Hot mot mediehus och medarbetare RAPPORT 2015:1

Hot mot mediehus och medarbetare RAPPORT 2015:1

Utgivarna är en intresseorganisation för publicistiska medieföretag i Sverige. I Utgivarna samverkar medieaktörer som slår vakt om det svenska publicistiska oberoendet. Våra medlemmar är TV4-gruppen, Sveriges Television, Sveriges Radio, Utbildningsradion, Sveriges Tidskrifter och Tidningsutgivarna. Vi tror på ett system som skapar grunden för orädd och samtidigt ansvarsfull journalistik. Denna rapport kan beställas via Utgivarnas sajt, per telefon 08-692 46 00 eller info@utgivarna.se. Författare: Jeanette Gustafsdotter och Tobias Lindberg Utgivarna, Box 22500, 104 22 Stockholm. Telefon 08-692 46 00, e-post info@utgivarna.se, www.utgivarna.se

Innehåll Förord 4 Inledning 5 Frågeställning 5 Utförande 5 Urval 5 Sammanfattning 7 Hot 8 De hotas mest 9 En serie av hot 9 Så hotas medierna 10 Privatpersoner hotar 11 När hoten blir verklighet 12 Hotens motiv 13 Polisanmälda hot 14 Hotens effekter 15 Trakasserier 20 Så trakasseras medierna 20 Minoritet av trakasserierna anmäls 22 Tvekan efter trakasserier 23 Minskad motivation och ökad oro 24 Våld 27 Våld mot enskild 28 Komplex motivbild 29 Våldets effekter 31 Skadegörelse 34 Vem står bakom skadegörelsen? 35 Skadegörelse påverkar 36 Tillagt efterord 41 Utvecklingstendens 40 Källor 41

Förord Det är onsdag och jag spelar minigolf tillsammans med barnen. Vi har flytt Stockholms vinterglopp för några varma semesterdagar på Gran Canaria. Solen flödar och den yngsta flickan har just slagit ner golfbollen i hålet på åttonde banan. Hon leder. Då får jag en flash i mobilen om att en satirtidning attackerats i Paris. Tio personer befaras vara mördade. Sällan har hoten mot journalistiken och det fria ordet manifesterat sig på ett lika tydligt som fruktansvärt sätt. Även svenska journalister och mediehus utsätts för hot, trakasserier och våld. 2001 mördades TV4:s fotograf Ulf Strömberg på uppdrag i Afghanistan och 2006 sköts frilansfotografen Martin Adler till döds i Mogadishu. Så sent som i mars i fjol mördades Sveriges Radios korrespondent Nils Horner på öppen gata i Kabul. När journalister hotas, kidnappas, skadas och mördas så är det en attack mot det fria ordet och rättssamhället och därmed mot journalistikens demokratiska uppdrag. Utgivarnas två enkäter om hoten mot dagspressen och etermedierna visar att hoten är vardag för många journalister. De vet att inkorgen kommer att vara full av hotfulla mejl när de har skrivit eller gjort ett inslag om vargfrågan, ett visst fotbollslag eller ett rättsfall. Vardag? Ja, varannan redaktion inom radio och tv hotas. Och två av fem dagstidningar. Hoten får effekt. Hos var femte redaktion har medarbetare tvekat inför publiceringar och jobbutlägg. Hoten leder dessutom att medarbetare undvikit bevakningsområden och arbetsuppgifter. När områden och ämnen undviks riskerar vi att det demokratiska uppdraget naggas i kanten, målet om att erbjuda medborgarna relevant information. Dagen efter attacken mot Charlie Hebdo skrev Laurent Joffrin, chefredaktör Libération, i tidningen att de inte tänkte börja kriga, de var inga soldater:»men vi kommer att försvara vår kunskap och vårt kall: att hjälpa läsarna att känna sig som medborgare.«så är det. Jeanette Gustafsdotter vd Utgivarna Stockholm den 14 januari 2015 4

Inledning I ett demokratiskt samhälle förväntas medierna spela en central roll för den fria informationsspridningen. Medierna är satta att granska makten, informera medborgarna och vara fora för debatt. Hot, våld och trakasserier mot mediehus och enskilda journalister riskerar därför att hindra medierna från att fullgöra sitt demokratiska uppdrag. Hoten kan leda till att områden undviks, ämnen förtigs och att debatter tystnar. De kan då undergräva vår demokrati och det öppna samhället. För att tydliggöra hoten mot journalister och mediehus har Utgivarnas styrelse gett kansliet i uppdrag att kartlägga omfattningen och karaktären av hot, våld, trakasserier och skadegörelse som redaktioner utsätts för. I uppdraget ingick även att studera hotens konsekvenser för det redaktionella arbetet på medlemmarnas redaktioner. Kartläggningen är tänkt att ligga till grund för det fortsatta arbetet med att förbättra förutsättningarna för en fri och obunden publicistik. Frågeställning Syftet med Utgivarnas undersökning har varit att studera hotbilden mot medierna i Sverige. Hur omfattande är hoten, trakasserierna, våldet och skadegörelsen? Vilken form tar de? Vilka står bakom hoten, trakasserierna, våldet och skadegörelsen mot journalister och redaktioner? Vilken effekt får hotbilden både för den enskilde medarbetaren och för det publicistiska uppdraget? Utförande Tillsammans med opinionsinstitutet TNS Sifo har Utgivarna under våren 2014 genomfört två webb-enkätundersökningar om hot, trakasserier, våld och skade görelse mot journalister och mediehus inom dagspressen i vid bemärkelse och etermedierna. Urvalet baseras i båda fallen på medlemskap i Utgivarna, det vill säga medlemmar i Tidningsutgivarna (TU) i dagspressdelen samt företagen Sveriges Television, Sveriges Radio och TV4 i delen om etermedier. Urval undersökningen gick ut till samtliga TU-medlemmar och ytterligare några framträdande tidningar, som av olika anledningar stod utanför organisationen. Det betydde att 123 dagstidningsredaktioner och andra nyhetsproducenter fick möjlighet att besvara enkäten. Svarsfrekvensen var 50,4 procent. Fältperioden var den 3 24 april 2014. En enkel bortfalls analys visade det att 24 procent av de svarande representerade titlar utgivna i storstad, inklusive förorter, medan dessa titlar representerade 20 procent av populationen. Övriga, 76 procent av de svarande och 80 procent av populationen, kategoriserades som icke-storstadsutgivna. 5

0.1 Enkel bortfallsanalys gällande dagspressenkäten (%) Population Svarande Riksspridd morgontidning 3 2 Lokal eller regional morgontidning 76 77 Kvällstidning 3 3 Gratistidning 4 5 Digital nyhetstjänst 2 3 Övrigt 11 10 Totalt 99 100 Bland de svarande personerna var nio av tio, 89 procent, chefredaktör/ ansvarig utgivare. Den sista tiondelen bestod av redaktions- eller nyhets chefer, vd:ar eller övriga medarbetare. Etermedieundersökningen gick ut till samtliga stadigvarande ansvarig utgivare, 68 personer, vid TV4, Utbildningsradion, Sveriges Television och Sveriges Radio. Även denna enkät var alltså en totalundersökning. Svarsfrekvensen var 57,4 procent, det vill säga 39 svarande. 92 procent av de svarande verkar inom public service jämfört med 88 procent i populationen. 34 procent av de svarande verkar huvudsakligen inom tv medan 44 procent av populationen gör detsamma. Fältperioden var den 26 maj 17 juni 2014. 6

Sammanfattning En tydlig majoritet inom både dagspress, 56 procent, och etermedier, 59 procent, menar att hotbilden förstärkts under de senaste fem åren. 49 procent av de redaktionellt ansvariga vid SVT, SR, UR och TV4 uppger att redaktionen eller någon av dess medarbetare utsatts för hot. 40 procent av de redaktionellt ansvariga inom dagspressen uppger att redaktionen eller någon av dess medarbetare utsatts för hot. 69 procent av de hotade etermedierna och 84 procent av den hotade dagspressen har hotats vid ett flertal tillfällen. 44 procent av de hotade etermedierna och 40 procent av den hotade pressen uppger att medarbetare tvekat inför publiceringar och vid jobbutlägg. 37 procent av de hotade etermedierna och 20 procent av den hotade dagspressen uppger att medarbetare undvikit bevakningsområden och arbetsuppgifter. De allvarligaste hoten framförs oftast personligen, via telefon, e-post och internet. Privatpersoner är den vanligaste hotaktören. Andra hotande är organiserad brottslighet och politiskt orienterade grupper. Hoten riktar sig i första hand mot enskilda medarbetare. Mätperiod dagspress: jan 2013 april 2014 Fältperiod dagspress: 3 24 april Mätperiod etermedier: jan 2013 juni 2014 Fältperiod etermedier: 26 maj 17 juni 7

Hot Har din redaktion eller någon av dess medarbetare utsatts för hot sedan den 1 januari 2013? På den frågan svarade 40 procent av dagspressens och 49 procent av etermediernas respondenter ja. Det betyder att två av fem redaktioner inom dagspress och nyhetsbyråer samt att nästan hälften av etermedieredaktionerna hotats. I den här rapporten avser hot situationer där redaktionen eller medarbetare uppfattat att en person eller ett nätverk, med olaga hot eller andra straffbara gärningar, försökt påverka organisationens eller medarbetarens yrkesutövning eller att det skett som en följd av denna. Det rör sig inte om subtila och förtäckta hot, till exempel händelser som kan upplevas som hotfulla men där ingen straffbar åtgärd är möjlig. Tabell 1.1 Har din redaktion eller någon av dess medarbetare utsatts för hot sedan den 1 januari 2013? Ja 40 25 49 19 Nej 58 36 46 18 Tveksam, vet ej 2 1 5 2 Bas: 62 resp. 39 Det är avgjort större andelar än vad Journalistförbundets studie»våld och hot mot journalister«(2014) visar. Där stannar andelen journalister som uppger att de utsatts för någon form av hot, på grund av sin yrkesutövning, de senaste två åren vid knappt 9 procent. Det är dock svårt att utan vidare jämföra de olika uppgifterna om hotbilden då Journalistförbundets presenterade rapport inte definierar vad som utgör ett hot. Därtill gäller förbundets studie enskilda journalisters situation och inte redaktionen som helhet. Rapportens författare uppger också att svarsfrekvensen är låg, 39 procent, och att resultaten därför skall tolkas med försiktighet. Däremot ligger Utgivarnas hotbild i linje med vad som framkom via JMG:s, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet, undersökning»hot och hat mot journalister«från våren 2013. JMG:s rapport visade att en tredjedel av journalistkåren hotats. Det är dock värt att hålla i minnet att JMG:s studie, precis som i Journalistförbundets, avser de enskilda journalisternas situation, inte redaktionernas. Redaktionernas situation var däremot i centrum för TU:s enkät gällande hot mot dagspressen våren 2011. TU:s rapport visade att sju av tio medieföretag hade medarbetare som hotats under de senaste två åren. Hoten riktades huvud 8

sakligen mot enskilda journalister, men även i omfattande grad mot chefredaktörer och ansvarig utgivare (Tidningsutgivarna 2013). Stora andelar av hotade visade även Mikael Hellmyrs och Johan Olofssons uppsats vid Mittuniversitetet,»Hotar du mig så hotar du demokratin«. Enligt deras studie av dagspressen så hade två tredjedelar av tidningscheferna drabbats av hot i sin publicistiska yrkesroll. Studien visade också att nära hälften av tidningarna hotats under 2006 (Hellmyrs och Olofsson 2007). Utgivarnas studie pekar alltså på att ett stort antal redaktioner utsätts för hot; två av fem inom dagspressen och snart varannan bland etermedierna. Den slutsatsen stöds av resultat från andra studier och rapporter, inte minst JMG:s som visade att en tredjedel av journalisterna hotats under det senaste året och TU:s som visade att sju av tio dagstidningar hotats under de senaste två åren. De hotas mest Till skillnad från Utgivarna har Journalistförbundet, TU, JMG samt Hellmyrs och Olofsson undersökt vilka bevakningsområden som är mest utsatt för hot. Dessa studier pekar på att journalister som helt eller delvis arbetar med kriminaljournalistik är mer utsatta än andra (Journalistförbundet 2014). Säkerhetspolisen har också studerat hotbilden mot journalister och det delvis tillsammans med just Journalistförbundet i rapporten»otillåten påverkan mot medier«(2009). Rapporten visar att 8,5 procent av de journalister som besvarat enkäten varit utsatta för hot under de två år som föregick rapporten. Även i denna rapport drogs slutsatsen att kriminaljournalistik var ett ämne som föranledde en noterbar mängd hot. Men samtidigt konstaterade rapportens författare att det inte per automatik var riskfyllt att rapportera om vissa ämnen, utan att det avgörande var vad som rapporterades och hur rapporteringen skedde. Risken för hot ökade om rapporteringen innehåll tidigare okända uppgifter eller om den förmedlade bilden gick emot den som vissa grupperingar önskade upprätthålla (Säkerhetspolisen 2009b). En serie av hot De redaktioner som blir hotade blir det vid fler tillfällen än ett, visar Utgivarnas enkät. De hotade redaktionerna har vanligen hotats vid två eller tre tillfällen. Det finns även ett fåtal redaktioner som utsatts för ett större antal upprepade hot. Några få redaktioner har till och med hotats fler än tio gånger. Ett liknande mönster iakttar Hellmyrs och Olofsson i sin studie. De noterar att hotbilden varierar mycket och att det finns en tendens att vissa tidningar drar till sig fler hot än andra. Enligt tidningscheferna på fem tidningar så fick dessa ta emot fler än tio hot under 2006 (Hellmyrs och Olofsson 2006). Utslaget på alla redaktioner som svarat på Utgivarnas enkät så har den genomsnittliga redaktionen hotats vid 1,6 tillfällen under den studerade perioden. I siffran ingår även de redaktioner som inte varit utsatta för hot. Den faktiskt hotade redaktionen har däremot upplevt 3,6 hottillfällen i genomsnitt under samma period. Bryts siffrorna ned ytterligare så har den genomsnittliga dagspressredaktionen hotats vid 1,5 tillfällen, medan den hotade redaktionen utsatts för hot vid 3,8 till 9

fällen. För etermediernas del har den genomsnittliga redaktionen hotats 1,6 gånger och den hotade 7,2 gånger. Tabell 1.2 Hur många gånger har din redaktion eller någon av dess medarbe-tare utsatts för hot sedan den 1 januari 2013? En gång 16 (0,16*25)*1=4 26 (0,26*19)*1=4,9 2 3 gånger 44 (0,44*25)*2,5=27,5 32 (0,32*19)*2,5=15,2 4 5 gånger 16 (0,16*25)*4,5=18 26 (0,26*19)*4,5=22,2 6 7 gånger 16 (0,16*25)*6,5=26 - - 8 9 gånger 4 (0,04*25)*8,5=8,5 - - 10 gånger eller fler 4 (0,04*25)*10,5=10,5 11 (0,11*19)*10,5=21,9 Tveksam, vet ej - 5 Bas: 25 resp. 19 ens och etermediernas mätperioder varierar i undersökningen med 54 dagar. ens mätperiod är 479 dagar och etermediernas 533. Tas det i beaktande utsätts dagspressen och etermedierna för 0,2 respektive 0,12 hot per dag. Men hopas antalet hot samman så stannar räkningen vid 159 hot under de studerade perioderna eller vid ett hot ungefär varannan dag. Det är ett antal som finner visst stöd i Säkerhetspolisens analys. Deras analys pekade mot att 150 journalister inom en tidsrymd av ett par år drabbas av hot eller trakasserier enbart från aktörer med koppling till politiska extremistmiljöer eller till grov organiserad brottslighet (Säkerhetspolisen 2009a). Enligt Journalistförbundets rapport så uppgav 327 av deras respondenter att de utsatts för hot under de senaste två åren (Journalistförbundet 2013). Så hotas medierna Journalistförbundets studie pekar mot att hoten vanligen framförs via telefon eller muntligen vid personlig kontakt (Journalistförbundet 2013). De resultaten ligger väl i linje med vad Utgivarnas enkät visar. Både bland dagspress och etermedier är det personligt framförda hotet det mest förekommande. Två av fem, eller fler, av de allvarligaste hoten framfördes personligen. Därefter följer hot via telefon, e-post och internet. Räknas e-post och internet samman blir det en avgjort framträdande kanal för de allvarligaste hoten. Dessa hot utgör en andel om strax under 40 procent för både dagspress och etermedier. Enligt en undersökning från kommunikationstjänsteföretaget Cision har var åttonde kvinnlig journalist utsatts för hot via internet och var tionde manlig (Cision 2013) 1. 1 515 journalister deltog i Cisions enkät, men bortfallet framgår inte. 10

Tabell 1.3 Hur framfördes det hot du uppfattade som allvarligast? Framfördes personligen 40 9 42 8 Via telefon 16 4 16 3 Via e-post 32 8 21 4 Via sms 4 1 - - Via internet, t ex på sajt, 4 1 16 3 sociala medier eller blogg Fick kännedom om hot via ombud - - - - Tveksam, vet ej 4 1 5 1 Bas: 25 resp. 19 De hot som riktas mot medierna riktas i första hand mot medarbetarna. För dagspressens del sker personhoten även i kombination med hot mot organisationen. För etermedierna är hoten än mer personorienterade. Tabell 1.4 Mot vem riktades det allvarligaste hotet? Mot organisationen 32 8 - - Mot medarbetare 84 21 100 19 Mot anhöriga till medarbetare 4 1 5 1 Tveksam, vet ej - - - - Bas: 25 resp. 19 Privatpersoner hotar I ungefär hälften av fallen framförs de allvarligaste hoten av privatpersoner. Det gäller både redaktioner inom etermedier och dagspress. Andra grupper som hotar är högerextremistiska grupperingar, fängelsegäng och mc-gäng. Det är en bild som lägger nära den bild som Säkerhetspolisen skissar i»otillåten påverkan mot medier«. Där skriver polisen att enskilda hotutövare står för nästan två av fem identifierade hot-, vålds- eller trakasseritillfällen. Utöver kategorin övriga hotutövare om något mindre än en tredjedel syns den högerextrema gruppen inom vit makt-miljön. Den gruppen svarade i Säkerhetspolisens rapport för 12 procent av händelserna 1. I Utgivarnas enkät svarade motsvarande gruppering för 8 respektive 21 procent av hoten mot dagspressen och etermedierna. Fördelningen antyder att etermedierna kan vara mer utsatta för hot på politisk eller ideologisk grund än dagspressen, men de små baserna gör det svårt att dra några säkra slutsatser. 1 Värt att notera i sammanhanget är att Säkerhetspolisen i rapporten inte särredovisar hoten utan slår samman dessa med våld och trakasserier. 11

Tabell 1.5 Vem eller vilka framförde det allvarligaste hotet? Privatperson 48 12 53 10 Ungdomsgäng - - 5 1 Geografiskt sammansatt gäng, 8 2 - - t ex från viss stads- eller kommundel MC-gäng 4 1 11 2 Fängelsegäng 12 3 - - Etniskt sammansatt nätverk, 8 2 - - t ex öststats-kriminell gruppering Specialiserat nätverk, - - - - t ex narkotika, trafficking Vänsterextremistisk/ 4 1 5 1 autonom gruppering Högerextremistisk gruppering 8 2 21 4 Djurrätts- eller miljöaktivister 4 1 - - Övrigt 4 1 - - Tveksam, vet ej - - 5 1 Bas: 25 respektive 19 Säkerhetspolisens enkät visade, precis som Utgivarnas, att det är vanligare att högerextrema grupperingar hotar än att vänsterextrema och autonoma gör det. Säkerhetspolisens bedömning är att orsaken finns i vit makt-miljöns syn på medierna som en uttalad meningsmotståndare. Grupperingen använder begrepp som»systemets media«och»svenskfientlig media«för etablerade medier. Enligt rapporten ses medierna av många inom miljön som»en del av den judiska världskonspirationen«och något som»med sin förljugna bild för folket bakom ljuset«(säkerhetspolisen 2009b). Även TU:s enkät frågade om varifrån hoten kom. Återigen visar det sig att privatpersoner, i detta fall kategoriserade som»vanliga läsare«och»förvirrade personer«, står för en mycket stor del av hoten. Andra framträdande grupperingar är politiska extremistgrupper och kriminella gäng. När hoten blir verklighet Inte fullt en fjärdedel av dagspressens svarande bedömde att det var ganska troligt att den hotande kunde göra verklighet av sitt hot. Inom etermedierna bedömde man att sannolikheten för att hoten skulle sättas i verket var högre. Där menade uppåt två av fem att det var ganska troligt att den hotande kunde göra verklighet av hotet, medan var tjugonde bedömde det som mycket troligt. I en majoritet av fallen bedömde dock den svarande att det inte var särskilt troligt eller inte alls troligt att hotet skulle sättas i verket. 12

Tabell 1.6 Hur troligt bedömde du att det var att privatpersonen eller grupperingen kunde göra verklighet av hotet? Mycket troligt - - 5 1 Ganska troligt 24 6 37 7 Inte särskilt troligt 60 15 47 9 Inte alls troligt 4 1 5 1 Tveksam, vet ej 12 3 5 1 Bas: 25 respektive 19 Hotens motiv De vanligaste delmotiven eller motivbilderna för hoten är hat, vrede eller besvikelse över publicering samt en önskan om att skrämma en enskild medarbetare till passivitet i en viss fråga eller situation, visar enkäten. Den utsagan finner stöd och stödjer slutsatsen i Journalistförbundets rapport, som pekade på att motiven i knappt hälften av fallen var ilska eller frustration över det en viss journalist bevakat. Andra delmotiv till hoten är maktdemonstration, politiska och ideologiska skäl samt att skydda kriminell verksamhet. Generellt visar svaren att motivbilden är ett komplex av en rad olika delmotiv. Tabell 1.7 Vilka motiv bedömde du låg bakom det allvarligaste hottillfället? 13 Hat, vrede, besvikelse över publicering 52 13 26 5 Skrämma enskild medarbetare till 52 13 47 9 passivitet i enskild fråga eller situation Skrämma enskild medarbetare till 4 1 5 1 aktivitet i enskild fråga eller situation Attackera medieorganisationen 16 4 5 1 som institution Få/uppnå högre status - - - - inom gruppering Markering 4 1 - - Maktdemonstration 20 5 16 3 Skydda kriminell verksamhet 16 4 - - Få tillgång till information - - - - Hämnd - - 11 2 Missbruk 4 1 - - Psykisk sjukdom 12 3 5 1 Politiska eller ideologiska skäl 12 3 21 4 Inga tydliga motiv - - 5 1 Övrigt 4 1 5 1 Tveksam, vet ej - - - - Bas: 25 respektive 19

Polisanmälda hot På dagspressidan polisanmäldes hela 84 procent att de allvarligaste hoten. Det är ett resultat som väl responderar med TU:s enkät där drygt 94 procent av de svarande uppgav att de alltid eller ibland polisanmälde hot. Bland etermedierna är bilden något mer diversifierad. Där svarade 42 procent att de polisanmälde det allvarligaste hotet, medan en något litet större andel svarade att de inte gjort det av skilda anledningar. Tabell 1.8 Polisanmäldes det allvarligaste hotet? Ja, det polisanmäldes 84 21 42 8 Nej, hotet var inte tillräckligt allvarligt 12 3 26 5 Nej, ville inte väcka oro 4 1 5 1 Nej, det leder ingen vart - - 11 2 Nej, man förväntas tåla det - - 5 1 Tveksam, vet ej - - 11 2 Bas: 25 respektive 19 Hotens effekter Enligt Journalistförbundets rapport så bedömde 77 procent av de som utsatts för hot att syftet var att påverka dem i deras yrkesutövning. Utgivarnas undersökning visar att hoten ibland kan få just den effekten. Två av fem hotade redaktioner inom dagspressen uppger att enskilda medarbetare till följd av allvarliga hot påverkats i sitt arbete på så sätt att de tvekat inför en publicering eller ett jobb utlägg. Bland etermedierna är motsvarande andel närmare hälften, 43 procent. Tabell 1.9 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga hot påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Tvekat inför en publicering eller jobbutlägg? Aldrig 52 13 26 5 En gång 12 3 11 2 Flera gånger 28 7 32 6 Tveksam, vet ej 8 2 32 6 Bas: 25 respektive 19 Precis om Utgivarnas enkät visade dåvarande Styrelsen för psykologiskt försvars risk- och sårbarhetsanalys av mediesektorn från 2008 att journalistiskt inhämtat material publiceras inte, kartläggningar genomförs inte och artiklar skrivs inte och det som en följd av hot, eller rädsla för befarade och förväntade 14

hot (Styrelsen för psykologiskt försvar 2008). Den bilden förstärks och aktualiseras alltså nu av Utgivarnas enkät. På två av tio hotade dagspressredaktioner har medarbetare vid ett eller fler tillfällen undvikit ett bevakningsområde eller en arbetsuppgift på grund av hot. Bland etermedierna närmar sig andelen två av fem, 37 procent. Säkerhetspolisens rapport visar att 27 procent av de uppmärksammade hot-, våld- och trakasserihändelserna lett till att journalister tvekat inför åtgärder eller beslut, men de siffrorna inkluderar alltså flera olika påverkansformer. Säkerhetspolisens rapport visar också att 15 procent undvikit arbetsområden och uppgifter. Samma tendens återfinns i JMG-studien vilken pekar på att drygt var fjärde hotad journalist avstått från att bevaka vissa ämnen efter hot. Ännu något fler har avstått från att bevaka vissa grupper eller personer. Tabell 1.10 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga hot påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Undvikit ett bevakningsområde eller arbetsuppgift? Aldrig 72 18 32 6 En gång 4 1 16 3 Flera gånger 16 4 21 4 Tveksam, vet ej 8 2 32 6 Bas: 25 respektive 19 Trots att hoten är allvarliga är det förhållandevis få av respondenterna som uppger att medarbetare funderat på att byta tjänst som en följd av dessa. En tydlig majoritet uppger att så aldrig varit fallet. Det finns dock en ganska stor osäkerhetsfaktor då närmare en fjärdedel bland dagspressens och mer än en tredjedel av etermediernas hotade redaktioner är tveksamma. De vet helt enkelt inte om några av de enskilda medarbetarna funderat på det, men inte gett dessa tankar tydliga uttryck. 15

Tabell 1.11 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga hot påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Funderat på att byta tjänst? Aldrig 60 15 58 11 En gång 8 2 5 1 Flera gånger 8 2 - - Tveksam, vet ej 24 6 37 7 Bas: 25 respektive 19 Bilden ser rätt snarlik ut när det handlar om funderingar på att sluta arbeta som journalist eller i mediebranschen som helhet. Även här är det en majoritet som uppger att medarbetarna inte funderat på att lämna yrket eller branschen. Och samtidigt är stora andelar tveksamma om medarbetarna funderat över frågan. TU:s enkät ställde en snarlig fråga, nämligen om hoten resulterat i att medarbetare faktiskt sagt upp sig. Ingen respondent svarade ja på den direkta frågan. Tabell 1.12 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga hot påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Funderat på att sluta som journalist eller i mediebranschen? Aldrig 60 15 63 12 En gång 12 3 - - Flera gånger 4 1 5 1 Tveksam, vet ej 24 6 32 6 Bas: 25 respektive 19 När det gäller arbetsmotivationen så uppger mer än en tredjedel av dagspressrespondenterna att medarbetare upplevt minskad motivation på grund av allvarliga hot. Fler än två av fem hotade redaktioner inom etermedierna svarar att medarbetare fått mindre motivation. 16

Tabell 1.13 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga hot påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Minskad arbetsmotivation? Aldrig 36 9 42 8 En gång 24 6 5 1 Flera gånger 12 3 37 7 Tveksam, vet ej 28 7 16 3 Bas: 25 respektive 19 Enkätsvaren visar att de som utsatts för hot upplever otrygghet i arbetet. Nästan åtta av tio etermedieredaktioner uppger att medarbetare gett uttryck för otrygghet. För dagspressens del är tendensen densamma, en förkrossande majoritet av respondenterna menar att medarbetarna upplevt känslor av otrygghet till följd av allvarliga hot. Tabell 1.14 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga hot påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Upplevt känsla av otrygghet i arbetet? Aldrig 16 4 11 2 En gång 20 5 21 4 Flera gånger 48 12 58 11 Tveksam, vet ej 16 4 11 2 Bas: 25 respektive 19 Hoten får fler effekter än att medarbetare funderar över sitt yrkesval, upplever otrygghet och undviker jobb. I flera fall har hoten även lett till att medarbetare tvingats sjukskriva sig. Bland etermedierna svarar var tionde hotad redaktion att medarbetare varit sjukskrivna en eller flera gånger på grund av hot. På dagspressidan tar sig hoten än tydligare uttryck då en så stor andel som en knapp fjärdedel menar att enskilda tvingats till sjukskrivning. 17

Tabell 1.15 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga hot påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Varit sjukskriven? Aldrig 68 17 63 12 En gång 20 5 5 1 Flera gånger 4 1 5 1 Tveksam, vet ej 8 2 26 5 Bas: 25 respektive 19 Om Utgivarnas enkät jämförs med TU:s i den här frågan så indikerar det att antalet sjukskrivningar kan ha ökat under de år som gått mellan de två enkäterna. 24 procent av Utgivarnas respondenter inom dagspressen uppgav att de haft medarbetare som sjukskrivit sig till följd av hoten. I TU:s enkät var det 9 procent som svarade att hoten resulterat i att medarbetare sjukskrivit sig. Andra möjliga förklaringar till skillnaden är något annorlunda frågeställningar och bortfallsrelaterade skevheter. Som nämndes tidigare begränsar sig hotens effekter inte bara till arbetsplatsen, utan följer även medarbetarna på fritiden och in i hemmen. En majoritet av respondenterna svarar att privatlivet påverkats på så sätt att medarbetarna varit oroliga i sina hem. Hoten har också fått så långtgående konsekvenser att medarbetarna varit oroade för sin anhöriga och att dessa ombetts att flytta tillfälligt. Det vanligaste sättet för medierna att bemöta hoten är att stärka organisationernas yttre säkerhet genom utbyggt skalskydd. 18

Tabell 1.16 Har redaktionen eller enskilda medarbetares privatliv påverkats på något av följande sätt av allvarliga hot? Organisationens skalskydd/ yttre säkerhet har förstärkts Medarbetare har tillfälligt bott på annan plats Medarbetares anhöriga har ombetts flytta tillfälligt Medarbetare har upplevt känsla av oro i hemmet Medarbetare har upplevt oro för anhöriga 64 16 58 11 24 6 16 3 20 5 5 1 60 15 53 10 40 10 42 8 Övrigt 12 3 11 2 Nej 12 3 16 3 Tveksam, vet ej 8 2 - - Bas: 25 respektive 19 19

Trakasserier Med trakasserier menas i denna rapport situationer där redaktionen eller medarbetare uppfattat att en privatperson eller aktör med koppling till ett nätverk/gruppering genom förtal, ofredande samt subtila hot och andra icke straffbara påtryckningar försökt påverka yrkesutövningen eller att det skett som en följd av denna. Utgivarnas enkät visar att inte fullt två av fem dagspressredaktioner utsatts för trakasserier under mätperioden och en klar majoritet av etermedie redaktionerna. Tabell 2.1 Har din redaktion eller någon av dess medarbetare blivit utsatta för allvarliga trakasserier sedan den 1 januari 2013? Ja 37 23 56 22 Nej 55 34 36 14 Tveksam, vet ej 8 5 8 3 Bas: 62 resp. 39 Av förklarliga skäl så har majoriteten av de trakasserade redaktionerna varit föremål för trakasserier vid fler tillfällen än ett då dessa vanligen utgörs av en fortgående handling. Tabell 2.2 Hur många gånger har redaktionen eller dess medarbetare blivit utsatta för trakasserier från privatpersoner eller nätverk sedan den 1 januari 2013? En gång 9 2 9 2 2 3 gånger 35 8 36 8 4 5 gånger 30 7 32 7 6 7 gånger 13 3 - - 8 9 gånger - - 5 1 10 gånger eller fler 13 3 18 4 Tveksam, vet ej - - - - Bas: 23 resp. 22 Så trakasseras medierna Trakasserierna tar sig många olika uttryck. Utgivarnas enkät visar att de allvarligaste trakasserierna företrädesvis tar sig form i obehagliga telefonsamtal, e-postmeddelanden och via internet. I det sista fallet kan det röra sig om tra 20

kasserier via sociala medier, bloggar eller en sajt. Men det kan även vara så att någon»råkade«befinna sig på samma plats som utsatta medarbetare, att medarbetare kartläggs och att dessa fotograferats eller spelats in. Tabell 2.3 Vilken form tog det allvarligaste trakasseritillfället? Obehagliga telefonsamtal 74 17 55 12 Obehagliga sms-meddelanden 9 2 23 5 Obehagliga e-postmeddelanden 65 15 55 12 Någon»råkade«befinna sig på samma 26 6 23 5 plats som utsatta medarbetare eller utanför redaktionen Via internet, t ex på en sajt, sociala 61 14 68 15 medier eller blogg Fått kännedom om hot via kollegor - - 9 2 Tecken på kartläggning av 26 6 27 6 medarbetare Tecken på kartläggning av - - 5 1 medarbetares anhöriga Tecken på kartläggning av - - 9 2 redaktionens arbetsformer Oönskade varor och tjänster i 4 1 - - medarbetares eller organisationens namn Någon kört runt fastigheten 4 1 - - med fordon Någon har fotograferat och 9 2 23 5 spelat in med-arbetare på band Polisanmälan, stämning, 22 5 - - okynnesanmälan till PO, etc. Övrigt 26 6 5 1 Tveksam, vet ej - - - - Bas: 23 resp. 22 Enligt Säkerhetspolisen så finns det tendenser inom vit makt-miljön till att vara beredd att ägna både tid och resurser åt att kartlägga och trakassera journalister. Och det till skillnad från den organiserade brottsligheten som kräver förhållandevis snabba effekter av sina ansträngningar. Även Utgivarnas enkät pekar mot att de högerextrema står för en noterbar del av de allvarligaste hoten. Hos både dagspress och etermedier är den här grupperingen den näst vanligaste när det gäller allvarliga trakasserier. Men precis som för hoten så är det enskilda privatpersoner som står för den mer betydande mängden trakasserier. Det gäller i synnerhet för etermedierna där privatpersoner stod för fler än sju av tio av de allvarligaste trakasseritillfällena. 21

Tabell 2.4 Vem eller vilka skulle du bedöma låg bakom det allvarligaste trakasseritillfället? Privatperson 43 10 73 16 Ungdomsgäng 4 1 - - Geografiskt sammansatt gäng, 9 2 - - t ex från viss stads- eller kommundel MC-gäng 9 2 5 1 Etniskt sammansatt nätverk, - - - - t ex öststats-kriminell gruppering Specialiserat nätverk, 4 1 - - t ex narkotika, trafficking, etc. Vänsterextremistisk/autonom - - 5 1 gruppering Högerextremistisk gruppering 22 5 14 3 Djurrätts- eller miljöaktivister - - - - Övrigt 9 2 5 1 Tveksam, vet ej - - - - Bas: 23 resp. 22 Minoritet av trakasserierna anmäls Bara 18 procent av de allvarligaste trakasseritillfällena inom etermedierna polisanmäls, enligt Utgivarnas enkät. Huvudorsaken till att de inte anmäls är att de inte upplevts vara straffbara. I en mindre del av fallen har redaktionerna dock avstått då de upplevt att anmälningarna inte leder någon vart och i något enstaka fall även på grund av uppfattningen om att trakasserier är något man får tåla som medarbetare på ett mediebolag. På dagspressidan väger det helt jämnt mellan att anmäla och att avstå då påtryckningarna inte upplevts vara straffbara. En eventuell anledning kan vara att trakasserierna mot dagspressen är grövre än mot etermedierna. En annan är att dagspressens redaktioner många gånger är mindre än etermediernas och lever tätare inpå sin publik, vilket i sin tur kan göra dem mer sårbara. Tabell 2.5 Polisanmäldes det allvarligaste trakasseritillfället? Ja 48 11 18 4 Nej, trakasserierna upplevdes 48 11 59 13 inte vara straffbara Nej, det leder ingen vart - - 9 2 Nej, man förväntas tåla det - - 5 1 Tveksam, vet ej 4 1 9 2 Bas: 23 respektive 22 22

Tvekan efter trakasserier Trakasserierna leder, liksom hoten, ibland till att medarbetare tvekar inför publiceringar och jobbutlägg. På närmare två av fem trakasserade dagspressredaktioner har det lett till att medarbetare tvekat en eller flera gånger. Det är en lika stor andel som uppger att de aldrig tvekat. För etermediernas del är det färre som uppger att de tvekat, 28 procent, inför publiceringar eller jobbutlägg efter trakasserier. Det är en tydlig majoritet, nästan tre av fem, som uppger att de aldrig tvekat. Tabell 2.6 Har redaktionen eller enskild medarbetare till följd av allvarliga trakasserier påverkats i arbetet på något av följande sätt? Tvekat inför publicering eller jobbutlägg? Aldrig 39 9 59 13 En gång 30 7 14 3 Flera gånger 9 2 14 3 Tveksam, vet ej 22 5 14 3 Bas: 23 resp. 22 Skillnaden mellan de två medieslagen är något mindre när det gäller undvikan av bevakningsområde eller arbetsuppgift efter allvarliga trakasserier. 30 respektive 28 procent av redaktionerna inom dagspress och etermedier har undvikit områden eller uppgifter till följd av allvarliga trakasserier. Och det medan uppåt hälften av dagspressens redaktioner och inte fullt två av tre etermedie redaktionerna aldrig valt att avstå från arbetsuppgifter och områden efter allvarliga trakasserier. Tabell 2.7 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga trakasserier påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Undvikit ett bevakningsområde eller arbetsuppgift? Aldrig 48 11 59 13 En gång 17 4 14 3 Flera gånger 13 3 14 3 Tveksam, vet ej 22 5 14 3 Bas: 23 resp. 22 Ungefär var tionde trakasserad redaktion inom dagspressen och etermedierna har med arbetare som funderat på att byta tjänst efter trakasserierna. På majoriteten av redaktionerna har medarbetarna inte talat om tjänstebyten. 23

Tabell 2.8 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga trakasserier påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Funderat på att byta tjänst? Aldrig 61 14 64 14 En gång 9 2 5 1 Flera gånger 4 1 9 2 Tveksam, vet ej 26 6 23 5 Bas: 23 resp. 22 Något mindre än två tredjedelar av redaktionerna uppger att deras medlemmar aldrig funderat på att sluta som journalist eller lämna mediebranschen efter allvarliga trakasserier. Hos dagspressen har något fler än var tionde trakasserad redaktion som haft medarbetare som vi ett tillfälle gjort sig tankar om att lämna jobbet eller branschen. Bland etermedierna är motsvarande andel 9 procent, men då vid ett flertal tillfällen. Tabell 2.9 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga trakasserier påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Funderat på att sluta som journalist eller i mediebranschen? Aldrig 65 15 64 14 En gång 13 3 - - Flera gånger - - 9 2 Tveksam, vet ej 22 5 27 6 Bas: 23 resp. 22 Minskad motivation och ökad oro Trakasserier leder, just som för hot, till att medarbetare upplever minskad arbets motivation. Den minskade motivationen verkar vara något mer utbredd inom etermedierna. Där har 37 procent av de utsatta redaktionerna sett motivationen dala hos medarbetare efter allvarliga trakasserier. Bland dagspressen är andelen lägre, med lite drygt två av tio. Men även om minskad motivation förekommer så uppger närmare hälften av dagspressen och drygt två femtedelar av etermediernas redaktioner att de inte har medarbetare som upplevt minskad arbetsmotivation. En del utsatta respondenter uppger att de inte känner till om medarbetares motivation minskat. 24

Tabell 2.10 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga trakasserier påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Motivationen för arbetet minskat? Aldrig 48 11 41 9 En gång 4 1 14 3 Flera gånger 17 4 23 5 Tveksam, vet ej 30 7 23 5 Bas: 23 resp. 22 Ett flertal redaktioner har upplevt att medarbetarna känt otrygghet än vikande motivation. Tydliga majoriteter av de trakasserade redaktionerna har medarbetare som varit otrygga i arbetet. Och det som en följd av allvarliga trakasserier. Tabell 2.11 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga trakasserier påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Upplevt känsla av otrygghet i arbetet? Aldrig 13 3 27 6 En gång 17 4 23 5 Flera gånger 48 11 36 8 Tveksam, vet ej 22 5 14 3 Bas: 23 resp. 22 Även om den klara majoriteten av redaktionerna inte upplevt att medarbetare tvingats till sjukskrivning på grund av trakasserierna så förekommer det. För etermedierna är det en liten grupp om några få procent, även om gruppen tveksamma närmar sig en fjärdedel. Bland dagspressen har mer än var fjärde redaktion haft sjukskrivna medarbetare till följd av allvarliga trakasserier. Tabell 2.12 [Har enskilda medarbetare till följd av allvarliga trakasserier påverkats i sitt arbete på något av följande sätt?] Varit sjukskriven? Aldrig 74 17 73 16 En gång 9 2 - - Flera gånger - - 5 1 Tveksam, vet ej 17 4 23 5 Bas: 23 resp. 22 25

Till följd av trakasserierna har uppåt hälften av dagspressen och drygt fyra av tio etermedieredaktioner förstärkt skalskyddet och sin yttre säkerhet. Men en stor andel redaktionsmedlemmar har också, på grund av allvarliga trakasserier, upplevt oro i hemmet och för sina anhöriga. Det gäller inom båda medieslagen. Tabell 2.13 Har redaktionen eller enskilda medarbetares privatliv påverkats på något av följande sätt av det allvarligaste trakasseritillfället? Organisationens skalskydd/ yttre säkerhet har förstärkts Medarbetare har tillfälligt bott på annan plats Medarbetares anhöriga har ombetts flytta tillfälligt Medarbetare har upplevt känsla av oro i hemmet Medarbetare har upplevt oro för anhöriga 48 11 41 9 9 2 5 1 4 1 5 1 39 9 23 5 30 7 23 5 Övrigt 9 2 14 3 Nej 30 7 41 9 Tveksam, vet ej 4 1 - - Bas: 23 resp. 22 26

Våld Utgivarnas enkät har även behandlat allvarliga våldssituationer. I enkäten avses situationer där medarbetare utsatts för fysiskt våld med syfte att påverka deras eller organisationens yrkesutövning eller att det skett som en följd av denna. Det är ovanligt att journalister blir utsatta för våld. Men Utgivarnas enkät visar precis som tidigare studier att det trots allt förekommer. Den aktuella enkäten visar att 5 respektive 3 procent av dagspressens och etermediernas redaktioner har medarbetare som utsatts för allvarligt våld under den studerade perioden. Det betyder tre respektive en svarande i absoluta tal. Tabell 3.1 Har din redaktion eller någon av dess medarbetare blivit utsatta för allvarligt våld sedan den 1 januari 2013? Ja 5 3 3 1 Nej 94 58 95 37 Tveksam, vet ej 2 1 3 1 Bas: 62 resp. 39 Övriga aktuella studier redovisar också få, men förekommande, uppgifter om våld mot journalister. TU:s enkät pekar mot att närmare var tionde dagspressföretag hade medarbetare som utsatts för våld under åren 2005 2006. I Journalistförbundets studie svarade 39 personer att de under de senaste två åren blivit utsatta för våld i sin yrkesutövning (Journalistförbundet 2013). Även SPF:s analys av mediesektorn noterade att våldsdåd förekommer (Styrelsen för psykologiskt försvar 2008). Med så små baser som det är i Utgivarnas studie, tre och en svarande, när det gäller våld är det inte fruktbart att dela upp materialet mer än så. Men det går givetvis att konstatera att när respondenterna ombads uppge hur många gånger medarbetare utsatts för allvarliga våldshändelser så var två av fallen en serie av upprepade våldshandlingar. Totalt redovisar enkäten nio fall av allvarliga våldshändelser sedan den i januari 2013. 27

Tabell 3.2 Hur många gånger har medarbetare utsatts för allvarliga våldshändelser sedan den 1 januari 2013? En gång 67 2-2 3 gånger - 100 1 4 5 gånger 33 1-6 7 gånger - - 8 9 gånger - - 10 gånger eller fler - - Tveksam, vet ej - - Bas: 3 resp. 1 Våld mot enskild Det allvarligaste våldet riktades om en enskild medarbetare. Inte mot grupp av medarbetare eller deras anhöriga. TU:s enkät går in i frågan än mer i detalj. Den visade att det förekommande våldet huvudsakligen riktades mot journalister och mer sällan mot andra medarbetare. Till skillnad från Utgivarnas enkät visade TU:s att det under deras mätperiod förekommit våld mot medarbetares familjemedlemmar. Tabell 3.3 Mot vem riktades det våld som du uppfattade som allvarligast Mot en medarbetare 100 3 100 3 Mot en grupp medarbetare - - Mot medarbetares anhöriga - - Övrigt - - Tveksam, vet ej - - Bas: 3 resp. 1 Inget i Utgivarnas enkät tyder på att vapen skulle vara vanligt förekommande vid våld mot journalister. Inte i något av de rapporterade våldsfallen använde gärningsmannen vapen. Tabell 3.4 Använde gärningspersonen vapen vid tillfället? Ja, kniv - - - - Ja, skjutvapen - - Ja, annat vapen - - Nej 100 3 100 1 Bas: 3 resp. 1 28

Bakom den allvarligaste våldshandlingen mot en av medarbetarna inom etermedierna stod en vänsterextremistisk/autonom gruppering. Två dagspressmedarbetare blev attackerade av privatpersoner och en av ett mc-gäng. TU:s enkät visade på en snarlik bild av varifrån våldet kom. Deras resultat pekade på att kriminella gäng, förvirrade privatpersoner och politiska extremister på höger- och vänsterkanten stod för huvuddelen av våldshändelserna. Tabell 3.5 Vem eller vilka skulle du bedöma utsatte medarbetaren/ medarbetarna för den allvarligaste våldshandlingen? Privatperson 67 2 - Ungdomsgäng - - Geografiskt sammansatt gäng, - - t ex från viss stads- eller kommundel MC-gäng 33 1 - Etniskt sammansatt nätverk, - - t ex öststats-kriminell gruppering Specialiserat nätverk, t ex narkotika, traffick-ing, etc. - - Vänsterextremistisk/ - 100 1 autonom gruppering Högerextremistisk gruppering - - Djurrätts- eller miljöaktivister - - Övrigt - - Tveksam, vet ej - - Bas: 3 resp. 1 Komplex motivbild Motivbilden bakom det allvarligaste våldsdådet är komplext. Det finns en rad bakomliggande faktorer. Bland de mer framträdande är maktdemonstration, markering, attack mot medieorganisationen som institution och en önskan om att skrämma medarbetare till passivitet i ett enskilt fall. Eftersom baserna är små är det mycket osäkert att uttala sig om tendenser i materialet. 29

Tabell 3.6 Vilka motiv bedömde du låg bakom den allvarligaste våldshändelsen? Hat, vrede, besvikelse över publicering - - - - Få/uppnå högre status inom gruppering - - - - Markering 33 1 100 1 Maktdemonstration 67 2 - - Skydda kriminell verksamhet 33 1 - - Attackera medieorganisationen 33 1 100 1 som institution Skrämma medarbetaren eller 67 2 - - redaktionen till passivitet i enskilt fall Skrämma medarbetaren eller - - - - redaktionen till aktivitet i enskilt fall Allmän påverkan (ej i enskilt fall) - - - - Få tillgång till information - - - - Hämnd - - - - Missbruk - - - - Psykisk sjukdom - - - - Politiska eller ideologiska skäl - - - - Inga tydliga motiv 33 1 - - Övrigt - - - - Tveksam, vet ej - - - - Bas: 3 respektive 1 De få våldshändelser som trots allt sker kopplat till medarbetarnas arbete verkar polisanmälas. Tre av de fyra allvarligaste fallen har polisanmälts. Vid det fjärde fallet har den svarande inte känt till om händelsen polisanmäldes eller ej. I TU:s enkät fanns en fråga om respondenterna brukade polisanmäla våld. Åtta av tio svarade att de alltid polisanmälde våldshändelser. Svaren från båda enkäterna borde rimligen stärka intrycket att våldshändelser vanligen polisanmäls. Tabell 3.7 Gjordes en polisanmälan av den allvarligaste våldshändelsen? Ja 67 2 100 1 Nej, det leder ingen vart - - - - Nej, man förväntas tåla det - - - - Tveksam, vet ej 33 1 - - Bas: 3 resp. 1 30

Våldets effekter Två av de tre respondenterna inom dagspressen uppger i att medarbetare tvekat inför publicering eller jobbutlägg vid ett enstaka tillfälle. Basen är dock för liten för att dra några generella slutsatser om proportionernas sannolikhet. Återigen kan resultatet ställas mot TU:s snarlika enkät. Den pekar mot att det hänt att dagstidningar ändrat i artikel eller avstått från publicering, men att det är sällsynt. Här är det svårare att tala om att studierna mer entydigt stöder varandra. Tabell 3.8 Har redaktionens eller enskilda medarbetares arbete påverkats av allvarliga våldshändelser på något av följande sätt? Tvekat inför publicering eller utläggning av jobb? Aldrig 33 1 100 1 En gång 67 2 - - Flera gånger - - - - Tveksam, vet ej - - - - Bas: 3 resp. 1 Enkäten visar att det faktiskt förekommer att medarbetare undviker ett område eller arbetsuppgifter efter allvarliga våldshändelser. Men även här gör basen det omöjligt att tala om tendenser i materialet. Tabell 3.9 [Har redaktionens eller enskilda medarbetares arbete påverkats av allvarliga våldshändelser på något av följande sätt?] Undvikit ett område eller arbetsuppgift? Aldrig 67 2 100 1 En gång 33 1 - - Flera gånger - - - - Tveksam, vet ej - - - - Bas: 3 resp. 1 Ingen av Utgivarnas respondenter uppger att någon av deras medarbetare gett uttryck för att de funderat på att byta tjänst till följd av våld. De fyra svaren lägger sig i kategorierna»aldrig«och»tveksam, vet ej«. Detsamma gör 99 procent av svaren i TU:s enkät. 31

Tabell 3.10 [Har redaktionens eller enskilda medarbetares arbete påverkats av allvarliga våldshändelser på något av följande sätt?] Funderat på att byta tjänst? Aldrig 100 3 - - En gång - - - - Flera gånger - - - - Tveksam, vet ej - - 100 1 Bas: 3 resp. 1 På samma sätt som svaren i frågan rörande om medarbetarna funderat på att byta tjänst fördelar de sig när det gäller om medarbetarna övervägt lämna mediebranschen:»aldrig«och»tveksam, vet ej«. Även svaren i TU:s enkät fördelade sig över alternativen»nej«våld har inte resulterat i att medarbetare bytt bransch, 80 procent, och»vet ej«, 20 procent. Tabell 3.11 [Har redaktionens eller enskilda medarbetares arbete påverkats av allvarliga våldshändelser på något av följande sätt?] Funderat på att sluta som journalist eller i mediebranschen? Aldrig 100 3 - - En gång - - - - Flera gånger - - - - Tveksam, vet ej - - 100 1 Bas: 3 resp. 1 De rapporterade våldshändelserna inom dagspressen har enligt respondenterna inte lett till minskad arbetsmotivation. För etermedierna är det tveksamt då respondenterna inte känner till om så är fallet. Tabell 3.12 [Har redaktionens eller enskilda medarbetares arbete påverkats av allvarliga våldshändelser på något av följande sätt?] Motivationen för arbetet minskat? Aldrig 100 3 - - En gång - - - - Flera gånger - - - - Tveksam, vet ej - - 100 1 Bas: 3 resp. 1 32

Det är ovisst om det noterade våldet mot etermedierna lett till att medarbetare känt otrygghet i arbetet. ens tre respondenter ger en mer diversifierad bild, från aldrig känt otrygghet till flera gånger. Tabell 3.13 [Har redaktionens eller enskilda medarbetares arbete påverkats av allvarliga våldshändelser på något av följande sätt?] Upplevt känsla av otrygghet i arbetet? Aldrig 33 1 - - En gång 33 1 - - Flera gånger 33 3 - - Tveksam, vet ej - - 100 1 Bas: 3 resp. 1 Utifrån de inkomna svaren, särskilt i kombination med de små baserna, omöjligt att peka på någon tendens vad gäller sjukskrivningar vid allvarliga våldshändelser. Tabell 3.14 [Har redaktionens eller enskilda medarbetares arbete påverkats av allvarliga våldshändelser på något av följande sätt?] Varit sjukskriven? Aldrig 33 1 - - En gång 33 1 - - Flera gånger - - - - Tveksam, vet ej 33 1 100 1 Bas: 3 resp. 1 33

Skadegörelse Med skadegörelse menas i den här enkäten situationer där respondenten uppfattat att en aktör använt fysiskt våld mot egendom i syfte att påverka redaktionens eller enskild medarbetares yrkesutövning eller att så skett som en följd av denna. Med den definitionen som grund visar Utgivarnas enkät att uppåt nio av tio redaktioner, inklusive medarbetarnas egendom, inte utsatts för skadegörelse under den aktuella mätperioden. Tabell 4.1 Har din redaktions eller medarbetares egendom utsatts för allvarlig skadegörelse sedan den 1 januari 2013? Ja 8 5 5 2 Nej 87 54 87 34 Tveksam, vet ej 5 3 8 3 Bas: 62 resp. 39 Totalt visar enkäten på sju dokumenterade fall av skadegörelse mot medieföretags eller medarbetares egendom. I samtliga fall rör det sig om ett enstaka händelser. Tabell 4.2 Hur många gånger har redaktionens eller någon medarbetares egendom utsatts för allvarlig skadegörelse sedan den 1 januari 2013? En gång 100 5 100 2 2 3 gånger - - - - 4 5 gånger - - - - 6 7 gånger - - - - 8 9 gånger - - - - 10 gånger eller fler - - - - Tveksam, vet ej - - - - Bas: 5 resp. 2 Det som skadades under de nämnda fallen var bilar, fastigheter och annan egendom. Bland de fallen är bilen mer utsatt för skadegörelse än annan egendom. 34