Sjukförsäkringen position paper

Transkript

1 1 Sjukförsäkringen position paper Den svenska sjukfrånvaron steg med rekordartad hastighet under 90-talet, och ohälsotalet var som högst drygt 43 dagar (I februari 2010 hade det sjunkit till 32,5 dagar). 1 Vid den tidpunkt då ökningen avtog år 2003 var drygt personer permanent frånvarande från arbetsmarknaden med sjukoch aktivitetsersättning. Omfattande permanent sjukfrånvaro i kombination med allt längre sjukpenningperioder var det överskuggande problemet. Situationen ledde till en parlamentarisk enighet om nödvändigheten att vidta åtgärder för att vända den skenande frånvaron. Anna Hedborg tillsattes som utredare för att granska sjukförsäkringen. Hedborg konstaterade att det huvudsakliga problemet låg i en alltför mjuk tillämpning av sjukförsäkringen. Med andra ord var inte försäkringen försedd med de grindvaktsmekanismer som ett försäkringssystem med höga ersättningsnivåer kräver. Vidare konstaterades att tillämpningen inte var så homogen som man av rättssäkerhetsskäl kan kräva. Hedborg pekade bland annat ut minskade ersättningsnivåer, riktlinjer för sjukskrivning och en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen som önskvärda åtgärder för att vända utvecklingen. Sedan den 1 juli 2008 har sjukförsäkringen försetts med lagstadgade tidpunkter för bedömning av arbetsförmågan. Efter ett års sjukfrånvaro sänks ersättningsnivån från 80 till 75 procent och försäkringen har försetts med en bortre gräns. Denna s.k. rehabiliteringskedja har kraftigt kritiserats av oppositionen som framför allt menar att det är en reform som leder till utanförskap och som inte är försedd med några incitament för arbetsgivare att ta ansvar. Under 2010 kommer c:a personer att ha nått gränsen för rätt till ersättning. Dessa ges möjligheten att få arbetsförmedlingens hjälp till omställning. Debatten kommer under 2010 till stor del att präglas av dessa s.k. utförsäkrade och kring frågan om det finns tillräckliga möjligheter för dessa personer att finna en ny förankring på arbetsmarknaden. I debatten förekommer även åsikten att den attitydförskjutning och överutnyttjande av försäkringen som både Hedborg och Försäkringskassan identifierat inte har utgjort något reellt problem utan orsaken till de högre ohälsotalen förklaras istället enligt denna uppfattning av brister i rehabiliteringen. 1 Ohälsotalet är ett mått som används av Försäkringskassan vid beräkningen av frånvarons omfattning. Det beräknas genom att antalet dagar som under ett år betalas med ersättning från sjukförsäkringen divideras med antal personer i förvärvsverksam ålder (16-64 år).

2 2 Vad vill Svenskt Näringsliv - Fasta tidpunkter för bedömning av arbetsförmågan Sjukförsäkringen är en riskförsäkring som ska täcka tillfällig frånvaro på grund av arbetsförmåga till följd av sjukdom. En sjukförsäkring med hög ersättningsnivå behöver konstrueras med tydliga och förutsebara bedömningskriterier för bedömning av arbetsförmåga. Försäkringskassan har tidigare inte lyckats uppnå de målsättningar som funnits att bedöma rätt till ersättning och behov av insatser tidigt i sjukfrånvaroprocessen. Detta har lett till att sjukfrånvaroperioderna har blivit allt längre och utan någon strikt bedömning av om rätt till ersättning är uppfylld eller inte. De tidsgränser som nu införts bör bibehållas. - Instrument för bedömning av arbetsförmågan Det krävs en normering för bedömning av arbetsförmågan för att rehabiliteringskedjans bedömningstidpunkter ska uppfattas som rättsäkra och legitima. Det är därför av yttersta vikt att ett instrument för bedömning av arbetsförmågan utvecklas snarast. Det borde ha funnits på plats redan då rehabiliteringskedjan infördes, men utifrån nuvarande situation är det nödvändigt att ett sådant skapas utan fördröjning. - Karensavdrag Det tidigare remissbehandlade förslaget om införande av karensavdrag bör omedelbart verkställas. Genom att ersätta karensdag med karensavdrag uppnås en reglering som gäller lika för alla oavsett vid vilken tidpunkt sjukfallet inträffar - Sjuklöneansvar Arbetsgivare bör frivilligt kunna åta sig en längre sjuklöneperiod än 14 dagar, För detta kompenseras arbetsgivaren med en sänkning av sjukförsäkringsavgiften som motsvarar riskövertagandet. Om arbetsgivaren önskar en annan försäkringsgivare än Försäkringskassan för denna period, ska möjlighet ges att teckna sådan försäkring. Arbetsgivaren bör inte ha något sjuklöneansvar för personer som anställs efter lång sjukfrånvaro. - Avtrappning av ersättningsnivån Bör bibehållas. - Bortre tidsgräns för rätt till ersättning Bör bibehållas.

3 3 - Särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder med bibehållen rätt till sjukpenning ska kunna erbjudas dag då det kan konstateras att det inte är sannolikt att den anställde kan återgå till sin arbetsplats. Särskilt introduktionsstöd skall således kunna erbjudas redan efter sex månaders frånvaro och under denna tid ersättas med fortlöpande sjukpenning. - Aktiva åtgärder vid sidan av arbetsmarknadspolitiskt program För att övergången från sjukförsäkring till arbetslöshetsförsäkring ska leda till återgång i arbete krävs flexibilitet och förnyelse. Det arbetsmarknadspolitiska introduktionsprogrammet som erbjuds utförsäkrade måste kompletteras med andra åtgärder och dessa bör stimuleras av staten. Som exempel kan nämnas möjlighet för företagssammanslutningar att inom ramen för arbetsgivarringar erbjuda rehabilitering, arbetsträning och arbetsbyte. Ersättning ska utbetalas till den försäkrade på samma sätt som vid deltagande i introduktionsstöd och de företag som är medlemmar i ringen bör ges ekonomisk kompensation då man övertar delar av Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens uppgifter. - Sjukvård Rehabiliteringskedjan tar ingen hänsyn till om sjukskrivningstiden förlängs till följd av väntetid i vården. Detta medför att det är av största vikt att de tidpunkter för bedömning av arbetsförmågan som finns även reflekteras i landstingets arbete. Svenskt Näringsliv ställer sig tveksamt till utformningen av den s.k. rehabiliteringsgarantin. Stödet som det utformas idag är avsett att finansiera behandlingar för de mest frekventa sjukskrivningsdiagnoserna. Stödet är till ingen del kopplat till hur tidiga vårdinsatserna är. Effektiva privata vårdgivare riskerar också att inte komma ifråga. Därför bör förutsättningarna för detta stöd till landstinget tydligare kopplas till att behandling ges i sådan tid att den försäkrade inte riskerar att förlora rätten till ersättning och till följd av detta snabbare är tillbaka i arbete. Obligatorisk konkurrensupphandling bör också vara ett krav om stödet förlängs. - Företagshälsovård Företagshälsovården kan utgöra en god kompletterande resurs i det förebyggande och rehabiliterande arbetet för arbetsgivare. Företagshälsovården bör även fortsättningsvis bygga på frivillighet då företagens behov och företagshälsovårdens utbud ser mycket olika ut. Den företagshälsovårdssatsning som regeringen gjort (600 miljoner kronor som direkt stöd till branschen) är inte utformad på sådant sätt att den kan förväntas att ge fler arbetsgivare erforderligt stöd till snabba insatser. Stödet bör därför omgående omformuleras och istället utges direkt till beställaren (dvs arbetsgivaren) som ges möjlighet att avgöra vilken rehabiliteringsaktör som är lämpligast utifrån företagets behov. Endast genom ett sådant förfarande kan stödet leda till ökad efterfrågan och en konkret kostnadslättnad.

4 4 Såsom stödet nu är utformat är det fråga om direkt branschstöd vilket kraftigt avvisas av Svenskt Näringsliv - Avdragsrätt för arbetsgivarefinansierad sjukvård Företagshälsovård och rehabilitering är idag avdragsgilla kostnader för företagen. Däremot är sjukvård inte det. Svenskt Näringsliv anser att all arbetsgivarefinansierad vård bör behandlas lika. Därför bör även sjukvård som finansieras av arbetsgivaren, t.ex. privata sjukvårdsförsäkringar, vara avdragsgilla kostnader för företagen. Det finns dessutom evidens för att privata sjukvårdsförsäkringar (som omfattar alla på arbetsplatsen) har positiva effekter på sjukfrånvaron i företaget. - Partsövertagande Svenskt Näringsliv avvisar tanken om ett partsadministrerat sjukförsäkringssystem. För ökade incitament för försäkringsgivaren att vidta adekvata och tidiga insatser skulle Svenskt Näringsliv istället välkomna möjligheten för arbetsgivare att försäkra sitt kollektiv anställda hos annan försäkringsgivare än Försäkringskassan. Detta är möjligt i ett försäkringssystem som vilar på förutbestämda kriterier för bedömning av rätt till ersättning. - Finansiering av sjukförsäkringen Avgifter bör endast betalas på lönedelar som motsvaras av rätt till ersättning. Sjukförsäkringsavgiften bör beräknas på aktuarisk grund. En sänkning ska inte medföra motsvarande ökning av den allmänna löneavgiften. Det finns inget logiskt stöd för att den totala avgiftssatsen för sociala avgifter ska vara oförändrad över tid. - Återgång i arbete Bedömningen av rehabiliteringskedjan kretsar nu kring frågan om den lett till att personer lämnat försäkringen återgår i arbete eller inte. Svenskt Näringsliv anser att de arbetsmarknadspolitiska vägarna för att stötta personer som inte längre har rätt till ersättning från sjukförsäkringen måste vara flera och erbjuda ett större utbud av variation. Därför bör särskilda insatser nu ägnas åt att utforma en mångfacetterad arbetsmarknadspolitik som är beredd att med ett brett utbud av åtgärder stötta personer med en lång sjukfrånvarohistoria. - Ekonomiska incitament för arbetsgivare Enligt en OECD-rapport som både opposition och företrädare av alliansregeringen refererar till, saknas ekonomiska incitament för arbetsgivare att vara aktiva i sjukfrånvaroprocessen. Svenskt Näringsliv delar inte denna syn och menar att anställningsförhållandet i sig är en så kostnadsdrivande och ett så långtgående åtagande att det för arbetsgivaren alltid finns mycket goda incitament att vara aktiv, vid sidan av de skyldigheter som följer av lagstiftning. För att ytterligare medverka till arbetsgivarinsatser, bör ytterligare stimulanser

5 5 ske genom införandet av nedsättning av sociala avgifter i samband med till exempel medlemskap i arbetsgivarringar, full avdragsrätt för sjukvårdsförsäkring, stöd till beställare av FHV eller annan rehabiliteringsaktör. - Rehabiliteringsförsäkring En rehabiliteringsförsäkring, såsom föreslagits av oppositionen avvisas. Rehabiliteringsansvaret bör förtydligas ytterligare så att det klargörs att arbetsgivarens ansvar avser åtgärder på arbetsplatsen medan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ansvarar för externa åtgärder och åtgärder som syftar till att återgå i arbete på annan arbetsplats. - Överutnyttjande/Attityd Det råder inga tvivel om att attityden till sjukförsäkringen påverkade sjukfrånvarons storlek under 90-talet. Detta bekräftas av såväl Försäkringskassa, Socialförsäkringsutredningen och av opinionsundersökningar som genomförts av Svenskt Näringsliv. Attityden till försäkringen påverkade inte endast antalet fall utan, möjligen av störst betydelse, även längden på sjukskrivningarna. Attitydförskjutningen påverkade såväl försäkrade, arbetsgivare och inte minst beviljande myndighet Försäkringskassan. - En bättre fungerande arbetsmarknad Arbetsmarknadens funktionssätt hänger tätt samman med sjuktalen. Med en strikt arbetsrätt tenderar människor stanna på arbetsplatser där de inte trivs, vilket kan resultera i en minskad motvilja mot sjukskrivning men även i sig skapa ohälsa. För den som tillfrisknat eller har arbetsförmåga trots sjukdom, och som inte har en arbetsgivare, är möjligheten till ny anställning avgörande. Arbetsmarknadens funktionssätt är central, eftersom anställningsbarheten även är kopplad till efterfrågan på arbetsmarknaden. Höga kostnader för att anställa gör att färre vågar anställa den som varit frånvarande länge. Nystartsjobben har sänkt kostnaderna för att anställa den som varit frånvarande, men nedsättningen är tidsbegränsad och speglar inte att vissa individers arbetsmarknadschanser skulle öka om anställningskostnaderna permanent var lägre. Fortsatta sänkningar av skatten på arbete skapar incitament till arbete.