Toriska Linser Förståelse för Rotationsåtergång Gerard Cairns, PhD, MCOptom, FAAO Paul China, OD, BS, FAAO Tim Green, MS Bill T Reindel, OD, MS Bausch & Lomb Incorporated, Rochester, New York, USA Introduktion De senaste tjugo åren har man gjort stora teknologiska framsteg för att ta fram toriska kontaktlinser för astigmatiker. Dessa framsteg har ökat valmöjligheterna och det finns flera linsvariabler tillgängliga. Det är ett viktigt framsteg att dessa linser nu kan korrigera många astigmatiska fel, då astigmatism är ett relativt vanligt synfel och förekommer i en mängd variationer. Flera studier visar att förekomsten av astigmatism 1 dioptri är cirka 30 procent. Bland annat visas detta i en studie av fler än 2500 barn i USA (Kleinstein 2003). Bland kontaktlinsbärare räknar man med att 45 procent av patienterna uppskattas ha en astigmatism som är 0.75 dioptrier. (Holden 1975). Trots de framsteg som gjorts, används inte toriska linser (Morgan, 2009). Potentialen av bärare är stor, och det är viktigt att patienterna inte bara får en bra synkorrigering från sina linser, utan också en bättre tillfredsställelse. Prestanda av mjuka toriska kontaktlinser Linsstabilitet Den toriska linsens cylindriska axel sammanfaller med axeln för det astigmatiska felet för att neutralisera det astigmatiska refraktionsfelet. Det finns flera designmöjligheter för stabilisering. Exempel på egenskaper är: prismaballast, tunna zoner (t.ex. double slab-off), innertorisk, avfasning, trunkering och kombinationer (t.ex. olika egenskaper i en och samma linsdesign) (Russel 2003). Olika kliniska metoder har utvecklats för att utvärdera linsstabilitet. Ett sätt är en enkel utvärdering av Primary Gaze Orientation (PGO), vilken utvärderar orienteringen av en lins som sitter bra när man riktar blicken framåt. En annan teknik är att utvärdera graden av rotationsåtergång. Denna teknik är viktig då en lins förmåga att återgå till sin ursprungsposition efter att den forcerats bort från denna, oavsett orsak, kan påverka synkorrigeringen.
Utvärdeirng av rotationsåtergång Två kliniska studier har genomförts för att utvärdera förmågan av rotationsåtergång för två typer av torisk linsdesign. Lo-Torque (Bausch & Lomb, Rochester, NY) och Accelerated Stabilization design (AS) (Vistakon, Jacksonville, FL). (Cairns 2009, 2010). Godkännande från Institutional Review Board (oberoende etisk kommitté i USA) erhölls för dessa studier och alla patienter signerade sitt medgivande innan de deltog. I studie 1 jämfördes Lo-Torque design för PureVision Toric (PVT) (Bausch & Lomb) med AS design för Acuvue Advance for Astigmatism (AAA). I studie 2 jämfördes Lo-Torque design för PVT (Bausch & Lomb) med AS design för Acuvue Oasys for Astigmatism (AOA). I båda studierna fick 32 personer (64 ögon) slumpmässigt en stabiliseringsdesign (Lo-Torque eller AS), parameter-matchade linser på varje öga. Totalt åtta kombinationer av linsstyrka/axel fanns att tillgå då sfärstyrkan var -1.00D eller -5.00D; cylindervärdet för varje sfärstyrka var -0.75D eller -2.25D; axellägena var 90 eller 180. PGO för den första linsen utvärderades 3 minuter efter isättning för att den skulle sätta sig. En minut efter att linsen manuellt felplacerades 45 temporalt från PGO utvärderades rotationsåtergången, baserat på vinkelskillnaden mellan PGO och den orientering som linsen återgick till efter 1 minut (se Figur 1). Så snart detta hade uppmätts, togs linsen ut och nästa lins sattes in och proceduren upprepades. Figur 1. A) För att utvärdera rotationsåtergång, forcerades linsen manuellt 45 temporalt med en ögonkirurgisk torksvamp. B) Linsen uppvisade god rotationsåtergång när den återgick till PGO inom 1 minut. Notera: Bilderna är endast för demonstration. Studielinserna var inte markerade såsom i bilderna.
Resultat av rotationsåtergång I båda studierna var medelvärdet (± SD) för rotationsåtergång för PVT statistiskt signifikant bättre (T-test; P < 0.05 i båda studierna) jämfört med AAA och AOA. Båda studierna uppvisade också signifikant mindre variation av rotationsåtergång med PVT linserna (Levene s Test; P < 0.05 i båda studierna). Dessutom visade båda studierna att en större andel av PVT linserna vs AAA och AOA linserna, återgick till inom 10 av PGO (χ 2 Test, P < 0.05 i alla fall) (Figur 2). 100% 100% 80% 60% 40% 20% 88% 70% PVT AAA 80% 60% 40% 20% 97% 77% PVT AOA 0% 0% Study 1 Study 2 Figur 2. Andel PVT, AAA och AAO linser som återgick till inom 10 av PGO inom en minut. Diskussion För att ge rätt synkorrigering måste mjuka toriska kontaktlinser vara stabilt orienterade. Linsrotation leder till minskning av effektiv cylinderstyrka, och den är nästan helt verkningslös när rotationen är så mycket som 30. När en torisk kontaktlins roterar från PGO, kan egenskaperna hos en linsdesign spela en viktig roll vid inpassningen av linsen. Figur 3 visar hur rörelsen av ögonlocket vid blinkning samspelar med linsens tjockleksprofil. I denna figur har två olika typer av torisk design roterats temporalt.
Figur 3A visar en dual tickness design. Figur 3B visar en prismaballast. Pilarna visar ögonlockets rörelseriktning och resultatet som uppstår vid blinkning. T N A (Pilar visar riktningen av en rörelse hos en naturlig blinkning. Röd färg betecknar en tjockare del och blå mindre tjock del) T N B Figur 3. Schematisk bild över samverkan mellan en roterad linsdesign och ögonlock. A) Dual thickness design B) Vertikal avsmalnande tjockleksdesign. Notera att dessa illustrationer bara är för demonstration och avspeglar inte aktuell tjockleksprofil av studielinserna.
När man sluter ögonlocket över den felanpassade linsen, rör sig det övre ögonlocket ner och nasalt i en snabb rörelse, vilket medför en temporal rörelse och långsam återgång till öppen position. Man kan anta att återgången till PGO med linsen som har dual thickness design blir fördröjd av en tjockare ballastdel, då den fångas upp av det övre ögonlocket. För en prismaballastad lins är det mindre troligt att återgången till PGO förhindras av samverkan från det övre ögonlocket. Under den korta tid som tillpassaren kan utvärdera individuella toriska linser under en tillpassning, är det viktigt att förstå att rotationsåtergången hos toriska linser är en del av linstillpassningen. Detta kan ge en insikt i hur stabil linsen kommer att vara i verkliga livet och hur konsekvent synen kan upplevas av patienten. En lins förmåga att återgå till PGO efter en rotation ska beaktas när man väljer en torisk kontaktlins. Fler studier bör göras för att ytterligare klarlägga relationen mellan ögonlocksrörelse och linsdesign, och fastställa egenskaperna hos Lo- Torque designen som bidrar till en större tendens att återgå till PGO. Referenser 1. Kleinstein RN et al. Refractive error and ethnicity in children. Arch Ophthalmol. 2003;121:1141-1147. 2. Holden BA. The Principles and Practice of Correcting Astigmatism with Soft Contact Lenses. Aust J Optom. 1975, 58:8, 279 3. Morgan P.B. Trends in UK contact lens prescribing 2009. Optician. 2009; June 5th: 20-21. 4. Russell CH et al. The correction of astigmatism with soft contact lenses. Ophthalmol Clin N Am. 2003;16:353-358. 5. Cairns G. Rotational stability of silicone hydrogel toric contact lenses. Optician. Jan 8, 2010:26-28. 6. Cairns G. Toric Lens Stability: Insights and Assessments. American Academy of Optometry. 2009. Breakfast Seminar.