EN GOD GRUND. Det framtida arbetet mot våld i nära relationer i Skaraborg

EN GOD GRUND Det framtida arbetet mot våld i nära relationer i Skaraborg Rapport efter Rådslag kvinnofrid, februari maj 2008 Jan Herstad, processledare

1 Innehåll Definition av våld... 2 Sammanfattning... 2 Förslag i korthet... 4 Uppdraget... 4 Förord... 5 Bakgrund... 6 Nivåer... 9 Utväg... 10 Tranan...16 Det längre perspektivet och kvarstående problem... 18 Projektfakta...19 Tabell 1. Anmälda kvinnofridsbrott i Skaraborgs femton kommuner 2007...21 Tabell 2. Anmäld misshandel av kvinna i nära relation 2007... 22 Bilaga 1. Intervjulista... 23 Bilaga 2. Förslag till avtal Tranan - kommunalförbundet... 24 Bilaga 3. Nuläge Skaraborg... 26

2 Definition av våld När vi i utredningen diskuterar våld har definitionen i Per Isdals bok Meningen med våld från 2001 hela tiden funnits i våra tankar. Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra det den vill. Isdals definition täcker in alla formerna av övergrepp när det gäller våld i nära relationer som t ex fysiska, psykiska, verbala, sexuella, ekonomiska, materiella och själsliga övergrepp samt försummelse. Sammanfattning Skaraborgs kommunalförbund har initierat ett rådslag om det framtida arbetet mot våld i nära relationer. Processen har ägt rum under vintern - våren 2008 och avslutas med föreliggande rapport. Texten är ett resultat av arbetsgruppens diskussioner och hela arbetsgruppen står bakom resultatet. Runt hela landet pågår motsvarande diskussioner om ett utvecklat arbete mot våld i nära relationer. Nya verksamheter startas, utredningar läggs fram och befintlig verksamhet utvecklas. Den främsta grunden till denna aktivitet är den förändrade socialtjänstlagen från och med den första juli 2007. Nu har inte längre kommunerna möjlighet att välja om de ska arbeta med dessa frågor nu måste de. Varför ska samhället arbeta mot våld i nära relationer? Förutom att t ex en ny lagtext kräver det. Våldet innebär ett stort lidande för kvinnor och barn i vissa fall livsfara, det traumatiserar de inblandade med en förskräckande risk för ett destruktivt socialt arv och det innebär enorma ekonomiska förluster för den enskilde och samhället. Våld är, globalt sett, ett av de största hoten mot folkhälsan. De polisanmälda kvinnofridsbrotten i Skaraborg år 2007 var 1.179 stycken. För vi in försiktiga skattningar av mörkertalet (enligt BRÅ:s och Amnestys kalkyler) kommer vi fram till att nästan 6.000 kvinnor, och ännu fler barn, varit utsatta för våld i nära relation. Att angripa mörkertalet och rikta ljus mot våldet, hjälpa de utsatta kvinnorna och barnen, behandla männen samtidigt som man arbetar förebyggande det är en av samhällets största utmaningar kommande år. Vi har valt att bygga på de goda erfarenheterna av det befintliga myndighetssamarbetet i Utväg Skaraborg och det kvinnojoursstyrda Kvinnohuset Tranan. Rapporten definierar en miniminivå för verksamheten, en nivå som också ska ge möjlighet till förebyggande arbete.

3 För att förstå argumentationen om miniminivå måste det påpekas att verksamheten idag tyvärr vilar på bräcklig grund. Såväl Utväg som Tranan har förutom det basala bidraget från region, kommuner och kriminalvård hankat sig fram via projektansökningar och statsbidrag. Från och med i år har kriminalvården dessutom sagt upp sin del av finansieringen. Därför har det heller inte funnits någon kontinuitet och trygghet. Varje verksamhetsår har präglats av stora ambitioner men osäkra förutsättningar och ständiga försök att justera och lappa i budgeten. Personalen har slitits utöver det rimligas gräns. En av rådslagets viktigaste uppgifter har varit att säkra en stabil och trygg minimigrund för arbetet mot våld i nära relationer i Skaraborg. Lyckas vi inte med det kommer den framskjutna position som varit Skaraborgs snart att upphöra. Vidare argumenterar vi för två olika nivåer på arbetet i Skaraborg, dels en basnivå i kommunerna och dels en specialistnivå lokaliserad till Skövde. Arbetsgruppens förslag är att finansieringen delas upp med 50 % på Västra Götalandsregionen och 50 % på kommunerna i förhållande till folkmängden. Våra förslag avser verksamheten från och med 2010 och innebär att Utväg Skaraborgs kommunala kostnader ökar från 4,18 kronor per invånare i år till 9,72 kronor per invånare år 2010. I absoluta tal ökar kommunernas kostnader från 1.071 i år till 2.489 år 2010. För regionen är den föreslagna ökningen för Utväg från år 2008 1.069 kronor till år 2010 2.489 kronor. Det ska noteras att siffran för 2010 är i 2009 års pris- och löneläge. Självklart ska det också fortsättningsvis göras stora ansträngningar för att säkra både statligt stöd och stöd från EU. Kvinnohuset Tranan har i år kostnader på 4 kronor per invånare och får i förslaget 3 kronor per invånare år 2010. Istället kommer de att ta in en stor del av sina intäkter genom direktdebitering för utnyttjat boende. Eftersom kvinnojourerna i vårt förslag får en krona per kommuninvånare så blir den totala externa kostnaden för Skaraborgs kommuners arbete mot våld i nära relationer från och med 2010 9,72 plus 3 plus 1 = 13,72 kronor per invånare och år. Till detta kommer den direkta dygnsdebiteringen för utnyttjat boende på kvinnohuset Tranan. Även om det ligger utanför ramen för denna utredning måste det påpekas att ekonomin för år 2009 måste lösas för både Utväg och Tranan. Problemen är överhängande och risken är uppenbar för en omfattande kris för båda verksamheterna. Lösningar måste fram för att inte omöjliggöra utredningens förslag.

4 Förslag i korthet Rådslaget riktar sig till följande samarbetsparter i Skaraborg: Kommunerna, Hälsooch sjukvårdsnämnderna västra och östra Skaraborg, Polismyndigheten i västra Götaland/PO3, Åklagarkammaren i Skövde, Kriminalvården Mariestad, Utväg Skaraborg, Kvinnojourerna i Skaraborg, Skaraborgs kvinnohusförening, Kvinnohuset Tranan, Rädda barnen, Röda korset, Brottsofferjouren östra Skaraborg, Föreningen Andrum. Rådslaget föreslår de ovannämnda samarbetsparterna i Skaraborg att fatta beslut om tillämpliga att-satser: Att ett folkhälso- och jämställdhetsperspektiv ska dominera arbetet mot våld i nära relationer i Skaraborg Att arbetet mot våld i nära relationer ska vara ett prioriterat område Att samarbetet mellan offentliga sektorn och de ideella organisationerna är en hörnsten i arbetet mot våld i nära relationer Att samtliga myndigheter (Kommunerna, Västra Götalandsregionen, Polismyndigheten i västra Götaland/PO3, Åklagarkammaren i Skövde, Kriminalvården Mariestad) som ingår i Utväg Skaraborg ska förnya avtalet om ett samarbete mot våld i nära relationer Att lägga fast en ny organisation för Utväg från och med 2010 Att skriva ett avtal med Skaraborgs Kvinnohusförening angående driften av kvinnohuset Tranan från och med 2010 Att stödja lokaliseringsförslagen angående specialistfunktioner i Skövde Att på grund av koncentrationen till Skövde överväga att på sikt flytta funktionen som värdkommun från Tibro Att kommunerna i Skaraborg godkänner förslaget om basnivå Att inleda en diskussion med Högskolan Skövde om inrättande av en högskoleutbildning om våld i nära relationer Att säkra nuvarande bemanning för Utväg och Tranan under 2009 Uppdraget Skaraborgs kommunalförbund har under hösten 2007 initierat ett rådslag om kvinnofridsarbetet i Skaraborg. Syftet med processen är att erbjuda medborgarna i Skaraborgs kommuner ett väl fungerande kvinnofridsarbete. För detta krävs ett helhetsgrepp, strukturerade och samordnade insatser på övergripande myndighetsnivå, på mellankommunal nivå och i samverkan med ideella organisationer. Kort sagt: Hur ska det framtida arbetet mot våld i nära relationer i Skaraborg se ut? Rådslagsarbetet ska sammanfattas i en kort rapport ställd till Skaraborgs kommunalförbund med slutsatser och förbättringsförslag.

5 Förord Vi lever i en tid som håller på att omdefiniera samhällets skyldigheter. Skydd av invånarna i en stat har alltid ansetts som en av samhällets viktigaste uppgifter. I praktiken har skyddet av kvinnor och barn hållits utanför den definitionen. Skyddet har informellt delegerats till den frivilliga sfären, framförallt kvinnojourerna. Vi har upprörts över kvinnornas situation ute i världen medan den grundläggande säkerheten i vardagen för kvinnor och barn i Sverige varit en icke-existerande, blind fläck för samhället. Långsamt har insikten vaknat att våldet i nära relationer inte ska vara en privat angelägenhet. Samhället ska ta ett ansvar för skyddet av våldsutsatta kvinnor och barn om detta vittnar bland annat den nya formuleringen (från och med 1 juli 2007) av socialtjänstlagen i 5 kapitlet, 11 paragrafen där ett bör ändras till ett skall. Detta ordbyte kommer att föra med sig stora förändringar för Sveriges kommuner. Inte bara staten, landstingen och kommunerna är inblandade i förändringstänkandet. Också de enskilda medborgarnas inställning till våld i nära relationer ändras. Från att förut ömsom generat, ömsom hjälplöst, ha vänt bort blicken när kvinnor som är vänner, grannar, arbetskamrater eller släktingar har misshandlats växer en insikt om att vi måste göra något. Genom frågor, stöd och polisanmälan. Våga se kunna handla! Om anställda vid myndigheter, privatpersoner och sjukvårdens personal börjar reagera och handla istället för att titta bort, så måste också kunskap, resurser och organisation anpassas till den nya medvetenheten. Därför har det fåtal platser i Sverige som byggt upp en verksamhet för stöd till våldsutsatta kvinnor och barn och behandling av våldsamma män, utfört en viktig pionjärverksamhet. Här ligger Skaraborg med sitt mångåriga arbete i form av främst Utväg och kvinnojourerna långt framme. Delar av övriga Sverige är fortfarande en helt vit karta när det gäller denna verksamhet. Men de satsningar och det utvecklingsarbete som gjorts i Skaraborg har mer varit en följd av enskilda individers engagemang än allmänna samhällskrav. För att tala klarspråk så vilar verksamheten på bräcklig grund. En av rådslagets viktigaste uppgifter har varit att säkra en stabil och trygg minimigrund för arbetet mot våld i nära relationer i Skaraborg. Lyckas vi inte med det kommer den framskjutna position som varit Skaraborgs snart att upphöra. På ett sätt har alla de platser som nu börjar utvecklingsarbetet från (nästan) noll en lättare uppgift. De kan rationellt och lidelsefritt analysera behovet och sedan göra en bedömning av rimliga resurser. Inget tidigare skymmer sikten. Ibland kan stora framgångar genom åren blända för de ökade kraven på både kvantitativa och kvalitativa insatser. I grunden vill vi och ska vi arbeta för ett samhälle som tar ställning mot våld och verkar för ett annat mansideal ett som utesluter våld och kränkningar. Ett samhälle där jämställdhet mellan kvinna och man är en självklar utgångspunkt och där

6 barnperspektivet är ett fundament. Arbetet för det samhället måste ges rimliga verktyg! Arbetet mot våld i nära relationer ska numer ses som ett av samhällets basuppgifter. Bakgrund Utredningen vill peka på några olika argument som kan användas för att fastslå behovet av ett kraftfullt arbete mot våld i nära relationer. Som bakgrund för dessa argument finns hela tiden det geografiska området Skaraborg och dess befolkningsunderlag. Siffrorna är hämtade från Statistiska Centralbyrån och avser situationen 2007-12-31. Essunga 5.638 Falköping 31.311 Grästorp 5.831 Gullspång 5.425 Götene 13.056 Hjo 8.809 Karlsborg 6.850 Lidköping 37.773 Mariestad 23.871 Skara 18.544 Skövde 50.197 Tibro 10.611 Tidaholm 12.651 Töreboda 9.376 Vara 16.008 Sammanlagt: 255.951 Totalsiffran för respekt med sig. Som jämförelse kan nämnas att vi kommer upp till Malmös storlek om 25.000 invånare läggs till. Statistik Vi kan studera brottsstatistiken, analysera mörkertalen och närma oss en bild av hur många misshandelsfall och övergrepp som faktiskt begås inom vårt geografiska område. I tabellerna 1 och 2 finns ett underlag för detta sätt att resonera. Men statistiken är osäker. Diskussionerna om mörkertalen blir lätt luddiga. Mycket talar för att de kanske är ännu större.

7 I tabell 1 (sidan 21) noterar vi att kvinnofridsbrotten är förfärande många och naturligtvis i sig mer än tillräckliga för att motivera samhällets kvinnofridsarbete. Långt värre blir det i tabell 2 (sidan 22) där en enda brottstyp behandlas, nämligen misshandel av kvinna där förövaren är bekant med offret. Nu lägger vi till mörkertalet. I ett slag mångdubblas antalet brott och då ska vi ändå ha i minnet att det är en försiktig skattning av mörkertalet och att det bara gäller ett av kvinnofridsbrotten. Statistiken hjälper oss att inse vikten och behovet av ett arbete mot våld i nära relationer men har svårt att vägleda oss till hur en verksamhet ska se ut. Kostnader Förändringarna i socialtjänstlagen från och med 2007-07-01 ändrar i första hand kommunernas situation på ett radikalt sätt. Arbetet mot våld i nära relationer får en helt annan bas. Samhället tvingas att ta sitt ansvar. Resurser måste omfördelas. Hur ska det ske? I varje enskild kommun eller i ett kommunövergripande samarbete? Arbetsgruppens övertygelse är att kommunerna har mycket att vinna, inte minst ekonomiskt, på att samarbeta. Alternativet är att varje kommun försöker bygga upp spetskompetens och ny verksamhet ett mycket dyrare alternativ. Två svenska studier från 2006 har försökt beräkna kostnaderna för mäns våld mot kvinnor. Räkna med kostnader från Umeå universitet har beräknat de samhälleliga kostnaderna för ett tjugoårigt misshandelsförhållande till cirka 2,5 miljoner. Kvinnans personliga kostnader har uppskattats till 0,2 miljoner. Då är ändå inte de indirekta kostnaderna beräknade, framför allt det lidande som kvinnan och barnen fått utstå. Socialstyrelsens rapport Kostnader för våld mot kvinnor beräknar de årliga samhällsekonomiska kostnaderna i Sverige på grund av mäns våld mot kvinnor till mellan 2,7 och 3,3 miljarder. Eftersom Skaraborgs befolkningssiffra motsvarar cirka 2,8 % av rikets blir kostnaden mellan 75 och 92 miljoner kronor per år. Besläktad verksamhet I allt arbete mot våld i nära relationer som utförs i Sverige idag väljer vi att lyfta fram två positiva exempel. Naturligtvis finns det också områden som släpar efter men vi ser ingen nytta med att peka ut några sådana. Först och främst väljer vi Malmö, som visserligen som storstad har helt andra problem, men som också satsar enormt. Dessutom är det intressant i och med att befolkningssiffran bara är 25.000 invånare större än Skaraborgs. Kriscentrum i Malmö etablerades år 2000. Under 2008 satsar Malmö cirka 75 kronor per invånare.

8 För det andra nämner vi verksamheten i södra Kalmar län (lokalisering Kalmar) som inviger sitt centrum mot våld i nära relationer, Vingen, i september i år. Befolkningsunderlaget är 135.000 invånare och den demografiska strukturen liknar mer Skaraborgs. Vingens kostnader belastar kommunerna med cirka 18,5 kronor per invånare år 2009. Den siffran förutsätter att man får statsbidrag för igångsättning av verksamheten. Utan det eventuella statsbidraget blir kostnaden för 2009 knappt 29 kronor per invånare. Rykande aktuella exempel av lite annat slag är de kompetenscentra som växer fram i vår omedelbara närhet. Västra Götalandsregionen startar nu ett centrum som har till uppgift att utbilda och vägleda personal inom hälso- och sjukvården i regionen. Samarbete med forskningen skall också etableras och utvecklas och metodutveckling ske så att kunskap om våld i nära relationer fördjupas. Även ett kompetenscentrum för Göteborgsregionens kommuner är under framväxt. Inom några månader kommer man att slutbehandla ett förslag om ett kommungemensamt kompetenscentrum för de tretton kommunerna inom Göteborgsregionens kommunalförbund. Målgruppen är kommunernas personal och tanken är att en samlokalisering ska ske med det regionala centrumet. Vidare finns i Trollhättan Resurscentrum för kvinnofrid Väst som utifrån ett tydligt folkhälsoperspektiv arbetar för att stärka kunskapen kring kvinnofridsproblematiken samt hedersrelaterat våld. Rättssäkerhet En kvinna som blir väl bemött, omhändertagen och får det stöd hon behöver är mycket mer benägen att medverka i en polisutredning. Snabbheten, bemötandet, stödet, tillgängligheten är väsentliga för att hon ska orka igenom rättsprocessen. En av de absolut vanligaste orsakerna till att åklagarmyndigheten inte kan bevisa, inte styrka brott, och därför får lägga ner förundersökningen är att samhället inte har kunnat erbjuda kvinnan en tryggare och bättre situation än den hon befann sig i innan. Även de fall där inte samhället väcker åtal, men där kvinnorna och barnen (även männen) får hjälp ur sin situation har, på både kort och lång sikt, en brottsförebyggande effekt. Detta påverkar naturligtvis i sin tur hela rättskedjans arbete. Barnet har länge varit helt negligerat i sin roll som brottsoffer. Ändringen av socialtjänstlagen innebär att socialtjänsten bör beakta att barn som bevittnar våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Barn som har bevittnat brott vilka har varit ägnade att skada tryggheten och tilliten hos barnet i förhållande till en närstående person har numer (2006) rätt till brottskadeersättning. Vi har en bit kvar till dess barn betraktas som målsägande, som brottsoffer även i straffrättslig mening men vi är på väg mot det.

9 Avslutande exempel I allt högre utsträckning arbetar sjukvården med screening av våldsproblem när det gäller kvinnliga vårdsökande på t ex vårdcentraler, barnavårdcentraler och mödravårdcentraler. I Rikskvinnocentrums nationella kartläggning 2006 framkommer t ex att 25 % av alla akutmottagningar och 18 % av alla vårdcentraler arbetar med screening inom detta område. Från Malmö hämtar vi en intressant randanmärkning. 1998 gjordes en enkät för socialtjänsten som visade att man hade kännedom om 100 fall av våldsutsatta kvinnor. Kriscentrum för kvinnor och barn startade sin verksamhet år 2000. Nu efter det att centret varit igång under några år har socialtjänsten kännedom om mellan 400 och 500 fall. Utvecklingen i Malmö är ett mycket starkt stöd för vårt arbete med att minska mörkertalen. Slutligen en notering om den nya kvinnofridslinjen. Det är en nationell jourtelefon för våldsutsatta kvinnor som drivs av Nationellt centrum för kunskap om mäns våld mot kvinnor på regeringens uppdrag och invigdes den 4 december förra året. Trots att den bara verkat några månader får man redan drygt 100 samtal per dygn. Kvinnofridslinjen är ytterligare en påminnelse om det enorma behovet av åtgärder mot våld i nära relationer. Nivåer Vi föreslår att två nivåer för arbetet mot våld i nära relationer skapas i Skaraborg. Det gäller en specialistnivå och en basnivå. Specialistnivån innebär ett centrum i Skövde med Utväg, Tranan, barnahus, polisens familjevåldsenhet, tingsrätt, åklagarmyndighet och akutsjukvård. En del av dessa pusselbitar finns redan på plats och andra utreds/diskuteras. Det är viktigt att lokaliseringen av de eventuellt tillkommande bitarna (till exempel familjevåldsenhet och barnahus) fullföljer intentionerna med specialistnivån. Här finns ett tätt, informellt samarbete mellan myndigheter, institutioner och organisationer. En annan grundbult utgörs av myndigheternas avtalsfästa samarbete. Denna nivå är motorn i arbetet mot våld i nära relationer, här finns spetskompetensen och utvecklingsresurserna parallellt med en stor del av den operativa personalen. Forskningskontakter och internationellt, nationellt och regionalt nätverksbyggande. Hit vänder man sig för att få hjälp med utbildning och bidragsansökningar likaväl som med handledning och behandlingsdiskussioner. På denna nivå är Utväg en samordnande spindel för myndigheternas och frivilligorganisationernas specialistresurser. När det gäller framtiden för Utväg och Tranan återkommer vi under rubrikerna med deras namn.

10 Den andra nivån basnivån eller generalistnivån finns ute i kommunerna. Kommunerna är huvudansvariga för arbetet mot våld i nära relationer enligt socialtjänstlagen. Varje kommun, hur liten den än är, måste ha viss kompetens inom området. Däremot skiljer sig naturligtvis kvantiteten på resurserna. Komponenter som ska finnas i varje kommun är: Myndighetsutövande Handlingsplan Handläggningsrutiner (manualer) Kontaktperson för Utväg tillika kvinnofridssamordnare Lokal samverkansgrupp Hjälp till lägenhet, både för utslussning och permanentboende Interkommunalt samarbete bland annat om permanentboende i annan kommun än hemkommun Samarbete med ideella organisationer (till exempel kvinnojour) Ett skaraborgsperspektiv för arbetet mot våld i nära relationer Lösningar av boende- och stödproblematiken för de särskilt utsatta grupperna genom egen personal, befintliga boenden och samarbetsparter Komponenter som kan finnas i kommunerna: Samarbete med grannkommuner Bidragsansökningar med grannkommuner Utväg Vi citerar formuleringen i sammanfattningen (sidan 3): måste det påpekas att verksamheten idag tyvärr vilar på bräcklig grund. Såväl Utväg som Tranan har förutom det basala bidraget från region, kommuner och kriminalvård hankat sig fram via projektansökningar och statsbidrag. Från och med i år har kriminalvården dessutom sagt upp sin del av finansieringen. Därför har det heller inte funnits någon kontinuitet och trygghet. Varje verksamhetsår har präglats av stora ambitioner men osäkra förutsättningar och ständiga försök att justera och lappa i budgeten. Personalen har slitits utöver det rimligas gräns. En av rådslagets viktigaste uppgifter har varit att säkra en stabil och trygg minimigrund för arbetet mot våld i nära

11 relationer i Skaraborg. Lyckas vi inte med det kommer den framskjutna position som varit Skaraborgs snart att upphöra. Behovet att säkra Utvägs framtid är akut. I Utväg har Skaraborg utvecklat en grundmodell som har prövats i tolv års tid. Rapporten finner inga skäl att överge modellen utan vill tvärtom utveckla den ytterligare med den decennielånga erfarenheten som bas. Utväg ska i ännu högre grad bli synonymt med Skaraborgs arbete mot våld i nära relationer. Namnet Utväg ska hittas i alla sammanhang där samhället bedriver sådant arbete. Hos den kommunala kontaktpersonen, på regionens hemsidor, polisens familjevåldsenhet etc. Även om det kan kännas hädiskt att använda ordet varumärke i sådana här sammanhang kan det inte nog betonas hur svårt det är att bygga upp allmän kännedom om en verksamhet och hur mycket lättare det är att bygga vidare på något etablerat med gott rykte. Vi vill se Utväg som en motsvarighet i Skaraborg till de olika kompetenscentra som nu byggs upp i Västra Götaland. Deras uppgift ska vara att bli en kunskapsbank, stödja kommunernas, regionens och frivilligorganisationernas utvecklingsarbete, samordna etablering av verksamheter, hålla sig uppdaterad på forskning och metodutveckling, bedriva kompetensutveckling och stärka myndigheters samarbete och erfarenhetsutbyte. Skaraborg behöver inte skapa ytterligare ett regionalt kompetenscentrum. Utväg blir detta centrum, under förutsättning att man ges de nödvändiga resurserna. Allt detta ska ske samtidigt som behandlingsarbetet bibehålls, förstärks och utvecklas. Utväg ska alldeles särskilt prioritera stödet till de mindre kommunerna i Skaraborg. Detta beroende på deras svårigheter att bygga upp tillräcklig baskompetens. Hållbarhet När samhället tar sig an ett nytt ansvarsområde är risken överhängande att engagemanget bär över en intensiv pionjärperiod och sedan stagnerar, rutiniseras och falnar. Det är en för krävande uppgift att tilldela enstaka personer. Ska vi uppnå en hållbar verksamhet är det viktigt att vi har en grupp människor som tillsammans ägnar sig åt att driva verksamheten framåt. Först då orkar man utveckla, kan man bli ett kraftcentrum. Och först då får man styrkan att också klara av motgångar på både det personliga och kollektiva planet. Det är en lärdom vi fått med oss från erfarenheterna av liknande verksamheter ute i landet. Det är en svår och personligt ansträngande verksamhet vi diskuterar som ställer stora krav på erfarenhet, mognad och engagemang hos personalen. Även om den får regelbunden handledning så får den betala ett personligt pris. För att det inte ska bli för högt krävs det arbetskamrater att diskutera med, få stöd och avlastning från.

12 Den personalstyrka vi slutgiltigt stannat vid är att betrakta som minimal med tanke på arbetsuppgifterna. Utöver ordinarie samordnartjänster föreslår vi också en ledningsfunktion för Utväg samt en helt ny funktion en förebyggande verksamhet. En rimlig förmodan är också att mörkertalen minskar i takt med att allt mer ljus riktas mot problemet. Ju mer samhället och den utsatta vågar synliggöra våldet, desto bättre blir behandlingsresultatet, desto mindre blir skammen och desto mindre mörkertalen. Om detta stämmer kan vi se fram mot allt fler hjälpsökande under de kommande åren. Ledning Utväg har hittills saknat en ledningsfunktion. En del av dessa uppgifter har dock ålagts samordnartjänsten för våldsutsatta kvinnor. I och med våra förslag om ett både utvidgat och hållbart Utväg blir den konstruktionen ohållbar. En chef får i uppdrag att leda verksamheten under Utvägs styrgrupp. Detta avser det ekonomiska ansvaret, det personella ansvaret, ansvaret för det operativa arbetet och det yttersta ansvaret för verksamhetens utveckling. Samordnare Samordnarnas arbete har hittills varit Utvägs kärna. Tyvärr är resurserna även här präglade av tillfälliga lösningar. Det som finns i ordinarie budget är 1,0 samordnare för kvinnor och tillika ledare för Utväg och 1,0 samordnare för barn som lever med våld. Tjänsten som samordnare 1,0 för stöd och hjälp till män som utövar våld har, efter Kriminalvårdens förändrade syn på arbete med icke-dömda män, bara lösts tillfälligt. Vårt förslag innebär att varje verksamhetsområde (kvinnor, män och barn/ungdomar) får sin hela samordnartjänst. Förebyggande Det är inom det förebyggande arbetet som rapporten kommer med de största nyheterna för arbetet mot våld i nära relationer i Skaraborg. Egentligen borde personalresursernas storlek vara minst lika stark här som i det ordinarie behandlingsarbetet. I en framtid kan förhoppningsvis det förebyggande arbetet växa ytterligare. Centrala funktioner för det förebyggande arbetet är de som vi kan inordna under ledorden folkhälsa, utbildning, information, utveckling, nätverksbyggande och forskning. Trots goda satsningar på utbildning hos en del myndigheter, till exempel polis och åklagare, är behovet av utbildning mycket stort hos kommunernas personal, inom hälso- och sjukvården, kriminalvården, polisen, åklagarmyndigheten, kyrkan, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och frivilligorganisationerna kort sagt alla

13 de parter som tillsammans bildar det nätverk som ska vara de våldsutsattas och förövarnas hjälp. Vi behöver kunskap för att våga se, för att kunna handla, för att inte vända bort blicken och för att prata med, länka vidare. Ungefär så låter det ett tema med variationer. Med en aktiv utbildningsinsats som initieras och drivs av Utväg kan samtliga samarbetsparter stå på en gemensam värdegrund i kvinnofridsarbetet. I och med att de två informatörerna/utvecklarna anställs kommer Utväg att kunna ta på sig en övergripande och samordnande funktion för utbildning i Skaraborg inom arbetet mot våld i nära relationer. En god idé är att utbilda kvinnofridsinstruktörer som kan driva kvinnofridsarbetet på sina arbetsplatser, stå till tjänst med råd och stöd till sina arbetskamrater och som fortlöpande vidareutbildas av Utväg. När offentliga sektorn höjer ribban för sitt kvinnofridsarbete så innebär det att man ska vända sig både utåt (till allmänheten) och inåt (till sin egen personal), eftersom man är samhällets största arbetsgivare för kvinnor. I fortbildningsarbetet ska vi också komma ihåg de förtroendevalda. När det gäller att identifiera grupper med särskilda behov vet vi sedan tidigare att det finns oerhört stora kunskapsluckor. Det gäller bland annat missbrukande kvinnor, funktionshindrade kvinnor, psykiskt sjuka kvinnor, äldre kvinnor, unga kvinnor, unga förövare, våld i samkönade relationer och kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld. Här blir Utväg en stark resurs, inte minst genom nätverksbyggande och utbildningsverksamhet, för kommuner, hälso- och sjukvården och kvinnojourer att luta sig emot, eftersom varje kommun för sig är för liten att bygga särskilda resurser för dessa grupper. Utvägs informatörer/utvecklare ska planera denna utåtriktade verksamhet och tillsammans med sina arbetskamrater ha en specialistkompetens för hela Skaraborg. Inte minst kan denna resurs bli ett stöd för Skaraborgs folkhälsoarbete. Ofta finns spetskompetensen hos Utvägs egen personal och ibland finns den hos någon av samarbetsparterna. Vikten av en god grundkompetens ute i kommunerna kan inte nog understrykas. Devisen blir följaktligen: Grundkompetens lokalt spetskompetens centralt. Samarbetet med kvinnojourer och tjejjourer i deras opinionsbildande arbete är en hörnsten för Utväg. Forskare, myndigheter och politiker på det nationella planet påpekar i olika sammanhang hur beklämmande dålig forskningsanknytningen i Sverige har varit. Vi har solida forskningsinsatser från England, USA och Canada men saknar i stort sett data från Norden om vilken effekt behandlingen har haft inom de tre verksamhetsfälten. En annan viktig uppgift är att se till att rutinerna och dokumentationen läggs upp i samråd med forskare för att inte försvåra för både aktuell och framtida forskning. Rutinerna på Utväg ska organiseras på ett sådant sätt

14 att uppföljning av de hjälpsökande kan ske fram till åtminstone fem år efter avslutad kontakt. Med anledning av det som sagts ovan är det extra positivt att kunna konstatera att Utväg redan inlett detta arbete. Utväg har ett pågående forskningssamarbete med Linköpings universitet och professor Margareta Hydén, gällande barn som lever med våld. Utvägs mansverksamhet ingår, under ett år, i ett nationellt forsknings- och utvärderingsprojekt som Socialstyrelsen är ansvarig för. Utvägs barnverksamhet kommer från och med september 2008 och ett år framåt att delta i ett nationellt forsknings- och utvärderingsprojekt som Göteborgs universitet ansvarar för. Utväg skall vidare utveckla ett hållbart system för verksamhetsuppföljning och utvärdering i syfte att kvalitetssäkra verksamheten för Utvägs målgrupp. Tjänsterna som informatörer/utvecklare blir centrala för Utvägs framgång och förmåga till konsolidering och förändring. På dessa områden har vi en möjlighet att gå i spetsen samtidigt som vi förhindrar att den övriga personalen slits för hårt. De ska självklart vara med i den utåtriktade verksamheten men de slipper driva den. Samtidigt menar vi att de som innehar tjänsterna som informatörer/utvecklare ska ta del i samtals- och gruppverksamheten. Med andra ord finnas med i kärnverksamheten samtidigt som de inte ska uppslukas av den. Det är viktigt att dessa personer hela tiden har kunskapen och känslan för Utvägs arbete för att kunna använda ständigt aktuella exempel och inte bli fristående eller isolerade. När det gäller att nå ut till barn- och ungdom har Utväg redan omfattande erfarenhet genom det spännande skolinformatörsprojektet som syftar till att nå varje årskurs 9 i grundskolan och årskurs 1 i gymnasiet i Skaraborg. En annan idé kan vara föräldrautbildning. Vidare kan Utväg utbilda informatörer på skolan kanske i samarbete med fältarbetarna inom socialtjänsten. Här är det dock viktigt att inte Utväg tar över ansvaret från skolan utan arbetar initierande. På dessa tjänster ligger också uppgiften att bjuda in både regionen och de lokala folkhälsoplanerarna att kraftfullt engagera sig i arbetet mot våld i nära relationer. Det finns naturligtvis ingen gräns för det förebyggande arbetet och häri ligger också en uppenbar fara. Man sliter ut sig genom att låta informations- och utbildningsinsatserna expandera i allt vidare cirklar. Risken är att man tar över ansvaret från andra aktörer. För att undvika detta kan man pröva uppdragsutbildningar som finansieras av externa krafter, t ex företag och industrier. På så sätt når man grupper som kanske inte annars skulle kontakta Utväg, socialtjänsten eller psykiatrin. Samtidigt är det viktigt att Utväg hela tiden informerar och klargör vem som ansvarar för vad och hänvisar till t.ex. Tranan, psykiatri eller socialtjänst i tillämpliga fall. Där fyller också myndighetssamarbetet i Utväg en viktig funktion.

15 Utväg Skaraborg har även inlett ett samarbete med Alternativ til Vold i Oslo. En verksamhet man inspirerats av. Ett mentorförhållande på institutionsnivå. Kontakten kan omfatta studiebesök, föreläsningar, handledning, arbetsbyte etc. Utväg kan också initiera förändringar hos sina samarbetsparter. Det kan t ex gälla en förbättrad statistik, förbättrad skaderegistrering, internutbildning eller screeningrutiner (våga fråga). Budget Utväg 2010 (2009 års pris- och löneläge) Driftkostnader Personal, 6,0 tjänster 2.124 Personalomkostnader 989 Grupparvoden 1.007 Handledning 158 Lokaler 360 Administration huvudman 75 Resor, transporter 75 Material inklusive informationskostnader 100 Administrativa kostnader (inklusive data + telefon drift) 90 Totalt 4.978 Tillkommer kostnadsuppräkning för 2010 gällande löner, arvoden samt hyra. Förslag till finansiering Återigen är det begreppet hållbarhet som står i centrum för våra förslag. Utväg ska ha den trygga ekonomi som kännetecknar all annan samhällelig kärnverksamhet. Det måste bli ett slut på en situation som inneburit en ständig osäkerhet inför framtiden och där även basverksamhet varit tvungen att hitta projektfinansiering. Det vi nu föreslår innebär inget slut för statlig, europeisk eller annan finansiering av framtida utvecklingsprojekt. Tvärtom har den alla möjligheter att öka i betydelse. Arbetsgruppens förslag är att finansieringen delas upp med 50 % på Västra Götalandsregionen och 50 % på kommunerna i förhållande till folkmängden. Om vi utgår från halva kostnaden för Utväg (2.489 ) och delar den summan med folkmängden i Skaraborg 2007-12-31 (255.951) får vi en kostnad för kommunerna i Skaraborg på 9,72 kronor per invånare. Kostnaden för Västra Götalandsregionen blir då 2.489.

16 Tranan Under 18 år har kvinnohuset Tranan tagit emot hjälpsökande kvinnor från Skaraborg. På samma sätt som för Utväg har kvinnohuset Tranans arbete komplicerats av en trasslig och oklar ekonomisk situation. Hållbarhet är även här ledordet för att skapa tydlighet och struktur inom arbetet mot våld i nära relationer i Skaraborg. Också när det gäller Tranan ser vi ett exempel på nivåtänkandet i rapporten. För kvinnojourerna i Skaraborg blir Tranan den enhet (vid sidan av Utväg) som har möjlighet att ge stöd och hjälp. Där samlas en kompetens som de enskilda jourerna inte har möjlighet att bygga upp. Genom ett förslag om differentierad finansiering ser vi också till att ta kritiken från framförallt de mindre kommunerna på allvar, en kritik som riktat in sig mot att kostnaderna tidigare slog för hårt mot de kommuner som hade ett lågt utnyttjande. Boende Boendet för våldsutsatta kvinnor och barn är en av de svåraste uppgifterna inom arbetet mot våld i nära relationer. Behovet ser olika ut från individ till individ och är dessutom olika vid olika tidpunkter för samma kvinna. Fas 1 Kvinnojourernas lägenheter för fall där hotbilden inte är så stark eller kvinnan av olika skäl inte vill använda sig av boendet i Tranan. Fas 2 Kvinnohuset Tranan för fall där hotbilden är större, där kvinnan vill komma ifrån närmiljön eller där kvinnan och barnen har behov av det stöd som personalen på Tranan kan erbjuda. Fas 3 Polisen har ansvaret för fall där hotbilden är extremt stor och bedömningen görs att ett skyddat boende måste tillgripas. Antalet sådana fall på ett år är få. Fas 4 Kvinnojourernas lägenheter för stöd till kvinnan och barnen under utslussningen till ett eget liv. På orter utan kvinnojour skulle socialförvaltningen mycket väl kunna ha en utslussningslägenhet. Fas 5 Permanentboende. Idag är situationen mycket otillfredsställande. Vi kommenterar detta under rubriken Det längre perspektivet, sidan 19. Personal För att Tranan ska kunna leva upp till avtalets skrivningar är miniminivån två stycken anställda. 1,0 tjänst för kvinnor och 1,0 tjänst för barn. På en av tjänsterna läggs också det övergripande ansvaret för verksamheten.

17 Skydd Även om Tranan inte ska behöva leva upp till den professionella skyddsnivå som gäller för polisens skyddade boende, bör ändå skalskyddet ses över i samarbete med polisen. Det kan gälla larm, säkerhetsdörr, översyn av fönster etc. Visserligen har det saknats incidenter inom säkerhetsområdet i Tranans hittillsvarande historia men här måste vi planera för riskminimering. Avtal Skyddet och stödet för våldsutsatta kvinnor och barn är ett kommunalt ansvar. Det är svårt att tolka den nya socialtjänstlagen på annat sätt. Kvinnojourerna och kvinnohusen har helt enkelt tagit ansvar för det frånvarande samhället. De har sett bristen och agerat, decennier innan samhället äntligen kommer efter. Men den nya situationen med ett samhälleligt ansvar innebär också ett kravställande. Ska de ideella organisationerna fortsätta att ta ett ansvar men numer på kommunernas uppdrag, krävs ett reglerat, avtalsmässigt förhållande. Ett förhållande där kraven specificeras, där avtalstiden regleras och där återrapportering av både innehåll och ekonomi noteras. Vi bifogar ett förslag till avtal mellan Skaraborgs Kvinnohusförening och kommunerna i Skaraborg (se bilaga 2, sidan 24). För att ge kommunerna tid att planera sitt boendeansvar har vi föreslagit att det nya avtalet ska gälla från och med 2010. Det sammanfaller mycket lägligt med att det nuvarande betydligt enklare avtalet, löper ut. I avtalet för vi in ett årligt avstämningsmöte mellan Kvinnohusföreningen och kommunerna, reglerat samarbete mellan Tranan och Utväg bland annat avseende utbildning och förmedling av kontakt rörande våldsutsatta kvinnor och barn som lever med våld. Budget Tranan 2010 (2009 års pris- och löneläge) Driftkostnader Personal 572 Sociala avgifter 266 Lokaler 232 Fortbildning 30 Resor, transporter 10 Handledning 30 Material, infokostnader, inventarier (förbrukning) 58 Administrativa kostnader, inklusive data + telefon drift 43 Totalt 1.241

18 Tillkommer kostnadsuppräkning för 2010 gällande löner, arvoden samt hyra. Förslag till finansiering Skaraborgs femton kommuner garanterar Kvinnohuset Tranan ett grundbidrag motsvarande tre kronor per invånare. Det innebär en sänkning av debiteringen till kommunerna jämfört med idag. Istället kommer Tranan att ta in en del av sina intäkter genom direktdebitering för utnyttjat boende. På detta sätt läggs en viktig del av finansieringen på de kommuner som faktiskt utnyttjar Tranans service mest. Kostnaden blir 408 kronor per dygn för kvinnor och 250 kronor per dygn för barn. Vidare garanterar kommunerna ett bidrag till kvinnojourerna med en krona per invånare. Slutligen finns en möjlighet för Tranan att debitera kommunerna en fyllnadsinbetalning om den faktiska beläggningen på Tranan inte motsvarar den budgeterade beläggningen. Intäkter Grundbidrag 768 Direktdebitering kvinnor (700 dygn) 286 Direktdebitering barn (750 dygn) 187 Totalt: 1.241 Det längre perspektivet och kvarstående problem Vi har fått lämna många frågor olösta eller delvis lösta på grund av dels den korta utredningstiden och dels vår strävan efter att kunna lägga fram realistiska och ekonomiskt genomförbara förslag. Dessutom är arbetet mot våld i nära relationer statt i snabb förändring och expansion. Inte minst kommer socialstyrelsens olika uppdrag gällande regeringens handlingsplan mot våld att betyda mycket för den fortsatta utvecklingen. Uppdragen ska redovisas i slutet av 2009. I framtiden kommer fokus med all säkerhet att skifta från akutarbetet idag till det förebyggande arbete som bland annat består av att förändra attityder och därigenom också angripa mörkertalen. Forskningen, som ännu är blygsam, behöver en kraftig tillväxt. Förhoppningsvis kommer vi att se en ökning både av anmälningsbenägenheten och lagföringen. Naturligtvis kommer det akuta behandlingsarbetet att fortsätta att vara viktigt men det förebyggande arbetet är idag mer eftersatt. En brist i vår utredning är att vi inte kommit med förslag som gäller omhändertagandet efter rättegång. Det fungerar inte tillfredställande idag. Inte heller har vi löst den svåra frågan med kvinnornas och barnens permanentboende efter en

19 separation från mannen. Visserligen är den medtagen i förslagen om kommunernas baskomponenter men i och med att kommunerna inte förfogar över de yttersta maktmedlen när det gäller lägenhetsbestånd och lägenhetstilldelning kommer detta även fortsättningsvis att vara ett stort problem. Sekretesslagstiftningen sätter ibland upp nästan oöverstigliga hinder för ett rationellt och snabbt arbete mot våld i nära relationer. Inte minst samarbetet mellan polisen och Utväg berörs av detta problem. Slutligen saknar rapporten ett konkret förslag rörande en professionell socialjour i Skaraborg. Det ligger vid sidan av vårt uppdrag men icke desto mindre tillåter vi oss att komma med en synpunkt från vårt perspektiv när det gäller våld i nära relationer. Lös behovet av en socialjour genom att koppla den till boendet för kvinnor och barn på kvinnohuset Tranan. Då får den direktkontakt med ett av jourens områden samtidigt som den kan arbeta också med sina andra uppgifter, t ex pengabrist och omhändertagning av barn. Projektfakta Som processledare engagerades Jan Herstad från Kalmar. Rådslagets arbetsgrupp består av: Marianne Aldén, åklagarmyndigheten, Skövde Göte Emilsson, Tibro kommun Helen Engström, kvinnohuset Tranan, Skövde Stefan Gustafsson, frivården, Skövde Tommy Hoff, polisen, Skövde Christina Lindström, Västra Götalandsregionen, Skövde Eva Olofsson, Skövde kommun Marianne Olsson, Götene kommun Monica Palmér, Rädda Barnen, Falköping Elisabeth Rahmberg, Lidköpings kommun Ann Wolmar, Utväg Skaraborg, Skövde Rådslagsarbetet inleddes med ett brett upptaktsmöte på Karstorps konferens den 8 februari. Inbjudan riktades till hela kvinnofridssektorn. Vid mötet talade statssekreterare Christer Hallerby, Marius Råkil från Alternativ til Vold, Margareta Hydén från Linköpings universitet och riksdagsledamoten Margareta Persson. Dagen avslutades med bikupediskussioner. Arbetsgruppen har haft fyra arbetsmöten, två studieresor och ett avslutande seminarium.