Teoretiska perspektiv 1 Rickard Mikaelsson, FD 1
Teoretiska perspektiv 1 För att nå målet att förklara och förstå krävs analytiska sorteringsinstrument. Den här kursen komma att fokusera på sex sådana analytiska sorteringsinstrument, eller teoretiska perspektiv. De kan betraktas som inbördes konkurrerande teoriskolor, men kan också komplettera varandra i strävan att nå ökad kunskap om världsliga händelser 2
Teoretiska perspektiv 1 Föreläsning 1 Föreläsning 2 De traditionella, etablerade Realismen Liberalismen Utmanarna Marxismen Konstruktivism Feminism Postmodernism 3
Teoretiska perspektiv 1 Realismen 4
Realismen Den teoriskola som länge har dominerat studiet av internationella relationer. Djupa rötter: Thukdides (ca. 460-399 f.kr), kriget mellan Sparta och Aten; Machiavelli (1469-1527), fursten/prinsen, råd; Hobbes (1588-1679) Leviathan, war of all against all. Realismen har sin grund i ett relativt skeptiskt synsätt på mänskliga relationer och möjligheten att genom ökad förståelse och insikt nå moraliska framsteg i mänsklig interaktion. Moderna realismen grundades av Hans Morgenthau (Politics among Nations, 1948) och kom som en reaktion på den idealistiska skolans framträdande position under mellankrigsperioden. Vi bör betrakta världen för vad den är, inte för vad den borde vara. 5
Realismen Realismens sex principer enligt Morgenthau 1. Politiken och samhället styrs av objektiva lagar som grundar sig i den mänskliga naturen, som är oföränderlig. Det går att utveckla teorier som förklarar dessa lagar. 2. Ledare för stater tänker i termer av intresse, som definieras som makt. Vi kan därför objektivt förklara dessa handlingar. 3. Intresse definierat som makt är en universell princip, som gäller över tid och rum. Makt är en persons kontroll över en annan. 4. Politik är moral, med det kan finnas en motsättning mellan moral och framgångsrik politik. 5. Det finns ingen universell moral. Den ena statens moral är inte nödvändigtvis den andra statens moral 6. Politik är en autonom sfär. För att förstå politik måste det politiska abstraheras från andra sfärer. Det som utmärker den politiska sfären är intresse definierat som makt. 6
Realismen Fokus på stater och makt: Underliggande tema att stater interagerar i ett anarkistiskt system där deras säkerhet inte kan tas för givet. De tävlar därför med varandra för att erhålla makt och säkerhet. Staters primära målsättning är att säkra statens fortlevnad, alla andra målsättningar, som exempelvis ekonomisk utveckling, är underställt detta primära mål. Varje stat är ansvarig för att säkra sin egen säkerhet och kan inte lita på att någon annan aktör (stat eller institution) garanterar statens fortlevnad. Makt är därför av central betydelse eftersom det ger ökad möjlighet att garantera statens fortlevnad. Makt, på grund av förpliktelse mot det egna landet och folket, är viktigare än moral. När det kommer till sin spets så kommer stater att vara väldigt flexibla i sin tolkning av moraliskt agerande för att säkerställa att deras mer grundlägganden intressen säkras. Det utrikespolitiska handlingsutrymmet begränsas av andra stater, men ökad makt ger ökat handlingsutrymme. 7
Realismen En realism eller flera? Liknande grund men vanligt att dela in realismen i tre delar. Klassisk realism: Från antiken fram till slutet av 1800- talet. Modern realism: 1939-79, följde debatten med idealismen och förändrades efter Waltz verk. Neo-realism (strukturell realism): 1979-, följde efter Kenneth Waltz förnyat teoriskolan med sitt verk Theory of International Politics. 8
Realismen Klassisk realism tar en utgångspunkt i en pessimistisk förståelse av den mänskliga karaktären som överfört på stater leder till en kamp om makt och en vilja att dominera. Den starke bestämmer. the strong do what they have the power to do and the weak accept what they have to accept (Melian dialogen). Moderna exempel, Nazi-Tyskland och Tjeckoslovakien 1939, Sovjet och Ungern 1956. En annan utgångspunkt tas i en stark mänskligt behov att tillhöra en gemenskap, och hur detta behov leder till nationalism och en acceptans att försvara gruppen. Negativ syn på möjligheten att skapa en gemensam internationell värdegrund. Internationella avtal ska bortses från om staten är hotad. Imperialistisk expansion är ett legitimt sätt att nå ökad säkerhet. 9
Realismen Den moderna realismen har en liknande utgångspunkt som den klassiska realismen. Skillnaderna är att den moderna realismen är inte lika skeptisk till möjligheten att internationell ordning kan säkras om stater agerar förnuftigt. En offensiv kampen om makt och dominans kan underminera säkerheten för den egna staten, så det ligga ett egenintresse i att respektera etiska och moraliska principer. Waltz accepterade Morgenthaus sex principer som en utgångspunkt, men la till ett systemtänkande som präglar neo-realismen. Internationell politik betraktas inom neo-realismen, eller strukturell realism som teoriskolan också kallas, som ett system bestående av enheter (stater) som är sammansatta till en helhet (struktur). Det är strukturen som avgör hur stater agerar, och eftersom det internationella systemets struktur är, och kommer alltid att vara, präglat av anarki, styrs staters agerande av maktpolitiska principer. 10
Realismen Skillnad mellan defensiva realister och offensiva realister. Waltz menar att stater är säkerhetsmaximerare och inte maktmaximerare (defensiv realism). Mearshimer menar att makt ger säkerhet och att stater därför alltid aktivt strävar efter ytterligare makt (offensiv realism) 11
Realismen Teoretiska konkurrenter, exempelvis liberalismen, riktar ofta kritik mot realismen för dess oförmåga att förstå framväxten av internationella institutioner, normer, och organisation som har börjat sätta den realistiska logiken ur spel. Svårigheten att förklara slutet av kalla kriget och sönderfallet av kommunismen i både Sovjetunionen samt Central och Östeuropa. Enligt realisterna, som Mearsheimer, speglar bara dessa institutioner och organisationer den internationella maktbalansen. De används av stormakter för att nå ökad makt och för att cementera maktpositioner. Stater är dessutom främst intresserade av relativa fördelar, inte absoluta fördelar, vilket förklarar varför internationellt samarbete fortsättningsvis även kommer att vara svårt att uppnå. 12
Realismen Tre centrala begrepp används ofta av realister för att studera konsekvenserna av det anarkiska internationella strukturen och staters strävan efter säkerhet. Säkerhetsdilemmat Maktbalans Polaritet 13
Realismen Säkerhetsdilemmat: Militär makt kommer alltid att vara centralt för en stat eftersom ingen stat kan helt förlita sig på andra stater i sin strävan efter säkerhet. Problemet med militära resurser är att de inte enbart kan användas för defensiva syften, utan även för offensiva syften. En stat som bygger en starkare militär makt utgör därför automatiskt ett hot för omgivande stater, som i sin tur måste bygga en starkare militär för att bemöta detta hot. En stats strävan efter ökad säkerhet kan därför leda till minskad säkerhet eftersom processen kan leda till en upprustningsspiral. Staters individuella säkerhet har en tendens att leda till kollektiv osäkerhet. Överenskommelse och avtal har begränsad påverka på en sådan utveckling eftersom ingen stat kan vara helt säker på att dessa avtal och samarbetet kommer att respekteras. Det kan även uppstå ett strategiskt behov av att göra ett förebyggande angrepp för att reducera en annan stats militär makt innan de hunnit utveckla sin förmåga eller inlett ett angrepp. 14
Realismen Maktbalans: Säkerhetsdilemmat kan leda till krig, vilket realisterna anser bäst undviks med hjälp av en maktbalans uppstår, där staters militära resurser balanseras mot varandra. I sådana scenarion så blir krig för kostsamt och därför undviks. Det faktum att Sovjet och USA aldrig gick till direkt angrepp på varandra under kalla kriget förklaras exempelvis med hjälp av att en maktbalans hade uppstått mellan dem. Utvecklingen av kärnvapen bidrog i hög grad till denna maktbalans, MAD. USA:s starka reaktion vid upptäckten av missiler på Kuba kan också förstås med hjälp av teorin om maktbalans. Utplaceringen av dessa missiler underminerade maktbalansen som rådde mellan stormakterna, och USA agerade för att återställa balansen. 15
Realismen Polaritet: Realister har länge studerat det internationella systemet och försökt förstå vilka konstellationer som är mest stabila. De slutsatser som har dragits har gjort gällande att ett bipolärt system, där det endast finns två stormakter, är det mest stabila eftersom det är enklast att uppnå maktbalans i en sådan struktur. Mindre stater bedöms vilja inordnas i olika läger och ger därför styrka till systemet. Ett multipolärt system, där det finns tre eller flera stormakter, är bedömt att vara mindre stabilt eftersom det är svårare att uppnå en maktbalans mellan dessa stater. Unipolära strukturer, med endast en stormakt, är bedömt att vara det mest instabila systemet eftersom alla andra stater kommer att försöka underminera denna enda stormakts position och det finns ingen naturlig kraft som samlar länderna i läger. 16
Realismen Teorin om hegemonisk stabilitet. Realister menar att världen var säkerhetspolitiskt bipolärt under kalla kriget, men i ekonomiskt avseende unipolärt, med USA som den enda stormakten. USA eftersträvade allierade i ställningskriget mot Sovjet och tog därför på sig rollen som garant och finansiär, vilket lade grunden för internationellt samarbete. 17
Realismen Realismen menar att de grundläggande karaktärsdragen i internationella relationer beständiga, och att det är ytterst lite progression och utveckling i samarbete mellan stater. Samma drivkrafter som påverkade Aten, Sparta, Rom o.s.v. påverkar moderna stater. Tidlöshet Världen är inte fredligare idag än för tusentals år sedan. Realismen menar därför att det finns tydliga skiljelinjer mellan nationell politik och internationell politik. Nationell politik har förändrats, exempelvis har många länder blivit mindre auktoritära och mer demokratiska. Denna utveckling påverkar enligt realismen inte de grundläggande fundamenten för internationella relationer, nämligen suveränitet, intressehävdande, säkerhetsdilemmat, krig och maktbalans. 18
Realismen Case: Första världskrigets utbrott, alliansbildning och utlösande faktorer Sex dagars kriget, Israels attack på Egypten. Kubakrisen, terrorbalans 19
Realismen Främsta kritiken mot realismen 1. Teorin anses som reduktionistiskt i att den reducerar internationella relationer till relationer mellan stater byggd på makt. Skillnader i tid, kultur, nationella politiska system, socioekonomiska strukturer o.s.v. blir ointressant i realismen. Kritikerna menar att man kan göra jämförelser över tid, men att man samtidigt måste vara medveten om skillnaderna som följer med en sådan jämförelse, en medvetenhet som realismen inte har. Det enda som realismen kalkylerar in är teknologisk utveckling, inte social utveckling. 2. Realismen har länge fokuserat på säkerhet, fred och krig. Men med fokus på stater så missar realismen att fånga många nya former av säkerhetshot som har uppstått, exempelvis internationell terrorism, organiserad brottslighet, socio-ekonomiskt sönderfall o.s.v. 3. Oförmågan att fullgott förklara många nutida internationella händelser, som slutet på kalla kriget, framväxten av EU, skapandet av internationella normer, o.s.v. Hur långt kan man sträcka argumentet om staters egenintresse. 20
Teoretiska perspektiv 1 Liberalismen 21
Liberalismen En av de större teoriskolorna inom studiet av Internationella Relationer. Ökad betydelse efter slutet på kalla kriget. The end of history, Fukuyama. Liberalismens rötter dras ofta till filosofer som John Locke, Immanuel Kant, Adam Smith, och John Stuart Mills. Flera av dessa reagerade på den rådande ordningen internationellt och skissade på en alternativ ordning. Till skillnad från realismen så har liberalismen en mycket mer positiv uppfattning om den mänskliga karaktären och möjligheterna till fredlig internationell samlevnad. I grunden en ideologi. Liberalismen utgår från uppfattningen att människor är rationella varelser och att de institutioner som människor bygger därför kan återspegla denna rationalitet. Det finns därför möjligheter, enligt liberalismen, att bygga ett internationellt samhälle där stater samarbetar för att uppnå ökad gemensam nytta, grundat på en rationell insikt om ömsesidigt beroende. 22
Liberalismen Fyra dimensioner. 1) Alla människor är juridisk lika och förtjänar naturliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna, rätten till utbildning, och religiös tolerans är exempel på sådana rättigheter. 2) Stater anses byggda av fria individer som i ett naturtillstånd går samman för att skapa gemensamma institutioner för att hantera kollektiva problem; ordning, infrastruktur o.s.v. Det sociala kontraktet. Stater har därför inget egenvärde, utan endast värde i förhållande till de tjänster som den kan ge enskilda individer. Tjänster som individen har svårt att skaffa på egen hand. Olika liberala skolbildningar ser olika roller för staten. Den nyliberala förespråkar ofta en minimal stat, nattväktarstaten, medan socialliberalismen anser att staten har en mer betydande roll i att säkerställa regleringar och fördelning av samhällsresurser. 23
Liberalismen 3) Rätten att äga egendom. Grundläggande rättighet som ska skyddas. Ytterligheten, Nozick, all form av påtvingad beskattning är stöld. 4) Stark tro att marknadslösningar är överlägsna statlig reglering när det gäller handelsfrågor. Detta gäller både nationellt och internationellt. Tre nivåer. 1) Individ, 2) stat, 3) internationell struktur. Olika nivåer som Liberalismen fokuserar på i sitt tänkande. 24
Liberalismen Inom studiet av IR så läggs betoningen på aktörer och intressen, oviljan att dra tydliga skiljelinjer mellan den nationella och internationella sfären, samt institutioner/organisationers förmåga att överbygga intressekonflikter och därmed säkerställa fred, tillväxt och frihet. Kant internationell fred nås via inre frihet för medborgare och yttre samarbete mellan stater. Bygger på en uppfattning om att det finns universella värden och intressen. De mänskliga fri- och rättigheterna betraktas av liberalismen som sådan värden och intressen. Democratic peace theory. Demokratiska stater går inte till krig mot varandra. Bland det närmaste en lag som finns inom samhällsvetenskapen. Kan dock ifrågasättas, USA och Allende. Den naturliga ordningen har blivit korrumperad av odemokratiska ledare. 25
Liberalismen Kosmopolitanism: Människor är i grunden likadana, oavsett hemvist. De har samma värde. Indelningen av världen i territoriella stater är därför både olämpligt och oetiskt. Den nationella gemenskapen är överspelad och vad som istället behövs är globala institutionella lösningar som kan tillgodose de önskemål som kommer från mänskligheten. På kort sikt mellanstatliga institutioner och regionala parlament, på lång sikt genuina globala forum och institutioner. Dessa institutioner skulle vägledas av universella normer, som exempelvis mänskliga rättigheter. 26
Liberalismen Liberalismen betonar även staters interdependens. Världens stater är alla ömsesidigt beroende av varandra för sin överlevnad, utveckling och välstånd. Den ökande globaliseringen har bara förstärkt den bilden. Ekonomisk interdependens (produktion byggt på komparativa fördelar), säkerhetsmässig interedependens, miljömässig interdependens, o.s.v. Liberalismen erkänner att interdependensen inte är jämnt fördelad. Vissa stater är mer beroende än andra. Beroendet är kopplat till makt, men makt är inget entydigt. Makt är sakfrågespecifikt. Dessutom så betonar liberalismen möjligheten till kompromiss och samarbete istället för tävlan. En logik som stärks av utgångspunkten att världen präglas av interdependens. Världen betraktas därmed inte som ett nollsummespel, utan som ett plussummespel, där alla parter kan nå bättre förutsättningar genom samarbete. 27
Liberalismen Stater behöver dock en internationell struktur byggd på institutioner och organisationer för att kunna realisera de gemensamma fördelar som samarbete kan skapa. Kortsiktiga vinster kan annars underminera sådant agerande. Internationella institutioner bidrar till samarbete och ordning genom att övervaka efterlevnaden av internationella regler och normer. Risken för fusk minskar om samarbetet genomförs i framtidens skugga. Kortsiktiga vinster idag, byggt på fusk, kan innebära försakelse av långsiktiga fördelar. Internationella institutioner bidrar även till att minska staters misstänksamhet mot varandra. Avsikter och information kan enklare spridas mellan stater. Genom att knyta stater närmare varandra genom internationella avtal, institutioner, och organisationer kan även ett klimat av ge-och-ta byggas, där en stats eftergifter idag kan belönas med en annan stats eftergift imorgon. 28
Liberalismen Keohane: Internationella institutioner är nyckeln till att begränsa den internationella anarkins negativa effekter. Fokus läggs på långsiktig absolut nytta istället för kortsiktig relativ vinst. Internationella institutioner kan vara både formella och informella. Formella i meningen av internationell lagstiftning (krigsförbrytelselagstiftningen) eller internationella organisation (FN, WTO), eller informella i meningen av internationella normer och värderingar (internationella regimer). Dessa olika former av internationella institutioner förekommer ofta parallellt och stärker varandra. 29
Liberalismen Vissa forskare inom liberalismen (ex. Moravcsik) betonar konkurrensen mellan inrikespolitiska intressen och deras påverkan på staters utrikespolitik. Traditionell bottom-up perspektiv på staten, med skillnaden att staten inte betraktas som en enhetlig aktör. Statens intressen styrs av nationella intressegrupper som internt tävlar för att använda staten som plattform för att hävda sina intressen. Detta synsätt ger insikt i hur staters intressen skapas och förklaringar till varför staters intressen kan variera, både mellan varandra och i tid och rum. 30
Liberalismen Case: Framväxten av internationella normer, exempelvis R2P Europeisk integration, EU Globala handelsregler, WTO 31
Liberalismen Främsta kritiken mot liberalismen. 1. De utopiska dragen i liberalismen. Utgångspunkten om universella värden och intressen har blivit anklagat att vara orealistiskt och okunnig om både kulturella skillnader samt svårigheterna för stater att förlita sig på andra. De liberala utgångspunkter kan endast stämma när staters existens inte är hotad. USA:s unilaterala agerande efter 9/11. 2. Liberalismen ses som en teori för och av väst. Liberaliseringen av den globala handeln har inte givit jämförbara fördelar globalt utan av vissa anses ha fördjupat globala orättvisor. Liberalismen bidrar i detta avseende inte till att lösa underutveckling och exploatering. 3. Liberalismen anses även vara blind för ojämlikheter mellan könen samt förespråkar en samhällsmodel som är byggd på västerländska värderingar, en form av modern västerländsk imperialism. 32
Teoretiska perspektiv 1 The End 33