Läsförståelsen har försämrats, men hur är det med ordavkodningen? Christer Jacobson Linnéuniversitet, Växjö 2010 Flera internationella undersökningar, som PISA och PIRLS, har påvisat att svenska elevers läsförståelse har försämrats sedan början på 1990-talet. PISA (2007) sammanfattar att det för 15-åringar är oroande att spridningen i resultatet mellan eleverna i Sverige är större 2006 än den var år 2000 och att de allra svagaste läsarna presterar sämre 2006 än 2000. När det gäller 10-åringar konstaterar PIRLS (2007) att en analys av de svenska resultaten i olika internationella undersökningar från 1971, 1991 och 2001 indikerar att en nedåtgående trend påbörjades redan före 1991 men den blir mer accentuerad efter 1991. Även för normerade läsförståelsetest konstaterar Johansson (2005) att normerna borde revideras redan efter 10-15 år eftersom elevernas prestationer på testen hade försämrats markant under perioden 1989-2003. Försämringarna i läsförståelse gällde både grund- och gymnasieskolan. Emellertid är mätning av läsförståelse i sig och ännu mer läsförståelseförändringar över tid en komplicerad fråga, vilket därmed försvårar jämförelser över tid. Då är mätning av den basala ordavkodningen troligen lättare att genomföra. Trots detta verkar det vara betydligt färre undersökningar som studerat hur ordavkodningsförmågan har förändrats över tid. I denna pilotstudie har jag försökt att undersöka den frågan genom att efter 20 respektive 21 år använda exakt samma ordkedjetest som användes 1989 i samband med urval av elever till projektet Läsutveckling Kronoberg (Jacobson & Lundberg, 1995). I Kronobergs län genomfördes under april månad 1989 det då nykonstruerade ordkedjetestet på samtliga 2164 elever i årskurs 2. I föreliggande studie har under samma månad, april 2009 och april 2010 samma test genomförts på 892 respektive 669 elever i årskurs 2 från slumpmässigt valda klasser i södra Sverige. De nu testade klasserna var på olika sätt kopplade till studeranden vid speciallärarprogrammet vid Växjö universitet (från 2010 Linnéuniversitetet). Metod Undersökningsgrupp I den ursprungliga urvalsundersökningen 1989 var det sammantaget samtliga 126 klasser i Kronobergs län som deltog. Klasstorleken var då igenomsnitt 17, 2 elever per klass. Andelen flickor var 51 %. I de nya undersökningarna deltog 54 klasser 2009 vilket svarar mot 16,5 elever per klass i medeltal och där andelen flickor var 50 %. Året därpå var deltog 38 klasser vilket betyder 17,7 elever per klass och andelen flickor var 47,3 %. Speciallärarstuderandena, som är erfarna lärare genomförde testet i vardera en eller två klasser som de hade tillgång till inom sitt skolområde. Urvalet av klasser är således inte en totalundersökning i ett geografiskt bestämt område utan ett någorlunda slumpmässigt urval av klasser. Testinstrument Vid den ursprungliga urvalsundersökningen bestod ordkedjetestet av fyra ordkedjor per rad (tre ord per kedja) i nio rader per sida enligt exemplet nedan. Totalt var det fyra testsidor och en förstasida som bestod av instruktioner av testet. Sidorna 1 och 4 bestod av vanliga ordkedjor enligt exemplet. För varje testsida fick eleverna arbeta i 90 sekunder. Sidorna 2 och
3 bestod av ordkedjor som skulle läsas upp och ned. (Tanken bakom detta var vid den tidpunkten att undersöka om det fanns elever som hade bättre ordavkodning vid upp-och-nedläsning. Vi fann då att det faktiskt var 2,7 % av eleverna i årskurs 2 som hade bättre eller samma resultat vid läsning uppochned (dvs. läsning från höger till vänster jämfört med läsning i vanlig läsriktning). I resultatredovisningen summerades läsning av de rättvända sidorna 1+4, vilket torde ha förbättrat testets reliabilitet. Exempel på en rad ur testet: morhejhus tygstenoch solvägis farluftbra För att i så hög grad som möjligt efterlikna testhäftet i den tidigare studien har jag i den nya undersökningen använt mig av exakt samma layout som i häftet 1989 när det gäller sidorna 1 och 4 1. På samma sätt som i den tidigare undersökningen har elevernas resultat på sidorna 1 och 4 adderats. Genom att eleverna i de nya studierna fick arbeta på jämförbart sätt på sidorna 2-3, dvs. som i den ursprungliga studien, bedömer jag att totalsumman av sidorna 1 och 4 är fullt jämförbar mellan de olika studierna. Resultat Tabell 1 redovisar resultaten på ordkedjetestet 1989, 2009 och 2010. Samtliga tre fördelningar ligger nära normalkurvan. Medelvärdet 1989 var 28,5 ordkedjor och 20-21 år senare var motsvarande värden 28,3 resp. 28,0. Även spridningen var nästan identisk vid samtliga tillfällen (sd =10,0-10,5). Tabell 1: Antal elever, medelvärde och standard avvikelse för Ordkedjetestet genomfört i årskurs 2 åren 1989, 2009 samt 2010. 1989 2009 2010 Antal elever 2164 892 669 Medelvärde 28,5 28,3 28,0 Standardavvikelse 10,5 10,5 10,0 Andelen barn med svenska som andraspråk bedöms vara betydligt högre idag jämfört med förhållandet 1989. Vi har tyvärr inte uppgifter om detta för 20 år sedan. Andelen elever som i de nya resultatlistorna uppges ha svenska som andraspråk var 13,5 % vid testtillfället 2009 och året därefter 15,9 %. Tabell 2 sammanfattar resultaten fördelade på kön och svenska som andraspråk på ordkedjor. Tabell 2: Resultat på Ordkedjetestet i årskurs 2 åren 1989, 2009 samt 2010 fördelat på kön och svenska som modersmål eller som andraspråk. Svenskt modersmål Svenska som andraspråk Pojkar Flickor Pojkar Flickor Ordkedjor 1989 26,2 30,7 -- -- Ordkedjor 2009 26,8 30,6 25,6 26,9 Ordkedjor 2010 27,5 30,0 23,3 25,8 1 Däremot har jag i stället för uppochned läsning av sidorna 2 och 3 använt mig av nykonstruerade kedjor med bokstäver i versaler.
Om vi beräknar medelvärde för svenska elever 2009 blev medelvärdet 28,7. Motsvarande värde för elever med svenska som andraspråk var 26,2, vilket i medeltal innebar 2,5 färre ordkedjor. Jämförliga siffror 2010 var 28,7 och 24,5 vilket ger en skillnad på 4,2 ordkedjor, dvs. något större än året innan. När det gäller ordavkodning tycks således differensen mellan svensktalande elever och elever med annat modersmål vara ganska liten, men var dock signifikanta. Spridningen var cirka 10 enheter vid samtliga tre testtillfällen för såväl elever med svenska som modersmål som för elever med svenska som andraspråk. Om vi tittar närmare på könsdifferenserna kan vi konstatera att flickorna presterar signifikant bättre vid samtliga testtillfällen. Det gäller både elever med svenska som modersmål som elever med svenska som andraspråk. Flickorna klarade 1989 i medeltal 30,7 ordkedjor och pojkarna 26,2 (dessa värden hade möjligen varit något högre om vi räknat bort det då ganska lilla antal elever med svenska som andraspråk). Könsskillnaderna var då 4,5 ordkedjor. Vid testtillfället 2009 hade flickorna med svenska som modersmål 30,6 och pojkarna 26,8 vilket innebär att flickorna nu gjorde 3,8 fler ordkedjor och 2010 var motsvarande skillnad 2,5 ordkedjor. Tendensen är att pojkarna tycks ha förbättrats i en liten grad medan flickorna däremot tappat något. Elever i årskurs 2 gör inte många fel på ordkedjetestet. Av elever med svenska som modersmål gjorde 60 % inga fel alls. Endast en liten andel gör många fel, exempelvis gjorde ungefär en procent mer än 12 fel. Dessa elever har troligen stora avkodningssvårigheter eller att de mest har gissat på provet. Av elever med svenska som andra språk hade hälften inga fel, medan 5 % gjorde 12 eller fler fel. I medeltal gjorde elever med svenska som modersmål 1 fel medan elever med svenska som andra språk gjorde 2 fel. Denna skillnad var signifikant. Diskussion Svaret på rubrikens fråga - Läsförståelsen har försämrats, men hur är det med ordavkodningen - skulle kunna formuleras ungefär så här. Avkodningsförmågan i årskurs 2 verkar inte ha försämrats utan är idag på samma nivå som för 20 år sedan. Då var andelen elever med annat modersmål klart lägre i Kronobergs län än de 13,5-16 % som redovisats i de nya studierna. Om vi beräknar medelvärde för enbart svensktalande elever blir medelvärdet på ordkedjetestet högre (totalt 28,7 ordkedjor både 2009 och 2010) jämfört med den totala elevgruppen 1989. Detta innebär att grunden till en bra läsutveckling i årskurs 2 ligger på samma nivå som tidigare men att något händer med elevernas fortsatta läsinlärning under skoltiden och då speciellt läsförståelsen. I årskurs 4 tycks således läsförståelsen enligt PIRLS (2007) ha försämrats vilket även bekräftas av de försämrade resultaten i årskurs 9 enligt PISA (2007). Det finns förstås invändningar mot denna tolkning. Från 1989 fram till 2009 har vi bara två mätpunkter. Vi vet således inte hur avkodningsförmågan sett ut däremellan. Däremot ser det ut som avkodningsnivån numera ligger på samma nivå två år i rad, enligt de data som denna undersökning visar, vilket rimligtvis ökar tillförlitligheten. Det är viktigt att påpeka att arbetet i skolan med att på bästa sätt automatisera ordavkodning i de lägre åldrarna inte får minskas i omfattning, utan att utvecklingen av både ordavkodning och läsförståelse måste ske parallellt. Eftersom vi inte känner till nivån på ordavkodningsförmågan i årskurs 2 hos de elever som ingår i de refererade PIRLS- eller PISA kanske vi inte kan dra ovanstående slutsats. Möjligen var även avkodningsförmågan i dessa elevgrupper sämre när de eleverna gick i årskurs 2. Tyvärr finns det mig veterligen inga trend-data på just avkodningsförmågan under den berörda tidsperioden. Det kan ju vara så att en förbättrad läsinlärning i skolan under senare år
och att positiva effekter från lek och övning av fonologisk medvetenhet i förskolan (exempelvis språklekar enligt Bornholmsmodellen) har medfört att dagens andraklassare avkodar bättre än vad man gjorde i slutet på 90-talet och början av 2000-talet. Det kunde därför vara intressant att om några år undersöka läsförståelsen hos de elever i årskurs 2 som ingår i de här nya studierna och då använda samma läsprov som PISA och PIRLS har använt sig av. Kommer dessa elevers läsförståelse då att vara bättre? Vi vet att det finns ett tydligt samband mellan ordavkodning och läsförståelse. Avkodningsförmågan korrelerar i storleksordningen 0.5-0,7 med läsförståelse. Sambandets storlek är beroende av vilka läsprov som används för avkodning respektive läsförståelse. Det innebär att avkodning förklarar ungefär 40 % av elevernas resultat på läsförståelseprov. Jacobson (2009) har visat att ungefär 40-50 % av variationen i läsförmåga i slutet av grundskolan (enligt standardprov i årskurs 9) kan förklaras av förmåga till ordavkodning tidigt i skolan (enligt ordkedjor i årskurs 2). Allmänt kan man säga att ju yngre eleverna är desto högre är korrelationen mellan avkodning och läsförståelse. En intressant iakttagelse är att spridningen i resultatfördelningarna nästan var identiska vid de tre testtillfällena. Det tycks alltså inte vara en större andel elever i den nedre svansen på fördelningen vad gäller dagens elever i årskurs 2. Jämfört med de refererade internationella undersökningarna uppfattas andelen elever med låga resultat således inte ha ökat, åtminstone inte avseende ordavkodning. När det gäller jämförelser mellan svensktalande elever och elever med svenska som andraspråk är skillnaderna i ordavkodning förhållandevis liten. Även på detta område avviker resultaten något från de internationella studierna PIRLS och PISA. Det tycks finnas en liten tendens till att pojkarnas avkodningsförmåga har ökat något, medan flickornas genomsnittliga prestationer däremot verkar ha minskat en aning. Denna reducerade könsskillnad är dock mycket liten och får på intet sätt övertolkas. Det vore dock intressant att följa denna frågeställning framöver. I de refererade PIRLS och PISA studierna framhålls att könsdifferenserna i läsförståelse fortfarande är stora. Vi kan se att slutligen se att eleverna gör mycket få fel på ordkedjetestet. Det är i allmänhet positivt för elever att känna att man klarar ett prov. Det är därför viktigt att titta närmare på elever som gör många fel och fundera på vad detta kan bero på. Sammanfattning De ovan redovisade studierna är att betrakta som pilotstudier, varför alla resultat bör tolkas med försiktighet. Undersökningen har i sammanfattning pekat på att - den genomsnittliga ordavkodningsförmågan i årskurs 2 tycks vara oförändrad mellan 1989 och 2009/10, - spridningen i resultaten är oförändrad jämfört med för 20 år sedan och att det inte är fler elever i den nedre svansen av resultatfördelningen, - skillnaden i ordavkodning är liten mellan svensktalande elever och elever med svenska som andraspråk, - skillnaderna mellan pojkarnas och flickornas ordavkodningsförmåga tenderar att minska.
Referenser Jacobson, C. (1995). Word Recognition Index as a quick screeening marker of Dyslexia. In The Irish Journal of Psychology, (Ed.) J. Whyte. Jacobson, C. & Lundberg, I. (1995). Läsutveckling och dyslexi. Frågor, erfarenheter och resultat. Liber Utbildning, Stockholm. Jacobson, C. (2009). Kan avkodningsprov förutsäga i åk förutsäga standardprov i svenska i åk 9? Dyslexi, aktuellt om läs- och skrivsvårigheter, nr.1. Johansson, M-G.( 2005). Tonåringar blir allt sämre på att läsa och stava. Dyslexi, aktuellt om läs- och skrivsvårigheter, nr 1. PIRLS 2006 (2007). Läsförmågan hos elever i årskurs 4 i Sverige och i världen. Rapport 305, Skolverket. PISA 2006 (2007). 15-åringars förmåga att förstå, tolka och reflektera naturvetenskap, matematik och läsförståelse. Rapport 306, Skolverket.
Bilaga. Fördelningarna redovisar antal elever samt medelvärde och spridning på ordkedjetestet1989, 2009 samt 2010.