Enmansföretagarna. Sveriges största företagargrupp

Enmansföretagarna Sveriges största företagargrupp

Innehåll Egenföretagare är inget jobb, det är en livsstil 3 Fakta om undersökningen 4 Fakta om de svarande 5 Enmansföretagarnas arbete och liv 14 Enmansföretagarnas engagemang, identitet och drivkrafter 22 Enmansföretagarnas framtidsperspektiv 32 Enmansföretagarna och trygghetssystemen 35 2 Enmansföretagarna

Sammanfattning och slutsatser Egenföretagare är inget jobb, det är en livsstil Småföretagen är heta i dagens politiska debatt. Alla älskar småföretagen. Och det är vi på FöretagarFörbundet självklart glada för. Men det finns företag och företag. Vi på FöretagarFörbundet företräder de riktiga småföretagen, de med 0-9 anställda. Nu har vi valt att titta närmare på den allra största gruppen småföretagare enmansföretagarna. Enmansföretagen är Sveriges vanligaste företag. De får det lokala samhället att fungera. De skapar jobb åt sig själva och åt sitt nätverk. De är livsviktiga för Sverige. Att 2009 varit ett tufft år har inte undgått någon. Företag har gått omkull och många har förlorat sina jobb. Men bara en procent av Sveriges enmansföretagare har under det senaste året anmält sig arbetslösa. De är goda förebilder för företagsamhet. Att driva eget är för de allra flesta enmansföretagare förknippat med frihet. Flexibiliteten är viktig, oberoende om man blivit företagare genom fri vilja, tvång, tradition eller slump. Det är kanske just den faktorn som gör att nästan tre av fyra är tillfreds med tillvaron och får livspusslet att gå ihop, trots att de flesta jobbar mer än 40 timmar i veckan. Landets enmansföretagare vill leva här och nu. De vill ha nöjda kunder och göra något de tycker är roligt. De ÄR sina företag. Egenföretagare är inget jobb, det är en livsstil. Få kan tänka sig att ha en chef eller att ha någon anställd. Att anställa är ett stort ekonomiskt risktagande. För att få verksamheten att fungera och växa arbetar istället flertalet i nätverk. Varför är de värda att uppmärksammas? Jo, inte nog med att de producerar vår mat, bygger och förbättrar våra hus, hjälper oss med våra bilar, kör taxin, fixar våra hår och datorer, hjälper våra sjuka husdjur och underhåller oss. Deras andel av förädlingsvärdet, som är företagens samlade bidrag till BNP, är så mycket som 15 procent. De symboliserar också ett alternativ till en vanlig anställning. Dessutom är ett enmansföretag ofta det första steget in i företagsvärlden. Ett enmansföretag kan snabbt bli ett snabbväxande företag som både skapar nya jobb och tillväxt. Vad behöver de då för att frodas och bli fler? De behöver enklare regler och lägre avgifter. Dessa behov är på intet sätt unika för just denna grupp småföretagare. Det är generella behov för Sveriges knappt en miljon småföretagare. Men för enmansföretagaren som behöver göra allting själv kan denna börda vara ännu tyngre att bära. Camilla Littorin Förbundssekreterare FöretagarFörbundet Per Lidström Ordförande FöretagarFörbundet Enmansföretagarna 3

Fakta om undersökningen Bakgrund I den offentliga debatten benämner man även relativt stora företag, med många anställda, som småföretag. FöretagarFörbundets uppgift är att synliggöra och arbeta för bättre villkor för de verkliga småföretagen, de med 0-9 anställda. Dessa, de allra minsta företagen, representerar en överväldigande majoritet av Sveriges företag. Vi på FöretagarFörbundet ser det därför som ett viktigt uppdrag att ta reda på vad dessa småföretagare tycker och tänker, vilka drivkrafter de har och hur vi kan göra för att de ska bli fler. Denna rapport bygger på en rikstäckande studie över Sveriges vanligaste företagargrupp enmansföretagen. Det är en grupp som inte omnämns så mycket i debatten men de är oerhört viktiga för samhällsekonomin och för den lokala samt regionala infrastrukturen. Undersökningens genomförande Undersökningen genomfördes med hjälp av telefonintervjuer. En genomsnittlig intervju tog cirka 10 minuter att genomföra. Intervjuerna innehöll huvudsakligen kvantitativa frågor, d v s frågor med fasta svarsalternativ som ger resultat i procent och medelvärden. Ett antal öppna frågor fanns också med i intervjuerna, och dessa redovisas i form av sammanfattande texter och ett antal citat. Undersökningsmålgrupp och registerurval Undersökningen riktade sig till landets enmansföretagare. Vi definierade målgruppen som företagare utan någon anställd utöver honom/henne själv. Vi riktade oss bara till aktiva företag med en senast känd omsättning på minst 250 000 kronor. Senast känd innebär i de allra flesta fall 2008, men kan i ett mindre antal fall innebära 2007. Skälet till att vi hade med en omsättningsgräns i målgruppsdefinitionen var att vi inte ville ha med hobbyföretagare i undersökningen. Dessa är långt ifrån ointressanta att studera, men i detta projekt ville vi fokusera på personer som har företagandet som sin huvudsakliga sysselsättning. När vi satte gränsen till 250 000 kronor var tanken att man i någon mening skulle kunna leva på sitt företag. Vi är fullt medvetna om att detta är en subjektiv gränsdragning och att omsättning dessutom inte är detsamma som vinst (före lön), men det var ändå ett försök att ringa in den målgrupp som vi var ute efter. Vi riktade oss endast till privata företag och vi tog endast med bolagsformerna enskild firma och aktiebolag. Vi valde också att sortera bort utlandsägda bolag samt koncernägda bolag. Ett slumpmässigt registerurval från den definierade målgruppen köptes in från Statistiska Centralbyråns företagsregister. Totalt i den definierade målgruppen (det som kallas populationen) fanns det vid tillfället för beställningen av registerurvalet 150 568 individer/företag. Undersökningsperiod Telefonintervjuerna genomfördes under perioden 20-28 oktober 2009. Antal svarande 500 enmansföretagare (enligt definitionen ovan). OBS! I denna rapport kan man på vissa ställen finna att värdena på staplarna inte summerar till exakt 100 procent. Detta beror helt på avrundningen av procenttalen. När man summerar exakta procenttal kan man i vissa fall få ett något annat resultat än om man skulle summera motsvarande redan avrundade procenttal. När så sker så är det alltså inte något fel i diagrammen, utan endast en effekt av avrundningsreglerna. 4 Enmansföretagarna

Fakta om de svarande För att få en bild av de enmansföretagare som har besvarat frågorna i undersökningen redovisas nedan en del bakgrundsfakta om dessa personer. Kön? 74% 26% Kvinna Man Tre av fyra undersökningsdeltagare är män en av fyra är kvinna. Att det finns en kraftig majoritet män bland landets alla småföretagare är väl känt. Men männen är alltså i kraftig majoritet även i denna undersökning som specifikt riktar sig till landets enmansföretagare. Könsfördelningen skiljer en hel del mellan olika undergrupper av svarande. Bland annat ser man att andelen kvinnor är större i landets tre storstäder. Lägst andel kvinnor i undersökningsmålgruppen finns i Norrland. Extra många män har aktiebolag medan förhållandevis många kvinnor driver enskilda firmor. Generellt kan man också konstatera att de kvinnliga enmansföretagarna har yngre företag än vad männen har. Männen har således varit företagare längre tid än kvinnorna. Över lag gäller också att männen har företag med större omsättning. Det finns stora skillnader mellan kvinnor och män vad gäller utbildningsnivå; 45 procent av kvinnorna har universitets- / högskoleutbildning bland männen är denna andel endast 30 procent. Det är också intressant att se att det bland enmansföretagare med utländsk bakgrund endast finns 22 procent kvinnor, medan det finns 27 procent kvinnor bland enmansföretagare med svensk bakgrund. Enmansföretagarna 5

Ålder? Genomsnittlig ålder: 49,8 år 27% 33% 17% 18% 5% Upp till 30 år 31-40 år 41-50 år 51-60 år Mer än 60 år Snittåldern bland landets enmansföretagare är knappa 50 år. Detta är endast en marginellt lägre snittålder än om man studerar landets alla småföretagare. Skillnaderna i snittålder mellan olika undergrupper av enmansföretagare är inte så stora. Dock ser man vissa intressanta tendenser, t ex att enmansföretagarna i landets storstäder är något yngre än i övriga delar av landet. De som har eget aktiebolag är över lag äldre (51,2 år) än de som driver enskild firma (49,3 år). De tydligaste åldersskillnaderna i undersökningen finner vi när vi studerar etnisk bakgrund. Det visar sig nämligen att snittåldern bland enmansföretagare med utländsk bakgrund endast är 45,6 år, medan den ligger på 50,2 år bland enmansföretagare med svensk bakgrund. Högsta avslutade utbildningsnivå? 29% 34% 20% 14% 3% Grundskola, folkskola el motsv Praktisk gymnasieutb, yrkesutb el motsv Teoretisk gymnasieutb el motsv Folkhögskola el motsv Univesitet/ högskola Som vi ser i diagrammet ovan har drygt en tredjedel av landets enmansföretagare någon form av universitets- /högskoleutbildning. Nästan lika många (29 procent) har gått en praktisk gymnasieutbildning, yrkesutbildning eller liknande. 14 procent har inte alls studerat vidare efter grundskolan/folkskolan. Kvinnliga enmansföretagare är över lag mer välutbildade än vad männen i undersökningen är. Som redan nämnts har 45 procent av kvinnorna men endast 30 procent av männen läst på universitet/högskola. 6 Enmansföretagarna

Det finns mycket tydliga skillnader i utbildningsnivå mellan olika delar av landet. I landets tre storstäder har varannan enmansföretagare en universitets-/högskoleutbildning. På mindre orter/glesbygden ligger denna andel endast på cirka 20 procent. Sambanden mellan å ena sidan enmansföretagarens familjebakgrund och etniska bakgrund, å andra sidan hans/hennes utbildningsnivå är tydliga. Bland de enmansföretagare som växt upp i arbetarhem är det endast 24 procent som läst på universitet eller högskola. De som växt upp i ett akademikerhem är betydligt mer välut bildade; 71 procent av dessa har läst på universitet/högskola. Stora skillnader i utbildningsnivå finner man också när man jämför enmansföretagare med svensk respektive utländsk bakgrund. En majoritet av alla undersökningsdeltagare med utländsk bakgrund (51 procent) har läst på universitet/högskola. Bland enmansföretagare med svensk bakgrund är denna andel endast 32 procent. Man ser också tydligt att de som har eget aktiebolag är högre utbildade än de som driver enskild firma. Hur skulle du beskriva det hem som du växte upp i? Arbetarhem 35% Företagarhem 20% Jordbrukarhem 18% Tjänstemannahem 16% Akademikerhem 10% Ingen åsikt/vet inte Mer än var tredje enmansföretagare har växt upp i ett arbetarhem. Var femte har växt upp i ett företagarhem och nästan lika många (18 procent) kommer från en jordbrukarfamilj. Endast var tionde undersökningsdeltagare kommer från akademikermiljö. Andelen som kommer från akademikerhem är helt naturligt störst i storstäderna, medan andelen som svarat jordbrukarhem är betydigt större på mindre orter och glesbygden. Extra många män uppger att de växt upp i arbetar-, jordbrukar- och företagarhem. Bland kvinnorna i undersökningen är det istället förhållandevis många som har en bakgrund i akademiker- eller tjänstemannamiljö. Förhållandevis många enmansföretagare med utländsk bakgrund har växt upp i ett företagarhem. Enmansföretagarna 7

Etnisk bakgrund? 90% 10% Svensk bakgrund Utländsk bakgrund Endast en av tio enmansföretagare har utländsk bakgrund. Enligt Statistiska Centralbyråns befolkningsstatistik är det totalt i landet cirka 18 procent som har utländsk bakgrund. Utländsk bakgrund definieras som personer som själva är födda utomlands (så kallade utrikesfödda) och/eller vars båda föräldrar är utrikesfödda. Svensk bakgrund definieras alltså som personer födda i Sverige med minst en förälder som är född i Sverige. Det finns tydliga skillnader i etnisk bakgrund om man jämför resultaten från olika delar av landet. I Norrland har 96 procent av enmansföretagarna svensk bakgrund. I Svealand är denna andel 88 procent. Störst andel med utländsk bakgrund finner vi i de tre storstäderna och minst andel i glesbygden. Om vi jämför olika åldersgrupper ser vi också ett tydligt mönster; bland de yngsta enmansföretagarna är andelen med utländsk bakgrund förhållandevis stor, men den sjunker sedan successivt och bland de äldsta i undersökningen (över 60 år) är det endast 4 procent som har utländsk bakgrund. Geografi del av Sverige? 45% 45% 10% Norrland Svealand Götaland Var tionde enmansföretagarna kommer från Norrland. Om man studerar den svenska befolkningen i sin helhet så bor cirka 12,5 procent i Norrland (siffror från 31 dec 2008). Om vi får tro undersökningsresultaten så har Svealand en viss överrepresentation av enmansföretagare medan Götaland (och som vi såg även Norrland) har en svag underrepresentation. Totalt bor nämligen 39,4 procent av landets befolkning i Svealand och 48,1 procent i Götaland. I Norrland och Götaland har enmansföretagen generellt något lägre omsättning än i Svealand. 8 Enmansföretagarna

Ett närbesläktat sätt att dela in landet i olika delar är att utgå från ortstorlek/tätortsgrad. Man kan då t ex studera så kallade H-regioner. Det är SCB som gjort denna definition och indelning av landet. De exakta definitionerna är invecklade och för enkelhets skull kan vi bara konstatera att ortstorleken är störst i stapeln längst till vänster och minst i stapeln längst till höger (se diagrammet nedan). H-region ( ortstorlek)? 42% 30% 16% 6% 6% Storstäder (Sthlm, Gbg, Malmö) Större städer Mellanbygden Tätbygden Glesbygden Som vi ser i diagrammet ovan så bor 42 procent av enmansföretagarna i undersökningen i någon av de tre svenska storstäderna. Tre av tio bor i det som kallas större städer. Endast 6 procent bor i glesbygden. Det finns en viss överrepresentation av enmansföretagare med aktiebolag i storstäderna och en högre andel enskilda firmor på mindre orter/glesbygden. Varannan kvinna i undersökningen (49 procent) bor i någon av de tre storstäderna. Bland männen är denna andel 39 procent. I glesbygden gäller det motsatta, nämligen att extra många enmansföretagare är män. Som redan konstaterats så finns det ett tydligt samband mellan ortstorlek och utbildningsnivå. Generellt gäller att ju större ort/stad, desto högre utbildningsnivå och ju mindre ort desto lägre utbildningsnivå. De undersökningsdeltagare som har utländsk bakgrund är också starkt koncentrerade till landets storstäder och större städer. Enmansföretagarna 9

Har du några barn som du har försörjningsansvar för (oavsett ålder och var barnet eller barnen bor)? 46% 54% Ja, har försörjningsansvar för ett eller flera barn Nej, har inte försörjningsansvar för några barn Knappt hälften av landets enmansföretagare har försörjningsansvar för något eller några barn. Helt logiskt är det främst enmansföretagare i åldrarna 31-50 år som har försörjningsansvar för ett eller flera barn. Bland dem som är yngre än 31 år eller äldre än 50 år är det betydligt färre som har denna typ av försörjningsansvar. Hittills har vi redovisat en del bakgrundsfakta om företagaren. Med början på nästa sida finns ett antal diagram som istället visar fakta om själva företaget. Det handlar om företagets omsättning, startår, bolagsform och bransch. Ungefär vilken omsättning hade ditt företag 2008? Företaget är passivt/vilande 0% Upp till 250 000 kr 250 001-500 000 kr 500 001-1 000 000 kr 1 000 001-3 000 000 kr 3 000 001-5 000 000 kr 2% 5 000 001-10 000 000 kr 10 000 001-20 000 000 kr 0% 20 000 001-100 000 000 kr 0% Mer än 100 000 000 kr 2% Vet inte/vill inte uppge 6% 7% 2 24% 37% 7 procent av de svarande vet inte eller vill inte uppge vad de hade i omsättning förra året. Bland dem som anger ett omsättningsbelopp hade den absoluta merparten (82 procent i diagrammet ovan, vilket motsvarar cirka 88 procent av dem som uppgav en siffra) en omsättning mellan 250 000 och 3 000 000 kronor förra året. Endast 5 procent av samtliga enmansföretagare i undersökningen hade en omsättning över 3 000 000 kronor under 2008. 6 procent kom inte upp i 250 000 kronor i omsättning. Enmansföretagen i Norrland hade i snitt en lägre omsättning än motsvarande företag i övriga delar av landet. Störst snittomsättning har enmansföretagen i Svealand. Inte helt oväntat har aktiebolagen en högre omsättning än vad de enskilda firmorna har. Tydligt är också att kvinnliga enmansföretagare har en betydligt lägre omsättning än vad deras manliga kollegor har. 10 Enmansföretagarna

När startades företaget? 35% 20% 20% 18% 7% Max ett år sedan 2-5 år sedan 6-10 år sedan 11-15 år sedan 16 år sedan eller mer I diagrammet ovan ser vi företagets startår. Det är en relativt jämn fördelning av unga och gamla företag. Den enskilt största gruppen (35 procent) består av företag som startades för 2-5 år sedan. 7 procent av företagen är max 1 år gamla och 18 procent startades för mer än 15 år sedan. Flest unga enmansföretag (max 5 år gamla) hittar vi i Svealand, medan de äldsta enmansföretagen finns i Götaland. I storstäderna finns det förhållandevis många unga enmansföretag medan det i övriga orter/städer och i glesbygden finns många äldre enmansföretag. Generellt gäller också att universitets- och högskoleutbildade personer driver förhållandevis unga enmansföretag medan personer som endast gått ut grundskola/folkskola har betydligt äldre företag. Enmansföretag som drivs av personer med utländsk bakgrund är generellt betydligt yngre än de enmansföretag som drivs av personer med svensk bakgrund. Det finns också en tendens att äldre enmansföretag har en högre omsättning än yngre. Skillnaderna är dock inte särskilt stora. Enmansföretagarna 11

Bolagsform? 76% 24% Aktiebolag Enskild firma Tre av fyra enmansföretag drivs som enskilda firmor. Endast var fjärde enmansföretagare har ett aktiebolag. Störst andel aktiebolag finner vi i storstäderna samt i Svealand. Skillnaderna mellan olika delar av landet är dock inte särskilt stora. Däremot finns det tydliga skillnader mellan kvinnor och män vad gäller bolagsform; 27 procent av männen har eget aktiebolag. Bland kvinnorna är denna andel endast 18 procent (d v s 82 procent av kvinnorna driver enskild firma). Andelen som driver aktiebolag ökar med åldern. Bland de äldsta enmansföretagarna (över 60 år) är det 28 procent som har aktiebolag. Generellt gäller också att ju högre utbildningsnivå, desto större andel aktiebolag. Bland enmansföretagare med universitets-/högskoleutbildning är det 29 procent som har aktiebolag. Sambandet mellan omsättning och bolagsform är mycket starkt. Generellt gäller att hög omsättning hänger ihop med en stor andel aktiebolag. Bland enmansföretag med en omsättning 2008 på mer än 3 miljoner kronor är det nästan två av tre som är aktiebolag. Intressant är att andelarna aktiebolag-enskilda firmor är identiska om man jämför enmansföretagare med svensk respektive utländsk bakgrund. I intervjuerna ställdes också en öppen fråga om vilken bransch deras företag är verksamt inom. I efterhand har dessa svar kategoriserats och kvantifierats. I diagrammet på motstående sida visas en sammanställning av dessa öppna svar. Observera att det inte går att göra någon hundraprocentig objektiv uppdelning i olika kategorier/branscher eftersom det är intervjupersonernas egna/subjektiva svar som vi har utgått från. Därför kan olika branscher överlappa varandra. T ex så skulle de som svarade konsult lika gärna kunnat placeras in i någon annan bransch. Men eftersom de primärt ser på sig själva som konsulter, och inte nämnde någon annan bransch, så har vi låtit deras egna ord styra. 12 Enmansföretagarna

Vilken bransch är ditt företag verksamt inom? Jordbruk, skog Konsult Bygg & anläggning Åkeri, transporter, logistik, taxi Data/IT Friskvård/hälsa Fastiheter (förvaltning, service, mäkleri) Ek & adm, redovisning, revision Marknadsföring, reklam, kommunikation Frisör, skönhet Detaljhandel Entrepenad, gräv, schakt Bilbranschen Elbranschen Hästar, djur, veterinär Livsmedel Hantverkare Kiosk, tobak, videouthyrning Båtbranschen (bygg, sälj, charter) Service, reparationer Snickeri Rekrytering, bemanning Advokat/juridik Journalistik, författare Media Tolkning/översättning Affärsutveckling Foto, film, ljud & bild Utbildning Design, inredning Industri Mekanisk verkstad Måleri Konst, konsthantverk Trädgård Grafisk design/formgivning Restaurang Städbranschen Uthyrning lokaler & bostäder Musik Resor och turism VVS Försäljning Textil Övrigt 4% 3% 3% 3% 3% 3% 2% 2% 2% 2% 2% 2% 2% 4% 5% 7% 7% 9% 10% De vanligaste branscherna bland enmansföretagarna är skog & jordbruk, konsult, bygg & anläggning, åkeri/ transporter/logistik/taxi, data/it och friskvård/hälsa. Stapeln övrigt består av en mängd svar/branscher som endast enstaka enmansföretagare nämnde och som således inte räcker till för att nå upp till 1 procent av de svarande och därmed redovisas i en egen stapel. OBS! Värdena i diagrammet ovan är avrundade, därav skillnaden i stapellängder med samma procentsats. Enmansföretagarna 13

Enmansföretagarnas arbete och liv I detta kapitel redovisas de undersökningsresultat som beskriver hur enmansföretagarnas arbete och liv gestaltar sig. Var arbetar de? Hur mycket arbetar de? Arbetar de ensamma eller tillsammans med andra? Har de några gränser mellan arbete och övrigt liv? Är de nöjda med sin livssituation? Enmansföretagarens arbetsplats hemmet eller annat ställe? Arbetar landets enmansföretagare hemifrån eller har de någon annan arbetsplats som de åker till? Eller kan de arbeta både hemifrån och på annat ställe? Vi förtydligade att personer som har ett specialinrett och avgränsat kontor eller liknande i hemmet ändå anses arbeta hemifrån. När du arbetar i ditt företag, gör du det hemifrån eller gör du det på annat ställe än hemifrån? 42% 36% 2 Arbetar hemifrån Arbetar på annat ställe än hemifrån Arbetar både hemifrån och på annat ställe En klar majoritet av landets enmansföretagare (57 procent) arbetar helt eller delvis hemifrån. Endast 42 procent arbetar endast på annat ställe än i hemmet. Det finns ingen exakt definition av vad som menas med att arbeta hemi från. Innebär det att man utför företagets kärnverksamhet från hemmet? Eller innebär det att man sköter vissa administrativa uppgifter hemifrån? Eller kan det vara så att det bara handlar om att kommunicera med andra från hemmet, t ex att skicka mail eller att prata i telefon? Oberoende av hur varje enmansföretagare har tolkat frågan så ger ändå diagrammet en tydlig bild av att hemmet också har blivit en viktig arbets plats för många enmansföretagare. Merparten av dessa arbetar dock både hemifrån och på annat ställe endast var femte undersökningsdeltagare (21 procent) ser hemmet som sin verkliga och enda arbetsplats. Det finns en tendens att enmansföretagare som bor i någon av landets tre storstäder är mer flexibla i valet av arbetsplats de jobbar både hemma och på annat ställe. På mindre orter gäller mer av antingen eller ; många jobbar visserligen hemma, men många jobbar också på annat ställe än i hemmet. Betydligt färre jobbar däremot både hemma och på annat ställe. Samma sak gäller om man studerar utbildningsnivå; ju högre utbildningsnivå, desto mer vanligt att man jobbar både hemma och på annat ställe. Det finns mycket tydliga samband mellan enmansföretagarens ålder och hans/hennes arbetsplats; endast ett fåtal unga jobbar hemifrån, men ju högre upp i ålder man kommer, desto vanligare är det med arbete i hemmet. Man ser också tydligt att de som har utländsk bakgrund i betydligt mindre utsträckning jobbar hemifrån de allra flesta arbetar på annan arbetsplats. Däremot finns det inga nämnvärda skillnader mellan kvinnor och män i denna fråga. 14 Enmansföretagarna

Samarbete i nätverk En fråga i undersökningen handlade om ifall landets enmansföretagare arbetar helt ensamma eller om de samarbetar med andra småföretagare gentemot kunderna det som ofta kallas att arbeta i nätverk. I diagrammet nedan ser vi resultatet på den frågan. Skulle du säga att du arbetar i nätverk med andra småföretagare? Arbeta i nätverk = samarbeta med andra småföretagare gentemot kund 52% 46% De få som svarade annat var enmansföretagare som delvis arbetar i nätverk med andra småföretagare ( de som svarade ja på frågan) Ja Nej Annat svar En majoritet av landets enmansföretagare (52 procent) arbetar i nätverk, d v s samarbetar med andra småföretagare gentemot sina kunder. 46 procent uppger att de inte arbetar i nätverk utan således agerar ensamma gentemot sina kunder. Det är vanligare med nätverksarbete i Svealand och Norrland än i Götaland. Extra vanligt är det också i landets tre storstäder; 59 procent av egenföretagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö uppger att de arbetar i nätverk med andra småföretagare. Bland enmansföretagare med aktiebolag är det något vanligare med nätverksarbete än bland dem som har enskilda firmor. När man granskar resultatet på denna fråga mer i detalj ser man också tydligt att nätverksarbete är en ålders fråga. 71 procent av de yngsta enmansföretagarna (upp till 30 år) arbetar i nätverk med andra småföretagare. Motsvarande andel för de äldsta i undersökningen (över 60 år) är endast 39 procent. Många unga upplever säkert att de behöver samarbeta med andra småföretagare för att framstå som konkurrenskraftiga. Ju äldre man blir, desto mer upplever man nog att man kan stå på egna ben. Man kan också se en tendens att det är extra vanligt att arbeta i nätverk bland de mest välutbildade enmansföretagarna. Skillnaderna mellan enmansföretagare med svensk och utländsk bakgrund är däremot små när det gäller att arbeta i nätverk. Enmansföretagarna 15

Känns det ensamt att vara enmansföretagare? I den förra frågan studerade vi i vilken utsträckning enmansföretagarna de facto samarbetar med andra småföretagare. I diagrammet nedan ser vi hur de upplever sitt arbete som enmansföretagare känns det ensamt någon gång? Hur ofta känner du dig ensam när du arbetar med ditt eget företag? 5 26% 19% 3% Aldrig Sällan Ofta Alltid Trots att man de facto är ensam i sitt företag så känns arbetet inte ensamt. Så kan man i alla fall tolka svaren från de allra flesta enmansföretagarna i undersökningen. 77 procent känner sig aldrig eller sällan ensamma i sitt arbete. Knappt var femte svarar dock att det ofta känns ensamt att vara enmansföretagare och 3 procent uppger att de alltid känner sig ensamma när de arbetar med sitt företag. Det finns några små men intressanta skillnader mellan olika undergrupper av svarande när det gäller hur ensamma de känner sig i sitt arbete som företagare. Något mer ensamma känner sig enmansföretagare i Svealand, medan de som bor på mindre orter och i glesbygden inte alls upplever det som ensamt att arbeta så som de gör. De som har aktiebolag känner sig över lag något mer ensamma än vad de som driver enskilda firmor gör. Skillnaderna mellan de olika bolagsformerna är dock mycket små. Kvinnorna känner sig aningen mer ensamma än männen, men även här handlar det endast om marginella skillnader. De största resultatskillnaderna i denna fråga hittar vi när vi jämför enmansföretagare med svensk respektive utländsk bakgrund. 30 procent av de med utländsk bakgrund upplever att det ofta eller alltid känns ensamt att driva företag. Bland enmansföretagare med svensk bakgrund är denna andel endast 20 procent. 16 Enmansföretagarna

Enmansföretagarnas arbetsvecka Hur mycket arbetar landets enmansföretagare en vanlig arbetsvecka? I diagrammet nedan ser vi deras egna svar på den frågan. Hur mycket tid arbetar du med ditt företag en genomsnittlig arbetsvecka? Max 10 timmar 3% 11-15 timmar 16-20 timmar 21-25 timmar 2% 26-30 timmar 31-35 timmar 4% 36-40 timmar 41-45 timmar 46-50 timmar 51-55 timmar 3% 56-60 timmar Mer än 60 timmar Vet inte/kan inte svara 6% 7% Medelvärde: 43,1 timmar i veckan 10% 16% 13% 13% 20% En genomsnittlig enmansföretagare arbetar drygt 43 timmar i veckan. Det är en relativt stor spridning av svaren på frågan mer än var fjärde undersökningsdeltagare arbetar mer än 55 timmar i veckan, men samtidigt är det så många som en av fem som max når upp till 30 arbetstimmar i veckan. Om man säger att 40 timmar är en normal arbetsvecka, så jobbar 55 procent av landets enmansföretagare mer än normalt. I denna fråga om genomsnittlig veckoarbetstid finns det inga direkta skillnader mellan olika delar av landet eller mellan storstad och landsbygd. Däremot är skillnaderna mycket stora när man granskar olika åldrar samt när man jämför kvinnor och män. Antalet arbetade timmar sjunker successivt med åldern. Bland de yngsta i undersökningen (max 30 år) ligger snittarbetstiden på hela 53,8 timmar i veckan. De äldsta i undersökningen har en snittarbetstid som inte ens når upp till 40 timmar (37,5 timmar i veckan). Gissningsvis känner sig äldre enmansföretagare mer trygga i sin roll, och de kan därmed dra ner på arbetstiden en hel del för att istället lägga en del tid på annat. De som är unga är ofta relativt nya på arbetsmarknaden och känner att de måste arbeta mycket och intensivt för att inte ta några risker med sitt företag och sin framtida karriär. Men kanske de många arbetstimmarna bland de unga inte bara handlar om en påtvingad överlevnadsstrategi, utan också om en stark strävan efter att växa och utveckla sitt företag? Männen arbetar betydligt mer än vad kvinnorna gör. En genomsnittlig arbetsvecka för männen består av 44,5 timmars jobb. Bland kvinnorna är denna snittarbetstid endast 39,1 timmar. Intressant är att de mest välutbildade enmansföretagarna (de som läst på universitet eller högskola) har kortare genomsnittlig arbetsvecka än vad de lågutbildade undersökningsdeltagarna har. Stora resultatskillnader hittar vi också mellan enmansföretagare med svensk respektive utländsk bakgrund. Bland dem som har utländsk bakgrund är den genomsnittliga arbetsveckan så lång som 47,8 timmar att jämföras med 42,6 timmar för dem med svensk bakgrund. Helt logiskt ökar också arbetstiden med omsättningen. Generellt gäller att ju mer tid en person lägger på sitt företag, desto högre är omsättningen. Man ser också tydligt att de som upplever att eventuella ekonomiska problem i företaget även skulle drabba andra personer också arbetar betydligt mer än de som upplever att sådana problem endast skulle drabba dem själva. Ett ekonomiskt ansvar för andra personer verkar alltså leda till att man arbetar mer för att minska riskerna för framtida problem. Enmansföretagarna 17

Arbete vid sidan av det egna företaget Som vi såg i förra diagrammet så arbetar landets enmansföretagare mer än 43 timmar i veckan. Har de också något annat arbete, parallellt med det egna företaget, som de lägger tid på? Arbete definierades i denna fråga som anställning/sysselsättning som ger pengar, d v s inte ideellt föreningsengagemang, olika hobbyaktiviteter etc. Har du, vid sidan av ditt företag, något arbete som du lägger tid på? 83% 17% Ja, har annat arbete Nej, har inte något annat arbete Med tanke på att landets enmansföretagare arbetar så pass mycket så känns det logiskt att de flesta inte hinner med något annat arbete vid sidan av företaget. Redan 17 procent får anses vara en hög siffra. Det finns en svag tendens att enmansföretagare som bor på mindre orter/glesbygden i större utsträckning har annat arbete parallellt med det egna företagandet. Skillnaderna mellan olika ortstorlekar är inte stora, men man ser dock att det är något mindre vanligt med parallellarbete i de tre storstäderna samt i övriga större städer. Däremot hittar man tydliga resultatskillnader när man jämför aktiebolag och enskilda firmor. Det är betydligt vanligare bland dem som driver enskild firma att de har annat arbete vid sidan av det egna företaget. Var femte enmansföretagare med enskild firma har ett sådant parallellarbete. Bland dem som har aktiebolag är denna andel endast 9 procent. Det är något vanligare att kvinnor arbetar vid sidan av företaget, men skillnaderna mellan könen är inte stora i denna fråga. Inte heller när man jämför olika åldrar hittar man några nämnvärda skillnader. Enmansföretagare med utländsk bakgrund har i något större utsträckning ett annat arbete vid sidan av det egna företaget. Samma sak gäller för de undersökningsdeltagare som har växt upp i jordbrukar- och företagarhem. Det finns ett mycket tydligt samband mellan å ena sidan omfattningen av parallellarbete, å andra sidan enmansföretagets omsättning; ju lägre omsättning, desto vanligare att företagaren har något annat arbete vid sidan av sitt företag. 18 Enmansföretagarna

Gränser mellan arbete och övrigt liv En sak är hur mycket landets enmansföretagare arbetar en normal arbetsvecka, en annan sak är var, när och hur de arbetar. Har de tydliga gränser mellan arbete och övrigt liv eller flyter det ihop? Vi ställde en fråga om detta i undersökningen, och i diagrammet nedan ser vi att svaren varierar mycket mellan de olika enmansföretagarna. Anser du att du har tydliga eller otydliga gränser mellan arbete och övrigt liv? 28% Medelvärde: 2,96 19% 18% 18% 17% Inga gränser alls mellan arbete och övrigt liv (1) 2 3 4 Mycket tydliga gränser mellan arbete och övrigt liv (5) 37 procent av de svarande upplever att de har otydliga eller obefintliga gränser mellan arbete och övrigt liv (svarar 1 eller 2 på den femgradiga skalan). Nästan lika många (35 procent) är av motsatt åsikt och anser att de har tydliga eller mycket tydliga gränser mellan arbete och övrigt liv. 28 procent uppger värdet 3 på den femgradiga skalan och medelvärdet ligger mycket nära 3,0 mer exakt 2,96. En rimlig tolkning av resultatet är att typen av verksamhet/bransch i stor utsträckning styr svaret. Om man t ex har en verksamhet med konkreta öppettider så kan man sannolikt ha tydligare gränser mellan arbete och övrigt liv än om man är konsult av något slag. I det ena fallet har man nog lättare att stänga av arbetet och företaget när man går hem för dagen, medan man i det andra fallet förväntas vara ständigt tillgänglig. Det finns inga stora resultatskillnader mellan olika undergrupper av svarande, utan de olika kategorierna av enmansföretagare har ungefär samma medelvärden på den femgradiga skalan. Några få undantag från denna regel finns dock: De enmansföretagare som har utländsk bakgrund har klart otydligare gränser mellan arbete och övrigt liv (medelvärde 2,61 jämfört med 3,00 bland enmansföretagare med svensk bakgrund). Ju större omsättning en enmansföretagare har, desto otydligare gränser mellan arbete och övrigt liv. Kvinnorna har något tydligare gränser mellan arbete och övrigt liv än vad männen har. Skillnaden mellan könen är dock inte särskilt stor i denna fråga. Livssituation och balans i livet Hur ser en enmansföretagare i Sverige på sin nuvarande livssituation? Är han/hon nöjd eller missnöjd? Vi ställde tre frågor om detta i undersökningen; en fråga om hur de ser på sin nuvarande livssituation vad gäller arbete/företagande, en om hur deras situation är vad gäller livet utanför arbetet/företaget och en fråga om balansen mellan arbete och övrigt liv. På nästa sida följer tre diagram som visar resultaten på dessa frågor. Enmansföretagarna 19

Hur nöjd eller missnöjd är du för närvarande med din livssituation vad gäller ditt arbete/företagande? 38% 37% Medelvärde: 4,02 16% 7% 2% Mycket missnöjd (1) 2 3 4 Mycket nöjd (5) Ingen åsikt /vet inte Hur nöjd eller missnöjd är du för närvarande med din livssituation vad gäller livet utanför arbetet/företaget? 37% 42% Medelvärde: 4,13 13% 3% 4% 2% Mycket missnöjd (1) 2 3 4 Mycket nöjd (5) Ingen åsikt/ vet inte Hur nöjd eller missnöjd är du för närvarande med din livssituation vad gäller balansen mellan arbete och övrigt liv? 30% 30% Medelvärde: 3,65 26% 9% 4% Mycket missnöjd (1) 2 3 4 Mycket nöjd (5) Ingen åsikt/ vet inte 20 Enmansföretagarna

Lite förenklat kan man konstatera att landets enmansföretagare är nöjda med såväl arbetet/företagandet som med livet utanför jobbet lite extra bra är livet när man inte arbetar. När det gäller balansen mellan arbete och övrigt liv känns det dock inte fullt lika bra. Fortfarande är de flesta hyfsat nöjda med denna balans. Om man jämför resultaten (medelvärdena) från dessa tre frågor så ser det ut som i diagrammet nedan: Hur nöjd eller missnöjd är du för närvarande med din livssituation när det gäller Medelvärden på en skala 1-5, där 1 = mycket missnöjd och 5 = mycket nöjd ditt arbete/företagande? 4,02 livet utanför arbetet/företagandet 4,13 balansen mellan arbete och övrigt liv? 3,65 1,00 1,50 2,00 2,50 3,00 3,50 4,00 4,50 5,00 När man specialgranskar resultaten från olika geografiska delar av landet och från olika ortstorlekar (storstadlandsbygd) så finner man inga särskilt stora skillnader. De som bor i Norrland är lite mindre nöjda med livet utanför arbetet än vad de som bor i Svealand och Götaland är. Däremot finns det i dessa frågor tydliga skillnader mellan kvinnor och män och ännu tydligare skillnader mellan olika åldrar. Kvinnorna är mer nöjda än männen med sin livssituation (både vad gäller arbetet/företagandet och livet utanför arbetet/företagandet) samt med balansen mellan arbete och övrigt liv. Och när man studerar olika åldersgrupper av enmansföretagare så ser man att livssituationen känns bättre på alla sätt och vis ju högre upp i ålder man kommer. Högst värden i alla de tre frågorna hittar vi bland de äldsta enmansföretagarna (mer än 60 år). Mycket tydliga resultatskillnader hittar vi också när vi jämför enmansföretagare med svensk respektive utländsk bakgrund. De sistnämnda är betydligt mindre nöjda med både arbete och fritid samt med balansen mellan dessa båda. Enmansföretagare med svensk bakgrund sätter betydligt högre betyg på sin livssituation (alla tre delfrågorna). Generellt gäller också att de som bara skulle drabbas själva om deras företag fick ekonomiska problem är mer nöjda med sin livssituation än vad de är som också skulle dra med sig andra in i ekonomiska problem. Det verkar alltså som att ekonomiskt ansvar för andra personer leder till en något lägre livskvalitet. Avslutningsvis kan man konstatera att de som läst på universitet/högskola är betydligt mer nöjda med sitt arbete/företagande än vad mindre välutbildade enmansföretagare är. Kanske beror det på att välutbildade personer generellt har mer avancerade och utvecklande arbetsuppgifter? Enmansföretagarna 21

Enmansföretagarnas engagemang, identitet och drivkrafter Ett antal frågor i undersökningen handlade om enmansföretagarnas professionella engagemang, identitet och drivkrafter, d v s hur de ser på sitt arbete och företagande. I detta kapitel redovisar vi svaren på just dessa frågor. Verksamheten eller företagandet vad engagerar mest? En viktig fråga för att förstå landets enmansföretagare är ifall de primärt engageras av företagets verksamhet och arbetets innehåll eller om de istället känner störst engagemang för själva företagandet, d v s att göra affär och bygga bolag (i någon utsträckning oberoende av vilken bransch eller verksamhet det handlar om). Är det företagets verksamhet/innehåll som engagerar dig mest eller är det själva företagandet, d v s att göra affärer och bygga bolag, som engagerar dig mest? 53% Medelvärde: 2,00 22% 12% 5% 7% Jag engageras mest av verksamheten/ innehållet (1) 2 3 4 Jag engageras mest av företagandet (5) Ingen åsikt/ vet inte Resultatet är mycket tydligt och visar att enmansföretagare i första hand engageras av företagets verksamhet och innehåll och inte alls lika mycket av själva företagandet. En majoritet av alla svarande (53 procent) uppger t o m det allra lägsta värdet (värde 1) på den femgradiga skalan. Medelvärdet blir så lågt som 2,00. Männen är något mer engagerade i själva företagandet än vad kvinnorna är. Medelvärdet bland männen ligger på 2,07 och bland kvinnorna på 1,80. Det finns också tydliga resultatskillnader mellan olika åldrar, och generellt kan man säga att ju högre upp i åldern man kommer, desto mer engagerade blir enmansföretagarna i företagets verksamhet och arbetets innehåll. Mest engagerade i själva företagandet, d v s i att göra affärer och bygga bolag, är således de yngsta enmansföretagarna. Det finns också vissa små skillnader mellan olika geografiska delar av landet och mellan olika ortstorlekar. I Norrland och på mindre orter/landsbygden är man extra engagerade i företagets verksamhet och innehåll, medan man i större städer och storstäder längre söder ut i landet har ett något större engagemang i att göra affärer och bygga bolag. De som har egna aktiebolag har ett något större engagemang i själva företagandet än vad de som driver enskild firma har. Det finns också tydliga resultatskillnader om man jämför olika omsättningsstorlekar. Generellt gäller att ju större omsättning, desto mer engagerade är enmansföretagarna i själva företagandet. De största och mest intressanta resultatskillnaderna i denna fråga hittar vi när vi jämför enmansföretagare med svensk respektive utländsk bakgrund. Det visar sig nämligen att de som har utländsk bakgrund i mycket större utsträckning engageras av själva företagandet, d v s att göra affärer och bygga bolag, medan de med svensk bakgrund engageras betydligt mer av företagets verksamhet och arbetets innehåll. Medelvärdet bland enmansföretagare med utländsk bakgrund ligger på 2,79 och bland de med svensk bakgrund på 1,92. 22 Enmansföretagarna

Enmansföretagarnas identitet företagare eller yrkesperson? En närbesläktad fråga handlade om enmansföretagarnas identitet, d v s hur de ser på sig själva rent professionellt. Ser de sig primärt som företagare? Eller identifierar de sig istället mest med det yrke som de har, d v s att en snickare i första hand är en snickare oberoende av om han/hon är anställd eller driver eget företag? Observera alltså att frågan inte handlade om faktiska förhållanden, eftersom alla i undersökningsmålgruppen är både företagare och yrkespersoner. Istället handlade frågan om identitet hur enmansföretagarna ser på sig själva. I diagrammet nedan visas resultatet på denna fråga. Ser du på dig själv huvudsakligen som en företagare? Eller ser du på dig själv huvudsakligen som det yrke du har? 44% 34% 20% 2% Huvudsakligen som företagare Precis lika mycket som företagare som det yrke jag har Huvudsakligen som det yrke jag har Ingen åsikt/ vet inte Var femte svarande ser sig själv främst som företagare medan 44 procent istället identifierar sig med det yrke som han eller hon har. Drygt var tredje har svårt att ge ett entydigt svar på frågan utan ser sig själva precis lika mycket som företagare som yrkesperson. Åter igen kan vi alltså konstatera att landets enmansföretagare i första hand är en samling yrkespersoner och i andra hand företagare. Om man i den offentliga debatten hela tiden ser på småföretagarna som just företagare och entreprenörer med en stark vilja att göra affärer och bygga bolag, så kan man lätt hamna fel. Den absoluta merparten av landets enmansföretagare är istället vanliga arbetare/yrkespersoner som råkar utöva sitt yrke i eget företag men som inte primärt drivs av själva företagandet. Det intressanta är att det inte finns så stora resultatskillnader mellan olika undergrupper av svarande. Två undantag dock: det är tydligt att ju större omsättning en enmansföretagare har, desto mer ser han/hon sig som just företagare medan de som har en liten omsättning primärt ser sig som yrkespersoner. Den andra stora resultatskillnaden hittar man när man jämför svensk och utländsk bakgrund; enmansföretagare med svensk bakgrund ser sig själva som yrkespersoner medan många av de med utländsk bakgrund istället har sin identitet som företagare. Man kan också se en svag tendens att de unga enmansföretagarna är lite av antingen eller, d v s antingen har de sin identitet som företagare eller som yrkesperson, medan de äldre enmansföretagarna är mer av både och, d v s att de ser på sig själva som lika mycket företagare som yrkespersoner. Enmansföretagarna 23

Skäl till att bli egenföretagare En öppen fråga i undersökningen handlade om varför intervjupersonerna initialt blev egenföretagare. De fick svara på frågan med egna ord och den exakta frågan löd: Kan du kort beskriva varför du blev egenföretagare och inte blev anställd hos något företag eller någon organisation? Man kan lite förenklat dela in de öppna svaren i fyra kategorier: Arv Tvång Vilja Slump Den första kategorin består av dem som på något sätt ärver eller tar över en redan existerande verksamhet. Det kan t ex handla om att man växt upp i en jordbrukar- eller företagarfamilj och att man tagit över verksamheten när föräldrarna gått i pension. I denna kategori hamnar också personer som inte ärver verksamheten i egentlig bemärkelse, utan istället tar över en verksamhet efter att t ex ha varit anställd en längre tid i ett företag när ägaren vill sälja företaget eller när han/hon vill sluta av åldersskäl. Då kanske man är en logisk snarare än en juridisk arvtagare. Anledningen till att jag är egen företagare är att jag ärvt en gård med skog och mark. Jag arbetade tidigare i ett båtvarv, som jag sedan tog över. Min far hade åkeriet tidigare, och så tog jag över det. Det var så enkelt att jag jobbade som anställd först och fick sedan chansen att köpa frisersalongen och gjorde det. Vissa menar också att de ärvt inte bara själva företaget utan hela inställningen till företagandet hela livsstilen från sina föräldrar. De säger att de är födda till företagare och att de är företagare i själ och hjärta. Jag är född som företagare. Jag är uppvuxen i ett företagarhem. Det ligger i släkten att bedriva företag. En grupp undersökningsdeltagare blev egenföretagare mer av tvång. Man ska inte ta begreppet tvång alltför bokstavligt, utan snarare se det som en situation där personen i fråga inte har så många alternativ ifall han/hon vill ha ett arbete. T ex var det ett antal intervjupersoner som berättade att de är invandrare och att de hade upplevt sig mer eller mindre chanslösa på den svenska arbetsmarknaden, och att de därför startade eget företag. Jag är invandrare och det var ingen som ville anställa mig. Jag kom till Sverige 1990. Jag hade ingen chans på arbetsmarknaden. Och så ville jag prova att starta eget. Situationen som utländsk medborgare gör att det är svårt att söka arbete på den öppna arbetsmarknaden. 24 Enmansföretagarna

Några andra menade att de hade blivit uppsagda från ett tidigare arbete kanske för att deras arbetsgivare hade gått i konkurs och att de kunde välja mellan att starta eget företag eller att bli arbetslösa. Annars hade jag blivit arbetslös. Jag blev arbetslös och fick veta att bilen jag kör nu var till salu. Jag hade inte så mycket att välja på. Jag blev uppsagd och fick välja mellan att gå arbetslös eller att starta eget. Jag blev egenföretagare på grund av min smärta i kroppen. Då blev jag tvungen att byta yrke. Några andra pekade på att det i princip krävdes av dem att de startade eget företag ifall de ville arbeta med en viss typ av verksamhet. Det kanske inte fanns någon arbetsgivare på orten som sysslade med just denna verksamhet. Att ta en anställning var då inget alternativ ifall man inte ville börja arbeta i en helt annan bransch förstås. Det finns inte i min bransch. Det var ingen annan i Sverige som jobbade med det som jag jobbade med när jag startade. Min bransch kräver nästan att man är egen företagare. Mycket är frilans. Det fanns ingen mäklare att bli anställd av på orten. Det finns inga jobb i trakten i min bransch, så det vara bara att starta eget. Det är svårt att få anställning i mitt yrke, så jag tvingades in i det. En tredje kategori av svar handlade om personens vilja att bli egenföretagare. Det handlade ofta om en längtan efter frihet och flexibilitet, en förhoppning om att (i bästa fall) kunna tjäna mer pengar, en dröm om att slippa ha en chef över sig och en vilja att testa något nytt. Tillfredsställelsen att arbeta åt sig själv. En bättre koppling mellan duktighet och resultat. Gillar äventyr och känner inget behov av trygghet. Jag är riskbenägen och ville pröva vingarna. Och så gillar jag inte auktoritära chefer. Jag ville ha lite mer utmaningar och järn i elden. För att jag hellre vill tjäna pengar åt mig själv än åt någon annan. Jag har varit anställd i så många år och jag började tröttna på dåliga chefer. Jag ville göra något själv. Jag var anställd på en industri i 18 år och höll på att bli skogstokig. Vi hade eget företag parallellt innan vi hoppade av, så det var redan lite ruljans på det. Det kanske vanligaste ordet i alla de öppna svaren var just frihet. Man ska betänka att många enmansföretagare har goda möjligheter att kunna ha denna frihet eftersom de inte har några anställda att ta ansvar för (mer om detta senare i denna rapport). Frihet att kunna bestämma över sina tider och det man vill göra. Ville avsluta min karriär med en friare situation och enbart hålla på med det jag tycker är kul. Enmansföretagarna 25

En grupp svarande pekade på att de eftersträvade flexibla arbetstider eftersom de just hade fått barn. För att jag fick barn. Då prioriterade jag flexibiliteten före något annat. Det passar när barnen är små och jag jobbar på tider så att jag kan umgås med mina barn. Avslutningsvis fanns det en grupp svarande som hade blivit egenföretagare mer av en tillfällighet eller en slump. Många säger att det bara blev så. Det blev bara så. Jag ramlade in i det. En gammal släktgård blev till salu samtidigt som jag blev arbetslös. Det var en slump. Jag halkade in på ett bananskal. Möjligheten dök upp. En taxiåkare skulle sluta och jag tog hans plats i den föreningen. Enmansföretagarnas drivkrafter I den öppna frågan ovan beskrev vi varför enmansföretagarna blev just företagare och inte vanligt anställda. Frågan var alltså bakåtblickande. Men hur är det idag? Vad har enmansföretagarna för drivkrafter när de går till jobbet en vanlig dag? Vi testade ett antal tänkbara drivkrafter och undersökningsdeltagarna fick svara på en femgradig skala, från helt oviktigt för mig (1) till mycket viktigt för mig (5). I diagrammet nedan har vi räknat ut medelvärdet för var och en av de uppräknade drivkrafterna, och vi få således fram en rankinglista från den viktigaste till den minst viktiga drivkraften. Hur viktiga är följande drivkrafter för dig som driver företag? Medelvärden på en skala 1-5, där 1 = helt oviktigt för mig och 5 = mycket viktigt för mig Vara omtyckt av dina kunder 4,65 Göra något som du tycker är roligt Kunna styra över din tid Arbeta med människor som du tycker om Göra något som utvecklar dig och din kompetens Kunna bo kvar där du bor Slippa ha en chef som bestämmer över dig Göra saker som är bra för samhället/andra människor 4,51 4,44 4,29 4,19 4,13 4,02 4,00 Synas och uppmärksammas för det du gör Tjäna mycket pengar 3,58 3,57 Etablera dig på arbetsmarknaden 3,20 Bygga bolag, d v s att få företag att växa 2,71 Arbeta internationellt 2,15 1,00 1,50 2,00 2,50 3,00 3,50 4,00 4,50 5,00 26 Enmansföretagarna