PARKLEK - INGEN BARNLEK

PARKLEK - INGEN BARNLEK

Skriften är utgiven av Värmlands Museum Adress: Sandgrundsudden, Box 335, 651 08 Karlstad Telefon: 054-14 31 00 E-post: museet@wermlandsmuseum.se www.varmlandsmuseum.se Värmlands Museum 2006 Rapport nr. 2006.25 ISBN 91 85 224 64 2 ISSN 0284-3722

PARKLEK INGEN BARNLEK Av: Per-Ola Åström Värmlands Museum 1

FÖRORD 4 BAKGRUND, SYFTE OCH METOD 5 DET MODERNA SVERIGE 7 KRING SEKELSKIFTET 7 FOLKHEMMET TAR FORM 9 DE EXPANSIVA ÅRTIONDENA 11 TRAFIKEN - INFRASTRUKTUR OCH OLYCKOR 12 UNDER REKORDÅREN 14 BARNET I DEN SVENSKA STADEN 17 INNAN 1930-TALET 17 BARNENS FÖRUTSÄTTNINGAR 17 DEN TIDIGA SMÅBARNSSKOLAN 18 BARNKRUBBOR 19 BARNTRÄDGÅRD 19 EFTER 1930-TALET 21 DET MODERNA KARLSTAD 23 KRING SEKELSKIFTET 23 FOLKHEMMET TAR FORM 26 STADENS KOMMUNALA VÄLFÄRDSINSATSER 27 DE EXPANSIVA ÅRTIONDENA 29 UNDER REKORDÅREN 31 STADEN STORSATSAR 32 FYRA BOSTADSOMRÅDEN MED PARKLEK 34 STADSDELEN VÅXNÄS 34 STADSDELEN RUD 38 STADSDELEN KRONOPARKEN 40 STADSDELEN ORRHOLMEN 43 TAKTERRASSEN 49 BARNET I KARLSTAD 51 INNAN 1930-TALET 51 EFTER 1930-TALET 51 KONSTEN I DET OFFENTLIGA RUMMET PÅ LEK OCH ALLVAR 53 INGET ÄR FÖR HÖGT ELLER FÖR LÅGT ELLER FÖR FULT FÖR ATT ÄLSKA 56 ENPROCENTSREGELN 57 KONSTEN OCH ARKITEKTUREN 59 LEKKONSTENS FÖREBILDER 63 2

PARKER 69 LEKPARKEN 71 BARNEN BÖRJAR TA PLATS 73 LEKPARKEN BÖRJAR TA FORM 75 SAMHÄLLETS ENGAGEMANG 76 PARKLEKENS GENOMBROTT I SVERIGE 79 BYGGPARKLEKEN ETT BRA EXEMPEL PÅ BARNARBETE 82 VILDARE, BLÖTARE, DJÄRVARE, LJUDLIGARE 83 PARKLEKEN I KARLSTAD 87 BYGG- OCH PARKLEKEN KARMEN PÅ VÅXNÄS 92 BYGG- OCH PARKLEKEN PÅ RUD 92 VATTENSKULPTUREN BUTTERFLY 94 BYGG- OCH PARKLEKEN MUTTERN PÅ KRONOPARKEN 95 BYGG- OCH PARKLEKEN ORRLEKEN PÅ ORRHOLMEN 96 BAKGRUND 96 ORRLEKEN ETT LEKANDE MONUMENT 97 NYTTOKONST 100 LIV OCH LUST 102 LEKPLATSBYGGNADEN 105 TORGET 105 BYGGLEKPLATSEN 105 VATTENRÄNNAN 106 LEKSTUGORNA 106 SANDGROPARNA 107 REDSKAPSPLATSEN 107 GUNGLEKPLATSEN 107 SMÅBARNSLEKPLATSEN 108 LEKCYKELVÄGEN 108 LEKGROPARNA 108 INVIGNINGEN 108 VAD HÄNDE SEN? 112 SURT SA RÄVEN 112 UPPGÅNG OCH FÖRFALL 114 UNG OCH SÄNKT 115 PARKLEKSDEBATTEN UNDER 1970-TALET 117 FÖRÄLDRARNA BÖRJAR REAGERA 118 OCH UNDER 1980-TALET 120 SLUTREFLEKTION 122 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 123 TRYCKTA KÄLLOR 123 OTRYCKTA KÄLLOR 124 INFORMANTER 127 BILDFÖRTECKNING 127 3

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en gård och ett skjul. Där sker det farliga tågöverfallet ibland vackra kvällar när månen är gul. Där går en pojke som gissar på bilar, själv vinner han jämt. Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt. Där blir en värdelös sak till en skatt. Där, där blir sängar till fartyg en natt och går till månen. Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket Det gåtfulla folket Beppe Wolgers/Olle Adolfsson Förord I Sverige har vi 50 000 lekplatser och de flesta byggdes under rekordåren på 1960-talet och i början av 1970-talet. Då uppmärksammades barns behov på ett nytt sätt och det satsades på närmiljön kring husen, inte minst genom mycket omsorgsfullt anlagda lekplatser. Med kulturmiljö menar vi för det mesta hus, bebyggelse och odlingslandskap. Men med människan i centrum måste även joggingspåret, handelsgallerian och lekplatsen lyftas fram. Det är människans miljö som är det viktiga och samhällets kulturmiljöarbete måste fokusera på platser där människor bor, vistas och arbetar. Genom utforskningen av dessa platsers mångfacetterade historia och framtidsmöjligheter kan vi bidra till ett aktivt förhållningssätt till utvecklingen av det mångkulturella samhället. Värmlands Museums vill genom projekt Parklek - ingen barnlek uppmärksamma den hittills negligerade kulturmiljön lekplatsen. Parkleken är en lekplats med anställd personal som stöder barnen i lekandet. Denna rapport är en dokumentation med ambitionen att sätta in parkleken i ett brett sammanhang och skildra en tidsanda. Texten inleds med en beskrivning av den moderna staden dess utveckling i Sverige och då särskilt i Karlstad. Därefter följer en redogörelse för synen på barn och deras miljöer under det svenska välfärdssamhällets framväxt. Via konsten i det offentliga rummet hamnar vi slutligen på parkleken, där fokus sätts på Orrleken i Karlstad. Jag vill tacka enhetschef Maria Linder för hennes framsynta arbete med att lyfta fram barnens kulturmiljö och antikvarie Per-Ola Åström för arbetet med att väcka frågeställningarna för denna undersökning. Dokumentationen och rapporten har utförts av Per-Ola Åström. Han ska ha stort tack för all ny kunskap som ställts till vårt förfogande och det stora arbetet med att sätta allt detta på pränt. Arbetet har finansierats med medel från Riksantikvarieämbetets projekt Det moderna samhällets kulturarv. Värmlands Museum i mars 2006 Tomas Jönsson Länsmuseichef 1 Det har varit Barnkulturår förr, bl. a. 1979. Huvudansvaret för detta, av FN initierade initiativ, vilade då på socialminister Rune Gustavsson och biståndsminister Ola Ullsten. Tillsammans försökte man lyfta fram de ungas rättigheter och skyldigheter. 4

Bakgrund, syfte och metod Dokumentationen försöker ge en beskrivning av parklekens utveckling och plats i det svenska samhället. Försök görs också att ringa in parklekens kulturhistoriska framväxt och betydelse. Eftersom jag, sett ur ett kulturhistoriskt perspektiv, rör mig på en tämligen jungfrulig mark har min ambition varit att ge framställningen en så bred inriktning som möjligt. I Karlstad finns det fyra parklekar. Orrleken i stadsdelen Orrholmen har ägnats mest utrymme för att den var först och ansågs bli en mönsterlekpark för hela landet. Men även stadens tre andra parklekar berörs i dokumentationen. Under de så kallade Rekordåren (1960-1974) satsades mycket kraft på närmiljön kring husen, bl. a. genom mycket omsorgsfullt planerade lekplatser. I Sverige finns cirka 50 000 lekplatser. De allra flesta har sitt ursprung från tiden för Rekordårens bebyggelse. Under perioden uppmärksammades barns behov i planeringen på ett nytt sätt. Det föranleddes av den ökade bilismen och dess negativa följder, olyckorna ökade drastiskt och kostade staten mycket pengar. När det rationella och storskaliga bostadsbyggandet slog igenom ställdes därför krav på hänsyn till barnen i de bostadsområden som uppfördes. Anpassningen skedde dels genom en medvetenhet i den fysiska utformningen av bostadsmiljön, dels genom lek- och fritidsaktiviteternas inriktning i området. Inspirationen till planeringen av förortens lekplatser hämtades främst från Europa och framför allt Danmark och Schweiz, där stor omsorg lagts ned på den här typen av lekytor. Den offentliga utredningen Barns utemiljö (SOU 1970:1) fick stor betydelse för utformningen av barnens miljöer. Den pedagogiska funktionen och möjligheten att skapa ett utrymme för olika aktiviteter och lekar var viktig. Lekplatsen skulle kunna påverkas, omskapas och fyllas med olika typer av innehåll. Den skulle inte vara statisk utan mycket flexibel. Lekplatsen skulle anpassas till barnens behov och krav, och för att få fram vilka de var genomfördes så kallade lekvaneundersökningar. Utredningens främsta syfte var att belysa och lyfta fram barnens behov. Dessutom var den avsedd som ett underlag för den kommunala planeringen - bl. a. genom rekommendationer och riktlinjer för hur den öppna fritidsverksamheten, exempelvis park- och bygglekar, skulle bedrivas. Konsten gavs stort utrymme i rekordårens områden. En procent av den totala byggkostnaden skulle gå till konstnärlig utsmyckning. Ofta sammansmältes konst med lek och lekredskapen hade stundtals under perioden en mycket omsorgsfull och konstnärlig utformning. Det förekom ofta fritt utformade lekskulpturer, inte sällan med ett tema som knöt an till tidsandan och den växande infrastrukturen. 5

I många lekplatser integrerades skulpturer med mer ordinära lekredskap som gungor, gungbrädor och gunghästar. Vilken struktur bostadsområdet än hade, så fanns det alltid särskilda platser för barnen. Förorten byggdes i mångt och mycket för barnfamiljerna som hade förtur i de långa bostadsköerna. Utformningen av lekplatserna var ofta mycket omsorgsfulla. Under perioden fanns en politisk ambition att införliva den konstnärliga utsmyckningen med vardagen. Konsten skulle finnas bland människor, den fick vara både omtyckt och kritiserad, bara den berörde. Konstnärer formgav klätterskulpturer till gagn för både stora och små. I parklekar fanns också personal som ägnade sig åt barnen medan föräldrarna uträttade ärenden. Fritidsgårdar var en annan verksamhet som dök upp p.g.a. en växande ungdomskultur, i dag har de flesta gårdar tyvärr försvunnit av besparingsskäl. Många konstverk har tyvärr glömts bort men man börjar successivt förstå dess betydelse och historiska värde. Det är därför viktigt att uppmärksamma och lyfta fram lekplatserna och de bakomliggande tankar som under Rekordåren styrde utformningen och utvecklingen av lekplatserna. Barnens plats i staden har sin egen historia. Syftet med dokumentationen är att undersöka hur denna utvecklats och förändrats under de senaste 100 åren. Det som styrt arbetet med dokumentationen är bl. a. följande frågor: Vilka var föregångarna till 1960 och 1970-talens idéer om en barnvänligare boendemiljö? Hur tog sig idéerna uttryck i Karlstad? Vilken roll har konsten spelat? Hur växte parkleken fram? Min metod har varit att utifrån arkiv- och platsstudier, litteratur, tidningsartiklar och samtal bilda mig en uppfattning om parklekens verksamhet och historia. Arkivsökningen har genomförts på Karlstads kommunarkiv, Karlstads stadsbyggnadskontors arkiv och på Riksarkivet i Stockholm. Litteraturstudierna har gett en allmän bakgrund till förståelsen av områdenas och parklekarnas utveckling, karaktär och rumsliga struktur. Kunskaper om de konkreta följderna av olika skeenden har främst inhämtats genom besök och samtal med personal på parklekarna, i arkiven och genom att studera tidningsartiklar. Parkleken är ett uttryck som både rör vår samtid och framtid och är definitivt en viktig del av vårt gemensamma kulturarv! 6

Det moderna Sverige Kring sekelskiftet Sverige industrialiserades och urbaniserades ganska sent. Först på 1890-talet kan vi tala om ett industriellt genombrott och massans flykt till staden 2. Aktiebolagsbildandet sköt fart i samband med det industriella uppsvinget och en kapitalkoncentration i större skala inleddes. Vid slutet av 1800-talet utvecklades också stadsplaneringen och kom då att ingå i ett helt nytt sammanhang där målet var att integrera den fysiska planeringen med ekonomiska och sociala program 3. Industrialismens genombrott hade skapat nya konstruktioner och förskjutit sociala strukturer och förhållanden mellan offentliga och privata sfärer som skärpte de sociala och sanitära problemen. Staden började betraktas som ett objekt vars problem kunde avhjälpas genom insatser under myndigheternas ledning. Fotboll på Malmtorget i Karlstad 1908 En annan nyhet var att infrastrukturen förbättrades. De gamla stadskärnorna började regleras. Staden skulle bli hälsosammare genom anläggandet av nya stadsdelar, parker och promenader, men fortfarande rådde en utbredd misär. Som en reaktion på stenstadens 2 Bäckström, Knut Arbetarrörelsen i Sverige 2, Tema Nova 1977 3 Svedberg, Olle - Arkitekternas århundrade, Arkitektur förlag 1988 7

överexploatering och alltför täta bebyggelse importerades nya idéer, exempelvis från England där Ebenezer Howard 4 (1850-1928) ville skapa en serie av mindre självförsörjande småstäder, så kallade satelliter, kring en större moderstad med maximalt 60 000 invånare 5. Howards tankar skulle senare bli grundläggande för en stor del av de idéer som kom att prägla 1900-talets svenska stads- och regionplanering. Den amerikanska sociologen Jane Jacobs är kritisk och beskriver Howard och hans utopier om staden så här: God stadsplanering såg han som en serie statiska handlingar; i varje enskilt fall måste planen innehålla allt som behövs, och när området väl var byggt måste det skyddas mot alla förändringar utom de allra obetydligaste. Han såg också i princip samhällsplaneraren som en förmyndare, om inte rent av en auktoritet. 6 En annan betydelsefull debattör om staden var den amerikanske sociologen Lewis Mumford (1895 1990). Han betraktade staden som människans största konstverk, men han varnade också för den själlösa industristaden, som, enligt Mumford kännetecknades av ett socialt sönderfall 7. Fram till första världskriget betraktades stads- och bostadsbyggandet främst som en angelägenhet för privat affärsverksamhet, och de statliga och kommunala initiativ som förekom var närmast av nödhjälpskaraktär. Statens enda egentliga insats bestod av egnahemslån till lantbostäder. Ett viktigt tidigt bostadssocialt initiativ från statens sida var 1912 års bostadskommission som levererade flera utredningar 8. Under första världskriget låg bostadsbyggandet helt nere i Sverige. Krigets bostadskris medförde att stat och kommun började stödja bostadsproduktionen med lån och subventioner. Hyresregleringen, avsedd att hålla hyrorna nere, infördes tillfälligt 1917. Lagen kunde dock kringgås, vilket bidrog till att förslumma det knappa bostadsbestånd som fanns ytterligare. Lagen hävdes plötsligt 1923 och situationen i städerna försämrades radikalt för många, massuppsägningar och vräkningar tvingade ut de allra fattigaste på gatan. Ett beslut som kan ha bidragit till att göra 1920-talet till arbetskonflikternas årtionde. 4 Howard var till yrket stenograf och hade stadsplaneringen som fritidsintresse. Hans recept för att rädda människor var att avskaffa staden. Han tyckte det var synd att så många människor tvingades ihop på samma ställe. 5 Svedberg, Olle - Arkitekternas århundrade, Arkitektur förlag 1988 6 Jacobs, Jane - Den amerikanska storstadens liv och förfall, Daidalos 2004. Jacobs kan också ses som en motpol till Le Corbusiers teorier om staden. 7 Mumford, Lewis - Stadskultur, Kooperativa förbundets bokförlag, Stockholm 1964 8 Bostadskommissionen undersökte bostadsförhållandena i landet. Kommissionen utvecklades till den första utredningen om bostadsplanering i landet som redovisades 1921 i och med betänkandet "Praktiska och hygieniska bostäder". 8

Folkhemmet tar form Reaktionen på stadens förslumning kom i och med funktionalismens genombrott i början av 1930-talet och socialdemokratins maktövertagande. Staten ville sätta punkt för spekulationsbyggen som genererade mer misär i städerna och bereda hela befolkningen sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till rimliga kostnader 9. Funktionalismen utgick från ett mer omfattande program än de tidigare arkitekturstilarna, och fick därigenom en större beständighet 10. Den ville sätta nyttan före uttrycket och vetenskapen före konsten. Bostadsbyggandet började användas som en motor i samhällsekonomin och funktionalismen blev ekonomiskt betydelsefull och politiskt attraktiv. Slussen i Stockholm på 1930-talet och idag Den erbjöd en ny och fullständig metod för samhällets byggande. Mänskliga behov kunde, menade funktionalisterna, vetenskapligt bearbetas och fastställas. När behovet, funktionen, var klarlagt kunde lösningen, formen, bestämmas 11. Kritiken mot arkitekturstilen var från början mycket hård och fördömandet kom oftast från representanter för andra kulturområden 12. De kunskaper som arkitekterna samlade omvandlades i normer och standard som skulle vara lösningar på människors behov. Funktionalismens idéer om en öppen bostadsmiljö präglad av sol, ljus och luft fortsatte sedan under rekordåren. År 1933 påbörjades den Bostadssociala utredningen 13 av dåvarande socialministern Gustav Möller, en utredning som präglades av modernitet och förnuft och skulle bli vägledande långt 9 SOU 1945:63 & 1947:26 9 Asplund, Hans Farväl till funktionalismen!, Atlantis 1980 11 Ågren, Lars Artikel Paletten, nr 3 1981 12 Kritiken känns på många sätt igen. Det är nästintill på pricken samma kritiska formuleringar som riktas mot bebyggelsen uppförd under rekordåren. Och som politiker sedan kan hänvisa till när de beviljar medel till onödigt omfattande förändringsarbeten. Istället bör man ta tag i orsakerna till de missförhållanden som finns, som kanske inte främst beror på bebyggelsen utformning. 13 Utredningen resulterade i nya byggnormer och subventioner som skulle gynna byggandet och hålla hyresnivåerna nere. 9

fram i tiden. I utredningens betänkande från 1945 fastslogs att bostaden var en social rättighet och att Sveriges befolkning skulle ha goda och hygieniska bostäder. Utredningen antogs av Riksdagen 1948 och gällde, med vissa förändringar, fram till 1960-talet. Men redan innan betänkandet lades fram hade saker börjat hända. Barnrikehusen från 1930-talet var ett exempel på subventionerat byggande för barnfamiljen. Hyresgäströrelsen hade dessutom formulerat ett program 1937, där man bl.a. krävde en kommunal och statlig sanering av bostadsbeståndet, bättre stadsplaner för bostadsbebyggelsen och naturreservat för tättbefolkade samhällen. Rörelsen hade växt sig stark och fungerade som en motkraft till spekulationsbygget och penninghungern som tidigare hade styrt fastighetsbranschen. Ett annat inlägg som fick genomslag i bostadsdebatten var journalisten Ludvig Nordströms resa genom Sverige. Nordström gav sig ut för att bl. a. undersöka bostadsbeståndets karaktär på den svenska landsbygden. Resan resulterade i ett antal radioföredrag och boken Lortsverige, en inte alltför positiv beskrivning av människors levnadsvillkor i det aktuella problemet Sverige för att använda författarens egen formulering. År 1942 återinfördes hyresregleringen för att hejda nya prisstegringar. På 1940-talet ansågs en normalstor tvårumslägenhet vara måttet på en rymlig bostad för en familj bestående av fyra personer. En rimlig hyra motsvarade då en femtedel av en industriarbetares inkomst. Vid 1940- talets slut upphörde kategoriboendet 14 och välfärdspolitiken blev generell, en angelägenhet för alla 15. Genom 1947 års byggnadslagsstiftning inrättades rättsregeln om översiktsplanering som innebar en reglering för hur nya områden skulle byggas och formas 16. Här ingick bl. a. en bostadsförsörjningsplan, vilken skulle ge direktiv för den framtida bebyggelsen. Översiktsplanen kunde enligt 1947 års stadsbyggnadslag ske i två former; dels som regionplan och dels som generalplan 17. Sverige hade gått oskadat ur andra världskriget och därför kunde både industrin och välfärdsbygget ta fart tämligen omgående efter krigsslutet. Trots det var tiden efter kriget en brytningstid. Bl. a. bröts kapitalismens långa expansionsperiod. Den fria konkurrensen fungerade inte längre. Monopolbildningen gick hand i hand med ökade statliga ingripanden 18. Nu gällde det att skapa exportinkomster till landet. Således styrdes nästan allt investeringskapital till exportindustrin. Stödet till bostadsbyggande kom i andra hand och landets befolkning fick vänta 14 Kategoriboende var benämningen för speciella satsningar på grupper i samhället, för exempelvis barnfamiljer byggdes Barnrikehus. 15 Hall, Tomas - Rekordåren, Boverket 1999 16 Utopi och verklighet - Svensk modernism 1900-1950, Norstedts 2000 17 Regionplanen gäller ett större och mer övergripande område än generalplanen och är enligt plan- och bygglagen för samordning av flera kommuners planläggning. 18 Utopi och verklighet - Svensk modernism 1900-1950, Norstedts 2000 10

ytterligare en tid på bättre bostäder. Den svenska bostadsstandarden lyckades med knappa steg ta sig upp på en nivå som hörde till de sämsta i Europa. De expansiva årtiondena Den bärande idén för stadsplaneringen under efterkrigstiden var grannskapstanken som innebar att den nya bebyggelsen uppfördes i väl fungerande små enheter, med en utbyggd närservice. Det engelska begreppet Neighbourhood units är inte entydigt men hade i Sverige den ideologiska bakgrunden att demokrati är beroende av människors sociala samverkan i små grupper. Husen grupperades kring öppna gårdar och stråk med medvetet sparad naturmark. Det skulle skapa en ordnad parkmiljö och bostäderna skulle utformas i relation till landskapet omkring. Man försökte genom stadsplanerandet skapa en spänning mellan husens olika höjder och topografins förutsättningar. Under denna period fick punkthuset sitt genombrott och fungerade ofta som en skulptural accent i grannskapet. Arbetarbostäder och punkthus i Karlstad Dessutom var denna hustyp ekonomiskt att uppföra eftersom man kunde placera flera lägenheter runt ett centralt beläget hisschakt. Under perioden 1940-1960 byggdes emellertid inte mer än knappt 900 000 bostäder i landet, varav cirka 600 000 var lägenheter i flerbostadshus 19. Flerfamiljshusen, oftast i tre våningar grupperade kring en mindre gård, från denna tid kan sägas vara sinnebilden för det svenska folkhemmet, insatsen var emellertid inte tillräcklig. Trångboddheten i landet sjönk endast med 13 procent. 19 Hall, Tomas - Rekordåren, Boverket 1999 11

Vid slutet av 1950-talet var den svenska ekonomin mycket stark. Människor flyttade inom landet och arbetskraftsinvandring var nödvändig för att hålla industrin på högvarv. Med AMS hjälp flyttades 100 000-tals människor från Sveriges landsbygd till städerna. Men fortfarande bodde folk trångt, och få hade tillgång till en så god bostad som den bostadssociala utredningen hade slagit fast 20. Budgetpropositionen från 1965 blev starten på en ny kraftansamling, eftersom staten då fattade ett beslut som innebar utökade statliga byggnadskreditiv 21. Genom kreditivet ökade byggtakten, och på så vis försökte staten råda bot på den existerande bostadsbristen, som nådde sin kulmen kring 1960, och bostadssituationen i landet var ohållbar. Industrin behövde arbetskraft, den offentliga sektorn växte och byråkratin svällde. De sociala behoven uppmärksammades och tillgodosågs. Barn, handikappade och åldringar var grupper som stadsplanerarna började ta större hänsyn till än tidigare. Sverige var nu på väg att uppfylla ambitionerna som slagits fast genom den Bostadssociala utredningen. Människor i staden Trafiken - infrastruktur och olyckor Efter 1930 och 1940-talens schematiska parallellplaner kom 1950-talets ökade intresse för rumsbildningar och intimitet i den yttre miljön. Växande biltäthet gjorde bostadsområdets trafikutformning till ett akut problem. Den allmänna debatten om bostadsbyggandets yttre miljö fick två huvudteman: ett arkitektoniskt och ett funktionellt 22. En ökad insikt om barns beteendemönster och om störningsnivå i bostadsområdena ger argument för en omsorgsfull planering. Men ännu saknas tillräckligt med kunskap för en ändamålsenlig dimensionering och utformning av bostadsmiljön. 20 Allmännyttan: Välfärdsbygge 1850-2000, SABO 2000 21 Byggnadskreditiv är tillfälligt lån för finansiering eller ombyggnad under själva byggnadstiden. När bygget är färdigt avlyfts byggnadskreditivet vanligen och ersätts av bottenlån och eventuellt topplån. 22 Arkitektur Artikel, nr 8 1966 12

År 1956 publicerade byggnadsstyrelsen rapporten Preliminära normer för bilplatsernas olika anläggningar i tätorten. Rapporten gav byggnadsnämnderna vägledning om det antal bilar som borde beredas plats i bostadsområdet. Studien påvisade brister i utformningen av trafiksystemen som ansågs alltför komplicerade och splittrade dessutom den tillgängliga ytan, vilket minskade bruksvärdet och betraktades som ett slöseri. Rapporten fastslog vidare att det förekom avsevärd biltrafik inne i kvarteren som skapade olycksrisker för barnen. Den första åtgärden blev ett otal skyltar och förbud vilka sällan respekterades. Planeringen av bostadsområdenas friytor var alltså i högre grad tvungen att rätta sig efter barnens rörelsemönster, eftersom deras förmåga att skydda sig i trafiken var begränsad. Trafiken hade ökat konstant under efterkrigstiden och infrastruktur och olyckor blev under 1950-talets sista år ett problem. I slutet av decenniet dog tre barn i veckan i trafiken och cirka 2 000 barn skadades varje år. Bilismen hade under detta decennium ökat med 300 procent och olyckorna beräknades kosta samhället drygt 2 miljarder kronor per år 23. Modernismens stadsplansideal genomfört i Malmö och Rosengård Genom att bilarna blev fler ökade också infrastrukturens omfång. Tillslut kom användandet av bilen att i hög grad prägla stadsbyggandet, och man började bygga stort. Vissa arkitekters ambition var att husen skulle upplevas som skulpturer för att understryka de stora dragen i landskapet. Man ville framhäva bebyggelsens rytm och hade därför ofta jazzmusikens ändlösa rytm som maxim för stadsbyggandet 24. Stadsdelarna utvecklades och tog intryck av de 23 Andreasson, Håkan - Bil eller kommunalt, Byggforskningsrådet 1993 24 Johansson, Ingemar Plan, nr 3 1982 13

stadsplaneideal som tidigare mest varit utmärkt i teorin. Kvartersformer började blandas med fritt placerade hus, ibland i parkmiljö 25. Garagelängor och fritt placerade höga hus Nu gjordes en bokstavlig u-sväng och man började separera trafiken från de boende. En trafikdifferentiering och hierarki organiserades, vars främsta syfte var att garantera framkomligheten och skapa trygghet och ordning i de nya stadsdelarna 26. Separeringsprincipen betydde att man gav mjuka och hårda trafikanter egna banor och planskildhet, som tyvärr i praktiken ofta innebar att fotgängare förpassades till mörka och otrevliga gångtunnlar under större motorvägar. Funktions- och trafiksepareringen kunde därför ibland skapa en känsla av isolering. Trafikdifferentieringen blev ett slagord i bostadsdebatten. Under rekordåren Framtill 1960-talets expansiva bostadsbyggande bodde större delen av befolkningen utanför städerna. De flesta i ett eget hus, flerfamiljshusen var förhållandevis få. Staden hade förvisso också innan 1960-talet genomgått olika utvecklingsstadier som påverkat dess utformning, t.ex. under 1930-talet, då de nya stadsplaneidealen ställdes mot de gamlas mörka och trånga kvartersformer. Stadsplanerarna ville få in mer luft och ljus och de nya lamellhustyperna började placeras mer fritt. Under 1950-talet kom nästa våg inom stadsplaneringen som bröt rådande trend och påverkade städernas utformning. En uttalad tanke med det svenska folkhemsbygget var att husen skulle ligga i en ordnad parkmiljö. Influenserna hade hämtats från England och 25 Den medeltida organiskt framvuxna stadsbilden med rutnät och funktionsindelning anses vara den stadsbild som bäst sägs svara mot fotgängares och cyklisters behov. 26 Andreasson, Håkan - Bil eller kommunalt, Byggforskningsrådet 1993 14

dess trädgårdsstäder. Man eftersträvade naturmark och en fri användning av ytan mellan husen. I parken började man också placera ut offentlig konst, främst skulpturer men även muralmåleri och reliefer i portuppgångar och fasader, skapade av dåtidens främsta svenska konstnärer. Under 1960-talets början levde fortfarande idealet att parken skulle kunna utnyttjas för olika typer av aktiviteter. Nya platser för möten och samvaro planerades in i de nya bostadsområdena. Exempel på sådana är stadsdelscentra med små torg, olika föreningslokaler, kyrkor, mycket omsorgsfullt anlagda grönytor och lekparker - ofta med en liten fotbollsplan i närheten. Tage Erlanders bostadshus på Kungsholmen i Stockholm, byggt under rekordåren Men det var inte tillräckligt, bostadsbristen var fortfarande en realitet och kravet på en snabb ökning av bostadsbyggandet i städerna växte fram som en folkrörelse. Tack vare att det socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) 27 aktivt tog strid och krävde förändring och att initiativ formulerades hände något. Kravet från ungdomsförbundet accepterades av moderpartiet och ledde fram till skriften Resultat och reformer 28. Skriften presenterades av Ernst Michanek på 1964 års partikongress. En bostadspolitisk utredning tillsattes och nya stadsdelar kom att växa upp. Trots varningar från dåvarande riksbankschefen Per Åsbrink förverkligades satsningen på nyproduktion av bostäder. Åsbrink menade att om bostadsbyggandet istället minskade skulle landets ekonomi stabiliseras och riskerna för en förödande inflation minska betänkligt. Bankerna hade, p.g.a. riksbankens bedömning, bromsat sina bostadskreditiv. Av denna anledning tvingades regeringen, inom ramen för den statliga bostadslånegivningen, satsa 300 nya miljoner på att lösa byggnadskreditiven som uppstått och som hotade satsningen på bostadsbyggandet. 27 SSU s dåvarande ordförande var Ingvar Carlsson, senare partiledare (1986-1996) och statsminister (1986-1991, 1994-1996). 28 Erlander, Tage Samtal med Arvid Lagercrantz, Tidens förlag, Stockholm 1982 15

Socialdemokratin behåll makten efter 1966 års val, mycket beroende på beslutet att bygga bort bristen på bostäder i städerna. Miljonprogrammet blev, lite slarvigt, benämningen på de bostadsområden som uppfördes mellan 1965 och fram till 1975 29. I media har epoken blivit tämligen orättvist behandlad och fått ta mycket stryk i debatten om den goda staden. Även om kritiken stundtals varit hård och det troligen kommer ta tid innan husen uppskattas för sina arkitektoniska- och kulturhistoriska värden, har något nytt börjat att hända under de senaste åren. Perioden är på väg att få upprättelse trots att arkitekturen inte förändrats på något drastiskt sätt. Många arkitektoniska kvaliteter finns dolda bakom fasaderna för förstagångsbesökaren. Här finns fler nyanser än kommunal- eller betonggrått. Mer än hälften av samtliga svenska bostadshus är byggda efter 1960, under de så kallade rekordåren 1960 1974, då de bostadssociala målen från 1930-talet slutligen nåddes. Majoriteten av det svenska folket bor med andra ord i ett relativt ungt bostadsbestånd som domineras av småhus och låga flerbostadshus, vilka ofta är uppförda i en god, stram och stilren arkitektur. Det handlar således inte om, vilket många fortfarande hävdar, byggnader och miljöer som karaktäriseras av dålig planering, torftighet och tekniska problem. Det är snarare tvärtom! 29 Miljonprogrammet var ett retoriskt grepp som myntades av dåvarande statssekreterare i socialdepartementet Ernst Michanek. En marginalanteckning i ett utkast till S-partiets handlingsprogram för byggnadsverksamheten under sista halva av 1960-talet. 16

Barnet i den svenska staden Innan 1930-talet I Sverige fördes redan under 1700-talet en intensiv debatt kring behovet av ett skolväsende som svarade mot den framväxande borgerlighetens intressen. Det var inte längre arvet som präglade beteendet utan också miljön. Uppfostran av underklassen var en polisfråga medan undervisningen av barn från andra klasser var en bildningsfråga. Barns värde var olika. Åren kring sekelskiftet 1800 innebar industrialismens genombrott, och fabriker byggdes. Varje år flyttade nya människor in från landsbygden för att söka arbete. I och med urbaniseringen började staden segregeras, nya områden som bestod av enkla hyreskaserner uppfördes på spekulation med mörka, små och fuktiga lägenheter 30. Genom sådan bebyggelse gavs de sociala relationerna en rumslig form. Långt ifrån alla som kom till staden lyckades. Arbetslösheten var stor. De nya arbetarna hamnade på mekaniska verkstäder, bryggerier och byggen. Maten var dyr och hyrorna höga - lönerna var däremot låga. Den ekonomiska situationen ledde till att även kvinnorna tvingades ut i arbetslivet. Kvinnor var billig arbetskraft, ofta arbetade de för hälften av vad en man tjänade. Även många barn tvingades börja arbeta i tidig ålder. Ibland var arbetet lek och ibland tvärtom. Kvinnorna och barnens knappa förtjänst var viktig och bildade inte sällan den ekonomiska garantin för många familjers existens 31. Arbetet innebar en tidig övergång till vuxenlivet eftersom barndomen vid tiden ansågs vara en betydande belastning för individen själv. Arbetet ansågs för arbetarklassen vara vad konst, litteratur och musik var för borgerligheten. Barnens förutsättningar Då kvinnorna tvingades börja arbeta lämnades många barn helt utan vuxnas tillsyn. Kring slutet av 1800-talet hade en mycket liten del av barnen fått plats på barnkrubbor eller barnträdgårdar. För att råda bot på detta och ha uppsyn över sina barn tog en del mammor hemarbete, de stickade, sydde och vek kartonger. Det skulle det visa sig vara ett dålig alternativ eftersom arbete i hemmet betalade sig dåligt och man var tvungen att jobba dygnet runt. Det ledde också till att många barn började arbeta, på eftermiddagen efter skolans slut, för att på så sätt bidra till familjens försörjning. Som en reaktion på folkskolan, vilken man inte ansåg kunna uppfostra barnen till sanna medborgare, upprättades det efter Socialdemokratiska arbetarpartiets kongress 1889 socialistiska skolor 32. Genom de lärde sig barnen framför allt två saker: Arbetets 30 Eriksson, Eva - Den moderna stadens födelse, Ordfront 1990 31 Bolin, Lorentz - Skolträdgården, Natur och kultur 1956 32 Barn i stan - Tidens Förlag, 1979 17

värde och att kunskap är makt. Inom arbetarklassen fanns inte de borgerliga ideal som legitimerade och hyllade den enskildes strävan. Vid sekelskiftet 1900 stod barn och ungdomar i centrum för en livlig debatt eftersom de sågs som ett orosmoment på gator och torg. Samhällets insatser var i själva verket mycket små. I nödfall kunde barnen få kängor, eller ge föräldrarna kontant understöd från fattigvården. Olika välgörenhetsorganisationer började växa upp i slutet av 1800-talet. De ville hindra de socialistiska idéernas spridning genom att undanröja en del av de missförhållanden som fanns 33. Alltför stort armod skapade missnöje och social oro. I styrelserna för de organisationer som bedrev social omvårdnad kring sekelskiftet satt präster, borgare, akademiker, höga tjänstemän och framför allt deras fruar. Enligt den rådande liberala och konservativa ideologin avvisades kategoriskt allt krav på sociala reformer - eftersom sådana enbart skulle leda till slapphet. Vissa reformer genomfördes, då oftast för att garantera ett reformatoriskt icke revolutionärt framåtskridande och för att ingjuta en kristlig och moralisk anda hos barnen enligt den konservative akademiledamoten Sven Hedin 34. Arbetarbarnen skulle vara arbetsamma, gudfruktiga, lydiga och ärliga. Den tidiga småbarnsskolan Småbarnsskolan var en idé från Skottland där Robert Owen, en utopist och samhällsreformator, startade den första småbarnsskolan 1811. Owen ägde bomullspinnerier och såg hur illa barnen for när de lämnades ensamma under den långa tiden som deras föräldrar arbetade 35. Småbarnsskolan, som ofta bedrevs av välgörenhetssällskap spreds snabbt bland Owens bomullsspinnerier. Målsättningen var att ge barnen en fristad som samtidigt gav bildning. Efter varje 20-minuterslektion följde en rast då barnen fick leka 36. Leksakerna bestod av brädlappar med vilka barnen kunde bygga. Rörelselekar ansågs viktiga och förekom i stor utsträckning. Småbarnsskolorna avlöstes senare av barnkrubborna och barnträdgårdar 37. I samband med att den allmänna skolplikten infördes 1842 uppmärksammades även behovet av att skolan borde bedriva trädgårdsskötsel 38. Anledningen var att man ansåg att trädgårdsskötseln hade en stor ekonomisk, praktisk och pedagogisk betydelse. Skolträdgårdarna ökade i betydelse under 1800-talets senare hälft och flera nya anlades. 33 Gustafsson, Uno - Industrialismens storstad, Stockholms stad 1976 34 Sven Hedin var för övrigt den siste personen som adlades i Sverige. 35 Utopi och verklighet Svensk modernism 1900-1950, Norstedts 2000 36 Den flamländske konstnären Peter Brueghels målade ofta lekande barn, på tavlan Barnens lekar från 1560 har han målat in 80 olika lekar. 37 Barn i stan - Tidens Förlag, 1979 38 Bolin, Lorentz - Skolträdgården, Natur och kultur 1956 18