheterna. 2-038 Jan Tadeusz Masiel (UEN). (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Tack för att ni lägger fram den årliga politiska strategin 2008.

16 13-03-2007 När det gäller de prioriteringar som kommissionsledamoten nämnde skulle jag vilja belysa vårt engagemang för miljöskydd, och i synnerhet kampen mot klimatförändringarna, behovet av en gemensam energipolitik, genomförandet av den sociala agendan och frågan om utvidgning. Det ligger många utmaningar framför oss. Vi måste anta dem och ta itu med dem på ett sätt som kommer att skapa större sammanhållning mellan medlemsstater och öka medborgarnas förtroende för unionen. Förra året gav unionen, mot bakgrund av våra förbindelser med Ryssland, prov på sin kapacitet att visa solidaritet med sina medlemsstater. Denna politiska tendens borde främjas. Om vi främjar höga standarder för miljöskydd kommer vi att vinna respekt och stärka vår position på världsscenen. Till följd av de senaste utvidgningarna och resultaten från folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna verkar det som om vi borde anstränga oss mer för att stärka unionen än att fortsätta utvidga den. Kroatiens anslutning verkar för närvarande vara den enda prioriteringen i detta avseende. Vi måste uppnå något konkret för våra medborgare, bland vilka så många fortfarande är utan arbete och förvägras sina rättmätiga möjligheter till utveckling. 2-039 Alexander Radwan (PPE-DE). (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Det sägs med jämna mellanrum i kommissionsledamotens tal till exempel att EU borde inrikta sig på det grundläggande och att vårt mål är att föra EU närmare sina medborgare. När allt kommer omkring bedöms EU i synnerhet kommissionen naturligtvis utifrån i vilken utsträckning som den stöder sina ord med handling. Vi kan ta tar minskning av byråkrati som exempel kommissionens flaggskepp. När jag ser tillbaka på de senaste veckorna noterar jag att kommissionen har lagt fram en ny strategi om hälsa på arbetsplatsen för de kommande fem åren, med särskild hänsyn till små och medelstora företag (SMF), där man fastställer att flest olyckor inträffar i små och medelstora företag. Dessa måste utan tvivel räkna med krav för att passa in i den närmaste framtiden. Ta exempelvis konsumentskydd: nu finns det en grönbok om detta där man ställer relevanta krav. Jag anser att det är bra att kommissionen överväger var någonstans som onödig byråkrati kan tas bort. Fru kommissionsledamot! Den bästa typen av minskning av byråkrati inleds med att man slutar skapa byråkrati. Kommissionen har helt enkelt misslyckats i detta avseende under de senaste åren, eftersom den oavbrutet har lagt fram nya lagstiftningsförslag. Å andra sidan och kommissionens envishet när det gäller att ignorera det som parlamentet säger är förvånande föreskriver vi alla de register som försäkringsförmedlare måste föra i framtiden då de förhandlar med konsumenter om de relevanta produkterna. När det gäller förslaget att vi ska undersöka frågan om hedgefonder utan att uppmana till lagstiftning riskerna i fråga har regelbundet nämnts av Europeiska centralbankens Jean-Claude Trichet i kammaren och av riksbankerna runt om i världen nämns inte detta i kommissionens plan för 2008. Kommissionsledamotens kollega Charlie McCreevy gör ingenting på de faktiska riskområdena något som gränsar till pliktförsummelse. Vi uppmanar inte till lagstiftning, utan bara till en analys av det rådande läget. I strategidokumentet sägs det ingenting om detta. Ingenting görs på detta område något som verkligen förvånar. Detta påminner starkt om politiska favörer för att gynna vissa regioner i världen. 2-040 Genowefa Grabowska (PSE). (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Det gladde mig att höra kommissionen uttrycka en önskan om samarbete mellan Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Strategin och kommissionens arbete kan naturligtvis inte skiljas från EU-medborgarnas behov och förväntningar. Det är därför som jag önskar hänvisa till en av kommissionens prioriteringar som kommissionsledamoten starkt betonade i sin presentation, nämligen solidaritet. Jag vill inte tala om ekonomisk solidaritet, utan istället om social solidaritet. Jag välkomnar kommissionens uttalanden som tar hänsyn till sådan solidaritet. Detta omfattar jämställdhetspolitiken, förebyggandet av diskriminering utanför arbetsmarknaden och kampen mot alla dess uttryck, förening av familje- och yrkesliv, och bortskaffandet av ungdomsarbetslösheten. Alla detta finns i planen för det innevarande året 2007, som har utsetts till Europeiska året för lika möjligheter för alla. Jag förstår att detta måste vidareutvecklas. Jag är dock särskilt intresserad av kommissionens uttalanden och åtgärder som syftar till att stödja och skydda de grundläggande rättigheterna, med särskild hänvisning till barns rättigheter, vilket även omfattar ett forum för barns rättigheter. Det gläder mig att kommissionen önskar skydda barn som använder Internet och andra nya medier, men framför allt välkomnar jag att kommissionen önskar bekämpa barnfattigdom. Det är vår plikt att se till att alla barn åtnjuter en dräglig levnadsstandard. I detta sammanhang skulle jag vilja fråga kommissionsledamoten hur de befintliga projekt som kommissionen förbereder framskrider. Det finns några projekt från parlamentets sida också. Jag tänker i synnerhet på förordningen om genomförande av betalning av underhåll, som jag är föredragande för. Dess syfte är att se till att underhåll kan utbetalas snabbt och direkt när de ansvariga arbetar i andra medlemsstater och har försummat sina betalningar, och på så sätt dömer sina barn till ett liv i fattigdom, eftersom de förvägras en dräglig levnadsstandard. Det är av denna anledning som jag frågar om kommissionen egentligen vill att denna fråga ska

13-03-2007 17 utvecklas, för tusentals europeiska barn längtar efter denna förordning. De behöver vår hjälp. 2-041 Kyösti Virrankoski (ALDE). (FI) Herr talman! Kommissionens meddelande om den årliga politiska strategin innehåller några tämligen nya åtgärder, särskilt på områdena energipolitik, invandring och förenkling av administration. Kommissionens meddelande är ganska osammanhängande. Det är uppdelat i fyra delar: välstånd, solidaritet, säkerhet och frihet, samt EU som en stark internationell aktör. Denna struktur är olämplig för administrativ struktur och fleråriga budgetramar. Målet med aktivitetsbaserad budgetering och förvaltning är att göra förvaltningen genomblickbar och tydlig, något som ett meddelande av denna typ inte lyckas främja. Det är svårt för läsaren att förstå vad kommissionen har för avsikt att göra i de aktuella sektorerna. Det är svårt att begripa hur både mänskliga och finansiella resurser ska kanaliseras. Kommissionen verkar lita på förvaltningen. Den ska inrätta ytterligare två enskilda byråer jämte de som redan finns, och dessutom Europeiska tekniska institutet. Enligt min mening borde man hantera ytterligare byråkrati oerhört varsamt. Inga nya administrativa organ får inrättas om de inte är helt nödvändiga. En överraskning är att kommissionen ska inrätta två nya program under utgiftskategori 4, som skulle höra samman med klimatförändring och energiförsörjning. Kostnaderna för dessa skulle överstiga 20 miljoner euro för nästa år. Det är förvånansvärt att det föreslås nya utgifter för dem, bara två månader efter att den nya budgetramen inletts. När det gäller budgetpolitik är det beklagligt att kommissionen avser att hitta pengarna för de nya utgifterna genom att skjuta upp finansieringen av befintliga program. Parlamentet borde utvärdera denna handling noggrant, eftersom den skulle kunna leda till att dess egna prioriteringar undervärderas. Med allt detta i åtanke kan vi med intresse se fram emot konkreta lagstiftande och budgetära förslag från kommissionen. 2-042 John Bowis (PPE-DE). (EN) Herr talman, fru vice kommissionsordförande! Lissabonagendan är naturligtvis rätt väg att gå. Men på denna väg finns det inget viktigare än vårt folks och vår miljös hälsa. Detta har varit veckans krydda. Nå, när det gäller klimatförändring, om vi inte håller den under detta andra mål vet vi vilken förödelse det kommer att leda till i form av översvämningar, torka, befolkningsförflyttningar och så vidare. Häromdagen gick jag upp till floden Themsen med miljöbyrån; jag såg behovet av en ny fördämning vid flodmynningen, såg de flodslätter som kommer att drabbas av översvämning, och jag såg den byggverksamhet som pågår på flodslätterna, utan att man tar hänsyn till behovet av att placera människor högre upp längs dessa flodslätter om de ska leva där. Vi planerar inte ännu. Vi förebygger inte än, och detta måste finnas på vår dagordning 2008 och därefter. Vi måste ha en politik för förebyggande. Vi behöver också en politik för att hantera befintliga hot. Vi behöver en kombination av lagstiftning och individuella insatser. Vi behöver således det mål som innebär en 20-procentig minskning av växthusgaser före 2020. Vi behöver följaktligen målet på 20 procent för förnybara energikällor. Vi behöver följaktligen mål för biobränslen, särskilt när det gäller den andra generationen. Men vi behöver följaktligen också granskning av miljömärkningen för att hjälpa konsumenterna att förstå alternativen, och vi behöver åtgärder för glödlampor, beredskapsläge och så vidare. Det krävs följaktligen att kommissionen genomför och övervakar på ett effektivt sätt och särskilt, måste jag säga, när det gäller handel med utsläppsrätter och de nationella handlingsplanerna. Och jag ber kommissionen att vara hård mot medlemsstaterna när det gäller detta. Det finns inte någon andra chans. Vi måste hålla priset på kol uppe för att uppmuntra till forskning, nyskapande och ersättning. 2-043 Inés Ayala Sender (PSE). (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Tack så mycket för er tydliga förklaring, som för mig framstod som ganska kortfattad. Sanningen är att 2008 kommer att bli ett viktigt år när det gäller att gå vidare med debatten om Europeiska unionens nya budget, något som borde åtföljas av de konstitutionella framsteg som vi hoppas ska konsolideras under året. Vi behöver en euroepisk budget som lämpar sig för våra ambitioner och särskilt för EU-medborgarnas krav. Den aktuella situationen verkar tydlig och gynnsam. Ekofin har just sagt att vi befinner oss i en stabil ekonomisk situation, i den mån som de ekonomiska indikatorerna är tydliga, och den oerhört svaga situationen för den europeiska bruttonationalprodukten som består av löner och sysselsättning är därför anmärkningsvärd. Jean-Claude Juncker har sagt detta, och alla ministrar instämmer. Det är därför dags att tala om fördelning av tillväxtens frukter, och detta är inte något som bara intresserar regeringar och arbetsmarknadsparter. Det är ett krav från EU-medborgarna. Det har tydligt fastslagits att den aktuella situationen är ohållbar och dessutom medför avsevärda risker för regression: den fattigdom som ungdomar, kvinnor, äldre och barn drabbas av, bristen på framtidsperspektiv som motverkar födelsetalen och överskuldsättning som blir ett allt större problem. I sitt program för 2008 erbjuder dock kommissionen oss, som en huvudsaklig social solidaritetsåtgärd, förvaltningen eller genomförandet av Solidaritetsfonden,

18 13-03-2007 som lindrar situationen för människor som förlorar sina arbeten till följd av omstruktureringar som beror på globalisering. Vi anser inte att det är tillräckligt, utan att vi måste vidta initiativ som stimulerar investering: offentliga investeringar som drar till sig privata investeringar. Med tanke på 2008 och nästa treåriga skede i Lissabonstrategin föreslår jag därför att vi återgår till investeringar. Investeringar i transport och energinätverk, investeringar i miljöfrågor samt hela frågan om förvaltning och fördelning av vatten, och de stora europeiska projekten som Galileo eller Sesar. 2-044 Diana Wallis (ALDE). (EN) Herr talman, fru vice kommissionsordförande! Det är mycket som bör välkomnas i den strategiska linje som ni har lagt fram för oss denna förmiddag, men jag anser fortfarande att något saknas när det gäller de övergripande prioriteringarna och den strategiska fokuseringen på att föra samman frågor på ett mer sammanhängande och holistiskt sätt. Jag vill hänvisa till två områden som jag är välbekant med. Den ena hör samman med High North, och för ett par veckor sedan var ni, fru vice ordförande, vänlig nog att delta under en konferens i Bryssel som parlamentet var värd för. Detta sammanför frågorna om klimatförändring och energi som ni nämnde, men också havspolitik. Det sammanför också både unionens inrikes- och utrikespolitik, och på något sätt måste vi få in alla dessa frågor i samma fack och uppmärksamma dem. Det innefattar den nordliga dimensionen. Det innefattar deltagande i Arktiska rådet. Det innefattar också det internationella polaråret som infaller 2008 2009. Sitter Europeiska unionen ens med vid förhandlingsbordet? Kan vi inta en mer holistisk hållning i dessa frågor? Mitt andra område är civilrätt. Om ni söker efter civilrätt i detta finner ni lite avtalsrätt som klätts upp till konsumenträtt. Ni finner testamenten och arvföljd gömda under säkerhets- och rättspolitik, och där finner ni också något som har att göra med konfiskering av bankkonton. Skulle vi kunna ta och se över civilrätten, som är den andra sidan av den inre marknaden, den som får det att fungera för våra företag och våra medborgare? Kan vi få kalla det civilrätt, och kan vi få ett exempel på civilrätt som ger tillgång till rättvisa, så att våra medborgare ser vad den består av? 2-045 Robert Sturdy (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka kommissionens vice ordförande för att hon närvarar. Jag kommer att särskilt ta upp världshandeln i dag, eftersom det är mitt mandatområde. Det säger sig själv att jag skulle vilja se kommissionen göra framsteg i Doharundan, och Peter Mandelson, ansvarig kommissionsledamot, gör ett utmärkt arbete när det gäller att driva detta framåt. Jag vill se bilaterala avtal som används för att sluta multilaterala avtal, eftersom kommissionen måste granska multilaterala snarare än bilaterala handelsavtal, men använda bilaterala avtal för att närma sig dem. Men det som kanske är allra viktigast är att jag vill se en tranatlantisk dialog. Detta har saknats, och det är något som är så viktigt för Världshandelsorganisationens framtid. Jag anser att USA har misslyckats med att komma till förhandlingsbordet, och vi måste se till att stödja president George Bush när det gäller hans system för att förhandla fram handelsavtal för att få Susan Schwab, den nya förhandlaren, till förhandlingsbordet, så att hon och Peter Mandelson kan utforma ett riktigt partnerskap och diskutera vägen framåt. Jag upplever verkligen att USA har misslyckats kapitalt med att reformera den amerikanska jordbrukslagen farm bill, medan vi inom Europeiska unionen har reformerat och fortsätter att reformera vår jordbrukspolitik. Detta är mycket viktigt, och jag hoppas att kommissionen kommer att betona detta. Slutligen, fru vice kommissionsordförande, när det gäller er roll får vi inte glömma bort avtal om ekonomiskt partnerskap. Detta utgör en del av ett AVSavtal. Jag har utarbetat betänkandet i parlamentet, och det är av avgörande vikt att vi fullbordar dessa avtal i slutet av detta år, så att kommissionen kan hålla sig till sitt program, och så att Afrika och de berörda länderna vet exakt vad som pågår. Fru kommissionsledamot! Låt mig avsluta med en personlig anmärkning. Detta är mycket viktigt för Storbritannien. Ni har just använt 1,2 miljoner euro till en byggnad i Storbritannien. Jag är för det första mycket oroad för kostnaden, och för det andra för personalens diplomatiska status. Det är inte en beskickning; de är där för att företräda kommissionen, och det borde inte finnas några diplomatiska tjänster. 2-046 Anne E. Jensen (ALDE). (DA) Herr talman, fru kommissionsledamot! Det finns tre punkter som jag vill betona, och det är budgetaspekten i denna av er framlagda rapport som intresserar mig. Programmet för bättre lagstiftning är naturligtvis viktigt, och det ska inte ses som en oambitiös dagordning, som vissa vill få det till. Tvärtom. Liksom andra talare anser jag däremot att kommissionen skulle kunna göra mycket bättre ifrån sig när det gäller att förklara de ansträngningar som görs för att förenkla lagstiftningen, för att bedöma effekterna av ny lagstiftning och engagera allmänheten mer effektivt när vi lagstiftar. Många upplever fortfarande att EU är en alltmer tentakelliknande byråkrati. Detta är en felaktig uppfattning, och jag anser att det är viktigt att säga det. Jag framför dessa kommenterar nu, framför allt eftersom kommissionsledamot Margot Wallström är här, eftersom det naturligtvis är ni, fru kommissionsledamot, som måste förmedla detta budskap. Min andra punkt gäller halvtidsöversynen av budgeten, som måste förberedas under 2008. När det gäller detta ämne hoppas jag verkligen att kommissionen kommer att vara ambitiös, eftersom det sannerligen finns goda skäl att tvivla på rådets önskan att föra en äkta och

13-03-2007 19 öppen debatt om att kasta om prioriteringarna under de närmaste åren. Halvtidsöversynen av jordbruk är en viktig utgångspunkt. Vi behöver en debatt om den typ av jordbruk som vi vill ha, om hur mycket eller hur lite stöd som det borde få och huruvida det är möjligt att flytta över anslag från jordbrukspolitik till mer framsynta områden som forskning och investering i transport. Min sista punkt är mycket viktig. Det sägs att nya politiska prioriteringar kommer att kräva något under 1 500 fler anställda fram till 2008, varav knappt 900 ska nyanställas vissa av de anställs till följd av utvidgningen medan de kvarvarande ska skaffas fram genom omplaceringar. Jag vet inte om jag är alltför imponerad av att det är möjligt att flytta runt 2 procent av personalen. Jag anser att vi måste fastställa riktlinjer för EU:s, och i synnerhet kommissionens, personalpolitik. Finns det tillräcklig anpassningsförmåga för att se till att de politiska prioriteringarna uppfylls, och lämnar personalpolitiken tillräckligt mycket utrymme för att anställa de rätta experterna, till byråerna exempelvis? Jag anser att även denna typ av frågor måste ingå i alla halvtidsöversyner. 2-047 Georg Jarzembowski (PPE-DE). (DE) Herr talman, fru vice kommissionsordförande! Jag skulle vilja diskutera transportpolitiken, den fattiga kusinen i parlamentet. Även om utskottet för transport och turism, tillsammans med utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, är ansvarigt utskott för de flesta rättsakterna kommer alltid transport sist. Likväl är det viktigt med transport. Utan transportinfrastrukturer som är inriktade på människors behov kommer det inte att skapas någon tillväxt eller sysselsättning. Det är möjligt att beställa allt på Internet, men det går inte att få det levererat genom Internet. Transportinfrastrukturer som är inriktade mot människors behov är en förutsättning för tillväxt inom handeln, särskilt mellan gamla och nya medlemsstater, och därför är kommissionens inställning i detta strategidokument riktig. Jag skulle vilja påpeka att det viktigaste är att inte svärta ned transportsektorn. Nyligen begärde man till exempel att ingen skulle flyga längre. Kommissions vice ordförande vet att valet står mellan att tillbringa flera timmar på ett tåg eller att tvingas flyga om hon vill resa från norra till södra Sverige. Det går bra för människor att flyga, eftersom den avgasförorening som flygtransporter orsakar kan minskas avsevärt genom sund politik. Om vi äntligen lyckas se till att medlemsstaterna inför sunda kontrollsystem av luftrummet skulle vi kunna minska koldioxidutsläppet från lufttransport med 8 12 procent. Medlemsstater måste göra något åt detta: vi borde påminna dem om att göra det. Förvisso planerar vice ordförande Jacques Barrot att lägga fram en vitbok om stadstrafik. Jag är alltid något osäker på om stadstrafik ligger inom vårt ansvarsområde, men vice ordföranden har helt rätt i en sak: stadstrafiken står för en stor del av föroreningarna. Parlamentet borde komma överens om riktlinjer med medlemsstater och regionerna: transport behövs för tillväxt och sysselsättning, men denna transport borde vara så effektiv och miljövänlig som möjligt. Detta måste diskuteras mer ingående. Vi går därför åt samma håll, fru vice ordförande men utan transport kommer det inte att finnas någon tillväxt och sysselsättning inom gemenskapen. 2-048 Alexander Stubb (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag skulle vilja inleda genom att välkomna kommissionsledamoten och gratulera henne till hennes val av Christian Leffler som ny chef för sitt kansli. Han är en gammal god vän och var min kollega när jag hade ett riktigt arbete. Tack för det årliga poliska dokumentet, fru kommissionsledamot. Jag tycker att det är ett utmärkt dokument. Jag anser att vi i grund och botten borde ha fyra prioriteringar. Eftersom ni är ansvarig för kommunikationen skulle jag kanske kunna säga att det finns fyra saker som kommissionen borde kommunicera och sälja. Det första är naturligtvis klimatförändring och energi. Europeiska unionen har saknat ett verkligt projekt ända sedan det kalla krigets slut. Jag tror att vi är på väg att hitta ett projekt, och denna kommission har gjort ett utmärkt arbete i detta avseende. Jag vill gratulera er för det som ni gjorde i Europeiska rådet. Det andra som ni måste sälja är konstitutionen och här skulle jag önska att ni var lite mer bestämd, så jag understryker det som Andrew Duff tidigare sa. Håll fast vid detta, för det är er uppgift att försvara fördragen och att försvara Europeiska unionens intressen som en helhet. Alla vet att det gynnar oss att få igenom konstitutionen i en eller annan form, men definitivt inte i formatet av ett minifördrag. För det tredje, när det gäller försvar och försäljning talas det mycket om protektionism nu för tiden inom Europeiska unionen. Ni måste sälja den inre marknaden bättre. Hela systemet grundas på fyra friheter: fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. När ni kombinerar detta med en sund konsumentpolitik, som Meglena Kuneva för närvarande gör, menar jag att ni kan bevisa att den inre marknaden har varit en framgångssaga. Det fjärde och sista elementet, där jag personligen anser ni gör ett bra arbete, men där medlemsstaterna verkar vara lite frånvarande, är utvidgning. Det är när allt kommer omkring den mest framgångsrika politiska åtgärd som Europeiska unionen någonsin har vidtagit. Jag vet att vi måste sköta den. Jag vet att vi måste gå lite långsammare framåt. Men ge inte upp, utan fortsätt sälja det bättre. Så mina fyra prioriteringarna, som jag även hittar i ert dokument, är klimatförändringen, konstitutionen, den inre marknaden och utvidgningen. 2-049

20 13-03-2007 Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. - (EN) Herr talman! Jag anser att denna debatt är ett utmärkt exempel på den uppgift som ett direktvalt parlament har. Parlamentsledamöter bör kritisera kommissionen, efterfråga mer detaljerade förslag, påpeka vad som saknas och begära samverkan mellan olika politiska förslag. Ni har också tagit tillfället i akt att gratulera kommissionen där det är lämpligt och uppmana till införandet av en ambitiös klimat- eller energipolitik, genom att till exempel förhoppningsvis hjälpa oss och EU:s institutioner att samarbeta när det gäller att genomföra denna politik. När man lyssnar till debatten verkar det som om vissa av er vill att kommissionen ska göra mer, medan andra kanske vill att den ska göra lite mindre. Kommissionen kommer alltid att arbeta i syfte att förbättra saker lagstiftning av bättre kvalitet, bättre samordning mellan institutionerna och bättre genomförande. Detta måste vara det övergripande målet. Jag skulle vilja börja genom att kommentera det förfarande och den dialog som vi har inlett mellan parlamentet och kommissionen om den årliga politiska strategin. Jag anser att det är mycket viktigt att vi förbättrar kvaliteten på denna regelbundna dialog. Jag tror att vi redan har insett att vi måste göra den mer politisk för att förbättra den, för att göra den mer effektiv. Vi hoppas att parlamentet kan planera på ett sådant sätt att man ser till att de politiska grupperna deltar mer genomgående, och kanske vid ett tidigare skede i förfarandet, eftersom detta också gör det möjligt för oss att i förväg fastställa några av de frågor som nämndes här, som exempelvis det som saknas helt i våra förslag eller det som ni anser är fel i deras övergripande struktur. Jag anser att de politiska grupperna borde diskutera den årliga politiska strategin på exakt samma sätt som de olika utskotten gör. Jag hoppas att grupperna kommer att känna samma engagemang för denna regelbundna dialog. De åsikter som uttrycktes i sammanfattningsrapporten och som kommer att godkännas av talmanskonferensen i september måste återspegla både utskottens och de politiska gruppernas ståndpunkt. Jag tror att detta kan vara oss till stor hjälp. Vi måste inse att vi befinner oss i ett tidigt skede, och att vi, när vi börjar genomföra lagstiftnings- och arbetsprogrammet, kommer att kunna se mer detaljer och tydligare riktlinjer för de särskilda egenskaper som vart och ett av förslagen har. Jag skulle också vilja kommentera invandringsfrågan, eftersom vi i Barrosokommissionen är fast övertygade om att en arbetsinvandring som hanteras på rätt sätt kan utgöra ett mycket positivt bidrag till våra ekonomier och till våra samhällen. När det gäller asyl, en fråga som flera av er har tagit upp, ska vi lägga fram förslag för att på ett ungefär fastställa det kriterium som medlemsstaterna kan använda för att bedöma asylansökningar, men detta kommer att göras inom gränserna för det befintliga fördraget och med full respekt för subsidiaritetsprincipen. På området viseringar, som också nämndes, ska vi inrätta ett informationssystem för viseringar, genom vilket medlemsstaterna kan utbyta information och relevanta uppgifter, samtidigt som de fortfarande ansvarar för utlämnandet av viseringar. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning och för att samordna det som har gjorts mellan medlemsstater. Jag skulle också vilja kommentera förenkling och bättre lagstiftning. Låt mig börja med att säga att jag ofta har mött kritik mot att kommissionen lagstiftar för lite eller att den inte är tillräckligt ambitiös när det gäller lagstiftande. Vi har sammanställt och kontrollerat all statistik, och om man granskar den mängd lagstiftning som kommissionen har antagit förblir statistiken anmärkningsvärt stabil. Om vi ser på antalet förordningar, direktiv, beslut och rekommendationer som har antagits under de senaste 10 åren har antalet bara nått upp till 550 en gång och bara underskridit 430 en gång. Genomsnittet har legat på ungefär 489 förslag per år, och förra året låg vi mycket nära genomsnittet med 474. Så vad man än säger är det så det ligger till. Med de noggranna samråd och konsekvensbedömningar som vi nu genomför för varje förslag i arbetsprogrammet anser jag i alla fall att vi gör särskilda ansträngningar för att se till att våra förslag är väl förberedda och av hög kvalitet. Det är därför viktigt att ha dessa uppgifter och denna statistik i åtanke. Vi tar hela frågan om förenkling på allvar, och vi har, som ni känner till, utarbetat ett mycket ambitiöst förenklingsprogram bestående av 100 förslag, som täcker omkring 220 lagstiftningsinstrument som ska upphävas, kodifieras, omarbetas eller granskas under de närmaste tre åren. I genomsnitt har det funnits omkring 40 eller 43 förslag för att förenkla lagstiftning eller identifiera föråldrad lagstiftning. Vi kommer att fortsätta längs samma väg och i samma takt för att konstant granska lagstiftningen. I vissa fall innebär detta att vi kan införa ny lagstiftning och samtidigt överge eller skrota direktiv, såsom vi gjorde med Reach, där de 40 befintliga direktiven ersattes med ett enda. Vi måste också vara noggranna och se till att vår lagstiftning är aktuell och modern, samt att vi blir av med föråldrad lagstiftning. Vi kommer därför att fortsätta längs samma väg och informera och engagera Europaparlamentet, så att vi kan arbeta hand i hand för att se till att de övergripande målen i Lissabonstrategin genomförs de fyra övergripande prioriteringarna har vi fastställt i vår årliga politiska strategi. Vissa ledamöter tog upp frågan om sambandet mellan vår debatt om den årliga politiska strategin och budgetförfarandet. Jag har noterat parlamentets önskan att förstärka denna länk, och det är viktigt att vi fortsätter vår dialog om hur detta ska gå till. Vi menar att budgeten och politiken kompletterar varandra, och syftet med den årliga politiska strategin är

13-03-2007 21 just att upprätta den politiska ram inom vilken årsbudgeten ska fastställas. Men den institutionella ramen är utformad på ett sådant sätt att det sällan finns en direkt länk mellan de politiska initiativ som tas under ett givet år och sammanhörande utgifter för samma år. Det finns ett slags obalans mellan dessa förfaranden. Som ni känner till kommer 2008 års budget att omfatta finansiering av åtgärder som härrör från lagstiftningsförslag som har lagts fram under tidigare år. Dessa förslag godkändes av medlagstiftarna under 2007 eller tidigare. Detta innebär att de lagstiftningsförslag som läggs fram 2008 nästan inte kommer att påverka 2008 års budget alls, utan kommer att ge utslag tidigast 2009. Många initiativ från kommissionen innebär också små eller inga kostnader för EU:s budget. Kommissionen tror bestämt att det nya ramavtal som infördes 2005 faktiskt utgör en solid grund för förbindelser. Det har redan förbättrat informationsflödet och ökat samordningen när det gäller planering och programplanering. Låt mig nu säga något om de politiska frågor som tagits upp här. Några av er hänvisade till frågan om grundläggande rättigheter. Kritiken mot kommissionens åtgärder när det gäller grundläggande rättigheter förvånar mig. Jag tycker inte att vi ska tvivla på ordförande José Manuel Barrosos engagemang, med tanke på hans personliga historia och de utmaningar som han har mött för att få utöva sina rättigheter och förverkliga sina ambitioner. Som ni känner till har vi just inrättat Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, och just nu pågår Europeiska året för lika möjligheter för alla. Jag har redan nämnt planerade åtgärder för att stärka skyddet av barn och för att bekämpa diskriminering utanför arbetsplatsen. Jag skulle kunna räkna upp en mycket längre lista över saker som vi genomför. Just för tillfället kämpar vi, tillsammans med medlemsstaterna, för att behålla stadgan om de grundläggande rättigheterna i det nya fördraget. Jag anser att också denna är en mycket grundläggande bestämmelse, och en viktig del av det förestående arbetet kommer att vara att se till att vi kan försvara den. Jag ska vidarebefordra idén om att genomföra ett samtalsforum om grundläggande rättigheter till ordförande Barroso och kommissionen. Min erfarenhet är att vi aldrig är rädda för att ge oss in i debatt. Jag tror att om vi kan engagera oss på olika sätt, så kommer vi definitivt att göra det. Jag skulle ha önskat att John Whittaker hade stannat, eftersom han faktiskt ifrågasatte hela klimatförändringsfrågan. Kanske han har återvänt dit han kom från, till ekonomilekskolan, där han sa att han studerat. Om han hade tagit en titt på verkligheten i stället skulle han ha insett att vi redan har blivit fattigare på grund av klimatförändringen. Klimatförändringen är redan kostsam för dagens samhälle, och detta är ett sätt att förbättra vår konkurrenskraft, vara i ledningen, säga att vi kan visa resten av världen hur vi kombinerar det bästa av miljövänlig teknik och det bästa av vårt kunskapssamhälle inom EU med ambitioner som syftar till användandet av hållbara energikällor inför framtiden. Genom att göra så kan vi leda vägen och vara ett föredöme för resten av världen. Vi har redan visat att detta är möjligt. Detta är den väg som vi borde gå i framtiden. Jag vill tacka alla er som har gett praktiska exempel på det som måste genomföras, eftersom innan vi vet ordet av kommer vi också att ha miljöflyktingar på grund av klimatförändringarna och dessa problem. Andra länder har naturligtvis redan upplevt detta, men om vi inte vidtar åtgärder kommer även vi att beröras, i sådana avseenden som vi knappt kan föreställa oss i dagsläget. Låt mig så slutligen påpeka att Barrosokommissionen är den första kommission som har börjat sända förslag direkt till de nationella parlamenten. Nu sänder vi dessutom samma dokument som vi sänder till Europaparlamentet och till rådet direkt till de nationella parlamenten. Den dialog som vi har deltagit i som omfattar över 350 besök av kommissionsledamöter till nationella parlament, där vi har mött deras olika utskott, svarat på frågor, utfrågats av de nationella parlamenten är absolut avgörande, anser jag, för att se till att den europeiska dagordningen också förankras i nationella partier, i var och en av medlemsstaternas demokratiska traditioner. Ur ett kommunikationsperspektiv är detta mycket viktigt, och vi har nu också fastställt prioriteringar på området för kommunikation, däribland bättre samråd, lyssna och förklara bättre och vara närvarande lokalt i medlemsstaterna. Utan engagemanget från medlemsstaterna och politiker på alla nivåer kommer det att bli mycket svårt, som man redan har påpekat. Vi behöver också politiska ledare i alla medlemsstater som kan försvara det som de har gjort på EU-nivå och berätta varför de har kommit fram till vissa beslut. Vi måste delta på alla nivåer, och detta är naturligtvis också syftet med vår kommunikationspolitik. Vi vill att Europeiska unionen ska visa resultat, och vi vill ha resultat som motsvarar behoven och förväntningarna hos medborgarna i hela EU. Detta innebär bättre lagstiftning. Inte mer eller mindre lagstiftning, utan bättre lagstiftning. Detta innebär förenkling, mer riktade åtgärder. Det innebär tydligare kommunikation, att informera medborgare och lyssna mer uppmärksamt på dem. Det innebär också att stärka Europeiska unionens institutioner genom att slutföra översynen av fördraget. Vi behöver starkare institutioner och en förstärkt dialog för att ta itu med de utmaningar och möjligheter som ligger framför oss, och vi kommer med all säkerhet att spela vår roll i dessa frågor och se till att vi kan nå en institutionell uppgörelse. Låt mig som svar på frågan om att hyra lokaler säga att vi samarbetar med parlamentet genom att tillsammans hyra en byggnad i London. Det är precis så som vi anser att vi bör samarbeta i framtiden, hand i hand för att ge en enda bild av Europeiska unionen.

22 13-03-2007 Tack så mycket för denna debatt. Jag kommer naturligtvis att se till att hela kommissionen blir informerad om era idéer och ståndpunkter. (Applåder) 2-050 Hannes Swoboda (PSE). (EN) Herr talman! Jag skulle vilja uppmärksamma er på att vi behöver det lagstiftningsförslag som ni talade om mycket snart för att kunna slutföra saker med rådet före nästa val. Det är verkligen brådskande att få detta förslag, särskilt när det gäller energi. 2-052 Talmannen. Herr Swoboda! Tack för den kommentaren. 2-051 Talmannen. Debatten är härmed avslutad. 2-053 Avtal om lufttrafik mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (debatt) 2-054 Talmannen. Nästa punkt är kommissionens uttalande om avtalet om lufttrafik mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater. 2-055 Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. - (FR) Herr talman, ärade ledamöter! Tack vare det arbete som er föredragande Saïd El Khadraoui och ledamöterna i utskottet för transport och turism har gjort har Europaparlamentet i dag möjlighet att göra sin röst hörd när det gäller det som jag anser vara ett stort förslag till avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna. Jag talar om det luftfartsavtal som nåddes för tio dagar sedan mellan de amerikanska och de europeiska förhandlarna i Bryssel. Inom mindre än tio dagar kommer jag att lägga fram detta förslag till avtal inför EU:s transportministrar för ett politiskt beslut. Ert engagemang har nått ett avgörande ögonblick, och ni kan alltså uttrycka européernas vilja, inte bara i rådet, utan också i de amerikanska institutionerna. Dessa förhandlingar har varit långa och komplexa. Det har varit fyra år av förhandlingar sedan domstolens utslag i det så kallade målet om det gemensamma luftrummet. Det har hållits 11 förhandlingssammanträden, som har orsakat splittring och turbulens. Denna långa förhandling kan emellertid skapa förutsättningar för att stärka den transatlantiska förbindelsen och utgöra ett positivt bidrag till Lissabonstrategin. Inom räckhåll för oss ligger möjligheten för ett europeiskt flygbolag att flyga från en europeisk ort till vilken amerikansk destination som helst, utan några begränsningar, och det spelar ingen roll vilken nationalitet som det europeiska flygbolaget har. Om man i dag vill flyga mellan Bryssel och Washington kan man bara flyga med ett amerikanskt eller belgiskt flygbolag. Sedan Sabena gick i konkurs har frånvaron av ett belgiskt lufttrafikföretag på denna sträcka inneburit att man bara kan flyga till Washington med ett amerikanskt flygbolag. Det är därför som EG-domstolen fastställde att dessa bilaterala avtal var illegala. Dessa avtal diskriminerade våra europeiska flygbolag på grundval av nationalitet. Med detta avtal förändrar vi hur saker utförs. Förenta staterna erkänner våra flygbolags europeiska natur. Alltför ofta glömmer vi bort att inte vem som helst får flyga till Förenta staterna. Sexton länder har avtal om gemensamma luftrum, men elva har det inte. Man kan inte flyga direkt från de baltiska staterna till Förenta staterna, och antalet rutter till Förenta staterna från Spanien, Irland och Grekland är mycket begränsade. Vi tänker därför öppna nya möjligheter för dessa länder. Från första början har dock problemet varit balansen i avtalet mellan EU och USA. I november 2005 berömde rådet de framsteg som gjorts, framsteg när det gällde tillnärmningen av de europeiska och amerikanska reglerna om statligt stöd, konkurrenskraft och säkerhet, och framgång i bemärkelsen marknadstillträde, men rådet begärde också större tillträde till den amerikanska marknaden. Jag skulle vilja förklara för er varför, i slutet av den sista förhandlingsrundan, detta avtal är mer gynnsamt för EU. Jag ska inte gå in på detaljer när det gäller friheter inom luftfart den femte friheten, den sjunde friheten som härrör från Chicagokonventionen från 1944. De är viktiga, men de är tekniska. Vilken tekniker som helst kommer att märka att Europeiska unionen har vunnit mer än den har gett upp i fråga om dessa berömda friheter. Mitt tal kommer att inriktas på flygbolagens problem som gäller ägarskap, investering och kapital. För det första, investeringar i Förenta staterna. I den amerikanska lagstiftningen, som kongressen inte kommer att granska på kort sikt på grund av intensiv politisk kontrovers, föreskrivs det att utländska ägare inte kan inneha mer än 25 procent av aktieandelarna i ett amerikanskt flygbolag och att de inte får kontrollera det. Mot bakgrund av dessa två restriktioner har vi säkerställt rätten för europeiska investerare att äga mer än 50 procent av det totala kapitalet, men man ska inte utgå ifrån att detta innebär att de har kontroll över flygbolaget. Vi har lyckats med att få de amerikanska myndigheterna att behandla investeringar på ett rättvist och snabbt sätt. Vi har också säkerställt de europeiska investerarnas rätt att ingå franchisingavtal. Lufthansa kommer att kunna lägga till sitt namn, sin logotyp, sina färger och sälja sin expertis till ett amerikanskt flygbolag för amerikansk inrikestransport. Detta är inte ett teoretiskt arrangemang. Virgingruppen, som fritt säljer sina böcker och cd-skivor i New York, försöker för närvarande att sälja sin logotyp för att skapa Virgin

13-03-2007 23 America i San Francisco. Operationen har stött på vissa allvarliga hinder. I de åtaganden som Förenta staterna har ingått anges det noggrant vilken exakt åtgärd som är möjlig för denna typ av investering. Med tanke på bestämmelserna i den amerikanska reformen, som misslyckades 2006 efter mycket starkt motstånd, och som vissa av er noga följde, kommer det inte att vara möjligt att underminera de rättigheter som vi har förhandlat fram. Dessa nya rättigheter är orubbliga i avtalet och kommer inte att bli föremål för unilaterala förändringar i Förenta staterna. Detta är allt som jag har att säga om investeringar i Förenta staterna. För det andra, amerikanska investeringar inom EU. Eftersom Förenta staterna inte kan ändra sin regel om 25 procent måste vi behålla alternativet att begränsa amerikanska investeringar i europeiska flygbolag till samma nivå. Detta handlar om att återställa balansen. För det tredje, europeiska investeringar i tredjeländer. Enligt de gällande reglerna kan vi inte investera och kontrollera ett tredjelands flygbolag utan att löpa risken att underminera dess trafikrättigheter för flyg till Förenta staterna. Virgin har till exempel investerat i Nigeria. Förenta staterna ogillar Virgin Nigerias verksamhet gentemot Förenta staterna, eftersom flygbolaget inte längre har rätt nationalitet. Med vårt avtal kommer Förenta staterna inte längre kunna motsätta sig gemenskapens investeringar i europeiska länder utanför Europeiska unionen som Schweiz och i 18 afrikanska länder. Det kommer inte att bli några invändningar från amerikanerna på denna punkt. De kommer att godta att dessa tredjeländers flygbolag kan motta betydande investeringar från europeiska flygbolag. För det fjärde, tredjelands investeringar i europeiska flygbolag. I linje med det som jag just sa kommer Förenta staterna inte att bestrida flyg som verkar i EU och flyger till Förenta staterna om europeiska länder som Island investerar i deras kapital. Detta kommer att göra det möjligt för oss att dra till oss europeiska investeringar i våra flygbolag och standardisera flygtransportindustrin. Det är därför som detta avtal är mer balanserat, och det är mer balanserat till EU:s fördel. Vi får inte förbise detta första skede, eftersom vi måste fullfölja ett första skede innan vi inlåter oss i ett andra, som ska leda oss till det slutliga målet med ett öppet luftfartsområde. Vissa av avtalets belackare fruktar onekligen att det aldrig kommer att bli ett andra skede eftersom Förenta staterna kommer att ha vunnit på alla områden under det första skedet, något som inte stämmer. Ni gör rätt i att begära en mekanism som garanterar ett byte till det andra skedet: men, jag har uppnått det! Förhandlingarna kommer senast att inledas i januari 2008. Om vi inte har slutit ett avtal i det andra skedet före mitten av 2010 kommer vi att kunna upphäva elementen i avtalet. Förutom repressalier är jag personligen övertygad om att den drivkraft som vi har skapat kommer att bryta ned det slutliga motståndet när det gäller ägarskap och kontroll. Vi byggde inte den inre marknaden på ett försök. Vi byggde den i tre skeden, men på mindre än tio år. Därför har dessa 11 förhandlingssammanträden verkligen skapat förutsättningar för framsteg. Vad står på spel bakom detta avtal? På fem års tid, mellan 6 och 12 miljarder euro i vinst. Man skulle också kunna säga, under de fem närmaste åren 80 000 arbetstillfällen på båda sidor om Atlanten, och slutligen, 26 miljoner passagerare som kommer att få möjlighet att resa mellan EU och USA, utöver de 50 miljoner passagerare som redan utnyttjar fördelen med transatlantiska flyg. På fem år kommer alltså antalet passagerare förmodligen att öka från 50 till 75 miljoner. Dessa uppskattningar är resultatet av seriösa studier. Jag ska härmed avsluta med att säga att detta avtal uppenbarligen är viktigt och att det kan bli mycket värdefullt för EU. Jag skulle vilja tillägga att förmiddagens sammanträde också kommer att hjälpa mig att förstå era förväntningar bättre, kanske besvara era frågor, och jag skulle ännu en gång vilja säga att jag är säker på att vi kommer att lyckas gå igenom detta första skede och kan vara säkra på att det andra skedet nu också finns inom synhåll. Mina damer och herrar! Varsågoda, det var den information som jag ville framföra till er. 2-056 ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI Vice talman 2-057 Georg Jarzembowski, för PPE-DE-gruppen. (DE) Fru talman! Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater vill uppriktigt gratulera vice ordförande Jacques Barrot, hans förhandlingsgrupp och Daniel Calleja Crespo till det framgångsrika slutet på detta, den första delen av det viktiga luftfartsavtalet mellan EU och USA. Men låt oss också förenas i ett tack till den amerikanska förhandlingsgruppen och John Byerly, eftersom det inte heller för honom var någon enkel uppgift att slutföra dessa förhandlingar på ett framgångsrikt sätt. Det råder inga tvivel om att detta avtal skapar en stor transatlantisk lufttransportmarknad på lång sikt som gynnar lufttrafikföretag och passagerare. Från och med nu kommer europeiska lufttrafikföretag att kunna få tillträde till den amerikanska marknaden från alla delar av EU utan nationella restriktioner. Samtidigt genomför vi EG-domstolens domslut från 2002. Restriktionerna på Londons flygplats Heathrow som strider mot gemenskapsrätten kommer också att upphävas. Jag är säker på att öppnandet av luftrummet över Atlanten också kommer att ge upphov till attraktiva erbjudanden för flygpassagerare. Anledningen till att detta avtal är balanserat är att kommissionen för första gången har lyckats ge

24 13-03-2007 europeiska lufttrafikföretag tillträde till de amerikanska marknaderna i någon mån. Vi skulle ha kunnat få uppleva mer än en marknadsöppning, men i alla fall. Nya bestämmelser för ägarskap och kontrollrättigheter, tillstånd och märkning har genomförts. Jag anser att dessa fördelar motiverar att vi kallar detta ett balanserat avtal. Det är ännu viktigare, enligt min åsikt, att vi har inrättat en gemensam kommitté där näringslivet är engagerat, eftersom detta bland annat kommer att kunna förebygga att USA eller EU vidtar ensidiga säkerhetsåtgärder som skapar nackdelar för lufttrafikföretag och passagerare i framtiden. PPE-DE-gruppen uppmanar det tyska ordförandeskapet att inte förlora tid på att säkerställa stöd för denna kompromiss i rådet något som också skulle få ett stort symboliskt värde. Jag känner stor tacksamhet mot min vän Saïd El Khadraoui för hans utmärkta resolution, som enligt min mening kommer att antas i morgon av en stor majoritet i den anda som rådde under våra diskussioner. 2-058 Saïd El Khadraoui, för PSE-gruppen. (NL) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Denna debatt kommer verkligen lägligt, för förhandlingarna har just avslutats, och rådet (transport) kommer att avge sin dom nästa vecka. I själva verket är det först efter detta som kammaren formellt kan uttala sig om avtalet, med hjälp av ett betänkande som jag då kommer att utarbeta så fort som möjligt. Med resolutionen, som har sammanställts på mitt initiativ med stöd från olika grupper, vi vill ändå sända ett tydligt budskap till rådet och kommissionen. Herr kommissionsledamot! Ni kan kort sagt räkna med vårt stöd, och vi uppmanar rådet att godkänna det avtal som har förhandlats fram. Detta avtal utgör ett stort genombrott på vägen mot en fullständigt integrerad transatlantisk luftfartsmarknad och erbjuder ett sätt för att undkomma det rättsliga damoklessvärd som har svävat över luftfartssektorn under en tid. Motståndare till avtalet har rätt när de påstår att det fortfarande råder en obalans mellan de rättigheter som de amerikanska företagen kan utöva inom EU och de rättigheter som vi kan utöva i USA. Det finns historiska skäl för detta, eftersom USA, tack vare en kombination av bilaterala avtal, kan göra mycket mer än vi. Vi borde dock inte förbise att den europeiska luftfartsmarknaden inte avreglerades i ett steg eller över en natt. Vi var helt klart för ett stort avtal, men vi anser att detta inte är genomförbart i politisk mening. För europeiska konsumenter är detta avtal goda nyheter. Som ni tidigare hävdat kommer europeiska företag att kunna flyga från var som helst i EU till vilken destination som helst i Förenta staterna, något som kommer att leda till en större tillgång och förmodligen en prissänkning. Dessutom har USA gjort ett antal eftergifter för att ge europeiska företag lite mer tillträde till den amerikanska inrikesmarknaden. Ni gav ett par exempel för en stund sedan. Det som är viktigt för oss är att detta borde åtföljas av ett andra steg. Vi anser också att om vi inrättar en gemensam kommitté kommer detta att skapa förutsättningar för en permanent dialog, i vilken en mängd aspekter på den sociala dimensionen, miljön, säkerhet och trygghet kan tas upp. Vi betonar denna aspekt ganska kraftigt i resolution, eftersom vi anser att avregleringen av luftfartssektorn, med alla dess följder, både positiva och negativa, måste sammanfalla med fastställandet av höga standarder på de områden som jag just räknat upp. Vi har till exempel märkt att man möjliggör tekniskt samarbete på det miljömässiga området, så att de mest effektiva flygsträckorna kan utnyttjas i framtiden. Detta är bra. Till skeptikerna, särskilt våra brittiska kolleger, som befinner sig under press, skulle jag vilja säga att enligt min mening finns det även möjligheter för dem att dra fördel av avtalet. Flygplatsen Heathrow kommer, mer än någonsin, att kunna utvecklas till porten till USA, med fler direkta förbindelser nära de brittiska konsumenterna. Slutligen, herr kommissionsledamot, kommer vi för vår del att göra vårt bästa för att slutföra de följande skedena, genom att bland annat knyta kontakter med våra kolleger från kongressen. Vi hoppas att vi kan räkna med ert fortsatta deltagande under de framtida förhandlingarna. 2-059 Jeanine Hennis-Plasschaert, för ALDE-gruppen. (NL) Fru talman! För tillfället regleras luftfartstrafiken mellan USA och EU, världens två största marknader som tillsammans står för 60 procent av all global flygtrafik, i bilaterala överenskommelser om ett gemensamt luftrum. De flesta medlemsstater har slutit ett enskilt avtal av detta slag med USA. Med det avtal som slöts den 2 mars kommer dessa bilaterala överenskommelser att upphöra att existera på obestämd tid. Detta är ett enormt framsteg, som jag välkomnar i mycket hög grad. När allt kommer omkring utgör dessa bilaterala överenskommelser ett hinder för fri konkurrens om rättigheterna till in- och utflygning är förbehållna nationella flygbolag, något som inte gynnar industrin, för att inte tala om konsumenten. Det var också på detta sätt som domstolen dömde 2002. Och nu, efter år av förhandlingar, finns det äntligen ett skäligt balanserat avtal inte perfekt, men åtminstone skäligt. Jag skulle därför hoppas att rådet kommer att godkänna detta avtal så snart som möjligt, det vill säga under mötet nu den 22 mars. Jag anser inte att de protester, som i första hand har framförts av Storbritannien, är speciellt konstruktiva. Att skydda sin egen marknad år 2007 är olämpligt och fjärran från den europeiska idén. Det som står klart är att den nya rättsliga ramen för transatlantisk luftfart kommer att gynna luftfartsindustrin, konsumenten och även sysselsättningen. Dessutom erbjuder den våra