Partivänner, då är vi igång. Arbetet med våra rådslag har ju varit igång i en tid nu och det pågår, som ni alla vet, ett mycket intensivt och spännande arbete runt om i landet. Det pågår debatt och det pågår omprövning. Väldigt, väldigt många har velat vara med i vårt rådslag. Jag tror att det inte bara är jag som har hört en väldig uppskattning från många över att nu öppnar vi diskussionen. Taket är verkligen lyft, man har fått tänka nytt, fritt och stort och det har bara börjat. Jag är både glad och väldigt stolt över att få vara partiordförande för vårt fina parti. Vi förlorade valet 2006. Vi gjorde det kanske inte framför allt för att moderaterna var så bra, utan för att vi själva inte alltid räckte till. I en bred diskussion med hela vårt parti, och med många av våra sympatisörer, håller vi nu på att förflytta oss mot en framtidsinriktad socialdemokratisk politik på många områden. Allt för att kunna få tillbaka förtroendet och vinna valet 2010. Skolan är ett sådant område. Nu är det upp till oss som redan är förtroendevalda att verkligen lyssna på rådslagen - och att lyssna på riktigt. Inte som Fredrik Reinfeldt som säger att han lyssnar men som absolut ingenting har hört. Inte som moderaterna som pratar mycket om sin förnyelse men i grunden bedriver i stort sett samma gamla politik. I sitt stämmotal nyligen, så sade Reinfeldt att det enda som sjunker snabbare än skattetrycket, det är statsskulden. Jag undrar det jag I dessa dagar är det nog förtroendet för Reinfeldt själv som sjunker absolut snabbast. Igår skrev Dagens Industri - av alla tidningar följande om just moderaterna. Bilden av de nya moderaterna ligger i ruiner. Miljöpartiets, Peter Eriksson, undrar elakt om de nya moderaterna är ett parti eller en PR-byrå. Om de vore en PR-byrå skulle den redan vara nedlagd. Så kan det gå. Man kan också säga att ytlig pust flagnar väldigt fort. Vi socialdemokrater vi gör inte putsen bara på ytan. Det är inte så det fungerar i vårt parti. För vi är just ett parti, ett politiskt parti, inte en reklambyrå. Vi måste vara på bra på det som man måste vara bra på, om man vill förändra villkoren på riktigt för de människor som lever och verkar i vårt land. Då kräver det mod, partivänner, att pröva om de egna argumenten verkligen håller, ställda mot andras och ställda mot en ny verklighet. Det kräver mod att öppna sig för nya lösningar och att lämna gamla, trygga ståndpunkter. Vi som har varit med länge, vi som har varit på förtroenderåd och kongresser förut, vi som har haft kommunala uppdrag, suttit i nämnder och styrelser och kanske t o m i regeringen, vi är ansvariga för den politik som har förts hittills. Ansvariga - men också modiga, för det är det som behövs nu. Egentligen är det ganska enkelt. Vi vinner inte valet 2010 på samma politik som vi förlorade valet 2006 på. Det vi inte gjorde tillräckligt bra då, måste vi nu göra bättre. De problem som vi inte kunde lösa före valet, de ska vi nu hitta ett bättre sätt och hantera. Vi måste våga pröva nya lösningar.
2 Då är det så inspirerande att vårt stora folkrörelseparti nu verkligen rör på sig. Det händer oerhört mycket i rådslagen. Många nya tankar tänks och nya idéer föds. Det måste vi ta vara på nu. Rådslagen är för oss inget spel för gallerierna. Det är ingen skenmanöver, det är ingen låtsasdemokrati. Det är ingen lyssnarresa att skryta med i debatterna och sedan strunta i. Därför vill jag att vi här på förtroenderådet idag också tydligt markerar att vi inte bara lyssnar, vi hör och vi gör. Jag vill att vi visar att vi också är beredda på att lita på den omprövning som våra partikamrater runt om i landet nu gör. Att den är viktig och att den är på riktigt. De steg som tagits framåt i rådslagsarbetet vill jag nu att vi omfamnar på allvar. Dagens förtroenderåd handlar om att besluta om huvudinriktningen, just för vår socialdemokratiska skolpolitik. Fem huvudområden är utpekade i de ställningstaganden som vi nu ska slå fast. Ett sådant inriktningsbeslut kräver också, tycker jag, ett uttalande här ifrån förtroenderådet. Vi har redan valt ett redaktionsutskott och jag föreslår att de får i uppdrag att lyssna in debatten här idag och formulera ett förslag till uttalande. Det betyder inte och det vill jag betona att vår skoldiskussion skulle vara över i eftermiddag, långt därifrån. Det är nu arbetet börjar med att utforma politiken i alla enskildheter, summor och detaljer. På kongressen 2009 återkommer vi med de bearbetade konkreta förslagen till principprogram och i valmanifestet för valet 2010 så kommer de tidsatta prioriteringarna för den kommande mandatperioden. Men jag vill kunna gå härifrån idag - tillsammans med alla er - efter en klarläggande debatt, med ett uttalande som beskriver vår förändring och den huvudinriktning vi nu har valt att arbeta vidare efter. Det här är nödvändigt om vi vill vara ett modernt och framtidsinriktat parti och det är nödvändigt om vi ska vinna valet 2010. Men inte bara det, utan också om vi ska kunna ta debatten med våra motståndare, här och nu. Och om vi vill försöka påverka under de tre år, och jag suckar inombords varje gång jag säger det, de tre år lite knappt som vi fortsätter att ha en borgerlig regering. Vi bygger förstås arbetet på den skolpolitik som vi har sedan tidigare och som i många, långa stycken är väldigt bra. Låt oss aldrig skämmas för det. Vi har byggt upp en mycket, mycket fin förskola, med läroplan med högskoleutbildad personal som är helt unik i världen. Glöm aldrig det. Vi har byggt upp en sammanhållen skola som inte sorterar efter föräldrarnas bakgrund. Vi har gjort stora satsningar genom åren, bl a 15 000 fler lärare i skolan, 6 000 fler förskolelärare. Ja, ni kan detta. Vi har riktat stora satsningar till de skolor som har de absolut tuffaste förutsättningarna. Vi har en gymnasieskola som omfattar praktiskt taget alla ungdomar i vårt land. Vi har byggt ett utbildningssystem som inte skapar återvändsgränder och en vuxenutbildning som alltid möjliggör att ge en chans till och en till och en till, som alla har rätt att få. Kort sagt så har vi en skolpolitik som är så oändligt mycket bättre än den borgerliga regeringens.
3 Häromdagen kom statistik från Skolverket som visar att utvecklingen i skolan det senaste året har gått bakåt kvalitetsmässigt, inte framåt. På det svarade Jan Björklund: ja, det kommer att gå åratal innan den borgerliga regeringens politik för skolan märks, det kanske kommer att ta generationer. Ja, det vore ju bra om borgerlig politik inte märktes alls, det tror jag att vi alla kan hålla med om. Men nu är det inte på det viset. Vi vet att politik gör skillnad. Det märks om resurserna går till lärare eller till skattesänkningar. Det märks om regelverken ändras. Idag ska vi diskutera skolan med viljan och målet att verkligen göra skillnad. Att åstadkomma förändring där brister och problem finns. Huvudinriktningen för en ny socialdemokratisk skolpolitik måste vara tydlig. Fokus ska ligga på framgångsfaktorer som verkligen ger dokumenterat resultat. Det handlar om tydliga mål, systematisk uppföljning och höga förväntningar men också om ömsesidig respekt för att skapa arbetsro och trygghet och inte minst om ett tydligt och professionellt ledarskap, både i skolan och i klassrummet. Vår politik bygger på en benhård övertygelse om att alla vill och alla kan lära. I veckan hade Lärarförbundet kongress. Ett av de önskemål som de förde fram är en överenskommelse som gör att betygsystemet inte rivs upp efter varje regeringsskifte. Det är ett önskemål som de allra flesta har förståelse för. Jag har också flera gånger sagt att det behöver svensk skola - inte av ideologiska, inte av partipolitiska och inte ens utav taktiska skäl - utan för ungarnas skull, för deras rätt till kunskap. Barnen går i skolan i 13 år. Det är en lång tid. Det är mer än tre mandatperioder. Om vi byter regering vid varje val, så kan vi i praktiken få en situation där en och samma elev skulle byta betygsystem tre gånger under sin tid i skolan. Är det rimligt? Skoltiden är kanske den viktigaste tiden i våra liv. Skoltiden måste präglas av ordning, stabilitet och ro så att alla ungar kan lära sig så mycket som de bara kan. Debatten om arbetsro handlar på det sättet lika mycket om arbetsro i klassrummen som under själva skoltiden. Då håller det inte att vi ändrar förutsättningarna för barnen och ungdomarna, gång på gång. Det håller heller inte för lärarna att villkoren ständigt förändras. Många här är oroliga för betygen. Jag har också argumenterat mot betyg, under en stor del av mitt liv. Men då handlar det om de gammeldags, dåliga relativa betygen som fanns när jag gick i plugget. Relativa betyg, det är vi socialdemokrater emot. Vi kan inte acceptera betyg som syftar till att gradera barnen inbördes, eller till att sortera dem. Det skapar bara ökade klyftor och kväver lusten att lära. Vi kan absolut inte, aldrig på några villkor, acceptera betyg eller liknande omdömen till sjuåringar. Aldrig, men vi behöver följa upp och utvärdera kunskaperna. Betygen är ett bland flera verktyg för det. Självklart ska vi ha ett modernt betygsystem som följer upp rätt sak, nämligen varje enskilt barns kunskapsutveckling. Till de här verktygen hör också de nationella proven. Vår diskussion fastnar ofta just i detta. Det tycker jag borde bli ett slut på för det finns så mycket mer i skoldebatten som vi behöver diskutera. Vi talar om våra barn och ungdomar och den enda skoltid som de har. Vi talar om deras kunskaper, om deras rätt till kunskap och vår förmåga att ge dem just kunskap. Vi talar om de resurser som vi så gärna vill styra så att de möter verkliga behov - i tid, just där de finns och när
4 de finns. Vi vill inte ha någon skolpeng, lika för alla, för vi vet att lika villkor kräver olika resurser. Om vi har nationella prov vart tredje år i grundskolan, så ger det också en utvärdering av skolorna, lärarna och eleverna. Som sedan mycket tydligt kan kopplas just till resurser och insatser. Det gör att vi lättare kan se till att alla elever får lika chans att nå sitt allra, allra bästa. Vi vet att vår skolpolitik och våra lösningar inte alltid har räckt till. Vi lyckades inte skapa ett skolsystem som fångade upp de barn som inte nåddes av tillräckliga resurser. Vi lyckades inte heller alltid föra tillräckliga resurser till de skolor där ungarna hade som störst behov. Vi lyckades inte med en tillräckligt tydlig kunskapsuppföljning, som gav oss alla signaler i tid. Nu har vi en borgerlig regering och vad vi socialdemokrater än säger om det, så planerar den borgerliga regeringen att införa betyg i lägre årskurser och att använda mer av nationella prov. M och kompani regerar och det står dem fritt att fatta vilka beslut de vill. Men det vore olyckligt om de fattade beslut som vi känner att vi absolut inte kan leva med. Då tvingas vi att riva upp systemet ytterligare en gång, efter nästa regeringsskifte, om vi är tillbaka då. Då bidrar vi till fortsatt oreda i skolan. Bättre då att samtala med regeringen och försöka hitta en acceptabel lösning och uppgörelse över blockgränserna som kan stå sig under lång tid. Det finns de utanför den här salen som påstår att vi socialdemokrater, vi tänker inte samla oss till ett beslut om en ny inriktning för skolpolitiken idag. Jan Björklund, han gick ett steg längre, när han häromdagen sa att han kommer minsann att bjuda in oss socialdemokrater till ett samtal om skolans betygsystem nu i vår, men det gjorde han samtidigt som han beklagade att jag har inget mandat från mitt parti att tycka något om skolan. Det är självklart fel. Som partiordförande så har jag alltid mitt partis mandat. Och vi är inget folkparti, vi är ett folkrörelseparti, tydligen har han ingen aning om skillnaden däremellan. Men idag så vill jag att vi visar att jag leder ett socialdemokratiskt parti som har en skolpolitik som vi är stolta över, som vågar diskutera innehållet i den och som alltid drivs av viljan att förändra och möta verkliga problem med handling, inte bara i ord. För säkerhets skull vill jag att jag får ett mycket tydligt uppdrag idag. Om den borgerliga regeringen bara kan släppa tanken på att utsätta ungarna för betygsliknande omdömen under de första skolåren, då är vi beredda att diskutera betyg tidigare än idag. Vi är också beredda att acceptera nationella prov vart tredje år i grundskolan, om den utvärderingen kopplas samman med styrningen av resurser och insatser dit där behoven är störst, så att alla elever ges lika chans att nå målen. Med det här som grund kan jag möta de borgerliga företrädarna och pröva deras vilja och förmåga att finna en långsidig och blocköverskridande lösning. Inte för Jan Björklunds skull - det är för ungarnas skull! Det tycker jag att vi ska göra idag. Partivänner, det här är inte den enda markeringen som vi behöver göra idag. Det finns många nya förslag och jobba vidare med som finns i skolrådslagets material. Häromdagen så var det t ex svensk-tyska handelskammaren som var ute och sa att det blir allt svårare att anställa folk för att allt färre lär sig tyska. Det är inte första gången vi hör sådant. Vi måste ju tänka framåt. De som idag är 6-7 år gamla, de kommer ut i arbetslivet kanske år 2030. Hur ser arbetslivet ut då?
5 En sak är säker, vi behöver mer språk och vi behöver sannolikt börja tidigare med det. I förslaget som ni har på era bänkar så finns det en mycket spännande sak, kanske att låta 5-6 åringar som har lust, att pröva på att lära sig främmande språk. För ungar kan lära sig så oerhört mycket så oerhört tidigt om de tycker att det är kul och om de får möjlighet. Framtiden kräver också fler med högre utbildning, hur ordnar vi det? Ja, i materialet finns förslag om spännande nya former för samarbete mellan gymnasieskolan och högskolan. Det finns många försök som pågår som jag tycker har varit så roliga att följa. I Örebro finns det ett sådant projekt som kallas för Linje 14 som jag tycker är oerhört bra. Linje 14 är döpt efter en busslinje som går från miljonprogramsområdena genom hela staden, över klassgränserna och till universitetet. Det är Linje 14. I Botkyrka finns det flera ungdomar med invandrarbakgrund som i samarbete med juridiska fakulteten i Stockholm, men också med KTH, har fått möjlighet att bryta både de klass- och integrationsbarriärer som finns för många ungar idag. De här projekten har fått många nya grupper att tro på sig själva, att kan de också lära sig mer. Det är så här vi måste tänka på flera områden. Framåt. Vi ska också diskutera friskolorna idag och det behövs. Friskolorna och debatten om dem, vet jag att många här vill föra. Det går att bli miljonär på friskolor. Det går att sälja ut den sista kommunala skolan i en kommun. Det går för fundamentalistiska trossamfund att öppna friskolor. Det här är fel och det är allvarligt. Men svenska elever och föräldrar har, precis som många av er har pekat på, också vant sig vid och vill fortsätta kunna välja skola. Det är inte valfriheten som är problemet. Den ska vi ha kvar. Det är inte driftsformerna i sig som är problemet, utan att det uppstår orättvisor, stora orättvisor och skevheter, i resursfördelning, vid etablering och vid bristen på uppföljning. Det vi ska vara noga med, det är likvärdigheten, en skola byggd på allas lika rätt till lika goda kunskaper oavsett var man bor och oavsett vilken bakgrund man har. I skolrådslaget finns flera mycket tydliga förslag på hur vi ska binda samman de här förutsättningarna och sätta ner foten ordentligt, för att bidra till att friskolorna inte ska öka människors rikedom och trossamfund inte ska få möjlighet att bedriva konfessionell utbildning. Visst måste kommunerna ha ett större inflytande. Men minns bara att i Täby kommun, där har kommunledningen med eget inflytande bestämt att snart sälja ut den sista kommunala skolan. Vi måste stå för en sammanhållen skola, det är bara vi socialdemokrater som ser denna helhet. Det här behöver vi diskutera idag också. Marie Granlund ska ta över talarstolen alldeles strax och gå igenom skolrådslaget. Jag vill bara skicka med en enda sak till innan jag slutar just nu. Jag träffade min egen ungdomspanel i förra veckan. Det är ett 25-tal ungdomar från 15-23 år som hjälper mig med att försöka förstå hur det är att vara ung idag, för det vet inte jag. Jag vet hur det var att vara ung på 70-talet men inte hur det är idag.
6 En tjej som heter Jennifer, hon sade något som stannade kvar i mitt minne, hon sade ungefär såhär: Vet du Mona, på alla orter så finns det ett stort hus som ligger en bit bort och som ofta är av brunt tegel och som det lukar illa i, och det är skolan. Problemet är att det är en helt egen värld. När man går in där så känns det som om man inte befinner sig i samhället egentligen, utan utanför, någon annanstans. Så sade Jennifer och jag tycker att det är viktigt att lyssna på. För när vi socialdemokrater talar om skolan så menar ju vi något mer än bara de åren man befinner sig i den där tegelbyggnaden. Vår utbildningspolitik sträcker sig över hela livet. Den börjar före ettan, i förskoleåldern, den slutar långt efter gymnasiet och den innehåller många chanser till att komplettera sin kunskap och utbildning. Utbildning, utbildning, utbildning - och så frihet och rättvisa därtill. Det är för mig kärnan i socialdemokratisk ideologi. När vi jobbar med det här stora och viktiga, låt oss inte glömma det Jennifer och andra pekar på, att ungarna också måste höra till debatten om hur både skolan och samhället utanför skolan ska förändras. Många ungdomar är redan nu med i vårt rådslagsarbete och jag vill utmana er alla att verkligen se till att fortsätta med att bjuda in barn och ungdomar till vår diskussion om framtiden. Allra, allra sist. Följande sade Olof Palme för många år sedan när den allmänna grundskolan skulle införas: Okunnigheten är den säkraste garantin för fåtalets kontroll över samhället. För oss har skolpolitiken i grunden handlat just om detta. Kunskap, men med ett klassperspektiv. Kunskap men åt alla, inte bara några. Likvärdiga chanser åt alla enskilda ungar, utifrån deras förutsättningar. Lika chans, och därför olika mycket resurser. För det är människan som är målet, och kunskap det ger både makt och frihet åt individen. Välkomna till skoldebatten!