TILL DIG SOM KÄNNER
Förord Den här boken är vad du vill att den ska vara. Något att hålla hårt i handen. Eller våga släppa taget om. Att läsa tyst för dig själv. Eller högt så att alla hör. Den här boken har känslor inuti. Precis som du.
A SID 7 12 B SID 13 18 C SID 19 21 D SID 22 29 E SID 30 37 F SID 38 49 G SID 50 54 H SID 55 61 I SID 62 66 J SID 67 71 K SID 72 80 L SID 81 85 ORD SOM BÖRJAR PÅ M SID 86 92 N SID 93 99 O SID 100 108 P SID 109 116 Q SID 117 118 R SID 119 128 S SID 129 145 T SID 146 152 U SID 153 156 VW SID 157 164 X SID 165 166 Y SID 167 169 Z SID 170 171 Å SID 172 177 Ä SID 178 180 Ö SID 181 186
A
Aa Aa Ambitionsfälld Ambitionsfäll- da ande Känslan av att någon du anstränger dig för inte ger dig en chans. Armbågnad Armbågna- de nde Känslan av utmattning i situationer där du tvingas tävla dig fram. Jag la ner så mycket tid och känslor i presentationen, allt för att de skulle tycka att jag gjort någonting bra. Kanske var det därför jag kände mig så ambitionsfälld när ingen sa något efter mötet. Mitt jobb är inte en lagsport. Det är var och en för sig. Varje gång jag öppnar dörren till kontoret kommer den armbågnande känslan krypande. Pressen att prata högt för att bli hörd. Att sälja mer för att bli uppskattad. Att vara ännu trevligare för att bli omtyckt. 8 9
Aa Avskedsförnekad Avskedsförneka- de nde Känslan efter ett plötsligt dödsfall, när du inte fått chans att ta farväl. Tanken på hans ålder slog mig inte förrän han inte längre fanns. För mig hade han aldrig varit gammal. Eller sjuk. Men så stod jag där, avskedsförnekad, med så mycket att säga utan någon att säga det till. B 12
Bb Bb Balanstrött Balanstrött- a ande Känslan av tristess över att allting bara rullar på. Att livet enbart verkar bestå av rutiner. Behovstvivel Behovstvivla- nde Känslan av att ditt mående dövar fysiska behov som hunger eller sömn. Jag sover rätt antal timmar, gör matlådor för veckan och tränar efter jobbet. Det finns förstås inget fel i det. Men jag känner mig så balanstrött av att ingenting överraskar mig längre. Jag bor ensam för första gången på fem år. Jag har aldrig upplevt en lägenhet så tom som den här. Kylskåpet surrar som om det ber mig att gå och handla. Men behovstvivlet säger att det inte behövs. 14 15
Ee Ee Efterträffad Efterträffa- de nde Känslan av att inse det jobbiga i en situation först när den passerat. Ensamlad Ensamla- de nde Känslan av att det inte finns någon i hela världen som är menad för dig. Jag var på väg hem sent. Ett gäng hoppade på bussen och satte sig mitt emot. De pratade högt. Berusat. När jag låtsades som att jag inte hörde blev de närgångna. Jag reste mig och gick av. Fort och utan att vända mig om. Först då, när jag kände hur benen skakade, förstod jag hur efterträffad jag blivit. De får mig att känna mig så ensamlad. De halvor som lyckats hitta varandra och blivit en hel. Idioterna i friluftsjackor som går morgonpromenader i oktoberregn. Grungeparet med exakt lika otvättat hår. Akademikerna i matchande manchesterbyxor och termokjolar. Alla verkar ha hittat någon. Förutom jag. 32 33
Gg Gg Gravund Gravund- a ande Känslan av att inte orka leva längre. Gryningsfri Gryningsfri- a ande Känslan du har när du precis vaknat, och för en liten stund inte minns hur du egentligen mår. Ibland tänker jag på att inte finnas mer. På självmord. Det som ingen vill prata om. Det dyker upp när jag får för mig att min gravund stämmer. Att det vore enklare att försvinna från mina problem än att kämpa för att problemen ska försvinna från mig. Men jag har hittat någon som får mig på bättre tankar. Som får mig att tro att det enda som betyder något är att jag stannar kvar. Och att jag inte behöver ta hand om det andra ensam. Klockan ringer. Drar kroppen ur en dröm till ett regnigt september. Till skrynkliga lakan och ett kallt parkettgolv. Under några sekunder känner jag mig gryningsfri, och minns inte hur världen utanför får mig att må. 52 53
Oo Oo Ordviss Ordviss- a het Känslan av att veta exakt vad du ska säga. Orättad Orätta- de nde Känslan av att upprepa samma misstag för att ingen förklarat hur du egentligen ska göra. Presentationen var färdig. Det hade gått precis så bra som vi hoppats på. Men längst ner i rummet såg jag hur du tog sats. Du letade efter fel. Som om glädjen nästan provocerade dig. Jag hoppades att du skulle våga, för jag visste att min ordvisshet kunde klara vad som helst. Jag är som jag är för att jag har lärt mig att vara så. Och ibland blir det fel. Någon blir ledsen eller besviken. Jag ber om ursäkt. Som jag lärt mig. Men konsekvenserna kan kännas orättvisa. För misstaget började ju med att jag var orättad. 106 107