Kartläggning av den öppna beroende- och missbruksvården

Rapportserie Kartläggning av den öppna beroende- och missbruksvården Beskrivning av läget våren och hösten 2007 i Västernorrlands län. Författare: Börje Klintbo Rapport: nr 2007:11 ISSN 1653-2414 ISBN 978-91-85613-18-2 FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland

2

Innehåll Bakgrund och inriktning 4 Teoretisk utgångspunkt 5 Tjänst 5 Tjänstelogiken 5 Socialtjänstens tjänster 6 Producentens perspektiv 6 Förutsättningar och beredskap 6 Begreppen beroende missbruk skadligt bruk 7 Det praktiska genomförandet 10 Inledning 10 Urval 11 Informationsinsamlandet 11 Lite om validitet och reliabilitet 12 Redovisning av kommunernas öppenvård 14 Härnösands kommun 15 Kramfors kommun 19 Sollefteå kommun 25 Sundsvalls kommun 34 Timrå kommun 45 Ånge kommun 49 Örnsköldsviks kommun 54 Avslutande kommentarer 61 Begreppsförklaringar 62 Bilaga 68 Intervjuguide till kartläggning av öppenvårdsinsatser 68 Referenser 69 3

Bakgrund och inriktning Under våren 2007 fick FoU Västernorrland i uppdrag av Länsstyrelsen i Västernorrlands län att genomföra en kartläggning av den öppna beroende- och missbruksvården i länets kommuner. Liknande kartläggningar har genomfört i kommunerna i Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarna och Gävleborgs län. Dessa kartläggningar genomfördes av socialtjänsternas FoU-enheter i respektive län under våren 2006. Arbetet samordnades av Dalarnas forskningsråd. I kartläggningen i Västernorrlands län har samma struktur och teoretiska ansats som i ovan nämnda län används. Dels för att strukturen och ansatsen visat sig vara användbar och dels för att kunna jämföra denna kartläggning med de redan genomförda. I denna rapport redovisas resultatet av en kartläggning av insatser/tjänster som socialtjänsten har att tillgå för att möta behov hos personer med alkohol- och drogproblem. Kartläggningen har initierats av länsstyrelsen i Västernorrlands län och genomförts av FoU Västernorrland. Bakgrunden till uppdraget är att socialtjänstens arbete med människor som har missbruksproblem i hög grad sker i öppna former. Istället för institutionsvistelser erbjuds vård, behandling och stöd i öppna former och i den egna kommunen. Tendenser är att öppenvårdsinsatser i framtiden än tydligare kommer att vara socialtjänstens dominerande erbjudande till personer med missbruksproblem. Troligt är också att öppna insatser kommer att utvecklas och differentieras för att möta olika grupper och varierande behov. Kartläggningens syfte har varit att identifiera och beskriva de erbjudanden/insatser i öppna former som kommunens socialtjänst har att tillgå för att möta behov hos vuxna personer med missbruksproblem och deras anhöriga. Av särskild vikt har varit att identifiera insatser inom den öppna missbrukarvården som särskilt riktar sig till barn, till anhöriga, som är utformade för kvinnor respektive män, som riktar sig till yngre respektive äldre. Kartläggningen är tänkt att användas som en del i det fortlöpande utvecklingsarbetet av den öppna missbrukarvården. Konkret betyder detta att vägleda länsstyrelserna i deras arbete med tillsyn, utgöra underlag för dialogen mellan kommunerna och länsstyrelserna kring utvecklingsmedel samt vara ett material för den kommunala planeringen. I första hand riktar sig rapporten till politiker och ledande tjänstemän. I bästa fall kan rapporten långsiktigt bidra till en utveckling av den öppna vården i länet till såväl ökad kvalitet som ökad mångfald. 4

Teoretisk utgångspunkt Mycket av innehållet i detta och nästa kapitel är hämtat från Kaj Gustafssons rapport Vad finns på menyn? och Kartläggning av den öppna missbrukar- och beroendevården i fem län av Jan Messing, Kaj Gustafsson och Annika Almqvist. Som teoretisk utgångspunkt har kartläggningsarbetet tagit stöd i tjänsteforskningen. Detta för att ha samma utgångspunkt som de genomförda kartläggningarna. Inom tjänsteforskningen har man utvecklat begrepp och strukturer med uppgiften att beskriva tjänster. I det kommande avsnittet ges en kortfattad beskrivning av de grundläggande begreppen. En fördjupad beskrivning kan den intresserade få genom rapporten Klienten som medproducent tjänsteperspektiv på den sociala barnavården (Messing & Westlund 2004). Tjänst Ordet tjänst används inom tjänsteforskningen i betydelsen handlingar som är till nytta för någon annan, således ej en befattning eller ställning i arbetslivet. Efter Edvardsson (1996) definieras tjänster som en kedja av (sekventiella och parallella) värdeskapande aktiviteter eller handlingar, vilka bildar en process i syfte att uppnå ett visst resultat. I processen medverkar klienten genom att utföra olika moment i interaktion med socialarbetaren. Till skillnad från varor är tjänster immateriella. De produceras och konsumeras samtidigt, och detta sker med klienten som medproducent. Man kan uttrycka det som att tjänster kommer till, utförs och mottas i relationer. I beskrivningen av en tjänst tar man fasta på vad som görs och söker besvara frågan: Vad pågår här? Ett fullödigt svar på frågan vad pågår här innefattar: handlingen (vad), aktörerna (vem/vilka), situationen (när och var), tillvägagångssättet, hjälpmedel, stil (hur och hurudant) samt syftet (varför). Tjänstelogiken Att tjänster kommer till, utförs och mottas samtidigt och med klienten som medproducent innebär att tjänster inte kan lagras. En socialförvaltning kan och bör ha förutsättningar och beredskap att utföra tjänster. Detta betyder att förvaltningen måste ha tillgång till de resurser, kompetenser och materiella förutsättningar som behövs för att genomföra tjänsten. En viktig aspekt, som särskiljer socialtjänsten från många andra verksamheter, är att relationen mellan klienten och socialarbetaren varierar. Den kan vara frivillig och önskad men också tvingande där klienten måste ha en kontakt vare sig han eller hon vill det eller ej. Detta ger socialarbetaren den viktiga uppgiften att skapa den samarbetsrelation som tjänsten kräver. Ytterligare en aspekt av 5

tjänstelogiken är att samma tjänst kommer att utföras något olika från gång till gång eftersom den skapas i mänskliga möten med de möjligheter och begränsningar dessa ger. Socialtjänstens tjänster De tjänster förvaltningen har beredskap för att genomföra kan riktas till en viss grupp av klienter och är anpassade till de behov hos klienten som socialtjänsten skall och/eller lämpligen bör möta. För personer med missbruksproblem ska alltså tjänsterna svara mot hans eller hennes specifika behov. Missbrukets karaktär medför att anhöriga, inkluderande barn, har angelägna behov som socialtjänsten är ålagda att möta. Klienterna klassificeras i olika målgrupper som man tänker sig har delvis olikartade behov vilket i sin tur kräver olika tjänster. Varje målgrupp kan i sin tur ha en rad legitima behov och därmed sammanhängande tjänsteerbjudanden. Dessa får formen av en matris där man vågrätt anger vilken mottagare av tjänsten som är i fokus, och lodrätt anger vilken typ av tjänst eller intervention som erbjuds. Producentens perspektiv Beroende på om man är klient eller socialarbetare betraktar man tjänsten ur olika perspektiv. Kartläggningsarbetet har utgått från producentens perspektiv. Vad innebär då detta mer i detalj? Förutsättningar och beredskap Socialtjänsten kan inte lagra och leverera tjänster, men däremot tillhandahålla förutsättningar för tjänster. För detta krävs att organisationen har en uppfattning om vad klientens behov består i och hur detta behov på lämpligaste sätt ska mötas. Idén om behovet och hur detta ska mötas benämns tjänsteerbjudande varför och vad. Till förutsättningarna hör också att organisationen har en plan för vilka aktiviteter som skall genomföras, tillsammans med vem och i vilken ordning för att tjänsteerbjudandet ska förverkligas. Detta kallas tjänsteprocessen och inriktas på hur det konkreta arbetet ska gå till. Den tredje aspekten av förutsättningar och beredskap är att organisationen har tillgång till de personella, organisatoriska och materiella resurser som krävs för att genomföra tjänsteprocessen ett tjänstesystem. Sammanfattningsvis kan man uttrycka det så att: Tjänstesystemets resurser och struktur ska stödja tjänsteprocessen, och att tjänsteprocessen realiserar tjänsteerbjudandet samt att tjänsteerbjudandet tillgodoser behovet. 6

Eller tvärt om, det vill säga klienternas behov måste styra vilka erbjudanden socialtjänsten tar fram, erbjudandena måste backas upp av väl genomtänkta tjänsteprocesser och att dessa processer i sin tur kräver stöd i form av resurser och lämplig organisation. De tre komponenterna växelverkar med varandra och i samtliga tre finns klienten med. Ur intervjuernas berättelser om öppenvårdsarbetet har urskiljts tjänster med hjälp av kartläggningens teoretiska ansats. Med andra ord har det prövats om det arbete man berättat om haft den grad av verksamhetsidé, struktur och förutsättningar att det kan kallas en tjänst. I ett följande analyssteg har de identifierade tjänsterna kategoriserats utifrån vilket huvudsakligt behov erbjudandet avsett att möta vilken typ av tjänst det rört sig om. Tjänsteerbjudandena har sorterats i följande kategorier: Rådgivande/motiverande där tjänsterna syftat till att möta den enskildes behov av att få information om alkohol och droger, fördjupa förståelsen av sin situation, mobilisera kraft att göra något åt denna. Behandlande där tjänsterna inriktats på att möta den enskildes behov att finna vägar till förändring och genomföra dessa Upprätthållande där tjänsterna skulle möta den enskildes behov att upprätthålla sin förändring och stärka förmågan att återkomma efter återfall Arbetsstöd där tjänsten erbjudits inom arbetslivet och syftar till att möta den enskildes behov av att vara kvar i eller återgå till arbete Boendestöd där tjänsten erbjudits den enskilde för att möta hans eller hennes behov av boende Begreppen beroende missbruk skadligt bruk Under kartläggningsarbetet har framkommit att personal inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg oftast använder begreppet missbruk som en samlingsterm. Medarbetare med tolvstegsinriktning, medicinsk inriktning (beroendemedicin) eller överhuvudtaget personer som arbetar operativt med behandling förhåller sig ofta mer stringent till begreppsdefinitionerna för beroende missbruk skadligt bruk. För att klargöra begreppen redovisas definitionerna som återfinns i ICD 10 och DSM IV. Beroende Substansberoende är ett centralt begrepp för diagnostiken av sjukdomstillstånd förorsakade av alkohol, läkemedel eller narkoti- 7

ka. Enligt ICD 10 avser detta en grupp fysiologiska beteendemässiga och kognitiva fenomen där den beroendeframkallande substansen får en mycket högre prioritet för individen än andra beteenden, som tidigare haft större betydelse. För att ställa diagnosen beroende krävs att tre av nedanstående kriterier är uppfyllda under det senaste året. 1. Behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt. 2. Abstinensbesvär när bruket upphör. 3. Intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som avsågs. 4. Varaktig önskan eller misslyckade försök att minska intaget. 5. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta sig från bruket av alkohol eller narkotika. 6. Varaktiga sociala, yrkesmässiga eller fritidsmässiga aktiviteter försummas. 7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador. Missbruk (substance abuse) är en diagnostisk term i DSM IV för att beteckna ett tillstånd som vanligtvis föregår DSM IV-diagnosen beroende. Termen missbruk i denna betydelse är kopplad till fyra kriterier varav ett skall vara uppfyllt under det senaste året. Kriterierna är följande: 1. Upprepad användning av alkohol eller narkotika som leder till misslyckande att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet. 2. Upprepad användning av alkohol eller narkotika i riskfyllda situationer, exempelvis vid bilkörning eller i arbetslivet. 3. Upprepade kontakter med rättsväsendet som en följd av missbruket. 4. Fortsatt användning trots återkommande problem. Skadligt bruk (harmful use) av alkohol/droger är motsvarande term i ICD 10 som missbruk i DSM IV. Skadligt bruk definieras enligt följande: Bruk av psykoaktiva substanser på ett sätt som skadar hälsan. Skadan kan vara fysisk (som hepatit vid intravenöst missbruk) eller psykisk (som depressionsperioder sekundärt till hög alkoholkonsumtion). En avgörande skillnad mellan missbruk och beroende är graden av tillvänjning. Denna bedöms som större vid beroende. Missbruk 8

skiljer sig också från beroende i konsumtionsmönstret. Vid missbruk kan detta variera kraftig över tid medan konsumtionsnivån är mera konstant vid beroende. I kartläggningen är det inte särskiljt mellan tjänsteerbjudanden med inriktning på beroende respektive missbruk. Detta kan dock vara ett angeläget steg i den fortsatta utvecklingen av det professionella arbetet inom detta område. 9

Det praktiska genomförandet Inledning Arbetet inleddes med att kartläggaren träffade Jan Messing och Kaj Gustafsson. Gustafsson genomförde kartläggningen i Gävleborgs län och Messing var handledare för kartläggarna i de fem länen, som redan genomfört motsvarande kartläggningar. Detta för att få en genomgång av hur man genomförde kartläggningarna i de fem länen. Kartläggningen har omfattat sju kommuner i Västernorrlands län. För att få en bild av den öppna vården för personer med missbruks- eller beroendeproblematik i länet, har ansvariga chefer vid kommunernas missbruksenheter eller motsvarande intervjuats. De har intervjuats vid besök i respektive kommun. I vissa fall har informationen kompletterats genom uppföljande intervjuer med cheferna eller medarbetare vid de aktuella verksamheterna. Även personer som arbetar hos andra huvudmän eller som är engagerade i frivilliga organisationer och som samarbetar med de kommunala missbruksenheterna har vid behov intervjuats. Sammanlagt 16 personer har intervjuats. Intervjuerna har genomförts under perioden april till och med augusti 2007. Kartläggaren har under hand haft några telefonkontakter med Kaj Gustafsson i Gävleborgs län för att diskutera olika problem och frågeställningar som varit aktuella. Detta för att kartläggningen i Västernorrlands län ska genomföra utifrån samma grundprinciper och inriktning som i de andra länen. I uppdraget från länsstyrelsen låg att identifiera och beskriva insatser/tjänster utformade för att möta behov hos personer med missbruksproblem samt deras anhöriga och barn. I kartläggningen redovisas hur länets kommuner arbetar med öppenvård för personer med olika grader av missbruk av alkohol och narkotika. För varje kommun redovisas även om det genomförts utvärderingar av öppenvårdsverksamheter. Socialt arbete bedrivs i en komplex vardag där många uppgifter och processer pågår samtidigt. Arbetet är i hög grad beroende av de förhållningssätt och den arbetskultur som präglar förvaltningen och de olika verksamheterna. En målsättning i kartläggningsarbetet har varit att söka urskilja de tjänster som erbjuds speciellt för behov hos personen med missbruksproblem och hans eller hennes anhöriga. Det allmänna sociala arbetet har lämnats utanför i detta arbete. Inte heller har socialsekreterarens utredande och myndighetsutövande arbete tagits med. 10

Urval Under kartläggningsarbetet har det i uppdraget funnits en strävan efter att identifiera insatser med ett visst mått av struktur och tydlig inriktning samt avgränsa dessa från det mer allmänna sociala arbetet. Mot bakgrund av denna strategi upprättades en sorts urvalsram för vilka insatser som skall redovisas i denna kartläggning. De insatser av öppenvårdskaraktär som identifierats under inventeringen i kommunerna har bedömts utifrån tre kriterier: 1. Verksamhetsidé 2. Struktur 3. Resurser Öppenvårdsinsatserna har bedömts utifrån hur hög grad tjänsten är utvecklad i förhållande till verksamhetsidé, grad av struktur i utförandet samt resurser och förutsättningar som finns inom systemet för att utföra tjänsten (exempelvis personal, kunskap och materiella resurser). Om de identifierade tjänsterna bedömts uppfylla en tydlighet i alla tre kriterierna eller i två av dessa kriterier har tjänsten också redovisats i denna kartläggning. I detta sammanhang är det viktigt att notera att de bedömningar som gjorts av tjänsterna enligt de tre kriterierna primärt har syftat till att avgränsa tjänsten från det mer allmänna sociala arbetet. Bedömningarna innehåller dock inga värderingar kring tjänsternas effektivitet eller kvalitet då en sådan värdering skulle kräva ett helt annat upplägg av utvärderande karaktär. Många gånger har det varit svårt att bedöma om en tjänst/insats är så strukturerad att den skall presenteras i kartläggningen. Det har också givetvis funnits gränsfall och möjligheter till olika tolkningar. För gränsfallen har regeln hellre fria än fälla gällt. Särskilt svårt har urvalsförfarandet varit i små kommuner där graden av specialisering av naturliga skäl är lägre. Även arbetsformer inom ramen för socialtjänstens myndighetsutövande verksamhet kan ha karaktären av relativt strukturerade öppenvårdsinsatser. Framför allt förefaller insatser av motiverande och rådgivande karaktär finnas som en viktig och mer eller mindre strukturerad insats inom socialtjänsten. Som tidigare nämnts har dock en avgränsning gjorts gentemot den myndighetsutövande och utredande verksamheten varför dessa insatser inte redovisas i denna rapport. Informationsinsamlandet Insamlandet av den övergripande informationen i syfte att få en översikt av vad kommunerna i Västernorrlands län har att erbjuda i form av öppen missbrukarvård har skett genom halvstrukturerade intervju- 11

er. Strategin vid urvalet av intervjupersoner har varit att välja ut personer som har en god överblick över öppenvårdsinsatserna i kommunen. Intervjuerna har följt en intervjuguide med en översikt över de områden som avsågs täckas och förslag till frågor (bilaga 1). För att komplettera den övergripande informationen har även intervjuer gjorts med personal som deltar direkt i utförandet av olika insatser eller på annat sätt har god kännedom om detta. Dessa intervjuer har utgått ifrån centrala aspekter som används inom tjänsteforskningen för att analysera en tjänst. Intervjuerna har fokuserat på att använda ett raster för att närma sig den enskilda tjänstens karaktär enligt nedanstående: Målgrupp (Vilka riktar sig tjänsten till?) Erbjudandet (Hur ser erbjudandet till klienten ut?) Behov (Vilka behov avser tjänsten tillgodose?) Innehåll (Vilka inslag finns i tjänsten och hur ser utförandeprocessen ut?) Omfattning (Tidsmässig omfattning, intensitet, kapacitet?) Lite om validitet och reliabilitet Denna kartläggnings validitet och reliabilitet handlar givetvis om hur urvalet av intervjuade personer gjorts, hur intervjuerna utformats och genomförts samt hur utsagorna tolkats och bearbetats. Det material som insamlats under intervjuerna har inte alltid haft karaktären av exakta och explicita svar på exempelvis vilket behov en insats avser möta, utan snarare varit av flödigt beskrivande karaktär. Detta har ibland inneburit nödvändigheten av kvalitativa tolkningar från författarens sida. De ansatser som gjorts för att öka graden av validitet och reliabilitet i denna studie är framför allt: En intervjuguide har använts för att uppnå enhetlighet i intervjuerna. Kompletterande intervjuer har gjorts vid otydligheter eller frågeställningar. Under intervjuandet har strävan varit att inte påverka intervjupersonen i någon riktning annat än den att uppmuntra till beskrivande utsagor. Det utskrivna materialet med mina kvalitativa tolkningar har kommunicerats med de intervjuade personerna. Deras synpunkter har sedan arbetats in i materialet. Kartläggningens inriktning och utfall i stort påverkas givetvis också av de teoretiska utgångspunkterna från tjänsteforskningen som valts. Denna teoretiska ram innebär antagligen såväl möjligheter som be- 12

gränsningar när det gäller att inventera och beskriva öppenvårdsinsatser. Anledningen till valet av teoretiska verktyg från tjänsteforskningen är en strävan av att få tillgång till ett sorts raster att lägga på det insamlade materialet för att enhetligt och tydligt kunna definiera och analysera de identifierade öppenvårdsinsatserna. 13

Redovisning av kommunernas öppenvård I följande kapitel redovisas öppenvårdsinsatserna kommunvis. Först finns en beskrivning av vilka öppenvårdserbjudanden som respektive kommun kan erbjuda. Därefter finns en meny som överskådligt visar olika kategorier av insats som vänder sig olika målgrupper. Som tidigare nämnts är kategorierna rådgivande/ motiverande, behandlande, upprätthållande, boendestöd och arbetsstöd. Målgrupperna har indelningen; vuxna, unga vuxna och anhöriga. De två förstnämnda målgrupperna är i sin tur indelade i män och kvinnor och den sistnämnda målgruppen är indelad i vuxna och barn/ungdom. För att tydliggöra graden av specialisering gentemot olika målgrupper har skiljelinjen mellan kolumnerna för män och kvinnor tagits bort i de fall där insatsen riktar sig till bägge könen, exempelvis vid mixade behandlingsgrupper. När det gäller kolumnen för unga vuxna (cirka 18 24 år) redovisas endast insatser som har en specifik inriktning mot denna målgrupp trots att flertalet vuxenverksamheter vänder sig till personer från 18 år och äldre. Tanken med ovanstående strategier är att åskådliggöra avsaknaden av specialisering tydligare än om samma text återkommer i flera kolumner. Redovisningen av varje kommun avslutas med en beskrivning av tjänsterna utifrån följande aspekter: Målgrupp Behov Erbjudande Innehåll Omfattning I slutet av rapporten finns ett kapitel med förklaringar av förkortningar och vissa begrepp. 14

Härnösands kommun 25 047 innevånare (2007-03-31) I huvudsak bedrivs all öppenvård för personer med missbruksproblem i kommunen vid Resursteamet. Där är fyra anställda inklusive en projektanställd. Vid teamet finns även en ungdomsgrupp bestående av två fältassistenter och en projektanställd. Målgruppen för Resursteamet är män och kvinnor över 21 år med olika typer av missbruksproblem. Personerna remitteras från missbrukshandläggare vid Vuxenenheten, där man först gjort en social utredning som kan vara kombinerat med ASI, ett kartläggningsinstrument. Därefter beviljas man bistånd i form av deltagande i öppenvårdsprogrammet. Öppenvårdsprogrammet som Resursteamet arbetar enligt är uppdelad i tre faser. Fas 1 innebär att klienten får en samordnare vid Resursteamet. Samordnaren är den som har den dagliga kontakten med klienten. Vid behov genomförs ASI eller ADAD. Fas 1 innehåller stora delar av motiverande samtal för att förmå klienten att fortsätta öppenvårdsprogrammet eller att påbörja behandling vid institution. Fas 2 omfattar fyra till fem veckor och kan förlängas med ytterligare en period. Man arbetar på förmiddagarna enligt en transteoretisk modell A Stages of Change Therapy Manual, som är en manualstyrd behandlingsform. På eftermiddagarna arbetar man med återfallsprevention. Klienten får uppgifter till nästkommande dag och ska även delta vid AA-möten. De som har arbete blir sjukskrivna för att kunna delta i behandlingen. Under fasen görs en planering inför nästa fas. Fas 3 är strukturerad eftervård som pågår under sex månader. Man använder ASI:s och ADAD:s livsområden och har lagt till ytterligare tre områden. Arbetet är manualstyrt och man gör en skattning på en 10- gradig skala om den aktuella situationen för personen, som följs upp varje vecka och månad. Under hela öppenvårdsprogrammet som pågår under åtta till tolv månader har klienten regelbundna träffar med sin samordnare och kan även kontakta samordnaren mellan avtalade möten. Resursteamet anordnar anhöriggrupp för vuxna anhöriga till personer med missbruksproblem. Det brukar vara 8 10 deltagare vid varje möte och man träffas en gång i veckan. Nya grupper startar varje vår och höst. Deltagande i gruppen är ett beviljat bistånd. Socialtjänsten genomförde under våren 2006 en gruppverksamhet som vände sig till barn till missbrukande föräldrar som kallas Trappan. Man planerar att fortsätta med gruppverksamheten vid senare tillfälle. Beroendemedicinska enheten (BME) drivs i samverkan mellan Sundsvall, Ånge, Timrå och Härnösand kommuner och Västernorr- 15

lands Landsting. Enheten delar lokaler med akutpsykiatriska mottagningen och avdelning 7, Sundsvalls sjukhus. Personalen består av 1,0 samordnare, 1,0 socionom, 1,0 behandlingsassistent och 2,0 sjuksköterska samt ordinarie personal från avd. 7. Därutöver är 2,0 av landstingets läkare knutna till verksamheten samt konsultläkare från Stockholms Beroendecentrum vilka finns på plats torsdagar och fredagar. Målgrupp är män och kvinnor över 18 år med olika former av missbruksproblematik, dvs. både alkohol, narkotika och tabletter. Innehållet i verksamheten vid enheten varierar beroende på personen och typen och graden av missbruk. Det kan bestå av Metadon- och Subutexbehandling av opiadberoende, Antabusbehandling och urinprover. För varje person görs en individuell planering för att komma ifrån sitt missbruk. Man bedriver även motiverande inslag och återfallsprevention. Personalen använder motiverande intervju (MI) och återfallspreventionen och har vissa behandlingsinslag i samtalsserier om ca åtta till tio samtal. BME gör en gemensam behandlingsplanering med socialtjänsten i den kommun som den aktuella personen kommer ifrån. BME och kommunerna kompletterar varandra på så sätt att BME ansvarar för den medicinska behandlingen medan kommunerna ansvarar för en social behandlingsinsats och det sker ingen egentlig behandling vid BME, utan detta sköts av kommunerna. Tillnyktringsenhet (TNE) finns i samma lokaler som BME och är också en samverkansverksamhet mellan ovannämnda kommuner och Landstinget. Här är verksamheten inriktad på tillnyktring och avtändning i ett akut skede där medicinering inte är nödvändig. Vid Villa Fridhem finns en sysselsättningsverksamhet som enbart vänder sig till män med missbruksproblem. Det är ca tio personer som deltar åt gången under vardagar. Syftet med verksamheten är att erbjuda daglig sysselsättning och därmed förlänga de drogfria perioderna. Utvärdering Länsstyrelsen har beviljat projektmedel till verksamheten vid Resursteamet, som utvärderas med stöd av FoU Västernorrland. Framtiden Inför framtiden planeras att starta verksamheter för män respektive kvinnor, då man ser att de har olika behov av stöd och insatser. Man avser även att starta något om kallas FUNK och som vänder sig till ungdomar i åldern 14-20 år. Det ska motsvara öppenvårdsprogrammet för vuxna och innebär bland annat ett fördjupat samarbete mellan Resursteamet, skolan och fritidsverksamheten i kommunen. 16

Menyn Kategori Vuxna Unga vuxna Anhöriga Män Kvinnor Män Kvinnor Vuxna Barn/ ungdom Rådgivande/ Motiverande Resursteamet Beroendemedicinskenhet Behandlande Tillnyktringsenhet Resursteamet Beroendemedicinskenhet Tillnyktringsenhet Anhöriggrupp Upprätthållande Resursteamet Boendestöd Arbetsstöd Villa Fridhem Beskrivning av tjänsterna Resursteamet Öppenvårdsprogram Behov: Insikt och kunskap om sin beroendeproblematik samt motivation och strategier för att uppnå varaktig nykterhet Erbjudande: Behandling i mixad grupp. Innehåll: Behandlingen är indelad i tre faser: 1. Motiverande del, 2. Manualstyrd behandling, 3. Eftervård. 17

Målgrupp: Män och kvinnor från 21 år med alla grader och typer av missbruks- och beroendeproblematik Omfattning: 8 12 månader beroende på problematiken. Anhöriggrupp Behov: Behov av kunskap kring beroende och medberoende, bearbetning av upplevelser och känslor. Gemenskap med andra i samma situation. Erbjudande: Beviljat bistånd i from av gruppaktiviteter. Innehåll: Kunskaper om alkohol/drogmissbruk, medberoende. Tips och råd om förhållningssätt Målgrupp: Anhöriga till personer med missbruksproblem. Omfattning: En gång i veckan. Beroendemedicinsk enhet Behov: Avgiftning och abstinensbehandling Erbjudande: Avgiftning och abstinensbehandling i kombination med motiverande- och upprätthållande inslag Innehåll: Metadon- och Subutexbehandling, Antabus, MI-motiverande intervjuer. Återfallsprevention med behandlingsinslag i samtalsserier Målgrupp: Män och kvinnor över 18 år med allt från riskbruk till beroendemissbruk Omfattning: Individuell planering Tillnyktringsenhet Behov: Akut behov av tillnyktring eller avtändning Erbjudande: Hjälp och stöd att klara abstinens Innehåll: Daglig kontakt med sjukvårdspersonal. Medicinering i förekommande fall Målgrupp: Vuxna män och kvinnor Omfattning: Individuell planering 18

Kramfors kommun 19 740 innevånare (2007-03-31) I stort sett all missbruksvård i kommunen bedrivs vid kommunens alkohol- och drogenheten (AD-enheten). Grundbemanningen består av 2,0 socialsekreterare och 1,0 sjuksköterska, därutöver finns f.n. 1,0 projektanställd socialsekreterare och 2,0 plusjobbare som arbetar som coacher. Man arbetar med både alkohol- och narkotikamissbrukare och vänder sig män och kvinnor över 18 år. Vid AD-enheten har man i princip två målgrupper. Den ena gruppen är personer som till viss del är motiverade att arbeta med sitt missbruk. Dessa personer blir på olika sätt aktualiserade vid enheten, bland annat via beroendeenheten, andra myndigheter, socialtjänsten eller via egen ansökan. Ett första samtal sker med socialsekreterare om konsekvenser av missbruk, både socialt och hur det påverkar personens fysiska och psykiska hälsa. Detta första samtal har karaktären av motiverande samtal. Därefter bestäms en samtalsserie med socialsekreterare, med tyngdpunkt på behandling och råd och stöd. Den andra gruppen är personer som har ett beroendemissbruk och har ofta tidigare varit aktuella vid socialtjänsten. Under senare tid har även personer med denna typ av missbruk och som inte tidigare varit kända hos socialtjänsten blivit aktualiserade vid AD-enheten. Här får man direkt en kontakt med socialsekreterare och kan få Antabus, Kampral eller Revia av sjuksköterskan, efter receptutskrivning via läkare. Behandlingen vid AD-enheten utgår från 12-stegsmodellen med ett lösningsfokuserat synsätt. En nystartad kvinnogrupp finns för kvinnor över 18 år med ett beroendemissbruk. Det sker ett löpande intag och för närvarande finns fem kvinnor i gruppen. Man träffas två timmar per vecka mellan klockan 17 och 19 sammanlagt vid tio träffar. Två socialsekreterare håller i träffarna och även sjuksköterskan och coacherna deltar. Man följer ett fastlagt program enligt 12-stegs modellen med inslag av teman, gruppprocesser, hälsoinformation och stresshantering. Personer som har kontakt med AD-enheten uppmanas att besöka AA:s, Länkarnas eller NA:s möten. Man kan även samordna kontakt mellan klienten, arbetsgivare och Ådalshälsan. AD-enheten är kommunens part inom SMADIT, som är samverkan mellan Kramfors och Sollefteå kommuner, polisen och landstinget för att tidigt nå alkohol- och drogpåverkade i trafiken. Enheten har även regelbundna träffar med behandlingshem i kommunen och polisen för att informera sig om drogläget i kommunen. Inom ramen för PREDA 19

har man regelbundna möten med personal från biblioteket, Konsum, systembolaget och polis. Vuxna anhöriga till missbrukare kan av AD-enheten beviljas anhörigveckor vid Korpbergets behandlingshem av AD-enheten. Socialtjänsten har tidigare anordnat gruppverksamhet för barn till missbrukande föräldrar, s.k. BIM-grupper. Man avser också att i framtiden kunna starta fler BIM-grupper. I kommunen finns gruppverksamhet som framförallt vänder sig till män från 18 år. Vissa kommer via sina arbetsgivare medan andra själva har initierat kontakten. För närvarande är två grupper igång med sammanlagt 28 deltagare. Man träffas en gång per vecka i varje grupp under 2,5 timmar. En gång per månad träffas båda grupperna tillsammans. Verksamheten drivs i enlighet med Minnesotamodellen och den som håller i gruppverksamheten har även kontakt med deltagarnas anhöriga och arbetsplatserna. Beroendeenheten drivs i samverkan mellan Landstinget Västernorrland och Kramfors och Sollefteå kommuner med Landstinget som huvudman. Verksamheten vid beroendeenheten vänder sig till personer med missbruksproblem och ska med ökad samverkan mellan sjukvård, psykiatri och socialtjänst skapa förutsättningar för en komplett vårdkedja på hemmaplan. Beroendeenheten är belägen vid vårdcentralen i Kramfors och är samlokaliserad med den psykiatriska allvårdsavdelningen. Personalen består av 1,0 sjuksköterska och 2,0 skötare. Personalgrupperna vid de båda arbetsplatserna har ett nära samarbete. Det finns två platser vid beroendeenheten och dessa är avsedda för personer som är föremål för insatser enligt Socialtjänstlagen. Enheten är alltid bemannad dygnet-runt och det finns alltid en tjänstgörande medicinskt ansvarig sjuksköterska. Man kan ta emot både män och kvinnor från 18 år, de flesta som skrivs in är dock i medelåldern. Avgiftning och vistelse vid enheten brukar vanligtvis vara i tre till fem dagar. Ibland kan detta förlängas, exempelvis i väntan på plats vid behandlingshem. För personer med samsjuklighet sker vård enligt Hälso- och sjukvårdslagen genom inskrivning vid enheten och kan senare överföras till allvårdsavdelningen. Personerna blir aktualiserade via kommunernas alkoholenheter och intagning sker inte direkt via polis. Kommunernas alkoholenheter använder beroendeenheten för avgiftning. Efter avslutad avgiftning kontaktas respektive alkoholenhet för fortsatt utredning och eventuellt andra insatser. Grunden för verksamheten vid beroendeenheten är samverkan med socialtjänsten och per- 20