Livsmedelsverkets allergiinformation nr 4. Soja, jordnöt och andra baljväxter

Livsmedelsverkets allergiinformation nr 4 Soja, jordnöt och andra baljväxter

Innehåll Soja, jordnöt och andra baljväxter Fakta om sojaprotein...1 Framställning av sojaprodukter...2 Användning av sojaprodukter i livsmedel...3 Jordnötter och deras användning i livsmedel...4 Lupin och dess användning i livsmedel...4 Ärtprodukter och deras användning i livsmedel...4 Användning av andra baljväxter i livsmedel...4 Kikärter...4 Bönor och linser...4 Förtjocknings- och emulgeringsmedel från baljväxter...5 Skadliga ämnen...5 Sojaallergi...5 Förekomst av sojaallergi; Symtom vid sojaallergi...5 Korsreagerande allergener; Allergiska reaktioner mot soja...6 Sojalectin...6 Jordnötsallergi...7 Förekomst av jordnötsallergi...7 Symtom vid jordnötsallergi; Korsreagerande allergener...7 Allergiska reaktioner mot jordnöt...8 Lupinallergi...9 Förekomst av lupinallergi; Symtom vid allergi mot lupin...9 Korsreagerande allergener; Allergiska reaktioner mot lupin...9 Ärtallergi...10 Förekomst av ärtallergi; Symtom vid allergi mot ärter...10 Korsreagerande allergener; Allergiska reaktioner mot ärtprotein...10 Allergi mot andra baljväxter...10 Märkning...11 Mätkningskrav för livsmedel med soja, jordnöt och lupin...11 Undantag från märkningskraven...12 Livsmedel utan märkningskrav...12 Ingredienser; Tillsatser; Processhjälpmedel och bärare...12 Aromer...13 Livsmedel för särskilda näringsändamål...13 Analys av protein från baljväxter...13 Oljor från baljväxter...13 Kostråd...14 Sammanfattning...15 Referenser...15 Livsmedelsverket 2010 Text: Ingrid Malmheden Yman och Ulla Edberg, kemiska enheten 2, FoU-avd. Redaktör & grafisk form: Maj Olausson Illustration: Anette Hedberg Foto: Michael Mottlau/Scanpix, Trons/Scanpix, Bo Nyberg Tryck: Taberg Media Group, Taberg ISBN 91 7714 199 7

Soja, jordnöt och andra baljväxter Soja är en baljväxt och har stort nutritionellt värde. Även många andra baljväxter är betydelsefulla över hela världen, både som livsmedel för olika befolkningsgrupper och som djurfoder. En del baljväxter processas och protein, stärkelse, fiber och oljor används som ingredienser i livsmedel. Protein från sojabönor är sannolikt det mest betydande vegetabiliska proteinet jämte vetegluten. Även ärtprotein, liksom ärtstärkelse och ärtfiber, används som ingrediens i livsmedel på grund av goda funktionella egenskaper. På senare tid har ytterligare en baljväxt, lupin, introducerats som råvara i livsmedelsindustrin. Tidigare användes lupiner framför allt som foder. Mjöl från t.ex. fababönor används ännu i liten skala inom livsmedelssektorn. Från baljväxter framställs också flera förtjockningsmedel. Som exempel kan nämnas fruktkärnmjöl, guarkärnmjöl och tarakärnmjöl, som alla utgörs av malda fröer från växterna. Dragant och gummi arabicum är mjölksaft utvunnen ur baljväxter. Jordnötter, som också tillhör baljväxterna, har länge använts som livsmedel. En stor del av denna produktion används till pressning av olja. I USA konsumeras drygt hälften av produktionen av jordnötter som jordnötssmör. Allergi mot baljväxter uppträder oftast hos barn och tenderar att bestå genom hela livet. Släktskapen mellan växter inom samma botaniska familj (Fabaceae) gör att proteinerna uppvisar stora likheter. Det är därför inte ovanligt att allergi uppträder mot flera av baljväxterna samtidigt. En del individer har ursprungligen allergi enbart mot t.ex. jordnöt, men utvecklar senare allergi även mot andra baljväxter. Till familjen baljväxter hör, förutom sojabönor, jordnötter, bönor, ärtor och lupiner, även linser, kikärter, lakrits och bockhornsklöver. Den senare är en vanlig ingrediens i curry. Till baljväxterna hör dessutom växter ur vilka en del förtjockningsmedel (E 410, E 412, E 413, E 414, E 417 och E 426) framställs. Dessa kan också ge upphov till allergiska reaktioner. Förutom baljväxter kan många nötter och fröer orsaka allergier. Den som vill veta mer om allergi mot nötter och fröer kan läsa om det i allergibroschyr nr 10. För den som vill veta mer om gluten och andra proteiner från spannmål samt sjukdomen celiaki hänvisas till allergibroschyr nr 3 i Livsmedelsverkets allergiserie. Fakta om sojaprotein Sojabönan (Glycine max) har sedan årtusenden använts i Asien vid framställning av livsmedel. Genom vattenextraktion har man tillverkat sojaprodukter Soja, jordnöt och andra baljväxter 1

som kan användas som mjölk och ost. Med hjälp av mikroorganismer har man gjort sojasås, miso och tempe. På 1700-talet lär sojabönan ha kommit till Europa och i mitten av 1920-talet framställdes det första sojamjölet för livsmedelsanvändning. Det salufördes som hälsomjöl och hade bitter smak. Sojabönan består av: protein ca 38 % kolhydrat ca 28 % fett ca 17 % vatten ca 10 % mineralämnen ca 7 % Sojaprotein har högt näringsvärde och relativt bra aminosyrasammansättning. Liksom hos andra ärtväxter är metionin den begränsande aminosyran. Detta anses numera vara av liten näringsmässig betydelse för både barn och vuxna. Framställning av sojaprodukter Sedan början av 1950-talet har utvecklingen gått snabbt mot en högt utvecklad industriell framställning av sojaprodukter, vilkas smak, utseende och funktionella egenskaper är av god kvalitet. Världens tre största sojabönsproducenter är USA, Brasilien och Argentina, som tillsammans svarar för 90 procent av världens totala produktion. Därav producerar USA 40 procent. Protein utvunnet ur sojabönan är den vegetabilieprodukt som spelar störst roll som föda till både människor och djur. De viktigaste produkterna framställda ur avfettade sojabönor är sojamjöl, sojaproteinkoncentrat och sojaproteinisolat. Sojamjöl. Vid framställning av sojamjöl mals de avfettade sojabönorna och mjölet siktas till olika kvaliteter. Därefter kan olja och/eller lecitin sättas till mjölet för att få fram olika mjölsorter. Proteinhalten är cirka 40 procent. Sojaproteinkoncentrat framställs genom att sojabönsflingor lakas ur, så att en del kolhydrater, salt och andra lågmolekylära komponenter går i lösning. Proteinhalten är cirka 70 procent. Sojaproteinisolat. Vid framställning av sojaproteinisolat använder man i stället ph och kemikalier för att lösa proteinerna. Olösliga kolhydrater och fibrer avlägsnas och lösningen surgörs till ph 4,5, varvid huvuddelen av proteinet fälls ut. Fällningen tvättas noga för att avlägsna icke önskvärda kolhydrater samt luktoch smakämnen. Därefter torkas isolatet. Proteinhalten är cirka 90 procent. Texturerat (strukturerat) sojaprotein. De tre ovan nämnda sojaproduk terna kan användas som utgångsmaterial för att producera spunna eller s.k. extruderade produkter och livsmedel. När man framställer texturerat sojaprotein som ska efterlikna kött, måste man försöka omforma sojans vattenlösliga proteiner till olösliga proteiner med fiberliknande struktur och med egenskaper liknande muskulaturens. Sojaolja, som tidigare var den ekonomiskt viktigaste produkten från sojabönan, blir allt mer en biprodukt till förmån för utvinning av protein. Sojaolja framställs från sojabönor genom kemisk extraktion med hexan, raffinering vid 150 C, blekning och centrifugering, filtrering, följt av ångdestillering vid 230 250 C. Sojalecitin framställs från rå sojaolja och består av ett fosfolipidkomplex tillsammans med fosfatidylkolin och triglycerider. Lecitin finns i ett flertal kvaliteter från lågkvalitetsprodukter via intermediära produkter till högkvalitativa produkter. Sojaprotein i varierande koncentrationer kan förekomma i flera av sojalecitinkvalitéerna. 2 Soja, jordnöt och andra baljväxter

Genmodifierad soja I syfte att göra sojabönan resistent mot Roundup R, ett bekämpningsmedel mot ogräs, har arvsmassan ändrats genom genmodifiering. I växtens DNA har en gen hämtad från en bakterie introducerats. Den ger upphov till ett specifikt protein, som gör att växten tål bekämpningsmedlet. Proteinet är ett enzym. Det finns i låg koncentration och bryts lätt ned i sur miljö. Enzymet bedöms inte kunna orsaka allergier. Produkter som innehåller genmodifierad soja måste märkas med denna uppgift, för att den som av någon anledning vill undvika genmodifierad soja ska kunna göra det. Användning av sojaprodukter i livsmedel Sojaprotein används som ingrediens, vanligen i en halt av 1 10 procent, i många olika livsmedel. Nedan anges livsmedelsgrupper där olika slags sojaproteiner kan ingå: Fiskfärsprodukter Charkuteriprodukter Köttprodukter Såser Soppor Mejeriprodukter Äggersättning Pannkakor Frukostflingor Drycker Matbröd Mjuka kakor Kex Småkakor Konfektyrer Choklad Snacks Färska och fermenterade sojaprodukter tillverkade efter gammal asiatisk tradition, t.ex. tofu och miso, finns att köpa i många livsmedelsbutiker. Både glass och sojadryck tillverkas av sojabönor. Dessa kan användas i mjölkfri kost. Sojamjöl används som ingrediens inom bageriindustrin för att förlänga färskheten och ge bröd ljusare färg. I det bakade brödet har enzymerna och inhibitorerna inaktiverats. Sojamjöl kan också användas för att höja proteinhalten i andra produkter. Sojaproteinisolat används främst för sina funktionella egenskaper att binda vatten och fett. Isolat kan också användas som emulgeringsmedel och gelbildare. Texturerade sojaproteiner kan användas i t.ex. färsprodukter. Inom hälsokostsortimentet förekommer flera olika köttliknande produkter av sojaproteiner. Sojaolja kan utgöra ingrediens i margarin, matfett, matoljor och i grilloljor. Numera används vanligen rapsolja i stället för sojaolja i svenskt margarin och matfett. Sojalecitin används som emulgeringsmedel i framför allt feta livsmedel, för att man ska kunna blanda vatten- och fettfas. Typiska sådana livsmedel är margarin och choklad. Även i kakor och kex är sojalecitin vanligt. Lecitin har E-nummer 322. Sojalecitin deklareras som emulgeringsmedel sojalecitin eller emulgeringsmedel E 322 från soja. Sojabönshemicellulosa är en ny tillsats som extraheras från sojafiber. Den används som emulgeringsmedel, förtjocknings- och stabiliseringsmedel samt klumpförebyggande medel. Tillsatsen får bl.a. användas i gelégodis, emulgerade såser, kosttillskott, äggprodukter, i vissa drycker som baseras på mejeriprodukter, finare bakverk, konsumtionsfärdiga orientaliska nudlar, konsumtionsfärdigt ris samt beredda potatis- och risprodukter. Sojabönshemicellulosa har E-nummer 426. Det måste alltid framgå i ingrediensförteckningen att produkten kommer från soja. Soja, jordnöt och andra baljväxter 3

Jordnötter och deras användning i livsmedel Jordnötter (Arachis hypogaea) odlades ursprungligen i Sydamerika, men spreds sedan till Afrika och Asien. Sedan början av 1900-talet odlas jordnötter i USA. Den största produktionen svarar Kina och Indien för, på tredje plats kommer Nigeria och på fjärde USA (FAO 2007). I USA går som nämnts större delen av produktionen till jordnötssmör (cirka 55 procent), medan resten används som snacks, i bageri- och konditorivaror eller för att pressa till olja. I USA beräknas konsumtionen av jordnötter vara fem kilo per person och år. I Kina är jordnötter, näst efter soja, den viktigaste vegetabiliska protein- och fettkällan. Även i vissa europeiska länder, t.ex. England, konsumeras mycket jordnötter. I Sverige ökar användningen av jordnötter, inte enbart som snacks, utan även i glass och som smakförstärkare i choklad. Jordnötter, som är billiga, får ibland ersätta den dyrare mandeln och hasselnötterna i bakverk och konditorivaror. Även i exotiska rätter kan jordnötter förekomma hela eller krossade som jordnötspasta. Lupin och dess användning i livsmedel Lupin (Lupinus spp.) är en ärtliknande växt som odlas över hela världen huvudsakligen för att användas som foder eller för att plöjas ned och därigenom förbättra jorden. Under senare år har, genom selektiv odling, lupinsorter med bra smak och lägre innehåll av alkaloider tagits fram. De tre sorter sötlupin som används för human konsumtion är vit lupin (Lupinus albus), gul lupin (Lupinus luteus) och blå lupin (Lupinus angustifolius). Lupinfröer har funnits som en del i kosten i vissa kulturer sedan århundraden tillbaka. I flera sydeuropeiska länder äts de lätt saltade som snacks. Sedan 1990- talet, då lupinmjöl introducerades för sina nutritionella och livsmedelstekniska egenskaper, har konsumtionen ökat i Europa. Lupinmjöl förekommer i bröd, brödmixer, muffins, våfflor och pasta. Gul lupin uppges på grund av sin färg kunna fungera som ersättning för ägg. Ärtprodukter och deras användning i livsmedel I Danmark och Kanada har man sedan några år producerat protein, stärkelse och fibrer från ärter (Pisum sativum). Både ärtmjöl, ärtprotein, ärtfiber och ärtstärkelse används inom charkuteriindustrin i Sverige i magra produkter av korv, blodpudding och leverpastej. Mängderna är vanligtvis 1 2 procent. Ärtprotein förekommer också i soppor och pasta. Ärtfiber, ärtstärkelse och ärtprotein är vanliga ingredienser i vegetariska produkter. Även bröd bakat med ärtfiber har förekommit på marknaden. Enligt uppgift förekommer ärtprotein och ärtstärkelse i tortillas i USA. Störst risk ur allergisynpunkt utgör ärtproteinet. Användning av andra baljväxter i livsmedel Kikärter Kikärter (Cicer arietinum) odlas framför allt i Indien och Pakistan, men även i länderna runt Medelhavet. Kikärterna kokas mjuka och används i grytor av olika slag och i falafel (vegetariska köttbullar ). Av kikärter mals även mjöl. Bönor och linser Bönor av alla former och färger är vanliga numera i butikerna både i stora mataffärer och i invandrarbutiker. De 4 Soja, jordnöt och andra baljväxter

hör alla till familjen baljväxter (Phaseolus spp., Vicia spp., Vigna spp.). Vanligen kokas och äts de i grytor och soppor av olika slag. Av bönor mals också mjöl som används bl.a. i bröd. Linser (Lens spp.) tillhör också baljväxterna och används på samma sätt som bönor. Förtjocknings- och emulgeringsmedel från baljväxter Förtjockningsmedlen fruktkärnmjöl (E 410), guarkärnmjöl (E 412), dragant (E 413), gummi arabicum (E414) och tarakärnmjöl (E 417) utvinns ur baljväxter. Dessa tillsatser är godkända för användning i en rad livsmedel som yoghurt, glass, majonnäs, sylt, soppor, krämer, fisk- och köttprodukter. Förtjockningsmedlen består framför allt av kolhydrater (sockermolekyler) och en mindre del protein. Sojabönshemicellulosa (E 426) har nyligen godkänts bl.a. som emulgeringsmedel. Skadliga ämnen Många fröer innehåller ämnen som antingen är direkt giftiga eller påverkar kroppens näringsupptag negativt. Vid förädling av sojaprodukter inaktiverar eller avlägsnar man dessa ämnen på olika sätt. För att undanröja trypsininhibito rerna, som hämmar proteinnedbrytande enzymer, behandlas sojamjölet med ånga under väl avvägda förhållanden. Sker behandlingen under för drastiska betingelser kan man få en förändring av den essentiella (livsnödvändiga) aminosyran lysin. Den bildar då lysinoalanin, ett giftigt ämne som påverkar njurarna. De flatulensbesvär (gasbildning i tarmen) som kan uppkomma hos människa vid konsumtion av sojabönsmjöl beror på att ett enzym (α-galaktosidas) saknas i tarmen. Det medför att vissa sockerarter inte bryts ned, utan jäser i tarmen under gasbildning. Vid förädling av sojaprotein kan dessa oligosackarider extraheras bort eller brytas ned enzymatiskt. Östrogener och fytinsyra finns också i mjöl som malts av råa sojabönor. I vissa mogna bönor, t.ex. bruna bönor, vita bönor och Kidney bönor finns så höga halter hämagglutininer (lektiner) att man kan bli sjuk om man äter dem råa eller otillräckligt kokta. Symtom är akut illamående. Lektinerna, som är glykoproteiner, förstörs vid upphettning till 100 C. Vid lägre temperatur tar inaktiveringen mycket längre tid och under 65 C förstörs de inte alls. Sojaallergi Förekomst av sojaallergi Allergi mot soja bedöms oftast som en mindre risk än jordnötsallergi. Till spädbarn, som har utvecklat komjölksallergi, ges inte längre ersättningsprodukter av soja, eftersom många av barnen utvecklade sojaallergi. I en normalbefolkning uppskattas att 0,3 0,4 procent har sojaallergi, men få studier finns att tillgå. I en svensk studie av vuxna hade 0,2 procent IgE-antikroppar mot soja. I en dansk studie av 1 272 unga vuxna (22 år) uppgav 0,6 procent att de led av sojaallergi. Från en studie i Sverige av 3 000 fyraåringar rapporterade föräldrarna att soja orsakade symtom hos 8 procent av barnen. Hos cirka 1 procent fastställdes diagnosen sojaallergi. När barnen undersöktes på nytt vid 8 års ålder låg sojaallergin kvar på samma nivå, det vill säga på 1 procent. Bland barn med atopiskt eksem reagerade mellan 2 och 4,4 procent på soja. Symtom vid sojallergi Sojaallergi kan ge symtom från huden, mag-/tarmkanalen, luftvägarna och även orsaka anafylaktiska reaktioner. Sojaprotein kan även fungera som inhalationsallergen. Inom bageriindustrin, där Soja, jordnöt och andra baljväxter 5

sojamjöl hanteras, förekommer astma orsakad av bl.a. sojabönstrypsininhibitorn. Mycket omtalat är det utbrott av astma som drabbade invånarna i Barcelona, då man i hamnen lastade sojabönor, vilkas damm spreds över staden. Korsreagerande allergener Flera olika allergena proteiner har isolerats från soja. Som exempel kan nämnas glycinin, ett lagringsprotein liksom conglycinin. Sojaböntrypsininhitorn är ett annat viktigt allergen, liksom profilin och LTP (lipid transfer protein). De två sistnämnda är vanliga allergener bland växter. Mot vissa dominerande allergen reagerar mellan 70 och 90 procent av de allergiska. Det har nyligen visats att sojaallergiker som har IgE-antikroppar riktade mot beta-conglycinin och glycinin får svårare och allvarligare reaktioner av soja än de som har antikroppar riktade mot andra proteiner. Vid allergi mot soja förekommer korsreaktioner med andra baljväxter. Vanligast är jordnötter, följt av lupin, gröna ärter, limabönor och andra bönor. Allergiska reaktioner mot soja Sedan 1992 känner Livsmedelsverket till 20 allergiska reaktioner som har orsakats av sojaprotein. Antingen förekom sojaproteinet deklarerat, men uppmärksammades inte som någon risk av den allergiska, eller också var produkten förorenad med sojaprotein. Flera svåra reaktioner har inträffat när jordnötsallergiker har reagerat på sojaprotein i bl.a. charkuteriprodukter. Fyra dödsfall har inträffat i Sverige bland barn och ungdomar i åldrarna 9 17 år, där den sannolika orsaken har varit förekomst av sojaprotein. Alla de som drabbades av allvarliga reaktioner på sojaprotein var kraftigt jordnötsallergiska. De led dessutom av måttlig eller svår astma. Ett dödsfall finns beskrivet från USA, där en 11-årig flicka avled sedan hon ätit en pizza med korv som innehöll sojaprotein. Flickan var allergisk mot sojaprotein och jordnötter och led av astma. Från Frankrike har ett dödsfall rapporterats hos ett barn i samband med motion. Orsaken var en chokladbit, en s.k. energiprodukt, baserad på soja (tofu). En patient som vid tre tillfällen drabbades av svåra reaktioner efter att ha ätit pizza, visade sig reagera på sojamjöl som användes tillsammans med vetemjöl i degen. I några fall har Livsmedelsverket haft möjlighet att beräkna den dos sojaprotein som har orsakat allergiska reaktioner. En dos motsvarande 12,5 mg sojaprotein i en korv orsakade en anafylaktisk reaktion hos en 5-årig pojke. Doser runt 200 mg sojaprotein har orsakat ont i magen, kräkning och svullnad av läppar och tunga. De doser som sätts i samband med dödsfallen i Sverige har varierat från 525 mg upp till 3 500 mg. Uppgifter i litteraturen anger att doser på milligramnivå kan orsaka reaktioner. I en kontrollerad studie gavs ökande mängder soja till 25 sojaallergiker. Huvuddelen av de allergiska var vuxna. Den lägsta dos som gav subjektiva symtom var 10 mg sojamjöl, vilket motsvarade 5,3 mg sojaprotein. Objektiva symtom erhölls först vid mycket högre doser, 454 mg sojamjöl, vilket motsvarade 241 mg sojaprotein. Sojalecitin I sojalecitin, som används som emulgeringsmedel i en rad fettrika livsmedel för att man ska kunna blanda vatten och fett, kan små mänder sojaprotein förekomma som förorening. Det kan inte uteslutas att dessa små sojaproteinrester i sojalecitin kan utgöra en allergirisk hos den extremt allergiska. 6 Soja, jordnöt och andra baljväxter

Jordnötsallergi Förekomst av jordnötsallergi I många länder ser man att antalet jordnötsallergiker ökar. I Storbritannien ökade förekomsten av jordnötsallergiker från 0,5 procent 1994 till 1,5 procent år 2000. I en enkät som omfattade mer än 13 000 individer i USA 2002 uppgav drygt 1 procent att de led av allergi mot jordnötter. En fördubbling sågs hos småbarn jämfört med en liknande undersökning 1997. En dansk undersökning av cirka 900 barn och lika många vuxna i en normalbefolkning visade att 0,2 procent av barnen och 0,4 procent av de vuxna hade jordnötsallergi. I en annan dansk studie av 1 272 unga vuxna (22 år) uppgav 5,3 procent att de led av allergi mot jordnöt. Hos 0,6 procent kunde jordnötallergin fastställas. I Kanada tillfrågades över 4 000 barn i åldrarna 5 9 år om allergi mot jordnötter. Positiva svar följdes sedan upp med kliniska tester. Man fann en prevalens på över 1 procent. 70 80 procent av barnen hade fått jordnötsallergin före två års ålder. I Frankrike testades nästan 5 000 personer som uppsökte en allergiklinik. Utifrån de resultat som erhölls har man beräknat en prevalens för jordnötsallergi på mellan 0,3 och 0,75 procent. Bland franska skolbarn med allergi uppgav 8 procent av de led eller hade lidit av jordnötsallergi. En studie i 12 länder av mer än 2 000 barn mellan 1 och 2 års ålder med atopiskt eksem visade att ägg var det livsmedel de flesta var sensibiliserade mot (42 %), därefter kom mjölk (27 %) och jordnöt (24 %). Sensibilisering för jordnöt var vanligare än mjölk i Australien, Nederländerna och Storbritannien. I flera av länderna var sensibilisering mot jordnöt lika vanlig som mot mjölk. Även i Sverige ser man fler och fler små barn med jordnötsallergi. Under en tvåårsperiod rapporterades till barnläkare i Sverige 60 svåra reaktioner, varav 20 orsakades av jordnötter. Av åtta rapporterade reaktioner hos två- till treåriga barn orsakades fem av jordnötter och tre av mjölk. I en större studie i Sverige av drygt 3 000 barn hade vid 2 års ålder strax under 2 procent jordnötsallergi, diagnosticerad av läkare. Vid 4 års ålder hade 2 procent jordnötsallergi och vid 8 års ålder så många som 4 procent. Allergi mot jordnötter är i regel livslång, men det finns rapporter som visar att upp till 20 procent av dem med jordnötsallergi kan tillfriskna. Uppföljning har dock visat att flera av dem som tillfälligt kunnat konsumera små mängder jordnöt har fått tillbaka sin allergi. Symtom vid jordnötsallergi Allergi mot jordnötter kan orsaka svåra eller mycket svåra reaktioner hos dem som drabbas. I den amerikanska enkäten citerad ovan visades också att allergi mot jordnötter ofta kommer snabbt (inom 3 min) och vanligen efter intag av jordnötter (i 90 % av fallen). Mindre ofta erhölls reaktioner vid kontakt eller inandning. De vanligaste symtomen var hudrelaterade, som nässelfeber, eksem, rodnad och svullnad. Andra reaktioner påverkade andningsvägarna med nysningar, hosta, andnöd och nästäppa. Även besvär från magen, som kräkning, diarré och ont i magen, var vanliga. Patienter med astma fick i regel svårare reaktioner än andra. I den franska studien av barn var de dominerande symtomen reaktioner från huden, följt av magbesvär och andningsbesvär, i ett fall en anafylaktisk reaktion. Flera reaktioner på jordnöt finns beskrivna som orsakats av att allergen har överförts genom kyssar. Korsreagerande allergener Proteinhalten i jordnötter är omkring 25 procent. Proteinfraktionen består av ett 50-tal olika proteiner. Flera av de allergena proteinerna har isolerats och karak- Soja, jordnöt och andra baljväxter 7

täriserats. De namnges Ara h, från jordnötens latinska namn Arachis hypogaea, följt av ett nummer. Ara h 1, h 2 och h 3 är alla lagringsprotein. De är värmestabila och motståndskraftiga mot t.ex. rostning. En publikation anger att rostning till och med ökar allergeniciteten, men den motsägs av en annan studie. Vid test av serum från jordnötsallergiker reagerar mer än 90 procent mot Ara h 1 och Ara h 2, som också korsreagerar med soja. Ara h 3 är ett jordnötsspecifikt allergen. Ytterligare åtta jordnötsallergen har identifierats. Jordnötsallergener korsreagerar med soja som nämnts ovan. Flera rapporter visar också på korsreaktivitet mellan lupin och jordnöt. En studie rapporterar korsreaktivitet mellan ärta och jordnöt. Dessa patienter reagerade mot ärtallergenet vicilin och jordnötsallergenet Ara h 1. Allergiska reaktioner mot jordnöt Livsmedelsverket har uppmärksammat 36 allergiska reaktioner på jordnötter sedan januari 1992. Av dessa orsakades 15 av kaffebröd och konditorivaror, i vilka mandel hade ersatts med de billigare jordnötterna, utan att detta framkom av ingrediensförteckningen. I ett fall ersattes hasselnötter med jordnötter som dekoration på glass. Tre allvarliga allergiska reaktioner orsakades av kryddsås (Sataysås) till nudlar, som innehöll passerade jordnötter utan att detta framgick på förpackningen. Vid ett daghem som serverade pesto gjord på jordnötter drabbades en tvååring av en akut allergisk reaktion. I ett fall var fiskbullar med Thaismak kryddade med jordnötter, utan att detta var deklarerat. I ett annat fall innehöll wok, tillagad i butik, jordnötter utan att uppgift om detta fanns. I choklad och godis (varav ett naturgodis) har även jordnötter förekommit. Ett dödsfall orsakades av en mandelkrans, som var beströdd med flagade jordnötter. Ett annat dödsfall inträffade efter ett restaurangbesök, där jordnötter senare påvisades i den avlidnes maginnehåll. En amerikansk studie av 32 dödsfall under 1994-1999 visade att den direkta orsaken till hälften av dem var jordnötter. En uppföljning under 2001 till 2006 av 31 dödsfall visade samma sak, sjutton av de 31 dödsfallen orsakades av jordnötter. Från Storbritannien rapporterades 37 dödsfall orsakade av livsmedel under 1992-1998, varav 10 av jordnötter. Under 2002 registrerades 107 anafylaktiska reaktioner i Frankrike på mat. Av dessa orsakades 14 av jordnöt och 10 av andra baljväxter (soja och lupin). Tio av reaktionerna på jordnöt drabbade barn. I fyra fall var det vuxna som drabbades. Ett dödfall orsakades av jordnötter och drabbade en 26-årig man. I ett projekt inom EU, där förekomsten av allvarliga reaktioner på livsmedel studerades, kunde konstateras att jordnötter svarade för 125 eller en fjärdedel av totalt 535 rapporterade fall av anafylaktiska reaktioner. Övriga baljväxter svarade för tillsammans 50 av de 535 fallen. De doser av jordnötsprotein man anser belagt kan ge reaktioner är cirka tio gånger lägre än för andra livsmedel, t.ex. ägg eller fisk. Vid studier av patienter visades att de flesta reagerade på doser om 2 5 milligram, medan subjektiva symtom uppträdde hos några patienter redan vid en dos av 100 respektive 300 mikrogram jordnötsprotein. I några fall har Livsmedelsverket haft möjlighet att beräkna den dos jordnötsprotein som har orsakat allergiska reaktioner. En dos på 1,1 mg jordnötsprotein i en chokladbit i en adventskalender orsakade en allvarlig allergisk reaktion hos en treårig flicka. Motsvarande dos i annat godis orsakade andnöd och kräkning hos en elvaårig pojke. Doser från 8 mg upp till 130 mg har orsakat klåda och svullnad i munhåla och svalg, ont i ma- 8 Soja, jordnöt och andra baljväxter

gen och illamående. En beräknad dos av 640 mg i en wok orsakade en anafylaktisk reaktion hos en 16-årig flicka. En 22-årings död orsakades av jordnötter i maten på en thailändsk restaurang. I den dödes maginnehåll påvisades 5,8 mg jordnötsprotein. Lupinallergi Förekomst av lupinallergi Tidigare var allergi mot lupiner inte så vanligt, men under mitten av 90-talet godkändes lupinmjöl som ingrediens inom EU och därmed ökade användningen i livsmedel. I samband därmed har också rapporter om allergiska reaktioner publicerats. Risken att drabbas av allergiska reaktioner på lupin är störst för dem med allergi mot jordnötter på grund av korsreaktioner. Det finns också rapporter där primär allergi mot jordnötter inte föreligger. Ett fall av anafylaktisk chock orsakad av lupin har rapporterats hos en individ med samtidig allergi mot ärtor och soja, men utan allergi mot jordnöt eller gröna bönor. Ytterligare tre fall orsakade av lupin har rapporterats från Australien utan samtidig allergi mot jordnöt. Symtom vid allergi mot lupin De beskrivna symtomen vid allergi mot lupin är hudsymtom som nässelfeber, eksem, klåda och svullnad i munhåla och läppar, ont i magen, andningsproblem och astma. Tjugofyra fall av anafylaktisk chock har rapporterats från Frankrike och lupin rankas där som nummer nio bland riskallergenerna. I Australien har lupin orsakat tre svåra anafylaktiska reaktioner och i England ett fall. Sensibilisering mot lupin via inhalation har beskrivits hos ett barn utan samtidig allergi mot andra baljväxter. Sensibilisering via hudkontakt och inandning har rapporteras hos vuxna, som yrkesmässigt hanterat lupinmjöl eller lupinfrö. Korsreagerande allergener Proteinerna hos vitlupin består huvudsakligen av fyra olika fraktioner, som alla är glykosylerade lagringsproteiner. Från studier av patienter har visats att ett av proteinerna, beta-conglutinin, bin-der IgE. Lupinproteiner som reagerar med sera från jordnötsallergiska patienter motsvarar inte de huvudallergen som finns i jordnöt (Ara h 1, Ara h 2 respektive Ara h 3). Andra möjliga huvudaller-gen hos lupin har ännu inte identifierats och karaktäriserats. Graden av korsre-aktivitet mot lupinmjöl hos jordnötsallergiska har skattats till 15-20 procent, dvs. en femtedel av de jordnötsallergiska reagerar också på lupin. Allergiska reaktioner mot lupin Ett fall finns beskrivet (från USA) då lupinmjöl, som förekom i pasta, orsakade nässelutslag och svullnad hos en femårig flicka med känd jordnötsallergi. I samband med detta gjordes en större undersökning av sju vuxna patienter med jordnötsallergi. Fem av dessa reagerade på lupinpastan vid pricktest och samtliga hade IgE-antikroppar mot lupinpasta, liksom mot lupinfrö. Fem av de sju patienterna var allergiska även mot gröna ärtor. En studie i Frankrike av 24 patienter med jordnötsallergi visade att åtta av dessa reagerade även på lupinmjöl vid hudtest och vid intag. Från Norge har tio fall orsakade av lupinmjöl rapporterats. De flesta fallen orsakades av korvbröd som innehöll lupinmjöl. Livsmedelsverket känner till sex fall där jordnötsallergiska har reagerat på livsmedel som har innehållit lupinmjöl. Lupinmjöl fanns i färdiga våfflor, i en brödmix till matbröd och i bake-off - bröd. Enligt uppgift från en allergiker har lupinmjöl också funnits i chips som bärare av kryddor och orsakat klåda i munnen. Soja, jordnöt och andra baljväxter 9

Från Frankrike har rapporterats att de doser som har gett reaktioner har varierat från 265 mg till 965 mg lupinmjöl. En studie från Nederländerna av vuxna jordnötsallergiska patienter med samtidig allergi mot lupin visade att subjektiva symtom som klåda i munnen, illamående och ont i magen samt andnöd erhölls på doser från 0,5 mg upp till 3 000 mg lupinmjöl. Ärtallergi Förekomst av ärtallergi Uppgifter saknas om hur vanlig ärtallergi är. I flera fall förekommer ärtallergi samtidigt med allergi mot jordnöt och ofta också mot lupin och soja. Studien från Nederländerna citerad ovan visade att en tredjedel av jordnötsallergikerna reagerade mot ärtor. I Medelhavsländerna, liksom i Indien, är det vanligare att ärtallergi förekommer samtidigt med allergi mot bönor, linser och/eller kikärter, men inte tillsammans med jordnötter. Symtom vid allergi mot ärter Symtomen vid allergi mot ärter kan komma från huden (nässelfeber, eksem, klåda), från munhåla och läppar (svullnad, klåda) eller från magen (kräkning, diarré). Även andningsproblem och astma har rapporterats. Tre fall av anafylaktiska reaktioner har beskrivits. Korsreagerande allergener De dominerande allergenerna i ärter är vicilin och convicilin, båda är lagringsproteiner och stabila mot värme. Liknande proteiner finns även i linser. Hos tre studerade patienter med ärtallergi korsreagerade vicilin från ärta delvis med Ara h 1 från jordnöt. Alla var också allergiska mot jordnöt, men inte i så hög grad som mot ärtor. Allergiska reaktioner mot ärtprotein Livsmedelsverket känner till fem fall av allergiska reaktioner mot ärtprotein i livsmedel. I två fall var det grillkorv som innehöll ärtprotein som ingrediens. Ingrediensen var deklarerad, men uppmärksammades inte, eftersom man inte förväntade sig ärtor (ärtprotein) i produkten. I det tredje fallet var det en falukorv, som förorenats med ärtprotein från en tidigare produktion av annan korv. Hos samtliga tre personer förekom förutom allergi mot ärtor även annan allergi. En person var allergisk mot jordnötter, en annan mot sojaprotein och en tredje mot jordnötter, sojaprotein och nötter. Det fjärde fallet drabbade ett barn med sojaallergi. En hamburgare innehöll ärtprotein, som felaktigt deklarerats som vegetabiliskt protein. I ett fall hade ärtor av misstag hamnat i en förpackning med wokgrönsaker. Allergi mot andra baljväxter Kikärter har rapporterats som orsak till nässelutslag och svåra andningsbesvär hos en åttaårig flicka i Indien. Tidigare har, bland en grupp allergiker i Indien, visats att mer än en tredjedel var allergiska mot kikärter. Även snuva, hosta och astmaattacker har beskrivits vid inandning av ångor under kokning av kikärter och linser (Lens culinaris). Patienten tålde heller inte att äta kikärter och linser, men däremot andra baljväxter, som jordnötter, ärter och gröna bönor. En större grupp på 38 barn, varav 24 med allergi mot linser, nio med tidigare allergi mot linser och fem barn med allergi mot andra baljväxter, studerades. Symtomen hos de 24 allergiska för linser var hudreaktioner (17), andningsbesvär (11) och mag-/tarmproblem (5). Av dessa var 21 också allergiska mot kikärter, 13 mot ärter och en mot jordnötter. Ingen skillnad kunde konstateras mellan råa och upphettade linser. 10 Soja, jordnöt och andra baljväxter

Även upprepade anafylaktiska reaktioner mot linser hos ett barn har beskrivits. Barnet var dessutom kraftigt allergiskt mot kikärter. Hon reagerade också mot jordnöt, ärter, soja och gröna bönor, men inte vita bönor. Ett fall har beskrivits när inandning av ångor vid kokning av vita bönor orsakade svullnad i ansiktet hos en sjuårig pojke. Han var även allergisk mot gröna bönor. Inandning av ånga vid kokning av gröna bönor har rapporterats ge astma. Ett fall har rapporterats från Spanien där en 25-årig kvinna vid flera tillfällen reagerade på bröd, i vilket mjöl från bondbönor ingick. Hon hade sedan tidigare en känd allergi mot kikärter, linser, ärter och bruna bönor. Ett fall av IgE-medierad allergi finns beskrivet på böngroddar, en ingrediens i bl.a. kinesiska vårrullar. Böngroddar tillhör också baljväxterna. Förutom allergi mot böngroddar hade patienten känd allergi mot jordnötter. Bockhornsklöver (Trigonella foenumgraecum) är en vanlig ingrediens i curry. I två fall har bockhornsklöver rapporterats ge allergiska symtom som rinnande näsa, nysningar och svullnad. Samtidig allergi mot kikärter förekom i ett av fallen. Bland en grupp av 29 jordnötsallergiska patienter i Norge, visades att de flesta hade IgE-antikroppar också mot bockhornsklöver. En patient med känd reaktion på curry hade inte antikroppar mot jordnöt, men däremot mot soja och ärter, förutom mot bockhornsklöver. Vid provokation av två patienter med 2 mg bockhornsklöver fick båda symtom. Vid en studie av serum från sojaallergiska patienter fann man antikroppar av IgE-typ, som även reagerade med förtjockningsmedel utvunna ur ärt-/baljväxter. Dessa var fruktkärnmjöl E 410, guarkärnmjöl E 412, dragant E 413 och gummi arabicum E 414. Detta tyder på att vissa personer med sojaproteinallergi sannolikt också kan reagera mot dessa förtjockningsmedel. En arbetare i en glassindustri drabbades av astma vid hantering av fruktkärnmjöl. Tidigare har både guarkärnmjöl och gummi arabicum rapporterats som orsak till astma inom annan industri. I ett fall där patienten led av allergiska andningsbesvär påvisades specifika IgEantikroppar mot kolhydratdelen i gummi arabicum (Acacia senegal). Märkning När märkningsreglerna ändrades 2004 (LIVSFS 2004:27) infördes en lista med allergena ingredienser och produkter av dessa som alltid måste anges samt vissa undantag till denna. Märkningsreglerna gäller alla förpackade livsmedel som säljs i Sverige. Alla färdigförpackade livsmedel ska vara märkta med uppgift om varuslag (beteckning), ingrediensförteckning, mängd av vissa ingredienser, nettovikt eller nettovolym, hållbarhetsdatum, speciella anvisningar för förvaring eller användning, konsumentkontakt och bruksanvisning. Från dessa regler finns det undantag. Dessutom finns det en rad andra uppgifter som ibland ska anges. För att underlätta för den som är allergisk ska det framgå av ingrediensförteckningen eller livsmedlets beteckning om allergen ingår. Trots att det i vissa fall finns undantag från märkningskraven gäller allergireglernas krav på att allergena ingredienser ändå ska anges. Märkningen får inte vilseleda konsumenten på något avgörande sätt och märkningsuppgifterna ska vara lätta att förstå, väl synliga, klart läsbara och beständiga. Språket ska vara svenska. Märkningskrav för livsmedel med soja, jordnöt och lupin Listan över vilka livsmedel som alltid måste anges upptar sojabönor och produkter därav, t.ex. sojalecitin, jordnötter Soja, jordnöt och andra baljväxter 11

och produkter därav, som jordnötsolja, och lupin och produkter därav, t.ex. lupinmjöl. Undantag från märkningskraven Undantag från märkningskravet har bl.a. gjorts för fullständigt raffinerad sojaolja och fullständigt raffinerat sojafett, naturliga blandade tokoferoler (E306), naturligt D-alfa-tokoferol, naturligt D-alfa-tokoferolacetat och naturligt D-alfa-tokoferolsuccinat från sojabönor, fytosteroler och fytosterolestrar utvunna ur vegetabiliska oljor som härrör från sojabönor samt fytostanolestrar framställda av steroler från vegetabiliska oljor som härrör från sojabönor. Anledningen är att det inte är sannolikt att dessa kan orsaka allergiska reaktioner hos sojaallergiker. Det finns inga undantag från märkningskraven för jordnötter och produkter därav eller för lupin och produkter därav. Livsmedel utan märkningskrav Livsmedel som säljs oförpackade i lös vikt, t.ex. bröd, kakor och godis, behöver inte märkas. Man bör vara medveten om att det vid lösviktsförsäljning alltid finns risk för att varorna blandas. Ingredienser Livsmedel består ofta av flera ingredienser. I en ingrediensförteckning ska alla ingredienser, inklusive tillsatser, anges i fallande ordning efter vikt, det vill säga det finns mest av det som står först. De råvaror som har använts vid tillverkningen av livsmedlet ska anges med sina namn i ingrediensförteckningen. Vanligtvis framgår det av namnet på ingrediensen från vilken råvara den har tillverkats, t.ex. sojaisolat, jordnötssmör och lupinmjöl. Det får alltså inte stå bara vegetabiliskt protein eller vegetabiliskt fett i en ingrediensförteckning om jordnötter eller sojabönor har varit råvara. Fullständigt raffinerad sojaolja och sojafett får däremot betecknas vegetabilisk olja eller vegetabiliskt fett, då de är undantagna från märkningskraven. På samma sätt får det inte stå bara mjöl om sojabönor eller lupin har utgjort råvara, utan det ska kompletteras med sojamjöl eller mjöl från soja respektive lupinmjöl eller mjöl från lupin. En ingrediens i ett livsmedel kan ibland i sin tur bestå av flera ingredienser (sammansatt ingrediens) och även dessa ska finnas med i ingrediensförteckningen.vissa sammansatta ingredienser får anges med bara ett samlingsnamn, en s.k. kategoribeteckning, i ingrediensförteckningen. Alla slag av bakade, finfördelade och torkade spannmålsprodukter får anges med kategoribeteckningen ströbröd, skorpsmulor, skorpbröd eller skorpmjöl, men om mjöl från sojabönor eller lupinfröer finns med måste de anges, t.ex. sojamjöl eller lupinmjöl. Tillsatser Som ingredienser räknas även tillsatser. De ska anges med lämpligt funktionsnamn, som beskriver varför tillsatsen har använts. Funktionsnamnet ska följas av antingen tillsatsens E-nummer eller vedertagna namn, t.ex. emulgeringsmedel E 322 från soja eller emulgeringsmedel sojalecitin. En nyckel till E-numren kan fås gratis från Livsmedelsverket eller laddas ner från verkets webbplats. Processhjälpmedel och bärare Livsmedelstillsatser som har använts som processhjälpmedel är inte ingredienser och behöver inte anges i ingrediensförteckningen. Detsamma gäller bärare och lösningsmedel till livsmedelstillsatser och aromämnen. Om processhjälpmedel eller bärare innehåller soja, jordnöt eller lupin, är de inte längre undantagna från att anges i märkningen, utan ska finnas med med en hänvisning till råvaran, såvida det inte framgår av livsmedlets beteckning eller övriga ingredienser att soja, jordnöt eller lupin ingår. 12 Soja, jordnöt och andra baljväxter

Aromer Aromämnen deklareras antingen med ordet arom(er), aromämne(n), ett specifikt namn eller en beskrivning av aromen. En arom som har framställts från t.ex. jordnötter får dock inte anges bara som arom/aromämne, utan det måste framgå från vilken allergen ingrediens aromen har framställts, såvida det inte framgår av livsmedlets beteckning eller övriga ingredienser att soja, jordnöt eller lupin ingår. Aromer har inte E-nummer. Livsmedel för särskilda näringsändamål Med livsmedel för särskilda näringsändamål avses livsmedel som till följd av särskild sammansättning eller särskild tillverkningsmetod klart kan skiljas från övriga livsmedel, lämpar sig för de näringsmässiga ändamål som de uppges ha samt saluhålls på ett sådant sätt att denna lämplighet framgår. Företag som påstår att ett livsmedel de saluhåller är fritt från något allergen måste anmäla detta till Livsmedelsverket (12 föreskrifterna om livsmedel för särskilda näringsändamål, SLVFS 2000:14). Exempel på produkter som är anmälda som sojafria och/eller ärtfria är olika charkuteriprodukter. Analys av protein från baljväxter Livsmedelsverket har immunologiska metoder baserade på specifika antikroppar för att påvisa förekomst av och kvantifiera jordnötter, sojaprotein, lupin och ärtprotein i livsmedel. Metodernas detektionsgräns varierar för jordnötter, sojaprotein och lupin ligger den på 1 2,5 mg/kg, medan den för ärtprotein är cirka 30 mg/kg livsmedel. För flera baljväxter, t.ex. jordnötter, soja, lupin, kikärter och bockhornsklöver, har Livsmedelsverket numera DNAbaserade metoder. De är mycket specifika, men inte kvantitativa. Oljor från baljväxter Det har debatterats i många år huruvida oljor utgör en risk för den som är allergisk och om oljor kan orsaka allergiska reaktioner. Både jordnötsolja och sojaolja har testats på patienter som är allergiska mot jordnöt respektive sojaprotein, utan att ge allergireaktioner. Nyare studier har visat att råa oljor, liksom kallpressade oljor (expellerprocessade), kan innehålla små mängder protein och därigenom skulle kunna utgöra en risk. Raffinering eller s.k. kemisk extraktion av oljor inkluderar filtrering, centrifugering och upphettning under vacuum till 230 260 C. I dessa oljor återfinns i regel inga mätbara mängder protein. Man har beräknat att 94 procent av proteinerna försvinner genom processning. Två olika jordnötsoljor, en rå och en raffinerad, jämfördes i en större studie av 60 jordnötsallergiska patienter. Ingen reagerade på den raffinerade oljan i en dos av upp till 16 ml olja. Sex patienter reagerade på den råa oljan, varav fyra med subjektiva symtom. Inte någon av oljorna gav positivt resultat vid hudtest. Med denna studie menade man att de små mängder protein som finns i oljorna saknar betydelse för de allra flesta med allergi mot jordnöt. Livsmedelsverket har analyserat fyra jordnötsoljor och fyra sojaoljor, både expeller- och kemiskt processade, med avseende på förekomst av proteinrester. Inte i någon påvisades protein. Däremot återfanns protein i en rå jordnötsolja, vilket överensstämmer med andras resultat. En studie i Frankrike visade att fyra spädbarn, uppfödda på bröstmjölksersättning, reagerade på ingående jord- Soja, jordnöt och andra baljväxter 13

nötsolja. Man spekulerade om huruvida proteinmiceller från mjölken på sin yta kunde adsorbera jordnötsprotein och på detta sätt presenterade jordnötsproteinet för spädbarnens immunsystem. I en nyare studie visades att proteinrester fanns kvar även i raffinerad jordnötsolja. IgE-antikroppar från elva patienter med jordnötsallergi reagerade med ett av dessa proteiner. Proteinet visade likheter med ett av de dominerande jordnötsallergenen (Ara h 1). Fyra av patienterna fick också symtom vid intag av oljan. Mot denna bakgrund krävs att jordnötsolja alltid deklareras när den ingår i ett livsmedel. Nyligen visades att små proteinrester kan påvisas även i raffinerad sojaolja och att serum från en sojaallergisk individ reagerade mot två av dessa proteiner. Fullständigt raffinerad sojaolja, liksom fullständigt raffinerat sojafett, är undantagna från märkningskrav. D-droppar som ges till barn i Sverige är lösta i solrosolja. Tidigare användes jordnötsolja. Kostråd Sojabaserad mjölkersättning förekommer inte längre som ett alternativ till komjölksallergiska barn, eftersom risken bedöms som stor att dessa barn ska utveckla allergi även mot sojaprotein. I stället används hydrolyserade (nedbrutna) kasein- eller vassleersättningar. De små rester av sojaprotein som förekommer i de flesta sojalecitiner (E 322) bedöms endast utgöra en risk för den extremt allergiska. Eftersom sojalecitin i sig används endast i låga koncentrationer som emulgeringsmedel i fettrika livsmedel blir föroreningen av sojaprotein i den färdiga produkten försvinnande liten. Sojasåser tillverkade genom fermentering av sojabönor har, liksom hydrolyserat vegetabiliskt protein (HVP), visat sig reagera med sera från patienter som är allergiska mot sojaprotein. Detta tyder på att det, trots fermentering och hydrolysering, finns proteinrester kvar i sojasåser och HVP som kan utgöra risk för allergiker. Tidigare gavs i flera länder, bl.a. i USA och Storbritannien, gravida och ammande kvinnor rådet att begränsa intaget av jordnötter och jordnötsprodukter och att inte ge barn jordnötter eller jordnötssmör före tre års ålder. Dessa råd har omvärderats och anses inte längre relevanta. Jordnötter, liksom andra nötter, ska betraktas som vilket livsmedel som helst och kan introduceras i smakportioner under samtidig amning. Dessa råd ger svenska barnläkarföreningen. Livsmedelsverket föreslår att dagis, förskolor och skolor inte använder jordnötter eller nötter i maten på grund av att hanteringen av nötter/jordnötter bedöms som riskfylld. Det är lätt hänt att ett allergiskt barn tar fel eller serveras fel mat med allvarliga konsekvenser som följd. Mot bakgrund av allvarliga reaktioner på sojaprotein hos personer med astma och kraftig jordnötsallergi bör dessa avrådas från att äta produkter med sojaprotein. Däremot bedöms inte andra baljväxter spela samma roll och man bör inte generellt avråda från andra baljväxter hos jordnöts- eller sojaallergiker. Däremot bör alla informeras om risken för att andra baljväxter på grund av släktskapen kan ge upphov till allergiska reaktioner. Den allergiska ska vara uppmärksam på eventuella reaktioner på andra baljväxter. Det är viktigt att understryka att jordnöten inte är släkt med andra nötter, som hasselnöt, paranöt eller pekannöt. Därför finns det inget samband mellan allergi mot jordnötter och andra nötter. Däremot kan givetvis allergi mot dessa nötter uppträda samtidigt som allergi mot jordnötter. 14 Soja, jordnöt och andra baljväxter

Sammanfattning Allergi mot jordnötter, soja och andra baljväxter drabbar oftast barn. Sojaallergi kan vara övergående precis som mjölkallergi, men allergier mot andra baljväxter tenderar att bestå. Proteinerna bland baljväxterna har stora likheter och det är vanligt att man reagerar mot flera baljväxter samtidigt. Sådan allergi kan också utvecklas med tiden och det är därför viktigt att vara observant om reaktioner uppträder på det man tidigare har kunnat äta. Andelen jordnötsallergiker tycks öka, i vissa länder lider över 1 procent av befolkningen av jordnötsallergi. Särskilt markant är ökningen hos små barn. Symtomen vid allergi mot baljväxter är klåda och svullnad i munhåla och svalg, hudreaktioner, ont i magen, kräkning, diarré och andningsbesvär. Jordnötter och soja har orsakat flera svåra anafylaktiska reaktioner och dödsfall. Enstaka anafylaktiska reaktioner har rapporterats på lupin, ärter, bönor och kikärter. Referenser Ballmer-Weber BK, Holzhauser T, Scibilia J, Mittag D et al. Clinical characteristics of soybean allergy in Europe: A double-blind placebo-controlled food challenge study. J Allergy Clin Immunol 2007;119:1489-1496. Baur X, Pau M, Czuppon A, Fruhmann G. Characterization of soybean allergens causing sensitization of occupationally exposed bakers. Allergy 1996;51:326-330. Bender AE. Haemagglutinins (Lectins) in beans. Food Chemistry 1983;11:309-320. Bock AS, Muñoz-Furlong A, Sampson HA. Fatalities due to anaphylactic reactions to foods. J Allergy Clin Immunol 2001;107: 191-193. Bock SA, Muñoz-Furlong A, Sampson HA. Further fatalities, caused by anaphylactic reactions to food, 2001-2006. J Allergy Clin Immunol 2007;119:1016-1018. Burks AW. Peanut allergy. Lancet 2008; 371:1538-1546. Bush RK, Taylor SL, Nordlee JA, Busse WW. Soybean oil is not allergenic to soybean-sensitive individuals. J Allergy Clin Immunol 1985;76:242-245. De Benedictis FM, Franceschini F, Hill D, Naspitz C et al. The allergic sensitization in infants with atopic eczema from different countries. Allergy 2009:64:295-303. Edberg U. Vegetabila proteiner särskilt sojaprotein i maten. Vår Föda 1983;35 (8):345-356. Errahali Y, Morisset M, Moneret-Vautrin DA, Kanny G et al. Allergen in soy oils. Allergy 2002;57:648-649. Ewan PW. Clinical study of peanut and nut allergy in 62 consecutive patients: new features and associations. Brit Med J 1996;312:1074-1078. Fæste CK, Løvik M, Wiker HG, Egaas E. A case of peanut cross-allergy to lupine flour in a hot dog bread. Int Arch Allergy Immunol 2004;135:36-39. Fleischer DM, Conover-Walker MK, Christie L, Burks AW et al. The natural progression of peanut allergy: Resolution and the possibility of recurrence. J Allergy Clin Immunol 2003;112:183-189. Flinterman AE, Pasmans SG, Hoekstra MO, Meijer Y et al. Determination of noobserved-adverse-effect levels and eliciting doses in a representative group of peanutsensitized children. J Allergy Clin Immunol 2006;117:448-454. Foucard T, Edberg U, Malmheden Yman I. Letala och svåra reaktioner på livsmedel. Jordnöt och soja underskattade allergen. Läkartidningen 1997;94(30-31):2635-2638. Soja, jordnöt och andra baljväxter 15