Hamnarbetare än sen då? sid 9. Bankkris, inget nytt sid 20. Sista båten till Arvika sid 6. Mobbning, lösningar finns sid 18. Helsingborg mer än färjor sid 12. Kajsa Grytt i hamn sid 16.
LEDARE I INNEHÅLL Inför en ny avtalsrörelse AVTALEN FÖR STUVERIBRANSCHEN löper ut 31 mars i år och vi står inför en ny avtalsrörelse. En utvärdering av fjolårets förhandlingar ger ett blandat intryck. Knappast någon gång tidigare har förbundet varit så väl förberett som då. Förhandlandet inleddes i god tid, med principiella diskussioner med utgångspunkt i att lokala avtal var en möjlighet också för Svenska Hamnarbetarförbundet. Avtalskonferensen på Hasseludden i februari lade fast en väl genomtänkt förhandlingsstrategi med krav på en realistisk nivå. Tyvärr kan konstateras att strategin ej höll hela vägen och den överenskommelse som, i slutet av sommaren, slöts mellan Stuvareförbundet och Transport var mycket medioker, trots Transports skrammel med konfliktvapnet och en dags arbetsnedläggelse. Positivt för Hamnarbetarförbundet var att ett antal avdelningar uppnådde lokala överenskommelser med klara förbättringar av villkoren. Den mest kända är naturligtvis kollektivavtalet i Halmstad, med det sorglustiga efterspel vars slut vi ännu inte sett. I år har avtalskonferensen hållits i Sundsvall. Resultatet redovisas på annan plats i tidningen. Det lokala och centrala förhandlandet skall parallellköras för att, med största sannolikhet, i en senare fas sammanfalla. Vad detta kan utmynna i är naturligtvis omöjligt att sia om - alltför många osäkra faktorer finns - men avtalskonferensen visade en stor enighet och vilja att verkligen ta kamp för de krav som fastställdes. Samtidigt som tillförsikt och förhoppningar finns inför avtalsrörelsen kan man inte undgå att känna en viss frustration. Många av de försämringar som skett/införts under senare år ligger på en nivå som gör det svårt, om inte omöjligt, för den fackliga rörelsen att söka kompensera. Ekonomerna Carl Hamilton och Dag Rolander vid Handelshögskolan i Stockholm har visat att djupet i den svenska krisen är orsakad av politiska beslut. Den förda politiken, "Den enda vägens politik'', har resulterat i att BNP idag är fem procent lägre än vad den behövt vara, motsvarande en förlust på ca 75 miljarder kronor per år och 250 000 arbetstillfälen. Regeringens beslut att överge principen att staten inte skall låna i utländsk valuta innebar i praktiken att staten övertog enorma utlandslån som tidigare legat hos storföretagen. Detta förorsakade valutaförluster som Hamilton och Rolander beräknat till 600 miljarder kronor, en förlust som fått bäras av skattebetalarna. Hur skall vi som medborgare och skattebetalare kompenseras för dessa grava missgrepp? Det finns sätt att ta sig ur krisen relativt snart enligt Hamilton och Rolander. Åtstramningarna från hösten 1992 måste återtas så att den privata konsumtionen ökar, marginalräntan måste sänkas till fyra procent och ett övergivande av prmopen om inflationsbekämpning till varje pris, är några av de åtgärder som dessa ekonomer förordar. Detta kräver dock en radikalt annorlunda ekonomisk politik än den idag förda. BJÖRN A. BORG ARBETAREN 1/94 Svenska Hamnarbetarförbundet är ett fristående fackförbund för arbetare inom hamn- och stuverinäringen, samt arbetare med likartade arbetsuppgifter. Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har idag avdelningar i 24 svenska hamnar och dessutom på landoch flygterminaler. Målsättningen för Svenska Hamnarbetarförbundet är att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas bestämmanderätt i företagen och krav på produktionens styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets intressen tillgodoses på bästa sätt. Vidare att verka för sociala reformer och solidaritet med arbetarklassen - nationellt och internationellt. För ytterligare upplysningar kontakta den lokala avdelningen på orten eller förbundskontoret i Örnsköldsvik, tel 0660-135 70. Avd 1 i Stockholm, 08-667 83 47. Avd 4 i Göteborg, 031-51 54 51. innehåll: HAMNARBETARE ÄN SEN DÅ? För Lasse 22:an kom pensioneringen som en befrielse. Nu kan han göra det han verkligen vill. Men det finns risker med den nyvunna friheten också............. 9 HELSINGBORG NÄST STÖRSTA HAMNEN I Helsingborg går båtarna tätt. Såväl bil- och passagerarfärjor som tågfärjor och containertrafiken. Men allra bäst går aluminiumlossningen................ 12 MOBBNING MINSKAR MED RUNDGÅNGSSYSTEMET Efter år av maktlöshet inför mobbning på arbetsplatsen kommer nu en för Europa unik svensk föreskrift som reglerar relationer på jobbet.... 18 BANKKRISEN EN FÖUD AV KAPITALISTSYSTEMET För Stefan earlen, ekonomihistoriker, är bankkriser inget nytt. Han känner igen den senaste och kan peka på flera föregångare i historien... 20 NATURGASEN RENASTE BRÄNSLET Lars-Åke Tylegård fortsätter arbetsmiljötemat med information om naturgas och hybriddrift........ 22 OMSLAGSPROFILEN Eivind Nordström började som "blixt" i Göteborgs hamn for 30 år sedan. Han väljer friheten för tryggheten i en fast anställning................ 24 2 H AMNA R BE TARE N 1 / 94
LOSSAT ~ LOSSAT Sjöfart mest effektivt. Vad har hänt Julio? Följande citat är hämtat ur en socialdemokratisk sjöfartsmotion i riksdagen undertecknad av 14 namn: "Sjöfartsnäringen är viktig för samhällsekonomin. Av den svenska utrikeshandeln på ca 100 miljoner ton transporteras 95 procent med fartyg. När det gäller inrikes transporter utgörs 37,8 procent av det totala godstransportarbetet av sjötransporter. Till detta kommer att KTH har konstaterat att sjöfarten är det mest transporteffektiva transportslaget. Medan lastbil med släp förbrukar 0,55 kwh per transportkilometer och godståget 0,20 kwh per transportkilometer förbrukar kustfartyget endast 0,12 kwh per transportkilometer." Källa: Svensk Sjöfartstidning nr 47/93. ( ( I höstas berättade vi i Hamnarbetaren om Julio, landsflyktig hamnarbetare från Peru. Julio och hans familj kom till Sverige i oktober 1992 och har sedan dess levt i stor osäkerhet om hur framtiden ser ut. Den svenska regeringen fattade i juli 1992 ett olyckligt policybeslut innebärande att mycket få asylsökande från Peru tillåts stanna. Detta beslut byggde uppenbarligen på bristfällig och/eller felaktig information om situationen i Peru. De förutsättningar regeringen byggde sitt beslut på var att normala demokratiska och rättsliga förhållanden råder i Peru. Så är det emellertid inte och bl a har en process-ordning införts, under terroristbekämpandets täckmantel, där den tilltalade kan dömas till dödsstraff för olika terrorist-relaterade brott. Den svenska regeringen utgick från att alla, förutom terrorister med anknytning till organisationer som Sendero Luminoso, omfattades av normal rättsäkerhet. Detta är dessvärre inte fallet, och Julio och hans familj hyser en väl grundad rädsla för vad som händer om de skickas tillbaka till Peru. Julio och andra landsflytkiga peruaner har nu organiserat sig och arbetar hårt för att skapa en opm1on som tvingar fram en ändring av utvisningspolicyn. De uppvaktar olika myndigheter, politiska organisationer och bedriver i övrigt ett intensivt upplysningsarbete. Man kräver bl a att policybeslutet ändras och att en ny praxis skapas, att Geneve-konventionen för mänskliga rättigheter uppfylls och att en individuell prövning sker för asylsökande, istället för dagens kollektiva rutinbeslut. Tiden håller dessvärre på att rinna ifrån dem då beslut kommer att fattas under februari och mars i de flesta asylärenden gällande peruaner. Ännu en tid får alltså Julio, hans fru och dotter gå i ovisshet om sin framtid och om vad som händer då de fått besked. BJÖRN A. BORG Redaktion: Ulf Bergman (layout;grafisk formgivning), Björn A Borg (fackredaktör). Karl-Axel Sjölund (ansvarig utgivare), Mikael Ödesjö (chefredaktör). Postadress: Pilotgt 23, C/ O Ödesjö, 128 32 Skarpnäck. Tel: 08-604 98 94. Fax: 08-667 84 47. Prenumeration: 100 kr/år.utkommer: 4 ggr/år. Upplaga: 3 000 ex. Tryck: Esshå Tryck Adressändring? När Du, som är medlem eller prenumerant eller på annat sätt får tidningen Hamnarbetaren hemsänd per post, ändrar adress skall Du meddela detta till Svenska Hamnarbetarförbundet,' Box 406, 891 28 Örnsköldsvik. 1 / 94 HAMNARBETAREN 3
LOS SA T AV PER GUSTAV SSO N kassan måste stärkas, ny enskild avgift införs Enligt riksdagsbeslut i december 1993 förändrades finansieringen av Arbetslöshetsförsäkringen. Det tidigare systemet var beräknat klara av en arbetslöshet på maximalt 3 procent. Nu när den ligger på 10 procent har den finansierings-avgift som A-kassorna betalt inte räckt till på långa vägar. Man har därför beslutat införa en enskild obligatorisk avgift på 1 procent av inkomsten under 1994 och 2 procent från 1995. En rad missförstånd har uppstått kring diskussionen om en ny arbetslöshetsförsäkring och ett av de vanligaste har varit att man inte längre kommer att behöva betala någon avgift alls till sin A-kassa. Så är alltså inte fallet då den finansieringsavgift som A-kassorna nu slipper betala bara varit en mindre del av kassornas totala kostnad. Anställda skall även framgent ha sin lön, hyror skall betalas och alla andra kostnader vad gäller själva adminstrationen finns kvar, för att arbetslöshetsersätt-ningen skall kunna betalas ut. Hamnarbetarnas A-kassas styrelse har därför beräknat att avgiften kan sänkas med 15 kr/månad från den 1 februari 1994 och uppgår då till 35 kr/månad. De andra stora förändringar som regeringen velat införa gällande arbetslöshetsförsäkringen fick inte tillräckligt gehör i riksdagen och har därför skjutits på framtiden för eventuellt beslut under våren 1994. Liksom tidigare kommer avgiften, såväl den till A-kassan, som den som betalas med skatten, att vara avdragsgill i deklarationen. BJÖRN A. BORG Utbetalningsdagar från A kassan 1994: Januari: 07, 20 Februari: 03, 17 Mars: 03, 17, 31 April: 14, 18 Maj: 13, 26 Juni: 09, 23 Juli: 07, 21 Augusti: 04, 18 Sept: 01, 15, 29 Oktober: 13, 27 November: 10, 24 December: 08, 22 Förbundskonferens i Sundsvall Den 16 och 17 februari hölls förbundskonferens i ett vintervackert Sundsvall. Huvudtemat för konferensen var avtalsrörelsen 1994, och efter långa och genomgripande diskussioner kom vi fram till de avtalskrav som skall ligga till grund för såväl de centrala som de lokala avtalsförhandlingarna. En strategi för avtalsrörelsen lades också fast och, utan att glädja våra motparter med en alltför detaljerad redogörelse, beslöts att de centrala och lokala förhandlingarna skall drivas parallellt, för att i ett förmodat senare skede sammanfalla. KRAVEN SOM FASTSTÄLLDES VAR: 1. Avtalsperiod t o m 31/12 1994. 2. Löneförhöjning med 9 procent på utgående lön (2 procent kompensation för egenavagifter, 4 procent kompensation för inflation och 3 procent för strukturella vinster/löneökning). 3a. All övertid är frivillig. b. Lägsta löneförhöjning vid övertid 100%. 4a. 8-timmars garanti för extra den dag de är uttagna i jobb (mån-fre). b. Ingen lönedifferentiering; extra-ordinarie. 5. Den ordinarie arbetstiden utgörs av 8 timmar mellan kl 06.00 och 16.00 mån-tre. 6. Utrymme för lokala överenskommelser. På konferensen diskuterades också sambandet förbund - A-kassa utifrån de förändrade förutsättningar som genomförs gällande arbetslöshets-försäkringen. Det framkom en stark vilja att värna vår egen A-kassa gentemot en statlig. Sundsvallsavdelnngen stod för de praktiska arrangemangen och skötte dem på bästa sätt, från de lokala transporterna, till inkvarteringen på Södra berget. BJÖRN A. BORG 4 HAMNARBE T A RE N 1 / 94
LOSSAT ~/'Cb//i), 85 år Lundkvist Ruda Karl-Axel Söderblom Söderhamn 15 april Hortlax 3maj Axel Persson Bjästa 1 mars Jan Adolfsson Torslanda 16 mars 18 april 80 år Esko Laurila Helmer Nygren lsedor Rensfelt Nyland Ava Luleå 31 mars 5 april 21 mars Christer Bengt Egon Svensson Johansson Andersson Näsum Göteborg Råneå 5 april 15 april 25 april Sture Carlsson Clas Åke Simlångsdalen Hansson 9maj Figeholm 70 år Arne Karlsson 5maj Göteborg Gustav Eriksson 12 april Kramfors Hans 13 mars Abrahamsson Stockholm 65 år Hans Johansson 5 mars Sven Gunnar Göteborg Blom berg 19 april Håkan Hjelteby Leandersson 1 mars Knut Andersson Kungsbacka Nonfjärden 23 mars Bo Enström lmaj Umeå Rolf Andersson 3 april Malte Sjölin Kungsbacka Helsingborg 31 mars Arne Renström 2maj Sundsvall Chister Krantz 11 maj Rudolf Lilla Edet Svensson 27 april Halmstad &Oår 15 april Frits Olof Dennis Koslowski Andersson Åke Sundqvist Norsborg Mölnlycke Piteå lomaj 4mars 20april Rolf Lennart Björkman Sundbyberg 12 april Carl Johan Martin Wiklund Andersson Lögdeå Stenkullen 27 mars 13 mars Rune Rockvall Ha Ido Pauli Pitkänen Stockholm Backlund Kungsängen 26 april Ange red 25 april 24 mars Olof Sjölund Helge Olsson Bollstabruk Lars Eslöv 21 mars Svensson 9april Norrköping Tord Johansson 3april Emsth Arnäsvall Andersson Byske 14 maj Gösta 11 april Hjömhede 50 år Alingsås Birger Bo Johansson 2maj HALMSTAD Inget varsel aktuellt hamnen går för fullt Allt tyder på att det inte kommer att bli någon omdirigering av gods som lastas och lossas i Halmstads Hamn. Det florerade ju rykten i höstas, efter Svenska Hamnarbetarförbundets avtal i Halmstads Hamn och den uteslutning ur Stuvareförbundet som hambolaget drabades av, att detta skulle leda till att rederier skulle komma att undvika hamnen. Uppgifterna späddes sedan på av såväl tidningen Transportarbetaren som Tidningarnas Telegrambyrå (TI), som påstod att Svenska Orientlinjen med anledning av avtalet i Halmstad skulle bojkotta Halmstads hamn. n dementerade visserligen ganska omgående uppgifterna man hämtat från Transportarbetaren, men Hamnarbetarförbundet såg sig ändå motiverat att förvarsla om blockad av fartyg och gods som omdirigerats från Halmstad på grund av det uppmärksammade avtalet. Något riktigt varsel lär dock inte komma att behövas. LUGNET FÖRE STORMEN. - Företaget har väl aldrig fungerat så bra som den här perioden, konstaterar Rolf Mårtensson, Hamnarbetarförbundets fackbas i Halmstad. - Inga konflikter, arbetet flyter och vi försöker visa att vi, alla beskyllningar till trots, inte är några egoistiska bråkstakar, utan att vi tar vårt ansvar. Efter den uppmärksammade avtalsuppgörelsen i Halmstads hamn i höstas blev ju hamnbolaget uteslutet ur Stuvareförbundet. Tämligen snabbt sade också Halmstads Hamn upp avtalet, något som är ovanligt att en arbetsgivare överhuvudtaget gör. Avtalet går ut 31 mars. Nu drar det ihop sig till nya diskussioner och förhandlingar. Rolf Mårtensson och hans hamnarbetarkamrater förbereder sig. - Enligt de centrala riktlinjerna skall ju varje avdelning sträva efter eget avtal. Nu har ju vi redan ett, så det blir ju lite speciellt för vår del. Men vi tänker inte, som vi anar att arbetsgivaren vill, sätta oss ner tillsammans med Transport och hamnbolaget för att åstadkomma en gemensam uppgörelse. Vi har 95 procent av de anställda i vårt förbund. Sedan är det ett par transportgubbar i verkstaden. Och egentligen är det ju faktiskt vare sig Stuvareförbundet eller Halmsads Hamn som krånglat till det, utan just Transportarbetarförbundet, hävdar Rolf Mårtensson, som hoppas att fler hamnar lyckas få egna avtal. Det skulle betyda mycket, säger han. MIKAEL ÖDESJÖ 1/94 H AMNARBE T A R EN 5
LOSSAT ~ LOSSAT Från hamnen i Arvika på 1890-talet. Sista båten till Arvika SATELLITER, SMHI OCH ENOK SARRI i all ära. Men till att förutskicka vårens ankomst till Arvika duger de inte. Till det skall det vara en båt. Här intill Sveriges innersta hamn har arvikaborna varje år väntat på sitt eget speciella vårtecken - Vårbåten. När årets första kommer dunkande vet man att Kung Bare definitvt fått sträcka vapen. Men i år lär arvikaborna få vänta förgäves på sin vårbåt. Allt tyder på att oljelastaren Framvik för sista gången har anlöpt Arvika Hamn. Istället tar SJ över transporterna. Och konsekvenserna inte bara för hamnen kan bli ödesdigra, även sjömärkning och framkomligheten i sund, kanaler och älvar kan bli lidande. Under hela seklet har lastbåtarna från Göteborg gått upp genom Göta Älv. Över Vänern och in i Byälven vid Säffle. Upp genom skogarna, för att till sist, efter 27 mil, komma fram till Glafsfjorden, en långsmal sjö i västra Värmland. Ett smalt sund leder här in till Kyrkviken och vid dess norra strand ligger Arvika på sluttningarna ner mot vattnet. SJ visar dålig moral De sista 20 åren har godstrafiken till hamnen inte varit hektisk, men oljebåtarna har trots allt klarat 40-50 laster om året. Storhetstiden var på 1930-talet då såväl gods- som passagerartrafiken blomstrade. Och att traditionens makt är stor, även när det gäller båttrafiken till Arvika, får nu Tore Nilsson, Ahlmarks oljebolag erfara. - Folk ringer och undrar om det är sant att det inte kommer någon mer båt. De är upprörda och sorgsna, och jag förstår dem. För känslomässigt känns detta som en tung förlust. Det är ju en epok som går i graven, suckar Tore, som själv de senaste tjugo åren tagit emot oljebåtens leveranser. Även om inte Tore öppet erkänner det så finns det underförstått en kritik mot SJ och deras moral i att oombedda gå in och lägga en offert som kraftigt dumpar transportpriserna. Ett så förmånligt pris att Ahlmarks inte tycker sig ha råd att tacka nej. Det är inte heller första gången SJ agerar på det här sättet. Det har också visat sig vid liknande uppgörelser tidigare att det statliga verket i sin monopolställning och med avtal på fickan efter några år när det är dags för nya uppgörelser sakta men säkert trissar upp priserna. - Riskerna är då att det kan vara försent att återuppta oljebåtstrafiken, konstaterar Tore Nilsson. Inte gett upp hoppet Nu är det emellertid inte alldeles säkert att alla de värsta farhågorna besannas. För under vinterns gång har allt fler insett båttrafikens betydelse både känslomässigt och konkret. Såväl i Arvika som i Säffle och Åmål höjs röster nu för att öppethållandet av t ex Säffle Kanal måste bibehållas så att den inte slammar igen. Detsamma gäller Skasåsrännan, där oljebåtarna med sin framfart naturligt hållit rännan fri från slam. Något som fritidsbåtstrafiken är beroende av. På Arvika Kommun har man, sedan signalerna om oljebåtarnas upphörande kom, förberett sig. - Eftersom vi enligt kommunallagens 4:e paragraf inte får stödja enskilda företag, även om vi skulle vilja, kan vi inte på så vis rädda oljebåttrafiken. Däremot får vi ju verka för det allmännas bästa, vilket vi också gjort. Tillsammans med Säffle satsar vi vardera 75 000 kronor om året i en femårsperiod för att säkerställa framkomligheten i farleden mellan städerna. Pengar som förstås får ses som en satsning på turismen, först och främst, hälsar Bengt Andersson, kommunens kommunikationsansvarige. På Ahlmarks har man heller inte helt gett upp tankarna på att låta åtminstone någon eller några transporter gå med båt. - Man kan inte räkna tillvarons alla värden i kronor och ören. Inte ens i ett företag med lönsamhetskrav. Man måste må bra känslomässigt också, det är nog så viktigt, understryker Tore Nilsson. Så, det finns kanske skäl, kära arvikabor, till att hålla utkik efter Vårbåten ändå! MIKAEL ÖDESJÖ 6 H AMNARBE TAR EN 1/ 9 4
LOSSAT SENT SKALL SYNDAREN VAKNA "Facket passivt om arbetsmiljön. Förbättringar främst arbetsgivarens förtjänst, säger förre Transport-basen". Allt enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Denne förre Transportbas är Johnny Grönberg som, efter att ha varit en nödlösning efter Hans Ericsson-eran som förbundsordförande under 1980-talet, förpassades ut i kylan av sin efterträdare. Johnny Grönberg, nu direktör i Blekinge-fonden - en av arbetslivsfonderna, har funnit att mindre än tio procent av de 300 beviljade arbetsmiljöprojekten i Blekinge tillkommit på fackets initiativ. För det första måste konstateras att detta förefaller vara en missvisande uppgift. Det är arbetsgivarna som skriver ansökningarna till arbetslivsfonderna och ingen tror väl att de skulle ange facket som initiativtagare om det inte föreligger mycket speciella omständigheter. För det andra - och det verkligt avslöjande med artikeln - är att man här får en förklaring till Transports många tillkortakommanden inom arbetsmiljöarbetet och överhuvudtaget d~ stora frågorna ute på arbetsplatserna. Lyssna bara på fortsättningen av den forne arbetarledarens uttalande enligt Svenska Dagbladet: "Arbetsmiljöfrågorna har tyvärr aldrig haft hög status i det fackliga arbetet, förklarar Johnny Grönberg. Skyddsombuden har utsetts i samma ordning som man väljer vänsterytter i ett fotbollslag, det vill säga sist." Och vidare: "Fackets visade ointresse för de stora frågorna ute på arbetsplatserna, hur man skall göra jobben meningsfulla och få folk att trivas beror på att de förtroendevalda lyssnar för lite på medlemmarna, anser han." Jösses, man skulle ju kunna tro att det är en tokig hamnarbetarförbundare som uttalar sig om Transport, men det är alltså den man som i nära tio år innehade den högsta posten i en facklig organisation ingående i en rörelse vars ledare han nu i det närmaste inkompetensförklarar! En så total blindhet för den roll han själv spelat under många år har sällan skådats som den Grönberg visar upp. För det kan väl inte vara så att innehavaren av ordförandeskapet under många år i själva verket var totalt maktlös och att någon annan styrde och ställde?! BJÖRN A BORG Falska fega flygblad figurerar Redaktionen vill inte undanhålla läsarna innehållet i följande flygblad som har sitt ursprung i Holmsund: H LÖGN OCH FÖRBANNAD DIKT Så kan man väl inte börja ett inlägg. Jojomänsan med ä som i jävlar, det kan man, idet här fallet.i snart tjugotvå års tid har eländet pågått och jag begriper fortfarande inte varför. Man skulle kunna rada upp hur många argument som helst som talar emot en fortsatt existens, sakliga och korrekta argument. Gång efter annan trampar gulingarna i klaveret, men tror ni att dom lär sig, icke sa nicke. Man slår en vals och skyller ifrån sig, tar åt sig äran och kallar oss i fronten vid namn som inte lämpar sig i skrift. Snaskigheter och lögner, det är så man behandlar sina medlemmar.det är synd att man inte tillåter sina egna att utbilda sig. Här kan man verkligen tala om förtryck och diktatur där några få, självutnämnda språkrör påstår sig förespråka medlemmarnas önskan. Eftersom inte medlemmarna kommer till tals så är det inte deras synpunkter som framförs! Du som är medlem i denna, minst sagt märkliga, förening måste väl för höga böveln nån gång fråga dig själv: När fick jag en inbjudan till facklig utbildning senast? När fick jag en redovisning av vart medlemsavgiften går och vad den används till? Vem ser till att det finns tillgång till utbildning för skyddsombud? Hur kan det komma sig att AMF-försäkringen gäller även mig, trots att jag inte tillhör LOfamiljen? Vad har vi gjort för att rädda jobben på industrikajerna? Svaret på den sista frågan är: Hotat med konfliktåtgärder så till den milda grad att industrin nu slänger ut oss, därmed har ni bäddat för att industrikajerna tas över av fabriksarbetarna. Du som medlem ska veta att era s k ledare inte ens har besökt dom företag där hamnarbetarna i inledningsskedet hotas av utestängning. Det har däremot vi som tecknar avtalet åt dig. Den som läst så här långt och ännu inte förstått, sök upp en Transportare så berättar han om vikten av korrekt information. Den som har läst så här långt och förstått, grattis, det finns fortfarande hopp. Välkommen till Transport hamnarbetarnas fackförening. LARS-GÖRAN HOLMLUND. (med egen signatur) Transports Avdelning 1. H I Nationalencyklopedin står: "Gul fackförening, facklig sammanslutning som styrs eller kontrolleras av arbetsgivare i syfte att förhindra strejker eller motverka arbetarnas inflytande på lönebildningen eller andra produktionsförhållanden. De arbetsgivarstyrda fackföreningarna bildades ofta på kristliga eller liberala grunder. " Sakligheten i övriga delar av Holmlunds (?) flygblad står inte användandet av begreppet "gul fackförening" efter. Eller finns det verkligen någon som tror att stuveridirektörerna styr Svenska Hamnarbetarförbundet? BJÖRN A. BORG ".. jag fick inte låna några handskar, och svaret glömmer jag aldrig!" Författaren, musikern och debattören Ulf Lundell, berättar i Hamnarbetaren 4/ 93 om en förmiddags arbete i vår hamn, sedan gav han upp av utmattning. Jag skriver vår hamn. Dit kom jag som sjuttonåring i februari 1964. Vid nyss fyllda arton år blev jag fast anställd som stuveriarbetare. Då som den yngste fast anställde stuveriarbetaren i stuveribolagets historia. Visst fanns det anställda artonåringar hos stuveribolaget. De var anställda i en särskild truckförarkår. Truckförarna hade mycket sämre lön än stuveriarbetarna. Där var det lätt att få anställning. Men för att bli stuveriarbetare fordrades det bland annat ett godkännande på det lokala fackföreningsmötet. I maj i år är det 30 år sedan min anställning och mycket har förändrats sedan min första dag i hamnen. Jag minns Lundells jävla säckar, säckar som före Lundell var sydda papperssäckar. Arbetet kunde vara i veckor med tvångsövertid varje kväll. Eftersom man kunde få gå från båt till båt. Man kunde inte ha skor eller handskar utav läder, den kladdiga kalk-salpetern gjorde att de krympte till halva storleken och blev stela. Det var gummistövlar som gällde. Om händerna fick man vara utan. Med gummihandskar kunde man inte greppa de hala kletiga säckarna. Papperssäckarna i kombination med den kladdiga salpetern gjorde att pappret blev som sandpapper. Det slet på fingertopparna. De blev så blanka så att det skulle ha varit omöjligt att lämna ett finge r avtryck. Skinnet blev utslitet och köttet kom fram. Salpetern sved som eld. Vi försökte med allt. Lindade fingertopparna med isoleringsband, som ganska snabbt dock gled av. I min förtvivlan tänkte jag vid ett tillfälle att jag måste försöka med gummihandskar trots allt, för jag står inte ut med sved an. Så på en rast söker jag upp stuveribolagets kontor. Frågar blygt och vänligt om jag kan få låna ett par gummihandskar. Jag fick svaret: ". Tycker du att arbetet är tungt och arbetsamt är det bara att du säger upp dig och söker ny anställning! " Jag fick inte låna några handskar, och svaret glömmer jag aldrig. "LASSE FISKAR"N" 1 / 94 HAMNARBETARE N 7
LOSSAT _femtekolonnarna. I slutet av förra året kom så avslöjandet att vårt grannland fått sin egen "Norge-historia". Men det är inget som vi kan skratta åt. För vi har vår egen story på samma ruttna ämne, fast den bara ännu inte hunnit bli historia. I tjugo års tid avlyssnade norska LO och Arbeiderpartiets ledning möteslokalerna i Oslos Folkets Hus. Detta för att hålla koll på den interna oppositionen plus att man också kunde spionera på andra organisationer som höll möten där. Boken om avslöjandena har titeln "De visste allt" och ges ut av Tidens Förlag. En bok på samma ämne "Kommunistjägarna" berättar hur liknande metoder har använts här i Sverige av vissa mörkermän inom Lo och SAP för att registrera oliktänkande ute på arbetsplatserna. Vad är det för små rädda kryp som kallar sig för arbetarledare och demokrater och samtidigt sysslar med sådan här verksamhet? Man får väl förmoda att vi inom Hamnarbetarförbundet har blivit synade på olika sätt genom åren, med hjälp av både tekniska finesser och gökungar i det egna boet. Ni kommer väl ihåg hur högerfolket i sosse- och LO-toppen var rörande eniga om att införa ett strejkförbud för några år sedan. Detta tillsammans med tex avskaffandet av valutaregleringen, bort- tagandet av subventionerna på våra matkuponger och det ständigt återkommande snacket om att visa återhållsamhet i lönekraven; "vi måste ju ta vårt samhällsansvar", som det så vackert brukar heta. Är det några som tar sitt ansvar så är det väl arbetarna som varje månad, år ut och år in, betalar sin skatt! Och vad har vi för det? Jo, nedskärningar i den sociala trygghet som skall följa människan från vaggan till graven. Jag skulle vilja säga så här: Ju mer vi tjänar och på det sättet håller hjulen igång genom ökad konsumtion, desto mer får också statskassan in. Det borgerliga blocket fick allt serverat inför det senaste valet. Det räckte för dem att gå ut med valfläsket - SÄNKT SKATI! De behövde inte ens säga för vem de tänkte sänka skatten. Troligen kommer sossarna tillbaka i regeringsställning efter höstens val, för att då återupprepa det som varje ny regering säger när de avlöst det andra blocket, nämligen: "Arvet från den tidigare regeringen och misskötseln av Sveriges ekonomi gör att de tilltänkta reformerna får vänta tills landet fått en bättre soliditet". Frågan är hur länge vi arbetare skall vara statister i detta skådespel innan vi lägger ned pjäsen? Och så har då "Rörelsen " börjat röra på sig, och detta med anledning av mygel och fallskärmsavtal (undrar hur stor Stig Malms fallskärm är? Är det någon som känner till det, eller har arbetarrörelsen lyckats täta läckorna?) Nåväl, hur som helst, i alla fall hade ca 30 000 trogna sossar samlats framför Kanslihuset i Stockholm för att demonstrera för ökad sysselsättning och rättvisa. Ett väl regisserat möte signerat socialdemokraterna och LO, där man skrapat ihop rädisorna (du vet de där som har ett tunt skal av rödaste rött och som är vita inuti) från de olika partidistrikten. De var ju för f-n tvungna att göra något. Hur många gånger har vi inte hört att byken skall tvättas? Att lössen skall skakas ur fanan? Norrmännen får väl nu ta och ge sin lusekofta en ordentlig genomsköljning. Det skall bli intressant att se om de interna skandalerna gör att avtals- och valrörelsen tvingas bli radikalare än vad som varit tänkt. Som sagt var, fortsättning följer. Håll öron och ögon öppna och tänk på följande ord med anledning av rubriken till denna artikel: - Du har en vän, hans leende kan dölja en kniv. Hälsningar med hopp om en fin vår (åtminstone för arbetarna) HENRIK JOHANSSON, Göteborg Jakten på radioaktivt gods intensifieras För ett och ett halvt år sedan upptäcktes en container i Stockholms hamn som innehöll radioaktivt smittat skrot. Lasten, som kom från Estland, innehöll kopparskrot, troligtvis från en atomubåt eller ett kärnkraftverk, enligt Statens Strålskyddsinstitut. Tullmyndigheterna har sedan upptäckten intensifierat sina ansträngningar att förhindra ytterligare smugglingsförsök av radioaktivt nedsmutsat gods, men även av andra farliga och giftiga ämnen. -Ifjol lånade vi mätinstrum- ~ LOSSAT ent av militären, men sedan dess har vi utvecklat nya, mycket effektivare intensimetrar, så att vi nu på bara några sekunder får utslag vid en mätning, upplyser Hans Ohlsson, kontrollchef på Östra tullregionen, som menar att man även vidare kommer att "höja garden" för en skärpt bevakning och planerar att införa stationära mätningssystem i hamnar och godsterminaler, främst längs ostkusten. Sedan beslaget 1992 kontrollmäts alla metallaster från Baltikum och Ryssland. Det har hittills inte påträffats något gods smittat av kobolt 60. Däremot har en del andra beslag av minst lika allvarlig art gjorts. - Vi har under den här tiden beslagtagit bland annat 240 gram Cesium 133 till ett värde av ca 100 000 kronor. Ett högexplosivt ämne som omedelbart reagerar i kontakt med luft och vatten och som även i mycket små mängder orsakar en explosion som skulle pulvrisera ett stort fartyg, berättar kontrollchefen. Okunniga smugglare Han avslöjar också att det bland smugglande passagerare påträffats sådana här strålningssmittade metaller och att smugglarna oftast är okunniga om vad det egentligen är de söker köpare till. - De verkar resonera som så att: "Är det radioaktivt så är det värdefullt". Att de utsätter sig själva och sin omgivning för livsfara förstår de inte. Att den här nya typen av smuggelgods skulle vara någon stor risk för hamnarbetare, tulltjänstemän och andra som hanterar godset anser inte Hans Ohlsson. - Jag har lärt mig under det här året att det krävs relativt lång tids bestrålning för att man ska riskera ohälsa, men inte desto mindre vill vi göra allt för att eliminera de risker som finns. Man kan ju aldrig veta vad en sådan här radioaktivt smittad last innehåller. Den container, i vilken det radioaktivt smittade kopparskrotet påträffades, skulle ha kostat svenska staten ca 5 miljoner kronor att ta hand om för slutförvaring. Istället skickades den tillbaka till Tallinn. Enligt de senaste rapporterna finns den fortfarande kvar i hamnen där. - Det verkar som ingen vill veta av den, konstaterar Hans Ohlsson. MIKAEL ÖDESJÖ 8 HAMNARBETAREN 1 / 94
LASSE 22:AN,..._~"""'-~~.-~ --------~...,,,., -~ Hamnarbetare än sen då? Namn: Lars, Lasse 22:an, Gustavsson. Ålder: 63 år. Yrke: F d hamnarbetare, nu pensionär. Familj: Ogift. Intressen: Fiske, sport och resor Drömmar: Resor och äventyr i Asien och Australien. Livet som pensionär medför både möjligheter och risker. Äntligen kan man förverkliga sina drömmar eller också se dem gå upp i rök. Eller kanske något mitt emellan. Farorna i att efter ett långt yrkesliv skapa nya rutiner, bli aktiv för sin egen skull och få pengarna att räcka till är uppenbara. Otaliga är också de öden där pensionären hamnar i en förlamande passivitet, isolerad från arbetskamrater och övrig omgivning, där TV:n med sin dragningskraft slutligen fångar allt det intresse pensionären lyckas uppbåda. Lars Gustavsson, Lasse 22:an, pensionerades för tre år sedan. Då hade han varit hamnarbetare i mer än 30 år. Vi åker och hälsar på honom forts. 1 / 94 HAMNARBETAREN 9
och frågar hur livet som pensionär går. För att komma till Lasse får vi styra bilen ut mot Stockholms skärgård, kryssa fram på småvägar innan vi slutligen knixar oss in och parkerar under en enorm gran. Ner mot stranden inbäddad av sol, snö, is och glittrande blått vatten ligger Lasses lilla hus, en före detta sommarstuga, som nu är hans året-runt-bostad. Egen strand och brygga har han. Segelbåt och eka likaså. - Mja, mumlar han lite försynt, här är det väl bra. Lite ensamt kanske.., men jag trivs. Ja, välkomna in då. Från trevlig till vresig Vi sparkar av oss snön och kliver på. Lasse stökar runt i köket och skjuter in en!ångpanna med färsk sik, potatis, brysselkål, svamp, tomat och äggstanning. Stugan, som är från 1940- talet, bär i sin variation i möbler, tavlor, tapeter och prydnadsföremål prägel från flera decennier. I salongen där panoramafönstret vetter ut mot Strömmafjärden välver sig en vacker öppen spis i vilken Lasse har låtit installera en gjutjärnskamin för att få bra värmefördelning i stugan. - Jo, jag tvekade väl aldrig när bolaget frågade om jag ville gå j pension. Jag var ju bara 60, men usch så uttråkad. Från att ha haft varierande sysslor med mycket kroppsarbete har ju utvecklingen gått mot ensidiga uppgifter, köra truck och lyftkran. Dessutom kändes det inte speciellt meningsfullt att gå och röja sly titt som tätt, klagar han. I takt med att r "... faktum är att jag fortfarande blir bättre och bättre. " LASSE 22:AN "jag har visat brist på civilkurage" arbetstrivseln avtog och Lasse började känna av slitaget i axlar och knän förvandlades han från trevlig och lågmäld till vresig och avståndstagande. Arbetskamraterna protesterade inte nämnvärt när han meddelade sitt beslut. Som på de flesta arbetsplatser fick Lasse gå en förberedande kurs i hur man "lyckas" som pensionär. Fick lära sig lite om ekonomi, fick aktivitetstips och löfte om att även i fortsättningen få nyttja hamnbolagets pingisbord. Folkhögskolan ett lyft Men den stora grejen och förändringen det var att han sökte och kom in på en folkhögskola. Efter uppmuntrande påstötningar från en arbetskamrat tog han mod till sig och belönades med intagning. - Egentligen undrade jag vad en 60-åring som jag hade där att göra. Fast det gick över fort. För det blev två mycket fina år då jag fick umgås med och lära känna nya unga människor från en rad olika kulturer. Att åren på Årsta Folkhögskola var betydelsefulla förstår man inte minst av det uppnålade klasskortet på Lasses köksskåp. Förutom nya kunskaper i svenska, historia, engelska osv fick han nya perspektiv på både sig själv, samhället och livet i stort. Han insåg att han med åren fått mindre framtidstro, men att han också blivit mindre naiv och mer realistisk. - Fast jag insåg också att jag har hållit mig själv tillbaka. Inte sagt ifrån när jag har tyckt att saker och ting varit fel. Jag har visat brist på civilkurage helt enkelt och nu är jag förbannad på mig själv för att jag inte gett mig på de som spekulerar med arbetarnas pengar och de som låtit sig förblindas av makten. Värderar friheten högst Lasse blir riktigt ilsken. Mycket har dämts upp genom åren. Han känner sig trampad på och nonchalerad av dem som bara ser till egna ekonomiska vinningar. Själv får han ut 8 000 kronor i månaden i pension. Pengar som går åt utan att han för den skull gör några vidlyftigare utsvävningar. - Fast pengar är väl i sig inget man blir lycklig av. Jag värderar frihet och fritid högre. Därför tillhörde jag heller aldrig dem som strävade efter att komma över så många övertidstimmar som möjligt, påpekar han. Och som pensionär har han ju tid till sitt friluftsintresse. Nu åker han skidor och skridskor, fiskar, plockar svamp och rör sig i skog och mark i största allmänhet. Och en gång i veckan, på fredagarna, tar han bussen till stan och beger sig till hamnen för att spela bordtennis med de gamla jobbarkompisarna. - Det är ju kul både för umgänget och själva lirandet. Och vet du, faktum är att jag fortfarande märker att jag blir bättre och bättre. Det går alltså att utvecklas hela livet! Samtidigt tycker Lasse att han är rätt slö. Han tillhör inte dem som planerar tillvaron och pysslar med något oupphörligen. Han gillar att dra sig i sängen om morgnarna, ibland hela 10 HAMNARBETAREN 1/94
förmiddagarna. Men han vet också faran i detta njutningssökande. Hamnar framför TV:n - Det gäller att ha motivation sitt liv. Att skaffa sig intressen och goda vanor. Det kan vara enkelt, som att verkligen se till att kliva ur sängen på morgonen, tvätta sig och koka sitt kaffe. Annars är risken att man hamnar framför TV:n och på sin höjd orkar lämna in en tipskupong för att få lite spänning i tillvaron. Livet i och kring Lasses lilla stuga är inte fyllt av umgänge med andra människor. Det är mest sommarstugor och till Lasse kommer det sällan besök mer än högst nån gång i månaden. Lite oftare ringer det i hans telefon, men själv är han inget xidare på att ta kontakt. Han är litet av eremit och ungkarl i ett, påstår han. - Tja, det är klart att det skulle kunna vara trevligt med ett förhållande. Och jag har väl prövat några gånger. Fast det har inte hållt så länge. Det blir så mycket anpassning och kompromisser. Och runt omkring ser jag så många dåliga äktenskap, där de mest verkar gå omkring och nöta på varann, så jag tycker allt att jag har det bra. Men visst känns det ensamt emellanåt och lite fler besök av sådana som delar mina intressen skulle nog bara vara roligt, erkänner han. Drömmer om resor Några yrkesdrömmar har aldrig Lasse haft. Han har resonerat som så att det knappast är mer glamoröst att vara läkare eller flygvärdinna än att knega i hamnen. Däremot drömmer han ofta om att få resa. Att vara med om äventyr. - Mina seglingar bland grynnor och skär här i skärgården är ju ett slags äventyr, men jag drömmer om att få åka iväg till Asien och Australien. Inte som charterturist utan på egen hand. Leva enkelt, bo billigt och träffa I ~ ~ ~? ' ~ ;:. ;; ~ ~ "" ''. '1....,,. ~ ~ "Det gäller att leva som om livet var evigt" vanligt folk. Tänk att dyka vid Stora Barriärrevet eller åka buss till Indien! Lasse har gjort en lång resa tidigare i livet. Det var 1980 då han och två arbetskamrater tillbringade tre månader på Sri Lanka. En resa som har satt bestående spår i hans minne. - Ojojoj, vilken upplevelse! utbrister han. Tänk när vi kom till Colombo; dofterna, avgaserna, maten och orientaliska fläktar, oväsendet, kackerlackorna..., baden... Lasses blick bli drömsk och han breder ut sig i långa haranger om den spännande tiden på ön i Indiska Oceanen. Efter en stund påminns han dock om detta otrygga sätt att resa och leva. - Ja, jag är inte riktigt säker på att jag klarar av det längre; fixa hotell, köpa färdbiljetter osv. Och det vore ju förnedrande att bli sittande som något fån som inte kan ta vara på sig själv, oroas han. När fan blir gammal När fan bli gammal blir han religiös, brukar det ju heta, men det stämmer inget vidare in på Lasse 22:an. Så värst gammal är han förstås inte och inte så värst religiös heller. Åtminstone inte religiös enligt gängse uppfattningar. - Njäe.., men allt finns ju kvar, blir kvar. Ingenting försvinner. Livsformerna förändras ju bara till nya slags energier. Och även om jag inte vill kalla det kristendom så kan jag i min världsuppfattning känna en stor obeskrivbar samhörighet med allt. Döden då? Är det nånting som man som pensionär tänker oftare på? - Jo, kanske. I varje fall på ett annat sätt. Jag känner mig oroligare för den nu. När man var yngre så var den ju mer avlägsen. Nu kan jag tänka att jag inte vill bli liggande som något kolli på sjukhus i flera år. Jag vill dö värdigt. - Fast även om tankarna på döden gör sig oftare påminda så tycker jag att det gäller att leva på som om livet vore evigt, annars skulle man nog lätt ge upp. Nej, Lasse känner sig inte gammal, påstår han. Kroppen säger visserligen ifrån ibland, men i sinnet är han ung. Och de höga idealen finns kvar, lite dammiga och lite konturlösa emellanåt bland livets alla upplevelser. - Samtidigt som jag värderar njutandet allt mer är jag en realist. Jag har sett och hört många snacka, men få som har gjort något. Politiker pratar vackert om demokrati, men verkar snart fastna i nån slags maktkorruption. Kanske skulle kvinnorna klara av styrandet bättre, de är ju i alla fall inte lika snabba att ta till våld som männen, men egentligen tror jag inte det skulle bli så stor skillnad. - Fast för min egen del så har jag det trots allt bra som pensionär. Kommer jag nu bara iväg på en riktig resa eller långseglats så... Lova att skicka ett vykort då, Lasse! MIKAEL ÖDESJÖ 1/94 HAMNARBETAREN 11
HELSINGBOR G z 0 "' ~ :: 0 >- " 0 >- - mer än bara färjor. "Jaså, du jobbar i hamnen! På en av färjorna då!?" För den som inte särskilt väl känner till Helsingborgs Hamn är detta den vanliga och kanske även naturliga reflexionen. Helsingborg förknippas ju mest av allt med semesterresor ut i Europa. Och visst, miljoner är de svenskar, danskar, tyskar och så vidare, för att inte tala om helsingborgarna själva, som "turar" mellan Sundets pärla och Helsingör, och eventuellt vidare ner mot kontinenten. Kanske har några av alla dessa, i väntan på båten vid Knutpunkten, låtit blicken glida söderut längs kusten. De har då inte kunnat undgå att se kajer, pirar, silos, magasin, truckar, lyftkranar, cisterner, tåg och inte minst båtar, av alla de slag. Håller de kvar blicken kommer de att märka att det faktiskt sjuder av liv i det som heter Västhamnen, Oceanhamnen, Spann- 12 HAMNARBETAREN 1/94
HELSINGBORG Kranförare Hans Löfgren målskajen, Skåneterminalen och längst ut i Bulkhamnen, det som också kallas Kopparverkshamnen. Vi åker dit. Peter Shaw, fackordförande i Hamnarbetarförbundet, invandrad engelsman för 20 år sedan, leder oss med långa lugna kliv in genom gallergrindarna vid Skåne-terminalen. Det är råkallt och slaskigt. Danska kusten skönjs bara delvis i diset på andra sidan Öresund. Långtradarna dånar Peter Shaw förbi stup i ett, på väg in och på väg ut. - Det är fullt upp att göra hela tiden, ett jävla tryck just nu, konstaterar Peter på sin skånskengelska och slår ut med armarna. Framför oss ligger ryska rostiga lastfartyget Rosa Luxemburg. Ur hennes inre lyfts ton efter ton med aluminium. Metallen med stort M i Helsingborgs hamn numera. Pete skrattar och ruskar på huvudet. - Ja, det är inte klokt egentligen. Du vet, här kommer båt efter båt och vi vet knappt vart vi skall göra av allt. På ett år har vi blivit Nordeuropas största lager för Metallbörsen i London. Idag finns här enorma mängder ton metall, mest aluminium, men även bly, koppar och zink, berättar han. Varför metallerna deponeras i Helsingborg är det ingen som riktigt vet. Den troligaste anledningen är det geografiska läget och kapa.citeten. Hamnen ligger på traden från Ryssland, där aluminiumet kommer ifrån, och efter investeringar under 80- talet för närmare en miljard kronor finns all effektiv utrustning och stora utrymmen att ta hand om alla sorters laster, även metall en masse. Inget ges gratis Pete travar vidare och leder oss upp till produktionschefen Rolf Svensson. Innan vi knackar på förklarar Peter: - Han är schysst, har jobbat sig upp den långa vägen och vet vad det handlar om både vad gäller fackets roll och hur arbetet skall skötas i hamnen. Från Svenssons kontor har man god överblick över stora delar av hamnområdet. Svensson själv verkar tillfreds med tillvaron. - Det är bra nu, på flera sätt, tycker jag. Stämningen mellan ledningen och gubbarna på kajen är fin och alla ställer upp för alla. Det är färre konflikter numera, även om vi inte alltid är överens, ler han och nickar åt Peter, som delvis håller med, men som heller inte ser bara positiva anledningar till den "goda" stämningen ledning och personal emellan. - För det första finns det en större rädsla för att förlora jobbet idag och för det andra är hamnledningen mån om att visa upp en oklanderlig image inför kunderna. Detta tillsammans med insikten om svensk ekonomis svårigheter och arbetarklassens bortskämdhet med att det alltid hittills bara blivit bättre och bättre, att det går uppåt konstant, gör det fackliga arbetet svårare. Vi kan inte trolla eller luras. Nu ges inget gratis längre. Vi måste kämpa för att få våra önskemål och krav tillgodosedda. Därför tror jag att det är viktigt att vi förbereder oss på en försvarskamp för att stå emot arbetsgivarnas försök att försämra villkoren och demoralisera solidaritet och rättvisesträvande. Rolf Svensson lyssnar spänt på Peters utläggning innan han utbrister: - Du är inte rädd du Pete! Nej, Peter är inte rädd. Efter strejken 1980 var han och hela Hamnarbetarförbundets fackavdelning 6 nere på knä, i stort sett slagna till spillror. Då krävdes mod att stå upp för sina åsikter. - Det var fruktansvärt tufft. Det höll ju till och med på att gå till handgripligheter med både polis och transportare när vi tvingades ställa oss i vägen. Där fick sig relationen med Transport en rejäl knäck, konstaterar han, och avslöjar att det än idag kan bränna till mellan en hamnarbetarförbundare och en transportare på kajen. Men sedan dess har Peter lett hamnabetarfackets avdelning från noll till en tredjedel av de ca 140 stuvarna i hamnen. Färre i numerär alltså än Transport, men minst lika starka. Rolf Svensson berättar vidare om årsomsättning (ca 270 miljoner 1/94 HAMNARBETAREN 13
HELSINGBORG kronor) investeringar under 80-talet (800 miljoner kronor) antalet anställda (300) de fem huvudverksamheterna: bilfärjetrafiken, tågfärjetrafiken, containerhanteringen, bulkgodset och övrigt. Fruktimporten är en av de viktigaste. Helsingborg är idag största mottagare av frukt från hela världen. En hantering med snabb lossning och lastning. 100 pall i timmen är normal fart, 4 pall i en kur på ett gäng. - Jo, fast ibland kan det vara ett litet helsike. Har båten varit ute i dåligt väder med dåligt stämplad last, ja då kan man få plocka länge för att få ordning på allt, suckar Peter. Tjat och bråk Enhetstrafiken omsätter ca 50 000 containrar. Dan-Link, som transporterar järnvägsvagnar mellan Köpenhamn och Helsingborg, omsatte 3 miljoner ton förra året. Intensiv trafik således. I spannmålshamnen däremot, som tillhör landets bästa, går verksamheten tyvärr på halvfart. Det är framför allt uteblivna jordbrukssubventioner till Ryssland som påverkat hanteringen negativt. Det mesta i Helsingborgs hamn har dock positiv utveckling. Det gör att man arbetar två-skift måndag till fredag, plus övertid. På lördagarna går T or Line, Elken, Bore med flera och tillsamans med metallhanteringen innebär det att det finns i stort sett obegränsat med arbete i hamnen. - Man skulle säkert kunna anställa minst 20 man till, men jag förstår Tallyman Holger Vestman räknar vid invägningen av aluminium. Fr. v. Ernst Paulsson, Jörgen Kromann, Tommy Hardysson också ledningens avvaktande hållning, med tanke på oklarheten om vad som händer med metallhanteringen, säger Peter. Samtidigt kämpar Peter och hans vänner i hamnarbetarfacket för att arbetsmiljön ska bli bättre. Efter lång tid av tjat och bråk lyckades man få hamnbolaget att satsa på eltruckar i alla magasin. Nu varnar han också för ledningens försök att inrätta ett slags "team" -organisation med resultatansvar, något som han menar leder till mindre solidaritet och större utslagning. - Det här ju ett amerikanskt påfund som går ut på att ta makten från facket. Teamen skall helst tävla med varann, tycker ledningen. Vara duktiga och belönas med förmåner. Det har visat sig leda till att de svaga slås ut, av sina egna arbetskamrater. Det här teamtänkandet är för mig som facklig engagerad helt främmande. Jag vet att det finns de chefspersoner som hävdar att det är för att vi hamnarbetare skall trivas bättre. Men det är i själva verket ett elitistiskt tänkande. Konsulten de tog in som föreslagit detta var också mycket för s k "brain storming" i alla lägen. Naivt. Utan planering, förberedelse och genomtänkta strategier kommer man sällan långt i en duskussion eller en förhandling, slår Peter fast. Han tycker också att hamnbolaget agerar alltmer stelt sin produktionsplanering. Samma gubbar får alltför ofta samma placering, blir stationära, vilket han på sikt befarar leder till att den breda kompetensen och därmed flexibiliteten går förlorad. Se om sitt hus - Det är få idag som behärskar hela registret från hantverk till maskiner. Dessutom är gubbarnas medelålder närmare 50 år, så här gäller det att se om sitt hus, både vad gäller utbildning och arbetskraft. Hamnarbetarna i Helsingborg har varit med länge och de har fått pröva på många olika sysslor allteftersom nytt gods och ny hantering kommit till. I de flesta fall har utvecklingen arbetsmiljömässigt gått till det bättre, vilket främst beror på att styckegodset försvunnit till förmån för containerhanteringen. - Ja, det har ju verkligen blivit annorlunda nu med just-in-timeprincipen. Datahanering av containrar. Här lastar och lossar vi 25 containrar i timmen. Trots det är det väldigt sällsynt att en container kommer fel. Okey, på kajen kan den väl hamna galet någon gång, men jag minna bara en som skickats iväg fel. Det var en grävmaskin som skulle till Alexandria, men som av någon anledning hamnade i England, avslöjar Peter och skrattar gott. Sedan tar vi en öl på färjeterminalen MIKAEL ÖDESJÖ ) ) 14 HAMNARBETAREN 1/94
HELSINGBORG 1 / 94 HAMNARBETAREN 15
GRYTT!j!jPappa borde ha varit kran örare!u LEFFE JANSSON RINGDE PLÖTSLIGT. För 17 år sedan skällde han ut mig i en bil mellan Stockholm och Amsterdam. Som bångstyrig, förvirrad tonåring sov jag i bakvagnen på en Vovlo Duett medan Leffe körde två dygn i sträck. Jag vaknade av en häftig inbromsning på Autobahn. Han hade nästan somnat vid ratten. Gnällig gubbe som ville bestämma. Jag, en ansvarslös och osolidarisk tonårssnärta, som i Amsterdam försvann i vim let av färger och fest. Leffe Jansson ringde plötsligt i höstas och frågade om jag ville spela i Stockholms Frihamn på Lucia. - Jag spelar ensam. Sång och elgitarr. Accepterar gubbarna det? - Ja, det vore skitkul. Kom hit och kol la lokalerna först om du vill. Jag är uppvuxen i Hammarbyhamnen, som var i full drift då på 60-talet. Förbjudet område. Vi smet dit och gjorde sånt man inte får. Ifrån båtarna ropade män på ryska och engelska. 41:ans buss kör in genom frihamnens grindar en grå eftermiddag. Tomt. Jag ser inte en käft. Så närsom på Leffe som väntar vid hållplatsen. STORA BLYGA MÄN - Det har gått fort, allt förändras. Förr var det ett jävla liv här jämt. Nu går nästan allt med containrar och truckar. Här är kulturrummet. Det kanske är för litet att spela i? Jag ser några papplådor med "grejar" i som står på golvet. Det ser ut som något överblivet från morfars bodelning. - Vi har haft en utställning om "förr". - Ja, det här rummet är för litet. - Lunchrummet då? Lången (eller Fisken, eller Tjocken eller något.. ) har gjort fika. Jag blir presenterad för stora, blyga män med konstiga smeknamn. De talar ett underligt språk med varandra. - Fisken har fikat i fickan, hehe. Har du placerat dig högre på listan nu? Kajsa, fråga Oxen om listan! Jag flinar med för att hålla mig väl. Till slut kommer kommentarer jag inte själv begriper ur min mun, som pratbubblor. Det är kul. - De håller på att lossa salt bortåt Värtahamnen till, det kan vi åka och titta på om du vill. Leffe guidar mig. EN HOLK MITI I HIMLEN Snöglopp fuktar drivorna av lössalt på botten av en båt. Därnere står två män i sina oranga regnstäl l och skyfflar på det där vita svidande i en stor rostig skopa som sen stiger mot himlen och släpper strilande slöjor i hamnslasket, svingar sig som en rivningsslägga mot ett berg av redan lossat salt. - Vill du klättra upp i kranen? Jag trampar på kjolen när jag försöker hålla balansen i den smala stegen som leder upp till lyftkranens styrkur. Gubbarna på botten av båten skrattar åt Leffe som går bakom mig. De ropar nåt obegripligt om den där listan. En liten holk mitt i himlen. Det är varmt och mysigt häruppe. Med imponerande kontroll styr föraren den hängande jätteskopan genom luften. Han utnyttjar dess egen schvung, men får stopp på kraften. En lugn parering med spakarna till tonerna av Frank Sinatra från en liten kasettradio. Jag skulle vilja sitta här hela dagen. Jag skulle vilja att min pappa var lyftkransförare. - Nej. det var nåt underligt med dig när du var tonåring. Leffe minns Amsterdam och kör bilen tillbaka till lunchrummet. - Du verkade så klok och sökande, sen bara sket du i allting och flamsade iväg dit där det var häftigt. SOM MONROE OCH THÅSTRÖM Det blir tidig Luciamorgon och överallt på borden i lunchrummet står tända ljus. Klockan halv nio har "gubbarna" fikarast. Då ska jag spela. En liten scen, ingen belysning förutom tio tända ljus på var sin sida om min Marshallförstärkare. Utmed kanten mot publiken står en rad med rosa hyacinter. En julgran till höger, i den hänger pepparkakor som det står saker på. Det står Lången, Fisken, Oxen, Leffe, Tjocken.., och i toppen sitter en stjärna av deg där det står Kajsa. Klockan är åtta. Jag är nervös. Frågar Leffe om klänningen är för utmanande. - Spelar du bara egna låtar? - Ja, men jag kanske skulle repa in några klassiker? - Ja, nånting de känner igen kanske? Det blir "Can' t help falling in lave" i fel tonart och Jolene av Dolly Parton. Hundra hamnarbetaransikten i stearinljusskenet framför mig på luciamorgonen. Jag sjöng och kände mig som en blandning av Marilyn Monroe och Th åst(öm. Det var härligt. - Där är Oxen! Fråga honom om Listan. Oxen bara fnyser. Leffe säger: - Det är en lista han för över hamnens bästa älskare. Det du! KAJSA GRYTT Musiker och dramatiker 16 HAMNARBETAREN 1/94
G R YTT 1 / 9 4 H A M N A R B E T A R E N 17
MOBBNING > UJ :J "' J: 0 <D ' z UJ 0:, "', <( "- z <( " UJ >- "' 0 >- 0 "- 18 HAMNARBETAREN 1/94
MOBBNING Om tonen är rå men hjärtlig på kajen, varför garvar då inte alla? Maktlösa har fackföreningar bara passivt kunnat se på hur enskilda medlemmar på vissa arbetsplatser, utan eget förvållande, blivit systematiskt förföljda av tyranniska arbetsledare och av kollegor. Fenomenet kallas allmänt för vux enmobbning och kan i sämsta fall bli en dödsbringande psykosocial arbetsskada. April 1994 träder arbetsmiljöföreskriften AFS 1993:17 i kraft, rörande "Kränkande särbehandling i arbetslivet". Den är unik i sitt slag i Europa genom att den reglerar arbetsgivarens relationer med de anställda och mellan de anställda. Enkelt uttryckt tolereras inte vuxenmobbning på en arbetsplats. Det är möjligt att man, som brottmål, kan utkräva ett straffrättsligt ansvar för psykisk utstötning av enskilda arbetstagare, men enligt riksåklagare Torsten Johnsson är den möjligheten försvinnande liten. Svårigheten är att kunna bevisa uppsåtet att skada. I och med denna föreskrift ges kanske ett verksammare alternativ, då yrkesinspektionen kan lägga sanktioner mot de arbetsgivare som inte följer en föreskrift. Givetvis är omöjligt att lagstiftningsvägen bestämma hur människor ska bemöta varandra och det är heller inte syftet med denna föreskrift. Den är skriven med tanken att kunna fungera som kurs- och uppslagsbok med de vanligaste mobbningssituationerna angivna och med lämpliga råd till att förebygga och komma till rätta med kränkande särbehandling. Men vad vore en föreskrift om där inte även fanns konkreta krav på vad en arbetsgivare bör göra? Till exempel bör en arbetsmiljöpolicy skrivas, där arbetsgivarens allmänna målsättning och hållning till arbetstagarna deklareras. I de svenska hamnarna finns många arbetsplatser som är typiska grogrunder för kränkande särbehandling. Vem som helst kan bli utsatt för det, var som helst, men risken är större i de fast placerade gäng som arbetar under stark tidspress, under ständiga krav på minskad bemanning, under dålig arbetsorganisation, ibland helt utan arbetsledning. En färjeterminal kan vara en sådan arbetsplats. Där blir det enklast att fokusera problemen på en syndabock. Ofta intalar sig gruppen att problemet försvinner om de blir av med den utsedda syndabocken, men så länge de grundläggande orsakerna förblir olösta är det bara en tidsfråga innan nästa offer står på tur. Det bedrivs sedan drygt tio år forskning om mobbning. Man vet ganska väl hur mobbning uppstår, hur det utvecklas och vilka konsekvenser det kan få för de drabbade och deras familjer. Att hitta metoder att komma tillrätta med ett akut fall av mobbning är svårare, fastän det finns en del avhandlingar och litteratur om detta. Tyvärr ser det ut som om chansen är liten att en person kan få upprättelse efter att ha blivit utmobbad från en arbetsplats, personen kan bli utslagen från arbetslivet för gott. Jonas Åberg, rehabiliteringsforskare och socialläkare, menar att kränkande särbehandling kan vara ganska lätt att förebygga. Hans tes är att mobbning ofta bara är en primitiv och barnslig reaktion som inte tål att synas i sömmarna. På en normalstor arbetsplats kan det räcka att en enda person påtalar det felaktiga i ett förtal för att mobbningsmönstret ska komma av sig. Det är ju en from förhoppning, men visst, kollegial öppenhet är åtminstone en broms på de målmedvetna intrigmakarnas fiffel. Ett förhållandevis effektivt hinder mot kränkande särbehandling ligger i de turordningssytem eller rundgångsystem eller som hamnarbetare strejkade sig till början av nittonhundratalet. Det ligger en dynamik i rundgångens arbetsfördelning och turlistor som försvårar systematisk fixering till enskilda individers potentiella översittar-/offerroll. Därtill förhöjer rundgångsgruppens storlek chansen att någon ska ta en förtalad kollega i försvar. Rundgångssystemet uppfattar arbetsgivarna dessvärre främst som ett hinder mot att fritt kunna förfoga över urvalet av hamnarbetare. Men har inte kränkande särbehandling varit problem tidigare lär ett avskaffande av rundgångsystemet skapa det problemet. Slå vakt om rundgången och ha en glad dag. ANDERS FORSSTRÖM, Avd 1. 1 / 94 HAMNARBETAREN 19
SPEKULATION Bankkriser... Historielösheten gör dig fattig, sägs det. Dessa visdomsord, som ju närmast syftar på andlig fattigdom, kan ibland få en bokstavlig innebörd. Jag tänker då främst på de enorma förluster som de svenska bankerna har drabbats av senaste tiden. Det är nämligen inte första gången i historien som de svenska bank erna har varit i blåsväder. Vid åtskilliga tidigare tillfällen har såväl banker som andra finansbolag trampat snett med enorma kreditförluster som följd. Och de flesta gångerna har staten fått komma till undsättning för att inte hela systemet skall braka ihop. Det förflutna har mycket att berätta. Övervärderad exporthandel Ett exempel på en bankkris som är påfallande lik dagens inträffade åren 1921-23. En skillnad är dock att det då inte var fastigheter, utan exportföretagen och deras produkter, som var kraftigt övervärderade. I början av 1920-talet räknade företagen med att få ett ganska högt pris för sina produkter när de såldes utomlands. Förväntningarna om framtida vinster var stora och med utgångspunkt från dessa förväntningar stegade företagen iväg till bankerna för att låna pengar. Deras säkerhet bestod i det förväntade framtida värdet av företagens produkter då de såldes. Och bankerna var mer än villiga till att låna ut pengar. Någon risk för kreditförluster såg de uppenbarligen inte. Ingen täckning för lånen Kruxet var bara att lånekalkylen var baserad på att priserna skulle öka. När så istället priserna föll fanns inte längre någon täckning för lånen. Företagen kunde inte längre betala tillbaka. Bankerna drabbades av stora kreditförluster och hela betalningssystemet var i gungning. För att undvika en total kollaps inrättade staten precis som idag en slags banka kut. Genom att skjuta till pengar, eller avveckla under ordnade former, eller genom att förstatliga banker lyckades man till sist rida ut stormen. Visst låter det kusligt likt det som skett idag! Ibland kan man faktiskt undra om historien alltid upprepar sig. Återkommande mönster Det finns återkommande mönster i samtliga historiska bank- och finanskriser. Och när man ser dessa mönster är det underligt hur glömskt och historielöst agerandet på finansmarknaderna är. Både låntagare och långivare gör allvarliga missbedömningar om framtiden. Vanligen är båda sidor också medskyldiga till krisen genom att de blåser upp en s k "bubbla". Det innebär att priset på en underliggande vara genom spekulation stiger långt över vad som kan betraktas som rimligt. Såna här "bubblor" kan uppstå genom att vilken vara som helst blir utsatt för spekulationshysteri. Det klassiska skolboksexemplet är den legendariska "Tulpanlökssvindeln", som sägs ha inträffat i Holland under 1630-talet. Då blåstes priset på tulpanlökar upp till hiskeliga univåer innan även den bubblan sprack och människor fick gå från hus och hem. Bubblan spricker Dagens finanskris är också en brusten "bubbla ". Den här gången var det priset på fastigheter som blåstes upp. Bankerna var, när deras utlåningstak avskaffades 1985, mycket villiga att låna ut pengar till fastighetsköp. 20 HAMNARBETAREN 1 / 94