BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 2 Gråhårsproblemet En berättelse från Skellefteå
Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013
# 2 Gråhårsproblemet
Det hände sig vid den tiden när Öhlindhöök var ledare i den lilla staden Skellefteå. Älven flöt tung och grå mellan stadsdelarna. Vintern hade varit kall och snörik. Från november till slutet av mars låg temperaturen under noll. Invånarna suckade över de stora drivorna. Många misströstade och sa att det blir nog som på artonhundratalet. Då låg snön kvar in i juni månad. Men detta år hände något helt annat. Ett mystiskt ämne hade kommit in i vattenledningsnätet. Än visste ingen om det. Människorna i staden och dess omgivningar började bli allt mer gråhåriga. De gamla fann det helt i sin ordning men de unga köade för att dölja de gråa stråna med hjälp av stadens frisörer. Dessa arbetade dag och natt, men problemet blev bara större och större. På Klipptornet, Saxfrissan, Hårkammen och alla de andra friseringarna blandade man dekokter och kemikalier, örter och cerealier i de mest fantasifulla mixer. De första dagarna efter toningarna och färgningarna såg frisyrerna moderna och skimrande ut, men bara efter någon vecka började färgerna gråna. Eftersom problemet var likadant över hela staden, kunde man inte anklaga någon enskild företagare. Än hade man inte upptäckt ämnet. Arbetet i kommunalhuset gick på lågfart. Den större delen av arbetsstyrkan var kvinnor och deras energi och tankar var för tillfället inte inriktad på den kommunala verksamheten. De letade över hela Internet efter undergörande hårkurer och beständiga färgmetoder. De manliga tjänstemännen tog det hela med större ro och fortsatte med det 5
arbete de gjort de senaste tjugo åren, nämligen att diskutera var en ny bro skulle placeras. Ute i samhället började effekterna märkas. I klädbutikerna ändrades sortimentet till färger som bättre passade till den nya looken. Pensionärsrabatterna drogs in eftersom antalet pensionärer ökade drastiskt och omotiverat. Misstankar fanns att många förklarade sig äldre än de var och försökte få oskäliga prisnedsättningar på bussar och biografer. Forskarlag anlände till staden och hotellen hade gyllene tider då de större dagstidningarna också kom med sina representanter. Stora rubriker talade om gråhårsstaden. Vattenanalyser gjordes vid det närbelägna Universitet men på grund av bristande anslag var deras möjligheter starkt begränsade. En delegation reste ner till Bryssel för att ansöka om brådskande EU-bidrag, men misslyckades. Först skulle Grekland räddas från bankrutt, något som kunde ta flera år. Då kom ett glädjebesked från några institut i USA. De var villiga att hjälpa till mot fritt vivre i staden. I fullmäktige beslöts med hundraprocentig enighet att anta erbjudandet. Inte ens vänstern var emot. Två av stadens numera gråhåriga trettiosjuåringar, Katarina Sköld och Sonja Frisk, vann två miljoner på en lottokupong och reste omedelbart till Thailand på obestämd tid. SMS:en hem till deras familjer vittnade om fin avkoppling och ett ohejdat nöjesliv. Snart kröp det också fram att de kände sig som tonåringar på nytt, främst för att den hårfärg de haft som sjuttonåringar hade kommit tillbaka. Katarinas smått uppgivne make, de hade fyra barn, nämnde att frun fått igen hårfärgen i Thailand för en av forskarna som han vid ett sällsynt tillfälle råkade stå i matkön på ICA-torget med. 6
Forskaren, som gärna ville vara den som löste gråhårsproblemet, skickade genast i all tysthet sin laboratorieassistent till Danmark. Assistenten var en tjugofyraårig skellefteflicka som bott i staden hela sitt liv. Hon hade långt grått hår och kunde efter några veckor meddela att det återfått sin blonda färg. Hon blev snabbt hemkallad och som ett experiment förbjöd forskaren henne att dricka av stadens vatten. Dagarna gick och varje morgon synades hon noga. Ungefär samtidigt hade Katarina och Sonja återvänt och till sin förtvivlan sett spegelbilden visa en gråare och gråare hårkalufs. Det stod nu klart för forskaren att vattnet var boven. Denne forskare som kom från södra Ghana började nu ta reda på var ifrån stadsborna fick sitt vatten. Historiskt sett hade vattnet kommit direkt från en sjö kallad Falkträsket. Det blev så småningom otillräckligt för stadens ökande befolkning och man byggde ett vattenverk. Vattnet kunde tas från den breda och vattenrika Skellefteälven. Med diverse kemiska processer blev det renade älvsvattnet de närmaste decenniernas lösning. Men 2011 inträffade en mindre katastrof. En parasit, som hette Cryptosporidium, gjorde att en stor del av befolkningen fick magsjuka. Visserligen hittade man inte igen själva parasiten, men händelsen påskyndade beslutet att trygga stadens vattenförsörjning genom att använda grusåsarna väster om staden. Det nya vattensystemet hade varit igång ungefär ett år. En del av stadens befolkning hade sedan åtskilliga år tillbaka använt vad som populärt kallades Slindvattnet. Alla var belåtna med det goda och klara vattnet. Det gamla vattenverket var rivet och tjänstemännen hade kommit ett stort steg närmare den drömda bron. 7
För forskaren uppstod ett problem. Hur skulle han kunna få till omfattande undersökningar av den nya vattentäkten utan att skrämma stadens befolkning halvt från vettet? Enligt stadens säkerhetschef, som han hade ett hemligt möte med, var det helt uteslutet att ett sabotage av vattenledningsnätet låg för handen, även om vissa markägare hade varit förgrymmade under anläggningstiden. Med noggrant uträknade kompensationer hade de tystnat, en efter en. Bevakningen sköttes också med den modernaste teknik de kunnat uppbringa. Orsaken måste sökas någon annanstans. Forskaren kontaktade i detta läge SGU i Malå. Där fanns experterna på Skelleftefältets geologi. En intensiv granskning av området påbörjades. Man kunde konstatera att den gamla Varuträskgruvan var av en annorlunda beskaffenhet. Kunde den påverka den omgivande grusåsbildningen? Under förevändning att under forskartiden också studera den världsberömda och rika malmförekomsten i Varuträsk, kunde forskaren tillbringa mycket av sin fritid i gruvområdet. Det fantastiska fria vivret bidrog naturligtvis till hans beslut. Staden hade börjat vänja sig nu. Många frisörer hade gått i konkurs. Hotellnäringen gick bakåt och det nya tiovåningshus som skulle byggas lades i malpåse. Staden hade blivit sömnig. Ingenting hände. Forskaren arbetade i tysthet tillsammans med sin assistent. Företrädesvis i det tält som man slagit upp i skogen nära Nyland. Varje dag levererades mat och andra förnödenheter dit från Svensk Catering. Det gick ingen nöd på dem. Genom idogt arbete och trevliga kvällsnöjen i kombination nådde forskaren snabbt resultat. 8
Han fann ämnet polucit. Läckande ur berggrunden, vattenburet och silverfärgat, nästan vitt. Hans assistents drinkar spetsades utan hennes vetskap med små mängder av ämnet. En morgon kom hon gråtande ut ur tältet. I hennes hår syntes gråa slingor. Hon var nästan otröstlig och kunde inte förstå varför forskaren jublade. Vid kommunstyrelsens nästa möte var redogörelsen för poluciten det enda på agendan. En konsultfirma skulle omedelbart anlitas. Inom två månader måste ett åtgärdsprogram finnas. Forskaren, som var specialist på sitt område, hade redan tidigare som student upptäckt ett sätt att neutralisera poluciten och förvandla den till harmlöst kalcium. Då klev Öhlindhöök myndigt fram och undrade varför man i så fall behövde en konsultfirma. Det var lika bra att ge uppdraget till Tekniska Kontoret direkt. Pengarna man sparade kunde användas till att köpa in kunskapen från forskaren. Tekniska Kontoret kom i samråd med forskaren fram till att det bästa vore att bygga ett nytt vattenverk i höjd med Mobacken. Vattenverkets enda uppgift skulle bli att rena vattnet från polucit och neutralisera kalkmängden. Den lokala tidningen, Norran, som alltid var på alerten och hade god kännedom om vad som rörde sig i bygden, hade av någon outgrundlig anledning totalt missat forskaren och hans assistent. Ingen hade skvallrat om tältet i skogen. En fotograf och två journalister fick nu fullt upp. Granskningen av kommunens sätt att hemlighålla kritiserades. Insändarsidan fylldes av ilskna åsikter om det enorma slöseri som det fria vivret orsakade. Pengarna gjorde bättre nytta i snöröjningen. För att inte tala om att utöka skol- och äldreboendepersonal. 9
Andra arga insändare påtalade kommunens dåliga framförhållning och inkompetenta medarbetare. Riskerna med malmerna i Skelleftefältet borde ha utretts bättre. En jordbrukare i Klutmark fick uttala sig i ett stort uppslag där han redogjorde för besvärligheterna med de grävningar som gjorts i grusåsarna på hans mark. En annan insändare ondgjorde sig över de ersättningar som vissa markägare hade erhållit. En av de unga journalisterna vädrade en romans när hon såg forskaren och hans unga assistent. I en närgången intervju fick hon forskaren att erkänna att han sökt skilsmässa från sin amerikanska fru. Assistenten medgav att de skulle flytta ihop. De hade fått byggnadslov i Nyland, i närheten av där de bott i tält och påbörjat sin kärlekssaga. Ett halvår senare stod det nya vattenverket klart. Den nya bron var inte påbörjad. Assistenten var gravid. Forskaren fick en hemlig summa för patentet på reningsmetoden. Stadens befolkning återfick hårfärgen. Nya friseringar etablerades. Staden var fortfarande sömnig. Ingenting hände. 10
11
Önskar du ge författaren feedback på novellen? E-posta till berattarforeningen@gmail.com Vi förmedlar sedan mailet till författaren.