MOTIVERAT YTTRANDE FRÅN ETT NATIONELLT PARLAMENT ÖVER SUBSIDIARITETSPRINCIPEN

Transkript

1 Europaparlamentet Utskottet för rättsliga frågor MOTIVERAT YTTRANDE FRÅN ETT NATIONELLT PARLAMENT ÖVER SUBSIDIARITETSPRINCIPEN Ärende: Motiverat yttrande från det ungerska parlamentet över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (COM(2015)0450 C8-0269/ /0208(COD)) Enligt artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna får de nationella parlamenten, inom åtta veckor från den dag då ett utkast till lagstiftningsakt översänds, till Europaparlamentets talman och rådets och kommissionens ordförande lämna ett motiverat yttrande med skälen till att de anser att det aktuella utkastet inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Det ungerska parlamentet har sänt bifogade motiverade yttrande över förslaget till ovannämnda förordning. Enligt Europaparlamentets arbetsordning har utskottet för rättsliga frågor ansvar för respekten för subsidiaritetsprincipen. NP\ doc PE v01-00 Förenade i mångfalden

2 BILAGA UNGERSKA PARLAMENTETS VICE TALMAN till Martin Schulz Europaparlamentets talman AELJ-40/155/2015. Rue Wiertz 60, Bryssel B 1047 Belgien Ärende: Motiverat yttrande från det ungerska parlamentet Herr talman På uppdrag av det ungerska parlamentets talman vill jag meddela att det ungerska parlamentet, i enlighet med artikel 6 i protokoll nr 2 till Europeiska unionens fördrag om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, lag nr XXXVI från 2012 om det ungerska parlamentet och bestämmelserna i beslut 10/2014 (II. 24.) OGY av den 24 februari 2014 avseende vissa bestämmelser i arbetsordningen, har gjort en undersökning av hur subsidiaritetsprincipen efterlevs i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (COM(2015)450, 2015/0208(COD) (nedan kallat förslaget). I det ungerska parlamentets beslut av den 3 november 2015 fastställdes att förslaget bryter mot subsidiaritetsprincipen, och jag sänder därför ett motiverat yttrande till talmannen i enlighet med artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Det ungerska parlamentets motiverade yttrande grundat på betänkande B/6622 av den 13 oktober 2015 från dess utskott för EU-frågor kan sammanfattas som följer: Artikel 78.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallad EUF-fördraget) är inte lämplig rättslig grund för inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser. EU:s åtgärder skulle kunna ha sin grund främst i artikel 352 i EUF-fördraget. I artikel 33a.1 i förslaget tilldelas kommissionen exklusiva befogenheter för att besluta om, och aktivera, krismekanismen, men samtidigt ger artikel 78.3 i EUF-fördraget rådet befogenheter när en nödsituation uppstår. De befogenheter som delegeras till kommissionen går längre än de gränser som fastställs i artikel 290 i EUF-fördraget. Resultatet är att ett centraliserat och PE v /11 NP\ doc

3 huvudsakligen automatiskt förfarande skulle träda i kraft, som inte skulle kräva berörda medlemsstaters samtycke och som inte heller skulle medföra någon väsentlig medverkan av rådet. Europeiska kommissionen visar inte tillräckligt väl att en eventuell tillämpning av en omplaceringsmekanism vid kriser enligt förslaget skulle leda till mer effektiva förfaranden än åtgärder som antas i enlighet med artikel 78.3 i EUF-fördraget i en nödsituation, och inte heller att omplaceringsmekanismen skulle ge något mervärde. Förslaget visar inte heller tillräckligt väl varför det behöver läggas fram, med tanke på den övergripande kontroll av ändamålsenligheten som görs i enlighet med förordning 604/2013/EU och som troligen kommer att fullbordas Parlamentets motiverade yttrande bifogas här i sin helhet, med parlamentets beslut och betänkandet från utskottet för EU-frågor. Budapest den 3 november 2015 Med vänlig hälsning Underskrift János Latorcai NP\ doc 3/11 PE v01-00

4 Inkommet: 31 oktober 2015 Oberoende förslag från utskottet Ungerska parlamentets utskott för EU-frågor (Att läsas tillsammans med det ungerska parlamentets förslag till beslut nr... ) Betänkande om föreliggande av skäl till att anta ett motiverat yttrande över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat* Föredragande: Richárd Hörcsik Ordförande Budapest den 13 oktober 2015 PE v /11 NP\ doc

5 1. Rättslig bakgrund i ljuset av subsidiaritetsprincipen Enligt subsidiaritetsprincipen bör alla beslut fattas på så låg nivå som möjligt. I artikel 5 1 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EUF-fördraget) sägs att en planerad åtgärd från Europeiska unionen är förenlig med subsidiaritetsprincipen om åtgärden inte kan genomföras på medlemsstatsnivå eller om dess mål kan uppnås bättre, mer effektivt, på EU-nivå och om en EU-åtgärd tillför mervärde. I protokoll nr 2 till Lissabonfördraget 2 föreskrivs att det nationella parlamentet i en EUmedlemsstat får behandla förslag till lagstiftningsakter från Europeiska unionen för att se om de uppfyller subsidiaritetsprincipen genom ett lagstadgat förfarande. Om den berörda parlamentskammaren kommer fram till att subsidiaritetsprincipen har överträtts, får kammaren, inom åtta veckor från den dag då förslaget till lagstiftningsakt översändes, skicka ett motiverat yttrande till den som föreslagit lagstiftningen Europeiska kommissionen och till Europeiska unionens lagstiftningsmyndighet. Om unionen får in det antal motiverade yttranden som förskrivs i protokoll nr 2, måste den som föreslagit lagstiftningen se över sitt förslag och eventuellt dra tillbaka det. Syftet med detta förfarande är att de nationella parlamenten, när så behövs, ska kunna hindra EU-institutionerna från att överskrida sina befogenheter. Det ungerska parlamentets utskott för Europafrågor kan behandla ett lagstiftningsförslag från Europeiska unionen i ljuset av subsidiaritetsprincipen enligt artikel i lag nr XXXVI från 2012 avseende det ungerska parlamentet och enligt artikel i beslut 10/2014 (II. 24.) OGY av den 24 februari 2014 avseende vissa bestämmelser i arbetsordningen. Om utskottet för Europafrågor finner att ett lagstiftningsförslag strider mot subsidiaritetsprincipen, lägger det fram ett betänkande för det ungerska parlamentet vars text visar att villkor föreligger för att man ska anta ett motiverat yttrande och ett förslag till beslut om antagande av betänkandet. I artikel i beslut 10/2014 (II. 24.) OGY av den 24 februari 2014 avseende vissa bestämmelser i arbetsordningen föreskrivs att det ungerska parlamentet måste fatta ett beslut om antagande av betänkandet och förslaget till beslut inom 15 dagar. Tidsfristen på åtta veckor som gäller antagande av ett motiverat yttrande går inte att förlänga, och parlamentet måste därför följa den strikt. 2. Behandlingens syfte i ljuset av subsidiaritetsprincipen: Kommissionens förslag Den 9 september 2015 antog kommissionen förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat [COM(2015)450) 2015/0208(COD] (nedan kallat förslaget). 1 EU-lagstiftningsbakgrunden till tillämpningen av subsidiaritetsprincipen och eventuella följder av förförandet skisseras i bilagan. 2 Protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, bilagt fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. NP\ doc 5/11 PE v01-00

6 Rättslig grund för förslaget till förordning är artikel 78.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget), enligt vilken Europaparlamentet och rådet, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, får besluta om åtgärder om ett gemensamt europeiskt asylsystem som omfattar kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om asyl eller subsidiärt skydd. Det är viktigt att lägga märke till att artikel 78 i EUF-fördraget utgör en logisk helhet, eftersom vissa aspekter av inrättandet av det gemensamma europeiska asylsystemet regleras i punkt 2, medan nödsituationer som karakteriseras av ett plötsligt inflöde av tredjelandsmedborgare regleras i punkt 3. De båda punkterna leder till olika beslutsförfaranden. Det övergripande målet för lagstiftningsförslaget är att säkerställa att unionen har en stabil omplaceringsmekanism vid kriser för att strukturellt hantera krissituationer på asylområdet på ett effektivt sätt, och för att, vid krissituationer, säkra en rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna för ett stort antal sökande som är i tydligt behov av internationellt skydd. De viktigaste delarna i det nya förslaget är följande: Genom att ändra förordning nr 604/2013/EU, den så kallade Dublin III-förordningen, skulle det införas en ny rättslig kategori en omplaceringsmekanism vid kriser som skulle bli ett permanent omplaceringssystem som aktiveras vid kriser. Kommissionen skulle tilldelas en central beslutsfattande roll i omplaceringsmekanismen vid kriser. I detta sammanhang skulle kommissionen, på basis av den rättsakt som delegerar lagstiftningsbefogenheter till den, få fastställa att det föreligger en krissituation i en viss medlemsstat. Kommissionen skulle få fastställa antalet personer som ska omplaceras från den medlemsstaten, och den skulle även få avgöra hur dessa personer skulle fördelas mellan medlemsstaterna, med tillämpning av den formel för en fördelningsnyckel (kvoter) som finns i bilaga III till förslaget. En förutsättning för omplaceringen skulle vara att krissituationen är av sådan omfattning att den utsätter även ett välfungerande och välförberett asylsystem för ett extremt tryck, samtidigt som storleken på den berörda medlemsstaten beaktas. Om en medlemsstat tillfälligt skulle vara förhindrad att medverka i omplaceringsmekanismen, skulle den avkrävas ett finansiellt bidrag till Europeiska unionens budget, som skulle uppgå till 0,002 % av landets BNP för att täcka stödet till de insatser som genomförs av de övriga medlemsstaterna för att hantera krissituationen. 3. Behandling av förslaget i utskottet för EU-frågor i ljuset av subsidiaritetsprincipen När utskottet för EU-frågor höll sitt sammanträde den 5 oktober 2015 informerade en företrädare för inrikesministeriet utskottet om förslagets syfte och huvudsakliga innehåll. Utskottet för EU-frågor fastställde att en behandling av förslaget i ljuset av subsidiaritetsprincipen var rättsligt sett genomförbar, eftersom den tidsfrist på åtta veckor som tillämpas för att avge ett motiverat yttrande skulle löpa ut den 9 november PE v /11 NP\ doc

7 Vid sitt sammanträde den 13 oktober 2015 behandlade utskottet för EU-frågor förslaget i ljuset av subsidiaritetsprincipen och gjorde kritiska kommentarer om följande: Förslagets rättsliga grund: Artikel 78.2 e i EUF-fördraget, som även utgör rättslig grund för förordning nr 604/2013/EU. Detta är formellt korrekt, men när det gäller sakinnehållet syftar förslaget till att inrätta ett permanent undantag från förordning nr 604/2013/EU genom att införa ett koncept avseende en så kallad krissituation och en omplaceringsmekanism vid kriser, medan det i artikel 78 i EUF-fördraget inte ges några befogenheter att inrätta något sådant. Europeiska unionens lagstiftningsmyndigheter får endast anta lagstiftning för ändamål som specificeras i vissa artiklar i EUF-fördraget, och i enlighet med de förfaranden som fastställs där. Om man ser till hela artikel 78 i EUF-fördraget, EU:s regelverk avseende flyktingpolitik sådant det ser ut i dagsläget och Lissabonfördragets mål och föreskrifter, särskilt artikel 5.2 i EUF-fördraget, enligt vilken unionen endast ska handla inom ramen för de befogenheter som medlemsstaterna har tilldelat den i fördragen, skulle det vara möjligt att inrätta en sådan ny rättslig mekanism genom det förfarande som fastställs i artikel 352 i EUF-fördraget. 3 Kommissionens nya befogenheter att avgöra huruvida det föreligger en krissituation och omplaceringsbehov: I dagsläget får kommissionen genom artikel 33 i förordning (EU) nr 604/2013 befogenheter att utfärda förebyggande rekommendationer till en medlemsstat eller att begära av medlemsstaten att den ska utarbeta en krishanteringsplan, om en så kallad asylkris skulle uppstå. Genom förslaget införs ett nytt koncept avseende en krissituation och kommissionen ges befogenheter att hantera den. Förslaget bortser dock från hur man ska avgöra att en nödsituation föreligger, ett ämne som regleras i artikel 78.3 i EUF-fördraget. Detta är viktigt eftersom det faktiskt skulle bli möjligt att hantera ett och samma fenomen med hjälp av två olika rättsförfaranden. Därigenom skulle förslaget, om det skulle uppstå en nödsituation som inte går att särskilja från en krissituation, permanent ta bort befogenheter som rådet har tilldelats och överföra dem till kommissionen. Detta skulle strida mot artikel 13.2 i EU-fördraget, som slår fast att varje institution ska handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom fördragen, och i enlighet med de förfaranden, villkor och mål som anges där. De nya befogenheter som tilldelas kommissionen: Förslaget överskrider de gränser som fastställs av artikel 290 i EUF-fördraget, där det anges att man får delegera befogenheter för att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakter. Förslaget delegerar kommissionen befogenheter att vidta åtgärder som sträcker sig från att fastställa att det råder en krissituation till tillämpning av omplaceringsmekanismen, och som omfattar fördelningen av kvoter avseende personer som ska omplaceras. Det kan noteras att det i förslagets motivering fastställs att man skulle tillämpa en tidsfrist på en månad, inom vilken Europaparlamentet eller rådet skulle kunna invända mot en lagstiftningsakt 3 1. Om en åtgärd från unionens sida skulle visa sig nödvändig för att, inom ramen för den politik som fastställs i fördragen, nå något av de mål som avses i fördragen, och dessa inte föreskriver de nödvändiga befogenheterna för detta, ska rådet med enhällighet, på förslag av kommissionen och efter Europaparlamentets godkännande, anta lämpliga bestämmelser. Om bestämmelserna i fråga antas av rådet i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, ska det också besluta med enhällighet, på förslag av kommissionen och efter Europaparlamentets godkännande. NP\ doc 7/11 PE v01-00

8 grundad på delegering av befogenheter, medan det i förslagets artikel 45.8 sägs att tidsfristen ska vara två veckor. Dessa motstridande uppgifter finns såväl i förslagets ungerska som engelska språkversion. En så kort tvåveckorsfrist skulle göra varje form av meningsfullt samråd och samtycke omöjligt, både för medlemsstaterna och för Europaparlamentet, och det betyder att förslaget endast föreskriver ett formellt och i stort sett automatiskt förfarande. Vad gäller behovet av detta förslag presenterar inte kommissionen tillräckliga skäl till att förslaget lagts fram innan man fullbordat den övergripande kontroll av ändamålsenligheten som ska göras enligt förordning nr 604/2013/EU. Det bör då noteras att artikel 78.3 i EUF-fördraget fastställer det förfarande som ska följas om en nödsituation skulle uppstå, och att det hittills är den klausulen som tillämpats i samband med exceptionella omständigheter. 4. Utskottet för Europafrågors ståndpunkt när det gäller tillämpningen av subsidiaritetsprincipen Artikel 78.2 är inte lämplig rättslig grund för inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser. EU-åtgärden skulle kunna ha sin grund främst i artikel 352 i EUF-fördraget. I artikel 33a.1 i förslaget tilldelas kommissionen exklusiva befogenheter för att besluta om, och aktivera, krismekanismen, men samtidigt ger artikel 78.3 i EUF-fördraget rådet befogenheter när en nödsituation uppstår. De befogenheter som delegeras till kommissionen går utöver de gränser som fastställs i artikel 290 i EUF-fördraget. Resultatet är att ett centraliserat och huvudsakligen automatiskt förfarande skulle träda i kraft, som inte skulle kräva berörda medlemsstaters samtycke och som inte heller skulle medföra någon väsentlig medverkan av rådet. Europeiska kommissionen visar inte tillräckligt väl att en eventuell tillämpning av en omplaceringsmekanism vid kriser enligt förslaget skulle leda till mer effektiva förfaranden än åtgärder som antas i enlighet med artikel 78.3 i EUF-fördraget i en nödsituation, och inte heller att den skulle ge något mervärde. Förslaget visar inte heller tillräckligt väl varför det behöver läggas fram, med tanke på den övergripande kontroll av ändamålsenligheten som görs i enlighet med förordning 604/2013/EU och som troligen kommer att fullbordas På basis av ovanstående anser utskottet för EU-frågor att förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat [COM(2015)450), 2015/0208(COD)] bryter mot subsidiaritetsprincipen. PE v /11 NP\ doc

9 Bilaga Förfarande för behandling av förslag i ljuset av subsidiaritetsprincipen och eventuella konsekvenser I artikel 5 i EU-fördraget definieras vad som menas med subsidiaritet: 3. Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Unionens institutioner ska tillämpa subsidiaritetsprincipen i enlighet med protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. De nationella parlamenten ska se till att subsidiaritetsprincipen följs i enlighet med det förfarande som anges i protokollet. (4) Enligt proportionalitetsprincipen ska unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen. Unionens institutioner ska tillämpa proportionalitetsprincipen i enlighet med protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Behandling av förslag i ljuset av subsidiaritetsprincipen enligt artikel 6 i protokoll nr 2 till Lissabonfördraget: Varje nationellt parlament eller kammare i ett sådant parlament får, inom åtta veckor från den dag då ett utkast till lagstiftningsakt på unionens officiella språk översänds, till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande lämna ett motiverat yttrande med skälen till att de anser att det aktuella utkastet inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Vilka konsekvenser ett motiverat yttrande får beror på hur många av medlemsstaternas parlament som inom tidsfristen på åtta veckor beslutar att subsidiaritetsprincipen kränks genom det aktuella EU-förslaget. I detta förfarande har parlamentet i var och en av de 28 medlemsstaterna två röster (det totala antalet röster är därmed 56). Motiverade yttranden kommer att ha en väsentlig inverkan på EU:s beslutsfattande särskilt i fall då en fjärdedel, en tredjedel eller en majoritet (beroende på vilket EU-lagstiftningsförfarande som tillämpas) av medlemsstaternas parlament beslutar att subsidiaritetsprincipen kränks. Om ett förfarande med gult kort tillämpas, i enlighet med artikel 7 i protokoll nr 2, då en tredjedel av parlamenten i medlemsstaterna (19 röster) anser att ett förslag kränker subsidiaritetsprincipen, måste förslaget omprövas och ses över. Efter omprövningen kan kommissionen besluta att antingen vidhålla förslaget, ändra det eller dra tillbaka det. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har förfarandet med gult kort tillämpats två gånger. I det första fallet drogs förslaget tillbaka, men i det andra fallet 4 bibehöll kommissionen förslaget oförändrat. 4 Det ungerska parlamentet fastställde i sitt beslut nr 87/2013 (X.22.) OGY att förslaget om rådets förordning om inrättande av en europeisk åklagarmyndighet kränkte subsidiaritetsprincipen. NP\ doc 9/11 PE v01-00

10 Ungerska parlamentets utskott för EU-frågor Från László Kövér till det ungerska parlamentets talman Herr talman På basis av artikel i beslut 10/2014 (II. 24.) OGY avseende vissa bestämmelser i arbetsordningen, överlämnar det ungerska parlamentets utskott för EU-frågor härmed sitt betänkande om föreliggande av skäl till att anta ett motiverat yttrande över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat. Budapest den 13 oktober 2015 Underskrift Richárd Hörcsik Utskottets ordförande PE v /11 NP\ doc

11 Beslut.../2015. (...) OGY.../2015. (...) från det ungerska parlamentet om antagande av betänkandet om föreliggande av skäl till att anta ett motiverat yttrande över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat* 1. Ungerns parlament antar betänkandet från utskottet för EU-frågor om föreliggande av skäl till att anta ett motiverat yttrande över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (nedan kallat betänkandet) och anser på grundval av detta att förslaget till förordning bryter mot subsidiaritetsprincipen. 2. Parlamentet uppdrar åt sin ordförande att snarast vidarebefordra det motiverade yttrande som ingår i betänkandet till Europaparlamentets, rådets och kommissionens respektive ordförande och att samtidigt informera regeringen. Underskrift Sándor Lezsák Vice talman i Ungerns parlament Underskrift Underskrift Attila Gelencsér Lóránt Hegedűs Justitiesekreterare Justitiesekreterare vid det ungerska parlamentet vid det ungerska parlamentet * Parlamentet antog beslutet vid sitt sammanträde den 3 november NP\ doc 11/11 PE v01-00