Klinisk fysiologi anhåller om att bli egen basspecialitet

Svensk Förening för ST rådet, Socialstyrelsen Klinisk Fysiologi Kopia Sveriges Läkarförbund 2010 09 10 Svenska Läkarsällskapet Sveriges Kommuner och Landsting Klinisk fysiologi anhåller om att bli egen basspecialitet Socialstyrelsen med ST rådet har tidigare erhållit skrivelser och dokumentation i detta ärende. Inför översyn av gällande specialitetsordning vill vi ånyo översända vår samlade dokumentation och understryka, klargöra och motivera vår anhållan. Framställan kommer från en enig styrelse med stöd av 79% av medlemmarna. Varför skall klinisk fysiologi vara basspecialitet? A. Klinisk fysiologi är viktig för svensk sjukvård, utbildning och forskning. I dagens sjukvård blir det allt viktigare att rätt patient får rätt behandling. En förutsättning är en korrekt diagnostik Var 18:e svensk genomgår varje år en kliniskt fysiologisk undersökning och efterfrågan är ökande. Det finns idag en verksamhet som karaktäriseras av rationellt bedriven diagnostik, god metodkännedom, omfattande kvalitetsarbete och metodutveckling på vetenskaplig grund. Klinisk fysiologi står för en stor andel av fysiologiundervisningen vid våra medicinska fakulteter. Specialiteten är forskningsintensiv och en brygga mellan preklinik och klinik, och kliniska fysiologer är frekvent anlitade samarbetspartners i den kliniska forskningen Klinisk fysiologi bidrar med viktiga delar i specialistutbildningen av andra specialiteter, som kardiologi, internmedicin, anestesi och lungmedicin B. I nuvarande system finns allvarlig risk att kompetensområdet klinisk fysiologi förminskas och utplånas. Innehållet utarmas. Bild och funktionsmedicin (tidigare radiologi) och klinisk fysiologi har vardera stora kunskapsbaser som till mycket liten del är gemensamma. När den kliniska fysiologen först skall bli specialist i bild och funktion, vilket motsvarar Europeisk radiolog, finns för liten tid att bli så pass kompetent inom klinisk fysiologi att man som grenspecialist kan utveckla verksamheten och fortsätta sitt livslånga lärande. Rekryteringen försämras. Det finns bara en väg till att bli klinisk fysiolog. Hittills har endast en radiolog valt att bli klinisk fysiolog medan klinisk fysiologi rekryterat många specialister från kardiologi, medicin, anestesi och andra specialiteter. Denna möjlighet är nu stängd. Kardiologer kommer inte att anträda en utbildning i bild och funktion för att därefter kunna bli kliniska fysiologer. Rekryteringen av kliniska fysiologer i det nya utbildningssystemet har minskat med 50% sedan införandet av

Bild och Funktionsmedicin 2006 samtidigt som produktionen av klinisk fysiologiska undersökningar ökat med 4% årligen en ekvation som hotar sjukvårdens behov av högkvalitativ vård. Dokumentation för ovanstående framgår av de olika bilagorna i denna försändelse. Hänvisar även till lägesbeskrivning från 090923. Utbildningsbok/plan för klinisk fysiologi som basspecialitet har utarbetats och bifogas också. Denna anhållan bottnar inte i revirtänkande. Många nationella specialiteter och internationella föreningar delar vår bedömning och stödjer vår strävan. Denna anhållan vilar inte på spekulationer och obefogade farhågor. Systemet är nu prövat och fungerar inte. Verksamhetsansvariga beskriver samstämmigt stora svårigheter att rekrytera nya blivande specialister till utbildning enligt nya systemet med klinisk fysiologi som gren till bild och funktionsmedicin. Svensk sjukvård försämras när tillgången till avancerad funktionsdiagnostik minskar genom nedrustning av klinisk fysiologi. För att vända detta måste klinisk fysiologi åter bli en basspecialitet. För Svensk Förening för Klinisk Fysiologi Eva Nylander, ordförande Fysiologiska kliniken Universitetssjukhuset 581 85 Linköping e post eva.nylander@lio.se tel 010 1033356 Bilagor 1. Lägesbeskrivning klinisk fysiologi 2. Statistik och verksamhetsenkäter 3. Andra föreningars och länders stöd 4. Radiologi och klinisk fysiologi har olika kunskapsbaser 5. ST läkares dokumentation 6. Undervisning, forskning 7. Utbildningsbok för Klinisk Fysiologi som basspecialitet

Lund 090923 Till: Socialstyrelsens Nationella ST-råd, Högskole- och Forskningsminister Tobias Krantz, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Kommuner och Landsting Lägesbeskrivning 090923 inför Socialstyrelsens översyn av specialitetsförteckningen 2010: Ansvaret för klinisk fysiologisk kompetens borde ligga hos kliniska fysiologer. Var annars? Bild och Funktionsmedicin är ett namnbyte på radiologi (se Faktaruta 1 nedan). Det var ett misstag att göra klinisk fysiologi till radiologisk gren-specialitet, eftersom klinisk fysiologi och radiologi har fundamentalt olika kunskapsbaser (1). Radiologerna kontrollerar idag formellt rekrytering, utbildning och finalt godkännande av och utfärdande av specialistbevis i BFM för blivande kliniska fysiologer (Faktaruta 1). Att någon annan specialitet än radiologerna skulle kontrollera utbildningen i radiologi skulle troligen uppfattas som en absurditet. Ett ökat inslag av fysiologi i radiologernas utbildning och vice versa är bra. En sådan ordning kräver dock inte att klinisk fysiologi är en gren till radiologi utan sker i själva verket bättre om utbildningen i fysiologi förmedlas av kompetenta fysiologer. Klinisk fysiologi som gren-specialitet till radiologi leder till att kunskapsbasen klinisk fysiologi utarmas. På sikt motverkar detta själva syftet med ömsesidig befruktning. Utbildningssamarbete ja gemensam utbildning nej. Att minska antalet specialiteter i den nya specialistindelningen kan inte ha varit ett självändamål för Regeringen och Socialstyrelsen, framför allt inte om det utarmar de ingående kunskapsbaserna. Socialstyrelsen kommer att se över specialitetsindelningen nästa år (2). Det är redan bevisat att klinisk fysiologi och radiologi som enskilda specialiteter frivilligt och tillsammans kan bedriva framgångsrik verksamhet, forskning och utbildning som t ex i Lund. Elva föreningar i Sverige har uttryckt oro över utvecklingen för klinisk fysiologi (3). ST-läkare har uttryckt oro över utvecklingen (4). Verksamhetsföreträdare för klinisk fysiologi i Sverige signalerar sjunkande rekrytering (5). Företrädare för klinisk fysiologi och nuklearmedicin i Danmark och Finland har uttryckt oro för utvecklingen i Sverige (3). Danmark gjorde år 2000 en liknande utredning som Sverige men kom till motsatt slutsats: Radiologi skulle inte slås samman med klinisk fysiologi och nuklearmedicin pga. av olika kunskapsbaser (6). Endast 10% av utbildningarna överlappade. En liknande jämförelse av kunskapsbaserna för radiologi och klinisk fysiologi i Sverige ger en ännu tydligare bild, överlappningen är ännu mindre (1). Tunga representanter för det amerikanska utbildningssystemet för humanfysiologi har visat oro över utvecklingen i Sverige och inbjudit styrelsen att i en artikel redogöra för uppkommet läge. Artikeln är i tryck och kommer ut i nästa nummer av Advances in Physiology Education som är en undertidskrift till American Journal of Physiology (7). Radiologer är bra på radiologi. Fysiologer är bra på fysiologi. Samarbete mellan de olika kompetenserna är bra. Ansvaret för radiologisk kompetens ligger i radiologernas händer. Var skulle det annars ligga? Ansvaret för klinisk fysiologisk kompetens borde ligga hos de kliniska fysiologerna. Var skulle det annars ligga? Med vänlig hälsning Håkan Arheden, ordförande (hakan.arheden@med.lu.se) Bilaga: Referenser och Faktaruta 1

Referenser 1. http://sfkf.se/upload/090921_olika_kunskapsbaser_kf_mr.pdf 2. http://sfkf.se/upload/090901_socialstyrelsens_svar_till_verksamhetschefer.pdf 3. http://sfkf.se/upload/090823_andra_foreningars_och_landers_stod.pdf 4. http://www.sfkf.se/upload/sfkf_old/bfm/090610_skrivelse_fran_blivande_fysiologer.pdf 5. http://www.sfkf.se/upload/090819_fran_kf_till_sos.pdf 6. Speciallægekommisionen. Betænkning nr. 1384. Maj 2000 7. Arheden H. Clinical Physiology: A successful academic and clinical discipline in Sweden is threatened. Adv. Physiol Educ 33: In press. Faktaruta 1 Förtydligande av vad Bild och Funktionsmedicin (BFM) är 1. Bild och Funktionsmedicin (BFM) översätts till radiology i Europa 2. Författningsmässigt är BFM inte en sammanslagen specialitet 3. Handledare för ST-läkare i BFM skall vara BFM (=radiolog) 4. Signerande verksamhetschef efter utförd ST-utbildning skall vara BFM (=radiolog) 5. Socialstyrelsens två granskare för specialistbevis i BFM skall vara BFM (=radiologer) 6. Specialist i BFM skall vara primärjourskompetent i medicinsk radiologi 7. Svensk Förening för Medicinsk Radiologi (SFMR) har ensamrätt att skriva utbildningsplanen och utbildningsboken för BFM 8. I BFM-utbildningen ingår obligatoriskt 3 månaders klinisk fysiologi som ej behöver förmedlas av kliniska fysiologer 9. SFMR avser att byta namn till Svensk Förening för Bild- och Funktionsmedicin 10. Två professurer i BFM har nyligen utlysts på Sahlgrenska respektive Huddinge med krav på specialistkompetens i medicinsk radiologi

försättsblad Verksamhetsenkäter och statistik Styrelsen för Svensk Förening för Klinisk Fysiologi är angelägen att företräda medlemmarnas uppfattning och att underbygga rapporteringar och ståndpunkter med aktuell statistik. Enkäter har besvarats av verksamhetschefer företrädande de olika enheterna i landet, 2009 och 2010 med 87 resp 90 % svarsfrekvens. ST- läkarna i klinisk fysiologi har också distribuerat en separat enkät till verksamhetsföreträdarna med fokus på ST- utbildningen (vg se under denna rubrik) Resultaten av 2009 års verksamhetsenkät sammanfattades i skrivelse från verksamhetscheferna till Läkarförbundet, Läkarsällskapet och Socialstyrelsen, bilaga. Enkätresultatet i sin helhet kan hämtas via föreningens hemsida, www.sfkf.se Resultaten från 2010 års verksamhetsenkät, och viss jämförelse med 2009 redovisas i det följande. 2010-09-10 Eva Nylander, ordf SFKF

Svensk Förening för klinisk fysiologi Data från verksamhetsenkät augusti 2010 Enkäten distribuerades till 33 verksamhetsföreträdare, svar inkom från 30, svarsfrekvens 90%. Bearbetning pågår fortfarande men följande basala data kan redovisas. Sjukvård Över 520 000 undersökningar gjordes inom klinisk fysiologi 2009 vilket innebär att var 18:e svensk genomgick en klinisk fysiologisk undersökning. Antalet undersökningar har de senaste tre åren ökat med cirka 4 % per år, enligt 2009 års kartläggning. Några av de vanligaste undersökningarna är hjärt- och kärlultraljud, cirka 200 000 undersökningar, arbetsfysiologi och lungundersökningar, 125 000 och nuklearmedicin, 65 000. Ca 18 000 neurofysiologiska undersökningar utfördes vid enheter för klinisk fysiologi. Bemanning Det finns cirka 170 specialister i klinisk fysiologi och ca 55 ST- läkare. Således totalt ca 225 kliniska fysiologer. Rekrytering/utbildning Av de 225 läkarna i specialiteten är 51 över 60 år. Det finns 55 ST- läkare under utbildning varav 14 enligt nya systemet, Bild och funktionsmedicin med gren klinisk fysiologi, som nu funnits sedan 2006, och 41 enligt gamla systemet. Noteras kan att 2009 utbildades 12 ST- läkare enligt nya systemet. Kvalitetsarbete 30 % av enheterna använder kvalitetsledningssystem med regelbunden extern revision I Equalis program för extern kvalitetssäkring deltar 83 % i kärlprogrammet, 87 % i programmet för ekokardiografi och 47 % i nuklearmedicinprogrammet. Samtliga enheter använder avvikelsehanteringssystem. Samtliga enheter har fullständiga utrustningsförteckningar omfattande dokumentation av programvaror, historik över service o förebyggande underhåll mm. 83% av enheterna har aktuella metodbeskrivningar för huvuddelen av verksamheten. 87% av enheterna kartlägger bemötande och service med patientenkäter. Forskning och utbildning 31.12 2009 fanns 106 disputerade och 26 doktorander bland de anställda i verksamheten. Detta oavsett yrkeskategori, men den stora majoriteten är läkare och detta gör specialiteten till av de mest forsknings- och forskararutbildningsintensiva.

2009 publicerades 148 vetenskapliga artiklar med PubMed- citering, utgavs 7 läroböcker med kliniskt fysiologiska författare, och disputerade 8 personer. 68 av läkarna har formell handledarutbildning för ST- läkare. Sammanställt från 2010 års verksamhets- och kvalitetsenkät Svensk Förening för Klinisk Fysiologi 2010-09-10 Eva Nylander Peter Blomstrand Annkristin Svensbergh Ordförande Sekr tekn. och kval- Facklig sekreterare Nämnd

Från landets sjukvårdsavdelningar med Klinisk Fysiologisk diagnostik Augusti 19, 2009 Socialstyrelsen Att. Nationella rådets ordf. Bo Lindblom 106 30 Stockholm Cc: Svenska Läkaresällskapet, Box 738, 101 35 Stockholm Sveriges Läkarförbund, Box5610, 114 86 Stockholm Sveriges Kommuner och Landsting, 118 82 Stockholm Till Socialstyrelsen och Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring: Vi verksamhetsföreträdare (verksamhetschefer eller medicinskt ansvariga) för klinisk fysiologisk diagnostik vill framföra vår djupa oro över en ökande bemanningsproblematik avseende specialistläkare i klinisk fysiologi, som noteras efter att klinisk fysiologi blivit grenspecialitet till den nya basspecialiteten bild- och funktionsmedicin ( Europeisk radiologi). Nedan redovisas resultatet av en enkät med 87% svarsfrekvens, som genomfördes på verksamhetschefers initiativ VT 2009 (mer detaljerad sammanställning finns att tillgå vid intresse). Dagsläge: På 27 kliniker (varav 9 på universitetssjukhus och 2 privata) ansvarar 168 specialister i klinisk fysiologi tillsammans med 49 ST-läkare och 28 övriga specialister i dagsläget för drygt 0,5 miljoner kliniskt fysiologiska patientundersökningar, varav 10% inom nuklearmedicinska området (medelvärde 4411 undersökningar per år och heltids-specialist). Senaste åren har antalet undersökningar ökat med ca 4% per år. Endast EN läkare med specialistkombinationen medicinsk radiologi och klinisk fysiologi är verksam inom klinisk fysiologi vilket bjärt kontrasterar mot 107 st med annan specialitet (50% nuklearmedicin, 27% kardiologi, 23% övrigt). Detta trots att basen för dubbelspecialist-utbildning redan före 2006 har kunnat vara radiologi. Från 1995-2007 utfärdades 10 specialistbevis per år i klinisk fysiologi och har varit i ökande (ref. SoS). Sedan 2006 (3 år), då den nya specialitetsindelningen infördes, har endast 12 bas+gren-block (4 per år!) i klinisk fysiologi tillsatts och ingen specialist beräknas färdig innan 2014. Detta att jämföra med 37 block enligt gammalt mönster där 22 blockinnehavare har annan specialitet - och utbildning skall slutföras senast 2013; fr.a. kardiologi, men även nuklearmedicin, anestesi, pediatrik (ingen radiolog). 2011 upphör denna möjlighet till två-åriga dubbelspecialistblock. Enkäten påvisar 2009 ett akut behov och ekonomi för ytterligare 37 specialister för att kunna upprätthålla diagnostik, korta väntetider och jourberedskap, det senare drivs på mer än hälften av universitetssjukhusen. Hälften av vakanserna finns på universitetssjukhusen där undervisning och forskning också är en stor del av. Fysiologiska kliniken, 581 85 Linköping, tel: 013 223397, e-mail: birgitta.janerot.sjoberg@lio.se

verksamheten och där drygt 2/3 av specialisterna i klinisk fysiologi har eller genomgår forskarutbildning. Framtid: Maximalt 17 specialister beräknas examineras de närmaste 2 åren och fram till 2013 ytterligare 20 st, (hänsyn ej taget till avhopp/annan verksamhet). Behovet av nya specialister på 4 års sikt är 56 st, vilket syns än mindre uppnåbart med nuvarande rekryteringsstrategi. Vi konkluderar Attraktionskraften för klinisk fysiologi för primärt radiologintresserade kollegor är fortfarande mycket låg. Den kvarstår större inom flera andra specialitets- och intresseinriktningar, som dock tvekar inför basutbildningen. Intresse för kliniskt fysiologisk funktionsdiagnostik och forskning är starkt kopplade, vilket behöver värnas om (medelålder docenter 57 år). Denna koppling ses ej inom dagens medicinska radiologi, men mer inom områden som fortfarande attraheras av klinisk fysiologi. Den nya specialistutbildningen med klinisk fysiologi som gren till bas enbart i bild- och funktionsmedicin äventyrar patientsäkerheten inom överskådlig tid då den ökat bemanningsproblematiken och riskerar att minska forskningsintresset samt försämra diagnostiska kvaliteten. Vår bedömning är att en omedelbar översyn av specialistutbildningen i Klinisk Fysiologi är nödvändig och att fler ingångsmöjligheter till specialiteten måste övervägas. En specialitet attraherar först om den både passar individen och ger en trygghet för framtiden. Inget av detta uppfylls med nuvarande system. I tjänsten 2009-08-19 Rolf Samuelsson, Danderyd Anders Nygren, Danderyd Werner Fischer-Colbrie, Eskilstuna Gert Hermansson, Östra Göteborg Michaela Moonen, Sahlgrenska Gtb Peter Blomstrand, Jönköping Lars Brudin, Kalmar A-C Svensbergh, Kalmar John Andersson, Karlskrona Leif Bojo, Karlstad Magnus Simonsson, Kristianstad Birgitta Janerot Sjöberg, Linköping Håkan Arheden, Lund Lena Lindström, Norrköping Ernst Zuber, Aleris Stockholm Bertil Andrén, Upsala Göran Hedenstierna, Upsala Hans Hedenström, Upsala Flemming Larsen, Karolinska Niklas Storck, Capio St Görans sjh, Sthlm Anita Wigge, Sundsvall Anna Beckman, Sundsvall Kerstin Jensen-Urstad, SöS Kent Emilsson, Örebro Anders Olofsson, Östersund Laszlo Illes, Växjö genom Birgitta Janerot Sjöberg Verksamhetschef Fysiologiska kliniken, Linköping. Fysiologiska kliniken, 581 85 Linköping, tel: 013 223397, e-mail: birgitta.janerot.sjoberg@lio.se

försättsblad Många specialitetsföreningar understryker behovet av klinisk fysiologi. Klinisk fysiologi är betydelsefullt för sjukvård, undervisning och forskning. Denna bedömning görs inte bara av oss själva utan har stöd hos många specialitetsföreningar. Det föreligger idag ingen konflikt beträffande vilken specialitet som skall bedriva den kliniskt fysiologiska diagnostiken. Det sker ett betydande samarbete över specialitetsgränserna, för att tillförsäkra patienten adekvat diagnos. I många fall har olika diagnostiska metoder tagits fram, utvecklats och utvärderats inom klinisk fysiologi och sedan på ett ändamålsenligt sätt spridits i sjukvården. Detta är en utveckling som pågår kontinuerligt och en styrka för svensk sjukvård att vi har en specialitet som är inriktad på att utveckla och kvalitetssäkra metoder och utgöra en brygga mellan basal fysiologisk kunskap och klinisk medicin. Över 0,5 miljoner kliniskt fysiologiska undersökningar görs årligen och antalet undersökningar ökar med 4 % per år samtidigt som komplexiteten i metoderna i många fall också ökar. En nedrustning av klinisk fysiologi, personellt pga rekryteringssvårigheter och kompetensmässigt pga otillräcklig tid för utbildning av specialister äventyrar direkt patientsäkerheten. Försämrade möjligheter för klinisk fysiologi att driva forskning och undervisning, såväl på grundutbildningsnivå som för blivande specialister inom andra specialiteter än klinisk fysiologi, leder också till sämre vård på sikt. Här följer olika specialitetsföreningars uttalanden om stöd för klinisk fysiologis fortbestånd och att åter bli en basspecialitet. 20100910 Eva Nylander, ordf SFKF

090823 Andra föreningars och länders stöd för klinisk fysiologi har skriftligen inkommit från Danmark o Dansk Selskab for klinisk fysiologi og nuklearmedicin Finland o Finnish Society of Clinical Physiology o Finnish Society of Nuclear Medicine Sverige o Svenska Cardiologföreningen o Svensk Förening för Allmänmedicin o Svensk Lungmedicinsk Förening o Svensk Thoraxkirurgisk Förening o Svensk Förening för Thoraxanestesi och Thoraxintensivvård o Svensk Förening för Thoraxanestesiologi o Svensk Förening för Klinisk Neurofysiologi o Svensk Förening för Nuklearmedicin o Svensk Förening för hypertoni, stroke och vaskulär medicin o Svensk Njurmedicinsk Förening o Svenska Hjärtförbundet Dessa brev finns som bilagor på de följande sidorna

DANSK SELSKAB FOR KLINISK FYSIOLOGI OG NUKLEARMEDICIN Håkan Arheden Ordförande for Svensk Förening För Klinisk Fysiologi 07-01-2009 Kære Håkan Arheden Tak for orientering om de svenske tiltag i retning mod en fusion af specialerne klinisk fysiologi og medicinsk radiologi i Sverige. I Danmark har vi for nogle år siden haft en tilsvarende diskussion, idet man fra centralt administrativt hold i Sundhedsstyrelse og Sundhedsministerium samt i de daværende amter (nu regioner) opfordrede til en sondering af mulighederne for en fusion af specialerne klinisk fysiologi/nuklearmedicin og radiologi. Mulighederne blev undersøgt og sonderet af begge specialer og der var en bred enighed om, som jeg fornemmer at det også er tilfældet i Sverige, at specialerne er meget forskellige med hensyn til kultur. I Danmark blev der udarbejdet en betænkning af Speciallægekommissionen (Betænkning nr. 1384 af maj 2000), hvor det konkluderedes, "at det tværgående billeddiagnostiske område omfatter specialerne diagnostisk radiologi samt klinisk fysiologi og nuklearmedicin. Kommissionen har overvejet, om de to specialer med fordel kunne samles i et speciale. Kommissionen finder, at der er store forskelle på de to specialer og at fællesmængden af viden og kompetence er beskeden". Resultatet af Speciallægekommissionens betænkning og sonderingerne blev derfor, at ideen og tanken om at sammenlægge de to specialer blev forladt. I Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin mener vi fortsat, at der ikke vil være særlige fordele ved sammenlægning af de to specialer. Klinisk fysiologi og nuklearmedicin er traditionelt et videnskabeligt tungt speciale, der indgående beskæftiger sig med funktionsdiagnostik, hvorimod radiologi i væsentligt omfang bygger på billeddiagnostik. Med udgangspunkt i den omtalte Speciallægekommission samt forskelligheden mellem de to specialer kan bestyrelsen for Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin således ikke anbefale en sådan sammenlægning. Med venlig hilsen Søren Møller, overlæge, dr.med., klinisk forskningslektor Formand for Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin Formand: Overlæge, dr.med. Søren Møller, Klinisk Fysiologisk/Nuklearmedicinsk afd. 239, H:S Hvidovre Hospital, DK-2650 Hvidovre. Telefon 3632 3568. Fax 3632 3750. E-mail: soeren.moeller@hvh.regionh.dk Sekretær: Overlæge, ph.d. Susanne Rasmussen, Klinisk Fysiologisk afd., H:S Frederiksberg Hospital, Ndr. Fasanvej 57-59, 2000 Frederiksberg. Tlf. 3816 4771 Fax 3816 4779. E-mail: susanne.lone.rasmussen@frh.regionh.dk

Finnish Society of Clinical Physiology till Socialstyrelsen Decision: Clinical Physiology as a sub-discipline to Radiology instead of independent discipline. The board of the Finnish Clinical Physiology is greatly worried about the decision to change clinical physiology as a sub-discipline to Radiology in Sweden. Clinical physiology has been a successful discipline in Scandinavia for decades and its role is growing. Each university and central hospital in Finland has an independent clinical physiology department serving all conservative and operative specialities. Clinical physiology has an important role in diagnosing a disease and in determining the functional impairment a disease may produce, which anatomical methods do not give. A variety of methods are gathered under one dicipline, quality control methods are applied throughout the field in order to produce reliable and reproducible data that clinical specialities need. Training for this discipline cannot be given in a few years but deserves a full-length training for five to six years making it unsuitable sub-specialty for radiology. It also means waste of resources. Knowledge in physiology is necessary for all disciplines and a lot of specialists serve several months in clinical physiology during their training for their own specialty. Clinical physiology also has a long history in scientific research e.g. in cardiovascular and pulmonary medicine. We feel that Socialstyrelsens decision about the status of clinical physiology is very unfortunate and we strongly urge to reconsider it and all the consequences it will have on knowledge in physiology, training possibilities of several disciplines and on science. Tampere June 20 th 2009 Antti Loimaala, MD, PhD Chairman Finnish Society of Clinical Physiology Tampere, Finland

9.7.2009 To Swedish Society for Clinical Physiology In Europe, Nuclear Medicine and Clinical Radiology are separate medical specialties recognized by the European Union. The situation has been traditionally a little bit different in Nordic countries where Nuclear Medicine has been part of the Clinical Physiology or its subspecialty. However, the introduction of multimodality imaging (PET/CT, SPECT/CT and PET/MRI) and its dramatic increase in use among clinical patients has led to the desperate need for nuclear medicine physician and/or Clinical Physiologists and Radiologists to create training programs to meet the challenges that requires the competency and accreditation of individuals from both specialties (Clinical Physiology and Nuclear Medicine and Radiology). The unfortunate decision of the Swedish Ministry of Health and Social Affairs and the National Board of Health and Welfare to include Clinical Physiology (and Nuclear Medicine) as a sub-discipline to Radiology may partly be the result of above mentioned development of multimodality technology. This decision is not in line with the recognised policy of European association of Nuclear Medicine (EANM), the European Society of Radiology (ESR) and European Union. On behalf of the Finnish Society of Nuclear Medicine, we hope that the Swedish Ministry of Health and Social Affairs and the National Board of Health and Welfare could reconsider the decision that Clinical Physiology is a sub-speciality to Radiology and try to find out a more respectable solution to resolve this issue. It is fundamentally important that each recognised specialty respect each other to avoid a damaging confrontation which would not be good for the profession, for the future collaboration (which is needed) of both specialties and for the public and ultimately for the patients that we serve. On behalf of Finnish Society of Nuclear Medicine Jari Heikkinen President Chief Physicist, Ph.D. Director of Health Care Sercvices Etelä-Savo Hospital District/ Mikkeli Central Hospital Porrassalmenkatu 35-37 50100 Mikkeli Finland Phone: +358 44 351 2452 Email: jari.heikkinen@esshp.fi Marko Seppänen Vice-President Chief Physician, Ph.D Department of Nuclear Medicine and Turku PET Centre P.O. BOX 52 FI-20521 Turku Finland Phone: +358 2 313 0000 Email: Marko.Seppanen@tyks.fi

Angående anhållan om stöd för klinisk fysiologi som egen basspecialitet. Svensk Förening för Klinisk Fysiologi (SFKF) har i ett brev daterat 081201 tillskrivit styrelsen för Svensk Förening för Thoraxradiologi och bett om stöd att erhålla egen basspecialitet. Tidigare under hösten 08 har SFKF skrivit till Socialstyrelsen och anhållit om att bli en egen basspecialitet. Den ursprungliga tanken med bildandet av Bild- och Funktionsmedicin var enligt citat från det brev som Svensk Förening för Klinisk Fysiologi tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo Lindblom: Bild- och funktionsmedicin (BFM) skapades, som namnet beskriver, utgående från tanken att bild (bl a radiologi) och funktion (fysiologi) är på väg att få ökade samverkansytor i den komplicerade diagnostik som är under snabb utveckling. Samverkansvinster uppnås genom samutnyttjande av investeringskrävande utrustning och samverkan mellan olika kunskapsområden Svensk Förening för Thoraxradiologi stödjer helt denna tanke. Inom vårt ämnesområde ser vi betydande samverkansområden både inom hjärt och lung diagnostik där vi ser stora framtida utvecklingspotentialer och samarbetsvinster. Detta gäller t ex Hjärt-MR som nu görs av både kliniska fysiologer och radiologer, samt kardiologer och ej som man kan få intryck av från bilaga 1 i SFKF:s brev, av kliniska fysiologer enbart. Som motivering för att erhålla egen basspecialitet anges bl.a som citeras ur brevet till Svensk Förening för Thoraxradiologi: Anledningen är att utbildningen till specialist i klinisk fysiologi i nuvarande författning kommer att utarma klinisk fysiologi och fysiologi som kunskapsområden på sikt. Detta beror på skäl som närmare anges i bifogade Anhållan om att klinisk fysiologi blir egen basspecialitet (Bilaga 2) och som huvudsakligen innebär att klinisk fysiologi och medicinsk radiologi är helt olika kunskapsområden och att utbildning till specialist i klinisk fysiolog kräver att man först utbildas till specialist i Bild och Funktionsmedicin (vilket enligt författningen skall motsvara Radiology vid översättning till engelska). Ur brevet som SFKF tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo Lindblom citeras även: När det nu visat sig att BFM i praktiken utvecklats till ett namnbyte på medicinsk radiologi med krav på primärjourskompetens i radiologi och med slutmål att motsvara europeisk radiolog kan man möjligen behålla specialiteten klinisk fysiologi i teknisk mening men inte innehållsmässigt. Kompetens- och kunskapsområdet klinisk fysiologi kommer på sikt att urholkas på sin bärande kärnkunskap och därför försvinna i reell mening. Detta leder till att själva idén som Bild- och Funktionsmedicin bygger på försvagas. Detta beror på flera förhållanden* där vi kortfattat vill peka på två i denna anhållan: Kunskapsbaserna (Bilaga 1) och forskningstraditionerna för klinisk fysiologi och medicinsk Sid 1 (av 2)

radiologi (BFM) är alltför skilda för att klinisk fysiologisk kompetens skall kunna säkras. Rekrytering av forskande läkare till klinisk fysiologi, en av de viktigaste resurserna för forskning och utbildning inom fysiologi och patofysiologi, riskerar att omintetgöras. Svensk Förening för Thoraxradiologi har full förståelse att man från SFKF ifrågasätter att alla inom BFM skall ha krav på primärjourskompetens i radiologi. Kunskapsbaserna är som man påpekar mycket olika, och ett BFM där alla kan deltaga som primärjourer inom alla områden torde vara en orealistisk tanke. Inom vår förening ser vi som tidigare påpekats betydande framtida utvecklingspotentialer och samarbetsvinster inom vårt ämnesområde. Vi tycker att det är en olycklig utveckling om SFKF skulle lämna BFM, vilket ju i praktiken betyder att grundtanken med BFM förkastas. Detta konkreta förslag skulle betyda att BFM skulle förlora den viktiga kunskap klinisk fysiologi kan bidra med inom thoraxområdet såväl som inom andra områden. I den kliniska vardagen, t ex i rondsammanhang, finns en betydande kunskapsöverlappning då våra olika metoder är komplementära och oftast behöver sammanläggas till en samlad bild för korrekt diagnostik. Vi ser alltså att man snarare inom ramen för BFM tillvaratar och tillmötesgår de speciella förhållanden som skapas av olika tidigare specialiteters bakgrund, vilket inte verkar har skett i det förslag som nu finns. I praktiken innebär det att man bör modifiera basen för BFM. Detta för att de synergieffekter som kan komma av BFM-processen realiseras och inte avstannar. Styrelsen i Svensk Förening för Thoraxradiologi. Åse Allansdotter Johansson Tomas Bjerner Kerstin Cederlund Olov Duvernoy Sven-Göran Fransson Jan Harnek Jenny Vikgren 090120 Genom Olov Duvernoy Ordförande Svensk Förening för Thoraxradiologi Sid 2 (av 2)

Angående den nya specialistutbildningen i bild- och funktionsmedicin. Svensk Förening för Klinisk Fysiologi (SFKF) har i ett brev daterat 081201 tillskrivit styrelsen för Svensk Förening för Nuklearmedicin och bett om stöd att erhålla egen basspecialitet. Tidigare under hösten 08 har SFKF skrivit till Socialstyrelsen och anhållit om att bli en egen basspecialitet. Den ursprungliga tanken med bildandet av Bild- och Funktionsmedicin var enligt citat från det brev som Svensk Förening för Klinisk Fysiologi tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo Lindblom: Bild- och funktionsmedicin (BFM) skapades, som namnet beskriver, utgående från tanken att bild (bl a radiologi) och funktion (fysiologi) är på väg att få ökade samverkansytor i den komplicerade diagnostik som är under snabb utveckling. Samverkansvinster uppnås genom samutnyttjande av investeringskrävande utrustning och samverkan mellan olika kunskapsområden Svensk Förening för Nuklearmedicin stödjer helt denna tanke. Inom vårt ämnesområde ser vi betydande samverkansområden både inom all diagnostik där vi ser stora framtida utvecklingspotentialer och samarbetsvinster. Detta gäller t ex diagnostik med PET/CT och SPECT/CT som nu görs av både nukleramedicinare och radiologer tillsammans. Vi håller med SFKF att kompetens- och kunskapsområdet klinisk fysiologi kommer på sikt att urholkas på sin bärande kärnkunskap och därför försvinna i reell mening. Detta leder till att själva idén som Bild- och Funktionsmedicin bygger på försvagas. I nuvarande läge såsom utbildningsplanen är utformad har vi förståelse för SFKFs önskan att erhålla en egen basspecialitet och motarbetar ej detta önskemål. Vi tycker dock att det är en olycklig utveckling om SFKF skulle lämna BFM, vilket ju i praktiken betyder att grundtanken med BFM förkastas. I den kliniska vardagen, t ex i rondsammanhang, finns en betydande kunskapsöverlappning då våra olika metoder är komplementära och oftast behöver sammanläggas till en samlad bild för korrekt diagnostik. Vi ser alltså att man snarare inom ramen för BFM tillvaratar och tillmötesgår de speciella förhållanden som skapas av olika tidigare specialiteters bakgrund, vilket inte har skett i det förslag som nu finns. I praktiken innebär det att man bör modifiera basen för BFM. Detta för att de synergieffekter som kan komma av BFM-processen realiseras och inte avstannar. SFNM vill också framhålla att det för nuklearmedicin och även övriga grenspecialiteter är det angeläget med en modifierad bas att det finns möjlighet till fler ingångar till grenspecialiteterna såsom onkologi och kardiologi. Denna fråga ingår förstås inte i arbetet med nya utbildningsplaner och -böcker men SFNM vill ändå lyfta fram den då vi anser att den har stor betydelse för utvecklingen av våra specialiteter. 2009-04-06 För styrelsen i Svensk Förening för Nuklearmedicin. Sven-Åke Starck Ordförande

Ordförande Eva Swahn Angående anhållan från Svensk Förening för Klinisk Fysiologi att bli basspecialitet Svenska Hjärtförbundet består av Svenska Cardiologföreningen, Svensk förening för Klinisk fysiologi, Svensk Förening för Thoraxradiologi, Svensk Thorax kirurgisk förening och Svensk förening för Thoraxanestesi och Thoraxintensivvård. Samarbetet mellan dessa föreningar i SHF är framgångsrikt och syftet är att utöka samverkan inom såväl praktisk hjärtsjukvård som utbildning och forskning. Svenska Hjärtförbundet arrangerar årligen Svenskt Kardiovaskulärt Vårmöte med ca 1100 deltagare. Svensk hjärtsjukvård är beroende av en välfungerande klinisk fysiologisk diagnostik. Kardiovaskulära patienter utreds med klinisk fysiologisk diagnostik såsom ultraljud av hjärta och kärl, arbetsprov, långtidsregistrering av EKG samt lungfunktionsutredningar. Den skandinaviska modellen med att ha kliniska fysiologer som är specialister i kardiovaskulär och pulmonell fysiologi med tillhörande metodkunskap har varit framgångsrik för hjärtsjukvården. Svenska Hjärtförbundet ser därför med oro på utvecklingen där Klinisk Fysiologi inte är en egen basspecialitet utan är en grenspecialitet till Bild och Funktionsmedicin (BFM). Vi ser en fara i att Klinisk Fysiologi är en grenspecialitet till Bild och Funktionsmedicin (BFM) då detta innebär en kraftigt förkortad utbildning. Utbildningen inom BFM innehåller åtminstone 2 år och 3 månader klassisk radiologi även för en ST-läkare i Klinisk Fysiologi. Vi ser inte fördelen med att en klinisk fysiolog som arbetar till övervägande delen med kardiovaskulära patienter ska genomgå en så lång utbildning inom radiologisk diagnostik av t.ex. skelettröntgen, datortomografi av buken eller MR av hjärnan. Dessutom innebär specialistutbildningen i BFM primärjourskompetens på en röntgenavdelning. Kostnaden för denna utbildning torde vara ganska hög och nyttan svår att se för en grenspecialist inom klinisk fysiologi som framförallt kommer att arbeta med kardiovaskulär diagnostik. Hjärtsjukvården skulle främjas mer av att ST-läkaren i klinisk fysiologi kunde ägna den tiden åt sidoutbildningar inom t.ex. kardiologi, lungmedicin och thoraxkirurgi för att kunna ge en Eva Swahn, professor, överläkare, verksamhetschef Tel: +46 13 222170 Kardiologiska kliniken Fax: +46 13 222171 Universitetssjukhuset E-mail: eva.swahn@lio.se SE 58185 Linköping

Ordförande Eva Swahn bättre hjälp åt de kardiovaskulära patienterna. Den gemensamma kunskapsbasen för en klinisk fysiolog har större likheter i kunskapsbasen med övriga specialiteter inom Svenska Hjärtförbundet än med medicinsk radiologi. I specialistutbildningen inom kardiologi ingår klinisk fysiologi som en självklar sidoutbildning vilket specificerats i den nya målbeskrivningen från SoS. Även thoraxanestesiologer och thoraxkirurger gör ofta sidoutbildning inom klinisk fysiologi. Det är av stor vikt att det finns en fungerande klinisk fysiologisk verksamhet för att denna utbildning kan genomföras även i framtiden. Klinisk fysiologi har en hög andel forskarutbildade läkare och bedriver omfattande forskning. Klinisk Fysiologi är därför en viktig part vid forskningen inom svensk hjärtsjukvård och Svenska Hjärtförbundet känner därför en oro att denna kompetens försvinner. Svenska Hjärtförbundet föreslår därför att Socialstyrelsen ändrar författningen så att Klinisk Fysiologi blir egen basspecialitet. Linköping 22 augusti 2009 Eva Swahn Eva Swahn, professor, överläkare, verksamhetschef Tel: +46 13 222170 Kardiologiska kliniken Fax: +46 13 222171 Universitetssjukhuset E-mail: eva.swahn@lio.se SE 58185 Linköping

försättsblad Radiologi och klinisk fysiologi har olika kunskapsbaser Samverkan, inte utplånande, gagnar svensk sjukvård. Kunskapsbaserna för Klinisk Fysiologi och Bild och Funktionsmedicin ( tidigare radiologi) är stora och expanderande. Att fusionera dessa skulle bygga på att mycket i specialiteterna är gemensamt. En genomgång av innehållet visar emellertid att så ej är fallet (bilaga). Det finns vissa likheter i arbetssätt, en del tung utrustning utnyttjas av båda specialiteterna, och organisatoriskt finns röntgen (dvs bild och funktion) och klinisk fysiologi på många ställen i landet inom samma centrum, division eller motsvarande. Samverkan och samarbete mellan dessa specialiteter, gagnar svensk sjukvård. Att klinisk fysiologi är en grenspecialitet, som endast kan erhållas av personer som först blivit specialister i bild och funktionsmedicin, utarmar den diagnostiska arsenalen och utvecklingen av denna och försämrar svensk sjukvård. Klinisk fysiologi samverkar med många avnämarspecialiteter. Närheten till dessa illustreras av att rekryteringen till klinisk fysiologi till stor del skett från dessa. (vg se bilagor, och även inlagor från Sveriges yngre kliniska fysiologer). 2010-09-10 Eva Nylander, ordf SFKF

Klinisk fysiologi och radiologi har olika kunskapsbaser Mål enligt tidigare utbildningsböcker för klinisk fysiologi och medicinsk radiologi innan radiologi bytte namn till Bild- och Funktionsmedicin. Notera den begränsade överlappningen (gråmarkerad). Klinisk fysiologi EKG (vilo-, långtids-, PM-, vektor-, esofagus-ekg) Ekokardiografi (transthorakal och transesofagealt) Kateteriseringar Bedömning av tryckkurvor Bestämning av hjärt-minutvolym Långtids-blodtrycksmätning Arbetsprov (cykel, rullande matta, armcykling mm) Arbetsprov med analys av utandnings + artärblodgaser Muskelkraftsmätning Lungmekanik i vila och arbete DTPA-clearance Sömnapnéutredning DTPA-clearance Cystometri, miktionsanalys Esofagusmanometri med ph Långtids-pH registrering Segmentell blodtrycksmätning Invasiv blodtrycksmätning Hudtemperaturregistrering Mätning av kritiskt öppningstryck Vilo-EKG Arbetsprov Myokardscintigrafi Radionuklidangiografi Spirometri Lungscintigrafi (ventilation och perfusion) Blödningsscintigrafi Lever- och gallvägscintigrafi Meckelscint Scintigrafi av det retikuloendoteliala systemet Lymfscintigrafi Scintigrafi med tumörsökande radiofarmaka Thyreoideascintgrafi Renografi Statisk njurscintigrafi Refluxscintigrafi Plasmaclearance Blod- och plasma-volymsbestämning Ultraljud av halskärl, benens artärer, fistlar, ventromboser, venös insuff, venmapping MR hjärta Skelettscintigrafi /ha 090921 Medicinsk radiologi Ultraljudsundersökn. av kärlsystemet (inkl opplerteknik), MR hjärta Skelettscintigrafi Perfusionsscintigrafi av hjärna, inkl cerebral blodflödesmätning Skelettröntgen Lungröntgen Kvantitativ benmineralanalys Buköversikt, Röntgen av farynx, esofagus, ventrikel och duodenum, gallblåsa och gallvägar, tunntarm och kolon (enkel- och dubbelkontrastteknik), utredning och behandling av volvulus, Ultraljud av bukorganen, CT av bukorganen. MR av bukorganen, Angiografi av bukens stora kärl, ERCP, PTC, herniografi, defekografi, spottkörtelundersökning inkl sialografi, gastrointestinal transittidsundersökning, missbildningsdiagnostik av bukorganen. Perkutan inläggning gallvägsdränage, superselektiv kateterisering av bukkärl, embolisering av buktumörer och GI-blödning Urografi, MUCG, ante-/retrograd pyelografi, renal angiografi, ultraljud njurar, urinvägar, retroperitoneum, datortomografi njurar, urinvägar, retroperitoneum, basal intervention av njurar/urinvägar via ultraljud och datortomografi (nefrostomi, punktion, biopsi), Bäckenmätning, HSG, ultraljud manliga genitalia, datortomografi av bäckenorganen. Diagnostik av missbildningar i njurar och urinvägar, perkutan stenextraktion urinvägar, MR njurar, urinvägar och retroperitoneum, embolisering av njurtumör, PTA njurartärstenos, dilatation av strikturer i urinvägar, ESWL urinvägar, ultraljud kvinnliga genitalia, radiologisk impotensutredning, endoskopiskt ultraljud av lilla bäckenet. Konventionell röntgen av skelett och leder, konventionell tomografi av skelett och leder, ultraljud av mjukdelar och leder, datortomografi av mjukdelar, skelett och leder, MR mjukdelar, skelett och leder. Artrografi axel-, armbågs-, hand-, höft-, knä- och fotled, diagnostik av skelettumörer, diagnostiska punktioner av skelettförändringar, tredimensionella datortomografirekonstruktioner Röntgenundersökning av hjärta, lungor, halsens mjukdelar, genomlysning av thorax, torakal aortografi, datortomografi av thorax och hals. Diagnostisk punktion av thoraxorganen via genomlysning, ultraljud, datortomografi, MR av thoraxorganen, ultraljud av tyreoidea/paratyreoidea, ultraljud av thorax, bronkografi, pulmonalisangiografi, hjärtangiografi, koronarangiografi, PTCA, superselektiv torakal arteriografi, lungfunktionstester, hjärtfunktionstester, perikardpunktion. Angiografiska undersökningar av perifera kärlsystemet, flebografier, CT av de stora kärlen. MR av kärlsystemet, perkutana endovaskulära interventioner. Aortocervikal angiografi, carotisangiografi, vertebralisangiografi, ultraljudsundersökning av halskärl, lumbal, torakal och cervikal myelografi. Bedömning av skallen: Suturslutning, hydrocefalus, ultraljudsundersökning hos nyfödda, datortomografi och shuntläge. Typfrakturer och typluxationer hos barn, värdering av skelettutveckling, kongenital höftledsluxation, Mb Perthes och epifyseolysis capitis femoris, neonatala andningsstörningar, beräkning av hjärtvolym, värdering av hjärtmissbildning vid röntgenundersökning av lungor i nyföddhetsperioden, identifiering av kärlkatetrars läge hos nyfödda, diagnostik av neonatala gastrointestinala problem, hypertrofisk pylorusstenos, invagination, diagnostik av neonatala urologiska problem, främmande kropp i luftvägar, värdering av barnnjurens storlek och parenkymskada, pyelonefrit, reflux från urinblåsa och urethradiagnostik, hydronefros, diagnostik vid tumörsjukdom. Mammografi, punktion av palpabel och icke palpabel brösttumör, galaktografi, ultraljud mammae.

Enkät verksamhetsföreträdare Klinisk Fysiologi vt 2009 Antal specialister som rekryterats till KF från annan verksamhet de senaste 3 åren 10 Kardiologi 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Medicin Anestesi Pediatrik Allmänmedicin Lungmedicin Thoraxkirurgi Patologi Onkologi Röntgen Privat 13

ST LÄKARNAS PERSPEKTIV PÅ KLINISK FYSIOLOGI SOM GRENSPECIALITET TILL BILD OCH FUNKTIONSMEDICIN (BFM) Sedan 2006, då Klinisk Fysiologi blev grenspecialitet till Bild och Funktionsmedicin (BFM), har antalet tillsatta ST tjänster inom BFM, inriktning Klinisk Fysiologi minskat med > 50%. Verksamhetsföreträdare för Klinisk Fysiologi runt om i landet anser att införandet av BFM gjort det svårare att rekrytera kliniska fysiologer (Figur 1, se även bilaga Enkät 2010 09 10 angående rekrytering ). Svårare 92% Lättare 4% Oförändrat 4% Figur 1. Verksamhetsföreträdares svar på frågan: Hur bedömer Du att den nya specialistindelningen, med Klinisk Fysiologi som grenspecielitet till Bild och Funktionsmedicin (BFM), påverkat rekryteringen av blivande kliniska fysiologer? Blivande kliniska fysiologer har uttryckt sin oro över denna utveckling då nuvarande specialistutbildning inte kommer att kunna motsvara hälso och sjukvårdens nuvarande eller framtida behov av fysiologisk diagnostisk kompetens. I en skrivelse som undertecknats av 97% (35/36) av tillfrågade blivande kliniska fysiologer, belyses de problem som det nya utbildningssystemet i Klinisk Fysiologi inom BFM inneburit (Bilaga Skrivelse från blivande kliniska fysiologer ). Det framhävs att en författningsförändring rörande specialistindelningen således är nödvändig. Den uppkomna situationen har även diskuterats av ST läkare i såväl Dagens Medicin (3) som Moderna läkare (4) 20100913 Henrik Engblom och Magnus Hansson Bilagor 1. Enkät 2010 09 10 angående rekrytering 2. Skrivelse från blivande kliniska fysiologer 3. Artikel Dagens Medicin (2009;nr24,del2:sid4) 4. Artikel Moderna läkare (2010;nr3:sid11)

ENKÄT TILL VERKSAMHETSCHEFER INOM KLINISK FYSIOLOGI ANGÅENDE REKRYTERINGSLÄGE OCH UTBILDNING AV ST LÄKARE. BAKGRUND Sedan 2006 har den årliga efterfrågan på kliniskt fysiologiska patientundersökningar från hälso och sjukvården ökat med ca 4%, vilket innebär att det för närvarande utförs drygt 500 000 undersökningar per år. Under samma tidsperiod, d.v.s. sedan Klinisk fysiologi blev en grenspecialitet till Bild och funktionsmedicin (BFM), har tillsättningen av ST block inom klinisk fysiologi minskat med mer än 50 % (1). Såväl nationella som internationella specialistföreningar har uttryckt sin oro över denna utveckling (2), då framtida fysiologisk kompetens, inom såväl klinik, utbildning som forskning, riskerar att gå förlorad och att patienterna kommer att drabbas i såväl det korta som det långa perspektivet (3). SYFTE Syftet med undersökningen var att kartlägga hur företrädarna för Klinisk fysiologi i Sverige upplever möjligheten att rekrytera läkare för specialisering inom Klinisk fysiologi samt hur de bedömer att den nya specialistindelningen, där Klinisk fysiologi är grenspecialitet till BFM, har påverkat rekryteringen och utbildningsmöjligheter för blivande Kliniska fysiologer. METOD Företrädare för klinisk fysiologi enligt ovan ombads att mellan april och juni 2010 fylla i en enkät (Appendix 1) bestående av 10 frågor, utformade för att belysa bl.a. nuvarande och framtida rekrytering i relation till den nya specialistindelningen. RESULTAT I KORTHET Företrädare för 26 av totalt 29 enheter för Klinisk fysiologi besvarade enkäten vilket gav en svarsfrekvens på 90%. Majoriteten av de tillfrågade (85%) ansåg nuvarande rekrytering vara icke fullgod och 92% upplevde att rekryteringen blivit svårare sedan införandet av Klinisk fysiologi som grenspecialitet till BFM. Nästan ¾, 73%, upplevde möjligheterna att få till stånd en adekvat utbildning i Klinisk fysiologi i det nya specialistsystemet som dåliga och ca en tredjedel hade erfarenhet av potentiella blivande medarbetare som avstått från att utbilda sig till Kliniska fysiologer på grund av BFM. SLUTSATS Rekryteringsläget och utbildningsmöjligheterna för ST läkare i Klinisk fysiologi är enligt verksamhetsansvariga inom klinisk fysiologi mycket dåliga. En majoritet av dessa angav den nya specialistindelningen med Klinisk fysiologi som bas till BFM som en av de viktigaste orsakerna till de mörka framtidsutsikterna där fysiologisk kompetens inom såväl klinik, utbildning som forskning riskerar att gå förlorad. Det är således mycket angeläget att få till stånd en förändring av nuvarande specialistindelning för att kunna möta det ökande behovet av kvalificerad fysiologisk diagnostik för såväl dagens som morgondagens patienter. 1

RESULTAT Företrädare för 26 av totalt 29 enheter för Klinisk fysiologi besvarade enkäten vilket gav en svarsfrekvens på 90%. En sammanställning av 6 av 10 frågor rörande rekrytering och utbildning följer nedan. Övriga frågor avsåg antalet och typ av läkartjänster på kliniken (Appendix 1). Andelen som svarat enligt förutbestämda svarsalternativ presenteras grafiskt. Till de frågor som inte hade bestämda svarsalternativ har svaren sammanfattats i text. De kommentarer som lämnats efter varje fråga samt svarsunderlaget till de frågor som sammanfattats redovisas i Appendix 2. 1. Upplever Du den nuvarande rekryteringen av blivande kliniska fysiologer som fullgod? Ja 15% Nej 85% 2. Om Nej på föregående fråga, vad tror Du är den viktigaste anledningen till detta? Av de som svarat nej (22 st) på om de upplevde den nuvarande rekryteringen av blivande kliniska fysiologer som fullgod angav 18 stycken (82%) att en av de viktigaste anledningarna var den nya specialistindelningen med Klinisk fysiologi som bas till Bildoch funktionsmedicin (BFM). Den nya specialistindelningen uppgavs ge en osäkerhet kring Klinisk fysiologi som specialitet och en oklarhet hur ST läkarna skall utbildas. Många kliniker har rekryterat läkare från internmedicinska specialiteter, framför allt från kardiologin, men denna väg med dubbelspecialisering upplevs i praktiken som stängd med den nya specialistindelningen. Det angavs också av flera att väldigt få tycks vara intresserade av 2

att bli Kliniska fysiologer om de först måste bli Radiologer och att rekryteringsvägen via Radiologi hittills varit sällsynt. Andra skäl som uppgavs till att rekryteringen inte är fullgod var att många inte vet vad Klinisk fysiologi är och att det råder oklarheter om vad som egentligen skall ingå i Klinisk fysiologi. Vidare att kontakten med underläkarkåren är för låg och att specialiteten inte syns tillräckligt mycket bland t ex AT läkarna. Ekonomiska förutsättningar och brist på tilldelade ST block där andra specialiteter prioriteras angavs också som anledning. Det upplevdes också finnas en generell brist på Kliniska fysiologer i landet. 3. Hur bedömer Du att den nya specialistindelningen, med Klinisk Fysiologi som grenspecielitet till Bild och Funktionsmedicin (BFM), påverkat rekryteringen av blivande kliniska fysiologer? Lättare 4% Oförändrat 4% Svårare 92% 4. Uppfattar Du det som att någon läkare hos Er avstått från att specialistutbilda sig till klinisk fysiolog med anledning av den nya specialistutbildningen med Klinisk Fysiologi som gren till BFM? Frågan upplevdes av många som svår att ta ställning till eftersom dessa personer sannolikt inte kommer till kliniken eller avstår från att söka tjänster. Trots detta bedömde 10 klinikföreträdare (34%) att de förlorat blivande kollegor p g a nya specialitetsindelningen. Flera angav att läkare som övervägt klinisk fysiologi inte var intresserade p g a den långa radiologiutbildningen i BFM. Exempel på svar var Vi hade en vikarie som dock inte ville bli röntgenläkare, Jag har haft många anställningsintervjuer med personer som sökt 3