Anslagsbelastning och prognos för anslag inom Försäkringskassans ansvarsområde budgetåren 2011 2016
Innehåll Inledning... 3 1:4 Tandvårdsförmåner m.m. Anslagspost 1 Statligt tandvårdsstöd... 21 1:6.27 Statlig ålderspensionsavgift för smittbärarpenning... 25 1:7 Sjukvård i internationella förhållanden... 26 4:3 Bilstöd till personer med funktionsnedsättning... 31 4:4 Kostnader för statlig assistansersättning... 34 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 1:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.... 38 1:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.... 52 Fördjupningsavsnitt: Relationen mellan sjukfrånvaro och arbetsmarknad. 59 1:3 Handikappersättningar... 64 1:4 Arbetsskadeersättningar m.m... 66 1:5 Ersättning för kroppsskador... 69 1:6.2 Bidrag för arbetet med sjukskrivningar inom hälso- och sjukvård.. 71 1:7 Bidrag för sjukskrivningsprocessen... 74 2:1 Försäkringskassan... 79 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 1:1 Allmänna barnbidrag... 82 1:2 Föräldraförsäkring... 84 1:3 Underhållsstöd... 100 1:4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner... 103 1:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn... 105 1:8 Bostadsbidrag... 108 Bilaga 1 Sammanfattande tabell över anslagsuppföljningen Bilaga 2 Utgifter inom socialförsäkringen m.m. Bilaga 3 Månadsfördelade prognoser för 2012 Bilaga 4 Statliga ålderspensionsavgifter Bilaga 5 Förteckning över kontaktpersoner
Inledning Enligt regleringsbrev för budgetåret 2012 ska Försäkringskassan senast den 18 januari 2012 redovisa utgiftsprognoser för 2012 2016 för samtliga anslag och anslagsposter. Prognoserna ska kommenteras både i förhållande till föregående prognostillfälle och i förhållande till statsbudgeten. Denna rapport är svar på regeringsuppdragen och redovisas genom inrapportering i regeringskansliets och myndigheternas gemensamma statsbudgetsystem Hermes. Sammanfattning Rapporten omfattar prognoser för förmånerna inom Försäkringskassans ansvarsområde. Samtliga belopp i rapporten är angivna i löpande priser. Utgifter för de förmåner som finns inom Försäkringskassans ansvarsområde, prognos från och med år 2011 De totala utgifterna beräknas till 180 miljarder kronor år 2011 för att därefter successivt öka till 186 miljarder kronor år 2016. Utgifterna för utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp beräknas minska under hela perioden, från 93 miljarder år 2010 till 76 miljarder år 2016. För utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg, beräknas utgifterna däremot öka under prognosperioden, från 25 miljarder år 2010 till 34 miljarder år 2016. Likaså beräknas utgifterna öka inom utgiftsområde 12, 3
Ekonomisk trygghet för familjer och barn, från 64 miljarder år 2010 till 76 miljarder år 2016. I tabellen nedan finns en sammanställning av prognoserna för förmånerna inom Försäkringskassans ansvarsområde. Ingående överföringsbelopp från föregående år 0,3 2,6 Anslagna medel 180,9 182,5 Summa tilldelade medel 180,6 179,9 Prognos, sakanslag 179,8 182,7 182,4 183,2 183,8 186,0 Avvikelse från anslagna medel +1,1 0,2 Avvikelse från tilldelade medel +0,8 2,8 Totalt anslagna medel inom Försäkringskassans ansvarsområde (exklusive förvaltningsanslag) för år 2011 är 180,9 miljarder kronor. De sammanlagda utgifterna för sakanslagen beräknas till 179,8 miljarder kronor. Detta är 1,1 miljarder kronor, eller 0,6 procent, lägre än anslagna medel. Totalt anslagna medel inom Försäkringskassans ansvarsområde (exklusive förvaltningsanslag) för år 2012 är 182,5 miljarder kronor. De sammanlagda utgifterna för sakanslagen beräknas till 182,7 miljarder kronor. Detta är 0,2 miljarder kronor, eller 0,1 procent, högre än anslagna medel. Behov av utökad anslagskredit för 2011 Preliminärt utfall för år 2011 beräknas vara tillgängligt först den 18 januari. Av denna anledning redovisas inte eventuellt behov av utökade anslagskrediter för år 2011 i denna rapport. Prognoserna för 2011 pekar dock på att anslagen Sjukvård i internationella förhållanden och Underhållsstöd kommer att överskrida medgiven anslagskredit. Försäkringskassan avser att i särskild skrivelse återkomma med hemställan om utökad anslagskredit för 2011 för de anslag eller anslagsposter där det finns behov. Utvecklingen inom olika försäkringsområden För alla tre utgiftsområdena redovisas för varje anslag hur utgifterna förväntas utvecklas under prognosperioden. En del anslag är av storleksordningen flera miljarder medan andra bara omfattar några miljoner. Det medför att de små anslagen inte syns tydligt i diagrammen. Försäkringskassan har trots det valt att redovisa varje utgiftsområde i ett diagram eftersom det ger en bra översikt. 4
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utgifterna för det nya tandvårdsstödet förväntas successivt öka under hela prognosperioden. Utgifterna för det gamla tandvårdsstödet har fasats ut helt under 2011. Sammantaget beräknas utgifterna uppgå till 5,0 miljarder kronor under 2011 och öka till 6,3 miljarder år 2016. Jämfört med föregående prognos beräknas nu utgiften bli något lägre. Detta som en följd av att tandvårdskonsumtionen nu beräknas bli något lägre. Utgifterna för det särskilda tandvårdsstöd till patienter med sjukdomar eller funktionsnedsättningar som införs 2013 beräknades i föregående prognos till 500 miljoner kronor per år. Detta var kostnaderna för hela reformen, Försäkringskassans del av dessa utgifter är nu (enligt prop. 2011/12:7) beräknade till 280 miljoner kronor per år. Statens utgifter för assistansersättning beräknas fortsätta att öka under hela prognosperioden. Antalet personer som beviljas assistansersättning beräknas fortsätta öka, men i något lägre takt än tidigare år. Ökningen beräknas till i genomsnitt 61 per år under prognosperioden. Genomsnittligt antal ersatta timmar per brukare och vecka beräknas fortsätta att öka under prognosperioden, med cirka 2 timmar per år. 5
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utgifterna inom ohälsoområdet beräknas minska under hela prognosperioden, främst prognostiseras stora minskningar av utgiften för aktivitetsoch sjukersättning. Med nu rådande förutsättningar är prognosen för sjukpenning att volymerna nu närmar sig en långsiktigt stabil nivå. Sammantaget beräknas anslagsbelastningen för de större anslagen inom sjukförsäkringen minska från 79 miljarder år 2010 till 75 miljarder år 2011 och sedan, med en något dämpad minskningstakt, till 63 miljarder år 2016. Jämfört med prognosen i oktober har prognoserna justerats ned. Utgifterna för anslaget sjuk- och rehabiliteringspenning beräknas bli mellan 23 och 24 miljarder kronor per år under hela prognosperioden. Sjukpenningförsäkringen beräknas således ha en stabilare utveckling än under de två senaste decennierna. Av dem som lämnar sjukförsäkringen på grund av tidsgränserna i regelverket bedömer Försäkringskassan nu att mellan 47 och 55 procent av männen respektive mellan 50 och 57 procent av kvinnorna kommer att återvända som nya sjukfall. Jämfört med prognosen i oktober antas nu utgifterna bli högre under hela perioden. En orsak till detta är att återflödet nu antas bli något högre. Antalet personer med aktivitets- och sjukersättning har minskat sedan 2007 då det var över 550 000 personer i beståndet. I december 2010 var det drygt 440 000 personer i beståndet. De närmaste åren beräknas antalet fortsätta att minska och i december 2016 beräknas 288 000 personer ha aktivitets- eller sjukersättning. Ersättningsformen tidsbegränsad sjukersättning kommer att försvinna och även antalet personer med sjukersättning tills vidare beräknas minska dels då många kommer att få ålderspension, dels eftersom det nya 6
regelverket ställer högre krav på stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan. Utgifterna för arbetsskadeersättningar beräknas fortsätta att minska. Det beror till stor del på att antalet tillkommande ärenden är, och förväntas bli, färre än antalet som upphör. För det nya anslaget Bidrag för sjukskrivningsprocessen har regeringen föreslagit 2 442 miljoner kronor för 2012. Medel har delvis förts över från anslaget Sjukpenning och rehabilitering. Anslaget ska användas för bidrag till aktörer i sjukskrivningsprocessen, för rehabiliteringsgarantin och utvecklingen av företagshälsovården samt för samverkan och finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet. Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utgifterna för barnbidrag väntas öka under prognosperioden. Ökningen beror på att antalet barn beräknas bli fler. Antalet utbetalda föräldrapenningdagar och därmed utgiften för föräldrapenning förväntas öka under hela prognosperioden. Utgiften beräknas öka från 24 miljarder år 2010 till knappt 31 miljarder för 2016. Ökningen beror dels på att antalet barn i åldern 0 8 år antas öka, dels på ökande timlöner. Prognosen har denna gång skrivits ner något dels som följd av att antalet födda barn till och med november 2011 indikerar att SCB:s prognos kommer att underskridas, dels på grund av att prognosen för medelersättningen har skrivits ner. 7
Även utgifterna för den tillfälliga föräldrapenningen beräknas öka under hela prognosperioden på grund av ökande antal barn och höjda timlöner. Utgiften beräknas öka från 4,5 miljarder år 2010 till 5,8 miljarder år 2016. Jämfört med föregående prognos beräknas nu utgifterna för tillfällig föräldrapenning bli marginellt lägre i slutet av prognosperioden. För den nya anslagsposten jämställdhetsbonus beräknas utgifterna bli knappt 231 miljoner kronor under 2012 för att sedan öka till knappt 325 miljoner kronor under 2016. Antalet vårdbidrag antas öka under hela prognosperioden. En orsak är bedömningen att det blir allt vanligare med vårdbidrag för barn i åldrarna 10 19 år samtidigt som antalet barn i befolkningen beräknas bli fler. Utgiften för hela anslaget antas bli 2,8 miljarder kronor år 2011 och öka till 3,3 miljarder 2016. Utgiften för bostadsbidrag förväntas år 2011 bli 3,3 miljarder kronor. Den 1 januari 2012 infördes tre regeländringar, två riktade till hushåll med barn och ett riktat till ungdomshushåll utan barn. Dessa regeländringar beräknas höja utgifterna till 4,6 miljarder 2012. År 2016 beräknas utgifterna som följd av den minskande trenden bli 4,2 miljarder kronor. Jämförelse med föregående prognos De väsentligaste skillnaderna jämfört med prognosen som lämnades i oktober 2011 redovisas nedan. I sammanställningen ingår inte Försäkringskassans förvaltningsanslag. Jämförelse med föregående prognos. Belopp i miljoner kronor Föregående prognos 180 360 182 966 183 543 184 656 186 514 188 166 Överföring till/från andra anslagsposter 4,0 4,0 4,0 4,0 4,0 Ändrade makroekonomiska antagande 397 214 612 697 1 176 1 540 Volym- och strukturförändringar 180 85 309 277 372 374 Nya regeländringar 220 220 220 220 Ändrat regleringsbelopp för statlig ålderspensionsavgift 208 899 Övrigt 2,0 Ny prognos 179 783 182 663 182 397 183 247 183 842 186 029 Differens i miljoner kronor 577 303 1 146 1 409 2 672 2 137 Differens i procent 0,3 0,2 0,6 0,8 1,4 1,1 Jämfört med anslagsuppföljningen i oktober har prognoserna sänkts för samtliga år i prognosperioden. Sammantaget har förändringar av makroekonomiska antaganden haft störst sänkande inverkan på prognoserna. Prisbasbeloppet beräknas nu av Konjunkturinstitutet (december 2011) bli lägre än i den föregående prognosen för åren 2013 2016. Detta har haft en sänkande inverkan på 8
prognoserna för år 2013 2016 för bland annat aktivitets- och sjukersättning. Även prognosen för timlöneökningen är nu något lägre än tidigare. Det har haft en sänkande inverkan på prognoserna inom föräldraförsäkringen. Antalet sysselsatta antas nu bli färre under hela prognosperioden, vilket har haft en höjande inverkan på prognoserna för bostadsbidrag. Förändringarna i volym och struktur har sammantaget även de sänkt prognoserna för alla år i prognosperioden. För tandvårdsersättning och föräldrapenning antas nu volymerna bli något lägre alla år jämfört med i föregående prognos. Högre volymer antas däremot för sjukpenning (alla år i prognosperioden) och aktivitets- och sjukersättning (främst åren 2012 2014). I tandvårdsförsäkringen införs 2013 ett särskilt tandvårdsbidrag för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar. I föregående prognos antogs felaktigt att hela reformen (mot faktiskt drygt halva utgiften) skulle belasta anslaget tandvårdsersättning. Under Nya regeländringar redovisas differensen. Prognosdifferenser i tusental kronor för de olika anslagen, prognosen i januari 2012 jämfört med prognosen i oktober 2011 Uppdrag Enligt regleringsbrev för budgetåret 2012 ska Försäkringskassan redovisa utgiftsprognoser för 2012 2016. Prognoserna ska kommenteras både i förhållande till föregående prognostillfälle och i förhållande till statsbudgeten samt lämnas i Hermes enligt instruktion från ESV. Följande ska redovisas: 9
Redovisningen avseende Sjukpenning och rehabilitering m.m. ap. 20 arbetshjälpmedel m.m. ska vara uppdelad på fördjupade medicinska utredningar, arbetshjälpmedel, resor och utgifter för läkarutlåtanden Prognostiserat utfall för 2012 för samtliga anslag och anslagsposter redovisat totalt samt fördelat per månad Förklaring till och analys av utfall i samband med förändringar i prognoser Beskrivningar av eventuella förändringar av prognosmodeller I denna rapport redovisas prognoser för åren 2011 2016 för anslag inom Försäkringskassans ansvarsområde inom utgiftsområdena 9, 10 och 12. I respektive avsnitt redovisas även en jämförelse med närmast föregående prognos. En sammanfattande tabell över anslagsuppföljningen inkluderande jämförelse med statsbudgeten redovisas i bilaga 1. Utvecklingen av antal förmånstagare, antal utbetalningar och av olika medelbelopp m.m. redovisas i bilaga 2. Månadsfördelade prognoser för år 2012 redovisas i bilaga 3. Redovisning av de anslagsposter som är statliga ålderspensionsavgifter lämnas i bilaga 4. I inledningen till denna beskrivs de statliga ålderspensionsavgifterna samt hur de beräknas och redovisas. En förteckning över kontaktpersoner för respektive anslag finns i bilaga 5. Prognosunderlag Försäkringskassan strävar efter att i alla prognossammanhang använda det mest aktuella dataunderlaget med godtagbar kvalitet som finns tillgängligt. Eftersom en viss eftersläpning finns i statistiken innebär det för denna rapport att material för november 2011 i största möjliga utsträckning har använts. Det ekonomiska månadsutfallet till och med minst november 2011 har beaktats för samtliga anslag. Hänsyn har tagits till föreslagna regeländringar i lagda propositioner med lagförslag. Däremot har hänsyn inte tagits till av regeringen aviserade regeländringar för vilka lagförslag saknas eftersom detaljerat underlag för beräkningar inte finns. Till beräkningarna har Statistiska Centralbyråns (SCB) befolkningsprognos från 15 april 2011 använts. Från Konjunkturinstitutets prognos i december 2011 har hämtats in uppgifter om löneutveckling, prisbasbelopp med mera som lagts till grund för eller fungerat som antaganden vid prognosberäkningarna (se bilaga 2). 10
Förändringarna i de övergripande antaganden som beräkningarna grundas på påverkar prognoserna på flera sätt. De mer väsentliga förändringar som skett jämfört med beräkningarna till prognosen i oktober 2011 beskrivs nedan. Prisbasbeloppet beräknas nu bli lägre för åren 2013 2016 jämfört med beräkningarna till prognosen i oktober 2011. Det har sänkt prognoserna för till exempel sjuk- och aktivitetsersättning, föräldrapenning samt vårdbidrag men haft motsatt inverkan på prognosen för bostadstillägg till personer med aktivitets- eller sjukersättning. Antalet sysselsatta antas bli något färre under prognosperioden jämfört med den föregående prognosen från Konjunkturinstitutet. Detta har haft en höjande effekt på prognoserna för bostadsbidrag. Konjunkturinstitutets nya bedömning är att timlöneökningen blir lägre i slutet av prognosperioden. Detta har haft effekt på prognoserna för sjukpenning och föräldraförsäkringen. Den ekonomiska utvecklingen 1 Under hösten 2011 blev det internationella ekonomiska stämningsläget successivt svagare. De nordamerikanska ekonomiska problemen är visserligen ännu inte undanröjda, men den nya finanskrisen hänger främst samman med de skuld- och betalningsbekymmer som finns i flera sydeuropeiska länder. Även om de utlösande faktorerna var olika, kan 2008 och 2011 års finanskriser ses i samma grundläggande sammanhang: som uttryck för en real överkonsumtion i västvärlden, som inte har åtgärdats. Den förra finanskrisens effekter slogs tillbaka med hjälp av förstärkta finanspolitiska stimulanser (dvs. ökade budgetunderskott) och med hjälp av räntesänkningar från centralbankerna ned till styrräntenivåer på i praktiken noll procent. Federal Reserve Bank i USA har gett till känna att räntan inte kommer att höjas under lång tid framöver, en nästan unik utfästelse i penningpolitiska sammanhang. I Europa har ett system med nödlån till de värst utsatta länderna satts igång, samtidigt som försök görs av de berörda ländernas regeringar att reda upp situationen med budgetbesparingar. Konjunkturinstitutet karakteriserade i sin prognos från december 2011 läget för Sverige med att arbetslösheten stiger och biter sig fast. Det är denna decemberbedömning som är bakgrund till Försäkringskassans föreliggande beräkningar. Konjunkturinstitutet utgår från att en kreditkollaps i Europa är så globalt avskräckande att nödvändiga besparingsåtgärder kommer att genomföras och att ytterligare likviditetsstöd ordnas om behov uppstår. En viss draghjälp kan också komma från en starkare konjunktur i USA. De realekonomiska bedömningarna är ändå betydligt dystrare än för några månader sedan. Konjunkturinstitutet räknade i december med en BNP-till- 1 Källa till prognoser är Konjunkturinstitutet där inte annat anges. 11
växt på 0,6 procent för 2012, att jämföra med nära 2 procent i prognosen från augusti 2011. För euroländerna i genomsnitt förutses en BNP-minskning 2012, medan tillväxten i USA antas fortsätta i samma takt som 2011, dvs. med 1,7 procent. Den svaga efterfrågan i Europa medför bl.a. att den svenska exportens ökning blir i det närmaste obefintlig. En återhämtning bedöms komma att påbörjas år 2013, både i omvärlden och i Sverige. I genomsnitt för åren 2013 2016 räknar Konjunkturinstitutet med en svensk BNP-tillväxt på cirka 3 procent per år. BNP-tillväxten i Sverige, USA och euroområdet 12
Konjunkturinstitutets barometerindikator, kursindex på Stockholmsbörsen samt sysselsättningsgraden i den svenska ekonomin Barometerindikatorn har normalår = 100. Börsindex har december 1998 = 100 och är exkl. utdelningar. Sysselsättningsgraden är antalet sysselsatta i % av befolkningen 16 64 år. Senaste månadsutfall för Barometerindikatorn och börsindex är december 2011. Omsvängningen i det svenska stämningsläget har fått tydligt uttryck i den s.k. Barometerindikatorn. Denna sammanfattar svar på frågor till företag och hushåll om deras syn på det ekonomiska läget. Den bröt redan i september genom den gräns under vilken läget är sämre än normalt. Barometerindikatorn är en s.k. ledande indikator, som ger utslag tidigt i det allmänna konjunkturförloppet. Variationerna i indikatorn sammanfaller tidsmässigt mycket nära med utvecklingen på aktiebörsen. Prognos vid oförändrade regler Försäkringskassan gör i princip, liksom andra myndigheter som Ekonomistyrningsverket och Pensionsmyndigheten, sina prognoser baserade på förutsättningen att den ekonomiska politiken inte ändras och att hänsyn endast tas till redan fattade beslut. Även regeringen gör sina prognoser under förutsättning av oförändrade regler. Konjunkturinstitutet har emellertid sedan år 2008 ambitionen att förutse den mest sannolika politiken, detta i syfte att göra en så träffsäker prognos som möjligt. Att en myndighet som Försäkringskassan utgår från oförändrade regler har till syfte att vägleda de politiska beslutsfattarna i regeringen och riksdagen man visar vad som skulle hända om inga åtgärder vidtas. På så vis kan man säga att det ibland inte är avsikten att prognosen ska slå in, utan att den ska ge upphov till politiska beslut som leder till ett annat utfall. 13
Konjunkturinstitutet ser i stället som sin uppgift av vägleda andra ekonomiska beslutsfattare, t.ex. hushåll och företag, med prognoser som inbegriper effekterna av den mest rimliga ekonomiska politiken. Om man gör makroekonomiska prognoser över flera år baserade på principen om oförändrade regler, blir resultatet i allmänhet ett växande finansiellt överskott i den offentliga sektorn. Många offentliga utgifter är, i avsaknad av nya beslut, nominellt oförändrade. Barnbidrag är ett bland många exempel. Eftersom det oftast råder ekonomisk tillväxt, ökar däremot skatteinkomsterna i form av inkomstskatt, moms m.m., givet oförändrade skattesatser. Målet för det offentliga överskottet är 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Konjunkturinstitutet visar att deras egen nuvarande prognos, omtolkad till att gälla vid oförändrade regler skull ge upphov till ett överskott på 2 procent år 2015. Regeringens senaste prognos (som också bygger på oförändrade regler) skulle leda till ett överskott som närmar sig 4 procent av BNP år 2015. Konjunkturinstitutet anser att sådana beräkningar är missvisande och vilseledande. Om inte annat skulle utvecklingen föranleda initiativ i Riksdagen i syfte att nedbringa överskotten. En besläktad fråga gäller antagandet om ränteutvecklingen. I december 2011 sänkte Riksbanken sin reporänta till 1,75 procent och man har uttalat att denna nivå kommer att behållas under 2012. Konjunkturinstitutet räknar i stället med att reporäntan i konjunkturstimulerande syfte sänks till 0,75 vid slutet av år 2012. Det bör dock påpekas att Riksbanken normalt inte antar att reporäntan är oförändrad utan att den följer en s.k. räntebana. Konjunkturinstitutet räknar i decemberprognosen med förändringar i finanspolitiken som leder till att det inte sker några reala försämringar i transfereringssystemen. Detta skulle bland annat betyda att bl.a. barnbidrag och studiestöd höjs i takt med inflationen. Den offentliga konsumtionen förutsätts vidare utvecklas så att den följer de demografiskt betingade behoven. Skattesatserna antas bli oförändrade. Det ska påpekas att Konjunkturinstitutet inte betraktar dessa förändringar som finanspolitiska rekommendationer, utan som prognoser som syftar till att överskottsmålet på 1 procent av BNP över en konjunkturcykel inte överskrids. Man har emellertid räknat om prognosen så att den motsvarar ett (osannolikt) antagande om oförändrad finanspolitik. Resultaten blev, för BNP-tillväxten i procent och för arbetslösheten i procent av arbetskraften: 2012 2013 2014 2015 2016 BNP, prognos 1,0 3,0 3,2 3,0 2,6 BNP, oför. regler 1,0 2,8 2,9 2,7 2,4 Arbetslöshet, prognos 7,8 7,9 7,7 7,2 6,5 Arbetslöshet, oför. regler 7,8 8,1 8,1 7,8 7,5 14
För arbetslösheten blir skillnaden på längre sikt som synes betydande (en procentenhet år 2016) mellan den faktiska prognosen och som den skulle se ut vid oförändrade regler. Arbetsmarknaden Utvecklingen på arbetsmarknaden har både direkt och indirekt betydelse för Försäkringskassans prognoser. En direkt modellmässig koppling finns till prognosen för bostadsbidrag. Ju fler personer i åldrarna upp till 65 år som saknar arbete, desto fler blir berättigade till bostadsbidrag. Arbetsmarknadsläget inverkar också på löneutvecklingen och inflationen, och därmed på utvecklingen av ett stort antal socialförsäkringsförmåner (se vidare nedan). När det gäller sjukfrånvaron fanns tidigare ett relativt tydligt samband med arbetslösheten så att sjukfrånvaron var hög när arbetslösheten var låg och omvänt (se närmare Fördjupningsavsnitt: relationen mellan sjukfrånvaro och arbetsmarknad) Under senare år har detta samband försvunnit, eller åtminstone blivit mycket otydligt, i och med regler, praxis och attityder till sjukskrivning skärpts. Försäkringskassan håller emellertid utvecklingen i detta avseende under uppsikt. Efterfrågan på arbetskraft påverkas med eftersläpning i förhållande till vanliga indikatorer på det allmänna konjunkturläget, t.ex. Konjunkturinstitutets Barometerindikator. Även i relation till BNP-tillväxten finns en tidsförskjutning. Den rekordartade BNP-ökningen på 5,7 procent år 2010 motsvarades exempelvis av en tillväxt i antalet sysselsatta på blygsamma 1,1 procent. Denna ökning var otillräcklig för att ge en minskning i arbetslösheten, som fortsatte att stiga något. Den kraftiga produktionsökningen kunde inledningsvis mötas med förbättrat resursutnyttjande i företagen och med ökad medelarbetstid för de anställda. Under 2011 steg antalet sysselsatta, trots en lägre tillväxt i BNP, betydligt mer än 2010, eller med 2,1 procent. Detta medförde en minskning i arbetslösheten från 8,4 procent av den tillgängliga arbetskraften ned till 7,5 procent. Till följd av lågkonjunkturens återkomst under hösten 2011 bedöms arbetslösheten öka under de närmaste två åren, för att börja minska först år 2014 (eller 2015 vid oförändrad ekonomisk politik). Inte ens 2016 bedöms arbetslösheten ha gått tillbaka till de förhållandevis goda åren 2007 och 2008 som rådde före effekterna av 2008 års finanskris. 15
Arbetslösheten Procent av arbetskraften Ökningen i antalet sysselsatta personer beräknas av Konjunkturinstitutet bli mycket liten under 2012 och 2013 (0,1 respektive 0,3 procent), men ökar sedan och når nära 1 procent per år 2015 och 2016. Befolkningen i åldern 15 64 år, som utgör kärnan i sysselsättningen 2 minskar emellertid, om än obetydligt, på grund av att den stora 1940-talsgenerationen passerar 65 års ålder. Utvecklingen betyder att antalet personer som saknar sysselsättning (står utanför arbetskraften eller är arbetslösa) i åldern 15 64 år sjunker med närmare 10 procent. 3 2 3 Endast drygt 100 000 personer i åldern 65-74 är sysselsatta, motsvarande cirka 2 procent av den totala sysselsättningen. Definitionen av förvärvsaktiv ålder har då och då förändrats. För inte så länge sedan var det vanligt att ange den förvärvsaktiva åldern som 20 64 år, som en anpassning till att de flesta ungdomar gick i gymnasiet. Man argumenterade, åtminstone i andra europeiska länder, för att i stället använda 20 60 år, eftersom den genomsnittliga åldern för utträdet från arbetslivet är 60 år eller t.o.m. ännu lägre. Det senaste, och som nu tillämpas i Sverige, är emellertid att använda 15 74 år som norm, vilket både Konjunkturinstitutet och SCB gör. Detta leder till svårigheter när det exempelvis gäller att tolka och jämföra sysselsättningsgrader; bl.a. kommer sysselsättningsgraden i procent av den förvärvsaktiva befolkningen att sjunka framöver i Sverige när de pensionerade 40-talisterna ska ingå i nämnaren. Förändringen är internationell, och är bl.a. ett uttryck för strävandena från bl.a. EU-kommissionens sida att höja pensionsåldern. 16
Personer som saknar sysselsättning i åldern 15 64 och 15 74 år 1000-tal En hög allmän arbetslöshet tenderar att slå särskilt hårt på ungdomsgrupperna. Ett resultat av detta brukar vara att ungdomar i ökad utsträckning väljer eller tvingas välja att studera som andrahandsalternativ när det är svårt att komma in på arbetsmarknaden. Heltidsstuderande som skulle ha velat arbeta ingår sedan några år tillbaka i SCB:s arbetslöshetsstatistik, och den gruppen utgjorde år 2010 hela 2,5 procentenheter av den totala arbetslösheten, som var 8,4 procent. Det betyder att nästan en tredjedel av de arbetslösa bestod av heltidsstuderande. Genom att heltidsstuderande arbetslösa inkluderas i arbetslöshetsmåttet blir ungdomsarbetslösheten naturligtvis hög. I åldersgruppen 15 24 år är arbetslösheten ungefär 25 procent av arbetskraften, vilket är ett närmare dubbelt så högt tal som med den tidigare arbetslöshetsdefinitionen. En fördjupad och förlängd kris med en arbetslöshet som biter sig fast blir bekymmersam från socialförsäkringens synpunkt. Med ökad arbetslöshet följer sämre disponibla inkomster, även om arbetslöshetsersättning m.m. kan täcka upp en del av inkomstbortfallen. Utgifterna för bl.a. bostadstillägg och underhållsstöd blir större. Även kommunernas utgifter för ekonomiskt bistånd blir större. Löneutvecklingen När det gäller löneutvecklingen konstaterar Konjunkturinstitutet att lönehöjningarna blev små 2010 och 2011. En orsak till detta var lågkonjunkturen och det svaga arbetsmarknadsläget, särskilt fram t.o.m. 2010. Härigenom blev lönehöjningarna i 2010 års avtalsrörelse relativt begränsade och ökningarna utöver de centrala avtalen ( löneglidningen ) små. Visserligen blir arbetslösheten hög och rentav något växande även de närmaste två åren, vilket fortsätter att dämpa lönehöjningarna utöver de centrala avtalen, men 17
den nu pågående avtalsrörelsen tycks resultera i betydligt högre centralt avtalade lönehöjningar än 2010 års avtalsrörelse. De högsta totala lönehöjningarna för 2012 väntas komma i industrin (som redan slutit avtal) med 4,1 procent enligt den s.k. konjunkturlönestatistiken (se vidare nedan), medan höjningen för ekonomin som helhet väntas stanna vid 3,2 procent. Under 2013 beräknas löneökningstakten avta, men den accelererar återigen 2014 2016, under förutsättningen att lågkonjunkturen då börjar ebba ut. Antaganden om löneutvecklingen har betydelse för ett flertal prognosområden i socialförsäkringen: sjuk- och rehabiliteringspenning, arbetsskadeersättning, assistansersättning, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, graviditetspenning och underhållstöd för att nämna de tyngsta. Det allmänt sett vanligaste måttet på löneutvecklingen finns i den nämnda konjunkturlönestatistiken från Medlingsinstitutet och SCB. I olika sammanhang används parallellt beräkningar utifrån SCB:s nationalräkenskaper, där lönesumman i ekonomin delas med antalet arbetade timmar. Ofta överensstämmer utvecklingstalen väl, men ibland blir skillnaderna stora, vilket var fallet t.ex. för 2010 och 2011. Konjunkturlönestatistiken är avsedd att ge ett mått på den underliggande löneutvecklingen. Detta innebär bl.a. att den periodiseras på så sätt att retroaktiva lönebetalningar i efterhand läggs in under den period som betalningarna avser, vilket ger en kostnadsmässigt rättvisande bild. I nationalräkenskaperna tillämpas däremot en kontantprincip. Arbetstidsbegreppen är också olika. I konjunkturlönestatistiken används för arbetare lönesumman och däremot svarande antal faktiskt arbetade timmar, och för tjänstemän överenskommen månadslön i relation till antalet avtalade timmar. I nationalräkenskaperna används utbetalad lönesumma delad med det faktiska antalet arbetstimmar. Detta betyder att nationalräkenskapernas timlöner påverkas av bl.a. variationer i semesteruttag och (betald och obetald) övertid. Semesteruttaget var ovanligt högt år 2009 som en anpassning till det dåliga arbetsmarknadsläget och mer normalt 2010. Det bidrog till att det blev en mycket liten löneökning 2010 (många arbetade timmar) enligt nationalräkenskaperna, medan löneökningen enligt konjunkturlönestatistiken kom upp i 2,6 procent. Nationalräkenskaperna använder också ett vidare lönebegrepp än konjunkturlönestatistiken. Bl.a. ingår sjuklön betald av arbetsgivaren, vilket betyder att variationer i kort sjukfrånvaro påverkar timlönen. I nationalräkenskaperna ingår även bonus och andra rörliga ersättningar samt avgångsvederlag. Från Försäkringskassans synpunkt har det bedömts vara mest näraliggande att i prognoserna använda nationalräkenskapernas lönemått. I bl.a. sjuk- och föräldraförsäkringarna är det de faktiskt utbetalda lönerna, inte de i efterhand periodiserade, som grundar ersättningens storlek. Helt självklart är dock valet inte: en sänkt timlön enligt nationalräkenskaperna som beror på att den korta sjukfrånvaron minskar (och antalet faktiskt arbetade timmar ökar) påverkar inte de facto storleken på ersättningarna. Det gör inte heller 18
en minskad timlön som beror på att semesteruttaget minskar eller att avgångsvederlagens andel av lönesumman sjunker, vid givet antal arbetade timmar. Ett med löneutvecklingen besläktat begrepp är inkomstindex. Prognosen för detta index är centralt för pensionssystemet, men används även för arbetsskadeersättning som Försäkringskassan handhar. En viktig komponent i prognosen för inkomstindex är löneutvecklingen per anställd och år. Löneutvecklingen per anställd ges av utvecklingen av lönesumman delad med antalet anställda. Det fastställda inkomstindexet baseras i efterhand dock på summan av pensionsgrundande inkomster per person med sådan inkomst. Detta betyder att även andra pensionsgrundande ersättningar än lön tillkommer, däribland sjuk- och föräldrapenning, a-kassa m.m. Till detta kommer att ett medeltal av de senaste tre årens reala del av inkomstindex används, tillsammans med den senast uppmätta ökningen i prisbasbeloppet. 4 Prognoserna för timlöner, årslön per anställd och inkomstindex är för femårsperioden 2012 2016 följande, procentuella förändringar i genomsnitt per år: Timlön 3,4 Årslön per anställd 3,6 Inkomstindex 3,7 Inflation, räntor och prisbasbelopp Konsumentprisindex (KPI) steg år 2011 med 3,0 procent, räknat som årsgenomsnitt, jämfört med bara 1,3 procent 2010. Den tilltagande inflationen berodde huvudsakligen på högre räntor, vilka ökade hushållens bostadsutgifter. Höjd ränta har två effekter på inflationen, dels effekten uppåt via bostadsutgifterna, dels en motsatt effekt, som beror på att höjd ränta dämpar efterfrågan i ekonomin och på så sätt begränsar inflationen. Den senare effekten antas vanligen vara den mest betydelsefulla, och utgör själva fundamentet för Riksbankens penningpolitik. Under intryck av den påtagligt försvagade konjunkturen bedöms inflationen under 2012 bli lägre, nämligen 1,1 procent. En viktig faktor bakom den nedjusterade inflationen är att hushållens bostadsräntor antas bli lägre till följd av lägre räntor. Även exklusive räntornas effekt på bostadsutgifterna (KPIF) blir inflationen låg under de närmaste åren. Visserligen stiger arbetskraftskostnaderna på grund av den förstärkta löneuppgången, men inflationen hålls tillbaka genom att företagens vinstmarginaler bedöms minska under år 2012. En dämpande effekt uppstår också genom att kronan bedöms komma att förstärkas. När kronan förstärks dämpas uppgången i importpriserna. 4 För en utförlig redovisning av beräkningsproceduren, se Pensionsmyndighetens Orange Rapport och deras budgetunderlag. 19
Konsumentprisindex (KPI) fastställda tal och exkl. effekter av förändrade räntor (KPIF) Procentuella förändringar mellan årsgenomsnitt Åren 2013 2016 ökar inflationen och bryter mot slutet av 2014 genom Riksbanken inflationsmål på 2 procent. Det spelar härvid en betydande roll att räntorna stiger. Som redan nämnts räknar Konjunkturinstitutet med att styrräntan (reporäntan) av stabiliseringspolitiska skäl sänks till 0,75 procent vid slutet av 2012. Därefter bedöms den dock successivt stiga till 3,75 procent vid slutet av 2016. Marknadsräntor, årsgenomsnitt Procent 20
Prisbasbeloppet, som styr nivån på ett flertal socialförsäkringar, 5 höjdes från 42 400 kronor 2010 till 42 800 kronor 2011. Prisbasbeloppet för 2011 bestämdes av KPI:s förändring i juni 2010 räknat från juni året före. På motsvarande sätt har 2012 års prisbasbelopp fastställts till 44 000. Med samma beräkningssätt prognostiseras basbeloppet bli (i kronor): 2009 42 800 2010 42 400 2011 42 800 2012 44 000 2013 44 500 2014 45 200 2015 46 100 2016 47 200 Observera att det är totala KPI:s förändringar, inklusive effekter av ändrade räntor, som ligger till grund för prisbasbeloppet.utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 1:4 Tandvårdsförmåner m.m. Anslagspost 1 Statligt tandvårdsstöd Prognos anslag. Beloppen anges i 1000-tal kronor 4 962 230 5 169 440 5 657 650 5 889 770 6 113 370 6 323 300 Prognosen för anslagsbelastningen för 2011 beräknas till 4 962 miljoner kronor, vilket är 1 724 miljoner kronor lägre än anslagsbeloppet och 2 058 miljoner kronor lägre än tillgängliga medel. Anslagsbelastningen för 2012 beräknas bli 5 169 miljoner kronor, vilket är 276 miljoner kronor lägre än anslagsbeloppet. Analys Sedan införandet av det nuvarande tandvårdsstödet, som trädde i kraft den 1 juli 2008, har drygt 5,8 miljoner personer i åldersgruppen 20 år eller äldre besökt tandvården åtminstone en gång och gjort drygt 33 miljoner besök. Det motsvarar cirka 80 procent av befolkningen i åldersgruppen 20 år eller äldre. I figuren nedan visas antal besök per månad under perioden juli 2008 till och med november 2011. 5 Det gäller bl.a. aktivitets- och sjukersättning, handikappersättning, vårdbidrag, garantipensioner, äldreförsörjningsstöd och efterlevandestöd till barn; vidare ersättning till personer med sjukpenning, rehabiliteringspenning, närståendepenning, tillfällig föräldrapenning, graviditetspenning, arbetsskadelivränta och föräldrapenning, som har sjukpenninggrundande inkomst över de respektive taken. 21
Antalet tandvårdsbesök per månad under perioden juli 2008 t.o.m. november 2011 Antalet tandvårdsbesök har ökat långsamt över tidsperioden samtidigt som utvecklingen visat på ett tydligt säsongsbetonat mönster med färre besök under sommaren. Enligt preliminärt utfall för 2011 blev utgifterna för det nuvarande tandvårdsstödet drygt 4 950 miljoner kronor, vilket är cirka 3 procent högre än motsvarande period föregående år. Utgifterna för det sammanlagda tandvårdsstödet ligger emellertid på samma nivå som förra året; detta som en följd av att de kvarvarande utgifterna från det tidigare tandvårdsstödet har fortsatt minska i betydande utsträckning och fasas ut helt i slutet av 2011. I figuren nedan visas tandvårdskonsumtionen mätt som summan av ersättningsgrundande belopp per månad under perioden juli 2008 till och med november 2011. Tandvårdskonsumtionen har inte ökat i den utsträckning som tidigare förutspåtts. En bidragande orsak är sannolikt den svaga ekonomiska utvecklingen, som troligen påverkat hushållens konsumtionsoch sparbeteende. Utvecklingen är även präglad av en säsongsvariation med en lägre konsumtion under sommaren. 22
Tandvårdskonsumtion mätt som summan av ersättningsgrundande belopp per månad under perioden juli 2008 t.o.m. november 2011 Under perioden januari november 2011 konsumerades tandvård motsvarande cirka 13 miljarder kronor, vilket är ungefär samma konsumtionsnivå som året innan. Preliminär statistik för december 2011 tyder på ingen ökning sammantaget under 2011. Drygt 35 procent av den totala konsumtionen ersätts av det nuvarande tandvårdsstödet. Tabellen nedan visar de prognostiserade utgifterna uppdelade på olika åldersgrupper och stöd. 23
Prognos för tandvårdsstödets olika delar uppdelat på åldersgrupp. Belopp i 1000-tal kronor Ålder Kategori Allmänt tandvårdsbidrag 20 29 137 090 140 250 142 820 144 500 144 650 143 500 30 49 214 490 214 900 214 790 214 100 213 670 213 400 50 64 189 790 188 800 188 600 189 870 191 650 193 890 65 74 122 080 126 840 130 960 134 150 136 820 138 430 75+ 160 200 161 380 163 240 165 660 167 970 170 970 Totalt 823 660 832 160 840 410 848 280 854 760 860 200 Högkostnadsskydd 20 29 112 500 120 590 119 900 127 500 134 390 139 600 30 49 691 800 722 800 753 200 782 610 815 430 847 190 50 64 1 462 170 1 511 400 1 566 340 1 635 630 1 701 980 1 769 830 65 74 1 092 020 1 170 690 1 249 640 1 325 030 1 392 430 1 442 760 75+ 780 080 811 800 848 150 890 720 934 390 983 720 Totalt 4 138 570 4 337 280 4 537 240 4 761 490 4 978 610 5 183 100 Totalt/åldersgrupp 20 29 249 590 260 840 262 730 272 000 279 040 283 100 30 49 906 300 937 700 967 990 996 710 1 029 100 1 060 590 50 64 1 651 960 1 700 200 1 754 950 1 825 500 1 893 620 1 963 720 65 74 1 214 090 1 297 530 1 380 600 1 459 180 1 529 250 1 581 190 75+ 940 280 973 180 1 011 390 1 056 380 1 102 360 1 154 700 Total utgift tandvårdsstödet 4 962 230 5 169 440 5 377 650 5 609 770 5 833 370 6 043 300 Särskilt tandvårdsbidrag 280 000 280 000 280 000 280 000 Anslagsbelastning 4 962 230 5 169 440 5 657 650 5 889 770 6 113 370 6 323 300 Anm. P.g.a. avrundningar summeras inte alltid delarna till slutsumman. Den svaga utvecklingen av tandvårdskonsumtionen har föranlett en fortsatt sänkning av prognosen under 2011 och framåt jämfört med den prognos som lämnades i oktober 2011. Utgifterna förutses dock öka sakta under hela prognosperioden; främst till följd av ett antagande om en långsam ökning av antalet patienter i olika åldersgrupper, som en konsekvens av den demografiska utvecklingen. Jämförelse med föregående prognos I tabellen nedan görs en jämförelse med föregående prognos som lämnades till regeringen i oktober 2011. Prognosjämförelse. Beloppen anges i 1000-tal kronor Föregående prognosbelopp 5 076 350 5 294 600 6 014 280 6 257 860 6 487 410 6 698 310 Överföring till/från andra anslagsposter Ändrade makroekonomiska antaganden Volym- och strukturförändringar 114 120 125 160 136 630 148 090 154 040 155 010 Ny regel 0 0 220 000 220 000 220 000 220 000 Övrigt Ny prognos 4 962 230 5 169 440 5 657 650 5 889 770 6 113 370 6 323 300 Differens i 1000-tal kronor 114 120 125 160 356 630 368 090 374 040 375 010 Differens i procent 2,2 2,4 5,9 5,9 5,8 5,6 24
Volym- och strukturförändringar Uppdaterad statistik hittills avseende bl.a. antalet patienter, tandvårdskonsumtionen samt utbetalningen av utgifterna, innebär en sänkning av prognosen jämfört med den prognos som lämnades till regeringen i oktober 2011. Ny regel Ett nytt stöd i form av ett särskilt tandvårdsbidrag införs fr.o.m. 2013. För detta ändamål anslår regeringen 500 miljoner kronor per år fr.o.m. 2013. I förra prognosen antogs det felaktigt att hela beloppet skulle belasta anslaget. De korrekta uppskattade kostnader som det nya stödet medför för anslaget i enlighet med propositionen 2011/12:7 beräknas uppgå till cirka 280 miljoner kronor per år fr.o.m.2013. 1:6.27 Statlig ålderspensionsavgift för smittbärarpenning Prognos anslag. Beloppen anges i 1000-tal kronor Anslag (= tillgängliga medel=anslagsbelastning) 483 ¹ 364 ¹ 335 598 565 555 Preliminär avgift 514 ¹ 545 ¹ Reglering, avser förhållanden tre år tidigare 31 ¹ 181 ¹ 220 43 10 0 Prognostiserad avgift för respektive år 555 555 555 555 555 555 1 Fastställd av riksdag eller regering. Anslagsbelastningen för 2011 beräknas till 483 000 kronor, viket överensstämmer med anslagsbeloppet. Anslagsbelastningen för 2012 beräknas bli 364 000 kronor, vilket överensstämmer med anslagsbeloppet. Analys Utgiftsprognosen för smittbärarpenning görs av Socialstyrelsen. Prognosen sänks från 5,8 miljoner kronor i förra prognosen till 5,6 miljoner kronor årligen i denna prognos. Lägre utfall de senaste månaderna är förklaringen till sänkningen. 25
Jämförelse med föregående prognos I tabellen nedan görs en jämförelse med föregående prognos som lämnades till regeringen i oktober 2011. Prognosjämförelse. Beloppen anges i 1000-tal kronor 2013 2014 2015 2016 Föregående prognosbelopp 355 639 769 575 Överföring till/från andra anslagsposter Ändrade makroekonomiska antaganden Volym- och strukturförändringar 20 20 20 20 Ny regel Ändrat regleringsbelopp avseende tre år tidigare 21 184 Övrigt Ny prognos 335 598 565 555 Differens i 1000-tal kronor 20 41 204 20 Differens i procent 5,6 6,4 26,5 3,5 Volym- och strukturförändringar Sänkning av underliggande prognos ger sänkt prognos för pensionsavgiften. Ändrat regleringsbelopp avseende tre år tidigare En nedjustering är gjord för att ta hänsyn till ändringen av prognosen för smittbärarpenning. 1:7 Sjukvård i internationella förhållanden Prognos anslag. Beloppen anges i 1000-tal kronor 649 525 598 127 591 721 611 419 626 131 638 235 Prognosen för anslagsbelastningen för 2011 beräknas till 650 miljoner kronor, vilket är 26 miljoner kronor högre än anslagsbeloppet och 24 miljoner kronor högre än tillgängliga medel. Detta innebär ett överskridande av anslagskrediten med 24 miljoner kronor. Försäkringskassan avser att i särskild skrivelse hemställa om utökad anslagskredit för 2011. Det problem som uppstått i år är att kostnaderna för de två sista utbetalningsdagarna i december 2011 inte ryms inom anslaget. Dessa utbetalningar borde ha verkställts år 2012. Anslagsbelastningen för 2012 beräknas bli 598 miljoner kronor, vilket är 14 miljoner kronor högre än anslagsbeloppet. Analys Utgiften för sjukvård i internationella förhållanden påverkas bland annat av i vilken utsträckning personer som är försäkrade i Sverige kommer att vistas 26
i andra EU/EES-länder och Schweiz, samt antalet personer försäkrade inom Norden och andra konventionsländer som vid tillfällig vistelse i Sverige söker vård. Utgiften påverkas även av vårdkostnader för pensionärer som är försäkrade för vårdförmåner i Sverige och som bosätter sig i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. För att förenkla reglerna för samordning av trygghetssystemen och underlätta deras tillämpning i de europeiska länderna, har en ny förordning tagits fram. Den nya förordningen (EG) nr 883/2004 ersätter tidigare förordning nr (EEG) 1408/71. En ny tillämpningsförordning, (EG) nr 987/2009, ersätter tidigare tillämpningsförordning (EEG) nr 574/72. Förordningarna 1408/71 och 574/72 tillämpas dock fortfarande gentemot EES-länderna och Schweiz. Införandet av dessa nya förordningar, som har tillämpats sedan 1 maj 2010, påverkar prognosen på en rad olika sätt. Det har bland annat medfört förändringar i metodiken för beräkningen av de fasta beloppen för vårdkostnader. Det innebär även att de gällande återbetalningsreglerna skärpts, dels genom förkortade återbetalningstider och dels genom införandet av ränta på sena betalningar. Det preliminära utfallet för Sjukvård i internationella förhållanden 2011 är 650 miljoner kronor, vilket är 71 miljoner (12 procent) högre än utfallet för 2010. Merparten av denna ökning står pensionärsvården för, men även turistvården påverkar de höjda utgifterna. En orsak till ökningen av utgifterna för pensionärsvård och turistvård 2011 jämfört med 2010 är att betalningstakten ökat tillfälligt till följd av de nya strängare återbetalningsreglerna. Effekten av dessa regelförändringar antas därefter minska. Flera faktorer påverkar osäkerheten i prognosen. De mest påtagliga av dessa är administrativa. Exempelvis fastställs de genomsnittliga kostnaderna för pensionärer med flera års eftersläpning och i varierande takt mellan länderna. Införandet av de nya ovan nämnda förordningarna borde dock på sikt minska denna osäkerhet. I prognosen för sjukvård i internationella förhållanden har Riksbankens genomsnittliga mittkurser för 1 januari 16 december 2011 använts. Eurokursen var på 9,04 SEK för perioden. En sammanställning av utfall och utgiftsprognoser för de olika delförmånerna inom anslaget Sjukvård i internationella förhållanden presenteras i tabellen nedan. 27
Utfall för 2007 2010 och utgiftsprognoser för 2011 2016 i miljoner kronor uppdelat på ersättningsområden 2007 2008 2009 2010 Konventionsvård 118 141 145 172 169 173 161 175 177 178 Turistvård 111 56 136 197 137 122 122 122 122 122 Pensionärsvård 209 112 243 160 311 269 275 280 294 305 Sjuk- och tandvårdstjänster 34 52 84 51 33 33 33 33 33 33 Summa 472 361 608 579 650 598 592 611 626 638 Konventionsvård Prognosen för konventionsvård bygger på en tidsseriemodell som tar hänsyn till det historiska betalningsmönstret. Utgifterna för konventionsvård förväntas öka med 2,4 procent mellan 2011 och 2012 för att sedan minska med 6,9 procent mellan 2012 och 2013. Därefter antas en ökning på 8,7 procent mellan 2013 och 2014, som sedan avtar till cirka 1 procent per år för resten av prognosperioden. Utgifterna för konventionsvård antas följa det historiska mönstret och med viss eftersläpning sjunka 2013, sannolikt till följd av en konjunkturnedgång 2012. Turistvård År 2011 antas utgifterna för turistvård bli 137 miljoner kronor. Under den resterande delen av prognosperioden förväntas de motsvara det historiska medelvärdet på 122 miljoner kronor per år. Det finns en osäkerhet i hur stor avvikelsen från detta medelvärde kommer att bli, beroende på hur resandet kommer att se ut och hur betalningsmönstret påverkas av de nya återbetalningsreglerna. Pensionärsvård Försäkringskassan ersätter vård för pensionärer som är försäkrade för vårdförmåner i Sverige, men som är bosatta i andra medlemsländer inom EU, EES eller i Schweiz. Sedan 1 maj 2010 debiterar vissa länder Sverige fasta belopp medan andra skickar fakturor på faktiska belopp för pensionärsvård. Pensionärer som är försäkrade för vårdförmåner i Sverige, men bosatta i ett annat EU-land, har sedan 1 maj 2010 rätt till vårdförmåner i Sverige till samma patientavgift som personer som är bosatta och försäkrade i Sverige. Denna rätt framgår av bilaga IV till förordning 883/2004. I de fall där pensionärerna är bosatta i länder som debiterar Sverige fasta belopp sker en dubbeldebitering när de söker vård i Sverige. Utgiftsprognosen följer inte de prognostiserade kostnaderna, främst på grund av eftersläpningar i debiteringen för vården. Ibland dröjer det flera år innan en faktura avseende ett visst antal skuldmånader inkommer till Försäkringskassan, trots att ett genomsnittligt belopp finns fastställt. En utbetalning kan också försenas om ett fast belopp inte blir godkänt av Revisionskommittén som planerat. Det händer även att fakturor avseende skuldmånader för flera år bakåt i tiden inkommer samtidigt till Försäkringskassan, vilket givet att det finns fastställda fasta belopp, tillfälligt ökar 28
utgifterna för pensionärsvård. I takt med att fler och fler länder debiterar faktiska kostnader i stället för fasta kostnader förväntas denna eftersläpning att minska. Utgifterna för pensionärsvård 2011 förväntas bli 311 miljoner kronor. De antas därefter minska med 13,5 procent mellan 2011 och 2012 för att sedan öka med cirka 2 5 procent per år mellan 2012 och 2016. En orsak till den prognostiserade minskningen mellan 2011 och 2012 är att de hårdare betalningsreglerna förväntas ha en särskilt stor höjande effekt på utgifterna 2011, men som därefter avtar. Dubbeldebiteringen som nämns ovan förväntas dock innebära en ökning av utgifterna över hela prognosperioden. Sjuk- och tandvårdtjänster Försäkringskassan har ändrat tillämpningen av EUF-fördraget med avseende på ersättning i efterhand för nödvändig vård. Sedan mitten av september 2010 ersätts inga ärenden avseende nödvändig vård med stöd av EUFfördraget. Den nya tillämpningen innebär att Försäkringskassan inte längre ersätter nödvändig vård som har givits av privata vårdgivare i ett annat EU/EES-land. Ersättning för nödvändig vård hos allmänna vårdgivare kan dock även fortsättningsvis utbetalats med stöd av förordning 987/2009. Ändringarna av Försäkringskassans tillämpning innebär att ersättningsområdet Sjuk- och tandvårdstjänster sedan mitten av september 2010 endast avser ersättning i efterhand för planerad vård med stöd av artikel 56 och 57 i EUF-fördraget. Utgifterna för sjuk- och tandvårdstjänster förväntas minska från 51 miljoner 2010 till 33 miljoner 2011. Att de förväntas hamna på en ny lägre nivå beror på att nödvändig privat vård inte längre ersätts av Försäkringskassan och att ersättningen för nödvändig allmän vård inte ingår i sjuk- och tandvårdstjänster. Under den resterande delen av prognosperioden antas utgifterna ligga på samma nivå som de skattats till för 2011. Jämförelse med föregående prognos I tabellen nedan görs en jämförelse med föregående prognos som lämnades till regeringen i oktober 2011. Prognosjämförelse. Beloppen anges i 1000-tal kronor Föregående prognosbelopp 543 428 559 142 596 976 623 769 650 439 678 344 Överföring till/från andra anslagsposter Ändrade makroekonomiska antaganden 2 216 2 143 2 178 2 242 2 285 2 327 Volym- och strukturförändringar +108 313 +41 128 3 077 10 108 22 023 37 782 Ny regel Övrigt Ny prognos 649 525 598 127 591 721 611 419 626 131 638 235 Differens i 1000-tal kronor +106 097 +38 985 5 255 12 350 24 308 40 109 Differens i procent +19,5 +7,0 0,9 2,0 3,7 5,9 29