TCOs krav på skattepolitiken

Dokument Sida Beslut 1 (18) Datum 1999-08-24 TCOs krav på skattepolitiken TCO-styrelsens syn på hur inkomstbeskattningen bör reformeras styrelsebeslut vid sammanträde 1999-08-24 Sammanfattning Det viktigaste uppgiften för en kommande skattereform är att bidra till att växla in svensk ekonomi på en långsiktigt positiv tillväxtbana. Bland annat på grund av den demografiska utvecklingen kommer det på kort och medellång sikt att finnas ett utrymme för skattesänkningar. Det bör utnyttjas för skattesänkningar som förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt, stimulerar tillväxten och därmed långsiktigt stärker sysselsättningen och säkrar de offentliga resurserna inom ramen för ett rimligt skatte- och avgiftsuttag. Förändringarna i skattesystemet skall vara stabilt finansierade. Med detta synsätt kommer skatten på arbete i fokus. TCO anser att det viktigaste är att minska de höga marginaleffekter som uppkommer i tre skikt av inkomstskatteskalan. De skatteförändringar TCO föreslår utgår från en sammanhållen syn på hur skattesystemets bör utformas. De enskilda förslagen måste betraktas som delar av en helhet. Prioritet 1 - Marginalskatten sänks för vanliga löntagare Det mest angelägna är att höja brytpunkten för statlig skatt. På inkomster mellan ungefär 20.500 och 25.000 kronor per månad betalar man både egenavgifter och statlig skatt. Det betyder att cirka 55% av en inkomstökning går bort i skatt. Den som betalar studiemedelslån får en total marginaleffekt på cirka 60%. Det bästa sättet att minska denna marginalpuckel för medelinkomsttagare med genomsnittliga avdrag är att låta den statliga skatten börja vid den inkomst där egenavgiften upphör. En sådan höjning av brytpunkten medför, inom ramen för TCOs skatteförslag i dess helhet, ett skattebortfall på 6,7 miljarder kronor. På månadsinkomster mellan 9.200 och 17.000 kronor är marginalskatten cirka 40%. Till detta tillkommer inte sällan marginaleffekterna av inkomstprövade bostadsbidrag och barnomsorgstaxor med mera. TCO vill utnyttja utrymmet för skattesänkning till att minska marginaleffekterna i detta inkomstskikt. Det kan ske genom att inte trappa av grundavdraget Postadress Besöksadress Telefon Fax E-post Internet Bankgiro Postgiro 114 94 STOCKHOLM Linnégatan 14 08-782 91 00 08-663 75 20 tco@tco.se www.tco.se 721-7367 5 92 06-3 C:\WINDOWS\TEMP\Slutligt styrelsebeslut 1999-08-23.doc/KaHal/1999-08-23

2 (18) utan behålla det på 18.100 kronor samt att omvandla den särskilda skattereduktionen för låginkomsttagare, som också trappas av i dessa inkomstskikt, till en skattereduktion för alla på 1.320 kronor om året. Dessa bägge förändringar skulle innebära ett bortfall av skatteinkomster på cirka 16,9 miljarder kronor. Prioritet 2. Den permanenta värnskatten avskaffas På inkomster över 32.400 kronor utgår en extra statlig skatt på 5%. Den har begränsad statsfinansiell betydelse. Den betyder heller inget för de verkliga höginkomsttagarna, som främst har kapitalinkomster eller också bestämmer sin egen bruttolön. Den drabbar framförallt tjänstemän med särskilt efterfrågad kompetens och ofta med världen som arbetsmarknad. Därigenom riskerar den att få negativ effekt på innovationsklimat och tillväxt. Därför bör den permanenta värnskatten avskaffas. Skattebortfallet skulle bli 2,1 miljarder kronor. Prioritet 3. Kompensation för egenavgiften När egenavgifterna infördes upplevdes de som en skatteskärpning och ett avsteg från 1990 års skattereform. Det är därför rimligt att planera för skattesänkningar som sammantaget skulle motsvara egenavgifterna. De av TCO föreslagna marginalskattesänkningarna innebär för stora grupper ett första steg mot en sådan kompensation. TCOs förslag kostar 12-15 miljarder kronor mindre än vad en fullständig kompensation för egenavgifterna skulle kosta. Det betyder att det finns utrymme att komplettera TCOs huvudförslag med andra, fördelningspolitiskt motiverade insatser, dock med den restriktionen att sådana insatser inte får utformas så att de föreslagna marginalskattesänkningarna i praktiken återtas. Skatteförändringar som TCO dessutom gärna vill se genomförda - Sänkta arbetsgivaravgifter som del i ett system för kompetensutvecklingsbidrag till företag - Avdragsrätt för sparande på utvecklingskonto - Avdragsrätt för fackföreningsavgifter - Sänkt moms på vissa arbetsintensiva tjänster - Sänkt företags- och kapitalbeskattning i syfte att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft och ställning som investeringsland.

3 (18) Skattesystemets huvuduppgifter Skattesystemets främsta uppgift är att finansiera offentliga utgifter och skapa förutsättningar för en god kvalitet på den offentliga sektorns verksamheter. Det ska också bidra till en rättvis fördelning av samhällets samlade resurser genom sin påverkan på inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Skattesystemet påverkar också på ett antal olika sätt inriktningen av efterfrågan bland annat genom att finansiera subventioner av viktiga välfärdstjänster, men också exempelvis genom beskattning av miljöpåverkande ämnen. Skattesystemet måste utformas så att det bidrar till att stabilisera efterfrågan i ekonomin på en nivå som är förenlig med tillväxt på god internationell nivå, full sysselsättning och stabila priser. Att hitta den rätta balansen mellan alla dessa mål är inte lätt. Avvägningarna måste dessutom skifta från tid till annan. Ett överskuggande problem för svensk ekonomi just nu är att Sverige under en följd av år halkat ner på listan i internationella jämförelser av ekonomisk förmåga. Därför bör den skattereform som nu diskuteras framför allt bidra till att svensk ekonomi växlas in på en positiv och långsiktigt uthållig tillväxtbana. Det viktigaste blir då inte på kort sikt sänkt skattetryck utan sådana ändringar i skattereglerna som får samhällsekonomi och arbetsmarknad att fungera bättre. Flera mål för skattesystemet hänger nära samman. En skattereform som stimulerar tillväxt och sysselsättning eller förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt medverkar exempelvis till att stärka den offentliga sektorns finansiella ställning. Att främja jämställdheten har för TCO ett värde i sig. Men det målet hänger också samman med andra. Åtgärder som förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt, till exempel reducerade marginaleffekter i låga inkomstlägen, där många kvinnor befinner sig, är även positiva för jämställdheten. Skatten på arbete kommer med denna målformulering i fokus. Att försörja sig genom inkomsten av ett förvärvsarbete har, som TCO ser det, ett egenvärde för både män och kvinnor. Studier, kompetensutveckling och ansvarstagande bör stimuleras. För den offentliga sektorn är det också alldeles avgörande att skatten på arbete är effektivt utformad, eftersom två tredjedelar av dess inkomster, som framgår av diagram 1, kommer från skatt på arbete.

4 (18) Diagram 1 Andel av totala skatter 1996 25% 10% 65% Arbete Kapital Varor och tjänster Källa: Skattestatistisk årsbok 1998 Behovet av en skattereformering Enligt TCOs uppfattning är det mest angeläget att reformera beskattningen av arbete. Även inom kapital- och företagsbeskattningen finns det behov av reformer (exempel är förmögenhetsbeskattningen och dubbelbeskattningen av aktier), men de har lägre prioritet och bör inte genomföras på bekostnad av en inkomstskattereform. TCO förespråkar att en kommande reform av inkomstbeskattningen inriktas på att främja tillväxt och sysselsättning och utformas så att den innebär ett begränsat inkomstbortfall för statskassan. Det måste också skapas utrymme för kvalitetshöjningar i offentligt finansierade verksamheter. Vår bedömning är att en reform minst inom ramen för 25-30 miljarder är möjlig under den kommande treårsperioden. En reform av den storleksordningen tillfredsställer också höga krav på en ansvarsfull finansiering. Det är inte uteslutet att en skattesänkning av större omfattning långsiktigt kan förenas med samhällsekonomisk balans och med saldomålet att statsskulden över en konjunkturcykel skall amorteras med 2 procent av BNP varje år. Men det förutsätter att en uthållig tillväxtpolitik först skapar varaktigt utrymme för detta. Just nu befinner vi oss i ett gynnsamt demografiskt läge. De små trettiotalskullarna medför lågt tryck på pensions- och sjukvårdssystemen och de senaste årens låga födelsetal är kortsiktigt gynnsamma för de offentliga finanserna, även om de är oroande i nästan alla andra avseenden. Med fyrtiotalisternas inträde i pensionsåldern under andra hälften av nästa årtionde börjar kraven öka igen, först på pensionssystemet och något decennium senare på sjukvårds- och omsorgssektorn. Viljan att skaffa barn behöver samtidigt stimuleras genom en bättre familjepolitik och en ökad förståelse i arbetslivet för det föräldraansvar som både män och

5 (18) kvinnor har. Även om familjepolitik inte bara handlar om pengar måste ändå budgetutrymme tas i anspråk. Till följd av de framtida ökande kraven på den offentliga sektorns verksamhet, prioriterar TCO skattesänkningar som kan ge högre tillväxt och på längre sikt säkra de offentliga resurserna inom ramen för ett rimligt skatte- och avgiftsuttag. Hur en inkomstskattereform bör genomföras Utrymmet för en skattereform är begränsat i år, men ökar åren därefter. En skattereform bör därför genomföras stegvis under loppet av några år. Det är dock nödvändigt att de olika stegen ses som delar i en och samma skattereform och att det snarast fattas beslut om hela programmet. Samhällets och det ekonomiska livets aktörer, bland annat människor som överväger att utbilda sig eller byta jobb, måste uppfatta ett skattebeslut som hållbart och trovärdigt. Därför är det angeläget att en skattereform har bredast möjliga förankring bland riksdagspartierna. De samtal mellan dessa som pågår sedan en tid bör kunna vara ett forum för att åstadkomma detta. Inkomstbeskattningens utformning har stor betydelse för möjligheterna till en konstruktiv lönebildningsprocess och för arbetsmarknadens funktionssätt i övrigt. Med tanke på detta skulle trovärdigheten i en skattereform stärkas om den också vinner förankring hos arbetsmarknadens parter. TCO kräver därför att dessa inbjudes att delta i de pågående skattesamtalen. Arbete för internationell skatteharmonisering Att i internationell samverkan motverka skattekonkurrens framstår som en allt viktigare uppgift, bland annat för EU. Om skattekonkurrens pressar bolags- och kapitalskatter till allt lägre nivåer ökar belastningen på andra skattebaser, framförallt arbete. Det kan få negativa effekter på sysselsättningen. Det vore också olyckligt om skattekonkurrensen förvärrar snedvridningen mellan beskattningen av kapital och beskattningen av arbete. Sverige bör konstruktivt bidra till ansträngningarna att nå en överenskommelse om en miniminivå på källskatt på ränteinkomster för att förhindra kapitalflykt och att skatteintäkterna minskar. Sverige bör medverka till en sådan överenskommelse, även om den, vilket är sannolikt, i praktiken skulle innebära att nuvarande svenska skattesats måste sänkas något från dagens 30 procent.

6 (18) Det är också viktigt att försöka nå överenskommelser med andra länder, bland annat inom OECD, eftersom kapitalet annars lätt kan flytta utanför EU. I EUs sysselsättningsriktlinjer, som medlemsländerna enats om, förordas sänkt skatt på arbete, eftersom det anses ha en positiv effekt på sysselsättningen. Det är angeläget att även Sverige nu tar fasta på den rekommendationen. De viktigaste inslagen i en inkomstskattereform TCO-styrelsen vill prioritera följande förändringar i skattesystemet. Förändringarna bör genomföras i den ordning som de nämns nedan. 1. Lägre marginalskatt för vanliga löntagare Det är viktigt, nu när det finns visst utrymme för skattesänkningar, att utforma dessa så att arbetsmarknadens och ekonomins funktionssätt förbättras. En skattereform bör utformas som ett led i en långsiktig tillväxtpolitik. För att få en bättre fungerande ekonomi bör marginaleffekterna i skattesystemet minska så att utbudet av arbetskraft och flexibiliteten i arbetslivet ökar. Inte minst är det viktigt i den nuvarande uppåtgående konjunkturen, då det redan i ett tidigt skede blev svårt att få tag på personal till vård, skola och omsorg. Idag är marginalskatten cirka 40 procent på månadsinkomster mellan 9 200 och 17 000 kr. En stor del av marginalskatten utgörs av en kommunalskatt på i genomsnitt 31,48 procent och egenavgifter på 4,8 procent efter skatteavdrag. Även grundavdragets konstruktion ger en marginaleffekt. På inkomster under 5 700 kr och över 17 000 kr per månad är grundavdraget 8 700 kr. På inkomster mellan 5 700 och 8 900 kr per månad ökar grundavdraget successivt upp till 18 100 kr. Därefter trappas det ner med 10 procent av inkomstökningen tills det sjunkit tillbaks till grundnivån 8 700 kr vid en månadsinkomst på cirka 17 000 kr. Detta innebär att på inkomster mellan 9 000 och 17 000 kr i månaden ökar marginalskatten med drygt 3 procent till följd av grundavdragets konstruktion. I inkomstskikten mellan 11 250 och 20 000 kr höjs marginalskatten med ytterligare drygt en procent till följd av att den särskilda skattereduktionen för låginkomsttagare trappas av i dessa inkomstlägen. Det är summan av allt detta som leder till att marginalskatten är över 40 procent i inkomstlägen som är typiska för deltidsarbetande medelinkomsttagare och heltidsarbetande låginkomsttagare. Det är också i dessa inkomstlägen som den genomsnittliga mottagaren av arbetslöshetsersättning befinner sig. Ytterligare marginaleffekter till följd av bostadsbidrag som minskar med höjd inkomst och dagisavgifter som ökar med högre inkomst tillkommer ofta.

7 (18) Sammantaget tvingar detta in många, framför allt deltidsarbetande kvinnor och arbetslösa, i en marginalfälla; möjligheterna att förbättra sin ekonomiska standard är mycket små. Att ta på sig de extra kostnader och besvär som det innebär att gå upp i arbetstid eller till exempel pendla långt för att ta ett arbete blir då mindre attraktivt och arbetsmarknadens funktionssätt försämras. Nästa marginalskattetopp, som enligt TCOs mening är den för långsiktig tillväxt och arbetsmarknadens funktionssätt mest negativa, inträffar i skiktet mellan brytpunkten för statlig skatt och taket för egenavgifter. På inkomster mellan ungefär 20 500 och 25 000 kr per månad betalar man cirka 55 procent av en inkomstökning i skatt. Har man dessutom studiemedelslån att betala av på är marginaleffekten uppe i nästan 60 procent. Många av dem som genomgått en högskoleutbildning eller tagit ett första karriärsteg har inkomster i närheten av brytpunkten. I synnerhet gäller detta många kvinnodominerade befattningar i offentlig tjänst. Att det är medelinkomsttagare och inte höginkomsttagare som drabbas av att betala en så orimligt hög andel av en inkomstökning i skatt, bekräftas av att nästan hälften av TCOs heltidsarbetande medlemmar ligger över brytpunkten för statlig skatt. Marginaleffekter av detta slag komplicerar lönebildningen. Utbytet av en lika stor löneökning blir för den enskilde olika, och riskerar därmed komplicera lönebildningen. TCO föreslår att grundavdraget inte trappas ner, utan förblir 18 100 kr för samtliga inkomsttagare som tjänar över 9 000 kr per månad. Detta innebär ett inkomstbortfall för kommunerna som TCO utgår från att staten kommer att kompensera för. Samtidigt bör den särskilda skattereduktionen för låginkomsttagare inte trappas av som idag, utan förbli 1 320 kr för samtliga inkomsttagare som betalar kommunal skatt med minst denna summa. För att få en mer rimlig marginalskatt för medelinkomsttagare, föreslår TCO att brytpunkten för statlig skatt flyttas upp så att den för en inkomsttagare med normala avdragsförhållanden sammanfaller med taket för egenavgifterna. Med en sådan höjning skulle endast 15 procent av löntagarna betala statlig skatt, det vill säga den andel som avsågs i 1990 års skattereform. Att inte trappa ner grundavdraget och genomföra en skattereduktion till majoriteten av inkomsttagarna på 1 320 kr skulle medföra ett skattebortfall på cirka 16,9 miljarder kronor. Att höja brytpunkten till samma nivå som taket för egenavgifterna minskar skatteintäkterna med ytterligare 6,7 miljarder. Vi har i dessa beräkningar inte tagit hänsyn till att nettokostnaden blir mindre, eftersom en del av skattesänkningarna, inte minst de som uppbärs av låg-och medelinkomsttagare kommer att omsättas i momspliktig konsumtion. Utgångspunkten för TCOs förslag är att skatteförändringarna inte ska försvaga finansieringen av kommun- och landstingsverksamheterna. Det betyder att statsbidragen till kommunsektorn ska räknas upp i samma mån som skatteförändringarna innebär minskade intäkter till denna. TCO är medveten om att en sådan kompensation ökar de statliga utgifterna. Olika tekniska lösningar som inte spränger den statliga budgetens utgiftstak bör därför prövas.

8 (18) 2. Avskaffa den permanenta värnskatten På inkomster över 32 400 kr i månaden läggs en extra statlig skatt, den så kallade permanenta värnskatten eller östrosskatten, på 5 procent. Detta leder till en marginalskatt på i genomsnitt 56,5 procent. En ganska liten del av TCO-förbundens medlemmar har så höga inkomster att de berörs av denna skatt. TCO anser dock att den hårda beskattningen av denna typ av arbetstagare kan leda till att för samhällsekonomin viktiga nyckelgrupper flyr den svenska arbetsmarknaden. Denna risk ökar i och med att arbetsmarknaden för högkompetent personal blir allt mer internationaliserad. Vi kan också konstatera att östrosskatten har begränsad statsfinansiell betydelse samtidigt som många av de verkliga höginkomsttagarna som ofta har sin inkomst främst från kapitalplaceringar knappast alls berörs av den. TCO vill därför avskaffa den permanenta värnskatten eller östrosskatten. Att avskaffa den permanenta värnskatten efter att åtgärderna i punkt 1 genomförts innebär ett skattebortfall på drygt 2 miljarder kronor. 3. Frågan om kompensation för egenavgifterna Införandet av egenavgifter upplevdes av många som en skattehöjning och genom sin konstruktion slår de värst mot låg- och medelinkomsttagare. Det är därför inte orimligt att överväga om skattebetalarna bör kompenseras för den uttagna egenavgiften genom skattesänkningar. Det var också den grundsyn som den såkallade avgiftsväxlingen avsågs åstadkomma i pensionsreformen. En kompensation av egenavgifterna kostar dock avsevärda summor, i dagsläget 36-37 miljarder kronor per år. Detta är betydligt mer än vad det skulle kosta att genomföra de två högst prioriterade punkterna i TCOs skattesänkningsprogram, som sammantaget kan beräknas kosta mellan 25 och 26 miljarder. Enbart en kompensation för egenavgifterna krona för krona skulle inte förbättra ekonomins funktionssätt utan främst innebära en kortsiktig stimulans av ekonomin. De av TCO föreslagna marginalskattesänkningarna för stora grupper syftar däremot just till att förbättra ekonomins och arbetsmarknadens sätt att fungera. De innebär dessutom skattesänkningar som, om man så vill, kan ses som en viss kompensation för egenavgifterna. Innan ytterligare steg kan tas för att kompensera för egenavgifterna bör de två första punkterna i TCOs skattesänkningsprogram ha genomförts. Därefter bör kompensationen

9 (18) fullföljas för dem som inte blivit tillräckligt kompenserade genom marginalskatteförändringarna. Det är viktigt att detta ytterligare steg ges en fördelningsmässigt rimlig profil, som dock inte får återta de nödvändiga marginalskattesänkningarna eller skärpa marginaleffekterna i transfereringarna. 4. Andra angelägna förslag som berör skattepolitiken Kompetensutvecklingsbidrag till företag Krav på ökad satsning på kompetensutveckling har drivits av TCO under hela 90-talet. Under 1998 diskuterade en grupp, sammansatt av parterna och representanter från regeringskansliet, frågan om stimulans av kompetensutveckling i arbetslivet. I september 1998 föreslog gruppen att regeringen och arbetsmarknadens parter skulle sluta en trepartsöverenskommelse som bland annat innebar att staten skulle ge ekonomiska bidrag till kompetensutveckling. Den ekonomiska stimulansen skulle vara utformad som en reduktion av arbetsgivarnas avgifts- och skattebetalning för den tid som anställda deltar i kompetensutvecklingsinsatser som omfattas av en lokal överenskommelse mellan arbetsgivaren och de fackliga organisationerna. Regeringen har därefter aviserat ett förslag om försöksverksamhet med stimulans till kompetensutveckling för offentligt och privat anställda, delfinansierat av EUs nya Mål 3. TCO anser att en permanent lösning bör sökas i fortsatta diskussioner. Stimulansen bör utformas som en skatterabatt som belastar budgetens inkomstsida. TCO anser att det kommer att finnas behov även efter försöksperioden att med samhällsmedel stimulera kompetensutvecklingen i företagen för att därigenom bland annat minska behovet av arbetsmarknadsåtgärder för strukturomvandlingar i företagen. Denna lösning bör ges en mer permanent ordning. Finansieringen bör diskuteras mellan staten och arbetsmarknadens parter efter den utvärdering av försöksperioden som redan är beslutad. Individuella utvecklingskonton Förutom det behov som finns av att stimulera arbetsgivarna till mer omfattande kompetensutvecklingsinsatser, bör också det individuella sparandet för kompetensutveckling öka. De kurser arbetsgivarna erbjuder är ofta korta och tillgodoser inte dem som vill gå längre utbildningar. Dessutom är de vanligen snävt avgränsade till arbetsplatsspecifika frågor. Möjligheterna att mer fritt välja utbildning, till exempel för att byta bana i arbetslivet eller skaffa sig en högre utbildning, bör utvidgas. TCO anser därför att ett individuellt sparande för utbildning bör stimuleras. Detta kan exempelvis ske genom att pengar som sparas i detta syfte sätts in på ett särskilt utvecklingkonto och undandras från skatt tills de tas ut från kontot.

10 (18) En sådan reform bör, precis som förslaget om kompetensutvecklingsbidrag till företag, kunna få positiva effekter på ekonomins tillväxt och på arbetsmarknaden. Ett ökat sparande för utbildning har dessutom den fördelen att det kan kyla av ekonomin om det genomförs samtidigt med en skattesänkning på andra områden eller i en period med ökande inflation. Genom att reglera storleken på det belopp som är tillåtet att undandra från skatt kan åtgärden användas i ett kontracykliskt syfte. TCO kräver att frågan om individuella utvecklingskonton snarast blir närmare analyserad i en offentlig utredning. Avdragsrätt för fackföreningsavgifter I september 1998 tillsatte regeringen en utredning för att undersöka möjligheterna till avdragsrätt för fackföreningsavgifter. Utredningsarbetet kan tidigast beräknas vara klart vid utgången av 1999. Frågan om avdragsrätt för fackföreningsavgifter handlar om ekonomisk rättvisa mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det rör sig också om en mer principiell diskussion om neutralitet mellan olika verksamhetsformer. I dagsläget kan arbetsgivarna, genom att arbetsgivarorganisationerna bildar servicebolag, dra av 70 till 80 procent av sina kostnader för medlemskap i arbetsgivarorganisationer som utgift i rörelsen. För att uppnå symmetri i beskattningen av arbetsgivare och arbetstagare anser TCO att det är viktigt att en avdragsrätt för fackföreningsavgifter införs. 5. Andra skatteförändringar att diskutera Sänkt skatt på arbetsintensiva tjänster I flera europeiska länder tar man ut lägre moms på tjänster, alternativt har genomfört särskilda subventioner av vissa typer av tjänster. I EUs sysselsättningsriktlinjer uppmanas medlemsländerna att särskilt överväga åtgärder som kan minska beskattningen av sysselsättningsintensiva tjänster. Sannolikt krävs dock ganska stora skattesänkningar under längre tid för att en full sysselsättningseffekt ska uppnås. TCOs prioriterar inför den förestående skattereformen sänkta marginaleffekter i inkomstskatteskalan. Det innebär lägre skatt på arbetsinkomster, vilket särskilt bör gynna sysselsättningsintensiv verksamhet. Men frågan om sänkt skatt, i första hand moms, på arbetsintensiva tjänster är också fortsatt angelägen

11 (18) Företags- och kapitalbeskattningen Kapitalinkomster är väsentligt lägre beskattade än arbetsinkomster. Det beror bland annat på att arbete är en stabil skattebas, som anses tåla hög skatt, medan kapitalet är lättrörligt och därför inte kan beskattas särskilt mycket högre än i omvärlden. Även om omvärldsberoendet kan göra det nödvändigt med en översyn också av kapitalbeskattningen är sänkt skatt på arbete TCOs främsta prioritet. Företags- och kapitalbeskattningen har, som diagrammet på sid 3 visar, en begränsad statsfinansiell betydelse. Därför motsätter sig inte TCO att vissa av dessa skatter sänks, om det kan visas att de försvårar att upprätthålla Sverige som ett attraktivt land för bland annat investeringar och humankapital. Några exempel på skatter, som i sin nuvarande utformning ter sig problematiska, kan nämnas. Förmögenhetsskatten kan sannolikt inte bibehållas i sitt nuvarande skick, där en del miljardförmögenheter i praktiken undantas från beskattning samtidigt som löntagares innehav av skuldfria villor och fritidshus kan utgöra grund för förmögenhetsbeskattning. Om fastighetsbeskattningen görs mer förutsebar för den enskilde kan beskattning av fastigheter i framtiden vara en betydelsefull skattebas. Att avskaffa dubbelbeskattningen på aktievinster pekas ofta ut som viktigt för att öka viljan att placera huvudkontor i Sverige. Ett borttagande av förmögenhetsskatten skulle kosta ungefär 5 miljarder och ett borttagande av dubbelbeskattningen 6 miljarder. Effekter av TCOs förslag TCOs förslag syftar till effektivare skatteregler som bidrar till långsiktig tillväxt och ökad sysselsättning. Jämfört med att fullt ut kompensera för egenavgifter är TCOs förslag statsfinansiellt billigare. Därför ger det också lägre skattesänkningar i vissa inkomstskikt. Om det bedöms finnas utrymme för en fullständig kompensation för egenavgifter finns det därför också utrymme för skattesänkningar som går längre än vårt förslag. Det utrymmet kan helt eller delvis användas för fördelningspolitiskt motiverade kompletteringar av våra prioriterade åtgärder.

12 (18) Kostnaden för TCOs förslag Tabell 1 Kostnader för TCOs skatteförslag Åtgärd Kostnad miljarder kronor Ingen nedtrappning av grundavdraget samt skattereduktion på 1.320 kronor till alla 16,9 Brytpunkten för statlig skatt samordnas med taket för egenavgifter 6,7 Den permanenta värnskatten tas bort 2,1 Summa 25,7 Skatteminskning med TCOs förslag TCOs grundförslag innebär sänkta marginalskatter på inkomster över 120 000 kr. För medelinkomsttagare med inkomster mellan 20 000 och 25 000 kr per månad innebär det kraftiga sänkningar. I de breda inkomstskikt där man med vårt förslag betalar kommunalskatt och egenavgifter blir marginalskatten cirka 36 procent och i det högre inkomstskikt där man betalar både kommunalskatt och statlig skatt blir den något över femtio procent, beroende på kommunal skattesats. Eftersom vårt huvudförslag innebär att grundavdraget trappas upp som hittills i låga inkomstskikt blir marginalskatten särskilt låg för vissa grupper av deltidsarbetande, något som bör stimulera extra arbetsinsatser. TCOs förslag innebär också att marginalskatterna, bortsett från mycket låga inkomster på under 5 800 kr i månaden, ökar med högre inkomst genom hela skatteskalan. I nuvarande skattesystem har till exempel en person med en månadsinkomst på 19 000 en lägre marginalskatt än en med en inkomst på 12 000, och motsvarande återfinns även för högre inkomster. De nuvarande och de föreslagna marginalskattesatserna framgår av diagram 2

13 (18) Diagram 2: Marginalskatter 60 50 40 30 20 10 0 8500 30000 60000 90000 120000 150000 180000 210000 240000 265000 Årsinkomst 295000 325000 355000 385000 415000 445000 Nuvarande system TCOs förslag Antal kronor betalade i skatt för olika inkomstgrupper framgår av diagram 3. Skatten i procent framgår av diagram 4. Diagram 3: Antal kronor i skatt 250000 200000 150000 100000 50000 0 8500 30000 60000 90000 120000 150000 180000 210000 240000 265000 Årsinkomst 295000 325000 355000 385000 415000 445000 Nuvarande system TCOs förslag

14 (18) Diagram 4: Genomsnittlig skatt i procent av inkomsten 50 40 30 20 10 0 8500 30000 60000 90000 120000 150000 180000 210000 240000 265000 Årsinkomst 295000 325000 355000 385000 415000 445000 Nuvarande system TCOs förslag Skattesänkningarna börjar med TCOs förslag vid cirka 120 000 kronor i årsinkomst och når sitt maximum, mätt som andel av inkomsten, vid drygt 300 000 kronor. Inkomstfördelningen Ungefär hälften av de heltidsarbetande TCO-medlemmarna får kraftigt sänkta skatter genom att brytpunkten för statlig skatt höjs och värnskatten tas bort. Andra får skattesänkningar genom att grundavdraget inte trappas av. Men det är ändå ett faktum att en stor del av inkomsttagarna har årsinkomster i skikt som får relativt låga skattesänkningar eller inga skattesänkningar alls med vårt tillväxtinriktade förslag. Det gäller befolkningen som helhet - diagram 5 men också i viss mån TCO-grupperna, vilket framgår av diagram 6. Främst beror det på det stora antalet deltidsarbetande, men även feriearbetare och andra som inte är beroende av arbetsinkomster för sin huvudsakliga försörjning går miste om skattesänkningar. Man kan säga att vårt förslag gör det mer betydligt mer lönsamt än i dag att arbeta heltid och att satsa på att utvecklas i arbetet, ett inte onaturligt förslag från en facklig organisation som ser förvärvsarbetet som en central grund för vuxna människors försörjning och självförverkligande.

15 (18) Diagram 5: Inkomstfördelning, totalbefolkningen, män och kvinnor 160000 140000 120000 100000 80000 60000 40000 20000 0 10000 30000 50000 70000 90000 110000 130000 150000 170000 190000 210000 230000 250000 Årsinkomst 270000 290000 310000 330000 350000 370000 390000 410000 430000 450000 Diagram 6: Inkomstfördelning, män och kvinnor inom TCO Män Kvinnor 60000 50000 40000 30000 20000 Antal män Antal kvinnor 10000 0 10000 40000 70000 100000 130000 160000 190000 220000 250000 280000 310000 340000 370000 400000 430000 Årsinkomst, tusen kr TCO vill, som framhållits, se en skattereform som stimulerar långsiktig tillväxt och sysselsättning. Det är mot den bakgrunden vi lagt förslaget om att avskaffa de tre marginalskattepucklarna i inkomstskatteskalan. En sådan inriktning av skattereformen skulle på sikt leda till ökade reallöner och bättre ekonomiska villkor för alla. Men det är nödvändigt att samtidigt ta hänsyn till de kortsiktiga, statiska effekterna på inkomstfördelningen. Låginkomsttagarna behöver också få del av skattesänkningarna redan från början. Inte minst av rättviseskäl är det viktigt att dessa får kompensation för egenavgifterna. Att avskaffa marginalskattepucklarna tar bara en del av det utrymme i anspråk som behövs för att kompensera för egenavgifterna helt ut. Hela eller en del av mellanskillnaden kan därför användas till fördelningspolitiskt motiverade kompletteringar av TCOs huvudförslag. Enligt

16 (18) TCOs mening bör sådana kompletteringar också göras. Vi kommer i nästa avsnitt att redovisa några möjliga tekniker för detta. De redovisas just som kompletteringar för att markera att TCOs huvudförslag är ett annat och att de faller om huvudförslaget inte genomförs. Några fördelningspolitiskt motiverade kompletteringar av TCOs skatteförslag För att få rätt balans i effekterna på inkomstfördelningen behöver vårt huvudförslag kompletteras med ytterligare skattesänkningar för dem med låga inkomster. Skattesänkningarna ska vara utformade så att de inte återtar de av oss eftersträvade marginalskattelättnaderna i alla inkomstskikt. I det följande redovisas som underlag för en diskussion två alternativa förslag till fördelningspolitiska kompletteringar av TCOs huvudförslag, som båda ryms inom ramen för en ansvarsfull finansiering. Ytterligare förslag är möjliga att konstruera. 1. Särskild skattereduktion för alla Ett sätt att ge ytterligare skattelättnader för låginkomsttagare kan vara att höja den av oss föreslagna skattereduktionen från 1320 till 3000 kronor för alla. Det skulle innebära ett skattebortfall på 10 miljarder kronor utöver de kostnader på 25,7 miljarder kronor som ligger i TCOs grundförslag. Detta förslag har brister i den fördelningspolitiska träffsäkerheten, i och med att det ger en i sammanhanget omotiverad skattereduktion även för höginkomsttagare. Procentuellt sett är dock reduktionen värd mer för låginkomsttagare än höginkomsttagare. Fördelen med detta förslag är att det inte ökar marginalskatten för någon jämfört med TCOs grundförslag. Effekten av ett sådant förslag i olika inkomstskikt redovisas i diagram 7,

17 (18) 12 10 8 6 4 2 0 8500 20000 Diagram 7: Skatteminskning i procent av inkomsten, TCOs grundförslag+red.3000 40000 60000 80000 100000 120000 140000 160000 180000 200000 220000 240000 255000 275000 295000 315000 335000 355000 2. Särskild skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare Den fördelningspolitiska profilen skulle skärpas om den förhöjda skattereduktionen riktas särskilt till låg- och medelinkomsttagare och successivt trappas av i skiktet mellan dagens brytpunkt för statlig skatt och den nivå på brytpunkten vi förordar, som är samordnad med taket för egenavgiften. Nackdelen med en sådan lösning är högre marginaleffekter i skattesystemet i ett skikt där många löntagare befinner sig. Om skattereduktionen trappas ner från 3000 till 1320 kronor i skiktet 245.000 till 300.000 kronor i taxerad inkomst stiger marginalskatten i dessa inkomstlägen med cirka tre procentenheter till drygt 39 procent. Skulle man av fördelningspolitiska skäl välja att gå ännu längre och trappa ned skattereduktionen från 3 500 till noll kronor i samma skikt stiger marginalskatten med sex procentenheter till mellan 42 och 43 procent. Åtgärden kan försvaras med att marginalskatterna i detta skikt ändå blir betydligt lägre än dagens drygt 55 procent. Istället för ett markerat steg i skatteskalan får man en successiv ökning från en nivå till nästa. Utfallet i form av skattesänkning jämfört med dagens regler visas i diagram 8. 375000 395000 415000 435000

18 (18) Diagram 8: Skatteminskning i procent av inkomsten, TCOs förslag+red. 3500 som avtrappas till noll 12 10 8 6 4 2 0 8500 20000 40000 60000 80000 100000 120000 140000 160000 180000 200000 220000 Årsinkomst 240000 255000 275000 295000 315000 335000 355000 375000 395000 415000 435000