Företagares trygghetssystem S Bergström, P Andersson, H Gidhagen, S Fölster, A Morin, J Kreicbergs mars,2008
1 1. Företagares trygghetssystem BAKGRUND Det vanligaste företaget i Sverige är ett enmansföretag, ett företag som inte har några anställda. Av de cirka 600 000 företag som finns i Sverige är två av tre, eller drygt 430 000, enmansföretag. Nio av tio företag har färre än 5 anställda. Endast 0,2 procent av företagen, eller cirka 1 200 företag, har fler än 200 anställda. 1 Enligt EU:s statistikorgan Eurostat är andelen företagare i befolkningen lägre i Sverige än i övriga EU. Dessutom har andelen företagare sjunkit under de senaste 10 åren medan den har ökat i många andra länder i Europa. Trots de mindre företagens ökade betydelse för tillväxten i Sverige, växer dessa företag förvånansvärt lite. 2 En orsak till detta är systemfaktorer som påverkar viljan till entreprenörskap och ökat risktagande. En fråga av stor betydelse för entreprenörskap är hur hög risken bedöms vara när man går från ett anställningsförhållande till egenföretagande. I denna riskbedömning ingår också den olika tillgången mellan anställda och egenföretagare till det allmänna socialförsäkringssystemet. På senare år har också det socialdemokratiska partiet och akademikerorganisationen SACO intresserat sig för den aspekten. Socialdemokraterna gjorde det redan 2004 som en del av partiets försök till orientering mot tillväxtfrågorna. SACO har gjort det eftersom en av tio medlemmar är egenföretagare. Det var dock allianspartierna och miljöpartiet som i opposition tvingade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att tillsätta en utredning 2006 för att se över företagarnas trygghetssystem. I oppositionsställning har socialdemokratin på nytt talat sig varm för småföretagandet. Luciano Astudillo, riksdagsman och en av två ordförande för socialdemokraternas rådslagsgrupp kring jobben, vill att partiet lägger fram förslag som ska stärka småföretagarnas i dag dåliga tillgång till ersättning från de sociala trygghetssystemen - a-kassa, sjukpenning och föräldraförsäkring. Nyckelfrågan kan sägas vara trygghet och vad det innebär för en företagare. Det är inte klart vad det i socialdemokratisk eller facklig tappning konkret kan innebära att öka småföretagarnas tillgång till trygghetssystemen. Det ligger i företagandets natur att frånvaro från företaget leder till intäkts- och kundförluster. Det är den risken företagaren vill minimera med konsekvens att socialförsäkringarna utnyttjas mindre än av anställda. En ökad trygghet för företagaren skulle i stället kunna vara att företagaren själv kan styra över omfattningen av sitt socialförsäkringsskydd. I stället för att betala för ett skydd som man ändå inte kan utnyttja, får man minskade eller inga avgifter alls. Detta 1 Ekonomifakta, 2006 2 Näringslivets tillstånd, ITPS 2007
2 skulle kunna öka den ekonomiska tryggheten i företagandet och därmed minska riskbedömningen vid en företagsstart. Regeringen beslöt den 22 november 2007 om tilläggsdirektiv till utredningen om trygghetssystem för företagare och utsåg samtidigt Alf Eckerhall till ny utredare. Syftet med utredningen är att anpassa försäkringssystemen för företagare och öka flexibiliteten. Utredningen ska föreslå förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen samt föräldraförsäkringen. De tilläggsdirektiv som regeringen beslutat om fokuserar på att göra sjukförsäkringen flexiblare för företagare. Utredaren ska även lämna förslag på en sjukförsäkring som innebär att en företagare ska kunna omfattas av olika avgifts- och ersättningsnivåer. Det ska finnas en tydlig koppling mellan den avgift som betalas in och den ersättning som erhålls inom sjukförsäkringen. Utredaren är fri att även lämna andra förslag som innebär ökad handlingsfrihet för företagare inom sjukförsäkringen. I det följande redovisar sin uppfattning i dessa frågor. 2. Företagarnas nyttjande av socialförsäkringarna Utgångspunkten för det svenska socialförsäkringssystemet är ett ordinärt anställningsförhållande, utan hänsyn till företagarnas speciella situation. Ersättningarna är utformade för personer med jämna och förutsebara inkomster. Det är dock stor skillnad mellan att driva egen verksamhet och att vara anställd, inte minst ifråga om risktagande. Många företagare har inkomster som varierar kraftigt under året. Inkomstförlusten blir betydande om entreprenören blir sjuk under högsäsong samtidigt som ersättningen bygger på de genomsnittliga inkomsterna under året. En företagare har andra kostnader än sin egen lön som måste täckas av hans eller hennes eget arbete. Det gäller exempelvis lokalhyror och leasingavtal. Dessa fasta kostnader måste betalas även när företagaren är frånvarande och inte kan arbeta. Till detta kommer att även kortare frånvaro innebär att risken för att företagaren inte klarar att hålla sina ingångna avtal ökar. Socialförsäkringarna täcker inte dessa stilleståndskostnader och det är oftast inte möjligt att teckna egna försäkringar mot sådana risker. De undersökningar som gjorts om företagare och socialförsäkringarna visar tydligt att företagare nyttjar försäkringen i betydligt lägre grad än anställda. En rapport av Företagarna som baserades på statistik från SCB visade att skillnaderna var betydande inom både sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringen. 3 Sjukfrånvaron bland anställda män var mer än 30 procent högre än bland företagarna. Bland anställda kvinnor var den nästan dubbelt så hög. 3 Företagarna, Tryggare kan andra vara, 2007.
3 Kvinnor behåller i högre grad än män sina anställningar när de startar företag. 4 Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män och använder också föräldraförsäkringen i högre utsträckning än män. Därmed tar kvinnorna större risker när de lämnar en anställning än vad män gör när de blir företagare. Genom att behålla sitt anställningsförhållande parallellt med det egna företaget, minskas riskerna, men samtidigt leder det till att tillväxten i deras företag blir lägre än bland männens. Diagram 1 Frånvaro pga av egen sjukdom i procent av ordinarie arbetstid (2005) 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 Anställda Företagare 2,0 1,0 0,0 Män Kvinnor Källa: Företagarna och SCB Även när det gällde vård av barn för småbarnsföräldrar var skillnaderna dramatiska. Anställda kvinnor med barn under sju år tog ut nästan dubbelt så många dagar för vård av barn som de kvinnliga företagarna med små barn. För män var skillnaden ännu större. Diagram 2 Frånvaro pga vård av barn i procent av ordinarie arbetstid (personer med hemmavarande barn under 7 år) 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 Anställda Företagare 1,0 0,5 0,0 Män Kvinnor Källa: Företagarna och SCB 4 ITPS, Nyföretagandet i Sverige, (2005,2006 och 2007)
4 Skillnaderna var också betydande när det gällde föräldraledighet och arbetslöshet. Detta illustrerar att företagarna finansierar ett försäkringssystem som är byggt för anställda, medan de själva inte kan använda försäkringarna fullt ut. FÖRETAGARNAS IN- OCH UTBETALNINGAR TILL SOCIALFÖRSÄKRINGEN 5 Tidigare har det inte funnits några bra uppskattningar av i hur hög utsträckning företagarna överfinansierar socialförsäkringssystemet. Uppgifterna om hur frånvaron skiljer sig mellan företagare och anställda visar inga pengaströmmar mellan företagarna och socialförsäkringssystemet. Det är heller inte säkert att frånvaroandelarna kan fungera som ett tillräckligt underlag för att uppskatta penningströmmarna. Det finns två orsaker till det: För det första ingår sjukfrånvaron under de första två veckorna i underlaget från SCB, till skillnad från de uppgifter som hämtas från Försäkringskassan. Eftersom arbetsgivaren står för sjuklönen under de två första veckorna av sjukfrånvaroperioden, påverkar denna frånvaro inte in- och utbetalningarna från Försäkringskassan. För det andra kan det tänkas att inbetalningarna skiljer sig markant mellan företagare och anställda. Att enbart mäta hur frånvaron varierar mellan grupperna kan då bli missvisande. I en bilaga till socialförsäkringsutredningen försökte Försäkringskassan uppskatta skillnaderna i utbetalning av sjukpenning mellan företagare och anställda. Slutsatsen i den rapporten var att det inte fanns några markanta skillnader mellan de båda grupperna. Men den studien går det inte heller att dra några säkra slutsatser av. Orsaken är att Försäkringskassan använde sig av en mycket märklig definition av företagare. Alla personer som hade någon sjukpenninggrundande inkomst (SGI) som näringsidkare räknades som företagare och alla andra räknades som anställda. I den här rapporten har vi använt statistik från SCBs registerbaserade arbetsmarknadsstatistik (Rams). Genom en specialbeställd individdatabas, där alla förvärvsarbetande är definierade som företagare (oavsett bolagsform) eller anställda efter var de får sina huvudsakliga inkomster ifrån, kan vi jämföra in- och utbetalningar till och från socialförsäkringarna. I databasen ingår alla som förvärvsarbetade i Sverige under 2005. Det finns uppgifter om kön, förvärvsinkomst, inkomst från försäkringskassan, bransch, familjesituation, ålder och om de är företagare (inklusive bolagsform) eller inte. Samtliga individer kan vi följa tillbaks till 2002. Inkomsterna från försäkringskassan uppkommer vid egen sjukfrånvaro som är längre än två veckor, vid vård av barn och vid föräldraledighet. Dessa inkomster kan sättas i relation till de totala inkomsterna från förvärvsarbete och från försäkringskassan 6. På detta sätt skapas en andel som beskriver hur stor del av individernas totala inkomster som kommer från försäkringskassan. För att jämförelsen mellan företagare och anställda inte ska bli missvisande har vi bara inkluderat företagare med aktiebolag i jämförelsen. Orsaken till det är att de sociala avgifterna är lägre för enskilda näringsidkare än för anställda. Dessutom har dessa 5 Den statistik som redovisas i detta avsnitt utgör delar av en kommande forskningsrapport på KTH som författas av Johan Kreicbergs. 6 Andel ersättning = inkomster från försäkringskassan (förvärvsinkomster + inkomster från försäkringskassan)
5 näringsidkare möjlighet att välja en längre karensperiod än anställda. Dessa problem undviker vi när vi enbart jämför företagare som driver sin verksamhet i eget aktiebolag med anställda. Båda grupperna betalar lika hög andel av sina förvärvsinkomster i sociala avgifter och båda grupperna får lika hög andel av sin inkomst i ersättning från försäkringarna vid frånvaro. En jämförelse av andelen ersättning av de totala inkomsterna visar att de anställda fick mer än dubbelt så mycket tillbaka som företagarna från Försäkringskassan under 2005. Diagram 3 Genomsnittlig andel av inkomsterna som kom från försäkringskassan 2005 7,0% 6,0% 5,0% 4,0% 3,0% 2,0% 1,0% 0,0% Företagare* Anställda Källa: Kreicbergs, 2008 *Endast företagare i eget AB Ett problem med att jämföra företagare och anställda är att könsfördelningen inte är likartad i de båda grupperna. Bland de anställda är fördelningen mellan män och kvinnor jämn, medan det finns en kraftig övervikt av män bland företagarna. Eftersom kvinnor använder socialförsäkringarna i högre grad än män finns det en risk att skillnaden mellan företagare och anställda främst beror på könsskillnader och inte på företagarrollen. Men även när vi tar hänsyn till könsskillnaderna framstår skillnaderna mellan företagarnas och de anställdas användning av socialförsäkringarna som stora. I diagram 4 visas att anställda män får tillbaka cirka 50 procent mer av sina inbetalningar till försäkringskassan jämfört med manliga företagare. Bland kvinnorna är skillnaderna ännu större. Anställda kvinnor får i genomsnitt tillbaka dubbelt så mycket som kvinnliga företagare.
6 Diagram 4 Genomsnittlig andel av inkomsterna som kom från Försäkringskassan 2005 9,0% 8,0% 7,0% 6,0% 5,0% 4,0% 3,0% 2,0% 1,0% 0,0% Företagare* Anställda Män Kvinnor Källa: Kreicbergs, 2008 *Endast företagare i eget AB Den databas som vi använder särskiljer inte ersättningen för egen sjukfrånvaro från den ersättning som individerna får vid föräldraledighet och vid vård av barn. I teorin kan alltså skillnaderna mellan företagare och anställda bero enbart på skillnader i föräldraledighet och vård av barn. Men detta är inte sannolikt. Databasen ger möjlighet att enbart jämföra personer utan barn under sju år. På detta sätt försvinner utbetalningar för föräldraledighet och även den största delen av ersättningen för vård av barn. I diagram 5 redovisas en jämförelse mellan företagare och anställda för enbart personer utan barn under sju år. Som framgår av redovisningen sjunker då ersättningarnas andel av de totala inkomsterna för alla grupper. Men relation mellan företagare och anställda är i det närmaste oförändrad. Detta ger en indikation på att företagarnas begränsade användning av socialförsäkringarna gäller både sjuk- och föräldraförsäkringen. Resultaten ligger också i linje med tidigare undersökningar av företagares och anställdas frånvaro på grund av sjukdom och föräldraledighet 7. 7 Företagarna, Tryggare kan andra vara, 2007
7 Diagram 5 Genomsnittlig andel av inkomsterna som kom från Försäkringskassan 2005 (personer utan barn under 7 år) 5,0% 4,5% 4,0% 3,0% 2,5% 2,4% Män 2,0% 1,7% Kvinnor 1,0% 0,0% Företagare* Anställda Källa: Kreicbergs, 2008 *Endast företagare i eget AB Det finns två möjliga förklaringar till de stora skillnaderna mellan anställda och företagarna. Den ena är att personer som ofta är sjuka väljer bort ett liv som företagare. Enligt denna teori vet dessa personer om att frånvaro som företagare kostar alltför mycket och därför väljer de att fortsätta som anställda. Den andra förklaringen är att personer som blir företagare direkt minskar sin frånvaro. Det kan bero på att trivseln i arbetet är större som företagare vilket minskar sjukfrånvaron. Men det kan också bero på att de på grund av högre frånvarokostnader går till arbetet även när de är sjuka eller tar med sina sjuka barn till jobbet i högre utsträckning. Eftersom individerna kan följas bakåt i tiden kan olika förklaringsmodeller prövas. Vi har jämfört alla som varit anställda mellan 2002 och 2005 med en grupp som varit anställda mellan 2002 och 2004 och som sedan blivit företagare i eget aktiebolag under 2005. Resultatet visar att båda huvudteserna har ett förklaringsvärde. I diagram 6 visas utvecklingen för män mellan 2002 och 2005. De som valde att bli företagare under 2005 hade även som anställda lägre ersättningar än de som var anställda under alla år. Utvecklingen av andelen ersättning från försäkringskassan är likartad under 2002 till 2004. Men under 2005 minskar andelen ersättning för dem som valde att bli företagare medan den fortsatte att öka för gruppen med anställda under alla år.
8 Diagram 6 Genomsnittlig andel av inkomsterna som kom från Försäkringskassan 2002-2005 (män) 3,5% 3,0% 2,5% 2,0% 1,5% 1,0% 0,5% 0,0% 2002 2003 2004 2005 Anställda 02-05 Anställda 02-04, företagare* 05 Källa: Kreicbergs, 2008 *Endast företagare i eget AB Slutsatsen är att gruppen som väljer att bli företagare redan från början har ett lägre utnyttjande av socialförsäkringarna men också att detta utnyttjande sjunker när de blir företagare. Även bland kvinnorna framträder ett liknande mönster. Men bland dem blir effekterna av att ta steget till företagare ännu större. Bland dem som var anställda under alla åren ökade utnyttjandet av socialförsäkringarna med sju procent mellan 2004 och 2005 8. De kvinnor som blev företagare under 2005 minskade däremot sitt användande av försäkringarna med över 20 procent 9. Diagram 7 Genomsnittlig andel av inkomsterna som kom från Försäkringskassan 2002-2005 (kvinnor) 9,0% 8,0% 7,0% 6,0% 5,0% 4,0% 3,0% 2,0% 1,0% 0,0% 2002 2003 2004 2005 Anställda 02-05 Anställda 02-04, företagare* 05 Källa: Kreicbergs, 2008. *Endast företagare i eget AB 8 0,085/0,08=1,07 9 0,052/0,066=0,788
9 3. Vägen till ett trygghetssystem för företagare Det finns flera olika sätt att förändra socialförsäkringarna så att de inte motverkar ett ökat företagande. Eftersom de höga ersättningsnivåerna gör att många människor föredrar att vara anställda, skulle en generell sänkning av ersättningarna kunna ge positiva effekter på företagandet. Men det finns andra reformmöjligheter som kan ge samma effekter utan att den ekonomiska tryggheten för anställda förändras. Lösningarna kan se olika ut för olika delar av socialförsäkringarna. I det följande behandlas sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. SJUKFÖRSÄKRINGEN FLEXIBEL SJÄLVRISK UNDER SJUKPENNINGTID Enligt dagens regler kan en företagare välja längd på karensperiod i sjukförsäkringen. Valet står mellan ordinarie tid (1 karensdag), 3 eller 30 dagar. Företagarens självrisk utgörs av karensperiodens längd och avspeglas i storleken på sjukförsäkringsavgiften. 10 vill att företagare får utökad möjlighet att själva avgöra vilket försäkringsskydd som önskas under sjukpenningperioden. 11 Genom att utvidga möjligheten att välja storleken på självrisk ända upp till 365 dagar, ges företagaren möjlighet att värdera risk i förhållande till avgift och framför allt i förhållande till möjligheten att i praktiken kunna använda sig av försäkringen. Genom att välja en karenstid på 365 dagar, lämnar företagaren sjukpenningdelen av sjukförsäkringen. Sjukpenningavgiften anpassas mot bakgrund av vilket försäkringsskydd den enskilde företagaren väljer. För att möjliggöra anpassning av avgift, bör sjukpenningavgiften beräknas separat inom ramen för sjukförsäkringsavgiften. FÖRSÄKRING VID LÅNGVARIG ARBETSOFÖRMÅGA TILL FÖLJD AV SJUKDOM I de flesta fall är sjukdom som leder till lång period av arbetsoförmåga oväntad och oförutsebar. Företagare bör omfattas av ett obligatoriskt inkomstskydd för långa sjukfall. Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen kommer s.k. förlängd sjukpenning under vissa förutsättningar att utges efter ett år och vid permanent arbetsoförmåga kan sjukersättning beviljas. 12 Dessa delar bör, eftersom de täcker långvarig arbetsoförmåga, vara obligatoriska. I företagarens egenavgift bör därför avgift som finansierar förlängd sjukpenning och sjukersättning ingå. 10 Egenavgiften för sjukförsäkring med en karensdag 7,93%, 3 dagars karenstid 6,67%, 30 dagars karenstid 6,0% (2008) 11 Regeringen har föreslagit att sjukpenning med början från 1 juli 2008 endast skall utges under ett års tid. 12 Enligt förslag i budgetpropositionen Prop (2007/08:1) ska förlängd sjukpenning kunna utges under högst 18 månader.
10 HUR STOR BLIR AVGIFTSSÄNKNINGEN VID 365 DAGARS KARENSPERIOD? För att möjligheten att välja 365 karensdagar i sjukförsäkringen skall kunna vara intressant för en företagare, krävs att en avgiftsminskning speglar övertagandet av den individuella risken. För den summa som egenavgiften minskar, öppnas möjligheten att teckna en individuellt vald och anpassad försäkringslösning, t.ex. en sjukvårdsförsäkring. När det gäller de obligatoriska delarna av sjukförsäkringen, är det i detta beräkningsexempel nuvarande principer för finansiering som gäller. Det innebär att alla betalar samma procentuella andel av lönen i sjukförsäkringsavgift. Företagaren måste enligt vårt förslag kvarstå i den allmänna sjukförsäkringen såvitt gäller sjuk- och aktivitetsersättning (f d förtidspension) och sjukskrivningsfall som varar över 1 år och som från den 1 juli 2008 föreslås ersättas med förlängd sjukpenning. 13 Sjukförsäkringsavgiften i egenavgiften är för 2008 7.71 % på lönesumman. Utgifterna för sjukpenning, rehabiliteringspenning samt sjuk- och aktivitetsersättning kan beräknas till mellan 95 och 110 mdr kr. Om skälig andel av försäkringskassans administration påförs, liksom särskilt bostadstillägg för människor med sjukersättning och s k Finsamåtgärder blir utgifterna cirka 110 mdr. 14 Utgifterna för sjuk- och rehabiliteringspenning är cirka 30-36 mdr kr. Det betyder att sjuk- och rehabiliteringspenningens andel av totalkostnaderna för sjukförsäkringen (exkl arbetsskador) sannolikt uppgår till mellan 30 till 38 %. Enligt s förslag skall den längsta valbara karenstiden vara 365 dagar. Det betyder att sjukpenningutgifter för längre sjukfrånvaroperioder kvarstår. Med utgångspunkt från hur sjukpenningfallen fördelar sig på fallängder i Försäkringskassans statistik (avslutade fall), kan konstateras att mellan 30 och 33 % av det totala antalet dagar med sjukpenning avser sjukfrånvaro efter 365 dagar. Den del av sjukpenningutgifterna som bör reduceras i samband med en karensperiod om 365 dagar, uppskattas till 67 till 70 %. Det betyder avgiftsminskningen för företagarna som högst kan uppgå till 2,05% 15 och som minst till 1,55% 16 Om sanningen är mittemellan och avgiftsreduktionen fastställs till 1,8 % på lönesumman, motsvaras detta vid en årslön på 300 000 kr, en avgiftsminskning av storlek 5 400 kr. ANPASSNING AV FÖRSÄKRINGSVILLKOR För de företagare som väljer att behålla sitt allmänna försäkringsskydd under sjukpenningperioden och för tiden därefter vid nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, bör villkoren för ersättning ses över. Möjligheten att kunna förutse och avgöra vilket skyddsnät som är gällande, är en rättighet som ska stå alla försäkrade till buds. Svårigheten att fastställa 13 De särskilda regler som gäller för enskild firma, handelsbolag och kommanditbolag bortses från här. 14 Om man räknar från andra hållet - d v s hur stor summa som 7,71 procent av lönesumman utgör - kan konstateras att enligt Nationalräkenskaperna utgör posten "egentliga löner" i Sverige cirka 1250 mdr kr, innebärande att totalsumman blir 96 mdr. Totalt utgör alltså utgifterna mellan 95 och 110 mdr kr. 15 7,71 x 0,38 x 0,7 = 2,05 % 16 7,71 x 0,3 x 0,67 = 1,55 %
11 inkomstunderlaget i form av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) för företagare leder till stor osäkerhet och obenägenhet att lämna en anställning till förmån för eget entreprenörskap. Nuvarande regler som bygger på en s.k. antagandeinkomst uppfyller inte de krav på likabehandling och förutsebarhet som bör ställas på ett trygghetssystem. Regeringen har föreslagit att SGI ska beräknas utifrån historisk inkomst. Genom en sådan förändring speglar ersättningen ett reellt inkomstbortfall som kan konstateras bakåt i tiden. Ersättningens storlek kommer att grundas på kända förhållanden, vilket innebär att den blir mer förutsebar. Beräkning av SGI kan, i synnerhet i samband med en verksamhets uppbyggnadsfas och avvecklingsfas, resultera i en inkomstuppgift som inte reflekterar inkomsten annat än under extrema förhållanden, och inte under en normal verksamhetsperiod. För att ge företagaren ett skydd som motsvarar ett mer rättvisande inkomstbortfallsskydd, bör en SGI grundad på historisk inkomst utformas med bl.a.: - Ett långt efterskydd av tidigare SGI för den individ som startar egen verksamhet efter att tidigare ha varit anställd. - En lång referensperiod som fångar upp verksamhetens olika skeden, i synnerhet uppbyggnads- och avvecklingsskede. Reglerna om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst har betydelse för alla inkomstbortfallsersättningar, även föräldraförsäkring. FÖRMÅNSBESTÄMD ERSÄTTNING Svårigheten i den allmänna försäkringen att erbjuda ett skydd som motsvarar det verkliga inkomstbortfallet för företagare, kan vara en orsak till att företagare kommer att välja bort det skydd som sjukpenningen ger. Istället är en tänkbar utveckling att privata försäkringar erbjuder ett förutsebart inkomstbortfallsskydd med mindre koppling till tidigare intjänad inkomst. Genom att erbjuda ett förmånsbestämt skydd, dvs. ett skydd som erbjuder en på förhand bestämd nivå på försäkringen, elimineras osäkerheten i beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst. Företagaren tecknar försäkring med angivande av vilken skyddsnivå som önskas. Premien anpassas efter storleken på skyddet, oberoende av tidigare intjänad inkomst. ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen för företagare baseras på de senaste tre årens inkomst före avvecklingsåret. Om ett företag börjar gå dåligt så blir en av åtgärderna från företagarens sida att sänka sin lön. Det är vanligt att företagaren försöker rädda företaget genom att under en lång tid ta ut en låg lön från företaget. Detta innebär i praktiken att företagare i genomsnitt får en låg utbetald ersättning. Frågan om när en verksamhet ska anses ha upphört är avgörande för om företagaren får ersättning från försäkringen. Huvudregeln i den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen är att en företagare anses vara arbetslös om verksamheten upphört på annat sätt än tillfälligt. Det får normalt inte röra sig om ett tillfälligt eller tidsbegränsat avbrott i verksamheten. I allmänhet ska fast egendom och rörelsetillgångar ha avyttrats och ett inregistrerat företag ska ha avregistrerats.
12 En företagare som endast tillfälligt upphört med verksamheten kan i vissa fall få ersättning från försäkringen. Uppehållet får i sådana fall inte vara av säsongskaraktär och rätten till ersättning under uppehåll är begränsad till en gång. Verksamheten i företaget ska vara vilande och någon egentlig verksamhet får således inte bedrivas. Ingen produktion av varor eller tjänster eller förberedelser av sådan produktion får ske, inga inköp får göras och försäljning får endast förekomma i undantagsfall. Lämnande av anbud innebär att verksamheten har återupptagits. Nuvarande villkor resulterar i att företagare får en låg ersättning från försäkringen. Företagaren tvingas också inför valet att antingen helt upphöra med verksamheten - med allt vad det innebär - och få ersättning från försäkringen, eller fortsätta med en begränsad verksamhet för att kunna utöka verksamheten i framtiden - men då inte få någon försäkringsersättning. Regeringen har för avsikt att göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk. Om ett sådant obligatorium genomförs anser att företagare inte bör omfattas. Mot bakgrund av de begränsade möjligheterna att få en rimlig ersättning från försäkringen bör det vara frivilligt för företagare att ansluta sig till arbetslöshetsförsäkringen. Företagare som inte ansluter sig till arbetslöshetsförsäkringen ska inte heller behöva betala den del av arbetsmarknadsavgiften som finansierar försäkringen. AKTIEBOLAG En företagare som bedriver verksamhet i aktiebolagsform betraktas som anställd i bolaget. Möjligheten till en flexibel försäkringslösning genom valfri karensperiod står därmed inte till buds, mot bakgrund av att ägaren omfattas av samma regler som de anställda. Det är vanligt att ägaren tar ut ingen eller mycket låg lön under verksamhetens inledande skede. För att behålla den ekonomiska tryggheten under en övergångsperiod, bör reglerna om sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare som bedriver verksamhet i aktiebolagsform anpassas, bl.a. genom att inkomst från tidigare anställning kan ligga till grund för inkomstbortfallsersättning. SAMMANFATTNING Det är stor skillnad mellan att driva egen verksamhet och att vara anställd, inte minst ifråga om risktagande. Företagarna finansierar ett försäkringssystem som de i praktiken har en begränsad möjlighet att använda. Därför är det nödvändigt att finna trygghetslösningar som är anpassade för Sveriges företagare. Utgångspunkten för det svenska socialförsäkringssystemet är ett ordinärt anställningsförhållande, utan hänsyn till företagarnas speciella situation. Företagarna bör ges möjlighet att välja bort det offentliga inkomstskyddet vid sjukdom upp till ett år och vid arbetslöshet. Företagare som väljer att inte omfattas av de offentliga försäkringarna i dessa delar får en motsvarande sänkning av sjukförsäkrings- respektive arbetsmarknadsavgift. Genom att tillåta företagare att spara till egna trygghetslösningar skapas förutsättningar för fler företagare i Sverige.
13