Ett nytt fördrag: en ny roll för regioner och kommuner

Transkript

1 Ett nytt fördrag: en ny roll för regioner och kommuner EU:s ledamotsförsamling för regionala och lokala företrädare

2 1 Regionkommittén i dag: en roll i förändring "Vi är EU:s ambassadörer i regionerna, städerna och kommunerna och deras språkrör i den europeiska debatten. Vi för en direkt dialog med våra medborgare om vad EU åstadkommer och om framtida utmaningar, och vi bidrar till att förklara och redogöra för genomförandet och de regionala och lokala effekterna av gemenskapspolitiken." ReK:s uppdragsbeskrivning Sedan inrättandet 1994 har Regionkommittén, EU:s ledamotsförsamling för regionala och lokala företrädare, strävat efter att göra Europa mer demokratiskt, med mer insyn och öppenhet. Kommitténs överordnade mål har alltid varit att bidra till att skapa ett EU som står nära medborgarna och har deras stöd. Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, är ett viktigt framsteg som möjliggör samarbete mellan samtliga förvaltningsnivåer runtom i Europa. Fördraget bör stärka principen om att beslut bör fattas så nära som möjligt de medborgare som påverkars det som EU kallar "subsidiaritet". I fördraget erkänns för första gången uttryckligen principen om regionalt och lokalt självstyre inom EU:s medlemsstater. De lokala och regionala nivåerna tillerkänns också större betydelse i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Fördraget skapar garantier för att utformningen av ny EU-lagstiftning föregås av detaljerade undersökningar av de lokala och regionala effekterna av lagförslagen. Fördraget ger också Regionkommittén större befogenheter att följa lagförslag genom alla faser av lagstiftningsprocessen. EU:s ledamotsförsamling för regionala och lokala representanter ges fler politiska och juridiska verktyg. Myndigheter på alla nivåer över hela Europa måste samarbeta i betydligt större utsträckning än tidigare. Regionkommittén har redan tagit itu med dessa utmaningar och kommer att verka för att öka de lokala och regionala myndigheternas befogenheter. I denna broschyr beskrivs de viktigaste förändringar som Lissabonfördraget innebär för Regionkommittén och dess samarbetspartner. EU stärker sin regionala och lokala dimension Territoriell sammanhållning Europa respekterar uttryckligen principen om regionalt och lokalt självstyre. Subsidiaritetsprincipen har nu fyra nivåer: EU måste nu respektera såväl nationella som regionala och lokala befogenheter. "Territoriell sammanhållning", att harmonisera ekonomisk och social utveckling, blir ett grundläggande mål för EU. Kommissionen måste genomföra ett brett samråd och ta de regionala och lokala dimensionerna i beaktande innan man föreslår en ny rättsakt. Konsekvenserna på regional och lokal nivå, oavsett om de är finansiella eller administrativa, av all ny lagstiftning inom EU måste analyseras och minimeras. Nationella och regionala parlament har större kontroll över EUlagstiftningen via ett "system för tidig varning". De förändringar som Lissabonfördraget medför för Regionkommittén För att ReK:s mandat ska vara i fas med Europaparlamentets, kommer det att förlängas från fyra till fem år. Mandatperioden för ReK:s ordförande och presidium är två och ett halvt år. Eftersom det inte enbart är kommissionen och rådet som åläggs att rådfråga kommittén utan även parlamentet är kommittén nu fullständigt delaktig i hela lagstiftningsprocessen. Kommittén har rätt att väcka talan vid EUdomstolen för att värna sina rättigheter eller upphäva EU-lagstiftning som kränker subsidiaritetsprincipen genom att inte respektera regionala och lokala befogenheter. 2

3 2 Nya ansvarsområden inom EU:s lagstiftningsprocess Lissabonfördraget förändrar Regionkommitténs förbindelser med de övriga EU-institutionerna. Kommittén får ökat inflytande i samtliga stadier av utarbetandet av EU:s lagstiftning: i utformningen, revideringen och övervakningen av lagstiftning som påverkar regionala och lokala myndigheter. Lissabonfördraget bidrar till att skapa garantier för att de myndighetsnivåer som är närmast medborgarna får större inflytande i EU:s politik och till att främja ökat medborgardeltagande i den europeiska integrationen. Alla de tre institutioner som beslutar om EU-lagstiftningen Europaparlamentet, kommissionen och rådet måste från och med nu rådfråga kommittén när de planerar att stifta lagar som påverkar regionerna. Kommitténs yttranden kommer att täcka flera nya politikområden, däribland energi och klimatförändringar. "Tjänster av allmänt intresse", det vill säga sociala, offentliga och infrastrukturrelaterade tjänster och deras betydelse för lokala och regionala myndigheter, täcks av ett protokoll till fördraget. Kommitténs möjligheter att försvara sina samrådsrättigheter vid EU-domstolen är nu rättsligt förankrade. ReK kan försvara sina rättigheter om man anser att dessa inte har respekterats av övriga EU-institutioner och ifrågasätta EU-lagstiftning som strider mot subsidiaritetsprincipen genom att överträda regionala och lokala befogenheter. Hur Regionkommittén försvarar lokala och regionala intressen på EU-nivå ReK organiserar samråd med lokala och regionala myndigheter och samarbetar med kommissionen om konsekvensbedömning (enligt samarbetsavtal mellan ReK och kommissionen). Kommissionen antar lagstiftningsförslag och måste rådfråga ReK. ReK samarbetar med sammanslutningar som representerar lokala och regionala myndigheter samt nätverk för övervakning av subsidiaritetsprincipen för att kunna beakta deras åsikter. ReK antar yttranden om lagstiftningsförslag. När ett lagstiftningsförslag har ändrats avsevärt av övriga EU-institutioner, ReK inleder överträdelseförfaranden vid EU-domstolen om antagen EU-lagstiftning inte respekterar subsidiaritetsprincipen. Europarlamentet och rådet antar EUlagstiftning. ReK övervakar genomförandet av EU-lagstiftningen. I den förberedande lagstiftningsfasen utvärderar kommissionen politiska alternativ och utarbetar lagstiftningsförslag. Inom åtta veckor: ReK samarbetar med nationella och regionala parlament för att undersöka hur förslagen överensstämmer med subsidiaritetsprincipen ("system för tidig varning"). EU-institutionerna inleder diskussionen om lagstiftningsförslagen. Parlamentet och rådet måste rådfråga ReK. antar ReK ett reviderat yttrande om lagstiftningsförslaget. Genomförandet av EUlagstiftning: Ungefär 70 % genomförs av de regionala och lokala myndigheterna. Regionala parlament med lagstiftningsbefogenheter måste också själva införliva EU-direktiv. Rådfrågning är obligatorisk för all EU-lagstiftning på följande områden: ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, transeuropeiska nät, transporter, telekommunikation och energi, folkhälsa, utbildnings- och ungdomsfrågor, kultur, sysselsättning, socialpolitik, miljö, yrkesinriktad utbildning och klimatförändringar. Europarlamentet, rådet och kommissionen kan välja att rådfråga ReK inom andra områden och bör i synnerhet göra det när det gäller gränsöverskridande samarbete. ReK kan utarbeta yttranden på eget initiativ i de fall man anser att det är lämpligt. Nya förfaranden Kommittén har anpassat sina förfaranden efter de juridiska förändringar som Lissabonfördraget medför. Stärkt roll inom EU:s lagstiftningsprocess: ReK:s utskott kommer att få möjlighet att omarbeta yttranden så att de snabbt och på ett lämpligt sätt kan reagera på diskussioner mellan kommissionen, parlamentet och rådet. Väcka talan vid EU-domstolen: För att skydda kommitténs befogenheter eller upphäva EU-lagstiftning som kränker subsidiaritetsprincipen kan beslut att väcka talan godkännas antingen genom majoritetsomröstning i plenarsessionen eller, när det gäller akuta åtgärder, genom presidiebeslut. 3

4 3 Ett närmare samarbete med kommissionen Lissabonfördraget skapar en ny dynamik i förhållandet mellan Regionkommittén och kommissionen. "För att vi ska kunna ta oss an de komplexa utmaningar som vi står inför måste alla aktörer i samhället EU-institutionerna, nationella, regionala och lokala myndigheter, arbetsmarknadsparterna och det civila samhället samarbeta och verka i samma riktning. Det är endast genom partnerskap som vi kan få Europa att gå framåt." Jose Manuel Barroso, Europeiska kommissionens ordförande I enlighet med Lissabonfördraget kommer kommittén att intensifiera sina diskussioner med kommissionen under hela lagstiftningsförfarandet. Kommitténs synpunkter som förs fram via samråd och yttranden kommer att på ett konkret sätt förbättra effektiviteten i lagstiftningen och leda till en i högre grad sammanhängande EU-lagstiftning som är mindre betungande för lokala och regionala myndigheter. Enligt det nya förfarandet spelar kommittén en aktiv roll innan kommissionen lägger fram ett nytt lagstiftningsförslag. I det stadiet är kommittén en länk mellan de regionala och lokala myndigheterna och kommissionen i bedömningen av sociala, ekonomiska och regionala effekter. Ramen för detta bygger på bestämmelserna för utökat samråd i fördraget och ett samarbetsavtal mellan kommissionen och Regionkommittén. Kommittén kommer att samarbeta med nationella, regionala och lokala myndigheter och sammanslutningar för regioner och städer för att analysera de lokala och regionala effekterna av EU:s regelverk och se till att medlemsstaterna tillämpar bestämmelserna korrekt. När kommissionen väl har lagt fram ett formellt lagstiftningsförslag kommer kommittén i sitt yttrande att fokusera på förslagets förenlighet med subsidiaritetsprincipen. ReK kommer att samarbeta med nationella och regionala parlament och använda nätverket för övervakning av subsidiaritetsprincipen för att föra in åsikter från regionala och lokala myndigheter runtom i Europa i sina yttranden. ReK kommer också att anmoda kommissionen att respektera ReK:s rätt att begära en ny remiss om förslaget har förändras avsevärt under lagstiftningsprocessen. Kommitténs möjlighet att bestrida lagstiftning vid EUdomstolen kommer att öka pressen på kommissionen att se till att kommitténs yttranden vävs in i förslagen innan de blir lagar. Samarbete mellan kommittén och kommissionen Målet med avtalet mellan kommissionen och kommittén från 2007 är att stärka samarbetet och samråda med lokala och regionala aktörer i ett så tidigt skede som möjligt. Genom Lissabonfördraget kan avtalet genomföras fullt ut. Kommissionen lägger fram sitt årliga arbetsprogram för kommittén. Förslag inom prioriterade områden som är föremål för obligatorisk eller frivillig rådfrågning fastställs. Kommissionen anmodar kommittén att lägga fram "förberedande yttranden" om kommande EU-politik och studier om förslagens genomslagskraft och i en del fall konsekvensbedömningar av direktiv som redan har trätt i kraft. Nätverket för kontroll av subsidiaritetsprincipen Det är genom nätverket för kontroll av subsidiaritetsprincipen som kommittén säkerställer att lokala och regionala myndigheter involveras i utformningen, genomförandet och utvärderingen av EU:s politik. Nätverket inrättades av ReK 2005 och förbättrar möjligheterna till informationsutbyte mellan regionala och lokala myndigheter, deras sammanslutningar och nationella parlament runtomi Europa i fråga om politik och förslag som läggs fram av kommissionen och har direkta följder för de lokala och regionala myndigheterna. Fler än 120 partner skickar in utvärderingar av alla politiska dokument och lagstiftningsdokument som granskas av kommittén, vilket ger föredragandena värdefull information inför utarbetandet av yttrandena. Subsidiaritetsprincipen: Den princip enligt vilken beslut bör fattas så nära medborgarna som möjligt. Det innebär att på områden med delad behörighet bör åtgärder endast vidtas på EU-nivå om målen med politiken inte kan uppnås på lokal, regional eller nationell nivå, och de kan uppnås bättre på EU-nivå. Subsidiaritetsprincipen är kopplad till proportionalitetsprincipen som föreskriver att EU-åtgärder ska vara begränsade till vad som är nödvändigt för att uppnå målen i EU-fördraget. Om det finns ett flertal alternativ bör EU vidta de åtgärder som ger de nationella, regionala och lokala myndigheterna den största friheten. 4

5 4 Ökat politiskt samarbete med Europaparlamentet Som de europeiska medborgarnas valda företrädare stärker ledamöterna i Europaparlamentet och Regionkommittén EU:s demokratiska legitimitet. I och med Lissabonfördraget införs ett närmare och mer konkret samarbete mellan de två institutionerna. Det bör stärka allmänhetens koppling till EU och dess förtroende för unionens demokratiska karaktär. Den största förändringen består i att parlamentet som komplement till kommissionen och rådet nu åläggs att rådfråga kommittén om förslag på politikområden där tidigare endast kommissionen och rådet var tvungna att göra det. Fördraget ger också kommittén möjlighet att revidera sina yttranden efter ändringar som införts av EU-institutionerna, vilket gör att kommittén kommer att kunna följa politiska diskussioner i parlamentet, informera föredragandena och reagera omgående på den politiska utvecklingen. Genom denna process kommer samarbetet mellan kommittén och parlamentet att bli mer konkret och politiskt. "Vi behöver regionernas inflytande i EU:s lagstiftningsprocess, eftersom lokala och regionala myndigheter mycket ofta utgör den nivå där lagstiftningen genomförs." Jerzy Buzek, Europaparlamentets talman Enligt ett nytt system för "tidig varning" kan Europaparlamentet stoppa lagstiftningsförslag med enkel majoritetsomröstning om en majoritet av de nationella parlamenten har invändningar rörande subsidiaritetsprincipen. I de fall kommittén instämmer i de nationella parlamentens invändningar kommer kommittén att se till att dessa följs upp av Europaparlamentet. Rådet har liknande befogenheter när det gäller att förkasta förslag. 5

6 5 Samarbete med nationella parlament: ett EU som står närmare medborgarna "Kommittén bjuder in de nationella parlamenten, som också har fått rätt att väcka talan vid EU-domstolen, att starta en ständig dialog med ReK och utveckla gemensamma strategier för en effektiv tillämpning av subsidiaritetsprotokollet och för att på nationell nivå genomföra ett effektivt och öppet samråd med företrädare för lokal och regional nivå, och särskilt med de regionala parlament som har lagstiftningsrätt;" Yttrande från ReK om Tillämpning och kontroll av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (2005) Lissabonfördraget ger de nationella parlamenten inflytande i EU:s lagstiftning. Enligt det nya systemet för tidig varning och kontroll av subsidiaritetsprincipen översänder kommissionen nya lagstiftningsförslag till de nationella parlamenten för bedömning innan lagstiftningsprocessen kan fortsätta. Sju av tretton "andra kammare" representerar regionala och lokala myndigheter. I medlemsstater med regionala parlament som har lagstiftningsbefogenheter måste de nationella parlamenten rådfråga dessa organ. Under de åtta veckor som systemet för tidig varning täcker kommer Regionkommittén att ha ett nära samarbete med de nationella och regionala parlamenten för att öka det ömsesidiga informationsutbytet, analysera den territoriella effekten av kommissionens förslag och undersöka om förslagen helst bör riktas till den nationella, regionala eller lokala nivån. ReK:s nätverk för övervakning av subsidiaritetsprincipen, som många regionala och nationella parlament är medlemmar i, kommer att vara i fokus för denna politiska aktivitet. I sina yttranden kommer ReK att kunna motsätta sig eller stödja de nationella parlamentens invändningar och likaså uppmana kommissionen att fullfölja eller ompröva sina förslag. Kommittén kommer också att kunna omarbeta sina yttranden med utgångspunkt i resultaten från perioden för tidig varning. Om kommittén delar åsikten att kommissionens förslag står i strid med subsidiaritetsprincipen kan kommittén begära att Europarlamentet och/eller rådet stoppar det pågående lagstiftningsförfarandet. Regionkommittén kan ansluta sig till en talan som har väckts inför EU-domstolen av ett nationellt parlament, eller en av dess kammare, för att begära att EUlagstiftning som står i strid med subsidiaritetsprincipen upphävs. Subsidiaritetsprincipen och nationella, regionala och lokala myndigheter För första gången hänvisar fördraget särskilt till det lokala och regionala självstyret och till subsidiaritetsprincipens regionala och lokala dimension. I fördraget anges: "Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå." Systemet för tidig varning: De nationella parlamenten har åtta veckor på sig att skicka ett utlåtande till Europaparlamentet, rådet och kommissionen där de förklarar varför de anser att den föreslagna EUlagstiftningen inte överensstämmer med subsidiaritetsprincipen. Varje nationellt parlament bestämmer vilka regionala parlament och församlingar det ska rådfråga. - Om minst en tredjedel av de nationella parlamenten anser att ett förslag inte ligger i linje med subsidiaritetsprincipen ser kommissionen över förslaget, men kan behålla det i oförändrad form. - Om en enkel majoritet av de nationella parlamenten motsätter sig förslaget ser kommissionen över förslaget, men kan behålla det i oförändrad form. I detta fall kan emellertid ministerrådet eller Europa parlamentet besluta att förslaget inte överensstämmer med subsidiaritetsprincipen och förkasta det (med en majoritet på 55 % av rådsmedlemmarna eller en majoritet av rösterna i Europaparlamentet). 6

7 6 Tillträde till EU-domstolen stärker ReK:s inflytande Fördraget ger kommittén rätt att väcka talan i fråga om EU-lagar vid EU-domstolen om kommittén anser att regionala och lokala aspekter inte har behandlats på ett tillfredsställande sätt eller om EU-institutionerna inte har respekterat kommitténs rättighet att rådfrågas. Att ha detta rättsliga stöd förstärker ytterligare kommitténs rättighet att bli rådfrågad och ger ökat inflytande i beslutsprocessen. Det bör främja ökat samråd i ett tidigt skede i lagstiftningsprocessen. Kommittén hoppas att den inte ska behöva väcka talan vid EU-domstolen. Rätten att vidta rättsliga åtgärder bidrar också till att säkerställa att kommittén rådfrågas på nytt i de fall kommissionen, Europaparlamentet eller rådet avsevärt förändrar ett förslags karaktär under lagstiftningsprocessen. I dessa fall, när kommissionen faktiskt har lagt fram ett nytt förslag, kan kommittén hävda att förslaget inte är detsamma som det förslag som behandlades i det första yttrandet. I huvudsak kan kommittén väcka talan inför EU-domstolen i följande två fall: Om EU-lagstiftningen inte ligger i linje med subsidiaritetsprincipen och särskilt överträder regionala och lokala befogenheter. Om EU-institutionerna under lagstiftningsprocessen inte har rådfrågat kommittén och åsidosätter kommitténs institutionella rättigheter. bilderbox - fotolia.com 7

8 Regionala och lokala myndigheter i Europa Fler än lokala och regionala myndigheter i hela EU, inklusive 75 regionala lagstiftande församlingar. Lokala och regionala myndigheter genomför 70 procent av all EUlagstiftning. De står för: 16 % av BNP i EU % av sysselsättningen inom den offentliga sektorn 1/3 av de offentliga utgifterna 2/3 av de totala offentliga investeringarna. Regionkommittén i siffror ReK, EU:s ledamotsförsamling för regionala och lokala företrädare, inrättades 1994 och har 344 ledamöter från EU-27 som är folkvalda på den regionala och lokala nivån. Kommittén har 15 politikområden med obligatorisk rådfrågning, som täcks av 6 sektorsvisa utskott. Kommittén anordnar 5 plenarsessioner per år och utarbetar yttranden. 8 Rue Belliard/Belliardstraat, 101_1040 Bruxelles/Brussel _ BELGIQUE/BELGIË Tel _Fax