Rödöns Socken Folket och livet i Byarna Vike 3:3 Frösön Vike 3:3 Jan-Olov Jonsson
Vike 3:3 1894 när Vike 3 delades på tre lotter övertog sonen Anders Nilsson och hans hustru Anna-Lisa Lögdberg från Kälen Vike 3:3 för 5.000 kronor. De lät bygga upp alla byggnaderna på gården. 1938 övertogs gården av Emil Jonsson och hans hustru Ingeborg Magnusson för 22.000 kronor jämte födoråd. 1976 övertogs gården av sonen Jan-Olov Jonsson Gårdens uppbyggnad Anders Nilsson Mangårdsbyggnaden flyttades från Anna-Lisas hemgård i Kälen. Anders byggde en ladugård för 10 kor, bryggstuga, jordkällare och bakstuga. Härbret flyttades från hemgården och han uppförde en kornlada. Han lät gräva en brunn som är hela elva meter djup. Väggarna är stensatta och vattnet pumpades upp med en träpump tillverkad av pumpmakaren Per Jonsson i Silje. Det var mycket som hände under de fyrtio år Anders Nilsson innehade gården. Här har mangårdsbyggnaden och ladugården kommit på plats. Det mindre härbret i förgrunden flyttaes senare till Vike 3:3. Även ladan som vi ser lite av taket på har flyttats till Vike 3:3 och är numera sportstuga. Anna-Lisa Lögdberg Det var kanske lite enklare byggnationer då. Timmerhusen hade ingen ytterligare isolering utan man spikade på papp på insidan och tapetserde på den. Trossbottnarna fylldes med bleka, löv och möjligen lite spån. Fönstren var enkla och med innanfönster som monterades in på hösten. Mangårdsbyggnaden och bryggsugan hade plåttak. Falsad järnplåt som målades med mönjefärg.
Boende Vike 3:3 Anders Nilsson 1872-1963 f.vike 3:2 Anna-Lisa Lögdberg 1868-1959 -Brita -Nils -Anna Emil Jonsson 1909-1986 Silje 4:2 Ingeborg Linnea 1916-1995 f.hägra -Jan-Olov 1938 -Anna Martha 1943
Mangårdsbyggnaden byggdes ut, efter några år, med farstu, skafferi, trappa till övervåningen och bro. Utbyggnaden var oisolerad. Taket är falsad svartplåt som man kan gissa att Hägerberg utfört. Så såg det ut när Emil och Ingeborg övertog gården 1938. Bryggstugan hade två rum och kök på nedervåningen och en bakugn. Övervåningen var oinredd. När taket började läcka såldes huset och revs (1952). Köparen lade upp virket men tog aldrig rätt på det. Det innebar att det blev ved någon gång på 1960-talet. Där den nya gården byggdes vid sekelskiftet var det åkermark och inga byggnader. Det innebar också att det inte fanns några träd och buskar. Anders satte ett tiotal popplar som var snabbväxande. När Emil övertog gården 1938 var popplarna redan 40-50 cm i diameter. trä När Emil och Ingeborg Jonsson tar över Vike 3:3 Vike 3:3 i början av 1940-talet. Här ser vi bryggstugan och mangårdsbyggnaden. Det här var innan Emil började bygga om.
Emil började med en stor avverkning i skogen för att finansiera gårdsköpet. Han hade flera huggare, bl.a. Arne Hägerberg och Ingeborgs bror Birger. Själv körde han ner timret till Josvedviken. Han började med att renovera köket och de två rum dom disponerade på nedervåningen. Bänkskivan till köksbänken var av röd eternit, den köpte han i stan, tog med på bussen och drog hem på cykeln från Rödösundet. Så gick det till då. Anders Nilsson disponerade övervåningen och ett rum på nedervåningen fram till dess de flyttade till sitt nya hus vid Rödösundet. När köket och rummen var klara brädfordrade han huset med bräder från eget timmer sågade på Grömstasågen. Nästa objekt blev vedboden (syns längst t.v. på kortet med ladugården). Så fortsatte det. Ladugården totalrenoverades (1954) och höskullen höjdes ca 3 meter. I slutet av 1940-talet lät Emil djupborra brunnen till 60 meter. Ett jobb som varade nästan hela sommaren. Brunnsborraren använde en tung järnkropp som hissades upp och släpptes ner. Den gamla träpumpen, tillverkad av pumpmakaren Per Jonsson, byttes då ut mot en motordriven djupbrunnspump. Vatten och avlopp drogs in och mjölkmaskin installerades. Samtidigt drogs vatten och avlopp in i mangårdsbyggnaden. 1955-56 grävde han ut jorden under huset för att ge plats åt källare under hela huset. Allt skedde med hjälp av spade, häst och kärra. När källaren var klar installerades centralvärme som först var gjord för vedeldning men som snart gjordes om för olja som då kostade 159 kronor kubikmetern. I källaren inredde han badrum men även en murpanna har installerades för klädtvätt och slakt. Så har det fortsatt med renoveringar även när Jan- Olov och Carola tog över. 1970 återställde Jan-Olov bakstugan som under ett antal år tjänstgjort som garage. Han murade själv en ny bakugn enligt egen ritning. 1990-91 totalrenoverades mangårdsbyggnaden.
Ladorna Kornladan med vidbyggt halmskjul, härbret och ladan som blev fritidshus. Fotot är taget ca 1970 när ladan började rivas. I den västra delen av kornladan fanns det en kvarn där det gick att mala både gröpe till djuren och mjöl till baket. Stenarna, av granit, var ca 130 cm i diameter. Kvarnen togs ur bruk på 1940-talet p.g.a. att drivanordningen inte klarade påfrestningarna. Om det var delar av kvarnen i Kärringgra ven. som Anders Nilsson tog hand om eller om delarna kom från annat håll är oklart. Kornladan revs mycket p.g.a. att spåntaket börjat läcka och att det inte fanns något större behov av den sedan höskullen på ladugården hade höjts. Då rymdes både hö och halm på höskullen. I härbret förvarades säd både på den nedre och den övre våningen. Man kan undra hur dom orkade bära kornsäckarna från tröskan upp på andra våningen i härbret. Säckarna vägde säkert 60-70 kilo och kanske mera och trappen var smal och trång. Den övre av ladorna till vänster var den största. Ibland brukade Emil ta in hästen för att packa ihop höet i ladan. Det var alltid roligt att läsa vad som skrivits på takåsarna när höet kördes in. Ofta handlade det om båttrafiken på Storsjön. Nere i dalgången fanns också en lada och den nedre på bilden är från hägnen vid skogen. Emil lät lägga på tegel på samliga lador som hade spåntak när han övertog gården. I skogen i Acksjön där det funnits en odling fram till 1950-talet fanns också en mindre lada. Den revs när