Hotade språk och språkdöd

Hotade språk och språkdöd

Hotade språk: It is estimated that, if nothing is done, half of 6000 plus languages spoken today will disappear by the end of this century. With the disappearance of unwritten and undocumented languages, humanity would lose not only a cultural wealth but also important ancestral knowledge embedded, in particular, in indigenous languages. UNESCO http://www.unesco.org/new/en/culture/themes /endangered-languages/

However, this process is neither inevitable nor irreversible: well-planned and implemented language policies can bolster the ongoing efforts of speaker communities to maintain or revitalize their mother tongues and pass them on to younger generations. http://www.unesco.org/culture/languagesatlas/en/atlasmap.html

Språkdöd: Språkdöd är lika alvarligt som namnet: det är en kulturell tragedi varje gång ett språk dör ut. Varje språk är ett fönster till människosinnet och människans själ, och er ett unikt arkiv över människors tanker och erfarenheter. Om en grupp förlorar sitt språk, förlorar de också mycket av sin kultur och identitet, då mycket av det ligger just i språket.

Det ät inget nytt att språk dör: det har de alltid gjort. Det som är nytt är hur snabbt så många språk där ut i moderna tider. Det har gjort båda lingvister och talarna själva uppmärksamma på behovet av att dokumentera och även bevara språk innan de försvinner. Nu skal vi se på lingvistiska processer som leder fram mot språkdöd. Det är väldigt relevant för kursen då språkdöd nästan alltid händer i situationer med språkkontakt.

Definitionsfärslag: Et språk har dött när ingen pratar språket numera. Men: vad om det bara är en talare kvar? Den ene personen kan språket, men kan inte prata det med någon. Är det så dött? Man kan säga språket är dött när det inte används i vanlig kommunikation numera. Men: vad med latin? När dog det, om någonsin? Det blev ju använd i kommunikation i vissa krätser även efter att det försvann, eller rättare, utvecklats till andra språk.

Vad vill det säga att kunna tala ett språk? Här är det också ett definitionsproblem. Om man kräver att man talar språket flytande är det många som faller utanför, i situationer där språket är på väg att dö ut. Räcker det att kunna några få ord och fraser, eller att man kan förstå språket, utan att prata det själva?

Det är flera anledningar till att det är svårt att definiera språkdöd. Ett bättre förslag till definition: ett språk dör när det inte länger används för vanlig talad kommunikation i en språkgemenskap.

Man kan säga att språk som utvecklas till andra språk (ett eller flera, så fornordiska eller gammal-engelska) dör ut när de inte används numera (för att de har förändrats). Pidgin passar inte riktigt in i definitionen, då det är svårt att definiera språkgemenskapen de används i. Latin och hebraiska är också svåra ett placera i en definition, då latin användes i vissa krätser i långa tider, och hebraiska blev genupplivad, efter flera hundra år som dött. Var det någonsinn dödd, då, och kan språk genupplivas? Det blev använt i religiösa kontexter och texter även när det slutade att bli talad till vardags.

Vanligen är det inte svårt att känna igen ett språk som håller på att dö: det finns få talare och de kan inte språket fullt ut. Man ser att de kodväxlar mycket med andra språk, och de är inte enige om hur deras språk egentligen ser ut. Det kan vara svårt att göra fältarbete i en sådan situation, då olika talare vill ge olik information om till exempel betydelsen till ord.

Teori om språkdöd En teori om språkdöd blev framlagd av Hans- Jürgen Sasse i 1992, baserad på data från två väldigt detaljerade studier av språk som hällt på att dö ut: hans egna om Arvanitiska (eller arbëroriska), som talas i Grekland, och Nancy Dorians studier om East Sutherland Scottish Gaelic.

1. External Setting 2. Speech behaviour 3. Structural Consequences Se flowchart

Hur dör språk? I typologin som blev given i kap. 4: tre vägar: 1. nötning 2. grammatisk ersättning 3. ingen förändring. Som vanligt finns det alltid undantag och det är inte alltid våra prediktioner håller.

Det är ment att passa på de sista som verkelegen kan prata språket, och som en gradvis process mot språkdöd. Det gäller inte så mycket barn som inte läs sig språket ordentligt, så kallade halvtalare, och man kan fråga om de i hela taget pratar samma språk som föräldrarna (jf. Pidgin). Vi skal se på de tre processerna i tur, och fokus är på lingvistiska resultat i typiska situationer, där en minoritetsgrupp byter till majoritetspråket. Det finns andra fall där språkdöd händer också, men det är normalen.

Nötning Detta ser ut till att vara den vanligaste vägen till språkdöd, också enligt Sasses modell. Det är en gradvis process där språket förlorar talare, domäner och till slut strukturer; och denna förlust blir inte ersätt med inlånat material (från majoritetsspråket, t.ex.). Det är såklart en kontaktdriven språkförändring: den hade inte hänt utan språkkontakt.

Först försvinner lexikon, då språket inte används i alla domäner, eller vissa kulturella drag förändras eller glömmas (ex. kinship system, traditionell bruk av plantar et.c.). Ofta försvinner traditionella berättelser, då ingen berättar dem numera. Det händer ju i alla språk, att kulturen utvecklas och ord försvinner, men i situationer med språkdöd sker detta i stor grad, och nya ord kommer inte till.

Sen kommer loss av struktur: fonologi, morfologi, syntax, men också diskursstruktur. Ofta generaliseras visse regler, och undantag (ex. stärka verb, grammatisk kön) försvinner. Morfosyntaktiska kategorier slås ihop, till exempel kan man förlora skillnaden på exklusiv och inklusiv vi, och man använder ofta separata ord i stället för affix. Man kan förlora komplicerad syntax, t.ex. underordnade satser.

Ofta lånar man också mycket material från majoritetsspråket. I sig är det inte ett tecken på språkdöd, men det händer ofta också i sådana tillfällen. Man kan låna mycket materiale, väldigt snabbt, i situationer med språkdöd, men det kan man också i stabila situationer, till ex. i ett språkområde där man har många gemensamma drag.

En inre språkförändring som kan tror uppstår vid språkdöd: innovation av halvspråkiga som försöker att introducera något i det hotade språket. Det kan vara ett medvetet val om att försöka geninföra ord eller strukturer. Sådana innovationer kan göra språket mera komplicerad, i stället för att förenkla, som de flesta andra processer leder till i denna fas. De samma processerna ser ut till att vara verksamma i situationer med språkdöd som i andra situationer med språkkontakt. Det enda som är speciellt för situationer med språkdöd är nötning av hela språket.

När vi undersöker tillfällen med språkdöd, måste vi ändå ta med alla de olika processerna över, även om de inte är unika för språkdöd. Vi måste titta på både förlust, lån, interferens, och nötning, och undersöka om de verkligen har skett på grund av en process mot språkdöd. Det kan vara svårt att skilja åt olika anledningar till att de olika processerna uppstår i olika språk, men det måste undersökas. Det är ju också skillnad på situationer där halvtalare influerar språket (med interferens från ett annat språk, till exempel), och där talarna själva introducerar nye drag, via lån, även om de pratar språket flytande.

En studie: amerikansk ungerska i McKeesport, Pennsylvania. Båda halvtalare och folk som talar språket flytande (äldre). Tre olika sorters interferens: 1) lån (som inte gjorde språket enklare) 2) nötning (språket blev enklare men inte mera likt engelska) 3) båda och (språket blev enklare och mera likt på engelska). Resultat: väldigt många drag var lån eller båda och. Väldigt få tillfellen av bara nötning. Typiska drag som gick miste var kasusendingar och gemination av dubbel konsonantar mellan vokaler, som i ungerska.

Det är inte alltid lätt att säga vad som är vad. En förändring som förenklar strukturen på ett område, gör den ofta mera komplicerad ett annat ställe. Även om man förväntar att hitta nötning i en situation där ett språk dör ut, är kanske inte alla fall som ser ut till att vara nötning verkligen en förenkling av strukturen. Men det är sannolikt att det är större grad av nötning i en sådan situation, även om nötningen ibland kommer av lån som förenklar strukturen.

Grammatisk ersättning Det handlar här om tvåspråkliga blandspråk. Som vi vet är det rätt sällan att det händer. I stället för nötning, där båda domäner, lexikon och grammatiska strukturer helt enkelt försvinner, så ersätts stora delar av grammatiken med ett annat (majoritetsspråkets) grammatik. Men språket används fortfarande i alla domäner, och kan vara modersmål för barnen som växer upp i gruppen.

Sådana grupper är alltid grupper med en stärk identitet och stor motstånd mot att byta språk helt och hållet, även om det på något sätt sker ett språkbyte. Man kan säga att när den grammatiska ersättningen är så omfattande, så har det ursprungliga språket dött, och det har skapats ett nytt språk. Det nya blandspråket kan överleva i kort eller lång tid, det beror på de sociala förhållanden i gruppen och på platsen där de talas.

En möjlig utveckling av blandspråk är att man fortsättar låna in ord och stukturer intill språket rent av har blitt till ett annat språk. Detta kan hända speciellt om språket är rätt närt besläktad. Det kan ha händ med votiska, ett finsk-ugrisk språk som talas i Ryssland på gränsen till Estland, som har varit eller är i när kontakt med ingriska, som också är finsk-ugriska. Det är nu nästan dött ut, mest under press från ryska, men man har hävdad att när de dog ut, hade votiska blivit ingriska, i princip.

Sasses model för språkdöd passar inte så bra på blandspråk och språk där hela grammatiken och dessutom lexikon gradvis byts ut med ett annat språk. Som oftast händer ett vanligt språkbyte, där man går över till att prata majoritetsspråket under en generation eller så. Som observerad förut finns det inte så mycket forskning, och speciellt historiska källor om blandspråk, så det är mycket vi inte vet om dem.

Ingen stor förändring alls Ibland händer det att språk dör ut så snabbt att ingen stor förändring hinner hända. Det kan vara vid tragedier som massaker eller sjukdom. Även om några få talare överlever, så dör ofta språket ut snabbt efter en stor katastrof där de flesta som talade språket dör. I andra fall slutar man helt plötsligt tala språket, ofta av politiska eller sociala anledningar, eller helt enkelt för att rädda livet vid invasion eller ockupation.

I sådana fall finns det ingen halvtalare : barnen får lära sig ett annat språk som modersmål, och man kan prata om rememberers som kommer ihåg språket, mer eller mindre, men inte pratar det. Ibland lär de sig inte något annat språk perfekt heller, och de blir halvspråkiga på ett annat sätt: de pratar inte något språk flytande, då de glömmer mer och mer av sitt modersmål, som de aldrig använder.

En annan intressant situation där språk som håller på att dö ut inte förändras är i situationer med mycket kontakt, över lång tid, där talarna av någon anledning motstår påverking och behåller sitt språk när oförändrad. Montana Salish är ett exempel vi har sett på det. Många språk bevarar i alla fall vissa fall av strukturen (East Sutherland Gealic is dying with its morphological boots on ).

Sociala faktorer är den viktigaste orsaken till att språk går olika vägar när de håller på att dö ut. Som annan språkutveckling är det oförutsägbart, även om vi kan säga någon ting om olika vägar till språkdöd, som vi har sett.