MOTIVERAT YTTRANDE FRÅN ETT NATIONELLT PARLAMENT ÖVER SUBSIDIARITETSPRINCIPEN

Transkript

1 Europaparlamentet Utskottet för rättsliga frågor MOTIVERAT YTTRANDE FRÅN ETT NATIONELLT PARLAMENT ÖVER SUBSIDIARITETSPRINCIPEN Ärende: Motiverat yttrande från Republiken Slovakiens nationalråd över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (COM(2016)0270 C8-0173/ /0133(COD)) Enligt artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna får de nationella parlamenten, inom åtta veckor från den dag då ett utkast till lagstiftningsakt översänds, till Europaparlamentets talman och rådets och kommissionens ordförande lämna ett motiverat yttrande med skälen till att de anser att det aktuella utkastet inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Republiken Slovakiens nationalråd har sänt bifogade motiverade yttrande över förslaget till ovannämnda förordning. Enligt Europaparlamentets arbetsordning har utskottet för rättsliga frågor ansvar för respekten för subsidiaritetsprincipen. NP\ docx PE v01-00 Förenade i mångfalden

2 Republiken Slovakiens nationalråd Utskottet för Europafrågor BILAGA Utskottets 12:e sammanträde CRD /2016-VEZ 24:e resolutionen från utskottet för Europafrågor i Republiken Slovakiens nationalråd Den 7 september 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (COM(2016)0270). Utskottet för Europafrågor i Republiken Slovakiens nationalråd utfärdar denna resolution med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 5, med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 78.2 e, med beaktande av det slovakiska nationalrådets förklaring av den 24 juni 2015 om hantering av de migrationsutmaningar som Europeiska unionen för närvarande står inför, med beaktande av det motiverade yttrandet från utskottet för Europafrågor i Republiken Slovakiens nationalråd av den 30 september 2015 över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (COM(2015)0450), i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. A. Utskottet har diskuterat förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning), och B. godkänner det motiverade yttrandet över förslagets bristande överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen med följande lydelse: PE v /5 NP\ docx

3 Förslaget till förordning är inte förenligt med subsidiaritetsprincipen, såsom den fastställs i artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen: Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Förslaget till förordning grundas på artikel 78.2 e i EUF-fördraget, där följande fastställs: Vid tillämpning av punkt 1 ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta om åtgärder om ett gemensamt europeiskt asylsystem som omfattar [ ] e) kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om asyl eller subsidiärt skydd. Punkt 1 i denna artikel lyder som följer: Unionen ska utforma en gemensam politik avseende asyl, subsidiärt skydd och tillfälligt skydd i syfte att erbjuda en lämplig status till alla tredjelandsmedborgare som har behov av internationellt skydd och att säkerställa principen om non-refoulement. Förslaget till förordning är en del av det första paketet med lagstiftningsförslag om en reform av det gemensamma europeiska asylsystemet. Grundprincipen i den föreslagna förordningen COM(2015)0450 förblir densamma, nämligen att asylsökandena bör ansöka om asyl i det första landet de kommer till, såvida deras familj inte befinner sig i ett annat land. Det reviderade förslaget till förordning inför ett nytt system för fördelning av asylansökningar som automatiskt fastställer när ett land står inför ett oproportionerligt stort antal asylansökningar. Systemet kommer att utgå från landets storlek och rikedom. Om ett land skulle stå inför ett oproportionerligt stort antal ansökningar som överskrider det fastställda referensvärdet (mer än 150 % av referensantalet) kommer alla nya sökanden i det landet (oavsett statstillhörighet) efter kontroll av deras ansökans tillåtlighet att förflyttas inom unionen, tills antalet ansökningar sjunker under den givna nivån. Av motiveringen till COM(2016)0270 framgår att artikel 78.3 i EUF-fördraget kan tillämpas för att lösa migrationskriser, och i motiveringen står följande att läsa: [ ] [Förslaget] syftar [ ] till att säkra att Dublinsystemet tillämpas korrekt i kristider och hantera sekundära förflyttningar som tredjelandsmedborgare företar mellan medlemsstaterna [ ]. [ ] Dublinsystemet måste omarbetas, dels för att förenkla systemet och öka effektiviteten i praktiken, dels för att kunna hantera situationer där medlemsstaternas asylsystem utsätts för ett oproportionerligt högt tryck. Tillämpningen av artikel 78.3 kan även grundas på att impulsen bakom utarbetandet av förslaget till förordning om den ursprungliga krismekanismen vid omplacering (COM(2015)0450) var att säkerställa strukturella lösningar för att hantera krissituationer, och det var detta förslag som lade grunden till förslaget till förordning COM(2016)0270. Artikel 78.3 lyder: Om en eller flera medlemsstater försätts i en nödsituation med plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer, får rådet på förslag av kommissionen besluta om provisoriska åtgärder till förmån för den eller de medlemsstater som berörs. Rådet ska besluta efter att ha hört Europaparlamentet. Det framgår alltså av unionens primärrätt att de nämnda krissituationerna ska lösas genom beslut om provisoriska åtgärder och inte genom införandet av en permanent krismekanism, som kommissionens föreslår. Subsidiaritetsprincipen tillåter inte att EU ingriper i fall där medlemsstaterna effektivt kan lösa saken på nationell, regional eller lokal nivå. Med andra ord ger denna princip otvetydigt medlemsstaterna handlingsföreträde. Det är uppenbart att förordningen, genom den nya permanenta mekanismen och i stället för provisoriska åtgärder i nödsituationer, går längre än NP\ docx 3/5 PE v01-00

4 vad som krävs för att uppnå det fastställda målet och strider därigenom mot subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Förslaget till förordning är en omarbetning av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 9 september 2015 (COM(2015)0450) om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat. Detta förordningsförslag har hittills inte antagits, och har således heller aldrig tillämpats eller genomgått nödvändig analys av hur den fungerar. Av den anledningen utgör omarbetningen en överlappande reglering, vilket leder till rättsosäkerhet. Följande fastslås i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen: Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, ickediskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Just värdena demokrati och rättsstaten omfattar krav på rättssäkerhet, som innebär möjligheten att förutse avgöranden i ett konkret fall, men även hur lagstiftningen kommer att utveckla sig. Av dessa skäl anser vi att kommissionens handläggning är oförenlig med unionens grundläggande värden. I detta fall är det lämpligt att kommissionen utnyttjar möjligheten att dra tillbaka sitt lagstiftningsförslag i överensstämmelse med den initiativrätt institutionen har enligt artikel i EUF-fördraget. Denna möjlighet bekräftas även av domstolens rättspraxis. Det står kommissionen fritt att dra tillbaka eller ändra sitt förslag [ ] [om den] efter det att en ny bedömning gjorts av gemenskapens intressen anser [ifrågavarande] åtgärder överflödiga. 1 Eftersom förslaget till förordning av den 9 september 2015 (COM(2015)0450) ännu inte har antagits och i alla delar har blivit överflödigt genom framläggandet av förslaget till förordning COM(2016)0270, bör kommissionen med hänsyn till upprätthållandet och främjandet av rättssäkerheten och för att undvika överlappande lagstiftning dra tillbaka förslaget till förordning COM(2015)0450. Praxis har redan visat att användningen av den korrigerande tilldelningsmekanism som regleras i kapitel VII i föreliggande förslag i form av en obligatorisk fördelning av sökandena inte är någon effektiv lösning på migrationstrycket och är heller inte förenlig med de värden, regler och principer som råder inom internationell rätt och unionsrätt. Det tas över huvud taget ingen hänsyn till att vissa medlemsstater inte är destinationsland för migranterna. Att fördela dem till en medlemsstat mot deras vilja förhindrar inte sekundära förflyttningar med mindre än att den fria rörligheten inskränks, och kan dessutom medföra säkerhetsrisker. Den föreslagna mekanismen är ogenomförbar. Förslaget omfattar även ytterligare en avgörande ändring, nämligen inrättandet av ett nytt automatiskt informationssystem som ska fungera som ett statistiskt register över ansökningar som inkommit i medlemsstaterna (artikel 44 i förslaget till förordning). Systemet är tänkt att bestå av ett centralt system, en kommunikationsinfrastruktur och de nationella infrastrukturerna. Man kan förvänta sig att införandet och driften av systemet, liksom registreringen av uppgifter, skulle innebära ytterligare en påfrestning för medlemsstaterna. Med hänsyn till att detta system främst är tänkt att betjäna den ovan kritiserade och ogenomförbara fördelningen av de sökande, föreligger det inget skäl att inrätta ett sådant system. 1 Dom Fediol/kommissionen (EU:C:1988:400). PE v /5 NP\ docx

5 En medlemsstat ska enligt artikel 37 i förslaget till förordning ha möjlighet att tillfälligt inte delta i omfördelningen, men i sådana fall skulle medlemsstaten vara skyldig att för varje sökande, som den annars på grundval av mekanismen skulle vara ansvarig för att rättvist omfördela, betala en solidaritetsavgift på euro till den medlemsstat som sökanden slutligen skulle tilldelas. Bestämmelserna i denna artikel överensstämmer inte med proportionalitetsprincipen, som anger vilka EU-åtgärder som ska vidtas och hur de ska utformas. Detta innebär att de medel som föreslås av EU ska vara ändamålsenliga och proportionerliga för de syften som förordningen är tänkt att uppnå. Med andra ord måste alltid den minst begränsande formen av reglering, som fortfarande gör att målen kan uppnås, föredras. Av dessa skäl anser vi att proportionalitetsprincipen, genom de bestämmelser i förordningsförslaget som nämnts, har åsidosatts. Dessutom är det fortfarande tveksamt om dessa bestämmelser kan genomföras det räcker att föreställa sig ett fall där alla medlemsstater bestämmer sig för att köpa sig fria från sina skyldigheter genom att betala solidaritetsavgiften. Det är också svårt att bedöma hur kommissionen har kommit fram till summan euro. Denna solidaritetsavgift förefaller snarare vara ett illa dolt straff för länder som avvisar de obligatoriska kvoterna. De befogenheter som följer av relevanta artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt skapar ingen rättslig grund för att inrätta och tillämpa denna typ av solidaritetsavgift, och heller inte för att införa något nytt automatiskt informationssystem. Utskottet menar således att den valda rättsliga grunden åsidosatts, eftersom de fastställda befogenheterna överskridits. C. Utskottet uppdrar åt sin ordförande att underrätta det slovakiska nationalrådets talman, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd om det antagna motiverade yttrandet. Edita Pfundtner Jozef Viskupič Kontrollant Ľuboš Blaha Utskottets ordförande NP\ docx 5/5 PE v01-00