Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 1 Arbete efter 45 Historiska, psykologiska och fysiologiska perspektiv på äldre i arbetslivet Gunnar Aronsson och Åsa Kilbom (red.) a
2 Arbete efter 45 Arbetslivsinstitutet Arbetslivsinstitutet är Sveriges största centrum för forskning inom arbetslivsområdet. Institutet forskar, dokumenterar, utbildar och informerar om arbetslivets problem och möjligheter. Vid institutet bedrivs både tillämpad forskning och riktad grundforskning inom ämnesområden som ekonomi, fysiologi, historia, kemi, kulturgeografi, medicin, psykologi, sociologi, statsvetenskap, teknik och toxikologi. Totalt arbetar omkring 450 personer vid institutet, varav 350 med forskning. Forskning och utbildning sker i samarbete med universitet och högskolor. Institutets bibliotek, Arbetslivsbiblioteket, har ett nationellt, övergripande ansvar för dokumentation av forskning om arbetslivet. Forskningsresultaten presenteras i vetenskapliga skriftserier. Forskningsnyheter kan även följas i det svenska nyhetsbrevet Forskning pågår och i det engelska Research News. Program, projekt och forskningsteman sammanfattas även i bokform i serien Fakta från Arbetslivsinstitutet. Produktionsgrupp Redaktör: Lars Grönkvist Omslag: Lena Karlsson Omslagsbild: Mark Harmel/FPG Språklig bearbetning: Ord & Vetande AB Layout: Eric Elgemyr Arbetslivsinstitutet och författarna 1996 Arbetslivsinstitutet 171 84 Solna Tel: 08-730 91 00 Fax: 08-730 19 67 ISBN 91-7045-395-0 Tryckt hos AB Boktryck, Helsingborg
Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 3 Förord Syftet med denna bok är att ge ett bidrag till kunnandet om äldre i arbetslivet. Bakgrunden är det forskningsprogram Arbete efter 45, som sedan början på 90-talet har bedrivits som ett tvärvetenskapligt samarbete mellan forskare inom arbetsfysiologi, psykologi och yrkesmedicin vid Arbetslivsinstitutet. Forskningen i programform håller nu på att avslutas men kommer att fortsätta i separata projekt och den kunskap som vunnits och de erfarenheter som gjorts kommer att influera annan arbetslivsforskning vi engagerar oss i. Vi menar oss nu ha en grund för en mera samlad redovisning av hittills gjorda rön, vilken även riktar sig utanför forskarsamhället. De läsare vi framförallt tänker oss är praktiker som på olika sätt arbetar med arbetsutformning, arbetsorganisation, rekrytering, personalplanering osv. Åldersöverväganden ingår ofta mer eller mindre medvetet i deras arbete, tänkande och beslut. En andra grupp av läsare är studerande i universitets- och högskoleutbildningar med arbetslivsriktning. Bokens mål är därför inte en strikt redovisning av genomförd forskning utan snarare att med utgångspunkt från olika projekt och lärdomar i programarbetet försöka framställa en kunskapsöversikt. För att uppnå detta har vi, utöver forskarna från Arbetslivsinstitutet, till boken kunnat knyta forskare från några andra institutioner. För de olika kapitlen svarar respektive författare. Som redaktörer har vi strävat efter att förbinda de olika kapitlen samtidigt som varje kapitel med full behållning skall kunna läsas separat. Detta har i något fall resulterat i överlappningar mellan kapitel.
4 Arbete efter 45 När forskningsprogrammet Arbete efter 45 planerades hade Sverige fortfarande låg arbetslöshet och i ekonomernas prognoser framställdes framtida arbetskraftsbrist som ett av de stora hindren för tillväxt under 90-talet. Med facit i hand vet vi att situationen blev en helt annan. Två kommentarer kan ges. Sektorsforskningens uppgift och kvaliteter ligger i första hand i att svara för långsiktig kunskapsuppbyggnad inom sektorn inte att underordna sina frågeställningar svängningar i ekonomi och samhälle. Arbetslösheten har ställt samhället och politiken inför nya och svåra frågor. En sådan handlar om de samhälleliga och individuella följderna av ungdomsarbetslösheten och vad som kan göras åt denna. I en polariserad debatt ställs yngre mot äldre i konkurrens om arbetstillfällena. Boken är ingen plädering för den äldre generationens företräde till arbete. Många människor och institutioner har på ett konstruktivt sätt bidragit i Arbete efter 45-programmet inte minst vår referensgrupp med partsrepresentanter och experter. Rådet för arbetslivsforskning (f d Arbetsmiljöfonden) har gett ekonomiskt stöd till programmet (AMFO- dnr 92-0211). Stort tack till alla. Stockholm oktober 1996 Gunnar Aronsson Professor Enheten för Arbetsorganisation och teknik Åsa Kilbom Professor Enheten för Ergonomi och psykologi
Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 5 Innehåll 1. Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 7 Gunnar Aronsson och Åsa Kilbom 2. Arbete, medelålders och äldre en historisk översikt 23 Birgitta Odén 3. I takt med tiden arbete, åldrande och pensionering 41 Lars Olsson 4. Attityder gentemot äldre i arbetslivet 63 Per Erik Solem 5. Sannolikheten för äldre att arbeta fram till pensionen 85 Åsa Kilbom och Peter Westerholm 6. Fysisk förmåga och hälsa bland äldre i yrkeslivet 103 Åsa Kilbom och Margareta Torgén 7. Arbete och psykologiska åldersförändringar 133 Lennart Hallsten 8. Ålder och arbetsprestation 173 Lennart Hallsten och Per Erik Solem 9. Hur vuxna lär pedagogiska perspektiv 185 Agnieszka Bron-Wojciechowska 10. Åldrande och olycksfall att möta krav och risker i arbetet 223 Lucie Laflamme och Ewa Menckel 11. Kompetens och relationer efter avtalspensionering 239 Gunn Johansson och Kerstin Isaksson 12. Medelålders och äldre i den offentliga sektorns omdaning 253 Lennart Hallsten 13. Äldres arbetsliv slutsatser och nya frågor 261 Gunnar Aronsson, Lennart Hallsten, Åsa Kilbom, Margareta Torgén och Peter Westerholm Författarpresentation 279
6 Arbete efter 45
Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 7 1 Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv Gunnar Aronsson och Åsa Kilbom Människors liv formas av arbete. I vår tid har förvärvsarbetet kommit att utgöra grunden för människors livssituation och möjligheter till personlig och professionell utveckling, kanske mer än någonsin tidigare. Den typ av arbete en människa har slår igenom i livsstil och i förhållanden utanför arbetet. Om lönearbete för vissa ger en mening med livet, arbetsglädje och utveckling kan arbete för andra innebära stress, ohälsa och att de måste avsluta yrkeslivet alltför tidigt. Av Metallindustriarbetarförbundets medlemmar når bara några få procent den vanliga pensionsåldern vid 65 år. Det stora flertalet lämnar arbetslivet långt tidigare genom förtids- och sjukpensioneringar. I yrkesgrupper med mindre tunga arbetsvillkor är proportionerna snarast de omvända (SCB, 1992). Den övergripande tendensen är att individuella skillnader mellan människor i samma ålder ökar beroende på hur deras arbetsliv har sett ut. Generellt tenderar antalet äldre som lönearbetar att minska och utslagningen att öka, trots att det allmänna hälsotillståndet samtidigt förbättras. Utslagningen och den minskade yrkesverksamheten bland äldre är yttringar av mycket större samhällsfrågor som kommit upp på den politiska dagordningen i flertalet industriländer. Det handlar
8 Arbete efter 45 om den snabba föränderligheten i produktionssystem och samhälle, permanent hög arbetslöshet och förändrad åldersstruktur hos befolkningen. Nära 40 procent av befolkningen i Väst- och Nordeuropa uppskattas år 2010 vara i åldrarna 45 till 65 år (för statistiska uppgifter, se kapitel 5). Det innebär att ett större antal människor och en större del av hela befolkningen kommer att vara i de åldrar som i dagens arbetsliv är utsatta för en hög utslagning. Allvaret bakom utslagningen understryks av den krisartade arbetslösheten, som också verkar skymma sikten för diskussion och insatser för de äldre grupperna på arbetsmarknaden. Befolkningens ändrade ålderssammansättning kommer att få uppenbara konsekvenser, bland annat för vilka krav samhället kommer att ställa på företagen när det gäller utbildning, arbetsmiljö och arbetsorganisation och på enskilda människor. Utvecklingen som vi ser framför oss har gett upphov till delvis motsägande framtidsbilder som var för sig baseras på forskning. I en forskningsöversikt till FN-organet ILO (International Labour Organization), beskriver Gisela Schneider två tänkbara framtidsbilder (Schneider, 1995). Enligt problemscenariet blir den kommande befolkningsförändringen förenad med sämre ekonomi beroende på ökade sociala kostnader, högre skatter för dem som har arbete och minskad produktivitet. I förlängningen av en sådan utveckling kan vi få konflikter mellan generationerna. Det finns också en risk att företag i större utsträckning flyttar sina verksamheter till länder där en större del av befolkningen är yngre. Enligt det motsatta scenariet uppfattas äldre kunna ge ett särskilt bidrag till produktiviteten genom sin samlade erfarenhet. Det skulle kunna vara möjligt under förutsättning att samhället anpassas till den större andelen äldre. Om arbetslivet kommer att ha plats för de äldre eller om vi får en fortsatt utslagning är alltså en framtidsfråga av stor dignitet. Bara kostnaderna för förtidspension och sjukbidrag i Sverige uppgick 1994 till 37 miljarder (Järvholm, 1996). Det avgörande blir hur vi genom politik och olika beslut lyckas jämka samman samhällets och arbetslivets krav med människors förmågor och önskemål om hur deras liv ska gestalta sig.
Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 9 Forskningsfrågor och perspektiv Förändringar i befolkningens ålderssammansättning, är som tidigare nämnts en anledning till att det behövs forskning om äldre i arbetslivet. Andra motiv för forskningen är att gamla yrkeskunskaper i dag snabbt blir överspelade eller förlorar i värde. Globaliseringen, informationsteknologin, den ökade konkurrensen om arbeten och den ökade takten som arbetslivet förändras i är starka drivkrafter. Detta gäller särskilt starkt för många i den stora gruppen personer i övre medelåldern. Samhällsutvecklingen väcker alltså en rad klassiska frågor om ekonomisk och social marginalisering och om alternativa utvecklingsvägar vid stora förändringar. Ambitionen i denna bok är dock inte att ge någon heltäckande bild eller analys av de förhållanden som gjort äldre i arbetslivet till en aktuell politisk fråga. Vår strävan är snarare att genom att spegla forskningsresultat kring ålder och arbete mot bakgrund av aktuella arbetslivs- och samhällsförhållanden, försöka klargöra i vilka sammanhang ålder har eller inte har betydelse. Det behövs kunskapsunderlag för den enskildes, företagens och samhällets långsiktiga och strategiska överväganden om utbildningssatsningar, personalpolitik, karriärplanering och liknande. Med denna bok vill vi bidra med ett sådant underlag, baserat på aktuell forskning från olika vetenskaper som historia, sociologi, psykologi, fysiologi och medicin. Målet är att kunna presentera nyanserade framställningar som förhoppningsvis är fria från negativa fördomar eller idealiseringar. Under de senaste decennierna har en hel del ny intressant forskning om utvecklingen under vuxenlivet presenterats med resultat som inte överensstämmer med den traditionella bilden av medelålders och äldre personer. Teoribildningen inom forskningen har också genomgått en förnyelse. I boken fokuserar vi på åldersgruppen 45 till 65 år som inte har behandlats särskilt mycket i tidigare forskning. Man kan i sammanhanget urskilja två huvudperspektiv och huvudfrågeställningar i den psykologiska och fysiologiska forskningen kring äldre och arbete. Det ena, som är det minst vanliga i forskningen, har redan introducerats här. Det gäller frågan om hur arbetet påverkar människors åldrandeprocess och deras möjlig-
10 Arbete efter 45 heter att fortsätta arbeta. Finns det speciella egenskaper i arbetet som påskyndar respektive saktar ner åldrandet? Vad är naturligt åldrande, dvs inbyggt i våra gener, och vad framkallas genom de erfarenheter vi gör i arbetet? Hur påverkas människor psykologiskt, fysiologiskt och hälsomässigt av specifika erfarenheter i olika typer av arbete? Lönearbetets både tidsmässigt och ideologiskt centrala roll i människors liv i vår samhällstyp gör att i vissa fall sådana samband kan förväntas, vilket också har verifierats av forskningen. Det andra perspektivet är det omvända. Hur påverkar ålder och åldrande människors beteende, arbetsprestationer och inställning till arbetet? Vi vill försöka sätta in frågorna och kunskapen i ett större samhälleligt sammanhang och diskutera dem i relation till arbetslivets förändring och utveckling. Teoribildningen kring äldre i arbetslivet och effekterna av åldrandeprocesser har varit svagt utvecklad och infallsvinklarna är många. Det finns därför ett stort behov av att finna referensramar och modeller som går över gränserna mellan olika vetenskapliga discipliner och som kan föra samman uppgifter från olika studier av åldrandeprocesser och äldre i arbetslivet. Warr har skapat en psykologisk-fysiologisk modell som är både intressant och fruktbar för tvärvetenskapligt arbete (se kapitel 8). Med dess hjälp kan krav som ställs i arbetet och arbetsuppgifter analyseras i relation till hur människans grundläggande förmågor förändras och till hur deras tidigare arbetserfarenhet värderas. Därmed får vi ett underlag för antaganden och förutsägelser om sambandet mellan ålder och prestation och beteende i olika arbetsuppgifter. Åldrande definieras olika beroende på sammanhang och forskningsperspektiv Ålder är inte något entydigt begrepp som låter sig fångas i någon enkel definition. Förutom kronologisk ålder, som är det åldersbegrepp som används i arbets- och socialrättsliga sammanhang, finns en rad andra åldersbegrepp som biologisk, funktionell och social ålder. Det finns också anledning att i vissa sammanhang använda sig av begreppet subjektiv ålder, det vill säga den ålder människor själva upplever sig vara i. Begreppet åldrande kommer från fysiologin men används nu i bredare sammanhang, både inom
Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 11 den psykologiska och sociala forskningen. Inom psykologin dominerar livsfasteorier. Åldrandebegreppet i dess mer traditionella form hör samman med funktionell ålder och är knutet till mätning av funktioner, färdigheter och förmågor. Prestationsförmåga inom en åldersgrupp varierar till exempel kraftigt, vilket är ett motiv för att använda det funktionella åldersbegreppet. Därigenom blir det möjligt att få en bild av hur människors funktionella ålder stämmer överens med deras individuella kronologiska ålder. Det blir med andra ord ett mått på hur den enskilde individen faktiskt åldras. Till komplikationerna hör att olika funktioner hos samma individ åldras olika snabbt. Många fysiologiska funktioner kulminerar tidigt i livet. Därför riskerar analyser som enbart går ut på att behandla åldrandet att riktas in på negativa förändringar, begränsningar och förluster. Livsfasteorier och livsfasperspektiv däremot ger möjlighet att se frågan på ett annat sätt, med betoning på möjligheter snarare än på förluster (Eskelinen, 1991). I boken använder vi oss av flera olika åldersbegrepp vilket torde oftast framgå av sammanhanget. Vi har försökt använda ett enhetligt språkbruk genom boken. Begreppen ungdom och tidig vuxenålder används för intervallet 20 till 35 år, tidig medelålder refererar till åldrarna mellan 35 och 50 år och sen medelålder till åldersperioden 50 till 65 år. När begreppet äldre eller äldre i arbetslivet används står det i stort sett för åldersgruppen 45 till 65 år. Samtidigt med de demografiska förändringarna pågår också nya stora omvälvningar i teknik och organisation med omfattande konsekvenser för näringslivets struktur och för sysselsättning och arbetets innehåll. Birgitta Odén beskriver och analyserar två tidigare stora omvälvningar under de senaste århundradena, jordbrukets rationalisering på 1700- och 1800-talen och rationaliseringen av industrin i början av vårt sekel (kapitel 2 i denna bok). Förändringarna beskrivs med avseende på de äldre i dessa samhällen. Under båda perioderna blev kraven på förnyelse och effektivitet särskilt aktuella och tidigare yrkeskunskaper förlorade i värde. De äldre blev förändringarnas förlorare under båda omvälvningarna. Behovet av deras insatser minskade och de förlorade sina positioner i arbetslivet. Det starkt betonade sambandet mellan arbete och bröd i antikens och bibelns värld minskade och pensioneringen sträcktes nedåt i åldrarna och till nya grupper. Den fråga
12 Arbete efter 45 man kan ställa i dag är om vi kommer att se likartade effekter för den äldre arbetskraften när samhälle och företag nu på nytt förändras djupgående genom ny kommunikationsteknologi, rationaliseringar och nya kunskapskrav. Hinder för arbetslivets anpassning till äldres förmågor För bra beslut om framtida färdriktningar behövs allsidig kunskap. Vi har redan berört forskning och kunskaper om äldres både svaga och starka sidor och om utslagningsprocesser. Här är psykologi och fysiologi grundvetenskaperna. Men för att åstadkomma bidrag till det kunnande som behövs för att hantera de stora samhällsfrågorna behövs också forskning och kunskaper om bland annat ergonomi och arbetsanalys, arbetsorganisation, förändringsarbete, organisering för lärande och vuxenpedagogik. I forskningsprogrammet Arbete efter 45 (se bokens förord) har vi försökt anlägga ett brett perspektiv och vår förhoppning är att erfarenheterna kan bli ett konstruktivt inslag i pågående policydiskussioner och även till nytta för de praktiker som kanske dagligen fattar beslut med konsekvenser för äldre i arbetslivet. En utgångspunkt för forskningen är att förhållandena i samhälle och arbetsliv i många avseenden inte är anpassade till de äldres förmågor. Bristen på anpassning medför negativa konsekvenser för såväl samhälle som företag och individ, konsekvenser som handlar om effektivitet, produktivitet, mänsklig utveckling, hälsa och utslagning. En andra utgångspunkt är att vi ser det som önskvärt att äldre ska kunna bli kvar och utvecklas i arbetslivet fram till ordinarie pensionsålder. Hindren för förändringar mot bättre anpassning kan schematiskt sägas vara av två slag. Det första kan kallas verkliga hinder och handlar om de fysiologiska och psykologiska åldersförändringar som människor går genom under sin yrkesaktiva ålder. Under vissa omständigheter försvårar de för individen att utföra arbetet. Det handlar också om den av människor skapade fysiska, psykologiska, sociala och organisatoriska miljön. Arbetsmiljöer skapas som försvårar för anställda att anpassa arbetet efter den egna förmågan. Det kan vara hinder till exempel i form långa arbetstider eller fysiskt tungt arbete, vilka inte behöver uppstå eller är möjliga att åtgärda.
Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 13 En annan typ av hinder är förutfattade meningar och tidsbundna myter som bidrar till att konstruera verkligheten och som därmed styr människors handlingar och självbild. Det positiva med att bli äldre överdrivs, trots det faktum att människor kroppsligt försvagas. Det kan också röra sig om motsatsen; eländesbeskrivningar. Tendensen är allmänt den att äldre arbetare betraktas mer negativt än yngre, man kan tala om negativa åldersstereotypier (Warr, 1992). Att äldre arbetare ses som långsammare, mindre intresserade av kompetensutveckling, mindre flexibla och mindre uthålliga har dokumenterats i olika studier. På den positiva sidan hävdas att äldre är mer pålitliga, lojala, noggranna och samvetsgranna. Attityder och stereotypier försvagas när det handlar om enskilda individer och inte om hela gruppen äldre. Stereotypier är sällan helt utan grund men bedömningar som baseras på en enda variabel i det här fallet ålder blir oprecisa, som alla bedömningar av komplexa fenomen utifrån en enstaka dimension. I vår tid har inflytande från mode, film och TV med fixering på ungdom, fysisk hälsa och yta sannolikt stor betydelse för synen på ålder och åldrande. Det finns fog för att hävda att stereotypier och myter såväl positiva som negativa spelar stor roll för hur äldre betraktas. Det får konsekvenser för både möjligheterna till anställning och för arbetsuppgifter. Myter och stereotypier uppstår och lever naturligtvis inte fristående från materiella intressen i samhället. I boken försöker vi belysa båda typerna av hinder såväl verkliga hinder förknippade med åldrandet och miljön som felaktiga föreställningar om verkligheten utefter ett brett fält; från naturvetenskap och medicin å ena sidan till beteende- och samhällsvetenskap å den andra. Det historiska perspektivet bidrar till att visa det tidsbundna i föreställningar och tankesätt men lyfter också fram det som överlever tidsandan och fördjupar därmed kunskapen om samhälle och människor. Föreställningar om äldres förmågor och plats i arbetslivet förändras med tid och plats. En central fråga är tidsbundenheten i tidigare men också i rådande föreställningar. I vilken utsträckning uttrycker föreställningarna ideologiska strömningar snarare än medicinska, fysiologiska eller psykologiska vetenskapligt baserade kunskaper om människors förmågor? Ser vi till lagstiftning och beslut som får konsekvenser för äldre kan vi fråga oss vilken
14 Arbete efter 45 roll människovetenskaperna tillåts spela för besluten jämfört med tendenser och rörelser inom ekonomi och arbetsmarknad. Åldersgränser byggs in i olika regelverk, vilka starkt påverkar enskilda människors liv och samhällsförhållandena. En fråga blir då i vilken mån beslut och regelverk baseras på djupare kunskaper om människors fysiologiska och psykologiska förmågor, på myter, fördomar, tidsanda eller på övergripande förhållanden inom samhällsekonomin. Den allmänna tendensen under 1990-talet är en uppluckring av skyddsåtgärder och skyddsnät för äldre i arbetslivet, exempelvis förändringar av principerna om anställningstid som grund för uppsägning, minskade möjligheter till delpension och diskussioner om höjningar av pensionsåldern. Efter Sveriges EU-inträde har vi nu också exempel på aktiv åldersdiskriminering. I annonser för anställningar inom EU finns för en rad tjänster en maximiålder angiven. Frågor som kan ställas är utifrån vilken motivkrets dessa förändringar görs och om arbetsuppgifter och arbetskrav i det postindustriella arbetslivet förändrats på ett sätt som motiverar detta. En vinkling på komplexet existerande föreställningar om äldre felaktiga och sanna ges i kapitlet Attityder gentemot äldre i arbetslivet av Per Erik Solem. Arbetsgivares, chefers, personalrekryterares föreställningar liksom uppfattningar bland arbetskamrater och i den allmänna opinionen har naturligtvis stor betydelse för äldres möjligheter på arbetsmarknaden. Kapitlet handlar bland annat om anställning av äldre, äldre arbetares fysiska och mentala förmågor och arbetsprestationer. Det handlar också om synen på tidig pensionering och andra insatser från samhället som reglerar de äldres ställning på arbetsmarknaden. I en nyligen publicerad studie presenterades en bild av vilka åldrar företag och rekryterare söker bland tjänstemän (Johansson, 1995). Av drygt 6 000 platsannonser i Dagens Nyheter (1992 respektive 1995) har 12 respektive 13 procent någon form av hänvisning till ålder, oftast i riktning mot åldrarna 25 till 35 år. Åldersangivelser var vanligast i säljbefattningar. Johansson upptäcker också att det tycks finnas magiska åldrar vid rekrytering, en första mellan 25 och 35 år. Då förväntas människor vara färdiga med sin utbildning, ha en viss arbetslivserfarenhet och vara beredda att satsa på ett arbete. Personerna i de här åldrarna betraktas också som formbara, flexibla,
Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 15 förändringsbenägna och lätta att styra. De uppfattas som mindre hotande för etablerade chefer än jämnåriga eller äldre. En andra magisk gräns går vid 50 år. Gränsen är tydlig och viktig ur rekryteringssynpunkt men det saknas rationella och logiska skäl för en sådan skarp gränsdragning. Vi berörde inledningsvis hur stora strukturella och tekniska omvälvningar påverkar äldres ställning i arbetet. Även tjänstemannaområdet berörs på ett djupgående sätt. De äldre på arbetsplatsen skyddas delvis av den arbetsrättsliga lagstiftningen, men under 1990-talet har ett stort antal äldre förlorat sina arbeten, ställts inför ekonomiska problem och andra konsekvenser. En särskilt kritisk situation uppstår när en organisation eller verksamhet genomgår stora förändringar eller avvecklas. Några fallstudier belyser sådana situationer ur olika perspektiv. Syftet med fallstudierna är att med fokus på de äldre bidra med erfarenheter och kunskaper från omvandlingar av det slaget. Det handlar främst om vilka praktiska problem som aktualiseras, arbetssätt vid den berörda organisationen och konsekvenser för den enskilde, arbetsgruppen och företaget. I kapitel elva beskriver och analyserar Gunn Johansson och Kerstin Isaksson det avtalspensioneringsprogram som Folksam genomfört de senaste åren, där valet har varit att fortsätta arbeta eller gå i tidig pension. Frågor som står i fokus är bl a vilka omständigheter som styr människors beslut att gå i förtida pension, eller stanna kvar, och vilken roll det spelar att uppleva sig vara den som fattat beslutet oavsett dess innebörd. En annan alltmer uppmärksammad men föga utforskad fråga är vilka konsekvenser pensioneringar och annan slimning av organisationen får för de kvarvarande i företaget de så kallade överlevarna. Det handlar bl a om förändringar i arbetsbelastning, förhållanden i arbetsgrupper och hur man kan reducera den kompetensförlust som hotar när erfarna äldre människor lämnar en organisation. I kapitel tolv Medelålders och äldre i den offentliga sektorns omdaning presenteras resultat från några omfattande longitudinella studier som Lennart Hallsten genomfört vid f d Skolöverstyrelsen, där omkring 750 personer blev uppsagda 1990, och vid Arbetsmarknadsverket där en rad organisatoriska förändringar har skett. I kapitlet redovisas bland annat äldre anställdas möjligheter att få nytt arbete efter uppsägningar och ålderns betydelse
16 Arbete efter 45 för yrkesmässig och personlig utveckling i en organisation i kraftig förändring. Resurs- eller eländesperspektivet Forskare har alltid anledning att ställa frågor om grundläggande och ofta outtalade förutsättningar i den egna verksamheten. Lars Tornstam, som under lång tid forskat om äldre och åldrande, formulerar några sådana frågor, vilka också de som forskar om äldre i den arbetande i befolkningen har anledning att uppmärksamma. Han varnar för att göra relativia sanningar till absoluta (Tornstam, 1993). Det handlar till exempel om hur allmänna föreställningar om åldrande och äldre men också om hur forskarnas val av teoretiska utgångspunkter vid studier av åldrande och äldre människor blir till sanningar i stället för att betraktas som relativa i förhållande till kultur och historiska förhållanden. Tornstam menar att den teoretiska utgångspunkten för forskningen bör vara ett resursperspektiv och inte ett eländesperspektiv. Alltför mycket tidigare forskning, liksom praktisk verksamhet, har betraktat åldrandeprocessen som en serie resursförluster som slutar i de äldres beroende och maktlöshet. En anledning till att välja det senare perspektivet är forskares önskan att bidra med argument för socialpolitiska insatser för utsatta grupper. Syftet är lovvärt men det begränsar kunskapen om äldre. Att bryta med eländesperspektivet och använda resursperspektivet betyder enligt Tornstam att betrakta åldrandet som en process där livserfarenhet och kunskap ackumuleras och där möjligheterna till frigörande av intellektuella och andra resurser ständigt ökar (Tornstam, 1993). Perspektivkritiken har paralleller inom arbetsmiljöforskningen. Där har vi talat om eländesforskning och likaså att det funnits en stark fokusering på belastningar, det så kallade belastningsparadigmet. Inom arbetsmiljöforskningen har en liknande omorientering skett med förskjutning mot att skilja på under vilka omständigheter belastningar leder till förslitningar respektive till utveckling (Aronsson, 1987). I ett forskningsprogram som Arbete efter 45 handlar det om att vara medveten inte bara om hur samhällets värderingar formar föreställningar om äldre i arbetslivet utan även om forskningens egna myter och mytskapande funktion. Den tar sig uttryck inte bara i de frågor som ställs utan även i hur
Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 17 forskningsresultaten tolkas. Här riskerar man att fastna i såväl eländes- som resursperspektivfällan. En andra kritisk punkt, menar Tornstam, är tendensen att använda det tayloristiska, fragmenterade arbetet som mänsklig måttstock. Produktivitet och effektivitet värderas högt i industrisamhället och människor värderas och värderar också sig själva i sådana termer. Många arbetsmiljöundersökningar har visat att för individen i arbetslivet innebär det tayloristiskt organiserade arbetet kvantitativ överbelastning och kvalitativ understimulering. De som bäst anpassar sig till det tayloristiska mönstret betraktas som produktiva. I kapitel 3, I takt med tiden av Lars Olsson, får vi en konkret bild av hur införandet av den tayloristiska arbetsorganisationen leder till en systematisk utgallring av äldre arbetare. Taylorismens agenter sökte systematiskt reducera all ineffektiv arbetstid. Den porösa arbetsdagen med många små uppehåll i arbetet skulle ersättas av den effektiva arbetsdagen utan sådana avbrott. Individens egen kontroll över arbetstakt och återhämtning, som vi genom senare forskning vet är fundamental ur stressoch hälsosynpunkt särskilt för äldre arbetstagare, avskaffades så långt det var möjligt. Industrisamhällets syn på produktivitet och taylorismens lära om arbetsdelning som vägen till produktivitet, välfärd och ekonomisk tillväxt färgar inte bara människosynen utan även samhällets värderingar och problemformulering inom andra sektorer. I backspegeln kan vi se hur vetenskapen har anammat industrisamhällets arbetsdelning när den har studerat individers förmågor. De förmågor som undersökts är i väsentliga drag de som hänger samman med att utföra det tayloriserade arbetet. En fragmenterad människobild svarar mot en fragmenterad produktionsprocess. I en översikt om forskning om arbetsprestation drar Peter Warr slutsatsen att i stort sett alla studier som haft något slag av mätbart utfall har handlat om ackordssystem (Warr, 1992). Psykologiska vuxenlivsförändringar Lennart Hallstens forskningsgenomgång i kapitlet Arbete och psykologiska åldersförändringar behandlar forskares val av utgångspunkter och inriktning. Forskning kring åldersförändringar har länge fokuserats på vissa enskilda dimensioner snarare än på
18 Arbete efter 45 helhet och kompensationsstrategier. När samhället går mot postindustrialism och industriarbetet förändras i riktning mot bredare arbetsuppgifter och mera allsidigt ianspråktagande av de anställdas resurser, börjar forskningen också intressera sig för sammansattheten i mänskligt handlande och även visa en mera sammanhängande bild av människors förmågor och kapaciteter. Den allsidigare bilden innebär bland annat att tidigare rön om sjunkande mental kapacitet bland människor i övre medelåldern måste revideras. Samhälleliga värderingar förbundna med dominerande produktionssätt styr således även den bild forskningen ger och därmed utrymmet för myter och felaktiga föreställningar. Utvecklingspsykologin fokuserades länge på utvecklingen under barn- och ungdomsåren. Det har också gett utrymme för felaktiga föreställningar om äldre. Att den psykologiska utvecklingen i stort var avslutad i tjugoårsåldern var länge underförstått. Under de senaste decennierna har intresset ökat betydligt för vuxna människors psykologiska utveckling och förändringar och nya kunskaper har kommit fram. Forskningen kan sägas växla från kriterier som hämtas från forskning om ungdomar till studier av vuxnas agerande i konkreta uppgifter och sammanhang. Som komplement till den allsidigare bilden av vuxna och äldres förmågor har forskningen om vuxna bidragit till en mer nyanserad och fördjupad kunskap om stabilitet, åldersförändringar och åldersskillnader när det gäller intellektuella funktioner, prestationer och även personlighet. Sambandet mellan ålder och fysisk arbetsprestation är naturligtvis centralt för äldre personers ställning på arbetsmarknaden och deras möjligheter att klara av sina arbetsuppgifter. Lennart Hallsten och Per Erik Solem konstaterar att även om kunskapen om sambandet är betydelsefullt så är antalet studier med sådan inriktning få jämfört med studier om samband mellan ålder och kognitiva intellektuella förmågor (se kapitel 8). En anledning till att studierna är få är de metodiska svårigheterna, vilka Hallsten och Solem diskuterar. Man kan dock ändå dra slutsatsen att det inte finns några entydiga samband mellan ålder och prestation. I vissa avseenden sker förbättringar, i andra försämringar. En viktig aspekt handlar om i vilken utsträckning det är möjligt att utveckla expertis inom yrket dvs hur tidigare arbetserfarenheter bidrar till kompetens och prestationsutveckling.
Förutsättningar för äldre i ett föränderligt arbetsliv 19 Kompetensutveckling har under den senaste tioårsperioden varit ett ledord för företags och organisationers utveckling. Livslångt lärande proklameras nu som en paroll. Det sägs vara en förutsättning för enskilda i arbetslivet och för nödvändiga framtida omvandlingar av företag och samhälle liksom för nationell konkurrenskraft och välfärdsutveckling (se t ex OECD:s strategidokument, OECD, 1996 och Lundgren, 1996). Kanhända speglar denna förskjutning i ordval också en förskjutning i fokus mot individen och den individuella läroprocess som pågår under hela livet. I Sverige har vuxenstudier en mycket lång tradition, alltifrån bildningsverksamheten inom arbetarrörelsen till statliga myndigheters insatser för omskolning av vuxna i samband med rationaliseringar och arbetslöshet och senare års satsningar på lärande i och genom arbetet. Med tanke på vuxenstudiernas omfattning är det förvånansvärt hur lite forskning som bedrivits i Sverige kring hur människor i övre medelåldern lär. Vi börjar nu i Sverige sent omsider se mer av miljö- och vuxenpedagogisk forskning med inriktning på arbete och lärande (se Löfberg och Ohlsson, 1995). Äldre yrkesverksammas lärande sker främst på arbetet och en fråga blir då hur informellt och formellt lärande förhåller sig till varandra. Andra frågor som ställs i den vuxenpedagogiska forskningen är: Hur går det till när vuxna lär? Vilka strategier präglar den vuxnes inlärning och vilka stilar används för att lära in? Hur går lärande till på arbetsplatsen? Frågorna behandlas tillsammans med olika teoretiska perspektiv inom vuxenpedagogiken i Agnieszka Brons bidrag Hur vuxna lär pedagogiska perspektiv (kapitel 9). Ålder, fysisk förmåga och hälsa Forskningen om fysisk funktionsförmåga och åldrande har riktat in sig på högre åldrar, det vill säga äldre än 40 till 65-åringar. Åsa Kilboms och Margareta Torgéns forskningsgenomgång visar att det ändå finns en relativt god grund för kunskaper om fysisk förmåga, hälsa och sjuklighet bland äldre yrkesarbetande. Kunskapen är dock fortfarande ytligare än för de höga åldrarna (kapitel 6). Genom forskningen vet vi nu en hel del om åldrandeprocesser på olika nivåer i den mänskliga organismen. I kapitlet uppmärksammas främst cirkulations-, rörelse- och sinnesorganen och
20 Arbete efter 45 sambanden mellan ålder och hälsa. Vidare diskuteras de fysiska kraven i olika yrken och hur kraven i vissa arbetsuppgifter kan vara för höga för de äldre och därigenom bidra till skador framförallt i rygg, leder och muskler. Forskning kring arbetets positiva eller negativa inverkan på hälsa och funktioner har fortfarande liten omfattning men de allmänna kunskaperna ger ändå underlag för slutsatser om praktiska åtgärder. En viktig lärdom man kan dra är att arbeten som är upplagda så att individen får stort utrymme för att fritt välja arbetssätt är särskilt gynnsamma för de äldre. Äldres arbetsskador och olycksfall i arbetet är ett relativt nytt forskningsområde (se Lucie Laflamme och Ewa Menckels bidrag i denna bok). Forskningen handlar dels om att få en bild av hur ofta skador förekommer och hur allvarliga de är, dels om vilka fysiologiska och psykologiska funktioner som är relevanta ur åldrandeoch olycksfalssperspektiv. På det viset växer kunskapen om vilka förhållanden äldre bör undvika eller inte utsättas för i arbetet. Arbetsorganisationens möjlighet att ge utrymme för kompensation framstår som något av en nyckelfaktor och olika sätt att hålla skaderiskerna nere beskrivs. Även om boken behandlar ett brett spektrum av frågor bör det påpekas att det ändå rör sig om ett urval. Vi har valt att fokusera förhållanden som mer direkt hänger samman med arbete och arbetsliv. Förändringar under vuxenåren som rör familjeliv, äktenskap, fritid och sexualitet berörs bara marginellt. Detsamma gäller skillnader mellan kulturer och etniska grupper. (För en inblick i dessa områden, se Birren och Schaie, 1990; Huntel och Sundel, 1989; Perlmutter och Hall, 1985). Bokens kapitel är ordnade efter tre huvudperspektiv: samhälle, organisation och individ. Verkliga problem i vardagslivet låter sig sällan sorteras på det viset utan de tre nivåerna hänger naturligtvis samman. Men vi har ändå bedömt det som att indelningen är nödvändig för att göra boken mer lättöverskådlig och för att underlätta läsningen. Undantaget är bokens framåtblickande avslutningskapitel där vi försöker förena slutsatser och förslag från alla dessa tre nivåer. Uppläggningen betyder att vissa kapitel och avsnitt delvis kan täcka samma problem men de betraktas utifrån olika perspektiv.