Kunskap om gården - Bidrag till inventering av forskning och kunskapsbehov om ungas träffpunkter Torbjörn Forkby
Innehållsförteckning INLEDNING... 3 SÖKSTRATEGI AV INTERNATIONELL FORSKNING... 5 Aktuella databaser och sökbegrepp... 6 INTERNATIONELL FORSKNING OM MÖTESPLATSER FÖR UNGA... 7 INDIVIDUELL UTVECKLING FÖR BESÖKARE PÅ TRÄFFPUNKTER... 9 KOPPLING TILL PROBLEMBETEENDE... 9 FRITIDENS BETYDELSE... 11 GENUSFRÅGOR... 12 FÖREBYGGANDE TRÄFFPUNKTER... 13 RISKFYLLT BETEENDE... 13 SAMHÄLLSARBETE, SOCIAL MOBILISERING... 15 UTBILDNINGSORIENTERADE SATSNINGAR... 16 FRÄMJANDE TRÄFFPUNKTER... 18 INTERKULTURELLA MÖTESPLATSER... 22 GENUSFRÅGOR... 23 METOD- OCH KOMPETENSFRÅGOR... 23 Avgränsade metoder och koncept... 25 KUNSKAPSBEHOV... 27 TRÄFFPUNKTERNAS RESULTAT OCH EFFEKTER... 27 TRÄFFPUNKTENS METODIK OCH BETYDELSE... 28 REFERENSER... 30
Inledning När utbildningsanordnare tillfrågas om vilket behov som finns av kunskapsutveckling som finns för fritidsledares arbete på träffpunkter för unga framkommer en stor bredd av olika önskemål. Allt från samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig teori anpassad till fritidsområdet, till kunskap om effekter av verksamheter, metodfrågor, hur det fungerar att som fritidsledare arbeta inom olika verksamhetsområden och politikers ramsättande och prioriteringar. 1 Beskrivning av yrkesområdet dels inom vilka områden man kan arbeta men även vad det innebär att arbeta som fritidsledare. Böcker som tar upp hur viktigt det är att både vara teoretiker men även praktiker. Som fritidsledare idag måste du vara socialt kompetent men även kunna arbeta utifrån strukturer. Forskning kring värdet av fritidsledare. Vilken roll spelar de i vårt samhälle? Kanske en beskrivning hu arbetet har förändrats historiskt där olika metoder presenteras. Fritidsledaren i det nya samhället. Hur kommer fritidsledarrollen att se ut om några år? Jobbar de lika som nu eller mer som projektledare, entreprenörer? (Ansvarig för fritidsledarprogram på en av Sveriges folkhögskolor) När de senare tillfrågas om vilken litteratur de tycker är användbar i utbildningen nämns ett ganska litet antal skrifter som specifikt handlar om arbetet i den öppna fritidsverksamheten för unga. Några som nämns är: Bärande relationer (Laxvik, 2001), Fritidsledarens tysta kunskap (Svenneke Pettersson & Havström, 2007), Mötesplatser för unga (Holmgren & Ungdomsstyrelsen, 2008), Inordande och Utvidgande (Andersson, m. fl., 2010), Att vara ledare i öppen verksamhet (Ardström & Fritidsforum, 2001), Ungdomsgrupper i teori och praktik (Lalander, 2007), Leif Berggrens (red) Fritidskulturer (Berggren, 2000), Verksamhet utan avsikt (Gunnarsson & Svenska kommunförbundet, 2002) samt Kloka möten (Trondman, 2003). Vad ska man nu säga om detta, är det väl försörjt med litteratur att tillgå, eller råder det en bristsituation? Det går naturligtvis inte att dra några stora växlar på denna begränsade undersökning, men möjligen kan man säga att titlarna anger ett yrke som framstår som relationsbaserat och som uppstår i möten, att yrkesspråket inte är särskilt väl artikulerat och att verksamheterna saknar en tydlig målsättning. Från citatet ovan kan man också anta att det krävs en stor bredd i kompetens för att arbeta på ungas mötesplatser. I detta anges att det handlar om att agera såväl som teoretiker som praktiker, man måste förstå ungdomars roll i ett föränderligt samhälle, koppla samman denna 1 Dessa svar framkom i en kort enkät som gick ut till Sveriges 22 fritidsledarutbildningar. Enkäten var ett led i denna kunskapsinventering och syftade till att få en övergripande bild hur de så på behov av forskning och annan systematisk kunskapsuppbyggnad inom området öppen fritidsverksamhet för unga. Hälften av dem svarade.
förståelse till hur man kan skapa möjligheter för ungas kraft och växande och därtill ha en idé om vilka metoder som kan fungera. Då är det klart att med ett så stort område som den anställde borde behärska kan det vara ett problem om yrkeskunskapen är tyst eller avgränsad. Man kan också konstatera att av den litteratur som nämns är samtliga på svenska och i bok eller rapportform. Denna inventering är skriven inom ramen för KiD-nätverket som samlar representanter från Fritidsforum, fritidsledarskolorna, Sveriges Kommuner och Landsting, Ungdomsstyrelsen, Malmö högskola, Luleå tekniska universitet och FoU i Väst/GR. Syftet med nätverket är att identifiera och föra fram kunskapsbehov samt verka för kunskapsutveckling inom området öppen fritidsverksamhet för unga. Med kunskapsutveckling avses inom ramen för nätverket i första hand forskning och forsknings- och utvecklingsarbete, även om det naturligtvis sker mycket kunskapsutveckling utanför dessa sammanhang. För att kunna identifiera vilka kunskapsbehov som finns är det viktigt att utgå från en bild över hur den befintliga kunskapsbasen ser ut. Detta kan samtidigt ses som ett närmast omöjligt företag. Som sagts ovan innebär arbetet på ungas mötesplatser om mycket mer än att enbart ha en kunskap om metoder i mötet med ungdomar eller vad forskning säger om vad arbetet på fritidsgårdar och liknande arrangemang för unga innebär. Men att inventera den potentiellt viktiga kunskapen för fritidsledare som finns i såväl samhälls- och beteendevetenskap är närmast omöjligt att avgränsa. Lättare skulle det vara att enbart redovisa vilken litteratur som faktiskt används i utbildningssammanhang. Problemet blir då att man kommer att missa vad som faktiskt finns att tillgå, men som inte är fullt ut känt. I denna inventering valdes därför att undersöka vilken forskning som har publicerats i vetenskapliga tidskrifter kring området. För att få en mer heltäckande bild av kunskapsläget ska denna inventering dock endast uppfattas som ett bidrag som förhoppningsvis kompletteras av andra. Sådana skulle då kunna söka fram och sammanställa den svenska och internationella litteraturen som inte publicerats i artikelform, exempelvis om den kontinentala socialpedagogiska traditionen, animatörsutbildningar med flera. En fråga om beteckningar rör vilken yrkesgrupp som avses i inventeringen. Av de inledande styckena kan man dra slutsatsen att det mer specifikt rör fritidsledare utbildade på någon av fritidsledarutbildningarna. Så ser det dock inte ut i praktiken. I arbete på ungas mötesplatser finns en rad yrkesgrupper och utbildningar representerade (Forkby, m. fl., 2008; Gunnarsson & Svenska kommunförbundet, 2002). Denna inventering rör forskning där träffpunkterna på något sätt berörs, inte vilken yrkesgrupp som arbetar där. För enkelhetens skull kommer dock beteckningen fritidsledare att användas som beteckning för de yrkesgrupper som verkar inom fältet öppen fritidsverksamhet för unga. En annan fråga handlar om hur verksamheterna ska betecknas. I texten kommer fritidsgårdar, träffpunkter och mötesplatser användas omväxlande dels för att ge variation och dels för att ange att det finns olika former av arrangemang inom området. I några fall anges hur
artikelförfattarna själva har betecknat verksamheten för att ange vad resultatet mer specifikt relaterar till. Att inventera den publicerade internationella forskningen syftar till att vidga synfältet utanför det specifikt svenska. Tanken är att om man ska kunna se en mer livaktig kunskapsutveckling inom området är det viktigt att knyta sig till ett internationellt samtal. Förhoppningen är att inventeringen kan ge en åtminstone övergripande bild av vilka områden och frågeställningar som sysselsatt forskare. Därigenom sätt kan man, om nu inte från en på något sätt fullständig bild, åtminstone få en indikation på vilka behov av ytterligare kunskapsutveckling som finns. Sökstrategi av internationell forskning Den centrala delen i denna inventering är alltså att undersöka i vilken mån mötesplatserna varit föremål för forskning. En svårighet är de olika traditioner som finns för hur olika studier publiceras inom olika forskningsfält och länder. Den mest spridda publiceringsformen av vetenskapliga studier i allmänhet erbjuds av de vetenskapliga tidskrifterna, men inom vissa områden är den gängse formen att publicera sig i böcker eller rapporter. Det finns för- och nackdelar med olika publiceringsformer. Artiklarna har vanligen genomgått en beprövad kvalitetsgranskning, ha strukturerats på ett någorlunda vedertaget sätt som gör dem lättare att ta del av och är till allra största delen skrivna på engelska. En ytterligare fördel är att artiklarna är någorlunda lätt sökbara. Nackdelen är att det stora bortfall det innebär att utgå från vad som är publicerat i dessa tidskrifter. Det kan också vara så att artiklarna åtminstone inte direkt används exempelvis av utbildningsanordnare, även om det kan finns referenser i läroböcker som hänvisar till dem. Men inventeringen av forskningsartiklarna kan ändå ge en bild av vilka frågor som uppfattats som intressanta och en indikation på hur omfattande forskning som har bedrivits inom olika områden. Det finns självfallet också svårigheter som handlar om tillgängligheten för studierna, även om det finns sådana som är relevanta. En handlar om att yrkeskåren fritidsledare i allmänhet inte en tradition av att ta del av denna sorts material och kan känna sig främmande inför publikationsformen. En annan om att det kan vara svårt att ställa samman olika forskningsresultat från olika artiklar för att få en mer samlad bild. Men trots olika problem och begränsningar finns det ändå ett värde att se till vad som finns att hämta från den forskning som publicerats i en vedertagen modell för forskning. För att genomföra sökningarna knöts Per Beijer, masterstuderande på informations- och biblioteksvetenskapliga programmet på Borås universitet, till projektet.
Aktuella databaser och sökbegrepp Ett problem med att söka fram relevanta artiklar handlar om att det saknas enighet i begreppsanvändningen. Det är i och för sig inget att förundras då vi även inom Sverige finner ett flertal beteckningar för de verksamheter vi är intresserade av, så som ungdomsgård, fritidsgård, ungdomens hus, träffpunkter etc. I mer forskningstäta områden handlar avgränsningarna om att få en hanterlig mängd artiklar att arbete med, de som precist handlar om den egna frågan. Det förstå steget i vår sökning handlade var istället explorativt och brett för att försöka få med så mycket som möjligt och sedan utifrån det undersöka hur man skulle precisera sökningarna. Alltså, det första ledet handlade om att undersöka vilka begrepp som var mest relevanta. Följande begrepp användes i olika stavningsformer samt singular och plural: youth club, youth center, recreational center, boys club eller girls club, extra curriculum (activities), non-formal learning/education och drop-in center. Det visade sig att de begrepp som gav bäst träffbild var youth club, youth center kompletterat med sökningar på boys club eller girls club. Sökningarna gjordes i databaserna Academic search elite som innehåller artiklar inom det samhällsvetenskapliga området, Eric som fokuserar på studier inom pedagogik, en kombinerad sökning i ett par samhällsvetenskapliga databaser genom Applied Social Sciences Index and Abstracts (ASSIA), International Bibliography of the Social Sciences (IBSS), Sociological abstracts och Social services abstracts. ASSIA gav det bästa resultatet för denna inventerings vidkommande. För att få någorlunda aktuell forskning begränsades sökningarna tidsmässigt till 1990 till och med 2010. Efter sökningarna skapades en databas bestående av 361 artiklar. Sammanfattningarna artiklarna för dessa lästes igenom, varav 171 artiklar befanns intressanta. Artiklarna sorterades därefter in i fyra huvudgrupper med underkategorier som skapades i samband med genomgången av resultatet. Huvudgrupperna var: individuell utveckling, förebyggande sociala problem och bygga främjande strukturer och främjande metoder och förhållningssätt. I redovisningen slås det två senare samman till en gemensam grupp.
Internationell forskning om mötesplatser för unga Slående när man ser till den internationella forskningen som publicerats i artikelform är hur stor andel som den är nordamerikansk och berör förhållanden i USA. Av de 171 artiklarna som valdes ut som på något sätt behandlade den öppna fritidsverksamheten kategoriserades 122 för vilket land forskningen var gjord inom. Vid kontroll av övriga artiklar kan konstateras att den fördelningen av artiklar inte förändras anglosaxisk forskning är klart dominerande. I diagrammet nedan syns att USA intar en särställning i vårt material. Storbritannien och Kanada kommer på andra respektive tredje plats. Det är dock en stor skillnad mellan USA och övriga länder. Drygt hälften av artiklarna kommer från USA - 65 publicerade artiklar inom området innebär 53 procent av det totala antalet. Sverige kommer faktiskt på fjärde plats, men det innebär dock inte fler än sex stycken. Fem av dessa kommer från forskargruppen kring professor Håkan Stattin vid Örebro universitet. Australien; 1 Norge; 1 Senegal; 1 Italien; 1 Sydafrika; 1 Etiopien; 1 Danmark; 2 Polen; 1 Frankrike; 2 Slovakien; 2 Tyskland; 3 Hong Kong; 4 Sverige; 6 Ryssland; 1 Holland; 1 Israel; 1 Kanada; 11 USA; 65 Storbritannien; 17 Figur 1 Föredelning av publicerade artiklar som berör mötesplatser för unga i vetenskapliga tidskrifter mellan åren 1990 och 2010. De flesta artiklarna (125 stycken) sorterades in i någon av tre huvudgrupper. De som inte kunde sorteras in i någon av dessa handlade om mer allmänpedagogiska frågor, olika driftsformer för mötesplatser och fysiska lösningar i form av rekreationsanläggningar med möjlighet till sport och samvaro i collegemiljöer i USA. Det visar sig att 25 artiklar sorterades in under kategorin individuell utveckling, där man bland annat studerat vad fritidsgårdsbesök inneburit för den individuella utvecklingen inte sällan med en koppling till riskbeteende. 45 artiklar har undersökt
eller diskuterat om fritidsgården kan fungera förebyggande och 55 har närmat sig dem som en plats som främjar ungas kraft, resurser och kapacitet. Figur 2 Fördelning av 125 artiklar som relaterar till mötesplatser för unga i fyra grupper. Presentationen av resultatet nedan följer den fördelningen som visas i ovanstående diagram. Först kommer exempel på vad som studerats när det gäller den individuella utvecklingen, därefter studier om träffpunkterna med en förebyggande ambition och slutligen studier om främjande träffpunkter. I ett avslutande kapitel diskuteras vilka kunskapsbehov som kan identifieras när man utgår från resultatet av denna inventering.
Individuell utveckling för besökare på träffpunkter I denna grupp sorterades studier som fokuserar på unga personers utveckling i olika avseenden. Det som gör att dem intressanta är att de relaterar till sådana träffpunkter som är av intresse i denna inventering. Det kan exempelvis handla om studier som har rekryterat ungdomar som besökt en träffpunkt, eller mer avancerade som undersöka effekten av att ha deltagit i sådana verksamheter. Koppling till problembeteende De flesta av artiklarna i denna grupp fokuserar på ungas utveckling eller undvikande av problembeteende. Här återfinns exempelvis ett antal artiklar som publicerats från Sverige från en forskargrupp med Håkan Stattin som ledare (Kerr, m. fl., 2004; Joseph L. Mahoney & Stattin, 2000; Joseph L. Mahoney, m. fl., 2004; J. L. Mahoney, m. fl., 2001; Persson, m. fl., 2004). Dessa artiklar utgår från en relativt stor longitudinell databas över unga personer boende i Örebrotrakten. De unga har vid flera tillfällen under sin skoltid fyllt i enkäter om en stor del av deras liv, så som vilka vanor de har, hur vuxenrelationerna ser ut, vilka beteenden och sysselsättning de har. Skillnader mellan olika grupper har sedan jämförts för att kontrollera för vad som kan ha betydelse för ungas utveckling. Såtillvida undersöktes om fritidsgården verkligen har en förebyggande effekt. Här översattes fritidsgårdstillvaron med låg strukturerad fritid, vilken jämfördes med utvecklingen för unga som hade tydligt strukturerad fritid. Ett resultat var att deltagande i högt strukturerad fritid associerades med låg nivå av antisocialt beteende (brottslighet, användning av droger etc). Det omvända gällde för dem som deltog i en lågt strukturerad fritidsverksamhet. Dessa hade i högre grad också kamrater med gränsöverskridande beteende, sämre relationer till föräldrarna och fick i lägre grad stöd och uppmuntran från ledare på fritiden än dem som deltog i strukturerade fritidsaktiviteter (Joseph L. Mahoney & Stattin, 2000). Det visade sig också att åtminstone pojkar med problembeteende vid tioårs-åldern i högre grad än genomsnittet börjar gå på fritidsgården, och det faktum att börja gå på fritidsgård var förknippat med en ökning av brottslighet generellt för olika grupper (J. L. Mahoney, m. fl., 2001). En del av studierna från Stattin-gruppen utgår från ett datamaterial som hunnit bli ganska gammalt, vilket inte är konstigt då det rör sig om ett longitudinellt material. Försök har därför gjorts för att undersöka giltigheten för studierna i en modern kontext. Varför flickor dras till fritidsgårdar och varför de umgås med pojkar med normbrytande beteende undersöktes exempelvis i en artikel publicerad 2004 (Persson, m. fl., 2004). Det visar sig att erfarenheter i familjen och relation till föräldrarna delvis kan förklara varför flickor söker sig till sådana sammanhang som fritidsgården, däremot förklarar socialisationen med kamraterna på fritidsgården den högre grad av normbrytande beteende som uppstår. Det vilar alltså ett stort ansvar på dem som driver en öppen
ungdomsverksamhet för att inte negativa socialisationsmönster ska uppstå. De huvudsakliga resultaten beträffande behovet av en strukturerad fritid bekräftas också i en senare studie. Vanebesökarna på fritidsgården har exempelvis högst risk att utveckla ett antisocialt beteende. Naturligt nog visar det sig också att fritidsgårdar med hög andel unga med ett normbrytande beteende också har störst risk att påverka de som börjar gå på gården i negativ riktning. Aktiviteter som saknar struktur och träning av färdigheter verkar attrahera unga med normbrytande beteende konstateras av Mahoney med kollegor (Joseph L. Mahoney, m. fl., 2004). Liknande ambition som ovanstående hade Weber (2001) som studerade i vilken mån den sociala tillhörigheten till ungdomsklubben påverkade deras normbrytande beteende. Det visade sig att om den unge upplevde reglerna för klubben som rimliga och bra var detta associerat med lägre grad av normbrytande beteende. Något som förvånade forskarna var emellertid att de som besökte klubben ofta, varje vecka, var mer benägna till att antisocialt beteende. En annan studie visar samtidigt att så kallade Boys & Girls Clubs i USA kan ha en viss förebyggande effekt. Här presenteras hur negativ självbild leder till ökad sårbarhet vilket i sin tur ger upphov till en högre risk för normbrytande beteende. Då deltagandet i klubben innebar att självbilden förbättrades i någon mån, kan detta ha en förebyggande effekt (Anderson-Butcher & Cash, 2010). Det är dock inte självklart vad som avses med en strukturerad fritidsaktivitet, exempelvis om sportaktiviteter är förebyggande för alla. I en studie från Skottland visar det sig nämligen att kön och att delta i sportaktiviteter var starka predikatorer för normbrytande beteende (Burton & Marshall, 2005). Resultatet visar att deltagande i aktiviteter utanför skola inte behöver fungera som en skyddsfaktor för unga, och att aggressivt beteende faktiskt kan stimuleras genom att delta i sportaktiviteter (se också mer generellt om deltagande i fritidsaktiviteter och koppling till att bära vapen Linville & Huebner, 2005). Vad som innebär ökad och minskad risk för olika former av fritidsaktiviteter hänger också samman med hur lokalsamhället fungerar, och naturligtvis vilken form av aktivitet det är frågan om. Att delta i idéburna organisationers/kyrkors verksamheter kan exempelvis vara skyddande, men de kanske också från början attraherar i första hand de ungdomar som ändå inte skulle engagera sig i normbrytande beteende i någon högre grad. Men, en slutsats kan i vilket fall vara att det inte enbart handlar om hur välstrukturerad en verksamhet är. Det handlar också om dess innehåll (Fauth, m. fl., 2007). Det finns också röster som understryker att träffpunkter för unga kan ha positiv betydelse för utsatta unga. I en studie i ungdomsklubbar i Edinburgh (Hilton, 2005) fanns författaren flera positiva möjligheter för det förebyggande arbetet. Såväl de med ett mer tydligt utagerande beteende kunde nås som de som hade mer svårtydbart beteende. Den fristad som träffpunkterna erbjöd tillsammans med en mix av olika personer, skapade en god miljö det förebyggande arbetet. Upplevelser av våld och erfarenheter av brott och offerskap undersöktes av Feigelman där
ungdomarna rekryterades från ett område med hög andel våld (Feigelman, m. fl., 2000). Fritidens betydelse Deltagandet på en fritidsgård hänger samman med hur det övriga livet fungerar och livsstilen, vilket visats i ett flertal studier. I denna grupp placerades studier som undersöker fritidens betydelse, däribland att besöka fritidsgårdar, i ett bredare perspektiv. Det kan handla om det som Allen (1990) gör i sin artikel där ett paradigm presenteras för hur man kan studera fritidens betydelse inom ramen för livskvalitetsforskning. Författaren anger också att det är fastställt att fritiden kan ha betydelse för att få rekreation, men det är oklart vilken roll uppfattningen om fritiden har för ens tillfredsställelse med (lokal)samhället. Fritidsgården som arena för hur unga personer anpassar sig, gör motstånd alternativt omskapar rådande normer, värderingar och kulturmönster studerades i ett tolvårigt etnografiskt upplagt projekt i Norge. Teoretiskt handlar studien om att diskutera i vilken mån kulturen hybridiseras, alltså att olika delat av den traditionella kulturen frisätts från sina tidigare sammanhang för att kombineras på nytt sätt (i en senmodern tillvaro), och i vilken mån det ändå är så att traditionella mönster har en stark vidmakthållande kraft (Vestel, 2009). Hur fritiden tillbringas har också varit föremål för några studier. Exempelvis konstaterar Brynner och Ashford (1992), kanske föga förvånande, från en studie i Storbritannien att ungdomar i övre tonåren tillbringar mer tid på pubar och diskon i förhållanden till dem som är något yngre. Å andra sidan minskar den äldre gruppens tid i sportaktiviteter och på ungdomsklubbsaktiviteter. Flera studier i inventeringen kommer från Hong Kong. Här visar det sig bland annat att kunskapen och attityden till fritidsgården (youth center) mer påverkar benägenheten att delta i verksamheten bland dem som annars går dit än icke-besökarna (Ngai & Cheung, 1997). Det kan med andra ord vara svårare att locka nybesökare med olika aktiviteter än tidigare besökare. Deltagandet i en fritidsgård (youth club) har heller inte bara göra med attityden till aktiviteterna, utan också med hur nära relationen är till dem som organiserar verksamheten, och vilken utbildningsmässig karriär ungdomarna gör under sin tonårstid. Det visar sig i en etnografisk studie om ungdomar med nordafrikanskt ursprung i en förort till Paris. Det visar sig också att de som går på yrkesskoleprogram föredrar aktiviteter på fritiden som inkluderar chans- och risktagande (Masclet, 2001). Anderson (2007) studerade hur olika sammanhang samspelar i ungas liv (här till största delen inner-city ungdomar i USA). Involvering och närhet i familj och skola hänger samman med kamratrelationerna, beteenden och även med hur fritidens tillbringas. I studien visas att positiv inställning till skolan åstadkoms bäst när det fanns en stark involvering i såväl familj, lokal fritidsgård (youth center) och i kamratrelationer. Man kan tolka det som att om ungdomar upplever
stark delaktighet i dessa sammanhang kommer inställningen till skolan att påverkas positivt. Studier som undersöker kopplingen mellan olika livssammanhang lyfter återkommande fram att fritiden inte är något isolat, utan beteende och livsstilar här hänger samman med de övriga sammanhangen. Exempelvis undersöktes deltagandet i olika fritidsaktiviteter bland ungdomar (medelålder drygt tolv år) i en amerikansk studie från 2009 (Denault & Poulin, 2009). Deltagandet undersöktes årligen under fyra år. Det visade sig att deltagandet i sport, estetiska verksamheter och fritidsgårdar (youth clubs) var stabilt under de undersökta åren. Individuella skillnader, som i första hand gällde intensiteten i deltagande i sportaktiviteter, kunde förklaras i förhållande till individuella, familjemässiga faktorer och kamratrelationer. Genusfrågor Två studier lyfte fram genusfrågor i relation till den individuella utvecklingen för dem som deltar på ungas mötesplatser. En är svensk och är också omnämnd som en studie som fokuserar på utvecklingen av problembeteende. Här studerar Persson med kollegor (2004) hur det kommer sig att fritidens organisering och aktiviteter verkar vara relaterad till normbrytande beteende bland vissa flickor och inte bland andra. Erfarenheter i familjen och individuella faktorer kunde delvis förklara varför vissa söker sig till fritidsgården. Sedan kunde individuella faktorer delförklara deras involvering med pojkar. Kamratsocialisations betydelse för utvecklingen av normbrytande beteende var en starkare förklaring bland dem som besöker fritidsgården än andra grupper. Den andra studien i denna grupp undersöker könsspecifik socialisation i hemmet och i informella ungdomsverksamheter. Tre former skapades: öppenhet, kontroll och avvikelse (Rapoport, 1991).
Förebyggande träffpunkter Historiskt skapades ungdomsgårdar och liknande träffpunkter för unga under förra århundradet som alternativ till gator och torg. Dessa skulle genom sina aktiviteter konkurrera ut det som av vuxensamhället uppfattades farligt, hotfullt och alltför lockande (Olson, 1992, 2008a). Parallellt eller i kombination med dessa växte också ett uppsökande arbete fram. Här var kanske hotet ännu mer påtagligt från mörkret, gatan och grupperingarna (Baldwin, 2002). Under andra halvan av 1900-talet blev alternativa synsätt allt mer påtagliga. Det inte var inte hotbilderna som skulle prägla utformningen av pedagogiken, utan ungas kraft, känsla av delaktighet och tillhörighet (Forkby, 2010a, 2010b). När man ser till det underlag som finns i denna kunskapsinventering är det dock en ganska andel som i första hand närmar sig dessa verksamheter som en del av ett förebyggande arbete. Att förebygga riskfyllt beteende Den första grupp innefattar olika studier som undersökt om olika metoder eller program på träffpunkterna kan förebygga olika former av riskfyllt beteende bland ungdomarna. Det kan då handla om sexuellt riskbeteende, att använda droger/ tobak och brottslighet. En del av studierna relaterar till olika sociala projekt där utgångspunkten varit den lokala träffpunkten. Inte sällan bedrivs verksamheten i socialt utsatta områden med ekonomisk utsatthet och hög våldsbenägenhet. Några studier handlade mer brottspreventiva projekt, flera av dem är beskrivningar av olika satsningar som försöker skapa positiva och kompetenshöjande alternativ för utsatta unga som så kallade youth centers ger (Ashley, m. fl., 1997; Bilodeau, 1995; Krichbaum & Alston, 1991). En studie har undersökt prevention och interventionsmodeller hos 33 Boys & Girls Clubs of America 1991/92. Författarna menar att programmen i grunden var genomtänkta och att de med sina olika aktiviteter lyckades med att attrahera unga i risk för att bli gängrekryterade, men konkluderar också att ett sådant arbete bör vara långsiktigt (Pope & Lovell, 1997). Ett annat exempel är en satsning på att minska gatu- och gängbaserat våld genom att använda sig av idén om socialt ansvarstagande för sin omgivning genom utökade familjer. Verksamheten bedrevs inom ramen för Omega Boys Club i San Fransisco (Marshall, 1995). Här ges också beskrivning av ett arbete som kombinerar uppsökande arbete med någon form av träffpunkt, vilket inte är helt ovanligt i Sverige. Sådant förekommer också i andra länder, exempelvis i Ljubljana i Slovenien där ett slags ungdomsbuss används för att locka ungdomar. Arbetet syftar främst till rådgivning och stöd samt att hantera konsekvenser av brott och komma från en brottslighet (Mozina, 2004)
En studie som på ett mer övergripande sätt försöker besvara om olika satsningar på lokala institutioner och fritidsaktiviteter och resurser kan hänga samman med våldsbrottsligheten i ett samhälle presenteras av Peterson med kollegor (2000). Empirin hämtas från Columbus i Ohio 1990. Det visar sig att rekreationscentra (som i hög grad erbjuder möjlighet till sportaktiviteter, men även annan samvaro) och liknande resurser har en viss betydelse för minskning av våldsbrottslighet. Forskarna fann dock inget stöd för att sådana lokala institutioner och resurser påverkar sambandet mellan ekonomisk utsatthet och instabilitet och en högre våldsbrottslighet generellt. Det uttrycks samtidigt förhoppningar i flera artiklar om att utvecklade fritidsmöjligheter kan gynna ett lokalsamhälle. Ett exempelvis är att detta skulle kunna locka utbildade ryska ungdomar att bo kvar på hemorten för att arbeta i gruvindustrin (Pisarchuk & Sklyar, 1992). Förebyggande insatser genom att använda aktörer i lokalsamhället diskuterade i flera artiklar. De flesta studierna av programmen kommer från USA. Det kan handla om att utvärderingar av olika drog- och tobakspreventionsprogram (Bowles, m. fl., 2009; Kaltreider & St. Pierre, 1995; T. M. Smith, m. fl., 2008; St Pierre & Kaltreider, 1992). Någon fann positiva effekter för ett sådant program när föräldrarna involverades tillsammans med högriskungdomarna själva (St. Pierre, m. fl., 1997). Ett exempel på ett annat land ges från en studie från Polen. Här redovisas the Kuzniaproject som genomförts på 50-talet träffpunkter i Polen. Programmet innehöll två delar, dels individuellt stöd och rådgivning och dels olika gruppinriktade aktiviteter. En integrerad del var att stödja ungdomarna till en aktiv och meningsfull fritid (Bronowski & Gabrysiak, 1999). Det finns en risk i att drogpreventiva projekt blir för snävt orienterade mot själva intaget eller inte, man angriper symptomet och inte problemet menar Allen (2003). Författaren menar att preventionsarbete på ungdomsklubbar bör se en större helhet i de ungas livsvillkor och måste också försöka förstå de motiv de unga själva har för att ta eller avstå droger. I närmare omgivning till Sverige skriver Segest och kollegor (1990) om ett projekt där man tillhandahöll gratis kondomer på fritidsgårdar i Köpenhamn. De kom fram till att de unga var väl informerade om de risker som kan leda till spridande av sexuella sjukdomar, men de kunde ändå ha ett sexuellt riskbeteende. Denna studie gjordes då i början av 1990-talet då AIDS diskuterades flitigt. En något större studie av olika förebyggande program som orienterar sig mot reproduktiv hälsa i Etiopien visar att det fanns stora skillnader mellan pojkar och flickors förutsättningar att delta på ungdomsklubbar och likaså i vilken mån som de hade kontakt med en kamratrådgivare i för att få information om sexualitet och likande frågor. För att program ska nå fram krävs alltså att de är kulturkänsliga, vilket innebär att ett program inte kan överföras rakt av från ett sammanhang till ett annat (Erulkar, m. fl., 2006). Inom samma område, men med en koppling även till social färdighetsträning och drogprevention diskuteras en metod för Stay SMART. Det handlar bland annat om att träna sig att stå emot kulturell och kamratrelaterad påverkan till att använda droger, ha